Strutsen och kuverten

Posted on 23 oktober, 2012 by Christer Owe

Häromdagen stod en forskare på estraden och hävdade att han hade bekanta som avskydde de orangefärgade pensionskuverten. De åker direkt i papperskorgen, sa han, ”för jag orkar inte engagera mig”. Så är det kanske för en ganska stor del av befolkningen. Vi orkar inte. Det är för mycket. Vi ska välja hela tiden. Smått och stort. Är det därför inget händer? För att vi inte orkar?

Staten och kuverten
Pensionskuverten och deras innehåll kostar säkert en hel del att sätta samman, kuvertera, klistra igen, posta och distribuera. Alla ska ju ha varsitt, helst med sina egna uppgifter dessutom. Det var säkert en god tanke att göra befolkningen mer medveten om pensionssystemet och skapa en möjlighet för var och en att påverka utfallet. Kritiker brukar hävda att det är ett sätt för staten att skjuta ifrån sig ansvaret. Det kanske är så.

Stackars struts
Åter till den större frågan. Om vi inte orkar engagera oss när det gäller vår egen framtida ekonomi, pensionen, hur kan vi då förvänta oss något som helst engagemang kring planetens framtid? Att vi inte förändrar beteendet trots idoga varningssignaler t.ex. i form av extrema väderhändelser tyder på att vi alla bär på en förnekelse-gen, eller en strutsmentalitet. (Jag vet att strutsen inte beter sig som strutsen, men det är ju nu en allegori för ett visst beteende…).

Att orka
Vi öppnar knappt kuvertet, lägger det åt sidan. ”Sedan”, tänker vi och återgår till vardagens mittfåra. På samma sätt passerar vi det där ekologiska, fair-trade-märkta kaffet i butiken. Om vi ens ser det i myllret av distraherande säljsignaler. Vi skärmar av oss och försöker låta bli att ge efter för köpimpulserna. Vad har självbetjäningen gjort med oss? Hade vi betett oss annorlunda om vi fortfarande handlade över disk? Är det vardagsstimuli i den yttre miljön som tvingar oss att skärma av oss? Är passiviteten en försvarsmekanism för att orka vistas i det offentliga rummet?

Hur blev det så?
Det är så mycket att välja mellan, sägs det. Elbolag, telefoni, abonnemang, bank, försäkringar och ettriga säljare jagar oss. Är det summan av alla ställningstaganden som gör att vi inte förmår ta tag i de verkligt avgörande livsstilsvalen? Inte förrän vi måste. Och då har mycket gått förlorat. Kuvertet hamnar i soporna. Framtiden är ointressant. Hur blev det så?

Fibernät för och emot

Posted on 10 september, 2012 by Christer Owe

Snabb uppkoppling till Internet har blivit en självklar del för oss som bor i stan. Hur gör vi bäst för de boende i glesbygden? Ska vi dra ut en uppkoppling till varje gård och stuga? Är det rimligt? Eller är det en rättvisefråga att alla har tillgång till webben? Kommer satsningen 10 år för sent ?

En dryg miljard satsas på fiber
Regeringen har nu beslutat att stödja útbyggnaden av fibernätet i Sverige med ytterligare 600 miljoner kronor, så att stödet nu totalt är uppe i dryga miljarden. Är det samhällsekonomiskt bra? Trots denna storsatsning är det ändå bara 90 % av medborgarna som kommer att ha bredband år 2020 enligt vad regeringen själva skriver. Och de sista 10 procenten? Ska de flytta eller skylla sig själva?

Tyst
På landsbygden kan bo människor glest. Alla som rest i landet kan intyga detta. Det kan vara kilometeravstånd mellan grannar. Till allra största delen har de tillgång till ”vanlig” telefon, en infrastruktur som inte exkluderade mer än ett fåtal. En till stor del åldrande befolkning, som enligt hemtjänst och sjukvård helst ska bo hemma så länge det går, kommer nu att utgöra en stor del av de 10 procenten som inte får bredband. Och just där, där kommunkationen utgör själva livlinan till hemtjänst och samhällets hjälp, där krackelerar nu dessutom det gamla telenätet steg för steg. Många av de befintliga telefonstationerna bygger på gammal teknik och kan inte repareras. Inom 10 år kommer mycket av det gamla telenätet att vara tyst. Abonnenter hänvisas till mobilnätet, ett nät som mycket ofta saknar täckning.

