Category Archives: Helhetsperspektiv

Övergripande perspektiv. Hållbarheten som helhet.

Lägesrapport: Havsmiljön

Posted on by
Reply

Göteborg 26 mars
Den nya Havs och Vattenmyndigheten bjöd in till ett välbesökt seminarium om God Havsmiljö 2020. Sakligt och välunderbyggt lotsades vi igenom skogen av EU-beslut, Havsmiljöförordningar, målsättningar, miljökvalitetsnormer, gränsvärden, riktvärden, deskriptorer, indikatorer, tidsplaner och remissförfaranden. Kustfiskare, vattenvårdare, journalister, toxikologer, och andra forskare och experter ägnade en eftermiddag åt ämnet.

Remissförfarande
Thomas Johansson, som ansvarar för enheten Hållbart nyttjande och maritima frågor vid myndigheten, berättade att dagens seminarium var ett led i remissförfarandet. Ett sätt att kommunicera det förslag som nu föreligger. För att ladda ner rapporten och kunna avge ett remissvar före den 16 april – se länkar längst ner.

GES = god miljöstatus
Ett bestående intryck av dagen är att EU-kommissionen och medlemsstaterna nu tycks ha lagt gunden till ett gemensamt arbete för att rädda havsmiljön. Systemet för nuläges-beskrivning, mätdata, analys mot kriterier och miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag tycks vara genomtänkt. Allt arbete är naturligtvis inte klart och innan man går för långt in i sitt systembygge -så uppfattade jag syftet – vill myndigheten stämma av sitt arbete med berörda och sakkunniga: Tänker vi rätt? Har vi missat något?

Känsla
Jag fick en känsla av att trögheten inom EU, regelverken och dess tillämpningar ställd i relation till hur bråttom det är att komma igång med korrigerande åtgärder för att få ett hav och ett fiske i balans är det största problemet. Vetenskaplighet, samordning och väl underbyggda beslut behövs. Samtidigt måste vi inse att det brådskar om vi inte ska hamna i ett läge där väl motiverade åtgärder sätts in för sent. Att vi visste vad vi skulle ha gjort, men att tiden rann ut. Hur man elegant löser detta dilemma tål att fundera på.

Ekonomi och sociala faktorer
Ett särskilt avsnitt handlar om kostnader för ekosystemtjänster. Det är ett berömvärt angreppssätt. Den analys som presenterades var möjligen lite väl yvig. Kustnära industri inkluderades inklusive pappersbruk, kärnkraftverk osv. För att visa på vilken nytta havet/vattnen gör i vårt samhälle. Det rimliga vore kanske att differentiera och särskilja den industri som har en direkt koppling till havets biologi (fisket med industri), havets energi (havsbaserad vindkraft), havets estetik med turism och fritidsliv osv. För att särskilja dessa från verksamheter som hamnat nära havet av logistikskäl (raff:en etc). En kuriosafakta dök upp bland alla siffror: 178 kr är vi beredda att betala för att ha tillgång till hög kvalitet på vårt hav. Varje gång. Jag tillåter mig dock att tvivla på denna uppgift, eftersom svaret avgörs av hur frågan ställts. Mot bakgrund av kritiken mot trängselskatten i Göteborg tror jag att en havsnyttjaravgift på 178 kr per person är helt orealistisk. Grundfrågan är dock intressant. Vad är vårt rena vatten värt? Är det vatten värt – eller mer ?

Myggor och kameler
En toxikolog i publiken påpekade att indikatorer på 33 eller snart 50 förorenande ämnen i våra vatten bara motsvarar 0,02 procent av alla kända ämnen i omlopp. Hur framtidssäkrar vi mätningar så att vi hjälper kommande generationer att hitta framtidens motsvarigheter till PCB och DDT? Och hur ska vi tolka en indikation på att havsörnar föder mer än en unge per år? Är miljön bra om så sker?

Pessimism
Representanterna från Havs- och Vattenmyndigheten höll med om problemet och trodde dessvärre även att ett bottentrålningsförbud knappast är sannolikt. Man var även tämligen säker på att den biologiska mångfalden kommer att minska både till år 2020 och till år 2050. Detta trots att åtgärder planeras att sättas in från år 2015.

