Alternativ till fortsatt kalkbrytning finns

Kalkbrytningen på Gotland ska få fortsätta ytterligare trettio år, enligt ett beslut häromdagen i Mark- och Miljödomstolen. Kalk behövs till cementproduktionen och cement är en avgörande del av det som går åt vid byggnation. Cirka 8 procent av den koldioxid som släpps ut i atmosfären härstammar från cementproduktion. Rimligen borde varje regering göra allt den kan för att minska denna miljöpåverkan. Grundvattnet är dessutom hotat i närområdet, något som också oroar många gotlänningar.

Koldioxidinfångning…?
Slitefabriken hette tidigare Cementa, men ägs nu av ett globalt verksamt företag Heidelberg Materials, som har cementtillverkning i många länder. När nu Mark och Miljödomstolen ger Heidelberg rätt till kalkbrytning i trettio år är det kopplat till ett löfte att införa koldioxidinfångning, en teknik som inte har testats i stor skala och som säkerligen inte är billig. Det är heller inte säkert att Mark- och Miljööverdomstolen kommer till samma slutsats som den lägre domstolen, så sista ordet kanske inte är sagt.

Alternativet finns
Frågan om kalkbrytning var uppe för prövning även i augusti 2021, då Per Bolund var miljöminister och Ibrahim Baylan var näringsminister. Cementproduktionen på Gotland är samhällskritisk och det blev troligen avgörande för beslutet att tillåta fortsatt produktion. Det märkliga är att det finns en annan teknologi framtagen, där en tidigare sovjetisk forskare på 90-talet i Luleå lyckades visa att det går att framställa cement utan betydande CO2-utsläpp. (Se artikel i länktips nedan).

När marknaden slutar fungera
Marknadsförespråkarna brukar alltid hävda konkurrensens överlägsenhet. När marknadens aktörer tävlar med pris, kvalitet och leveranssäkerhet vinner det företag som presterar bäst. Bekymret är att när konkurrensen uteblir och monopol eller oligopol etableras uppstår inlåsningseffekter i den dominerande teknologin. När en aktör som Heidelberg dominerar cementtillverkningen blir det ointressant att byta teknologi. Vi hade kunnat ha en tillverkning idag som sparade flera procent av våra årliga CO2-utsläpp. Men som framgår av den intressanta artikeln av Maja Persson publicerad i maj 2022 lyckades den dominerande aktören blockera ett tekniskt genombrott av en alternativ teknologi, som hade varit till stor hjälp för klimatarbetet.

Det måste bli dyrt att vara egoist
När det gäller vilken nytta en verksamhet ska göra för individ, företag, ägare, samhälle och framtiden behöver vi en ny balans. Det duger inte att kortsiktiga ägar- och vinstintressen ständigt går före. Vi behöver ett ramverk för företag, där det blir dyrt och moraliskt fel att suboptimera lösningar. Kortsiktiga ekonomiska vinster behöver övertrumfas av de långsiktiga effekterna på samhället och naturen. Det måste bli dyrt att vara egoist.

Länktips: https://www.realtid.se/helg/innovationen-som-cementindustrin-morkade/

Tappa inte bort kemikaliefrågan

CH2Cl2 är den kemiska formeln för diklormetan, som också kallas metylenklorid. Klor och metan som tillsammans bildar en av de minst farliga enkla klorerade kolvätena, men som kan ge cancer i lungorna. I Eskilstuna har kommunen gett klartecken (jag höll på att skriva klortecken) för en utlandsägd fabrik att tillfälligt öka utsläppen av diklormetan till 900 ton per år. Det handlar om miljardinvesteringar och 600 arbetstillfällen i kommunen. Nyheten publicerades för snart ett år sedan. Långt innan Northvolt kastade in handduken. Northvolt var tänkt att vara en av kunderna till Eskilstuna-företaget. Sedan dess har turerna fortsatt.

Kinesiska företag har numera andra regler att följa
Företaget finns etablerat i Eskilstuna och det som diskuteras är en expansion av fabriken, som ägs och drivs av ett kinesiskt företag. Men det finns en ökad medvetenhet hos svenska myndigheter om att Kina ålägger sina medborgare att rapportera till den kinesiska staten. Det gör att regelverket numera ser lite annorlunda ut för etablering av kinesiska företag i Sverige. Se mer detaljer i länktips nedan.

Ur askan i elden?
Diklormetan har i praktiken varit förbjudet att producera sedan 30 år i Sverige. Och det utsläpp som nu diskuteras handlar om ett undantag från detta förbud. Samtidigt har tydligen företaget planer på att ersätta den rådande teknologin med en mindre farlig. Jakten på billiga och effektiva batterier för elektrifieringen av bilar, lastbilar och andra maskiner får inte leda till att nya problem skapas. Ur askan i elden är ju ett talesätt som vi inte får tappa bort.

Vi måste klara både och
Om man studerar Stockholm Resilience Centers senaste diagram över de planetära gränser som vi håller på att överskrida så blir det tydligt att dessa forskare ser mer allvarligt på utsläppen av kemiska substanser än på klimathotet. De icke nedbrytbara ämnena som brukar grupperas och kallas PFAS, som är tusentals olika föreningar, är de som oftast nämns. Men diklormetan bör inte tappas bort. Och vi får inte lösa klimathotet till priset av en förgiftad planet. Vi måste klara både och.