OFF
Och då är det bra med fiber, kan det tyckas. Men 90% är inte 100%. Kanske hundra tusen personer eller fler kommer att drabbas flerfalt: en tyst telefon, en obefintlig mobiltäckning och ingen fiber. Som lök på laxen kan de även ha så dålig mottagning att digital-TV:n väljer läge OFF. Är detta rätt prioritering? Borde inte kommunikationsmöjligheten vara allra viktigast för de personer som bor isolerat och där kontakten med yttervärlden kan betyda skillnaden på liv eller död? Är tekniken bara för de starka, friska och lättrörliga som bor i tätorter?

Mobilitet
Mot bakgrund av ovanstående skulle man kunna argumentera för en bättre mobiltäckning, så att den som rör sig i skogen också kan ha kontakt med grannar, leverantörer och andra, och slippa sitta vid datorn när hen ska bekräfta överenskommelser osv. Man skulle kunna tycka att det mesta i framtiden kommer att ske via portabla små enheter, där mobiliteten är en avgörande tidsvinstfaktor. Och att fasta kablar därmed kommer alldeles för sent.

Å andra sidan
Man skulle även kunna vända på det argumentet och hävda att mobiltätheten, stationer och apparater utgör ett stort hot mot folkhälsan, att långtidseffekterna av att ständigt vara utsatt för mobilsystemets strålning förvisso ännu så länge bara drabbar några få hundra personer som tvingas till exil i sitt eget land, men där dessa effekter kanske på sikt gör mångfalt fler till mobil-invalider. Forskning kring mobilstrålningen misstänkliggörs och ifrågasätts ständigt. Gränsvärdesdiskussionerna tystas ständigt ner, trots att ett EU-land som Österrike har valt en mycket försiktigare politik med mycket lägre gränsvärden.

Göta Kanal
Sammanfattningsvis. Kabel till glesbygden löser bara en del av behovet. Mobiltäckning i glesbygden blir sannolikt dyrt, skulle göra nytta, men har också negativa hälsoeffekter som vi inte vet tillräckligt om. Så hur gör vi? Gräver ner kabeln och hoppas på teknikutveckling som gör kabeln överflödig? På ett sätt känns det som att satsa på CD-tillverkning när alla lyssnar på Spotify. Eller som att bygga klart Göta Kanal trots att tågen börjat gå i Europa. Ska det vara så svårt att satsa på rätt utvecklingssteg?
Tydligen.

Länk till regeringens pressmeddelande här.

Nationell plan för nanotekniken

Posted on 7 september, 2012 by Christer Owe

Nanotekniken är fascinerande. Partiklar så små att de inte syns ens i mikroskop, kan ändå göra nytta. I tunna skikt kan de appliceras på ytor för att förändra egenskaper, leda ström, få material att byta färg, tränga in under huden för att åstadkomma medicinsk förändring… vi är i början av en teknisk revolution, som kommer att kunna skapa många nyttigheter.

Missbedömningar
För den som följt den tekniska och industriella utvecklingen under 1900-talet och framåt är det uppenbart att vi ofta missbedömt konsekvenserna av de val som gjorts. Genom att tänka linjärt och ensidigt ur ett investeringsperspektiv har många tekniska tillämpningar inneburit miljöförstöring och hälsorisker. Ett klassiskt exempel är freonerna som möjliggjorde de tidiga kylskåpen och som ett halvsekel senare konstaterades bidrog till ozonskiktets uttunning – något som kunde hota livet på jorden. Ett annat klassiskt exempel är DDT, som kunde sättas in för att bekämpa myggor, men som visade sig farligt även för människor.