Opinionsbildning
Jag nämnde för en av presentatörerna att det är viktigt att myndigheten är tydlig, så att media kan fånga upp frågorna, vilket gör att medborgare och konsumenter blir informerade, vilket i sin tur skapar utrymme för politiker att agera i. Detta samband kan aldrig nog poängteras.

Och nu…
Ska man vara orolig eller hoppfull? Frågan hängde i luften. Mycket hänger på hur media plockar upp sakfrågorna och hjälper allmänheten att förstå komplexa samband mellan bruk och överbruk, mellan gratis ekosystemtjänster och lagstiftning, mellan ett levande hav och ett kollapsat.

Länkar: www.havochvatten.se/om-oss/pa-regeringens-uppdrag/remisser-och-yttranden.html för nerladdning och
www.eprint.se/God_havsmiljo_2020.htm för att beställa ett utskriftseemplar.

 

One Tonne Life 2021

Posted on by
Reply

Älvrummet 21 mars
20 personer infinner sig för att delta i det möte Bygga Bo Dialogen Väst inbjudit till och som ska handla om projektet ”One Tonne Life” och en möjlig fortsättning.

Håkan Axelsson från Vattenfall inleder och berättar initierat och livfullt om hur projektet växte fram, hur Volvo Cars och A-hus tillsammans med Vattenfall formade grundidén om ett typhus som inte bara skulle fungera som ett klimatsmart hus, utan även skulle möjliggöra för en familj att under flera månader pröva på att leva klimatsmart – att klara utsläppsgränsen ett ton koldioxid per person och år.

Ett hus byggdes för något år sedan i Stockholm, där familjen Lindell flyttade in. Ett identiskt hus sattes upp vid Svenska Mässan i Göteborg, där besökare hade möjlighet att studera hur ett klimatsmart boende kan se ut. Solceller, elbil, solfångare, energiövervakning, smart konsumtion och mycket annat ingick i helhetskonceptet.

Caroline Petersson från livsstilsmagasinet Camino berättar om rapporteringen, intervjuerna med familjen Lindell och spelar upp en video, där familjen förklarar hur de upplevde tiden i huset. Familjen var som folk är mest, inte speciellt miljömedvetna, vilket förmodligen bidrog till att de valdes ut att få testa ett klimatsmart boende.
”Goda vanor var enkelt att ta till sig”, säger de och förklarar, halvt överraskade, att medvetenheten både ger ett gott samvete och slags lyckokänsla.

På en slags subjektiv komfortnivå, där de inte upplevde särskilt stora inskränkningar i sin livsstil lyckades famljen minska sina CO2-utsläpp med hela 62%. Och när de levde sin som de kallade ”Robinson-vecka”, där de verkligen ansträngde sig att leva klimatsnålt minskade utsläppen hela 80% relativt den normalnivå de haft när de bott i sitt ordinarie hus. (Forskare från Chalmers kvalitetssäkrade beräkningarna).

Beteendedelen har således stor betydelse för hur stora koldioxidutsläpp det blir. När regeringar förhandlar om minskningar på 2, 4 eller 8 procent klarar en familj med rätt förutsättningar att minska sina utsläpp mångdubbelt mer. Hoppfullt, kan tyckas.

Så blir det min tur. Jag berättar om Göteborg 2021, om Gröna Staden gruppen och idén som föddes att gå vidare med konceptet One Tonne Life i ett nytt sammanhang. Om hur tanken föddes att inkludera en flerbostadslösning i allt det som ska realiseras inför 400-årsjubiléet för Göteborg år 2021. Jag berättar om alla goda idéer som bollades upp under arbetet i Gröna Staden-gruppen och efteråt och om hur tanken finns att forma en grupp som bär idén vidare så att vi kan förverkliga ett eller flera One Tonne Life projekt i ett befintligt eller nytt flerbostadsområde.