Från Stockholm Resilience Center

Länktips: Faktarapport om diklormetan

Om kemin och hur farligt ämnet är: Wikipedia om Eskilstuna-utsläppen m m https://sv.wikipedia.org/wiki/Diklormetan

Om investeringsvillkor: https://www.energinyheter.se/20250318/32932/kinesisk-batteriinvestering-i-eskilstuna-kan-stoppas

Se upp för hoten på hemmaplan

Mitt i allt kaotiskt flöde på den världspolitiska scenen får vi inte tappa bort det som utspelas på hemmaplan. Det blev tydligt i det Agenda-program (SVT) som sändes den 16 mars. Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson diskuterade och debatterade det säkerhetspolitiska läget med utgångspunkt i EU:s roll. Tre gånger under deras samtal nämnde Åkesson ”klimatpålagor” eller ”klimatavgifter”, som något som EU behöver sluta med. Magdalena Andersson svarade inte på detta, antagligen för att hon ville hålla fokus på andra saker. Men detta att Åkesson så tydligt markerar att EU:s klimatpolitik är skadlig för Sverige är en otroligt viktig signal att fånga upp.

Mycket oroväckande
Det har ju visat sig att Tidöregeringen anpassar sig till den ramvillkor SD har satt upp. Och värre lär det bli när/om Åkesson tar plats i nästa regering. Kristersson har ju bäddat för detta genom att säkerställa att alla beslut passerar samordningskansliet i Rosenbad, det samordningskansli som ger SD stort inflytande i de politiska beslut och initiativ som regeringen tar. Så detta att Åkesson TRE gånger talar om EU:s ”förskräckliga” klimatpålagor sänder en farlig signal till alla svenska väljare som vill återställa klimatarbetet och göra det som är möjligt för att fasa ut de ohållbara, fossila lösningarna. Skulle Åkesson få inflytande efter valet 2026 lär vi få glömma det mesta av allt klimatarbete som redan påbörjats och industrin kommer att tvingas lägga mycket i malpåse, som redan påbörjats. Helt enkelt för att spelplanen ändras och industrin anser sig behöva hitta rätt nivå på sina åtaganden. Det är oftast billigare att släppa ut avgaser och föroreningar än att ta hand om dem, enkelt uttryckt.

Ökningar istället för minskningar
Vi ser ju hur CO2-utsläppen har ökat under Tidöregeringens första år. Ökat, när de skulle ha minskat. Och detta lär ju fortsätta i ännu högre grad om Åkesson får lägga ribban för hela politiken. Vilket han naturligtvis kommer att försöka göra i kraft av det väljarstöd han tillför om inget nytt inträffar.

Kanske kan Europa vakna till?
Men här finns också en möjlig och aningen oväntad vändning i opinionen. I takt med att Trump och Musk demonterar det amerikanska samhället och saboterar frihandeln, tvingar till sig Grönland, tar kontroll över Panama och tvingar Kanada på knä kommer sansade européer att inse vad som står på spel när missnöjespartier på högerkanten ges inflytande på riktigt. Trumps framfart kan på så sätt få européer att vakna till. Är det verkligen ett trumpifierat Sverige och EU vi vill ha?

En liten sak till
Åkesson talar i Agenda flera gånger om ”asymmetriska” samarbeten och tycks mena att involvera Norge och Storbritannien mer i det som EU och Europa kan göra. Där har han faktiskt en poäng. Det kan vara så att en framgångsväg för att blockera Trumps och Putins tänkta uppdelning av världen i intressesfärer ligger i att erbjuda framför allt Storbritannien en bakdörr in igen i Europasamarbetet, vilket i sin tur öppnar upp för att inkludera Kanada, Australien, Nya Zeeland m fl i en demokratisk allians, som politiskt och ekonomiskt håller ihop. Inte för att Åkesson vill stärka EU, men har har kanske en poäng i att det kan behövas andra samverkansformer för att möta hoten från axeln Trump-Putin. Sedan litar jag inte på Åkessons långsiktiga motiv, men det är en annan sak.

Länktps: SVT Agenda 16 mars: https://www.youtube.com/watch?v=VbuRi_Rgteo

”Tänkte inte på det….” ─ en osäljbar bil

Elon Musk möter nu motgång efter motgång, vilket delvis är förvånande. Ska man lyckas i en bransch behöver man förstå regelverken och vilka förutsättningar som är avgörande. Ska man tillverka en bil är det lämpligt att känna till vad som definierar en bil och vilka gränsvärden och funktioner som är avgörande. Musks Tesla-bolag har tagit fram en ”cybertruck”, som ska se ut som något från framtiden.

Cybertruck från Tesla

”Tänkte inte på det…”
Bilen väger 3100 kg och med B-körkort får man köra en bil som har en total vikt inklusive passagerare och bagage på 3500. Så redan där har Tesla missat en viktig parameter. Men ännu mycket mer allvarligt är att Tesla helt har bortsett från de regler som säger att medtrafikanter ska skyddas. I vanliga bilar ger höljet efter, vilket skonar fotgängare och cyklister, dvs andra trafikanter. Cybertrucken har precis så hårda kanter och ett hårt skal som den ser ut att ha, vilket således förstärker skadan om eller när en kollision inträffar. Föraren och passagerarna klarar sig säkert, men andra trafikanter kan drabbas extra hårt när tre ton med skarpa kanter kommer farande mot t.ex. en cykel.