Källsortering?
När nu nano-tekniken och dess olika tillämpningar står för dörren är risken uppenbar att industriella applikationer med stor marknad lockar investerare. Det talas t.ex. om självtvättande fönster – en perfekt lösning för Manhattans skyskrapor, kan tyckas, men vad ska hända sedan? Hur källsorterar man partiklar som inte syns ens under mikroskop? Vad händer med de organismer som kommer i beröring med partiklar som tränger in under huden? Hur ska regelverket kring dessa produkter konstrueras?

Ny utredare
Jag har intresserat mig för möjligheterna och riskerna med denna nya teknik i några år och försökt i olika sammanhang att fästa aktörers uppmärksamhet på att vi inte kan införa en ny teknik utan att ha ett överenskommet regelverk. Och nu kan jag till min glädje konstatera att regeringen utsett Ethel Forsberg till utredare av just nanoteknikens möjligheter och samtidiga risker för miljö och hälsa. Ethel Forsberg var tidigare GD på Kemikalieinspektionen och torde väl därför ha en god insyn i de näraliggande regelverk och kunskapsfält som kan ha betydelse för nanotekniken.

Industrin proaktiv
Vi ska inte låsa in oss i ett förbudshörn, men vi ska heller inte skapa oreda och irreversibla processer i vår biosfär – det är vi skyldiga kommande generationer om inte annat. Allra bäst vore om industrin nu tog en proaktiv hållning och själva medverkade till ett regelverk och en övergripande systemsyn, som alla kan ansluta sig till.

Länk till regeringens pressmeddelande här.

Forskning med elitprofil?

Posted on 31 augusti, 2012 by Christer Owe

Kunskap är helt avgörande för en hållbar utveckling. Den mest avancerade formen av kunskapssökande återfinns i forskningen på våra universitet. Nu har ansvarig minister, Jan Björklund, presenterat sitt förslag på ny forskningspolitik.

En extra halv miljard under 10 år
En halv miljard låter naturligtvis mer än 50 miljoner per år. Men därutöver får rektorerna dela på fem gånger så mycket för att kunna locka hit utländska toppforskare. Anslagen ska gå till enskilda forskare, inte till team. Universiteten ska stimuleras att sålla bort den forskning som är mindre bra. Syftet tycks vara att få mer av svensk spetsforskning.

Konsekvenser
I kommentarerna i media möts förslaget både av bu och bä. ”Vi har redan idag hundra sökande när vi antar fyra doktorander” säger bitr professor Torbjörn Lundh enligt Göteborgs-Posten. ”Systemet kan sprida en ängslan som gör att forskarna inte litar på sin inre röst utan står med fingret i luften hela tiden”, säger han.
Uppenbart blir det viktigare än någonsin att paketera sin forskning, att få den publicerad och att den uppmärksammas. Förmågan att locka extern finansiering kommer bli ännu viktigare. Forskningen på en slags Idol-marknad, där den som får medialt genomslag har större chans att få fortsätta forska.

Kommersiell koppling
Forskning vars resultat kanske kommer till nytta först om flera decennier blir därmed svårare att få finansierad. Quick-fix-forskning och forskning med en stark kommersiell koppling kan man ana blir mest attraktiv. Nya läkemedel och energismarta legeringar, resurssnåla ytbehandlingar etc kommer säkert att prioriteras. Hur det går för forskning som redan idag har svårt att hitta finansiering är frågan.

Att utmana intressen
Ett exempel är forskning som utmanar starka ekonomiska intressen – hur går det för den? Ett exempel är bostadsventilation med självdrag. En icke-lösning som eliminerar behovet av fläktar, ventiler, styrsystem och ventilationsschakt. En hel bransch skulle få svårt om självdragslösningarna visade sig vara konkurrenskraftiga. Självdrag bygger ju på smarta, genomtänkta system utan så mycket ny hårdvara. Då behövs inga motorer, då behövs inga sofistikerade styr- och reglersystem som ska idriftsättas. Forskning på icke-produkter lär även fortsättningsvis få svårt.