Diskussionen blir bred och insiktsfull. Om detaljer som app:ar och andra smart-phone-lösningar. Om second hand-tjänster och minskad konsumtion och om hur den kan kompenseras av att vi förlänger livslängden på produkter. Skräddare, fixare och andra tjänster ersätter köp-och-släng-kulturen.

Jag tror att vi lyckas så ett frö hos deltagarna och ju fler som ser möjligheter snarare än hot, desto större chans har vi att forma ett unikt initiativ i Göteborg inför 2021!

Notera att nu i mars 2012 flyttade en familj in i ett plusenergihus i Berlin, där familjen på ett liknande sätt som familjen Lindell i Sverige ska åka elbil och klara att generera ett överskott av el till det tyska elnätet. Vi är långt ifrån ensamma att tänka i dessa banor.

 

Öarna har en nyckelroll

Posted on by
1

Samsö är en liten ö mellan Själland och Jylland. På Samsö har man lyckats skapa ett energiöverskott, som exporteras. Med förankring och medvetet arbete har de 4000 invånarna gjorts delaktiga och involverade i öns framtid. Ett särskilt energicentrum tar emot studiebesök och utgör navet i öns utvecklingsarbete på energisidan.

Koster-öarna med Kosterhavets nationalpark, naturreservatet och Kosters Trädgårdar som några av attraktionerna visar hur omsorg om närmiljön och hushållande med vattenresurser går att förena med ett modernt året-runtboende.

Styrsö, som hör till Göteborgs Stad och är nåbar på ”två kuponger” med kollektiv båttrafik, visar hur ett samhälle kan fungera utan biltrafik och med ett modernt nätverkande, där samhörighet och delaktighet blir värdefulla komponenter.

Gotland med redan idag 30% lokal elproduktionen och planer på att bygga 500 nya vindkraftverk, och som varje år fyller ön med Almedalsveckans förebilder och inspel, har också utmärkta möjligheter att visa resten av landet hur vi kan nå hållbarheten.

Nyckel
Öarna har kort sagt nyckeln till framtiden. Öarna måste nämligen lösa sin logistik, sitt kretslopp och huvuddelen av sin resursfördelning lokalt. Man måste dessutom samarbeta och ta vara på varandras goda idéer.

Öarna har ett försprång i racet. Låt oss uppmärksamma detta och ta vara på deras lösningar och mentalt placerade dem i andra sammanhang. Så löser vi en del av våra framtida problem.

Möte: Jan Eliasson

Posted on by
Reply

Borås 17 mars.
Jan Eliasson håller ett inspirerande anförande om Norden, EU, världen och människan. Bakom arrangemanget står Föreningen Norden i samverkan med bl.a. FN-förbundet.

”Först när jag är personlig når jag ut i världen.”
Jan Eliasson talar inte om sig själv utan om alla människor – vad är det jag vill, vad är min uppgift? För honom själv handlar det om ”Passion och Compassion”, passion och medkänsla. Utan medkänsla blir passionen brutal och omvänt leder inte framåt. Det handlar om att se till att alla har ett ansvar. Alla kan göra något. Sätt problemet i centrum och häv modlösheten, våga visa passion och compassion!, uppmanar oss Jan Eliasson.

Fred, utveckling och mänskliga rättigheter
När han berör FN och de globala perspektiven poängterar Jan Eliasson att det inte blir någon fred utan utveckling, och heller ingen fred utveckling utan fred. Och inget av detta sker utan respekt för mänskliga rättigheter. Vi måste bryta murar. Alla kan göra något. Vi umgås i stuprör, men verkligheten är horisontell. 885 miljoner människor saknar fortfarande tillgång till rent vatten, 2,5 miljarder saknar en lösning för sitt sanitetsbehov.

