Vi kan alltid välja

Posted on by
2

Så här runt jul och nyår dyker det upp lite kloka tankar från olika håll. I sociala medier, som jag numera använder mer sparsamt, snubblade jag över en lista på tjugo par av påståenden, som illustrerar vår tids stora och små dilemman. Jag tänkte dela med mig av dessa påståenden här. (Jag länkar till Facebook, där jag hittade denna lista, se nedan).

Tänkvärda sanningar om dagens samhälle

Vi tror tydligen att kvantitet är viktigare än kvalitet?
Ska man lite schablonmässigt välja hur dessa indikatorer på ett gott eller inte så gott liv hänger ihop blir det enklaste att börja med hur kvantitet steg för steg övertrumfat kvalitet. När vi strävar efter mer tappar vi något annat. Jakten på det mätbara och jämförbara har tagit allt mer plats i vår liv, samtidigt som vi tycks ha förlorat annat som kanske är viktigare än all statusjakt. Att känna en inre frid och balans, typ. Att känna att man är i takt med sin egen personliga utveckling och inte styrs av algoritmer eller andra förväntningar utifrån. Det är kanske något med den här dissonansen som leder till att vissa unga människor lockas till de auktoritära och förenklade budskapen?

Nationalismens krav
På högersidan tycks tanken ha bitit sig fast att vårt samhälle måste försvaras både mot yttre och inre fiender. Somliga talar om hur främmande religioner trycker undan vår egen kultur. Det talas om en slags plikt att stå upp för nationen. Men jag tror att det är där tankemodellerna spårar ur. En nationell tillhörighet är primärt inte ett krav uppifrån utan ett individuellt val. Och när nationalismen paketeras på ett sätt som gör att den måste försvaras blir den en plikt och ett tvång och inte längre en självklar tillhörighet. En påtvingad nationalism har förlorat sin riktiga innebörd. Att heja på Tre Kronor i ishockey kan aldrig bli ett tvång.

Paradoxen översatt till individnivå
Kanske kan synsättet vara giltigt även på jag-nivå. Den som måste försvara sig mot upplevda hotande andra individer och ta till våld för att bekräfta sin identitet förlorar på motsvarande sätt den identitet det ursprungligen handlade om att synliggöra. Den som måste ta till våld för att bekräfta sin identitet har i samma ögonblick förlorat kontrollen över sitt jag.

Vi har ett val
Mot den råa egoismen måste vi ställa fram empati och värme. Och inte primärt se oss som statusjägare, konsumenter och kunder utan medmänniskor, som hela tiden har ett val. Materialismen och konsumismen leder i sin renodlade form helt fel.

En egen variant på lista, baserad på ovanstående
Stor i orden men liten på jorden
Lång CV men ingen livsuppgift
Hög lön men ingen uppskattning
Tjänar mycket men tjänar inte andra
Slösar på allt utom beröm
Klagar på laglöshet men fuskar gärna själv när det går
Starka åsikter men svag insikt
Kan googla fakta men saknar vishet
Smarta tillbehör och appar men korkade samtal
Många piller men dålig hälsa
Dyra klockor men ingen tid
Många kontakter men ingen att ringa
Mycket människor men ingen medmänsklighet
Många skratt men ingen äkta glädje….

Länktips: här finns listan på Facebook

Nej, Leif Östling, du har fel!

Posted on by
3

Leif Östling skrev häromdagen i Timbro-knutna ”Smedjan” en debattartikel som lika gärna hade kunnat ha rubriken ”smörjan”. Det var ohederligt, oriktigt, oansvarigt och tio andra begrepp på o- som kännetecknade hans artikel. Den läses antagligen av ett antal VD:ar och styrelseproffs i små och stora företag och syftet tycks vara att sänka ambitionerna för åtgärder som hejdar klimatkatastrofen. Istället för hållbarhet ska vi enligt Östling tänka holistiskt och vara beredda att från tid till annan ändra spelreglerna. Vi får inte stoppa huvudet i sanden, menar han, och hävdar att det är det hållbarhetsförespråkarna gör (!). (Länktips till artikeln, se nedan).