Korsbefruktning och tvärvetenskap
Ett annat område är beteendeforskning kopplad till teknikval. Tvärvetenskaplig forskning har redan idag svårt att göra sig hörd. Humaniora, samhällsvetenskap och kultur har ju inget med teknik att göra! Eller ? Har de det ? Hur Björklunds förslag står i perspektivet av det skriande behovet av överbryggande kunskap är tveksamt. Min gissning är att elit-tänkandet leder till ännu hårdare specialisering. Och ännu mindre av den värdefulla korsbefruktning vi så väl behöver.

Länk till TT-nyheten
här.

2021 outside the box

Posted on 23 augusti, 2012 by Christer Owe

För oss som bor eller arbetar i Göteborg är det viktigt att staden utvecklas och att den upplevs som attraktiv av besökare. Inte minst för företagen som finns i göteborgsområdet är det en styrka att kunna erbjuda kunder och anställda ett sammanhang och en puls i tiden. När nu kommunstyrelsen igår godkände det underlag och tjänsteutlåtande som stadens tjänstemän tagit fram när det gäller 400-års-firandet år 2021 lades grunden för flera intressanta processer. Detta är något av det som skulle kunna hända.

Stärk vi-känslan
Göteborg tar fasta på medborgarnas olika inspel och skapar inte bara ett speaker´s corner vid Brunnsparken (bra initiativ) utan laborerar med stöd av modern kommunikationsteknik fram sätt att stärka deltagandet och identifikationen, vi-känslan, som allt bygger på. Staden är inte administrationen, inte husen, inte gatorna. Staden är det liv som levs och de förhoppningar, drömmar och strävanden som stadens människor bär på. Staden är hårddisken. Människornas idéer och livslust är filerna. Och fortsätter vi denna allegori kanske kulturen är operativsystemet och kommunikationen, språken, musiken, därmed möjligen programmen, våra ”word” och ”itunes”….

Älvstaden
I den rapport som kommunstyrelsen beställde och fick fanns ett stort antal idéer för hur staden skulle kunna bygga vidare på sina grundvärden. Besökare förväntar sig att vi är bättre på att lyfta fram närheten till älven och andra vatten. T.o.m. regnvattnet skulle kunna bli en attraktion föreslogs i idéunderlaget.
Frihamnen, mitt i staden, skulle kunna bli en helt ny stadsdel. Viking Green City är ett spännande förslag, som inte rymdes i det beställda underlaget, men som tagits fram av Håkan Cullberg m.fl. En symbolbyggnad mitt i älven som lyfter hela staden. (Det som behöver vägas in i detta förslag är sannolikheten/risken för havsnivåhöjningar, dels permanent, dels i samband med extremväder).

En socialt mer utjämnad stad
Vagnen vänder vid Komettorget. Därbortom finns ingen hållplats. Mentalt är det tungt. Som att befinna sig på Internets sista sida (ett skämt för 10 år sedan på webben). Det är förödande för självbilden och för unga människors framtidshopp att se sig själva bokstavligen vid vägs ände. Att verka för en social utjämning är en av de viktigaste uppgifterna de närmaste åren. Å andra sidan – lyckas vi skapa positiva utvecklingsprocesser som inkluderar och tar till vara resurser på ett nytt sätt, har vi också något viktigt och värdefullt att visa upp för omvärlden 2021.

Att bryta mönstren, outside the box
Alla lösningar finns. Det vi måste klara och som också kan ge internationell lyskraft är att vi visar att det går att bryta mönstren, att det går att tänka outside the box. Omställningen av samhället handlar mycket om att tänka i nya banor och se nya värden som dels blir gemensamma, dels blir affärsmässigt intressanta för den växande sociala ekonomin. Mer om det en annan dag.

Fyra steg till hållbar ekonomi

Posted on 14 augusti, 2012 by Christer Owe

Oavsett om det handlar om företag, kommuner, verksamheter eller inidividens planering finns det påfallande ofta fyra huvudnivåer av åtgärder som ständigt återkommer. För att förbättra eller förändra något, stort eller smått, kan följande lathund vara till hjälp.

