Ungdomar, kunskap och omdöme

Posted on 13 maj, 2012 by Christer Owe

Varför ska vi kunna saker? Allt går ju att snabbt googla fram med ett par klick. Varför belasta minnet med detaljer om Vindelälven, Viskan eller Ganges? Hur får vi ungdomar att se skillnad på information, fakta och kunskap och framför allt att inse värdet av egen kunskap?

Referenspunkter
När jag lyssnar på personer som undervisar på högstadiet är det ofta lärandets vedermödor som nämns. Det finns ett allmänt motstånd hos vissa, långt ifrån alla, men vissa elever att anstränga sig lite extra för att lära sig saker, ta in, göra till egen kunskap. Kanske är det så. Kanske har vi så många fysiska, själsliga och utvecklingsrelaterade problem i tonåren att vi tar varje chans att få en paus i det pågående växandet. Men vi får inte acceptera okunskap som en rimlig betygsnivå. Det är att svika ungdomarna. De behöver en stabil grund, ett antal referenspunkter för fortsatt lärande.

Geografi
Att snabbt kunna göra matematiska överslag med huvudräkning är ett praktiskt hjälpmedel för att snabbt förstå värdet av det någon erbjuder. Att snabbt kunna associera till en geografisk plats, en sevärdhet, en händelse kan vara helt avgörande i en konversation med personer man är på väg att lära känna genom sitt arbete. Om någon säger att hen fick sin examen på Oxford eller Tübingen kan det vara bra att kunna haka på den informationen direkt utan att först gå ut på Google Earth för att se var dessa städer ligger.

Kommunikationsförmåga
Framtidens vinster och framtidens företagande kommer att bygga mycket mer på relationer än tidigare. Dels av strukturella skäl – energifrågan och resursfrågan kommer att tvinga fram helt nya modeller. Dels av konkurrensskäl. Tillsammans med andra kan vi erbjuda mer attraktiva lösningar, mer kompletta förslag. Var och en klarar inte att behärska alla fackområden; därför kommer vi att behöva samverka för att bli starka. Men detta samverkande förutsätter kommunikationsförmåga – att vi klarar att tydligt förklara vad vi avser, vad som ingår och inte ingår och vad vi förväntar oss av med- och motparter. Lägg därtill kulturella, språkliga och geografiska hinder och kommunikationen måste vara på högsta nivå för framtida verksamheter.

Kunskap och konst lägger grunden till omdömet
Det är detta samband som dagens ungdomar till oroande stor del ännu inte ser och det är detta samband vi vuxna måste synliggöra. Att med en stark egen kunskapsbas får varje individ förmåga att värdera och positionera de förslag och idéer som andra kommer med. Att se till att våra referensramar är tillräckligt vida och tillräckligt djupa. Skulle vi bortse från behovet av egen stabil kunskaps- och omdömesplattform faller vi lätt offer för manipulativ reklam, förenklad information och vinklade fakta. Var och en måste utveckla sin omdömesförmåga baserad på jämförda kunskaper. Var och en behöver kunna värdera all information, som vi översköljs med. Eller åtminstone förstå hur värderingen bäst kan gå till, vem som kan vara till hjälp i en specifik situation. I vardagen och i yrkeslivet. Praktiskt och teoretiskt, konstnärligt och vetenskapligt. Konst och kunskap i en bra blandning tränar sinnena att se kvalitet och tränar minnet att sortera väsentligheter. Så möter vi helheten.

Lagstiftning och förändring

Posted on 6 maj, 2012 by Christer Owe

I veckan som gick deltog jag i en konferens om energisparåtgärder i den kommunala planeringen. Länsstyrelsen, Boverket, Energimyndigheten… alla var där och gav sina bidrag till ett stort antal västsvenska kommuner. Är vi på rätt spår?

Outside the box
Mellan raderna gick det att utläsa en relativt stor spänning mellan regelverk och vad som behöver göras. Det var påfallande ofta som föredragshållarna nuddade vid de tillkortakommanden dagens regelverk lett oss in i. Och kanske just där finns det hoppfulla: att de lösningar vi måste söka ligger utanför de ramverk lagarna satt upp. Så hur gör man för att ändra systemet utan att ändra ramverket?

Eftersläpning
Lagstiftningen släpar nästan alltid efter och bekräftar den praxis och de arbetssätt som redan blivit inkorporerade i samhället. Nya rön och omfattade sanningar kunde inte förutses när nuvarande lagar skrevs. Möjligheten en radikal omställning av energisystemen var t.ex. inte uppenbara för 10 år sedan, kanske var heller inte insikten om vilken betydelse energianvändningen har när det gäller klimatpåverkan. Var tid har sina sanningar.

Försöksobjekt
Så hur gör vi? För att ha lagar och regler som möjliggör att vi – när kunskaper och omständigheter tvingar oss att tänka nytt – går utanför lagen eftersom kunskapsbasen och värderingarna förändras dynamiskt i en snabbare takt än någonsin. Ska vi skapa arenor och pilotprojekt som får som uppdrag att vara försöksobjekt just i syfte att möjliggöra praktisk förändring av samhället? Ska vi organisera kaoset ?

Gräsrötter
Naturen är självorganiserande och frågan är om inte samhället mår bra av att i betydligt större utsträckning än hittills var detsamma. Samhället som ett ”uppifrån”-projekt är en utopi. Ska medborgare och invånare känna delaktighet och faktiskt också vara delaktiga är det rimligt att utgå från ett tydligare gräsrotsperspektiv. Vi är alla en del av det som utgör samhället. Då är det inte mer än rimligt att vi alla är med och formar det.

Nästa besked
Dialog, samverkan, arenor, workshops, processer i flera steg, icke-linjära processer… det var många och hoppfulla förslag som kom fram på statens seminarium. Det var nästan som om man sa: ”Strunta i systemet – gör det som är bäst för en sund samhällsutveckling”. Men det sa man inte. Inte ännu.

CSR-arbetet måste integreras

Posted on 7 april, 2012 by Christer Owe

Ur tidningen Miljöaktuellts intervju med Stina Billinger, Hållbarhetschef på Storebrandkoncernen.

” Hållbarhetsfrågan har till stor del definierats som en riskfråga och drivkraften är minimering av risken för varumärket att kopplas till en skandal. Men framgångsrikt företagande handlar inte om att undvika skandaler utan att genom innovation och hållbarhet skapa ett bättre samhälle fullt med möjligheter.
– För att man ska lyckas krävs det att man arbetar med integrering, integrering och integrering. Högsta ledningen måste markera frågans vikt och alla i organisationen förstå hur deras arbete är kopplat till hållbarhetsarbetet. Sedan måste finansnissarna med på tåget och det enda sättet är att få dem att förstå att det påverkar bolagets värde, säger Stina.”

Förebild: kvalitet
Kloka tankar som förtjänar att spridas. Hållbarhet som driv- och förändringskraft i stället för som hinder och bromsklots. Stina Billinger betonar integrering. En analogi som kan öka begripligheten är att tala om kvalitet. Kvalitet integreras i allt seriöst företagande. Det är på ett liknande sätt som hållbarhetsfrågorna, CSR-frågorna, måste hanteras av näringslivet och de enskilda företagen. Inte som något exklusivt tillägg, utan som en integrerad del av verksamheten.

Green-wash?
Det finns ett återkommande bekymmer med hållbarhetsfrågorna och vissa företags attityd, som tycks handla om att skylta med ett ansvarsfullt arbete snarare än att fullt ut integrera frågorna i affärsplaner och kalkyler.

Hygiennivå
Avgörande är att konsumenter ställer sådana krav, som gör att näringslivet tvingas höja sin ”lägstanivå”, hygiennivån, av vad som anses rimligt. Produkter som skadar människor och miljö måste fasas ut. Produkter som inte ingår i ett naturligt kretslopp måste ersättas.

En fråga vi måste ställa oss är var debatten om företagens ansvar ska föras. Och vem som ska skapa denna diskussionsarena.

Hammarkullen och att lyssna

Posted on 4 april, 2012 by Christer Owe

Delaktighet, medborgardialog, inflytande, medbestämmande, demokrati. Hur ska det går till när vi formar och utvecklar vårt samhälle? Hur kommer det sig att de styrande har så svårt att forma processer som öppnar upp för verklig delaktighet? Måste våra städer och vår livsmiljö formas i konfrontation? Finns det inget sätt att undvika en objektifiering av människan/medborgaren i samhället?

Styra eller utveckla?
Vi samlas i Chalmers lokaler i Hammarkullen, på plan 7. Arkitekten och forskaren Lars Jadelius föreläser och leder den efterföljande diskussionen. En av deltagarna relaterar Lars budskap till den pågående omstruktureringen av skolan i området. Frågorna hopas i mitt anteckningsblock: Varför blir det så här? Varför lyckas man inte förankra förändringar hos berörda parter? Hur kommer det sig att ingen möjliggör möten där sakfrågorna hade kunnat belysas från flera olika håll? Varför leder ansvar och makt upprepat till att styrandet åsidosätter delaktigheten? Hur kan man utveckla en stad?

En organisk modell
Lars visar sin modell för en öppen process, där diagnos, lärande, experiment, genomföranden och utvärderingar lutar sig mot en inkluderande idé där alla välkomnas att vara delaktiga. En romantisk modell, säger någon. En process som saknar tydliga avgränsningar eller beslutstillfällen. För mig framstår modellen som en konsensus-modell, där motstridiga intressen synliggörs och diskuteras tills alla är överens om hur man ska gå vidare till nästa steg. Där lärandet och görandet, experimenterandet och analysen hela tiden tycks hållas levande. Med en tilltro till det som utvecklas.

Legitimitet
Lars modell ger ett stöd för att identifiera vilka kunskaper och kompetenser som behövs för att komma vidare. Man skulle önska att denna typ av öppna arkitektur (Lars begrepp) kunde användas generellt i lokalsamhället, som en parallell process till de budgetrelaterade och tidsindelade beslutsprocesser som pågår. För att ge en legitimitet och utgöra en resonansbotten till de (nödvändiga) politiska beslut som måste fattas. Samhället får inte reduceras till en kontoplan.

Varje historia måste höras
Man skulle önska att alla politiker fick ta del av denna möjlighet att synliggöra historier, berättelser om hur det är att vara medborgare i dagens samhälle. För i gestaltningen ligger förståelsen och tilliten till att det andra människor värderar högt också kan bli bra för helheten. Ett sätt att formalisera vars och ens ibland outtalade vision om det samhälle var och en önskar. Visioner som handlar om så många fler nyanser än vad som kan komma fram på en valdag vart fjärde år. Så blir framtiden så mycket bättre. När alla får en chans att formulera vad som är viktigast och vi får lyssna till varandras hjärtefrågor.

Vattnet, älven och skreden

Posted on 3 april, 2012 by Christer Owe

SGI, Statens Geotekniska Institut, presenterade idag en unik rapport om skredrisken vid Göta Älv. 100.000 mantimmar, 20 mil älvsträckning, 2500 prover, 4000 analyser och, som stf. generaldirektör Bo Lind uttryckte det: kanske den mest omfattande och omsorgsfulla undersökning som gjorts i världen. I sammanfattning: skredrisken är stor.

Göteborg hotas från två håll.
1. De högvattenlägen, som lär bli vanligare med åren, då lågtryck i kombination med extrema västliga vindar trycker in vattenmassor i hamnen och skapar översvämningar i centrala staden. Och/eller 2. de stora vattenflöden från Vänern, som i värsta fall orsakar lerskred som dämmer upp älven. Välkommen till en ny tid. Köp inte hus nära älven.

Åtgärder
SGI föreslog insatser på 6 milliarder kronor för att skydda de områden som löper störst risk att drabbas av skred. Det handlar om 11000 fastigheter, varav en del industrier som ligger i riskzonen. SGI föreslår även att en tvärsektoriell delegation bildas som kan samla kunskap och intressenter kring dessa frågor, för att kontinuerligt analysera och föreslå åtgärder.

Anpassning till större flöden
Man har även utgått ifrån de större nederbördsmängder som klimatförändringarna medför, och vägt in behovet av att tömma Vänern på större mängder vatten för att skydda Väner-kusten från översvämning. Troligen är detta bara början på en anpassning till de klimatförändringar som kommer.

Retreat, defend, attack
Nyligen presenterade Mistra Urban Futures en studie, som behandlade hur Frihamnen kan säkras mot hoten av höjda vattennivåer i älven. Retreat, Defend och Attack var de tre, närmast militära, strategier som behandlades, dvs ung. retirera, försvara och utmana. Det senare alternativet innebär att bygga konstruktioner som tom kan flyta på vattnet och därmed stegvis anpassas till nya förutsättningar. Ingenjörsmässigt utmanande, men socialt och på andra sätt tveksamt är min bedömning.

Älvsborg
Staden vid älven, kanske borgen vid älven blir den framtida benämningen för vår stad? Även om blåvitt-supportrarna skulle ha svårt med det namnet är det frågan om inte de dubbla hoten från havet och från Vänern tills slut tvingar oss att höja garden. Det vi bygger nu ska stå i 100 år, om inte längre. Och då spelas nog inte fotboll längre, utan vattenpolo.

Länk: www.swedgeo.se

FN, skogen och REDD+

Posted on 29 mars, 2012 by Christer Owe

Raporteringen från klimatförhandlingarna sedan COP15 i Köpenhamn år 2009, då förväntningarna var högt uppskruvade har präglats av huvudbudskapet att ”ingenting händer”. Att det inte riktigt stämmer fick jag klart för mig idag.

REDD+
UNFCCC, FN:s ramkonvention för klimatförändringar, har beslutat om ett system för minskade utsläpp som härrör från avskogning och utarmning av skog. Systemet ska bevara skog, bidra till bättre skötsel av skog och öka mängden skog genom att länder antar strategier och handlingsplaner, fastställer referensnivåer, övervakar och rapporterar åtgärder m.m. Länder ska också kartlägga orsaker till avskogning, klarlägga ägarförhållanden, inkludera intressenter som ursprungsbefolkningar, bevara biologisk mångfald, främja ett uthålligt, rättvist skogsbruk som också tar hänsyn till ekosystemtjänster m.m.

Guyana – ett exempel
Idag lyssnade jag till en expert, Dr Sandra Brown från Winrock International, USA, som föreläste på Göteborgs Universitet. Som lekman är det inte helt enkelt att förstå de detaljer Sandra beskriver, men en relativt tydlig bild framträder i alla fall. På det stora hela är läget ganska bekymmersamt. Guyana, som tidigare var brittiskt, blir ett case som Sandra lyfter fram. En litet land i tropikerna med en miljon invånare, men med stora mineraltillgångar. Just skogsavverkningen i samband med gruvdrift, vägbyggen osv blir en intressekonflikt när ett fattigt land vill dra nytta av sina tillgångar.

Kvalitet i data
För mig blir det också väldigt tydligt att fokus för Sandra ligger på att kvalitetssäkra metoder, mätsystem och data. GIS-system, pixlar, 18,5 km fyrkanter, kluster- och single plottningar… det är många tekniska detaljer som intresserar henne. Och det är naturligtvis viktigt. Hur mäter vi? Hur vet vi att mätdata är korrekta? Vilka slutsatser kan man dra av mätserier med och utan åtgärder? Vad betyder referensdata? Vad betyder det att skog ömsom brukas för odling, ömsom tillåts växa? Är det skog då?

Vårt fokus
Samtidigt noterar jag att hon inte på dryga timmens föreläsning en enda gång talar om biologisk mångfald, inte en enda gång om ökenutbredningen, inte en enda gång om urtsprungsbefolkningarnas situation. Troligen inte för att hon ignorerar frågorna, utan för att hennes tema för dagen och fokus ligger någon annan stans.
Och det är väl så hela samhället just nu fungerar. Vi vet vad som är problemet, men vårt fokus är någon annan stans.

Så – slutsats? Är det bra?
Det är positivt att en majoritet av FN:s länder ställt sig bakom REDD+, metoder och system sätter sig och beslut på regional och nationell nivå har därmed en chans att bygga på verkliga fakta. Forskarvärlden gör vad man kan för att underbygga för beslut. Att allt tar tid och att avskogningen bara står för en mindre del av CO2-utsläppen bidrar säkert till att REDD+ hamnat under journalisternas radar. Men ibland sker det stora i det lilla. Alternativet är ju klart sämre: att inte göra något.

Länkar:
www.un-redd.org
www.focali.se – ett svenskt forskarnätverk.

Mistra Urban Futures

Posted on 28 mars, 2012 by Christer Owe

I serien Mellanrum på Stadsmuseet lyssnar jag till Lars Reutersvärd, som är chef på Mistra Urban Futures. Några av hans viktigare besked under ett intressant föredrag är:
” Det behövs teknikskiften i stor skala för att göra verklig skillnad. Det räcker inte med små förändringar på ett par procent. Vi måste skala upp våra lösningar och göra saker betydligt bättre. Om några decennier bor ytterligare 3 miljarder människor i städer. Det är den utmaningen vi ska förhålla oss till. Mistra Urban Futures vill bidra med mer normativ kunskap än vad som är vanligt i den akademiska världen.”

Intryck från världen
Lars har en bakgrund som arkitekt och från internationellt arbete i Vietnam och Kenya, när han inte varit professor i Lund. Just Afrika återkommer Lars ofta till. ”Köper du en tomat på marknaden i Nairobi är det 50% chans att tomaten har odlats inne i staden.” Över huvud taget ser Lars städerna med lite andra ögon än vi är vana vid. Han ser bland annat en tendens att de stora städerna blir så viktiga för länders ekonomier att städerna delvis kommer att ta över nationalstatens uppgifter.

Fair, green, dense
Rättvis, grön och tät. Så ska staden i Mistra Urban Futures vision se ut. Och, betonar Lars, i den ordningen. Och i nätverket av universitet ingår universitet i Shanghai, Kapstaden, Manchester och Kisumu (Kenya). Samarbetet mellan dessa universitet utgör grunden för Mistra Urban Futures möjligheter att komma med förslag som har relevans på global nivå.

Avvägningen: Socialt, ekonomiskt, miljömässigt
Jag får möjlighet att ställa några frågor till Lars Reutersvärd. Framför allt vill jag veta hur man tänker sig hjälpa till med det som nu är viktigare än någonsin: hur ska verktyg för att underlätta avvägningen mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter tas fram? Sedan 1987 har dessa tre aspekter ständigt upprepats som ett slags mantra. Men det väsentliga är ju att hitta den rimliga avvägningen mellan aspekterna. Under lång tid har ekonomin oftast gått före på bekostnad av ekologi och sociala aspekter. Ska Mistra Urban Futures lyckas i sin ambition att bidra i utvecklingen av hållbara städer måste nya beslutsmodeller tas fram. Svaret från Lars andas hoppfullhet och lärandeprocess. Gott så. Men bevakningen av frågan fortsätter.

Länk: http://www.mistraurbanfutures.se/

Lägesrapport: Havsmiljön

Posted on 26 mars, 2012 by Christer Owe

Göteborg 26 mars
Den nya Havs och Vattenmyndigheten bjöd in till ett välbesökt seminarium om God Havsmiljö 2020. Sakligt och välunderbyggt lotsades vi igenom skogen av EU-beslut, Havsmiljöförordningar, målsättningar, miljökvalitetsnormer, gränsvärden, riktvärden, deskriptorer, indikatorer, tidsplaner och remissförfaranden. Kustfiskare, vattenvårdare, journalister, toxikologer, och andra forskare och experter ägnade en eftermiddag åt ämnet.

Remissförfarande
Thomas Johansson, som ansvarar för enheten Hållbart nyttjande och maritima frågor vid myndigheten, berättade att dagens seminarium var ett led i remissförfarandet. Ett sätt att kommunicera det förslag som nu föreligger. För att ladda ner rapporten och kunna avge ett remissvar före den 16 april – se länkar längst ner.

GES = god miljöstatus
Ett bestående intryck av dagen är att EU-kommissionen och medlemsstaterna nu tycks ha lagt gunden till ett gemensamt arbete för att rädda havsmiljön. Systemet för nuläges-beskrivning, mätdata, analys mot kriterier och miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag tycks vara genomtänkt. Allt arbete är naturligtvis inte klart och innan man går för långt in i sitt systembygge -så uppfattade jag syftet – vill myndigheten stämma av sitt arbete med berörda och sakkunniga: Tänker vi rätt? Har vi missat något?

Känsla
Jag fick en känsla av att trögheten inom EU, regelverken och dess tillämpningar ställd i relation till hur bråttom det är att komma igång med korrigerande åtgärder för att få ett hav och ett fiske i balans är det största problemet. Vetenskaplighet, samordning och väl underbyggda beslut behövs. Samtidigt måste vi inse att det brådskar om vi inte ska hamna i ett läge där väl motiverade åtgärder sätts in för sent. Att vi visste vad vi skulle ha gjort, men att tiden rann ut. Hur man elegant löser detta dilemma tål att fundera på.

Ekonomi och sociala faktorer
Ett särskilt avsnitt handlar om kostnader för ekosystemtjänster. Det är ett berömvärt angreppssätt. Den analys som presenterades var möjligen lite väl yvig. Kustnära industri inkluderades inklusive pappersbruk, kärnkraftverk osv. För att visa på vilken nytta havet/vattnen gör i vårt samhälle. Det rimliga vore kanske att differentiera och särskilja den industri som har en direkt koppling till havets biologi (fisket med industri), havets energi (havsbaserad vindkraft), havets estetik med turism och fritidsliv osv. För att särskilja dessa från verksamheter som hamnat nära havet av logistikskäl (raff:en etc). En kuriosafakta dök upp bland alla siffror: 178 kr är vi beredda att betala för att ha tillgång till hög kvalitet på vårt hav. Varje gång. Jag tillåter mig dock att tvivla på denna uppgift, eftersom svaret avgörs av hur frågan ställts. Mot bakgrund av kritiken mot trängselskatten i Göteborg tror jag att en havsnyttjaravgift på 178 kr per person är helt orealistisk. Grundfrågan är dock intressant. Vad är vårt rena vatten värt? Är det vatten värt – eller mer ?

Myggor och kameler
En toxikolog i publiken påpekade att indikatorer på 33 eller snart 50 förorenande ämnen i våra vatten bara motsvarar 0,02 procent av alla kända ämnen i omlopp. Hur framtidssäkrar vi mätningar så att vi hjälper kommande generationer att hitta framtidens motsvarigheter till PCB och DDT? Och hur ska vi tolka en indikation på att havsörnar föder mer än en unge per år? Är miljön bra om så sker?

Pessimism
Representanterna från Havs- och Vattenmyndigheten höll med om problemet och trodde dessvärre även att ett bottentrålningsförbud knappast är sannolikt. Man var även tämligen säker på att den biologiska mångfalden kommer att minska både till år 2020 och till år 2050. Detta trots att åtgärder planeras att sättas in från år 2015.

Opinionsbildning
Jag nämnde för en av presentatörerna att det är viktigt att myndigheten är tydlig, så att media kan fånga upp frågorna, vilket gör att medborgare och konsumenter blir informerade, vilket i sin tur skapar utrymme för politiker att agera i. Detta samband kan aldrig nog poängteras.

Och nu…
Ska man vara orolig eller hoppfull? Frågan hängde i luften. Mycket hänger på hur media plockar upp sakfrågorna och hjälper allmänheten att förstå komplexa samband mellan bruk och överbruk, mellan gratis ekosystemtjänster och lagstiftning, mellan ett levande hav och ett kollapsat.

Länkar: www.havochvatten.se/om-oss/pa-regeringens-uppdrag/remisser-och-yttranden.html för nerladdning och
www.eprint.se/God_havsmiljo_2020.htm för att beställa ett utskriftseemplar.

One Tonne Life 2021

Posted on 21 mars, 2012 by Christer Owe

Älvrummet 21 mars
20 personer infinner sig för att delta i det möte Bygga Bo Dialogen Väst inbjudit till och som ska handla om projektet ”One Tonne Life” och en möjlig fortsättning.

Håkan Axelsson från Vattenfall inleder och berättar initierat och livfullt om hur projektet växte fram, hur Volvo Cars och A-hus tillsammans med Vattenfall formade grundidén om ett typhus som inte bara skulle fungera som ett klimatsmart hus, utan även skulle möjliggöra för en familj att under flera månader pröva på att leva klimatsmart – att klara utsläppsgränsen ett ton koldioxid per person och år.

Ett hus byggdes för något år sedan i Stockholm, där familjen Lindell flyttade in. Ett identiskt hus sattes upp vid Svenska Mässan i Göteborg, där besökare hade möjlighet att studera hur ett klimatsmart boende kan se ut. Solceller, elbil, solfångare, energiövervakning, smart konsumtion och mycket annat ingick i helhetskonceptet.

