Odling i staden

Det pågår en omställning i det tysta. Stadsboende längtar efter att odla inne i staden. Inte bara ha en kolonilott i någon närförort. Utan odla upp parker och gräsmattor, rabatter och bostadsområden. Det är fascinerande vilken kraft detta engagemang visar.

Många varianter
Odlandet tar olika former. Guerilla gardening, Stadsjord, Tillväxt, Tillsammans-odlingar, kooperativ, enskilda odlingar, parkodlingar, kretsloppslösningar, komposter, företagande…
I Berlin är Prinzessinnengärten en intressant förebild. Med tillfälliga säckodlingar och med en estetisk design skapas inte bara en odling, utan också en mötesplats och en plats för kunskapsöverföring.

Motiven
Motiven för att odla varierar. För att det ger stimulans, för att det drygar ut hushållningen, för att det skapar gemenskap, ett vackert närområde och rent allmänt bidrar till en lägre miljöbelastning. Motiven kan också handla om att flera olika intressen samverkar: fastighetsägare som vill höja nöjdhetsindex och status för ett område samtidigt som de boende vill försköna sitt närområde.

Företagande
Trädgårdskurser, vandringar, provsmakning, matlagning i kombination med odling, pedagogik, rehab, språklig introduktion för nyanlända, social gemenskap, provodling, samarbete med större odlingar, kompostservice, fastighetsskötsel, skolträdgårdsskötsel… det finns en hel rad tänkbara affärsmöjligheter kopplade till odling. Och ännu oupptäckta blandvarianter, där odlar- och brukarkoperativ samarbetar kring odling, marknadsföring och försäljning… Kort sagt – odlingen öppnar många nya vägar till försörjning. Det verkar som om odlartrenden förstärks som en reaktion på hur samhället har utvecklats. Det är dags att odla våra intressen.

Länkar
Tidigare på denna hemsida www.christerowe.se/larjean-mellan-stad-och-land/
Om du vill veta mer om urban odling kolla bl.a. följande länkar
www.tillvaxt.org
www.stadsjord.se
www.stadsnaraodling.se
www.prinzessinnengarten.net

Hollande tar över Frankrike

Så är Putin installerad i Moskva och Hollande vann med en miljon franska röster över Sarkozy. Två av förändringarna i år är därmed klara. Kina och USA (eventuellt) ska också byta president senare i är. Hur ska det gå med en socialist som parhäst till Tysklands Angela Merkel?

Svårigheter
Frankrike har valt en ny president, som lovat att ta tag i bland annat ungdomsarbetslösheten. Frågan är om Hollande har de lösningar som krävs för att klara Frankrikes problem. Landet har en statsskuld som motsvarar mer än 80 % av BNP. Som så många andra länder har man således lånat till driften. Med en åldrande befolkning och ökande statliga utgifter sitter Frankrike i en svår sits.

Manöverutrymme
Ett av de löften Hollande har gett är att återställa pensionsåldern från 62 till 60 år för personer som yrkesarbetat från 18 års ålder. Det finns nu en förväntan att åtstramningspolitik ska ersättas av en mer expansiv politik. Samtidigt är den franska och tyska historien starkt sammanvävda. Merkel kommer knappast att acceptera att Eurons roll riskeras, särskilt mot bakgrund av att flera länder med Grekland som mest utsatt kostar Euro-samarbetet en hel del.

Lösningar och oro
En omprioritering man skulle kunna hoppas på när det gäller Frankrike är att de väljer att minska sina militärutgifter och att de satsar på förnybar energiproduktion hellre än att hålla liv i den riskabla kärnkraften. Det som oroar är att Nationella Fronten och Marine Le Pen, liksom för övrigt är fallet i flera länder, får så stort gensvar för sin främlingsfientliga politik. Och precis som i de flesta länder har man långt kvar när det gäller att förverkliga en seriös klimatpolitik som hänger ihop med en omställning av industrin och överkonsumtionen.

