Agroekologi och agroforestry

Posted on by
Reply

Världens livsmedelsförsörjning är avgörande för förutsättningarna för ett rimligt gott liv för de nio miljarder människor som beräknas leva på jorden om några decennier. Det vi gör idag är avgörande för vilka förutsättningar som gälla för en rättvis livsmedelsförsörjning. Vägvalen styr vilka industrier, leverantörer, jordbrukare, odlingsmetoder och principer som ska möjliggöra ett hållbart jordbruk för en rättvisare värld.

Utgångspunkt
Det viktigaste måste vara att utgå från platsens förutsättningar, lokal kunskap, ett kretsloppsanpassat, energisnålt och mångsidigt jordbruk, som genererar avkastning och samtidigt stärker den produktiva jorden.

Spannmål
Det spannmål som odlas i världen går till mycket stor del till djurfoder. Om vi istället kunde förädla spannmålet till föda utan omvägen via djuren hushållar vi bättre med såväl vatten, energi som grödan i sig. Den utveckling vi ser idag är inte hållbar. Ska vi hushålla med resurserna på ett rättvist sätt måste vi hitta mekanismer som mycket bättre ser till kvalitet, näring, nytta, energibalans och styra om efterfrågan i en hållbar riktning. Klimatförändringseffekterna med mer frekvent torka och översvämningar ökar angelägenhetsgraden. Att den svenska köttkonsumtionen ökat 12 % på ett år (enl SCB) är en annan signal om att det behövs ny- och omtänkande.

Agroekologi
Agroekologi är en term som sammanfattar en multifunktionellt synsätt på jordbruket. I stället för att odla enskilda grödor, handlar metoden om att inkludera innovationer och lokal kunskap. Odlingen bygger inte på användning av handelsgödsel och kemikalier, men de kan användas i undantagsfall. För många av världens jordbrukare är kostnaden för insatsvaror ett stort risktagande. Sjkälvmordsfrekvensen bland indiska småbönder som odlar ”konventionellt” är oroväckande hög.

Agroforestry
Agroforestry är en term som används för att beskriva en anpassat odling i skogslandskap, eller där blandad odling i skuggan av träden passar för olika växter.
Agroforestry är egentligen en logisk odlingsform, där platsens förutsättningar får styra hur odlingen bedrivs. Agroforestry skulle vara mycket intressant att testa i svensk miljö, exempelvis kan frukt och bär passa att odla på mark, som inte används till något annat.

Ekologiskt
Biodynamisk och ekologisk odling innebär att produktionen sker på naturens villkor och certifieringen innebär att konsumenten får ett kvitto på att regelverket följs. Idag är cirka 4 procent av de sålda livsmedlen ekologiska. Det borde vara tvärtom. Att 96 procent hade producerats på ett sätt som eliminerar skadlig kemikalieanvändning och max 4 procent innebär en belastning på miljö och hälsorisker.

Länktips:

http://blogg.naturskyddsforeningen.se/jenina/2012/09/06/dn-blundar-for-forskning-igen/#more-6881

Språket ger Sverige en fördel

Posted on by
1

Sverige, och Norden, har en unik möjlighet eller skyldighet att bidra till en global hållbar utveckling. Våra länder har en politisk och demokratisk mognad, vi har ett fungerande välfärd och ett samhälle som i stort sett fungerar. Vi har också en storlek på samhälle som skulle kunna lämpa sig för att utveckla nya samarbetsformer.

Penta Helix
Penta Helix, där myndigheter, näringsliv, universitet, organisationer och civilsamhälle samverkar, är inte svårt att etablera i den svenska eller nordiska kontexten. Kanske är det just detta som är Sveriges och Nordens historiska uppgift. Att visa resten av världen vilka processer som ska startas för att vrida utvecklingen rätt.

Flera fördelar
Det finns flera fördelar för de nordiska länderna i kapplöpningen om att introducera smarta, hållbara lösningar. En fördel är vår tekniska mognad, att vi ofta testar nya produkter och har en öppenhet för nymodigheter. Skype, Spotify och liknande tjänster har utvecklats och fått genomslag i Sverige. En hållbar utveckling innebär rimligen att vi baserar mer av vår kommunikation på virtuella lösningar.