En osäljbar bil
Bilen blir därför inte godkänd ur trafiksäkerhetssynpunkt i Storbritannien eller EU. Så där står han, Musk, med en bil som inte går att sälja i Europa. Och på något sätt är det ju rätt åt honom. Han som aktivt arbetar för att högerextrema rörelser i Europa ska gå framåt och som i en intervju sagt att empati är något som måste bekämpas. (Möjligen är detta senare taget ur sitt sammanhang, men å andra sidan blir man inte multimiljardär utan att bete sig hänsynslöst i avgörande lägen). Om Musk inte förstår att trafiken är ett samspel och att den bygger på att alla tar hänsyn till varandra är det ett problem på flera nivåer, som också illustrerar hans syn på vad ett samhälle går ut på.

Tänk er Barack Obama stå där och sälja en Tesla…?
Att Elon Musk fick elbilsmotståndaren Trump att sätta sig i en ”Tesler” (som Trump kallade bilen) på Vita Husets gräsmatta och lova att köpa en bil av sin kompis, medan journalisterna tog bilder och ställde de vanliga inställsamma frågorna illustrerar också vilket beroende Trump har till Elon Musk. Är det någon som skulle ryckt på axlarna åt Barack Obama om han gjort samma sak under sin tid som president? Men eftersom Trump är en s.k. framgångsrik affärsman är det tydligen helt OK att han försöker rädda Elon Musk från den ofrånkomliga krasch hans bolag tycks stå inför.

The good guys are fighting back…
I Kanada har Ontarios regering sagt upp en beställning på Starlink, ett annat av Musk-bolagen. Man har också viktiga instrument inom energisektorn att använda, både olja och el, som gör att man kan stänga av försörjningen till USA. Samtidigt störtdyker Tesla-aktien internationellt. Oavsett om Trump stödköper en bil eller inte. Och i Kongressen har seantor Baldwin (demokrat från Wisconsin) krävt klargöranden kring de data som DOGE (Musks inofficiella departement för att ställa till oreda i Washington) samlar in. (Se länktips nedan). Så det pågår en dragkamp mellan Trump/Musk och delar av den amerikanska administrationen och domstolarna. Alla ser sig inte som maktlösa. Sista ordet är inte sagt.

Det är lite hoppfullt att Musks arrogans och storhetsvansinne slår tillbaka mot honom själv.

Länktips: https://www.baldwin.senate.gov/news/press-releases/baldwin-demands-answers-from-social-security-administration-on-musk-and-doges-access-to-personal-information

Trump säljer Tesler på Vita Husets gräsmatta: https://www.youtube.com/watch?v=gddTt0AQX5A

Tyskland försvagat – det är inte vad vi behöver

Så har Tyskland genomfört sitt extraval. SDP, De Gröna och FDP hade i tre år en koalition som sprack i november och nyval blev nödvändigt. Alla de tre tidigare regeringspartierna gick bakåt i februarivalet och mest tappade Socialdemokraterna. För det liberala, minsta, partiet i konstellationen tycks valet ha blivit en katastrof. Mer än hälften av deras tidigare väljare valde ett annat parti och nu kommer FDP inte in i Förbundsdagen, som det ser ut. Med facit i hand borde kanske FDP svalt de frågor man hade svårt för och härdat ut, hellre än orsakat ett nyval. Uppenbarligen överskattade man stödet för den egna politiken.

Komplicerad regeringsbildning
Kristdemokraterna får nu uppdraget att försöka bilda regering. I Tyskland gäller majoritetsregering, vilket komplicerar situationen. De partier som sitter i regeringen måste bygga på en majoritet av förbundsdagens ledamöter. När nu nationalistiska AfD tog 20 procent av rösterna i valet gör det regeringsbildningen extra svår. Skulle det nya vänsterpartiet BSW klara femprocent-spärren blir det ännu svårare, då blir mandatfördelningen sådan att regeringen behöver bestå av tre partier. (I skrivande stund hamnar BSW utanför Förbundsdagen). Det lär bli komplicerat att få ihop en fungerande tysk regering eftersom SPD så tydligt förlorade i valet. Det är olyckligt att regeringsbildningen tar tid, ur flera perspektiv.

Den tyska bilindustrin har problem
Att utfallet i valet är bekymrande beror på flera saker. Dels har världsläget ändrats när Trump tagit över i Vita Huset och hans inriktning tycks vara att göra en ”deal” över huvudet på Ukraina och Europa, för att närma sig Ryssland och mer eller mindre dela upp världen mellan sig och Kina och kanske Indien. I det här läget skulle EU och Europa behöva stå enade och starka. När EU:s mest folkrika nation har bekymmer försvagar det EU:s möjligheter att spela en roll på den internationella arenan. Dessutom går den tidigare starka tyska bilindustrin på knäna. Man har svårt att ställa om från fossilbils-produktion till elbilar. Det är stora organisationer, tusentals anställda som inte längre behövs och nya processer som behöver utvecklas. Helt nya affärsmodeller behöver testas och marknaden är svår att förutse. Kinesiska och koreanska fordon tar allt större andel av försäljningen.