Lagstiftning och förändring

I veckan som gick deltog jag i en konferens om energisparåtgärder i den kommunala planeringen. Länsstyrelsen, Boverket, Energimyndigheten… alla var där och gav sina bidrag till ett stort antal västsvenska kommuner. Är vi på rätt spår?

Outside the box
Mellan raderna gick det att utläsa en relativt stor spänning mellan regelverk och vad som behöver göras. Det var påfallande ofta som föredragshållarna nuddade vid de tillkortakommanden dagens regelverk lett oss in i. Och kanske just där finns det hoppfulla: att de lösningar vi måste söka ligger utanför de ramverk lagarna satt upp. Så hur gör man för att ändra systemet utan att ändra ramverket?

Eftersläpning
Lagstiftningen släpar nästan alltid efter och bekräftar den praxis och de arbetssätt som redan blivit inkorporerade i samhället. Nya rön och omfattade sanningar kunde inte förutses när nuvarande lagar skrevs. Möjligheten en radikal omställning av energisystemen var t.ex. inte uppenbara för 10 år sedan, kanske var heller inte insikten om vilken betydelse energianvändningen har när det gäller klimatpåverkan. Var tid har sina sanningar.

Försöksobjekt
Så hur gör vi? För att ha lagar och regler som möjliggör att vi – när kunskaper och omständigheter tvingar oss att tänka nytt – går utanför lagen eftersom kunskapsbasen och värderingarna förändras dynamiskt i en snabbare takt än någonsin. Ska vi skapa arenor och pilotprojekt som får som uppdrag att vara försöksobjekt just i syfte att möjliggöra praktisk förändring av samhället? Ska vi organisera kaoset ?

Gräsrötter
Naturen är självorganiserande och frågan är om inte samhället mår bra av att i betydligt större utsträckning än hittills var detsamma. Samhället som ett ”uppifrån”-projekt är en utopi. Ska medborgare och invånare känna delaktighet och faktiskt också vara delaktiga är det rimligt att utgå från ett tydligare gräsrotsperspektiv. Vi är alla en del av det som utgör samhället. Då är det inte mer än rimligt att vi alla är med och formar det.

Nästa besked
Dialog, samverkan, arenor, workshops, processer i flera steg, icke-linjära processer… det var många och hoppfulla förslag som kom fram på statens seminarium. Det var nästan som om man sa: ”Strunta i systemet – gör det som är bäst för en sund samhällsutveckling”. Men det sa man inte. Inte ännu.

USA eller inte…

Kina, Ryssland, USA och Frankrike står i år alla inför situationen att (eventuellt) byta sin högsta ledning. Vad betyder det att det är valår i USA? Hur kan det sluta?

Skuld
I februari 2012 var USA:s budgetunderskott 231 milliarder dollar. Senaste helåret var underskottet totalt 1300 milliarder dollar. Det är ofattbara belopp. Och då är inte skuldsättningen hos privata aktörer inräknade; detta är statsfinanserna. Statsskulden närmar sig 10 % av BNP. Köpfesten på lånade pengar fortsätter.

Business rules
I USA finns en högljudd opinion som motsätter sig skatter. Man gillar inte att ”Washington” ska bestämma över mer än absolut nödvändigt. Samtidigt vill många ha en stark försvarsmakt. Och på det privata planet är rätten att äga skjutvapen självklar.
Att amerikanerna accepterar de stora bolagens inflytande över politiken är märkligt. Att de ser kampanjmiljonerna, annonseringen och de enorma summor som läggs på PR inför varje val som fullt naturligt. Det är märkligt att det inte växer fram en opinion som kräver en kongress som består av personer utan starka lojaliteter gentemot de särintressen (storföretag) som finansierat kongressledamöternas valkampanjer. Möjligen är man fast i föreställningen att det som är bra för företagen är bra för alla.

Klimatskeptiker och troende
Det är paradoxalt att de kristna i USA inte kopplar ihop skapelsen och Guds natur med något man måste värna och vårda. Många anser sig själva som kristna, men står egentligen långt ifrån de kristna värderingar som borde vägleda deras liv. Bland annat vägrar de tro att klimatet påverkas av människan. I stället hävdar man i förfärande stor utsträckning att det inte finns ett samband mellan livsstil och klimatförändringar, alternativt att det inte finns något klimatpåverkan alls. Så blir de troende blinda för den sanning man inte vill se och det enda som återstår är att be en bön.

