De svaga blir de starka

I 25 år har forskare, politiker, företagsledare, opinionsbildare, företrädare för civilsamhället, journalister, tjänstemän, aktivister och kunskapsbärare försökt att sätta handling bakom begreppet hållbar utveckling. För att förändra i rätt riktning och på rätt sätt krävs metoder, kunskaper och indikatorer som stödjer processen. Ledningsverktyg är ett klassiskt namn på det instrument som kan användas. I år kommer ett nytt sådant att testas.

Kulturella, sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter
Utveckling Nordost är ett projekt som ägs av Göteborgs Stad och som till viss del är finansierat av EU-medel via Tillväxtverket. Projektet löper 2011 – 2013. Den senaste månaden har jag fått en viss inblick i projektet och också kunnat medverka i projektets utveckling. Häromdagen beslutades i projektet att testa ett nytt ledningsverktyg som, om det fungerar som det är tänkt, bidrar till att möjliggöra sammanvägningar av flera olika hållbarhetsaspekter: kulturella, sociala, ekonomiska och ekologiska.

Traditionellt svårt
Det intressanta är att just denna sammanvägning av olika aspekter traditionellt är så svårgenomförd. Som att jämföra äpplen med en cykelpump. Och ändå är det precis denna sammanvägning av miljönytta, social nytta, vinst och idémässig nytta som vi hela tiden ägnar oss åt i samhället – för det mesta utan att analysera konsekvensen av våra handlingar. och för det mesta utan att lyckas särskilt väl. Med detta nya ledningsverktyg skapas en första matris, ett raster, som varje förslag och initiativ ska bedömas mot.

De svaga visar vägen
Det kanske allra mest intressanta är att verktyget nu kommer att testas i de förorter som oftast beskrivs som de socioekonomiskt svagaste. Kanske finns nyckeln till framtiden där vi mest anar det.

Länk till allmän info om projektet: www.utvecklingnordost.goteborg.se  (verktyget är inte offentligt ännu).

Tusentals idéer för 2021

Visioner och framtidsbilder är viktiga för att samla kraften hos många människor. Oavsett om det gäller en mindre krets, en organisation, ett företag eller ett samhälle. Nu har Göteborgs Kommunstyrelse fått ett arbetsmaterial som heter duga: Göteborg 2021. Framtaget och excellent sammanställt av Göteborg&Co.

Vad blev det?
Två böcker, en film och massvis med webbpublicerat material, paketerat på ett för politiker och allmänhet begripligt sätt. Göteborg&Co har gjort ett strålande jobb att fånga upp de viktigaste frågorna för staden inför, under och efter 400-årsjubiléet om några år. 1680 förslag från allmänheten redovisas, systematiskt och tematiskt på ett spännande sätt, även med angivande av förslagsställare. (Ser vi här ett embryo till gräsrotsdemokrati?) I den andra boken sammanställs förvaltningars, projekts och perspektivgruppers arbete under det senaste året. Summan har blivit en myllrande uppslagsbok i idéer för ett bättre samhälle, en trivsammare och en mer framåtinriktad stad som vill utvecklas.

Drömmar
Naturligtvis går det att hitta saker som saknas. Allt är inte med (och tur är väl det – vi vill knappast att kommunen ska vara involverad i allt som händer). Men mosaiken av förslag ger ändå en väldigt intressant och hoppfull bild av de drömmar som människor i staden bär på och som har chans att förverkligas. Det som är påfallande är att så många av förslagen fångar upp hållbarheten och tar sin utgångspunkt i mötet mellan människor. Det är kanske rent av så att rapporten illustrerar en ny form av Göteborgs-andan, där erfarenheter och kunskaper från skilda håll möts och där det handlar mer om kvalitet än om kvantitet. Där vi talar mer om värde och utveckling än om konkurrens och att dela in människor i vinnare och förlorare. Kanske ser vi här rentav en vändpunkt då vi på allvar lyckas tackla flera av de problem som återstår att lösa.
Återkommer med mer tankar kring Göteborg 2021.

Länkar till material finns på www.goteborg2021.com .

Peak Oil och energifrågan

Har vi förstått vad som väntar? Det verkar inte så, med tanke på hur sällan det förs en debatt om hur vi ska tackla omställningen av samhället när oljetillförseln minskar och den olja som finns kommer att kosta det dubbla mot dagens pris, eller mer.

