Åldersvänliga Göteborg kan vara bra på flera sätt

Åldersvänliga Göteborg är ett projekt som pågått ett antal år i syfte att belysa frågor som berör primärt seniorer lite mer samlat och ur ett behovsperspektiv. FN har utlyst ett ”Decade of healthy ageing”, ett decennium för ett hälsosamt åldrande och idag finns det 1700 städer som arbetar på liknande sätt, där WHO samordnar det hela. (Länktips se nedan). Göteborg var en av de första städerna som fångade upp idén och man håller som bäst på att utvärdera hur det gått och hur man ska arbeta framgent.

Samverkan för ett bättre totalresultat
Det handlar bl a om att bygga nytt och bygga om på ett sätt som inkluderar de behov av en god lokal miljö som seniorer har. Det kan handla om att säkerställa att det finns träd och grönska eller att det är rimliga avstånd till butiker, apotek osv. Men också att identifiera och stärka de sociala miljöer som i sin tur håller folk friska och aktiva. Förutom de konkreta initiativ som tagits med fokus på trygghetsboenden och s.k. pratbänkar finns det också organisatoriska poänger med detta arbetssätt.

Former för att testa nytt?
Kommunallagen styr hur kommuner ska arbeta och likabehandlingsprinciper är väldigt viktiga. Det är bra att en kommun klarar att hantera en fråga på samma sätt oberoende av vem som ska hantera den. Samtidigt gör det organisationen svårmanövrerad. Hur ska utveckling ske om man i princip inte får göra något man aldrig har gjort? Det är där styrkan finns, tror jag, med ett projekt som Åldersvänliga Göteborg. Upplägget får förvaltningar att prata med varandra, utbyta perspektiv och lära av varandra, väga in andra parametrar i sin beslut och har också lättare att involvera företag och civilsamhället på lämpliga sätt. Projektet kommer på så sätt närmare den behovsnivå som egentligen borde vara mycket mer vägledande än vad som är fallet i den svenska myndighetsutövningen.

Är vi myndiga borde vi kunna utöva myndighet
Vi blir myndiga vid 18 år ålder. Och det borde kunna betyda att vi också sitter på embryot till en myndighetsutövning. Medborgarna borde kunna ges en myndighet att faktiskt få ta ansvar och vara med och bestämma hur saker och ting ska organiseras. Kanske inte bära hela det ekonomiska ansvaret, som rimligen ska finnas kvar i kommunledningen. Men vi behöver bemyndiga medborgarna att få vara med och bära ansvar för vissa delar och bli lyssnade till på ett annat sätt.

Ansvarstagande och tillvaratagande av erfarenheter
En slags medborgarnas myndighet, som möjliggör mer av bottom-up-perspektiv och delaktighet. Inte bara i form av tyckande via enkäter utan också som mer långsiktigt ansvarstagande och delaktighet. I närmiljön, i skolan, i hur resurser används och annat som engagerar människor. Ta till vara kunskaper och erfarenheter och skapa en mer sammanhållen samhällsutveckling, där det blir naturligt att lyssna in behov och prioritera på ett sätt som gynnar en sund samhällsutveckling.

Kanske kan detta växa fram ur initiativ som Åldersvänliga Göteborg. Där dialog och lyssnande blir lika viktigt som att hålla budgeten. Det blir nog dessutom roligare, mänskligare och inte så toppstyrt.

Länktips: https://goteborg.se/wps/portal/start/goteborg-vaxer/sa-arbetar-staden-med-stadsutveckling/aldersvanliga-goteborg

Decade of healthy ageing: https://social.desa.un.org/sdn/decade-of-healthy-ageing-2021-2030

En idé: Den omvända motboken

Det finns mycket forskning att ta intryck av. Frågan är lite grand hur all forskning ska kunna bli del av någon hållbar utveckling. Det hjälper ju inte att forskningen finns, om ingen läser den, tolkar den, sätter den sitt sammanhang och kontrasterar den mot hur det ser ut i verkligheten idag och i de dokument som pekar framåt. Budgetdisciplinen inom både näringsliv och det offentliga gör att horisonten väldigt ofta stannar vid ett år. ”Inom ett år ska följande kostnader ha tagits….”. Ofta baserat på vad man gjorde av med förra året. Ska man förändra måste man ha argument. Och vara beredd på att försvara sina förslag.

För mycket av allting
En del forskning pekar på behovet av att krympa volymer. Vi gör av med för mycket energi, för mycket råvaror, för mycket fisk eller skog. Eller vi bor i för stora bostäder, har för många eller för stora bilar, köper för mycket kläder eller slänger för mycket direkt utan att använda det. Tydligen har vi redan idag producerat tillräckligt mycket kläder för att de skulle kunna räcka till sex generationer. För att inte tala om matsvinnet. Vi producerar mat som ingen äter upp. Samtidigt som, enligt uppgift, 47 miljoner amerikaner för närvarande har svårt att få sin dagliga ekonomi att fungera och ibland inte kan äta sig mätta. (Se även länktipsen nedan).

Det ska bli förbjudet att be om hjälp (!)
Vi lever i en motsägelsefull tid. Kunskapen har aldrig, totalt sett, varit bättre. Välståndet och den samlade BNP:n för världens länder har aldrig varit större. Samtidigt svälter människor och tvingas människor fly för sina liv i olika konflikter och krig. Och lyckas de fly till ett rikt välfärdsland möts de av egoismens banérförare, som talar om terrorism, brottslighet och främlingskap i samma andetag för att på något sätt koppla ihop utanförskap och fattigdom med något oönskat och straffbart. Man vill tom förbjuda tiggeri. Det tycks bli förbjudet att be om hjälp.

Varför slänger vi ätbar mat?
Av alla dessa tankespår som vimlar förbi tänkte jag för ett ögonblick stanna upp vid matsvinnet. I Frankrike måste nu livsmedelskedjorna säkerställa att osålda matvaror kommer till nytta. De får inte slänga brukliga matvaror. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Istället för att slänga bort mat borde det vara varje verksamhets plikt att säkerställa att den kommer till användning. Vi behöver andra mått på verksamhet än att enbart redovisa vinst i form av ekonomiskt överskott. Samhällsvinsten med att hungriga barn får äta sig mätta måste också kunna redovisas och mätas. Vi behöver tänka bortom ekonomernas kortsiktiga logik när vi bedömer vad som är lönsamt.

En ouside-the-box-idé
Kanske kan man införa en slags omvänd motbok, där det är mottagaren som bestämmer värdet av en gåva och där mottagaren håller koll på vem som inte har gett den här månaden? Bemyndiga medborgarna att vara ansvariga, myndiga, att hålla koll på vilka verksamheter som gör nytta i samhället på gräsrotsnivå. Det skulle kunna vara ett komplement till det dominerande top-down-system som utgår från vad som är lönsamt för de stora börsbolagen. Lönsamhet handlar inte enbart om kortsiktig vinst.

Länktips: 47 miljoner amerikaner … https://www.dn.se/varlden/miljoner-amerikaner-lider-av-matbrist-det-ar-allt-svarare-for-folk-att-dolja/

Kläder för sex generationer: https://www.storytel.com/se/books/det-finns-kl%C3%A4der-f%C3%B6r-sex-generationer-7609210

Frankrike och matsvinn: https://www.natursidan.se/nyheter/frankrike-infor-lag-mot-matsvinn/

Skatteverket – igen!!

Skatteverket upphör inte att förvåna.Om det inte är torghandlare som åläggs att införskaffa kassaregister som inte är skyddsklassade för utomhusbruk, så ägnar de sig åt paragrafrytteri och åt att klämma åt näringsidkare på ett onyanserat och närmast brutalt sätt. Det riktigt allvarliga är att myndigheten urgröper tilltron till sig själv och till hela systemet.

Moms
Bakgrunden är en kedja av händelser i tryckeribranschen. När vissa trycksaker beläggs med 6% moms istället för 25% moms, uppstår en obalans i det in/ut-flöde av moms som i normala fall aldrig blir en kostnad för det enskilda företaget. Moms är ju en metod för staten att driva in en omsättningsskatt baserad på en nettoeffekt av det mervärde som varje förädlingsled utgör. Köper jag en stol för 500 kr före moms och säljer den för 800 kr före moms blir jag som affärsidkare skyldig att betala in 200 kr i moms till staten (25% på 800 kr). Men jag får samtidigt dra av 125 kr (25% på 500 kr). Till skatteverket betalar jag därmed mellanskillnaden 75 kr. Allt detta bygger på att värdet och momsbeloppet ökar i varje led. Och att momssatsen är känd i förväg.

Skatten är inte ett tekniksystem
Det som nu hänt är att momssatsen mellan tryckeriet och tryckeriets kunder har ändrats. Istället för 25% gäller nu 6%. Skatteverket räknar snabbt ut att man fått för mycket momsintäkt från tryckerierna och gör en återbetalning. I nästa ögonblick inser Skatteverket att tryckeriets kunder har gjort avdrag för samma momsbelopp i sin redovisning. Och därmed dragit av för mycket. Skatteverket räknar fram vad tryckeriernas kunder därmed är skyldiga att betala. Strikt skattetekniskt kan det tyckas korrekt. Men ur verksamhetsperspektiv blir detta nya krav en oförutsedd kostnad, som ingen har budgeterat. Skatten är ett avtal på principiell nivå mellan medborgarna och våra myndigheter.

Konsekvensanalys, tack
I artikeln som jag länkar till nedan beskrivs det konkreta fallet ännu tydligare. Men bekymret ligger inte bara i att en massa verksamheter ställs inför oförutsedda nya krav. Bekymret är tilliten till skattesystemet som sådant och vikten av att det upplevs som förutsägbart och rättvist. Varje gång skatter ändras och myndighetsutövning drabbar oskyldiga aktörer måste myndigheterna väga in de aspekter som har med tilltron till systemet att göra. Är det rimligt att enbart se skatteuppbörden som en teknikalitet, eller finns det djupare motiv eller andra avvägningar göra? Borde inte staten ta på sig kostnader som uppstår retroaktivt beroende på att ny lagstiftning införts med konsekvenser för tidigare skatteuppbörd?

Dags för en företagsombudsman?
Sverige bör vara ett föredöme när det gäller rättssäkerhet och likabehandling. Skatten ska vara förutsägbar. Det är inte rimligt att enbart se plus- och minus-kalkylerna kring momsen som ett tekniskt problem. Det handlar om verkliga människor med verkliga företag och med annat att ägna sig åt än att kompensera för statens tillkortakommanden. Ska det behöva inrättas en företagsombudsman?

Länktips: http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=sa_uppstod_tryckeriernas_momsharva_1416566212405#.VH7YE-Ueeck.facebook
Torghandlarexemplet: http://christerowe.se/2014/05/nr329-jakten-pa-torghandlarna-staten-som-sarintresse/

Lägesrapport: Havsmiljön

Göteborg 26 mars
Den nya Havs och Vattenmyndigheten bjöd in till ett välbesökt seminarium om God Havsmiljö 2020. Sakligt och välunderbyggt lotsades vi igenom skogen av EU-beslut, Havsmiljöförordningar, målsättningar, miljökvalitetsnormer, gränsvärden, riktvärden, deskriptorer, indikatorer, tidsplaner och remissförfaranden. Kustfiskare, vattenvårdare, journalister, toxikologer, och andra forskare och experter ägnade en eftermiddag åt ämnet.

Remissförfarande
Thomas Johansson, som ansvarar för enheten Hållbart nyttjande och maritima frågor vid myndigheten, berättade att dagens seminarium var ett led i remissförfarandet. Ett sätt att kommunicera det förslag som nu föreligger. För att ladda ner rapporten och kunna avge ett remissvar före den 16 april – se länkar längst ner.

