Jakten på torghandlarna – staten som särintresse

Våra myndigheter anstränger sig på sina respektive områden. Alla vill naturligtvis göra ett bra jobb. En av de mer nitiska myndigheterna i landet är Skatteverket. Den 12 november 2013 publicerade man en information på sin hemsida att alla som bedriver torghandel från 1 januari 2014 måste ha kassaregister och kontrollenhet. Förutom att framförhållningen på sex veckor får anses kort fanns det en hake till: det finns inga godkända kassaregister att köpa.

Omöjlighet
Kravet på kassaregister beskrivs av Skatteverket på ett sätt, som gör det svårt att se att det kan finnas undantag. Bara den som har en försäljning under fyra basbelopp per år slipper systemet. I sin nitiska jakt på undanhållen skatt ser man frågan ur sitt eget perspektiv – inget annat. Att kräva att alla torghandlare i landet, som är rätt många, på ett fåtal veckor införskaffar ny utrustning, kopplar in och lär sig använda den, är enbart det ett förmyndaraktigt förhållningssätt. Inte blir det bättre av att torghandlarna inte kan skaffa utrustningen utan att bryta mot lagen.

Ett tufft jobb
Torghandel bedrivs på gator och torg. Det är liksom själva vitsen. En handlare erbjuder sina varor, ofta regelbundet, ofta till återkommande stamkunder, ofta blommor, grönsaker, frukt och andra färskvaror som varierar i pris och tillgång. Det regnar, det snöar, det är blåsigt och kallt. Avklippta fingervantar och andra tillbehör hjälper till så att handlaren kan hålla värmen. Man ber en granne passa ståndet medan man springer iväg ett ärende. Det är obekväma tider, det är osäkra inkomster, men det skapar liv och trivsel i närområdet förutom närhet till populära varor.

IP-klassning
Kassaregister är idag ganska avancerade, lätta, elektroniska apparater. De kräver elanslutning. Om det regnar på elektriska apparater behöver de ha en viss skyddsklass för att inte bli farliga att använda. Elsäkerhetsverket ansvarar för dessa regler. Elektrisk skyddsklassning på nivå IPX4 ska gälla för dessa apparater, dvs de ska tåla strilande vatten från alla riktningar. Bekymret är att inga kassaregister saluförs med denna IP-klassning. Elektroniken står ju i normalfallet inomhus.

Reträtt ? Nej.
Här kunde historien tagit slut. Skatteverket hade kunnat få bakläxa och hade kunnat få återkomma med ett nytt datum när kravet ska vara uppfyllt. Men, nej. De nitiska medarbetarna på Skatteverket insisterar. Kassaregisterlagen ska följas. Om det är livsfarligt eller inte att stå i ösregn med ett kassaregister klassat för inomhusbruk, bryr sig Skatteverket inte om. Torghandlaren riskerar 10.000 kr i straffavgift, 20.000 kr vid nästa kontroll.

Myndigheten som särintresse
Småföretagare är ett tåligt släkte. Men regelkrånglet upplevs som en stort hinder. Företagaren vill göra rätt, men när regelverket tvingar företagaren att åtminstone bryta mot en av lagarna har något gått snett. Myndigheter måste kunna se längre än till sin egen domän. Istället uppträder man nu som särintresse och gör sin bit, och bryr sig inte om helheten och absolut inte om den enskilde näringsidkaren. Ingen på Skatteverket tycks ha förstått att denna typ av skandaler urholkar trovärdigheten hos alla myndigheter och specifikt hos Skatteverket.

Människan i systemet
Det är extra anmärkningsvärt eftersom det också kan skada den generella inställningen till skattefinansierad verksamhet överhuvudtaget. Varumärket staten tar skada. ”Dom” som bestämmer lyssnar inte på oss. Förtroendeklyftan vidgas. Samhällets förmåga att bygga en gemensam framtid försvagas. Inte av en isolerad händelse, utan av systemfelet – att ingen bryr sig om människan i systemet.

Länktips:

Skatteverkets information om kassaregister för torghandel http://bit.ly/1iZZP3j

En typisk apparat till salu på nätet utan angivelse om IP-märkning: http://butikskassa.com/kassaregister/custom-j-one

Skatteverkets samordnare uttalar sig: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5854135

8 thoughts on “Jakten på torghandlarna – staten som särintresse

      • Så även kassaregister i många fall, batteridrivna alltså.
        För övrigt gäller Elsäkerhetsverkets krav ALL ELEKTRISK UTRUSTNING som kopplas in på tillfälliga elinstallationer. Och har gjort sedan 1993 om jag inte minns fel…

        Med andra ord, städa ur alla lampor, kaffebryggare, kylskåp/box, betalterminaler, sockervaddsmaskiner etc. etc.