Ingen äger frågan
Ett delbekymmer är att ingen politiker vill berätta om det som förestår. Det ger inga nya väljare att berätta hur centrala samhällsfunktioner förändras när oljan blir dyrare. Det är också svårt att hitta företagsledare som ser en fördel i att lyfta frågan om ”peak oil”, som oljetoppen oftast kallas. Forskarvärlden är märkligt osynlig i media. Naturligtvis håller Kjell Aleklett i Uppsala och några till fanan högt genom ASPO och olika nyhetsbrev. Men det är inte ofta konsekvenserna av en minskad tillgång på olja beskrivs av forskarna.

Omställning i alla länder
Samhället som helhet är inte förberett på de förändringar som väntar. Den fossila oljan är oöverträffad när det gäller energiinnehåll. En mycket stor del av våra transporter, vårt nuvarande jordbruk, vår plastindustri och den globala uppvärmningen och elproduktionen är oljebaserad. Maskin- och fordonsparker byts inte ut över en natt. Att denna omställning inte diskuteras mer är förvånande och oroande. Vad händer när alla aktörer vill köpa samma råvaror?

Högre energipriser
Energipriserna kommer överlag att stiga. De industrier och processer som inte anpassat sitt kostnadsläge kommer att få det svårt. Vi är numera dessutom knutna till en nordisk och nordeuropeisk elmarknad, vilket gör att det hjälper föga att radikalt ändra energitillförseln inom landets gränser. Elen är inte nationell.

Spara och satsa
Det viktiga är att arbeta på två fronter samtidigt: besparingar och effektiviseringar å ena sidan och satsning på förnybara, flödande energislag å den andra sidan. Sol, vind och vågkraft är alla lovande områden som går att utveckla. Ägandet är också väsentligt för att få större acceptans för ett decentraliserat elförsörjningssystem. Hittar vi dessutom bra lösningar på det som kallas Smart grid, smarta nät, och lagringsmetoder kan vi klara en omställning relativt bra. Men varför diskuteras inte dessa frågor mer ur ett helhetsperspektiv?

Länktips: www.gunnarlindgren.com

Ungdomar, kunskap och omdöme

Varför ska vi kunna saker? Allt går ju att snabbt googla fram med ett par klick. Varför belasta minnet med detaljer om Vindelälven, Viskan eller Ganges? Hur får vi ungdomar att se skillnad på information, fakta och kunskap och framför allt att inse värdet av egen kunskap?

Referenspunkter
När jag lyssnar på personer som undervisar på högstadiet är det ofta lärandets vedermödor som nämns. Det finns ett allmänt motstånd hos vissa, långt ifrån alla, men vissa elever att anstränga sig lite extra för att lära sig saker, ta in, göra till egen kunskap. Kanske är det så. Kanske har vi så många fysiska, själsliga och utvecklingsrelaterade problem i tonåren att vi tar varje chans att få en paus i det pågående växandet. Men vi får inte acceptera okunskap som en rimlig betygsnivå. Det är att svika ungdomarna. De behöver en stabil grund, ett antal referenspunkter för fortsatt lärande.

Geografi
Att snabbt kunna göra matematiska överslag med huvudräkning är ett praktiskt hjälpmedel för att snabbt förstå värdet av det någon erbjuder. Att snabbt kunna associera till en geografisk plats, en sevärdhet, en händelse kan vara helt avgörande i en konversation med personer man är på väg att lära känna genom sitt arbete. Om någon säger att hen fick sin examen på Oxford eller Tübingen kan det vara bra att kunna haka på den informationen direkt utan att först gå ut på Google Earth för att se var dessa städer ligger.

Kommunikationsförmåga
Framtidens vinster och framtidens företagande kommer att bygga mycket mer på relationer än tidigare. Dels av strukturella skäl – energifrågan och resursfrågan kommer att tvinga fram helt nya modeller. Dels av konkurrensskäl. Tillsammans med andra kan vi erbjuda mer attraktiva lösningar, mer kompletta förslag. Var och en klarar inte att behärska alla fackområden; därför kommer vi att behöva samverka för att bli starka. Men detta samverkande förutsätter kommunikationsförmåga – att vi klarar att tydligt förklara vad vi avser, vad som ingår och inte ingår och vad vi förväntar oss av med- och motparter. Lägg därtill kulturella, språkliga och geografiska hinder och kommunikationen måste vara på högsta nivå för framtida verksamheter.