Språklig fördel
På ett annat plan har de nordiska länderna ett stort försprång. När det gäller att använda sökmotorer, initiera och följa upp konversationstrådar på hemsidor och fora, eller enbart att bevaka sakfrågor på ett tidseffektivt sätt har vi i mindre språkområden ett försprång. En fråga på en svenskspråkig LinkedIn-sida kan typiskt få 10-15 svar, medan motsvarande fråga på en engelskspråkig sida kan få över 800 svar. Det säger sig självt att det tar oerhört mycket längre tid att läsa och värdera de engelska inläggen än de svenska. Naturligtvis kan man invända att hundratals inlägg och synpunkter kan ge fler användbara idéer och syunpunkter. Samtidigt ska den fördelen vägas mot den tid det tar att läsa så många texter. Möjligheten att snabbt hitta just den informationsdel som man letar efter ger små språkområden en fördel.

Vi ska vara observanta på de strukturella fördelar vi har när det gäller att åstadkomma en hållbar utveckling.

Bokmässan – kulturens Almedalen?

Posted on by
Reply

Bokmässan, eller Bok och Bibliotek som den väl heter, pågår för fullt i Göteborg. Arrangörerna har skapat mer utställarytor än någonsin. Varenda kvadratmeter känns ianspråktagen. Kanske kommer nästa år att innebära tillfälliga friggebodar utanför ingången, där man kan få möta litteraturen på något sätt?

Närheten till människan bakom
Jag brukar besöka Bokmässan. Det är alltid mycket folk, särskilt på allmänhetens dagar. Det finns också en stämning i lokalen som är lite svårfångad, men som kanske illustrerar anknytningen till kreativitet. De flesta böcker är ju skapade av någon. Med stor möda och omsorg har författarna producerat något som de vill dela med sig av. Forskningsrapporter, barnböcker, dikter, biografier, deckare, you name it. Kanske är det den närheten till människors skapande kraft som skiljer Bokmässan från andra mässor.

Mässor av olika slag
Jag går på många mässor varje år. Teknikmässor, hem- och villa-mässor, mässor för mat, specialintressen, industri och privatpersoner. Jag brukar också besöka Almedalen varje år för att fånga upp vem som säger vad på lite olika områden och för att lära mig nya saker. Och kanske är det så att Almedalens framgång har smittat av sig på Bokmässan.

Kulturens Almedalen
Bokmässan kanske kommer att bli kulturens Almedalen. Trenden är klar. Många montrar erbjuder föredrag. Även om det så bara får plats en handfull stolar i montern, så hålls det föredrag. Ståplatser fungerar ju också ett tag. Och visst vore det fantastiskt om kulturen (inte enbart böckerna) fick en återkommande årlig ”Almedalsvecka” i Göteborg, där samhällsfrågor speglas ur ett kunskapsperspektiv, ur ett konstnärligt perspektiv och ur ett fristående reflekterande perspektiv.

Från stånd till förstånd
Jag hoppas att Bokmässan ser och inser denna möjlighet. Och stegvis flyttar fokus från bokförsäljning i stånd till kunskapsutbyte med förstånd. I mötet med andra människors tankar och värderingar har vi chans att lära oss nytt och skapa synteser, tydliggöra processer och debattera på riktigt. Visst vore detta värdefullt?

Ett ersätta det sociala

Posted on by
5

Almedalsveckan i somras hade ett rekordstort antal evenemang i år. Flera av seminarierna och föredragen handlade om social innovation och socialt entreprenörskap. Det finns ett växnde intresse för företag som drivs med ambitionen att bidra till ett bättre samhälle, där affärsidén inkluderar mer än att enbart skapa ekonomisk vinst åt ägarna.