Obama – vad hände ?
Obama bars fram 2008 på sitt enda ord: Change. Men det blev inte mycket till förändring när allt kom till kritan. Symbolen för det havererade rättssystemet, Guantanamo, är fortfarande inte stängt. Mycket av det Obama gick till val på har fastnat i det komplicerade styrelseskick som USA har med en kongress som i praktiken förlamar presidenten och hans regering. Sjukförsäkringsreformen urvattnades så långt att det är oklart om den kan användas som ett positivt exempel i Obamas återvalskampanj.

Framtiden
Och vad är alternativet? En republikan som flirtar med teaparty-rörelsen och den kristna högern? Frågan är om USAs federation klarar att hålla samman under nästa ekonomiska tryck. Och vad händer då? Några städer ligger bra till i förändringsarbetet och klarar troligen en omställning. Seattle tex. Eller omställningen av centrala Portland. Precis som Romarriket, Alexander den stores rike och andra betydande imperier kanske även statsbildningen USA når vägs ände när glufsekonomin äter upp sig själv.

Rysslands spel för galleriet

Kina, Ryssland, USA och Frankrike byter i år (eventuellt) sitt högsta ledarskap. När det gäller Ryssland är det intressant att Putin och Medvedev fortsätter sin pardans med varannan gång president, varannan gång premiärminister.

Ingen demokratisk tradition
Det ryska valet nyligen innebar att Putin återigen valdes till president och därmed är tanken att nuvarande president Medvedev ska bli premiärminister. Parentesen då Putin på pappret var premiärminister avslutas därmed och ”ordningen återställs”. Arrangemanget utmanar vår inställning till demokratiska fundament. Men i Ryssland finns ingen demokratisk tradition, ingen stark och tydlig press och opposition. Frågan är hur länge Putin tänker bry sig att hålla skenet uppe.

Förhandlingssits
Omvärlden har anledning att vara bekymrad. Ryssland har kärnvapen, sitter på stora naturtillgångar både ovan och under jord och har därmed en stark förhandlingssits både i en fredlig situation och i en mer konfliktinramad situation. Naturgasen från Ryssland är ett exempel, där EU räknar med försörjning via gasledningen utanför Gotland.

Risker
Man kan fundera på vilken väg Ryssland kommer gå och vad detta får för konskevenser för grannländerna. När ett så stort land sitter på stora tillgångar och samtidigt saknar de demokratiska institutioner som behövs för att balansera maktutövningen är risken uppenbar att utvecklingen kan gå över styr. I kulisserna lurar militären, maffian och olika delrepublikers krav på oberoende.

Osäkert läge
Ytterligare en komplikation är korruptionen och de ekonomiska spänningar som ökar i samhället. Socialt är detta en stor risk. Och med en president som saknar legitimt mandat ligger fältet öppet för drastiska händelser.

 

Kinas balansgång

Fyra av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet byter i år eventuellt sina högsta ledare. Och det är inte vilka länder som helst. Kina ska under stort ståhej byta president, favorit att tillträda är Xi Jinping. Rysslands Putin tar över nu i maj efter ett minst sagt riggat val. Obama möter en republikansk utmanare sent i höst och inom kort vet vi om Frankrike får en ny president. Vad kan det innebära ur ett hållbarhetsperspektiv? Låt oss börja med Kina.

Har Kina vaknat?
Bara under år 2010 kan 160000 registrerade strejker/protester ha ägt rum i Kina *). Siffrorna är obekräftade. Men med en halv miljard personer med tillgång till internet, och över tusen gripna på en månad för ”internetbrott”, är det lätt att inse att partiet inte kommer att kunna bromsa informationsspridningen som i sin tur ger befolkningen legitimitet i de krav de ställer.