Kunskap och konst lägger grunden till omdömet
Det är detta samband som dagens ungdomar till oroande stor del ännu inte ser och det är detta samband vi vuxna måste synliggöra. Att med en stark egen kunskapsbas får varje individ förmåga att värdera och positionera de förslag och idéer som andra kommer med. Att se till att  våra referensramar är tillräckligt vida och tillräckligt djupa. Skulle vi bortse från behovet av egen stabil kunskaps- och omdömesplattform faller vi lätt offer för manipulativ reklam, förenklad information och vinklade fakta. Var och en måste utveckla sin omdömesförmåga baserad på jämförda kunskaper. Var och en behöver kunna värdera all information, som vi översköljs med. Eller åtminstone förstå hur värderingen bäst kan gå till, vem som kan vara till hjälp i en specifik situation. I vardagen och i yrkeslivet. Praktiskt och teoretiskt, konstnärligt och vetenskapligt. Konst och kunskap i en bra blandning tränar sinnena att se kvalitet och tränar minnet att sortera väsentligheter. Så möter vi helheten.

Lagstiftning och förändring

I veckan som gick deltog jag i en konferens om energisparåtgärder i den kommunala planeringen. Länsstyrelsen, Boverket, Energimyndigheten… alla var där och gav sina bidrag till ett stort antal västsvenska kommuner. Är vi på rätt spår?

Outside the box
Mellan raderna gick det att utläsa en relativt stor spänning mellan regelverk och vad som behöver göras. Det var påfallande ofta som föredragshållarna nuddade vid de tillkortakommanden dagens regelverk lett oss in i. Och kanske just där finns det hoppfulla: att de lösningar vi måste söka ligger utanför de ramverk lagarna satt upp. Så hur gör man för att ändra systemet utan att ändra ramverket?

Eftersläpning
Lagstiftningen släpar nästan alltid efter och bekräftar den praxis och de arbetssätt som redan blivit inkorporerade i samhället. Nya rön och omfattade sanningar kunde inte förutses när nuvarande lagar skrevs. Möjligheten en radikal omställning av energisystemen var t.ex. inte uppenbara för 10 år sedan, kanske var heller inte insikten om vilken betydelse energianvändningen har när det gäller klimatpåverkan. Var tid har sina sanningar.

Försöksobjekt
Så hur gör vi? För att ha lagar och regler som möjliggör att vi – när kunskaper och omständigheter tvingar oss att tänka nytt – går utanför lagen eftersom kunskapsbasen och värderingarna förändras dynamiskt i en snabbare takt än någonsin. Ska vi skapa arenor och pilotprojekt som får som uppdrag att vara försöksobjekt just i syfte att möjliggöra praktisk förändring av samhället? Ska vi organisera kaoset ?

Gräsrötter
Naturen är självorganiserande och frågan är om inte samhället mår bra av att i betydligt större utsträckning än hittills var detsamma. Samhället som ett ”uppifrån”-projekt är en utopi. Ska medborgare och invånare känna delaktighet och faktiskt också vara delaktiga är det rimligt att utgå från ett tydligare gräsrotsperspektiv. Vi är alla en del av det som utgör samhället. Då är det inte mer än rimligt att vi alla är med och formar det.

Nästa besked
Dialog, samverkan, arenor, workshops, processer i flera steg, icke-linjära processer… det var många och hoppfulla förslag som kom fram på statens seminarium. Det var nästan som om man sa: ”Strunta i systemet – gör det som är bäst för en sund samhällsutveckling”. Men det sa man inte. Inte ännu.

CSR-arbetet måste integreras

Ur tidningen Miljöaktuellts intervju med Stina Billinger, Hållbarhetschef på Storebrandkoncernen.