En kort period
I rapporteringen från det tyska valet fångade jag också upp att mer än hälften av de unga i Tyskland, under 25 år, ska ha röstat på ytterkantspartierna AfD och Die Linke. Ungdomarna vill se förändring och accepterar inte hur samhället ser ut idag. Man måste också komma ihåg att i det gamla DDR finns det ingen tradition av demokratiskt styre, man har egentligen bara levt i en demokrati ett kort tag sedan första världskriget. De som är politiker idag, och de som röstar, har i princip inga egna upplevelser från andra världskriget.

Uppförsbacke
Det man hör i kommentarerna efter valet är också att det finns en stor risk att den nödvändiga omställningen från fossilberoende till förnybar energi kan komma att bromsas in. Det talas om att köpa naturgas och olja från USA och arabstaterna. Om Tyskland tappar fart i omställningen är risken stor att detta spiller över på fler länder. Och EU får svårt att komma i närheten av det som är helt nödvändigt för att bromsa klimatförändringarna. Återigen blir det ekonomin som prioriteras före de långsiktiga behoven av att ta ansvar. Och med mer korrupta ledare i USA tappar världen ytterligare motstånd mot den egoism och girighet som tyvärr tycks vägleda allt fler politiker och väljare. Vi får trösta oss med att det kunde ha varit värre.

Läsning: SNS-rapport om elmarknaden och energiomställningen del 1

SNS har nyligen gett ut en rapport med namnet ”Konjunkturrådets rapport 2025 Investeringar i elproduktion för en hållbar energiomställning” som har fått mycket uppmärksamhet. SVT Forum sände i slutet av januari ett inslag, där rapporten presenterades av de tre nationalekonomer som gjort rapporten och med flera intressanta kommentarer från inbjudna experter. Rapporten är på drygt 160 sidor och jag tänker i lagom delar ta mig igenom den och kommentera läsningen.

Kanske en bra kurslitteratur?
Den första fyra kapitlen beskriver hur regelverk, klimatavtal och elhandel ser ut idag och fungerar och preciserar syftet med rapporten. Bland annat vilka utmaningar som finns i energiomställningen, hur efterfrågan kan komma att förändras och vilken roll staten ska ha i det hela. På ett sätt är rapporten egentligen bra som kurslitteratur för den som vill sätta sig in i t.ex. hur spotmarknaden fungerar eller hur intradagsmarknaden och reglerkraftsmarknaden samverkar med spotmarknaden på el.

Osäkerhet med Euro-kursen
Hela EU och andra stora länder i Europa är anslutna till spotmarknaden. Handeln sker i Euro, medan kunderna i Sverige debiteras i SEK, något som inte nämns i rapporten så här långt. Men det utgör naturligtvis en osäkerhet för icke-Euroländer. Rapporten nämner PPA-avtal, som är ett sätt för storförbrukande industrier att säkra tillgång och kostnadsnivå över en viss tid. De etableringar av storskalig industri som vi sett på senare år i norra Sverige hänger ihop med att tillgången på billig el är bäst i hela Europa just där.

Hur bra är marknaden på att premiera långsiktighet?
Det är tre erfarna och mycket kunniga nationalekonomer som skrivit rapporten och åtminstone ordföranden Thomas P Tangerås har erfarenhet av att skriva liknande rapporter förut. Det ger hela framställningen en självklar tyngd och följdriktigt var det flera kommentatorer vid presentationstillfället som tackade författarna för en bra rapport. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över att ingen bland författarna eller de som yttrade sig pekar på hur marknader till sin natur bidrar till att sålla fram ”vinnare” och ”förlorare” och att det finns en risk att långsiktighet får stå tillbaka för kortsiktiga vinster.

Hur säkras samhällsnyttan?
Lite grand tangerar författarna detta när de på sidan 11 pekar på att ”en central utmaning för en hållbar energiomställning är marknadsmisslyckanden som resulterar i att priserna på elbörsen inte återspeglar de totala samhällsekonomiska nyttorna och kostnaderna för elförsörjningen när det gäller miljömässighet, tillförlitlighet och kostnadseffektivitet.” Dvs hur bra är egentligen en elmarknad på att bortom säljare och köpare prissätta samhällsnyttan och nyttan av att olika länder kopplar samman sina elsystem för en säkrare tillgång till den viktiga elförsörjningen? Win-win för producent och användare av el är naturligtvis bra, men hur väger man in samhällsnyttan på ett bra sätt?

Omställning och utveckling är inte samma sak
Nästa nivå på nyttoaspekten är klimatnytta och nytta för omställningen, som ju måste prioriteras. Det är som någon nämnde i SVT:s presentationsprogram viktigt att förstå skillnaden mellan effektivisering och traditionell utveckling å ena sidan och systemförändrande omställning å den andra. Att lägga ner befintlig och fungerande teknik, stänga fossildrivna maskiner och kraftverk i förtid innebär en ekonomisk förlust. Flygplan som ännu inte är avskrivna blir dyra att skrota osv. Vi måste hålla två saker i huvudet samtidigt. Det förnybara behöver ta plats och det fossilberoende måste fasas ut. Vi kan inte vänta på att det ska bli gratis att stänga ner fossilbaserad verksamhet.