CSR och sociala företag
CSR, Corporate Social Responsability, är sedan många år ett etablerat begrepp för företagens organiserade arbete för rättvisa arbetsvillkor och ett socialt hänsynstagande. En ny ISO-standard har tagits fram, ISO 26000, som ska fungera som de övriga ISO-standards för företag som använts sedan länge: ISO 9000 för kvalitet och ISO 14000 för miljöarbete. CSR i certifierad eller annan form är mer som ett pålägg på en smörgås. Sociala företag och socialt entreprenörskap kan – för att fortsätta liknelsen – iså fall liknas vid hela räkmackan.

Social Housing
Social Housing är ett begrepp som används mycket i Europa. Social Housing innebär att lägenheter erbjuds till hushåll och personer som av olika skäl inte klarar att bo i ”vanliga” hyresrätter. Det är resurssvaga personer, fattiga och på annat sätt marginaliserade personer som enligt lite olika modeller erbjuds lägenheter som de kan ha råd att bo i. I Sverige har vi haft Allmännyttan som ett samlande begrepp för de bostäder som erbjuds bl.a. de resurssvaga. En ny lagstiftning i Sverige har dock ändrat förutsättningarna. Allmännyttiga bostadsbolag ska nu enligt lag drivas ”affärsmässigt”. Exakt vad det innebär är inte klarlagt, men att det blir svårare för allmännyttan att fungera som bostadspolitikens sista skyddsnät är en rimlig gissning.

Två sidor
Det finns anledning att återkomma till allt det ovanstående. På ett plan har begreppen och deras laddning en avgörande betydelse. Ordet ”social” förknippas å ena sidan med något omhändertagande, något som har med skyddsnät och stöd att göra. Socialförvaltning, socialkontor, socialbidrag…. Å andra sidan är ordet ”social” starkt och väldigt positivt laddat. Social banking, socialt entreprenörskap, social ekonomi, social hållbar utveckling… Denna dubbelhet skapar ett problem.

En liknelse skulle kunna vara ordet ”skatt”. Ett ord som många uppfattar som en börda, en pålaga eller ett nödvändigt ont, medan andra omedelbart tänker på nedgrävda guldmynt i en träkista, något ovärderligt som är värt att leta efter och behålla.
På ett liknande sätt har ordet ”social” två sidor, som gör att fenomen riskerar att uppfattas på fel sätt. Kanske är det dags att skapa nya begrepp som fyller nya funktioner.

Att förgöra en höna

Posted on by
Reply

Svensken i gemen har dunkla föreställningar om hur maten kommer på bordet. Hur det går till i storskalig produktion av kött, mjölk, ägg och andra nyttigheter har den vanlige konsumenten inte så stor insikt i. Kontrastverkan blir då desto större när enstaka informationsfragment tränger igenom mediabruset. Häromdagen skrev SvD om våra värphöns.

Antalet hönor
Ägg produceras av höns. Hönorna lever i genomsnitt 1,5 år, därefter är de inte så produktiva och tas ur produktion. Varje år slaktas ungefär 5,5 miljoner värphöns i Sverige. Enkel matematik ger därmed vid handen att antalet värphöns i Sveriges hönserier totalt sett är lika många som vi – cirka 8 – 9 miljoner. Vi har vår egen höna, som ger oss vårt dagliga ägg.

Antibiotika
Tillsynen hos äggproducenterna är strikt. Fågelinfluensa, salmonella och andra sjukdomar ska till varje pris hållas borta. Det är naturligtvis bra. Mindre bra är att hönsfodret ofta kan innehålla antibiotika (utom vid ekologisk äggproduktion). Det är en tickande bomb att vi i djurhållningen använder antibiotika regelbundet i preventivt syfte. Resistenta bakterier lär bli väldigt vanliga och hur gör vi då? När ingenting biter på sjukdomen? Någon borde forska på detta område innan det är för sent.

En miljon hönor puts väck
Av de 8000 ton värphöns som varje år avlivas  blir hälften mat, 30 % blir djurföda och resten blir ingenting. De eldas upp – för kråkorna skulle man kunna hävda om det inte lät vanvördigt. Det betyder i klartext att en miljon värphöns destrueras, eldas upp, varje år utan att komma till nytta på något sätt. En miljon hönor. Det går inte ens att se högen framför sig. Lägger man dem i en rad blir det en sträcka av cirka 30 mil. Skulle vi lägga ut alla avlivade värphönor i en rad blir det en sträcka av cirka 150 mil. Oräknat alla gödkycklingar som vi äter.