” Hållbarhetsfrågan har till stor del definierats som en riskfråga och drivkraften är minimering av risken för varumärket att kopplas till en skandal. Men framgångsrikt företagande handlar inte om att undvika skandaler utan att genom innovation och hållbarhet skapa ett bättre samhälle fullt med möjligheter.
– För att man ska lyckas krävs det att man arbetar med integrering, integrering och integrering. Högsta ledningen måste markera frågans vikt och alla i organisationen förstå hur deras arbete är kopplat till hållbarhetsarbetet. Sedan måste finansnissarna med på tåget och det enda sättet är att få dem att förstå att det påverkar bolagets värde, säger Stina.”

Förebild: kvalitet
Kloka tankar som förtjänar att spridas. Hållbarhet som driv- och förändringskraft i stället för som hinder och bromsklots. Stina Billinger betonar integrering. En analogi som kan öka begripligheten är att tala om kvalitet. Kvalitet integreras i allt seriöst företagande. Det är på ett liknande sätt som hållbarhetsfrågorna, CSR-frågorna, måste hanteras av näringslivet och de enskilda företagen. Inte som något exklusivt tillägg, utan som en integrerad del av verksamheten.

Green-wash?
Det finns ett återkommande bekymmer med hållbarhetsfrågorna och vissa företags attityd, som tycks handla om att skylta med ett ansvarsfullt arbete snarare än att fullt ut integrera frågorna i affärsplaner och kalkyler.

Hygiennivå
Avgörande är att  konsumenter ställer sådana krav, som gör att näringslivet tvingas höja sin ”lägstanivå”, hygiennivån, av vad som anses rimligt. Produkter som skadar människor och miljö måste fasas ut. Produkter som inte ingår i ett naturligt kretslopp måste ersättas.

En fråga vi måste ställa oss är var debatten om företagens ansvar ska föras. Och vem som ska skapa denna diskussionsarena.

Hammarkullen och att lyssna

Delaktighet, medborgardialog, inflytande, medbestämmande, demokrati. Hur ska det går till när vi formar och utvecklar vårt samhälle? Hur kommer det sig att de styrande har så svårt att forma processer som öppnar upp för verklig delaktighet? Måste våra städer och vår livsmiljö formas i konfrontation? Finns det inget sätt att undvika en objektifiering av människan/medborgaren i samhället?

Styra eller utveckla?
Vi samlas i Chalmers lokaler i Hammarkullen, på plan 7. Arkitekten och forskaren Lars Jadelius föreläser och leder den efterföljande diskussionen. En av deltagarna relaterar Lars budskap till den pågående omstruktureringen av skolan i området. Frågorna hopas i mitt anteckningsblock: Varför blir det så här? Varför lyckas man inte förankra förändringar hos berörda parter? Hur kommer det sig att ingen möjliggör möten där sakfrågorna hade kunnat belysas från flera olika håll? Varför leder ansvar och makt upprepat till att styrandet åsidosätter delaktigheten? Hur kan man utveckla en stad?

En organisk modell
Lars visar sin modell för en öppen process, där diagnos, lärande, experiment, genomföranden och utvärderingar lutar sig mot en inkluderande idé där alla välkomnas att vara delaktiga. En romantisk modell, säger någon. En process som saknar tydliga avgränsningar eller beslutstillfällen. För mig framstår modellen som en konsensus-modell, där motstridiga intressen synliggörs och diskuteras tills alla är överens om hur man ska gå vidare till nästa steg. Där lärandet och görandet, experimenterandet och analysen hela tiden tycks hållas levande. Med en tilltro till det som utvecklas.

Legitimitet
Lars modell ger ett stöd för att identifiera vilka kunskaper och kompetenser som behövs för att komma vidare. Man skulle önska att denna typ av öppna arkitektur (Lars begrepp) kunde användas generellt i lokalsamhället, som en parallell process till de budgetrelaterade och tidsindelade beslutsprocesser som pågår. För att ge en legitimitet och utgöra en resonansbotten till de (nödvändiga) politiska beslut som måste fattas. Samhället får inte reduceras till en kontoplan.

Varje historia måste höras
Man skulle önska att alla politiker fick ta del av denna möjlighet att synliggöra historier, berättelser om hur det är att vara medborgare i dagens samhälle. För i gestaltningen ligger förståelsen och tilliten till att det andra människor värderar högt också kan bli bra för helheten. Ett sätt att formalisera vars och ens ibland outtalade vision om det samhälle var och en önskar. Visioner som handlar om så många fler nyanser än vad som kan komma fram på en valdag vart fjärde år.  Så blir framtiden så mycket bättre. När alla får en chans att formulera vad som är viktigast och vi får lyssna till varandras hjärtefrågor.