IT – precis som i Nordafrika
1989 kunde tanks rulla in på Himmelska fridens torg och kväsa studenternas uppror. Släcker de ner internetservrarna, och detta vet naturligtvis de kinesiska ledarna, förlorar även den kinesiska industrin sin viktigaste kontaktväg till både inhemska och utländska kunder. Kanske blir det som i Nordafrika att modern IT-teknik öppnar upp samhället?

Balansgång: Utveckling, resurser, ansvar för människa och miljö
Kinas exceptionella tillväxt har skett på bekostnad av miljö och människors hälsa. Hur de nya kinesiska ledarskapet ska hantera denna allt svårare balansgång, som en gång inleddes av Deng Xiaoping, är en av de mest avgörande frågorna idag.

Yin och Yang
Officiellt heter det att Kina är på väg mot ”ett harmoniskt samhälle”. Med lite tur kanske några kloka ledare inser att Kina har ett försprång gentemot andra länder med sin mångtusenåriga historia, sin filosofiska tradition med begrepp som Yin och Yang som betyder något för människor i vardagen. Låt oss hoppas att utvecklingen går mot ett verkligt harmoniskt samhälle, där vinstintresset underställs en större nytta för framtiden.

*) Enl tidskriften Fokus nr17 2012.

Våra drömmars stad

Idag passerade jag Rymdtorget i Bergsjön på väg till ett möte med tjänstemän i göteborgsprojektet Utveckling NordOst (som jag återkommer till i sinom tid). Jag hade förträngt hur torget såg ut och det var kanske därför som intrycket blev så starkt.

Vattenstadens fördelar
Varje plats har sin själ, en kombination av positiv eller negativ upplevelse, trivsel, resonans och historia. När arkitekterna varit skickliga förstärker de platsens själ när de gestaltar rummet, husen, torget, gatorna, grönskan, proportionerna… Alla vet för alla har känt detta subtila – en plats man känner en särskild koppling till, något som gör att man dröjer sig kvar. Städer med mycket omgivande vatten har denna dimension gratis, vi trivs intuitivt vid vatten, slår oss gärna ner i strandkanten, känner brisen, lockelsen. Personligen har jag några sådana favoritplatser där jag gärna stannar till, slår mig ner, känner in. På flera sätt är det dessa intryck Centrala Älvstaden borde ta fasta på – staden vid vattnet – och möjliggöra spontana möten och välbefinnande nära vattnet.

Torgskräck
Men nu var det Rymdtorget i Bergsjön, platsen mellan spårvagnshållplatsen och närmaste huskroppar. Säkerligen korrekta proportioner mellan husens längd och höjd. Säkert väl tilltagna torgytor. Flera väl tilltagna, vackra, runda skulpturer som gjorda för att sitta på. Men vem ska sitta där och varför? Platsen känns livlös.

Plats för liv
Vad avgör om vi trivs på en plats eller inte? Lär man ut det på arkitektutbildningen på Chalmers? Hur skapas glädje och liv på en plats. Vad får barn att vilja leka, vuxna att vilja mötas, ungdomar att stämma träff… Är det inte detta som är centralt för funktionen torg?

Människan över naturen
Jag frågade mig retoriskt vem det kunde tänkas vara som nöjt såg ut över torget och jublade – Yes ! Detta blev finare än jag vågade hoppas ! Vilken fin plats ! ……
Torget ser ut som det gör eftersom vi sedan några decennier lärt oss att människan står över naturen. Att det industriellt skapade är frikopplat från vår livssfär. Vart det tänket leder oss blir bara tydligare och tydligare. Vi slösar på naturens skafferi som aldrig förr, föröder ekosystemen och beter oss hänsynslöst på global nivå….
En gräsmatta för all del, med fotbollsmål modell handbollsstorlek och avskärmningar som såg ganska OK ut. Det såg ut som gräsplätten tillkommit efter att torget gestaltats.