Använd AI och följ upp klimatanpassningen på systematisk nivå
Så här långt i läsningen av rapporten har jag egentligen bara två konkreta förslag och idéer. För det första: använd AI för handeln. AI borde kunna hantera samtliga parametrar som berör elhandeln på ett mycket mer effektivt sätt än vad som annars är fallet. Man skulle kunna låta AI-system handla med varandra och snabbt hitta optimala parametrar för avtal. För det andra skulle mänsklig arbetskapacitet därmed kunna frigöras för att till 98 procent säkerställa att varje beslut bidrar till klimatomställningen, dvs utgör ett slags filter över hela handeln. Och dessa mer ”mänskliga” beslut skulle i sin tur kunna ackumuleras i en beslutsdatabas, som regelbundet sammanställs och visar hur dessa klimatkorrigerande insatser ser ut över tid och hur de ligger i linje med t.ex. Parisavtalet. Gärna att denna databas i sin tur kontrolleras av flera oberoende NGO:er, som inte är direkt kopplade till handeln, till politiken, till energibolagen eller till särintressen, utan snarare till ett principiellt klimatansvar.

Men jag ska fortsätta läsa rapporten och återkomma med fler tankar längre fram.

Länktips: SNS-rapporten: https://www.sns.se/artiklar/konjunkturradets-rapport-2025-investeringar-i-elproduktion-for-en-hallbar-energiomstallning/

SVT Forum sändning 31 januari, spola fram till starttid 14:30: https://www.svtplay.se/video/jVwy1Gd/forum/fre-31-jan-09-00

SOU2025-7 igen ─ en liknelse

Ibland blir det tydligt om man använder liknelser. För att illustrera hur tillståndsgivningen för ny kärnkraft är tänkt att fungera, se föregående blogginlägg med länk nedan, kan följande liknelse vara passande.

Det behövs ett körkort, inser någon
Spola tillbaka klockan etthundra år eller mer. I trafiken rullar nu plötsligt bensindrivna fordon istället för häst-och-vagn-ekipage. Någon inser att denna nya teknik behöver något slags godkännande. ”Annars riskerar vi att få ett rent vilda västern på våra gator” som någon hävdar. Man beslutar därför om ett slags körkort för de nya fordonens framfart.

”Bilprovningen” = Strålskyddsmyndigheten
Denna tillståndsgivning utreds av en motsvarighet till SOU2025:7 och utredningen föreslår en uppdelning i två delar. För den tekniska delen ska fordonen granskas av en teknisk myndighet som kallas ”Bilprovningen” för att få ett modernt namn. I SOU2025:7 heter denna myndighet Strålskyddsmyndigheten. Det tekniska i den nya, farliga tekniken ska granskas av experter på tekniken.

En kort checklista, därefter fritt fram
Den administrativa delen av det körkort för de nya fordonen som planeras reduceras till en ekonomisk granskning så att inga betalningsanmärkningar föreligger. Självklart kollas även straffregister och andra personuppgifter. Om inget framkommer som hindrar ett körkort beviljas detta baserat på de två granskningarna.

En massa saker som inte behövs, anser SOU 2025:7
SOU2025:7 tänker sig på ett liknande sätt att det inte behövs någon annan granskning av en sökande. Inte om den sökande har ekonomiska resurser att hantera en olycka, att garantera långsiktig drift under flera decennier, att ha kunskap från drift av liknande anläggningar under lång tid osv. För att få ett ”körkort” för världens i särklass mest farliga teknik, som dessutom är tänkt att ha en nyckelposition i samhällets elförsörjning, något som är systemkritiskt ur många aspekter, behövs ingen sammanvägning av storlek på företag, specialistkompetens, samlad kompetens, koncernbolag i övrigt, samarbetspartners, referenser, erfarenheter och dokumenterad förmåga att hantera oförutsedda incidenter, att sätta in extra personella resurser och att ekonomiskt och administrativt säkerställa långsiktig drift även under komplexa förhållanden, där företagets storlek utgör en viss garanti, särskilt om det har ett statligt delägande.

Det behövs ingen storlek på företagskoncern
Nej. Det räcker, tycker utredningen, att man visat intresse för att lansera ny teknik eller en ny typ av etableringsprocess. Det nya är också att ”körkortet” kan säljas till någon annan. Det räcker att bilbesiktningen kollar att lamporna lyser och bromsarna tar. Sedan är det tuta och kör.

Och bråttom har de
En del av förslagen i SOU2025:7 är dessutom tänkta att sjösättas mycket snabbt under det första halvåret 2025. Tidögänget har ju bråttom att visa upp att något är på gång. Därför är det bråttom, tydligen. Och samtidigt har det tänkta sydkoreanska företaget med erfarenhet att bygga kärnkraft dragit sig ur processen. Det hela känns som historien om ”Mäster skräddare”. ”Kom tillbaka på lördag…..” Om det inte var så allvarligt skulle man le åt hela historien.

Länktips: Föregående text om SOU2025:7 och tillståndsgivningen för ny kärnkraft: https://christerowe.se/2025/01/nr1157-nu-krattas-manegen-for-vinstjagare/

Nu krattas manegen för vinstjägare

Tidögänget tycks ha personal som ägnar sig åt kärnkraft varje vaken timma på dygnet. Ansvariga ministrar blundar på ett oseriöst sätt för alternativa lösningar och lägger allt fokus på att till varje pris (och priset lär bli högt) driva igenom etablering av ett energislag med många risker och tydliga nackdelar. Även regeringens egna expertorgan har gett regeringen bakläxa på de förslag som kommit fram. Nu i dagarna kom ett delbetänkande som heter SOU 2025:7 och som på närmare 600 sidor beskriver hur tillståndsprocessen kan förändras och förenklas för att bana väg för nya kärnkraftsdrömmar. (Länktips till delbetänkandet och forskarkritik nedan).