Vattnet, älven och skreden

SGI, Statens Geotekniska Institut, presenterade idag en unik rapport om skredrisken vid Göta Älv. 100.000 mantimmar, 20 mil älvsträckning, 2500 prover, 4000 analyser och, som stf. generaldirektör Bo Lind uttryckte det: kanske den mest omfattande och omsorgsfulla undersökning som gjorts i världen. I sammanfattning: skredrisken är stor.

Göteborg hotas från två håll.
1. De högvattenlägen, som lär bli vanligare med åren, då lågtryck i kombination med extrema västliga vindar trycker in vattenmassor i hamnen och skapar översvämningar i centrala staden. Och/eller 2. de stora vattenflöden från Vänern, som i värsta fall orsakar lerskred som dämmer upp älven. Välkommen till en ny tid. Köp inte hus nära älven.

Åtgärder
SGI föreslog insatser på 6 milliarder kronor för att skydda de områden som löper störst risk att drabbas av skred. Det handlar om 11000 fastigheter, varav en del industrier som ligger i riskzonen. SGI föreslår även att en tvärsektoriell delegation bildas som kan samla kunskap och intressenter kring dessa frågor, för att kontinuerligt analysera och föreslå åtgärder.

Anpassning till större flöden
Man har även utgått ifrån de större nederbördsmängder som klimatförändringarna medför, och vägt in behovet av att tömma Vänern på större mängder vatten för att skydda Väner-kusten från översvämning. Troligen är detta bara början på en anpassning till de klimatförändringar som kommer.

Retreat, defend, attack
Nyligen presenterade Mistra Urban Futures en studie, som behandlade hur Frihamnen kan säkras mot hoten av höjda vattennivåer i älven. Retreat, Defend och Attack var de tre, närmast militära, strategier som behandlades, dvs ung. retirera, försvara och utmana. Det senare alternativet innebär att bygga konstruktioner som tom kan flyta på vattnet och därmed stegvis anpassas till nya förutsättningar. Ingenjörsmässigt utmanande, men socialt och på andra sätt tveksamt är min bedömning.

Älvsborg
Staden vid älven, kanske borgen vid älven blir den framtida benämningen för vår stad? Även om blåvitt-supportrarna skulle ha svårt med det namnet är det frågan om inte de dubbla hoten från havet och från Vänern tills slut tvingar oss att höja garden. Det vi bygger nu ska stå i 100 år, om inte längre. Och då spelas nog inte fotboll längre, utan vattenpolo.

Länk: www.swedgeo.se

FN, skogen och REDD+

Raporteringen från klimatförhandlingarna sedan COP15 i Köpenhamn år 2009, då förväntningarna var högt uppskruvade har präglats av huvudbudskapet att ”ingenting händer”. Att det inte riktigt stämmer fick jag klart för mig idag.

REDD+
UNFCCC, FN:s ramkonvention för klimatförändringar, har beslutat om ett system för minskade utsläpp som härrör från avskogning och utarmning av skog. Systemet ska bevara skog, bidra till bättre skötsel av skog och öka mängden skog genom att länder antar strategier och handlingsplaner, fastställer referensnivåer, övervakar och rapporterar åtgärder m.m. Länder ska också kartlägga orsaker till avskogning, klarlägga ägarförhållanden, inkludera intressenter som ursprungsbefolkningar, bevara biologisk mångfald, främja ett uthålligt, rättvist skogsbruk som också tar hänsyn till ekosystemtjänster m.m.

Guyana – ett exempel
Idag lyssnade jag till en expert, Dr Sandra Brown från Winrock International, USA, som föreläste på Göteborgs Universitet. Som lekman är det inte helt enkelt att förstå de detaljer Sandra beskriver, men en relativt tydlig bild framträder i alla fall. På det stora hela är läget ganska bekymmersamt. Guyana, som tidigare var brittiskt, blir ett case som Sandra lyfter fram. En litet land i tropikerna med en miljon invånare, men med stora mineraltillgångar. Just skogsavverkningen i samband med gruvdrift, vägbyggen osv blir en intressekonflikt när ett fattigt land vill dra nytta av sina tillgångar.