1. Förändra attityder
För att åstadkomma förändring är det nödvändigt med en insikt om värdet av en förändring. Berörda personer kan lätt sätta sig på tvären. Om inte alla drar åt samma håll riskerar åtgärden att bli verkningslös. Värderingar och attityder spelar stor roll. Metoden kan variera från faktaöverföring till inspiration, från hot till belöning, men en positiv attityd är avgörande.

2. Trimma på det befintliga
Drift och underhåll, effektivisering, smart utnyttjande, rätt teknisk inställning, temperatur, rätt belysning, driftsläge, blandning, användande, frekvens…. det finns alltid små saker att förbättra, igensatta filter att byta, smuts att ta bort, driftstider att optimera. Med motiverad personal går det dessutom smidigt. Ecodriving, släcka-lampan-kampanjer osv… exemplen är många.

3. Planera för löpande inköp inom ramen för budget
Små förbättringar kan alltid göras och behöver ofta göras som en del av vardagen. Hade Trafikverket och tidigare Banverket i större utsträckning genomfört små ständiga förbättringar av spår och växlar hade driftsläget sett annorlunda ut för järnvägen. Viktigt är att budgetera för små löpande insatser, som upprätthåller och utvecklar systemen och förlänger livstiden på de investeringar som är gjorda.

4. Långtidsplanera för strategiska investeringar
Ingen utrustning håller för evigt. Gör långtidskalkyler för stegvisa investeringar, så att det finns en plan att utgå ifrån när avvikelser blir nödvändiga av oförutsedda skäl. Den som har en datorutrustning som är fem år eller äldre kan behöva byta ut allting inom 1-3 år inklusive mjukvaror och utbildning. Den som idag köper en bränsleslukande fossilbränslebil måste räkna med att den om 10-15 år till och med kan vara förbjuden att använda på allmän väg. (Eftersom både råvarutillgången och klimatfrågan driver utvecklingen bort från fossilbränsleanvändning för persontransporter, i alla fall på sikt).

Finlir
Var och en av ovanstående fyra nivåer kan i sin tur delas upp i delar, som har med lönsamhet, uppföljning, mätbarhet, tidsfaktorer, utbildning och annat att göra. Inget är särskilt märkvärdigt, men systematik i analys och genomförande vinner alla på. Inte minst miljön.

Problem med begreppet Hållbar Utveckling

Posted on 20 juni, 2012 by Christer Owe

Det finns minst 282 st schematiska beskrivningar av fenomenet hållbar utveckling. (En forskare i Nya Zealand har gjort en sammanställning, se länk nedan.) Bekymret är dock inte primärt att få grafiken att tydligt återge hur olika komponenter i hållbarheten förhåller sig till varandra. Bekymret är tolkningsföreträdet och de låsningar som uppstår i hierarkiska organisationer.

Politik, vetenskap och samhälle
Det finns en politisk agenda runt begreppet hållbar utveckling, där den just nu aktuella Rio +20 – konferensen är ett led i denna agenda. Politiker på den globala och nationella scenen vinnlägger sig om att koppla begreppet till de värderingar man står bakom. När det gynnar genomslaget för den egna politiken synliggörs valda delar av hållbarhetsprojektet. Sällan bedöms hållbar utveckling att kunna bli en röstvinnare och därmed faller temat i prioritering när det gäller mediala utspel etc.
Det finns även ett vetenskapligt perspektiv på hållbar utveckling, där forskare och kunskapsbärare dels pekar på problemens dignitet, dels föreslår lösningar på kort och lång sikt.
Det tredje perspektivet på hållbar utveckling är det samhälleliga, eller den del av hållbar utveckling som berör ”vanliga människor”. När man talar om hållbar utveckling i olika sammanhang, på företag, i föreningar, vid köksbordet eller i skolan är det primärt som ett allmängiltigt begrepp. Inte som ett politiskt eller vetenskapligt projekt. Att dessa tre perspektiv på hållbarhetsbegreppet lever sida vid sida ställer till vissa problem.