Överföring av tillstånd ska uppmuntras? Verkligen?
Det som är slående vid en snabb läsning av delar av betänkandet är hur noga utredaren är att kratta manegen för nya aktörer på kärnkraftssidan. Känslan infinner sig att delar av texten är ett beställningsverk, där de nya intressenterna inom projektering och planering av kärnkraft mer eller mindre dikterat hur de vill att tillståndsprocessen ska gå till. I texten beskrivs relativt tydligt hur nya aktörer nu kan komma att söka tillstånd för att i ett senare skede överkåta driften av en färdig anläggning till ett annat bolag. På sidan 142 beskrivs dessa nya ägar- och driftsförhållanden, men utredaren problematiserar inte alls kring detta. På sidan 57 återfinns ett textförslag som föreskriver hur överförandet av tillstånd kan gå till. Som om det var den naturligaste sak i världen.

Förebilder finns på hur man mjölkar svenska skattebetalare
I praktiken kan ju det nya förfarandet kring tillstånd leda till att ett utlandsägt bolag tar över driften. Bulvaner kan bana väg för oseriösa lycksökare som förstått att intäkterna kommer att garanteras i generationer framåt av de svenska skattebetalarna. Här har ju samvetslösa kapitalister lärt sig av den unika svenska modell inom koncernskolesystemet som t.ex. har gjort ägarna bakom Engelska Skolan stormrika.

Checkbox: ekonomi
Det står på sidan 71 att ett yttrande ska inhämtas från Riksgäldkontoret gällande en sökandes ekonomiska resurser och förmåga att motsvara de krav som ställs. Men jag hittar ingen precisering av vad Riksgäldskontoret ska bedöma. Förfarandet ger ett intryck av att punkten finns med för syns skull, inte för att säkra upp att den sökande har långsiktiga förutsättningar att ta ansvar för decennier av drift av den mest komplexa energiproduktion världen skådat, där ”soporna” dessutom behöver hanteras i tusentals år. Vill vi verkligen att kärnkraftsbranschen ska locka till sig lycksökare och bolag med en kortsiktig vinsthorisont som fokus?

Modeller beskrivs som om de finns
På sidan 136 beskriver betänkandet ett antal olika varianter av kärnkraftsanläggningar. Texten skulle kunna vara hämtad från vilken hemsida som helst från branschen. Utan att nämna att flera av de typer som beskrivs ännu inte tagits i drift någonstans i världen eller ens testats i prototypformat, beskrivs modellerna som om de fanns att tillgå på en marknad. Vill vi verkligen att Sverige ska vara testmarknad för obeprövad teknik? Är det pionjärernas misstag Sverige ska betala för? Att allt skulle bli perfekt från början är knappast rimligt. Inte minst med tanke på de decennier av förseningar de senaste traditionella kärnkraftsprojekten i Europa drabbats av. Förseningar som någon måste betala. Om ingen betalar går det företag som står med förlusterna i konkurs och det händer också, som bekant. Westinghouse gick t.ex. i konkurs 2017, men rekonstruerades. Och de har redan idag stora intressen i Sverige genom att de äger f.d. Asea Atom i Västerås.

Önskvärt med storskalig prototypdrift ? Verkligen ?
På sidan 479 skriver utredaren en del om konsekvenserna av sina förslag. Det lyfts fram att tidiga principbeslut och frivilligt samråd med myndigheter ska underlätta för nya och mindre aktörer att komma in på marknaden. Det står också att de förhandsbesked som sökanden kan få från Strålsäkerhetsmyndigheten kan hämma den tekniska utvecklingen (!). Som om det vore direkt önskvärt att helt otestad teknik installeras för storskalig drift! I förbigående nämns även det kommunala godkännandet som ett hinder, som behöver hanteras. För säkerhets skull betonar texten att ett positivt förhandsbesked underlättar finansieringen. Här står verkligen de ekonomiska villkoren i centrum, men inte för staten eller för medborgarna.

Upplagt för snabba cash
En del preciseringar i texten handlar om hur många årsarbeten som sparas in i tillståndsprövningen och hur mycket tid som sparas på att Miljöbalken ges mindre betydelse än förut. De kostnader som nämns i olika avsnitt är naturligtvis bra som precisering, men handlar samtidigt bara om promille av den totala systemkostnaden vid uppförande och drift. De som kan glädjas åt SOU 2025:7 är de projekterande bolag som nu ser möjligheten till snabba cash och vältajmad försäljning när någon ny aktör ska kliva fram. Inte för att ta ansvar utan för att tjäna pengar.

Mörkret sänker sig.

Länktips: SOU 2025:7 : https://www.regeringen.se/contentassets/fd2ab0770049418bb47634c950e11064/ny-karnkraft-i-sverige–effektivare-tillstandsprovning-och-andamalsenliga-avgifter-sou-20257.pdf

Filip Johnsson (klimatpolitiska rådet-medlem) sågar regeringens ensidiga tilltro till kärnkraft i en debattartikel: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/JbRXRR/forskare-buschs-religiosa-tro-pa-karnkraft-ar-obegriplig

De avgörande motargumenten: https://christerowe.se/2023/11/nr999-karnkraft-de-avgorande-motargumenten/

Backar EU in i framtiden?