Kvalitet i data
För mig blir det också väldigt tydligt att fokus för Sandra ligger på att kvalitetssäkra metoder, mätsystem och data. GIS-system, pixlar, 18,5 km fyrkanter, kluster- och single plottningar… det är många tekniska detaljer som intresserar henne. Och det är naturligtvis viktigt. Hur mäter vi? Hur vet vi att mätdata är korrekta? Vilka slutsatser kan man dra av mätserier med och utan åtgärder? Vad betyder referensdata? Vad betyder det att skog ömsom brukas för odling, ömsom tillåts växa? Är det skog då?

Vårt fokus
Samtidigt noterar jag att hon inte på dryga timmens föreläsning en enda gång talar om biologisk mångfald, inte en enda gång om ökenutbredningen, inte en enda gång om urtsprungsbefolkningarnas situation. Troligen inte för att hon ignorerar frågorna, utan för att hennes tema för dagen och fokus ligger någon annan stans.
Och det är väl så hela samhället just nu fungerar. Vi vet vad som är problemet, men vårt fokus är någon annan stans.

Så – slutsats? Är det bra?
Det är positivt att en majoritet av FN:s länder ställt sig bakom REDD+, metoder och system sätter sig och beslut på regional och nationell nivå har därmed en chans att bygga på verkliga fakta. Forskarvärlden gör vad man kan för att underbygga för beslut. Att allt tar tid och att avskogningen bara står för en mindre del av CO2-utsläppen bidrar säkert till att REDD+ hamnat under journalisternas radar. Men ibland sker det stora i det lilla. Alternativet är ju klart sämre: att inte göra något.

Länkar:
www.un-redd.org
www.focali.se – ett svenskt forskarnätverk.

Mistra Urban Futures

I serien Mellanrum på Stadsmuseet lyssnar jag till Lars Reutersvärd, som är chef på Mistra Urban Futures. Några av hans viktigare besked under ett intressant föredrag är:
” Det behövs teknikskiften i stor skala för att göra verklig skillnad. Det räcker inte med små förändringar på ett par procent. Vi måste skala upp våra lösningar och göra saker betydligt bättre. Om några decennier bor ytterligare 3 miljarder människor i städer. Det är den utmaningen vi ska förhålla oss till. Mistra Urban Futures vill bidra med mer normativ kunskap än vad som är vanligt i den akademiska världen.”

Intryck från världen
Lars har en bakgrund som arkitekt och från internationellt arbete i Vietnam och Kenya, när han inte varit professor i Lund. Just Afrika återkommer Lars ofta till. ”Köper du en tomat på marknaden i Nairobi är det 50% chans att tomaten har odlats inne i staden.” Över huvud taget ser Lars städerna med lite andra ögon än vi är vana vid. Han ser bland annat en tendens att de stora städerna blir så viktiga för länders ekonomier att städerna delvis kommer att ta över nationalstatens uppgifter.

Fair, green, dense
Rättvis, grön och tät. Så ska staden i Mistra Urban Futures vision se ut. Och, betonar Lars, i den ordningen. Och i nätverket av universitet ingår universitet i Shanghai, Kapstaden, Manchester och Kisumu (Kenya). Samarbetet mellan dessa universitet utgör grunden för Mistra Urban Futures möjligheter att komma med förslag som har relevans på global nivå.

Avvägningen: Socialt, ekonomiskt, miljömässigt
Jag får möjlighet att ställa några frågor till Lars Reutersvärd. Framför allt vill jag veta hur man tänker sig hjälpa till med det som nu är viktigare än någonsin: hur ska verktyg för att underlätta avvägningen mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter tas fram? Sedan 1987 har dessa tre aspekter ständigt upprepats som ett slags mantra. Men det väsentliga är ju att hitta den rimliga avvägningen mellan aspekterna. Under lång tid har ekonomin oftast gått före på bekostnad av ekologi och sociala aspekter. Ska Mistra Urban Futures lyckas i sin ambition att bidra i utvecklingen av hållbara städer måste nya beslutsmodeller tas fram. Svaret från Lars andas hoppfullhet och lärandeprocess. Gott så. Men bevakningen av frågan fortsätter.

Länk: http://www.mistraurbanfutures.se/