        För det andra. En produkt som av tillverkaren specificeras att användas i torr miljö finns det inget hinder i att använda utomhus. Men det är då upp till användaren att skydda produkten på korrekt sätt i form av t.ex. regnskydd/tält eller motsvarande.
        Vågar du ha mobiltelefonen med dig när det regnar? Svaret är förmodligen ”JA, i fickan”. Du lägger den inte oskyddad direkt på bordet om det ösregnar ute! Och för den delen bör allt som företagaren försöker sälja (dvs, allt det andra oskyddade som finns på bordet) också då bli förstör vid plötsliga hällregn och ösregn. Vilken företagare låter det hända?

        Att vinkla dessa typer av ”nyheter” till något de inte är blir bara fånigt. Ett kassaregister är ett hjälpmedel som underlättar den seriösa företagarens redovisning.

        • Ja, Mikael, det finns all anledning att uppmuntra den seriöse företagarens alla ansträngningar att göra ett bra jobb, hålla kunderna nöjda och glada, uppfylla de krav som ställs och konkurrera på rättvisa villkor. Bekymret uppstår när en myndighet (Skatteverket) totalt ignorerar andra myndigheters krav – även när frågan blir uppmärksammad! Om en torghandlare ställer dit ett kylskåp för att hålla sina kött- eller fiskprodukter fräscha är det på dennes eget ansvar. Kassaapparaten är det myndigheten som kräver att hen ska ha i drift. Det är den avgörande skillnaden.

  1. Konspirationsteori angående kassalagen för torghandel.
    Det finns för varje år mindre privat
    personer att kontrollera för skattegranskarna. Allt är förtryckt i förväg. Företagen blir mer lagliga.
    T.e.x hantverkarna har blivit lagliga
    med rot avdraget. Vem vill betala
    svart när staten står för halva notan.
    Vad blir det kvar att göra för skattegranskarna? Inte mycket objekt. Restauranger, taxi, frisörer
    som kan tänkas syssla med svart försäljning. Inte mycket för en stor
    skara skattegranskare att bita i.
    Vad göra? Vi måste hitta nya objekt.
    Kan månne torghandeln vara ett sådant. Hur ska vi göra. De valde ut enligt dem 400 st marknadsförsäljare
    slumpvis. Jag tror att urvalet var noga
    bestämt. Resultatet blev att nästan
    alla hade brister i sin redovisning.
    Detta presenterades inför regeringen
    som litar på skatteverket som trovärdig instans. Bara detta borde vara förbjudet i en demokrati att förslagen kommer från en myndighet.
    Sverige blir tjänstemanna styrt vad blir det för mening att rösta framöver? Förslaget klubbades igenom i riksdagen med bredd majoritet vem vågar gå emot skatteverket. Att det inte fanns
    utrustning som fungerar utomhus
    kollades inte upp. Jag är säker på att en femteklassare kunde kollat upp detta på en timme.
    I förarbetet står det att skatteverket
    inte behöver ökade resurser för att klara de nya arbetsuppgifterna.
    De rums inom nuvarande rammar hette det. Vad hade hänt om det inte blivit några kassaregister för torghandeln? Om de inte behövde
    ökade resurser betyder det att granskarna blivit övertaliga med
    torghandel utan kassaregister.
    Kanske några hundra hade fått få gå.

    • Mmm, Tomas…. det du skriver sätter faktiskt fingret på en mer principiell fråga, som Inga-Britt Ahlenius tog upp i helgen här i Göteborg, när hon talade på Vetenskapsfestivalen. Behovet av en genomgripande, ny kommunallag. Hon pekade på det orimliga i att uppdelningen av ansvar mellan politiker och tjänstemän på den kommunala nivån inte är löst på samma sätt som på den statliga nivån. Regeringen utser generaldirektör och all verkställighet går via generaldirektören för de statliga verken. Det politiska ansvaret skiljs från det som görs i ämbetsverken. Hon menar att samma uppdelning saknas på den kommunala sidan. Och att den borde införas för att tydligare klarlägga gränserna för politikernas och tjänstemännens ansvarsområden. Kanske har hon rätt. Det finns ett annat inbyggt problem i den kommunala organisationen. Politiker byts ut, de sitter sällan mer än ett par mandatperioder på samma post med samma ansvarsområde. Tjänstemännen blir därmed kunskaps- och traditionsbärarna i organisationen. De vet ”hur man gjorde senast” och ”hur vi brukar hantera denna typ av frågor”. Kunnandet kan vara väldigt viktigt och kan vara till fördel för att kvalitetssäkra och effektivisera verksamheten. Men kan också bli en låsning. ”Så har vi aldrig gjort”.
      Det blir stora arbetsplatser i kommunerna, där tjänstemän och anställda får en typ av relation till sin arbetsgivare, medan ledningen ytterst har ett helt annat mandat att luta sig mot, ett politiskt mandat att förvalta och förändra enligt folkets önskemål. Gränserna borde nog bli tydligare, så att ansvar kan utkrävas på rätt sätt på förvaltande respektive på politisk nivå.

  2. Pingback: Skatteverket – igen!! | … att verka för ett hållbart samhälle

  3. Pingback: Skatteverket (3): Moms på gåvor | … att verka för ett hållbart samhälle

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *