Möte: Jan Eliasson

Posted on 18 mars, 2012 by Christer Owe

Borås 17 mars.
Jan Eliasson håller ett inspirerande anförande om Norden, EU, världen och människan. Bakom arrangemanget står Föreningen Norden i samverkan med bl.a. FN-förbundet.

”Först när jag är personlig når jag ut i världen.”
Jan Eliasson talar inte om sig själv utan om alla människor – vad är det jag vill, vad är min uppgift? För honom själv handlar det om ”Passion och Compassion”, passion och medkänsla. Utan medkänsla blir passionen brutal och omvänt leder inte framåt. Det handlar om att se till att alla har ett ansvar. Alla kan göra något. Sätt problemet i centrum och häv modlösheten, våga visa passion och compassion!, uppmanar oss Jan Eliasson.

Fred, utveckling och mänskliga rättigheter
När han berör FN och de globala perspektiven poängterar Jan Eliasson att det inte blir någon fred utan utveckling, och heller ingen fred utveckling utan fred. Och inget av detta sker utan respekt för mänskliga rättigheter. Vi måste bryta murar. Alla kan göra något. Vi umgås i stuprör, men verkligheten är horisontell. 885 miljoner människor saknar fortfarande tillgång till rent vatten, 2,5 miljarder saknar en lösning för sitt sanitetsbehov.

Tilltro
Det nordiska bidraget till utvecklingen betonar Jan Eliasson naturligtvis tydligt. Norden kännetecknas av en tilltro till rättsstaten, att staten respekterar folkrätten och FN-stadgan och värnar om kunskapen, högskolor och människors rätt till utbildning. (Och när han varmt talar om FN-stadgan plockar han upp ett väl tummat exemplar ur fickan, liksom för att betona att FN-stadgan inte är något abstrakt, något långt där borta, utan något ytterst konkret som har betydelse för alla människor…)

Nordens gemenskap
När Jan Eliasson utvecklar sin syn på den nordiska samhörigheten utgår han från allt det vi har gemensamt i form av språk, lagar, värderingar, historia, geografi, gränser. Att vi korsar gränsen till våra grannländer på ett lustbetonat sätt. I många andra delar av världen är gränser farliga, minerade och riskfyllda områden. Vi ska heller inte glömma att för 100 år sedan var Sverige ett av de fattigaste länderna i Europa.

Soft power
Den nordiska modellen bygger på ett förtroende och en tilltro till den andra parten. Man får något för skatten. Det forskare kallar social trust. Jan Eliasson nämner forskaren Joseph Nye som skrivit om ”soft power”, om hur styrka förr räknades enbart i militär styrka, men att ett starkt samhälle kännetecknas av en väl fördelad ekonomisk styrka plus en social sammanhållning, av miljömedveten handling, av kunskap, utbildning, demokrati och vitalitet, av en plats för ungdomars drömmar och möjligheten att förverkliga dem.

Istället för misstroende: rötter och vingar
Faran är att vi börjar se omvärlden som ett hot; murar, tullar, att se andra grupper som opålitliga. Det är farligt att börja dela in människor i grupper, vi och dom. Istället handlar det om att värna den inre styrkan, säger Jan Eliasson. Vi behöver våra rötter för att förstå vårt ursprung och vi behöver vingar för våra visioner.

Reflexioner
Jan Eliasson har en dokumenterad förmåga att bygga förtroende och att respektera de personer han möter. Han kan sätta ord på både problemen och lösningarna. Han har heller ingenting att bevisa, och har i princip ingen annan agenda än en bättre värld.
Jag tillåter mig att hoppas att världens ledare tar intryck av Jan Eliassons passion och compassion.

Lärjeån mellan stad och land

Posted on 16 mars, 2012 by Christer Owe

Lärjeån 16 mars.
Promenad i en vacker dalgång. Kunniga ledsagare, intressanta möten. Idéer och verklighet i en skön blandning. Kultur, natur, odling, staden möter landet, naturreservat, koloniträdgårdar, Naturum, betande kor, får, kameler och lamadjur, honungsskivling, nötskrika, arrendator, 1750 års stora skred, stenvalvsbro anlagd 1921-1922 som nödhjälpsarbete, illa utformad modernisering av nämnda bro, unika dalgångar och beteslandskap, PEAB:s byschor, ekologiskt kaffe, löksoppa, värme, tystnad, flodpärlmussla, lavar och mossor, ridväg, nerlagd järnväg, renoverad stationsbyggnad, samtal, gemenskap, olikheter, motion, rörelse, utveckling.

Café och mötesplats
Lärjeåns trädgårdar har potential att bli en samlingspunkt och ett viktigt nav i lokal utveckling. Café och trädgård drivs idag av ett kooperativ som ingår i Vägen Ut!-kooperativen. Med kraft och idéer gör man anläggningen till en besöksresurs. Mycket återstår. Trädgårdsmästaren har just börjat. Allt tar tid. Men viljan och idéerna finns.

Och platsen kan bli så mycket mer.
Återkommer här och rapporterar hur det går.
Tack till Lars Jadelius som ordnade vandringen och samtalen.

Den sociala ekonomin

Posted on 15 mars, 2012 by Christer Owe

Det kan vara avgörande att vi blir fler som förstår innebörden av och möjligheterna med sociala företag och en social ekonomi. Torsdagens seminarium i Göteborg i arrangemang av bl.a. Coompanion och Ekobanken gav åtminstone för mig några helt nya infallsvinklar och perspektiv.

Utgångspunkt och nyttoverkan
Många sociala företag utgår från mänskliga resurser, vad enskilda eller grupper kommer fram till att de vill förverkliga tillsammans. Många av dem leder också till en direkt samhällsnytta. Affärsidén genererar ofta både sysselsättning för de berörda och mervärden för oss alla på ett nydanande sätt. Idéer förverkligas som kanske skulle ha svårt att hitta rätt form i en traditionell inramning.

Mikrolån
De stora bankerna är egentligen måttligt intresserade av denna sektor. Mikrolån upp till 250.000 kr kostar tid och kan vara svårt att ordna säkerhet till, tycker de. I ett socialt sammanhang, där en by, en förening, ett nätverk av likasinnade vill förverkliga en gemensam idé blir idén det bärande och det viktiga. Inte en hägrande vinst eller aktieutdelning. Sveriges två medlemsbanker, JAK och Ekobanken, spelar en viktig roll för den sociala ekonomin, var och en på sitt sätt, liksom Kreditgarantiföreningen och ALMI.

Lysande förebild
I sitt föredrag om ”Büro für Zukunftsfragen” (ung. Framtidskontoret) gav Dr Manfred Hellrigl från Österrike några riktigt illustrativa och inspirerande exempel på hur vi kan tänka och agera mycket mer möjliggörande än vi gör idag. Och att särskilt myndigheterna har denna möjlighet. Dr Hellrigl visade på att eldsjälar och egentligen mycket enkla strukturer kom att spela en avgörande roll för en positiv utveckling för delstaten Vorarlbergs kommuner och orter.

Från konsumentroll till verklig medborgare
Med smarta beslutsprocesser i flera steg där man lät ”vanliga” medborgare komma till tals via ”Visdomsråd” och workshops lyckades man bemyndiga medborgarna, göra dem delaktiga och aktiva. Mycket handlar om att frigöra initiativförmåga hos medborgarna. Att skapa utrymme för förändringar som medborgarna initierar och bejakar. Istället för att hänvisas till att konsumera samhällstjänster blir vi medborgare.

Exemplet Vorarlberg – läs mer och google-översätt från denna länk här.

Hållbar Destination

Posted on 12 mars, 2012 by Christer Owe

Göteborg&Co har dragit igång ett framgångsrikt arbete för att framgent kunna erbjuda konferenser, kongresser och mässor med tydlig hållbarhetsprofil. Idag samlades över 400 personer på Mässan för en inspirerande genomgång av hur långt man kommit och hur vägen framåt ser ut.

Nästa år arrangeras inomhus-EM i friidrott i Göteborg, ett event som är tänkt att sätta nivån för alla kommande arrangemang, inklusive OS i London, som ska känna konkurrensen redan nu.

Det mest glädjande är att alla berörda branscher så tydligt är engagerade: hotellen räknar med att 90 % ska vara miljöcertifierade innan årets slut; Taxi Göteborg har redan 50 % av sin fordonspark med miljöfordon; Svenska Mässan arbetar målmedvetet för att stärka sin hållbarhetsprofil….

Allt detta indikerar att man förstått vikten av samarbete och samverkan som en grundbult för att kunna tala om hållbar utveckling. Det ska bli intressant att följa utvecklingen, inte minst hur Göteborg som destination ska utveckla metoder för att bättre kommunicera allt man gör.

Dagens konferens visar att Göteborg menar allvar. Hoppfullt och inspirerande.
Mer sånt.

Kolla gärna här.

Vem formulerar vår tids utmaning?

Posted on 11 mars, 2012 by Christer Owe

En av svårigheterna idag är att uppdelningen i kunskaps- och ansvarsområden tenderar att omöjliggöra välbalanserade avvägningar. När UD och försvarsministeriet, som ändå leds av företrädare för samma parti, (M), bollar frågan om vapenexport mellan sig blir det bara ytterligare ett exempel på hur svårt det är att ta ansvar utöver den uppenbara ansvarsgräns man anser sig tilldelad.
Det är där vi fastnar, ständigt. Vi som privatpersoner, representanter, företagsledare m.fl. klarar inte att ta ansvar utöver det självklara. Och – kanske ännu värre – då tystnar diskussionen, när inga frågor ställs. När allt reduceras till optimering av vinst, av opinionsmätningsresultat, av personlig nytta…. vem ska till slut ställa vår tids frågor?
Rachel Carsons ”Tyst vår” som väckte miljöfrågan på 1960-talet kanske följs av den ännu värre uppföljaren:
Vår tystnad.

Originaltext på snarlikt tema publicerad den 5 april 2009:

Dirigenten till hållbarhetsmelodin

Torsdagen den 2 april, Grand Hotel, Stockholm. Fyra hundra personer lyssnar på föredrag om framstegen i byggsektorn. Byggbranschen redovisar goda exempel. Framsynta ledare berättar om sina pionjärprojekt. En utblick till bl.a. Tyskland visar att det pågår mycket arbete för att skapa mänskligare, energieffektiva, miljöriktiga stadsdelar. Regeringens delegation för Hållbara Städer presenterar villkoren för hugade att söka de 340 millioner kronor staten tänker stödja projekt med.

En välorganiserad konferens i bästa svensk tappning. Inlägg från miljöminister Andreas Carlgren och slutdebatt under ledning av ett mediaproffs, Alice Bah Kuncke. Förplägnad och kaffe i vackra salonger, många mingelmöten, men ändå – något som fattades….

Drivkraften, förändringsmotorn. Vem är det som ska åstadkomma all denna kraftsamling? Vem kräver av oss att vi lägger energi på att nå längre i hållbarhetsarbetet? Vem talar i vi-form om allas vårt ansvar att vända utvecklingen i en hållbar riktning? Ur ett allmänmänskligt perspektiv – ovanför partipolitik, ovanför budgetdiskussioner, ovanför forskardiscipliner och mediala nyhetsdrev?

Politiker, näringsliv, forskare, civilsamhälle, media, uppfinnare, finansiärer, opinionsbildare… alla spelar sina instrument, några bättre än andra. Men orkestern saknar en dirigent till hållbarhetsmelodin. Ingen har tagit greppet om helheten. Jag åkte hem från konferensen både nöjd – tänk så mycket som görs nu – och missnöjd – varför var det ingen som passade på att ge branschen en utmaning? Och nästa tanke: Vem står över alla särintressen och formulerar vår tids utmaning?

Passion och empati

Posted on 10 mars, 2012 by Christer Owe

I dagens Göteborgs-Posten intervjuas Jan Eliasson inför det nya FN-uppdraget i höst. Några ord i intervjun biter sig fast. Vårt behov av att vara engagerade, visa vår passion för det vi vill åstadkomma – och, som en systeregenskap – att känna och visa vårt medkännande, vår empati. Så kan vår uppgift sammanfattas. Passion och empati. Enbart passion leder till hänsynslöshet, enbart empati fungerar inte heller.

Samhället måste organiseras så, att vi på optimalt sätt kan ta vara på alla människors olika drivkrafter och engagemang, samtidigt som vi hittar former för att lyssna till varandras olika historier. Vi talar och vi lyssnar.

Får vi alla möjlighet att både verka och medverka, både tala och samtala, både producera och nyttja på ett rimligt sätt lägger vi grunden till ett mycket hållbart samhälle.

Intervjun med Jan Eliasson finns här.

En ny grundval

Posted on 9 mars, 2012 by Christer Owe

Problemet med vår nuvarande dominerande världsuppfattning är att den sätter människan i en särställning. Cartesius lärde oss att ”Jag tänker alltså är jag”. Därefter har Isaac Newton, Adam Smith, Karl Marx och andra på olika områden stakat ut framtiden, gjort den förutsägbar. Som om framtiden kunde planeras, hade vi bara tillräckligt många parametrar…
Andra forskare ser människans realtioner som det centrala. Att skapandet uppstår i gränslandet mellan ordning och kaos. Att människan är en del av helheten. Nobelpristagaren (1994) John Nash hävdar en jämviktsteori som är intressant i sammanhanget. I varje förhandling, menar han, finns en jämviktspunkt som kan uppnås om var och en beaktar sina behov och tar hänsyn till andras.
Intuitivt fårstår vi att det är den väg som är rimlig. Utveckling som inte sker på andras bekostnad. En utveckling som bygger upp mer än den förbrukar.
( Tack till Philippe Charas, för inspiration )

Vem tjänar vem?

Posted on 8 mars, 2012 by Christer Owe

Att tjäna.
Vem får förtjänsten av att vi arbetar? Skattesystemet omfördelar en andel av det vi tjänar på vårt arbete. Med det räcker inte för att fånga upp de negativa konsekvenserna av hur vi lever idag. Vi måste inse att det vi tillför med vårt arbete också tjänar ett gemensamt syfte.
Mentalt och konkret måste vars och ens bidrag i helheten medverka till att bygga upp mer än det förbrukar. Framtiden förtjänar det. Outside the box, inside the value.

Originaltext på snarlikt tema publicerad tisdagen den 12:e oktober 2010:

Vad är vinst i framtiden?

Framtidens hållbara ekonomi måste bygga på att ingen tjänar pengar på att andra förlorar. Det avgörande är att hitta modeller för samutnyttjande av resurser, kunnande och unikhet. Vi måste tjäna på att tjäna varandra.

Vi måste därmed räkna vinst på ett annat sätt. Och utnyttjande av gemensamma resurser på ett ansvarsfullt sätt. Definitioner av vad som är hållbart eller inte hållbart blir en nyckelfråga.

Hur ställer vi om utbildningssystemet? Universitet och högskolor måste hitta nya sanningar att lära ut. Innan det är för sent.

… att verka för ett hållbart samhälle

Samband mellan idéer, affärer och samhälle. Av Christer Owe, Göteborg.

Category Archives: Helhetsperspektiv