Tilltro
Det nordiska bidraget till utvecklingen betonar Jan Eliasson naturligtvis tydligt. Norden kännetecknas av en tilltro till rättsstaten, att staten respekterar folkrätten och FN-stadgan och värnar om kunskapen, högskolor och människors rätt till utbildning. (Och när han varmt talar om FN-stadgan plockar han upp ett väl tummat exemplar ur fickan, liksom för att betona att FN-stadgan inte är något abstrakt, något långt där borta, utan något ytterst konkret som har betydelse för alla människor…)

Nordens gemenskap
När Jan Eliasson utvecklar sin syn på den nordiska samhörigheten utgår han från allt det vi har gemensamt i form av språk, lagar, värderingar, historia, geografi, gränser. Att vi korsar gränsen till våra grannländer på ett lustbetonat sätt. I många andra delar av världen är gränser farliga, minerade och riskfyllda områden. Vi ska heller inte glömma att för 100 år sedan var Sverige ett av de fattigaste länderna i Europa.

Soft power
Den nordiska modellen bygger på ett förtroende och en tilltro till den andra parten. Man får något för skatten. Det forskare kallar social trust. Jan Eliasson nämner forskaren Joseph Nye som skrivit om ”soft power”, om hur styrka förr räknades enbart i militär styrka, men att ett starkt samhälle kännetecknas av en väl fördelad ekonomisk styrka plus en social sammanhållning, av miljömedveten handling, av kunskap, utbildning, demokrati och vitalitet, av en plats för ungdomars drömmar och möjligheten att förverkliga dem.

Istället för misstroende: rötter och vingar
Faran är att vi börjar se omvärlden som ett hot; murar, tullar, att se andra grupper som opålitliga. Det är farligt att börja dela in människor i grupper, vi och dom. Istället handlar det om att värna den inre styrkan, säger Jan Eliasson. Vi behöver våra rötter för att förstå vårt ursprung och vi behöver vingar för våra visioner.

Reflexioner
Jan Eliasson har en dokumenterad förmåga att bygga förtroende och att respektera de personer han möter. Han kan sätta ord på både problemen och lösningarna. Han har heller ingenting att bevisa, och har i princip ingen annan agenda än en bättre värld.
Jag tillåter mig att hoppas att världens ledare tar intryck av Jan Eliassons passion och compassion.

Lärjeån mellan stad och land

Posted on by
Reply

Lärjeån 16 mars.
Promenad i en vacker dalgång. Kunniga ledsagare, intressanta möten. Idéer och verklighet i en skön blandning. Kultur, natur, odling, staden möter landet, naturreservat, koloniträdgårdar, Naturum, betande kor, får, kameler och lamadjur, honungsskivling, nötskrika, arrendator, 1750 års stora skred, stenvalvsbro anlagd 1921-1922 som nödhjälpsarbete, illa utformad modernisering av nämnda bro, unika dalgångar och beteslandskap, PEAB:s byschor, ekologiskt kaffe, löksoppa, värme, tystnad, flodpärlmussla, lavar och mossor, ridväg, nerlagd järnväg, renoverad stationsbyggnad, samtal, gemenskap, olikheter, motion, rörelse, utveckling.

Café och mötesplats
Lärjeåns trädgårdar har potential att bli en samlingspunkt och ett viktigt nav i lokal utveckling. Café och trädgård drivs idag av ett kooperativ som ingår i Vägen Ut!-kooperativen. Med kraft och idéer gör man anläggningen till en besöksresurs. Mycket återstår. Trädgårdsmästaren har just börjat. Allt tar tid. Men viljan och idéerna finns.

Och platsen kan bli så mycket mer.
Återkommer här och rapporterar hur det går.
Tack till Lars Jadelius som ordnade vandringen och samtalen.

 

Den sociala ekonomin

Posted on by
Reply

Det kan vara avgörande att vi blir fler som förstår innebörden av och möjligheterna med sociala företag och en social ekonomi. Torsdagens seminarium i Göteborg i arrangemang av bl.a. Coompanion och Ekobanken gav åtminstone för mig några helt nya infallsvinklar och perspektiv.

Utgångspunkt och nyttoverkan
Många sociala företag utgår från mänskliga resurser, vad enskilda eller grupper kommer fram till att de vill förverkliga tillsammans. Många av dem leder också till en direkt samhällsnytta. Affärsidén genererar ofta både sysselsättning för de berörda och mervärden för oss alla på ett nydanande sätt. Idéer förverkligas som kanske skulle ha svårt att hitta rätt form i en traditionell inramning.