Hållbar Stadsutveckling
Tomheten på torget illustrerar för mig vikten av att utgå från verksamhetsidéer, människors förmågor och önskningar. Att formen (orkestern) måste ackompanjera innehållet (vokalisten). Och inte tvärtom. Rymdtorget visar vad som händer när en gemensam yta skapas utan att först fånga upp de förväntningar och drömmar människor har som ska vistas där. Hållbar Stadsutveckling handlar om att vända på perspektivet och sätta människors drömmar före den slutliga gestaltningen.

Ideologi och omständigheter

1900-talets utveckling har lett oss fel. Vi trodde att en snabb välfärdsökning, följd av hyperkonsumtion och spekulationsekonomi skulle leda till en evig och jämlik tillväxtspiral där alla skulle bli vinnare. Så fel vi hade.

Karta och kompass
När vi nu diskuterar i vilken riktning, hur snabbt och med vilka metoder samhället ska ställas om är det väsentligt att förstå vilka delar av det nuvarande samhället som kan bestå och vilka delar som måste förändras. Samtidigt som vi analyserar och utvecklar konkreta modeller för ett långsiktigt hållbart samhälle, behöver vi en orienteringskarta och en kompass. Så att vi inte går vilse igen.

Ideologi
Om eller när dagens konkurrens- och tävlingssamhälle ska ersättas med ett samarbetssamhälle för att bättre ta till vara synergier i våra gemensamma ansträngningar kommer vi att behöva en vägledning på principiell nivå. Det kommer att bli nödvändigt att utarbeta olika idemässiga plattformar som dels kan vägas mot varandra, dels utgöra tillfälliga stöd i arbetet att skapa ett annat samhälle.

Några nya förutsättningar
Svårigheten ligger i att både behålla det som är värdefullt och fungerande i dagens samhälle och att samtidigt skapa nya fundament som konkurrerar med det nuvarande. Det är en stor omställning av näringslivet som väntar. Varje företag måste fråga sig hur affärsidén och affärsplanen står sig i relation till helt nya förutsättningar:
– en nerväxlad global tillväxttakt
– en begränsad tillgång till högvärdig fossil energi
– en ökad konkurrens om strategiska råvaror
– allt mer påtagliga effekter av klimatförändringarna
– allt tydligare konsumenttryck med efterfrågan på justa produkter och tjänster
– en möjlig global finanskris i liten eller stor skala
– en ökad konkurrens från framför allt BRIC-länderna.

Organisk och gemensam förändring
Att bygga helt nya institutioner kan bli nödvändigt. Det helt avgörande är att tillräckligt många vill se en förändring, och att denna förändring växer fram organiskt ur ett kollektivt medvetande och en ömsesidig respekt för olika behov.
Ansvaret är allas och vars och ens.

Samtidiga synvändor

Den senaste tiden har jag kunnat närvara på ett stort antal seminarier och föredrag. Det går att se ett mönster i de budskap som nu framträder. Budskapen är påfallande lika och påfallande nyorienterande. Vad är det som händer just nu?

Chalmers-professorn
Greg Morrison, professor vid Chalmers Tekniska högskola deltog i ett seminarium som handlade om en tillbakablick under rubriken Stockholm +40, dvs 40 år efter den konferens 1972 som i Stockholm satte fingret på miljöfrågorna för första gången. Greg sa: ”Vad vill jag som medmänniska?” som svar på frågan vad som kan vara viktigast i vår tid. Det ligger något mycket hoppfullt i detta. Istället för traditionell teknik- eller mätbarhetsfixering betonar han de inre drivkrafterna hos var och en i relation till omgivningen.

Harward-professorn
Ekonomerna vid Harward brukar anses världsledande. Här lanserar nu professor Michael E Porter ett nytt begrepp för framtidens kapitalism: Shared Values. Han förtydligar: Companies must take the lead in bringing business and society back together. Dvs ungefär: Företagen måste ta ledningen när det gäller att återförena näringslivet med samhället. Han menar att företagen har fastnat i ett perifert CSR-tänkande istället för som ett kärnvärde. Företagens framgång hänger ihop med sociala framsteg, hävdar han. Är detta brukssamhällenas återkomst?