Egenvärde?
Är detta fel? Är det upprörande? Gör uppfödarna fel? Tar vi inte hänsyn till andra levande varelser? Ska vi ha äggproduktion i Sverige?
Om vi nu ska producera ägg så måste de produceras på ett hållbart sätt. Att det överhuvudtaget säljs icke-eko-ägg är märkligt.
Och visst är det upprörande att friska hönor får lägga ägg ena dagen och betraktas som smittorisk 14 dagar senare för att därmed skickas till förbränning. Ett slöseri som rimligen borde kunna gå att förhindra med en annan systemsyn.
Nästa fråga är naturligtvis om hönan bara finns för oss människor eller om den levande hönan har ett egenvärde utanför de ekonomiska kalkylerna? Är vi som konsumenter i så fall beredda att betala för detta värde?

Vi behöver föra en diskussion om samhällets försörjning och principiella vägval. Att bara blunda sig igenom butikens utbud av varor håller inte längre.

Länktips: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hons-branns-upp_7521988.svd

 

Att fånga en idé

Posted on by
Reply

När man varit med ett tag hamnar man i situationer som präglas av igenkännandets glädje eller uppgivenhet. ’Så kul att denna idé nu tar form’ respektive ’Har det verkligen inte hänt något på alla dessa år’ – och alla reaktioner däremellan. Den gångna veckan har detta drabbat mig flera gånger.

Vad hindrar idéerna?
Jag ska inte spilla tid på att redogöra för exemplen jag stött på. Det intressanta är istället att försöka identifiera bromsklotsarna kring förändringsarbetet. Vad är det som gör att idéer fastnar, att de inte landar i verkligheten på ett fruktbart sätt eller förverkligas av någon? Går det att identifiera skälen till att idéer inte realiseras?

Inte mitt bord
Bristen på mottaglighet, lyhördhet och en strukturell beredskap att fånga upp en tanke eller ett initiativ kan vara en avgörande faktor. Man sitter på ett möte. Någon kläcker en bra idé. Men ingen säger ”Ja, det kan jag göra”. Frågan hänger i luften ett tag till idén likt en tömd ballong singlar ner mot marken och lägger sig platt. Möjlighetsfönstret stängs.

”Så har vi aldrig gjort”
Det kan också vara så att frågeställningen eller idén är så ny att den kräver mycket av de närvarande: kan man verkligen tänka så? Är det genomförbart? Så har vi aldrig gjort. Våra arbetsmodeller är ofta låsta, vi har svårt att ifrågasätta invanda mönster. Det kanske tom anses fel att bryta mot beslutade processteg. Kvaliteten ligger i den förutsägbara repeterbarheten, kanske det hävdas. ISO 9000 och allt det där. Bra för mångfaldigande av enhetliga produkter. Förödande för nytänkandet.

Organisera för kaos
Hur skapar vi ett öppet klimat för nya idéer, hur gör vi för att bejaka initiativ utan att förlora prestige (om det nu är viktigt) eller riskera trovärdigheten gentemot omvärlden osv? Hur ska organisationer, kommuner och företag tänka? Hur ska högskolan tänka för att luckra upp och komplettera kompetenshierarkierna? Måste allt ingå i ett redan existerande system – hur gör vi då med föreställningar och möjligheter som förutsätter alternativa fundament? Kan patienter behandlas på olika sätt? Kan undervisning bedrivas på olika sätt? Kan en stadsdel utvecklas i samförstånd mellan stadens förvaltning och berörda boende och företag? Kan man odla i en stadspark?

Framtiden
Vi ser just nu en brytning, där många unga människor vill förverkliga helt andra idéer och ta plats med sina projekt på ett nytt sätt. Reclaim the initiative. Framtiden formas av oss alla i en märklig flernivåprocess. Ibland får man intrycket att Anders Borg håller i alla våra resurser. Men politiken och lagstiftningen är bara en del av helheten. Det är allas våra ambitioner som stakar ut färdriktningen. Det är det komplicerade och det hoppfulla.