(Nu med tillägg längst ner den 17 januari 2025)
Vägen till ett slutet, cirkulärt och välfungerande system på förpackningssidan är långt ifrån enkel. EU har tagit fram en lösning när det gäller dryckesförpackningar som bygger på returhantering istället för pantsystem. I Sverige har vi ett ganska väl utbyggt pantsystem, där optiska läsare snabbt scannar av flaskor och burkar av plast och aluminium och ger givaren en eller två kronor i ”belöning” för att man orkat ta med sig tomma flaskor och burkar till en affär med denna typ av maskiner. Nu tänker man i Bryssel att det är lämpligare att transportera tomma flaskor i dryckesbackar, ungefär som vi höll på med i Sverige innan pantsystemet slog igenom. (Länktips, se nedan från nyhetsbrevet Recycling).

Märkligt låg ambition om 5 år
I artikeln sägs följande: ”EU:s nya förpackningsförordning kräver att 10 procent av alla dryckesförpackningar i Sverige ska vara återfyllningsbara till 2030, vilket innebär en återgång till returglasflaskor i plastbackar. Detta skulle påverka det nuvarande pantsystemet för PET-flaskor och aluminiumburkar, som i dag återvinns effektivt och har en återvinningsgrad på 90 procent. ” 10 procent låter som en väldigt låg ambition. I vilken takt tänker sig egentligen EU att alla förpackningar ska bli återanvända eller återvunna? Misstanken väcks att EU lyssnat på länder som inte har något som helst system för återanvändning eller återvinning när man kräver 10 procent till år 2030. Det är något som inte stämmer här.

Har man lyssnat på länder utan retursystem?
En gissning är att man i Bryssel försökt göra en bedömning av hur snabbt ett ”svenskt” pantsystem skulle kunna komma på plats och vägt denna nytta mot möjligheten att organisera insamling via returbackar. Troligen har man gjort bedömningen att investeringarna i pantavläsningssystem, kompressionssystem och hantering av materialflödena skulle ta för lång tid att åstadkomma i alla länder på bred front och att man därför valt att förorda ett system som istället bygger på flaskhantering, transporter och rengöring. Att man lyssnat på de EU-länder som står sist i kön, helt enkelt.

Är 90 procent tillräckligt bra?
Artikelförfattaren hoppas på ett undantag för svensk del, så att gjorda investeringar i scanningsapparater, pressar och övrigt inte ska bli bortkastade. Det hävdas att cirka 90 procent av flaskor och burkar samlas in och blir material till nya förpackningar. Och det anses vara tillräckligt bra. Egentligen är det en klar försämring jämfört med det ännu äldre systemet med glasflaskor. När retursystemet byggde på glasflaskor kunde en glasflaska användas 33 gånger innan den inte längre kunde smältas till nytt glas. Dvs behovet av nya flaskor (allt annat lika) var cirka 3 procent. Därmed inte sagt att returglas vore det bästa. Men vi borde inte nöja oss förrän vi har ett system som når en återvinningsnivå på 96-97 procent.

Spännvidd i automatisering och manuella lösningar
Det som troligen blir dyrare med EU:s förslag är all hantering som följer med ett retursystem i backar. Någon måste hantera, stapla och transportera backarna, se att de är fulla med rätt typ av flaskor osv. Det blir näst intill omöjligt att automatisera stora delar av returhanteringen till skillnad från scanningen som ju sker åtminstone till stora delar per automatik. Det finns ju även system som hanterar säckar med tomma burkar och flaskor. Där ingen personal behövs för att sortera ut icke godkända flaskor från de godkända. EU:s förslag illustrerar kanske spännvidden i automatisering och manuell arbete mellan EU-länderna. I vissa länder är det billigare att ha folk som staplar backar, medan vissa länder har kommit långt med automatiseringen.

Behöver vi sockerdricka?
Sedan kan man inte låta bli att tänka på vilka företag som detta handlar om. Det är företag som Coca-Cola som står för stora vinster när det gäller de drycker som distribueras i flaskor och burkar. Många av produkterna har ett tveksamt innehåll sett ur folkhälsoperspektiv. På ett överordnat plan vore det rimligt att låta företagen stå för mer av totalkostnaden, så att olika negativa effekter när det gäller folkhälsa och på material-, energi- och klimatsidan belastar den som orsakar problemen. Det måste bli dyrare att försvåra en hållbar utveckling.

Tillägg 17 januari: Varför höjs pantbeloppet i Sverige?
Det är intressant att Returpack-Pantamera nu flaggar för en höjning av pantbeloppen. Från september 2025 kommer de nya pantbeloppen gälla för vissa förpackningar i det svenska pantsystemet. En gissning är att detta görs för att skapa ett ännu större folkligt stöd för det system vi har i Sverige, så att motståndet mot EU:s planer blir massivt. Men om detta står ingenting på Pantameras hemsida. Se länktips nedan.