Opinionsbildaren och författaren
Anders Wijkman, som varit EU-parlamentariker i 10 år och där framgångsrikt satt fokus på många miljö- och hållbarhetsfrågor, har återvänt till Sverige och verkar nu i flera centrala sammanhang. Jag hade tillfälle att lyssna till Anders häromdagen och han beskrev en annan intressant synvända, som håller på att få fäste i vida kretsar, både hos näringslivsföreträdare och politiker. Istället för ett producentfokus i industrin där vinsten genereras ur produktivitet per volym, kommer nu ett nyttjandefokus. Nyttjandet inkluderar driftsfasen och livscykelkostnaden där vinsten uppkommer ur ett helhetsperspektiv, med produktion, livslängd, driftsäkerhet och kundnöjdhet inkluderade. Anders tog exemplet med den 50-procentiga resursbesparing som sker om vi förlänger varje såld PC:s livslängd med ett år.

Förvaltningschefen
Tillträdande chefen för Stadsbyggnadskontoret i Göteborg, Agneta Hammer talade på ett seminarium om stress och stadsbyggnad häromdagen. Några av nyckelorden i hennes budskap var tvärsektoriellt, lyhört, medborgarinitiativ, experimentell, nya idéer, unga människor behöver lösningar. En förvaltningschef som talar förändring!

Hoppfullt
Med dessa fyra tydliga exempel hämtade från föredrag denna vecka och en artikel publicerad förra året i Harward Business Review går det att dra slutsatsen att något händer. Ett mänskligare, mer inkluderande sätt att organisera företag och samhälle tar form och tar sig snarlika uttryck i de formuleringar som används. Vad är det om inte hoppfullt?

 

Isens visdom

Den 25 april besökte Angaangaq Angakkorsuaq Göteborg för att medverka i ett seminarium på Handelshögskolan. Angaangaq är eskimå och shaman från Kalaallit Nunaatfolket, tillika bärare av Qilaut (vindtrumma).

Uppåt väggarna
Att vi har mycket att lära av naturfolken och ursprungsbefolkningarna när det gäller att leva i harmoni med naturens förutsättningar inser vi nog lite till mans. På Grönland lever människor nära isen och har månghundraårig nedärvd kunskap om klimatet. Angaangaq berättar att redan i januari 1963 kunde de konstatera att klimatet höll på att förändras. När de stod vid en 1,5 km hög isvägg för att traditionsenligt utföra en ceremoni såg de att vatten sipprade ner för bergväggen. Det var 35 minusgrader och på denna plats hade aldrig förr vatten runnit nerför isväggen.

”Isen måste smälta i människors hjärtan”
Angaangaq har flera budskap till oss. Han har besökt 58 länder och berättat det han vet, men halvt uppgivet konstaterar han att ingen tycks lyssna. Ingen ändrar sin politik.  Ni är själva lösningen, säger han och får oss att förstå att vi har något att lära. ”Isen måste smälta i människors hjärtan så att de kan använda sin kunskap.” Och ”Det största avståndet är från människans hjärna till hennes hjärta”.

1 på 150000
Angaangaq påminner oss om att det finns 150000 miljöorganisationer runt om i världen, men bara en värld. Man kan fråga sig om vi verkligen använder vår kunskap på ett klokt sätt, frågar han retoriskt.

En inre balans är nödvändig
”Mänskligheten har inte vuxit mentalt”, säger Angaangaq. Vi är inte i balans, vi måste ha en jämvikt. Vi saknar en balans mellan kropp, själ och ande; our body, our mind and our spirit.

Använd din visdom!
Så, gå hem och använd din visdom!, uppmanar han oss.  Och så enkelt är det naturligtvis. Alla lösningar finns och vi vet egentligen vad som måste göras. Lite märkligt är det att en eskimå ska resa hela vägen till Sverige för att uppmana oss att göra det vi redan vet.

Anm. Arrangör av seminariet var Gröna Korset i Sverige, som ingår i Green Cross International. Talare var även Björn Lindberg, språkrör för Grön Ungdom och Anders Wijkman, tidigare EU-parlamentariker, nu miljödebattör, författare m.m.
Länk http://green-cross.se .