Tolkningar, värderingar, bilder, blockeringar
Dels låtsas de flesta att fenomenet är entydigt – dvs bortser från de tre perspektiven. Dels skymmer medvetna och omedvetna ställningstaganden en sannare bild av vad hållbarheten kan innebära. Och här ligger en osynlig begränsningsfaktor och vållar problem. En Hållbar Stad kan tex innebära olika tyngdpunkt för de boende, för forskare och för myndighetspersoner. Ändå används begreppet hela tiden som om det var entydigt. Vi tolkar in och kommunicerar olika värderingar och bilder i begreppet beroende på vår roll i sammanhanget. I värsta fall blockerar ett sätt att tolka hållbarhetsbegreppet ett annat. Inom organisationer kan detta hämma förståelsen och bromsa en verklig utvecklingsprocess.

2021
Slutsatsen blir att det är hög tid att på allvar koppla ihop den vackra visionen om Hållbar Utveckling till den konkreta vardagen. En utmärkt verkstad för detta blir 400-årsjubiléet år 2021. För då måste väl Göteborg kunna visa upp alla sina goda hållbarhetsexempel ?

Länktips: 282 visualiseringsexempel på hållbar utveckling

De svaga blir de starka

Posted on 8 juni, 2012 by Christer Owe

I 25 år har forskare, politiker, företagsledare, opinionsbildare, företrädare för civilsamhället, journalister, tjänstemän, aktivister och kunskapsbärare försökt att sätta handling bakom begreppet hållbar utveckling. För att förändra i rätt riktning och på rätt sätt krävs metoder, kunskaper och indikatorer som stödjer processen. Ledningsverktyg är ett klassiskt namn på det instrument som kan användas. I år kommer ett nytt sådant att testas.

Kulturella, sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter
Utveckling Nordost är ett projekt som ägs av Göteborgs Stad och som till viss del är finansierat av EU-medel via Tillväxtverket. Projektet löper 2011 – 2013. Den senaste månaden har jag fått en viss inblick i projektet och också kunnat medverka i projektets utveckling. Häromdagen beslutades i projektet att testa ett nytt ledningsverktyg som, om det fungerar som det är tänkt, bidrar till att möjliggöra sammanvägningar av flera olika hållbarhetsaspekter: kulturella, sociala, ekonomiska och ekologiska.

Traditionellt svårt
Det intressanta är att just denna sammanvägning av olika aspekter traditionellt är så svårgenomförd. Som att jämföra äpplen med en cykelpump. Och ändå är det precis denna sammanvägning av miljönytta, social nytta, vinst och idémässig nytta som vi hela tiden ägnar oss åt i samhället – för det mesta utan att analysera konsekvensen av våra handlingar. och för det mesta utan att lyckas särskilt väl. Med detta nya ledningsverktyg skapas en första matris, ett raster, som varje förslag och initiativ ska bedömas mot.

De svaga visar vägen
Det kanske allra mest intressanta är att verktyget nu kommer att testas i de förorter som oftast beskrivs som de socioekonomiskt svagaste. Kanske finns nyckeln till framtiden där vi mest anar det.

Länk till allmän info om projektet: www.utvecklingnordost.goteborg.se (verktyget är inte offentligt ännu).

Tusentals idéer för 2021

Posted on 30 maj, 2012 by Christer Owe

Visioner och framtidsbilder är viktiga för att samla kraften hos många människor. Oavsett om det gäller en mindre krets, en organisation, ett företag eller ett samhälle. Nu har Göteborgs Kommunstyrelse fått ett arbetsmaterial som heter duga: Göteborg 2021. Framtaget och excellent sammanställt av Göteborg&Co.