Länktips: https://www.recyclingnet.se/article/view/1137418/eus_nya_forpackningsbeslut_hot_mot_pantsystemet?ref=newsletter&utm_medium=email&utm_source=newsletter&utm_campaign=daily

Från Pantameras hemsida om höjning av pantbeloppet: https://pantamera.nu/sv/om-oss/panthojning/

Här får SVT förslag på tre andra frågor till miljöministern

SVT har ett program som heter 30 minuter, där Anders Holmberg brukar ställa politiker till svars. Han brukar hinna fokusera på 2 eller 3 frågor som är angelägna att få svar på. Anders Holmberg brukar inte ge sig, utan återkommer ofta till den fråga han vill ha svar på. En del makthavare har lärt sig att ge ”icke-svar” på skarpa frågor. ”Vi gör en helhetsbedömning” eller ”jag kan inte yttra mig i ett enskilt fall” liksom ”Jag förhandlar inte i SVT om hur vi ska lösa den här frågan” är exempel på undvikande svar.

Miljö- och klimatministern var i 30 Minuter den 5 december
Mycket skicklig på att prata utan att ge svar är Romina Pourmokhtari, miljö- och klimatminister i Tidöregeringen. Hon är aldrig svarslös, men de svar hon ger skapar sällan klarhet utan är något slags mellanting mellan debatt och svar. Allra senast syntes detta den 5 december 2024, då hon blev intervjuad av Anders Holmberg i 30 minuter.

Planetära gränser har diskuterats i tjugo år nu
Istället för att acceptera Tidöregeringens syn att miljö- och klimatpolitik är lika med kärnkraft kunde programtiden ha använts till några andra viktiga frågor som ministern borde ge tydliga svar på. Forskningen har t ex visat att det finns ett antal planetära gränser som inte får överskridas. Svenske Johan Rockström och hans kollegor har i tjugo års tid visat hur illa det är ställt och att problemen förvärras. Anders Holmberg kunde ha visat den här bilden för att pedagogiskt synliggöra vad forskningen säger.

Planetära Gränser enl Johan Rockström m fl


Behöver vi inte bättre underlag och åtgärder nu?
En viktig fråga Anders Holmberg kunde ha ställt med referens till denna bild är hur det kommer sig att regeringen i sin första budget samtidigt lade ner det självständiga Miljödepartementet och minskade resurserna till Naturvårdsverket? Det var ingen liten minskning Naturvårdsverket hade att hantera. Det handlade om över tusen årsarbetskrafter. Detta när vi rimligen behöver ha bättre kunskap, bättre beslutsunderlag och fler och bättre åtgärder för att hantera alla samtidiga problem.

Vad ska Naturvårdsverket INTE göra nu när kriserna blir fler?
Vilka av de akuta frågor, exempelvis de planetära gränserna, är det som regeringen vill att Naturvårdsverket struntar i? Varför? Borde inte Naturvårdsverket istället få MER resurser för att säkerställa att vi har bästa möjliga förslag på åtgärder på kort och lång sikt för att stävja problemen? Om brandrisken ökar, är det då rimligt att minska resurserna till brandkåren?

En pedagogisk genomgång och korta delsvar hade varit möjliga
Anders Holmberg hade kunnat gå igenom de olika planetära gränserna och ställt detaljfrågor kring var en av de sektorer/problem som bilden visar. Och frågat hur ministern ser på hoten och vad man planerar att göra åt dem. Så hade standardsvaret ”Mer kärnkraft” inte varit så relevant när det handlar om främmande ämnen i biosfären, eller problemet med övergödning. Osv.

Ska vi flyga mer?
En annan aktuell fråga Anders Holmberg hade kunnat ställa till ministern är om hon tycker att svenska folket ska flyga mer eller mindre mot bakgrund av klimathotet. Beroende på svar kunde han sedan följa upp med att konstatera att hennes ministerkollega, infrastrukturminister Andreas Carlsson , nyligen uppmanade kommunerna att skriva in flygresor i sina resepolicys. Samme minister som ju också sett till att flygplatserna ute i landet får dela på en extra miljard. Samtidigt som flygbolagen slutar att flyga till och från Bromma flygplats. Den segdragna dragkampen om Brommas flygplats tycks lösa sig oberoende av vad politiker i Stockholm anser. Menar verkligen klimatministern att det är bra att öka flygandet? Det blir minst sagt motsägelsefullt om vi ska klara de utfästelser Sverige gjort. Inte minst som de nya flygplan regeringen beställt inte är eldrivna.

”Varför får mina kollegor inte intervjua dig?”
En tredje delfråga som Anders Holmberg kunde ha ställt hade kunna formuleras ungefär så här: ”Flera av mina journalistkollegor, särskilt inom fackpressen på miljösidan, har sedan du och regeringen tillträdde försökt få intervjua dig, men du har inte ställt upp. Själv är jag inte miljöjournalist som du vet, men det finns kompetenta journalister som ägnat decennier åt de här frågorna. Varför ger du inte dem chansen att få svar på alla de frågor de vill ställa?”

Vi ska inte ha majoritetens diktatur
Det är ett demokratiskt problem att makthavare inte ställer upp och ger besked på de områden där de har stort inflytande. När regeringen lägger ett förslag är det ju praxis att Riksdagen beslutar enligt de väl genomarbetade och remitterade förslag som regeringen arbetat fram. Men i processen fram till förslag är det viktigt att olika synpunkter får komma till tals. Inte minst för att tillgodose minoriteters synpunkter. Demokrati innebär inte majoritetens diktatur.

Länktips: Naturvårdsverkets rapport om allmänhetens insikter om klimatfrågan och att en övertygande majoritet vill få något gjort: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/sveriges-klimatarbete/allmanhetens-kunskap-och-attityder-till-klimatfragor/