Mikrolån
De stora bankerna är egentligen måttligt intresserade av denna sektor. Mikrolån upp till 250.000 kr kostar tid och kan vara svårt att ordna säkerhet till, tycker de. I ett socialt sammanhang, där en by, en förening, ett nätverk av likasinnade vill förverkliga en gemensam idé blir idén det bärande och det viktiga. Inte en hägrande vinst eller aktieutdelning. Sveriges två medlemsbanker, JAK och Ekobanken, spelar en viktig roll för den sociala ekonomin, var och en på sitt sätt, liksom Kreditgarantiföreningen och ALMI.

Lysande förebild
I sitt föredrag om ”Büro für Zukunftsfragen” (ung. Framtidskontoret) gav Dr Manfred Hellrigl från Österrike några riktigt illustrativa och inspirerande exempel på hur vi kan tänka och agera mycket mer möjliggörande än vi gör idag. Och att särskilt myndigheterna har denna möjlighet. Dr Hellrigl visade på att eldsjälar och egentligen mycket enkla strukturer kom att spela en avgörande roll för en positiv utveckling för delstaten Vorarlbergs kommuner och orter.

Från konsumentroll till verklig medborgare
Med smarta beslutsprocesser i flera steg där man lät ”vanliga” medborgare komma till tals via ”Visdomsråd” och workshops lyckades man bemyndiga medborgarna, göra dem delaktiga och aktiva. Mycket handlar om att frigöra initiativförmåga hos medborgarna. Att skapa utrymme för förändringar som medborgarna initierar och bejakar. Istället för att hänvisas till att konsumera samhällstjänster blir vi medborgare.

Exemplet Vorarlberg – läs mer och google-översätt från denna länk här.

Hållbar Destination

Posted on by
Reply

Göteborg&Co har dragit igång ett framgångsrikt arbete för att framgent kunna erbjuda konferenser, kongresser och mässor med tydlig hållbarhetsprofil. Idag samlades över 400 personer på Mässan för en inspirerande genomgång av hur långt man kommit och hur vägen framåt ser ut.

Nästa år arrangeras inomhus-EM i friidrott i Göteborg, ett event som är tänkt att sätta nivån för alla kommande arrangemang, inklusive OS i London, som ska känna konkurrensen redan nu.

Det mest glädjande är att alla berörda branscher så tydligt är engagerade: hotellen räknar med att 90 % ska vara miljöcertifierade innan årets slut; Taxi Göteborg har redan 50 % av sin fordonspark med miljöfordon; Svenska Mässan arbetar målmedvetet för att stärka sin hållbarhetsprofil….

Allt detta indikerar att man förstått vikten av samarbete och samverkan som en grundbult för att kunna tala om hållbar utveckling. Det ska bli intressant att följa utvecklingen, inte minst hur Göteborg som destination ska utveckla metoder för att bättre kommunicera allt man gör.

Dagens konferens visar att Göteborg menar allvar. Hoppfullt och inspirerande.
Mer sånt.

Kolla gärna här.

Vem formulerar vår tids utmaning?

Posted on by
Reply

En av svårigheterna idag är att uppdelningen i kunskaps- och ansvarsområden tenderar att omöjliggöra välbalanserade avvägningar. När UD och försvarsministeriet, som ändå leds av företrädare för samma parti, (M), bollar frågan om vapenexport mellan sig blir det bara ytterligare ett exempel på hur svårt det är att ta ansvar utöver den uppenbara ansvarsgräns man anser sig tilldelad.
Det är där vi fastnar, ständigt. Vi som privatpersoner, representanter, företagsledare m.fl. klarar inte att ta ansvar utöver det självklara. Och – kanske ännu värre – då tystnar diskussionen, när inga frågor ställs. När allt reduceras till optimering av vinst, av opinionsmätningsresultat, av personlig nytta…. vem ska till slut ställa vår tids frågor?
Rachel Carsons ”Tyst vår” som väckte miljöfrågan på 1960-talet kanske följs av den ännu värre uppföljaren:
Vår tystnad.