Självinsikt i USA

Posted on by
Reply

Fortfarande har USA i särklass högst BNP totalt och globalt sett. Fortfarande är den amerikanska livsstilen ”icke förhandlingsbar”. Inte ens årets torka i mellanvästern, det rekordminskade arktiska istäcket *) eller de nya bestämmelserna om maxstorlek på take-away-läskbägare i New York **) tycks rubba tingens ordning. Några amerikaner inser naturligtvis problemens art och storlek. Ur nyhetsflödet ****) plockar jag två exempel på detta.

”Systemet har gått sönder”
Lawrence Lessig ***) besökte Lund häromdagen. I ett uppmärksammat föredrag konstaterade han att ”Jag älskar traditionerna och idealen som har format amerikansk politik, men systemet har gått sönder”. Miljardärerna betalar procentuellt mindre skatt än normalinkomsttagare, jordbrukssubventionerna leder till stora folkhälsoproblem och båda partiers beroende av industrin gör att det inte går att driva ens en rimlig miljöpolitik.  ”Barack Obama gick till val på att förändra hur Washington fungerar….Vilken annan president har haft ett sådant moraliskt mandat som Obama hade 2008?”, säger Lessig men konstaterar att ”vi har ett system som låser fast sig självt, och hindrar inte bara innovationer utan också rimliga politiska reformer”.

7000 delningar på Facebook
Ett facebook initiativ som kallar sig Pragmatic Progressive Page har lagt ut en intressant kommentar om subventionerna till de amerikanska energibolagen.
” If we have subsidized Solar the way we have been the Oil Industry, literally billions of dollars last 30 years, we would have been energy independent already. And off the Middle East and North Africa -aka, Oil producing countries-. Hence less wars…Why is this so difficult to understand for some people?”
(Dvs USA hade varit oberoende av utlänsk energi och varit inblandat i färre krig om energipolitiken hade förts klokare de senaste 30 åren).
Detta inlägg har delats 6981 gånger och ursprungsmeddelandet har gillats av 2502 personer. Därmed kan meddelandet ha lästs av miljoner människor, huvudsakligen amerikaner.
Det är denna typ av information utanför medias prioriteringar och utanför de politiska partiernas inflytande som utgör den synliga delen av det hoppfulla i sammanhanget.
Nära 7000 delningar och flera tusen ”likes” på en av dessa 7000 publiceringar.
Insikten om hur systemet eller ”Washington” har fört allmänheten bakom ljuset kan komma att leda till mer organiserade kampanjer. Människor i en demokrati vill inte känna sig lurade, särskilt inte om de utdefinieras som ointressanta, bidragstagande, 47 procent av befolkningen (med hänvisning till Mitt Romneys berömda tal häromdagen).

En virtuell berlinmur
En Harvard-professor och en framgångsrik facebook-grupp illustrerar att det växer fram en sund motkraft i USA, som kan möjliggöra fallet av en virtuell berlinmur, kanske 30 år efter den första murens fall.

Länk till Facebook-gruppen: http://www.facebook.com/PragProgPage

*) Den 16 september var det arktiska istäcket nere i säsongsminimum. Jämfört med tidigare minsta storlek från sommaren 2007 var ytskillnaden lika stor som ytan av Sverige och Norge tillsammans.
**) Man får nu endast sälja läskmuggar i storlek av knappt 0,5 liter i New York. Konsumenter har i protest hävdat att de nu kommer att köpa två muggar……
***) Lessig är mest känd för att ha formulerat en variant av upphovsrätt, ”creative commons”, som är ett försök att luckra upp rigida och otidsenliga rättighetsanspråk när det gäller remixar och bearbetningar, ett krav på att upphovsmannen förnyar sitt anspråk på upphovsrätt regelbundet och att det sätts en bortre tidsgräns för rättigheter. Lessig är juridikprofessor vid Harward.
****) Texten om och citat av Lawrence Lessig är hämtad ur en artikel i Sydsvenska Dagbladet fredagen den 14 september, sid A16-A17, författad av Andreas Ekström.