Vad blev det?
Två böcker, en film och massvis med webbpublicerat material, paketerat på ett för politiker och allmänhet begripligt sätt. Göteborg&Co har gjort ett strålande jobb att fånga upp de viktigaste frågorna för staden inför, under och efter 400-årsjubiléet om några år. 1680 förslag från allmänheten redovisas, systematiskt och tematiskt på ett spännande sätt, även med angivande av förslagsställare. (Ser vi här ett embryo till gräsrotsdemokrati?) I den andra boken sammanställs förvaltningars, projekts och perspektivgruppers arbete under det senaste året. Summan har blivit en myllrande uppslagsbok i idéer för ett bättre samhälle, en trivsammare och en mer framåtinriktad stad som vill utvecklas.

Drömmar
Naturligtvis går det att hitta saker som saknas. Allt är inte med (och tur är väl det – vi vill knappast att kommunen ska vara involverad i allt som händer). Men mosaiken av förslag ger ändå en väldigt intressant och hoppfull bild av de drömmar som människor i staden bär på och som har chans att förverkligas. Det som är påfallande är att så många av förslagen fångar upp hållbarheten och tar sin utgångspunkt i mötet mellan människor. Det är kanske rent av så att rapporten illustrerar en ny form av Göteborgs-andan, där erfarenheter och kunskaper från skilda håll möts och där det handlar mer om kvalitet än om kvantitet. Där vi talar mer om värde och utveckling än om konkurrens och att dela in människor i vinnare och förlorare. Kanske ser vi här rentav en vändpunkt då vi på allvar lyckas tackla flera av de problem som återstår att lösa.
Återkommer med mer tankar kring Göteborg 2021.

Länkar till material finns på www.goteborg2021.com .

Peak Oil och energifrågan

Posted on 14 maj, 2012 by Christer Owe

Har vi förstått vad som väntar? Det verkar inte så, med tanke på hur sällan det förs en debatt om hur vi ska tackla omställningen av samhället när oljetillförseln minskar och den olja som finns kommer att kosta det dubbla mot dagens pris, eller mer.

Ingen äger frågan
Ett delbekymmer är att ingen politiker vill berätta om det som förestår. Det ger inga nya väljare att berätta hur centrala samhällsfunktioner förändras när oljan blir dyrare. Det är också svårt att hitta företagsledare som ser en fördel i att lyfta frågan om ”peak oil”, som oljetoppen oftast kallas. Forskarvärlden är märkligt osynlig i media. Naturligtvis håller Kjell Aleklett i Uppsala och några till fanan högt genom ASPO och olika nyhetsbrev. Men det är inte ofta konsekvenserna av en minskad tillgång på olja beskrivs av forskarna.

Omställning i alla länder
Samhället som helhet är inte förberett på de förändringar som väntar. Den fossila oljan är oöverträffad när det gäller energiinnehåll. En mycket stor del av våra transporter, vårt nuvarande jordbruk, vår plastindustri och den globala uppvärmningen och elproduktionen är oljebaserad. Maskin- och fordonsparker byts inte ut över en natt. Att denna omställning inte diskuteras mer är förvånande och oroande. Vad händer när alla aktörer vill köpa samma råvaror?

Högre energipriser
Energipriserna kommer överlag att stiga. De industrier och processer som inte anpassat sitt kostnadsläge kommer att få det svårt. Vi är numera dessutom knutna till en nordisk och nordeuropeisk elmarknad, vilket gör att det hjälper föga att radikalt ändra energitillförseln inom landets gränser. Elen är inte nationell.

Spara och satsa
Det viktiga är att arbeta på två fronter samtidigt: besparingar och effektiviseringar å ena sidan och satsning på förnybara, flödande energislag å den andra sidan. Sol, vind och vågkraft är alla lovande områden som går att utveckla. Ägandet är också väsentligt för att få större acceptans för ett decentraliserat elförsörjningssystem. Hittar vi dessutom bra lösningar på det som kallas Smart grid, smarta nät, och lagringsmetoder kan vi klara en omställning relativt bra. Men varför diskuteras inte dessa frågor mer ur ett helhetsperspektiv?

Länktips: www.gunnarlindgren.com

… att verka för ett hållbart samhälle

Samband mellan idéer, affärer och samhälle. Av Christer Owe, Göteborg.

Category Archives: Helhetsperspektiv