Originaltext på snarlikt tema publicerad den 5 april 2009:

Dirigenten till hållbarhetsmelodin

Torsdagen den 2 april, Grand Hotel, Stockholm. Fyra hundra personer lyssnar på föredrag om framstegen i byggsektorn. Byggbranschen redovisar goda exempel. Framsynta ledare berättar om sina pionjärprojekt. En utblick till bl.a. Tyskland visar att det pågår mycket arbete för att skapa mänskligare, energieffektiva, miljöriktiga stadsdelar. Regeringens delegation för Hållbara Städer presenterar villkoren för hugade att söka de 340 millioner kronor staten tänker stödja projekt med.
En välorganiserad konferens i bästa svensk tappning. Inlägg från miljöminister Andreas Carlgren och slutdebatt under ledning av ett mediaproffs, Alice Bah Kuncke. Förplägnad och kaffe i vackra salonger, många mingelmöten, men ändå – något som fattades….
Drivkraften, förändringsmotorn. Vem är det som ska åstadkomma all denna kraftsamling? Vem kräver av oss att vi lägger energi på att nå längre i hållbarhetsarbetet? Vem talar i vi-form om allas vårt ansvar att vända utvecklingen i en hållbar riktning? Ur ett allmänmänskligt perspektiv – ovanför partipolitik, ovanför budgetdiskussioner, ovanför forskardiscipliner och mediala nyhetsdrev?
Politiker, näringsliv, forskare, civilsamhälle, media, uppfinnare, finansiärer, opinionsbildare… alla spelar sina instrument, några bättre än andra. Men orkestern saknar en dirigent till hållbarhetsmelodin. Ingen har tagit greppet om helheten. Jag åkte hem från konferensen både nöjd – tänk så mycket som görs nu – och missnöjd – varför var det ingen som passade på att ge branschen en utmaning? Och nästa tanke: Vem står över alla särintressen och formulerar vår tids utmaning?

Passion och empati

Posted on by
Reply

I dagens Göteborgs-Posten intervjuas Jan Eliasson inför det nya FN-uppdraget i höst. Några ord i intervjun biter sig fast. Vårt behov av att vara engagerade, visa vår passion för det vi vill åstadkomma – och, som en systeregenskap – att känna och visa vårt medkännande, vår empati. Så kan vår uppgift sammanfattas. Passion och empati. Enbart passion leder till hänsynslöshet, enbart empati fungerar inte heller.

Samhället måste organiseras så, att vi på optimalt sätt kan ta vara på alla människors olika drivkrafter och engagemang, samtidigt som vi hittar former för att lyssna till varandras olika historier. Vi talar och vi lyssnar.

Får vi alla möjlighet att både verka och medverka, både tala och samtala, både producera och nyttja på ett rimligt sätt lägger vi grunden till ett mycket hållbart samhälle.

Intervjun med Jan Eliasson finns här.

En ny grundval

Posted on by
Reply

Problemet med vår nuvarande dominerande världsuppfattning är att den sätter människan i en särställning. Cartesius lärde oss att ”Jag tänker alltså är jag”. Därefter har Isaac Newton, Adam Smith, Karl Marx och andra på olika områden stakat ut framtiden, gjort den förutsägbar. Som om framtiden kunde planeras, hade vi bara tillräckligt många parametrar…
Andra forskare ser människans realtioner som det centrala. Att skapandet uppstår i gränslandet mellan ordning och kaos. Att människan är en del av helheten. Nobelpristagaren (1994) John Nash hävdar en jämviktsteori som är intressant i sammanhanget. I varje förhandling, menar han, finns en jämviktspunkt som kan uppnås om var och en beaktar sina behov och tar hänsyn till andras.
Intuitivt fårstår vi att det är den väg som är rimlig. Utveckling som inte sker på andras bekostnad. En utveckling som bygger upp mer än den förbrukar.
( Tack till Philippe Charas, för inspiration )