En mässa för vattnet

Posted on by
Reply

Idag den 18 september öppnade VA-mässan i Göteborg med Björn Risinger, generaldirektör för Havs- och Vattenmyndigheten som invigningstalare. Mässan är en typisk fackmässa för företag och systemägare kring i första hand vatten- och avloppsteknik. Här i korthet några av mina intryck från en timmes spaning från mässgolvet.

Branschen träffas
Fackmässor är ofta branschens årliga mötesplats. Så även för VA-branschen. Lika viktigt som att visa upp sina företags nya produkter, smartare övervakning och kunskapsutveckling är det för nätverk, samarbetsorgan och föreningar att påminna om sin närvaro och betydelse. Svenskt Vatten *) var naturligtvis på plats, liksom Föreningen Vatten. Den förstnämnda skulle jag benämna en intressentförening, medan den andra snarare är en intresseförening med bredare medlemsbas.

Några trender
På VA-mässan återfinns påfallande många små reningsverk för enskilda hushåll eller grupper av hushåll. Marknaden för dessa är som känt stor eftersom vi har uppskattningsvis en miljon friliggande hus utan kommunalt avlopp.
Här finns också påfallande många biogas-utställare, såväl teknik son systemägare. Biogas kan ju framställas bl.a. ur rötresterna från reningsverken.
Vid sidan av alla rör, pumpar och filter finns även styrsystem och profilprodukter som inger ett visst hopp. Jag fastnade för en produkt, som jag hoppas får exportframgångar.

Läckande vattenledningar
Ingenjörsfirman Ultrac från Göteborg visade en relativt lättbegriplig sensorutrustning som kan användas för att snabbt detektera läckor i gatunätets vattenledningar. Med hjälp av en avlyssningsapparat kopplad till en handburen display kan man snabbt se om vattenledningen läcker eller inte. Finns det ett läckage uppstår nämligen en tydlig frekvensavvikelse i ljudbilden, som synliggörs grafiskt på en liten skärm. Läckande rör tjuter. Tjut kan synliggöras. Vattenläckan kan hittas. Inte så otroligt viktigt i vårt land, men är vatten en bristvara kan ett läckage vara skillnaden på liv och död.

Globalt behov
Water Aid var en annan utställare som stack ut. Med en enkel månadsinbetalning kan vi som har gott om gott vatten skänka vatten till behövande i Afrika, Bangladesh eller på andra platser, där vattenförsörjningen inte är säkrad. Låt oss inte glömma att storleksordningen 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten.

CSR-perspektivet?
Lite märkligt kändes det att så få av utställarna i sina montrar manifesterade ambitionen att bidra till att lösa en av världens viktigaste frågor – rätten till tillgång på rent vatten. Säkerligen finns det företag och organisationer som gör mycket, men på golvet, hos branschen, tycks solidariteten med resten världen inte vara viktig för affärerna.

Länktips: http://www.vamassan.se

*) Något om Svenskt Vatten. Svensk Vatten driver bl.a. frågan om Revaq-certifiering av reningsverkens kvalitetssäkringsarbete, dels uppströms, dels med den uttalade ambitionen att återföra slam från reningsverken till jordbruket. En i teorin lämplig kretsloppstanke, men i praktiken riskfylld eftersom det dels finns påvisbara rester av tungmetaller i slammet, dels finns en uppsjö av restsubstanser i slammet, där det saknas mätmetoder, gränsvärden och säkra beslutsunderlag för att bedöma risker för människans hälsa och den yttre miljön. Olika aktörer gör skilda bedömningar av fördelar och risker med slamåterföring till jordbruket. I ett ekologiskt jordbruk är slammet inte tillåtet som gödsel.