Caroline Petersson från livsstilsmagasinet Camino berättar om rapporteringen, intervjuerna med familjen Lindell och spelar upp en video, där familjen förklarar hur de upplevde tiden i huset. Familjen var som folk är mest, inte speciellt miljömedvetna, vilket förmodligen bidrog till att de valdes ut att få testa ett klimatsmart boende.
”Goda vanor var enkelt att ta till sig”, säger de och förklarar, halvt överraskade, att medvetenheten både ger ett gott samvete och slags lyckokänsla.

På en slags subjektiv komfortnivå, där de inte upplevde särskilt stora inskränkningar i sin livsstil lyckades famljen minska sina CO2-utsläpp med hela 62%. Och när de levde sin som de kallade ”Robinson-vecka”, där de verkligen ansträngde sig att leva klimatsnålt minskade utsläppen hela 80% relativt den normalnivå de haft när de bott i sitt ordinarie hus. (Forskare från Chalmers kvalitetssäkrade beräkningarna).

Beteendedelen har således stor betydelse för hur stora koldioxidutsläpp det blir. När regeringar förhandlar om minskningar på 2, 4 eller 8 procent klarar en familj med rätt förutsättningar att minska sina utsläpp mångdubbelt mer. Hoppfullt, kan tyckas.

Så blir det min tur. Jag berättar om Göteborg 2021, om Gröna Staden gruppen och idén som föddes att gå vidare med konceptet One Tonne Life i ett nytt sammanhang. Om hur tanken föddes att inkludera en flerbostadslösning i allt det som ska realiseras inför 400-årsjubiléet för Göteborg år 2021. Jag berättar om alla goda idéer som bollades upp under arbetet i Gröna Staden-gruppen och efteråt och om hur tanken finns att forma en grupp som bär idén vidare så att vi kan förverkliga ett eller flera One Tonne Life projekt i ett befintligt eller nytt flerbostadsområde.

Diskussionen blir bred och insiktsfull. Om detaljer som app:ar och andra smart-phone-lösningar. Om second hand-tjänster och minskad konsumtion och om hur den kan kompenseras av att vi förlänger livslängden på produkter. Skräddare, fixare och andra tjänster ersätter köp-och-släng-kulturen.

Jag tror att vi lyckas så ett frö hos deltagarna och ju fler som ser möjligheter snarare än hot, desto större chans har vi att forma ett unikt initiativ i Göteborg inför 2021!

Notera att nu i mars 2012 flyttade en familj in i ett plusenergihus i Berlin, där familjen på ett liknande sätt som familjen Lindell i Sverige ska åka elbil och klara att generera ett överskott av el till det tyska elnätet. Vi är långt ifrån ensamma att tänka i dessa banor.

Öarna har en nyckelroll

Posted on 19 mars, 2012 by Christer Owe

Samsö är en liten ö mellan Själland och Jylland. På Samsö har man lyckats skapa ett energiöverskott, som exporteras. Med förankring och medvetet arbete har de 4000 invånarna gjorts delaktiga och involverade i öns framtid. Ett särskilt energicentrum tar emot studiebesök och utgör navet i öns utvecklingsarbete på energisidan.

Koster-öarna med Kosterhavets nationalpark, naturreservatet och Kosters Trädgårdar som några av attraktionerna visar hur omsorg om närmiljön och hushållande med vattenresurser går att förena med ett modernt året-runtboende.

Styrsö, som hör till Göteborgs Stad och är nåbar på ”två kuponger” med kollektiv båttrafik, visar hur ett samhälle kan fungera utan biltrafik och med ett modernt nätverkande, där samhörighet och delaktighet blir värdefulla komponenter.

Gotland med redan idag 30% lokal elproduktionen och planer på att bygga 500 nya vindkraftverk, och som varje år fyller ön med Almedalsveckans förebilder och inspel, har också utmärkta möjligheter att visa resten av landet hur vi kan nå hållbarheten.

Nyckel
Öarna har kort sagt nyckeln till framtiden. Öarna måste nämligen lösa sin logistik, sitt kretslopp och huvuddelen av sin resursfördelning lokalt. Man måste dessutom samarbeta och ta vara på varandras goda idéer.

Öarna har ett försprång i racet. Låt oss uppmärksamma detta och ta vara på deras lösningar och mentalt placerade dem i andra sammanhang. Så löser vi en del av våra framtida problem.

… att verka för ett hållbart samhälle

Samband mellan idéer, affärer och samhälle. Av Christer Owe, Göteborg.

Category Archives: Helhetsperspektiv