GES = god miljöstatus
Ett bestående intryck av dagen är att EU-kommissionen och medlemsstaterna nu tycks ha lagt gunden till ett gemensamt arbete för att rädda havsmiljön. Systemet för nuläges-beskrivning, mätdata, analys mot kriterier och miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag tycks vara genomtänkt. Allt arbete är naturligtvis inte klart och innan man går för långt in i sitt systembygge -så uppfattade jag syftet – vill myndigheten stämma av sitt arbete med berörda och sakkunniga: Tänker vi rätt? Har vi missat något?

Känsla
Jag fick en känsla av att trögheten inom EU, regelverken och dess tillämpningar ställd i relation till hur bråttom det är att komma igång med korrigerande åtgärder för att få ett hav och ett fiske i balans är det största problemet. Vetenskaplighet, samordning och väl underbyggda beslut behövs. Samtidigt måste vi inse att det brådskar om vi inte ska hamna i ett läge där väl motiverade åtgärder sätts in för sent. Att vi visste vad vi skulle ha gjort, men att tiden rann ut. Hur man elegant löser detta dilemma tål att fundera på.

Ekonomi och sociala faktorer
Ett särskilt avsnitt handlar om kostnader för ekosystemtjänster. Det är ett berömvärt angreppssätt. Den analys som presenterades var möjligen lite väl yvig. Kustnära industri inkluderades inklusive pappersbruk, kärnkraftverk osv. För att visa på vilken nytta havet/vattnen gör i vårt samhälle. Det rimliga vore kanske att differentiera och särskilja den industri som har en direkt koppling till havets biologi (fisket med industri), havets energi (havsbaserad vindkraft), havets estetik med turism och fritidsliv osv. För att särskilja dessa från verksamheter som hamnat nära havet av logistikskäl (raff:en etc). En kuriosafakta dök upp bland alla siffror: 178 kr är vi beredda att betala för att ha tillgång till hög kvalitet på vårt hav. Varje gång. Jag tillåter mig dock att tvivla på denna uppgift, eftersom svaret avgörs av hur frågan ställts. Mot bakgrund av kritiken mot trängselskatten i Göteborg tror jag att en havsnyttjaravgift på 178 kr per person är helt orealistisk. Grundfrågan är dock intressant. Vad är vårt rena vatten värt? Är det vatten värt – eller mer ?

Myggor och kameler
En toxikolog i publiken påpekade att indikatorer på 33 eller snart 50 förorenande ämnen i våra vatten bara motsvarar 0,02 procent av alla kända ämnen i omlopp. Hur framtidssäkrar vi mätningar så att vi hjälper kommande generationer att hitta framtidens motsvarigheter till PCB och DDT? Och hur ska vi tolka en indikation på att havsörnar föder mer än en unge per år? Är miljön bra om så sker?

Pessimism
Representanterna från Havs- och Vattenmyndigheten höll med om problemet och trodde dessvärre även att ett bottentrålningsförbud knappast är sannolikt. Man var även tämligen säker på att den biologiska mångfalden kommer att minska både till år 2020 och till år 2050. Detta trots att åtgärder planeras att sättas in från år 2015.

Opinionsbildning
Jag nämnde för en av presentatörerna att det är viktigt att myndigheten är tydlig, så att media kan fånga upp frågorna, vilket gör att medborgare och konsumenter blir informerade, vilket i sin tur skapar utrymme för politiker att agera i. Detta samband kan aldrig nog poängteras.

Och nu…
Ska man vara orolig eller hoppfull? Frågan hängde i luften. Mycket hänger på hur media plockar upp sakfrågorna och hjälper allmänheten att förstå komplexa samband mellan bruk och överbruk, mellan gratis ekosystemtjänster och lagstiftning, mellan ett levande hav och ett kollapsat.

Länkar: www.havochvatten.se/om-oss/pa-regeringens-uppdrag/remisser-och-yttranden.html för nerladdning och
www.eprint.se/God_havsmiljo_2020.htm för att beställa ett utskriftseemplar.