Dialog med Global Utmaning

Posted on by
Reply

Dialog kring hållbar utveckling

Tankesmedjan Global Utmaning leds av Kristina Persson, som bl.a. varit vice riksbankschef. I en uppmärksammad artikel beskriver Kristina fem viktiga skäl som bromsar politikers möjligheter att påverka utvecklingen. Hon talar om
– inlåsningseffekter
– avsaknaden av globala beslutsstrukturer
– kortsiktigheten i de politiska åtagandena
– komplexiteten i de politiskt-ekonomiska processer som behöver åtgärdas
– förenklingar i den offentliga debatten.

”Non-governable”
På ett initierat och väl formulerat sätt utvecklar hon farhågor och möjligheter som vi står inför. Bland annat skriver hon:
” We have through deregulation and globalisation created a world that seems to be non-governable. (…) For me the problem is globalisation without politics and without common institutions. Globalisation has lifted hundreds of millions out of poverty. Democracy will be threatened if it does not deliver jobs, decent living standards and hope for the overwhelming majority. I don’t believe in re-nationalisation.”
Läs hela artikeln här: http://www.globalutmaning.se/?p=6098 .

Det ena ger det andra
Med detta som utgångspunkt skrev jag en kommentar, som jag skickade till Kristina.
( Kommentaren finns återgiven i sin helhet under länken ovan.)
I kommentaren lyfter jag fram ytterligare några skäl till varför det som borde hända inte händer, och att vi bör se på alternativen som komplement snarare än ersättningar.

Lösningarna står att finna i de gemensamma målbilderna och att konkret ta tag i frågor ur ett verksamhetsperspektiv. Jag nämner i mitt svar livsmedel, energi och boendefrågor som tre områden där ett förändringsarbete bör kunna komma igång.
Lösningarna finns på flera plan.

Länk till Global Utmaning-artikeln samt svaret: här .

Plastpåsens plats

Posted on by
Reply

Idag och igår upprepades något ovanligt som fick mig att fånga upp rubrikens tema. Någon stjäl min plastpåse, som jag trätt över cykelsadeln för att skydda sadeln mot regn. Detta har aldrig hänt mig förut och nu plötsligt två dagar i rad. Är plastpåsar så dyra att man stjäl begagnade plastpåsar när de finns på allmän plats? Hur ska vi göra med plastpåsarna?

Plasten hamnar fel
Plast produceras huvudsakligen av fossil oljeråvara. (Plast från bioråvara kommer att finnas i framtiden, men är ännu inte standardråvaran). Plast är en förträfflig produkt för en mängd olika funktioner. Det stora problemet är att plasten inte återförs i ett materialkretslopp. En stor del av plasten bränns upp, men mycket hamnar i havet som mikroskopiska partiklar. Två ”kontinenter” av plast har med hjälp av havsströmmar hamnat i Stilla Havet. Och på senare år har det också kommit larmrapporter om fåglar och fiskar som fått i sig plast i tron att det varit ätbara partiklar, men som försvagas av att magarna fylls med annat än föda.

Förbjuda påsar?
Mikro- och nanosmå partiklar är naturligtvis mycket svåra att fånga upp igen och föra tillbaka till ett kretslopp, där de kan göra nytta. En annan lösning är därför att förbjuda de uppenbara produkter som lätt kan stoppas och som i stora mängder hamnar längs vägkanter i flera världsdelar. Plastpåsar driver runt i landskapet och skapar problem på flera sätt. Ett antal länder har därför infört förbud mot plastpåsar i handeln.

Dyrare påsar?
Kanske är lösningen att göra plastpåsar så dyra att det blir oekonomiskt att slänga dem. Att säkerställa att den som är så dum (som jag) och hänger en plastpåse över sadeln också får räkna med att det stjäls. Det skulle i alla fall göra att många skulle fundera på om det verkligen är nödvändigt att köpa en ny påse eller om det fungerar att använda en flergångskasse.

Symbol
Plastpåsen är egentligen en övertydlig symbol för vår tids slöseri. Konsumtionens bärande tanke, om ni vill. Kanske kan vi använda påsen för att väcka medvetenheten och för att vända utvecklingen. Kanske just påsen är den produkt som bäst sammanfattar vår kursändring och vår eftertanke, som är nödvändig, men som dröjer.