Konkurrenskraft bara om vi envist håller fast vid det gamla?
Artikeln vimlar av felaktigheter, så här får jag nöja mig med att lyfta några. Östling påstår till exempel att om näringslivet inte får fortsätta att bidra till klimatskadlig verksamhet kommer arbetskraften bli arbetslös, vilket i sin tur leder att skattepengar måste gå till att försörja de arbetslösa istället för att satsas på att ställa om till fossilfrihet. Om vi tappar i konkurrenskraft blir vi relativt sett fattigare, påpekar Östling. Och tycks därmed hävda att den enda vägen framåt för Sverige är att bygga Sveriges framtid på en fossilberoende tillväxt. Annars blir enligt Östling all arbetskraft arbetslös.

Han vänder på begreppen
Business as usual är den väg han stakar ut och paketerar sitt budskap i ord som ”målkonflikt”, ”holistiskt synsätt” och ”andra prioriteringar”. På köpet byter han innebörd i begreppet hållbarhet, från något eftersträvansvärt till något som ensidigt låser in utvecklingen i en världsfrånvänd klimatanpassning. Det känns som en referens till den ”demokratiska” republiken DDR att använda orden så omvänt. Men det är väl det högerkrafterna håller på med just nu, att byta ordens valörer och innebörd.

Vi behöver minska 12 procent per år
Riktigt pinsamt och farligt vilseledande blir det när Östling hävdar att EU och Sverige står för en mindre del av klimatpåverkande utsläpp än andra. Den levnadsstandard vi har bygger på en ohållbar konsumtionstakt och innebär att vi per capita, som är det enda rimliga jämförelsetalet, orsakar CO2-utsläpp nära 8 ton per person och år i Sverige. På grund av Tidöregeringens anti-klimatpolitik har Sveriges utsläpp också ökat med 7 procent under 2024 jämfört med året innan. Den hållbara nivån för varje svensk är cirka 1 ton koldioxid. För att ha en chans att klara Parisavtalet måste vi minska utsläppen cirka 12 procent per år, men regeringen ser istället till att öka utsläppen. Och nu vill Östling ytterligare bromsa ambitionerna.

Den rikaste procenten och den rikaste promillen
Att statistik kan ge fel bild och utgöra underlag för fel åtgärder illustreras av den Oxfam-rapport som kom tidigare i år (se länktips nedan). Beroende på hur man väger in inkomstskillnader kan det bli tydligt vem som egentligen behöver ändra sitt beteende. I Oxfams rapport kunde man läsa att ”utsläppen från den rikaste procenten i Sverige ökat med 24 procent sedan 1990 – medan motsvarande siffra för den rikaste 0,1 procenten är 44 procent. För de 50 procent med lägst inkomst har dock utsläppen minskat med 31 procent. ” Det är de rika, Östling och hans kompisar, som ställer till det med sina utsläppsökningar och framför allt behöver fås att minska sina utsläpp. Men det säger han inte. Istället vill han fortsätta att drömma om och argumentera för en evig tillväxt.

Same procedure as every year….
Denna eviga tillväxt tycks i Östlings tappning dessutom innebära att ingen industri ska behöva produktutveckla så att produktionen och det man säljer kan konkurrera på en fossilfri global marknad. Han tycks på allvar hävda att företagen måste få fortsätta tillverka samma produkter man alltid gjort och på samma sätt, annars uppstår massarbetslöshet. Det är det Östling menar med sin ”målkonflikt”.

Det är i framkant Sverige har chans, inte som sist ut…
Att det är aktieägare som har mest att tjäna på att insatt kapital ger utdelning under lång tid är en sannolik drivkraft för Östling och hans vänner att vilja argumentera för ”holistiskt synsätt” i motsats till ”hållbarhet”. Det är bara att hoppas att VD:ar och styrelseproffs ute i verkligheten genomskådar Östlings budskap. Det är bråttom att ställa om, så att vi inte förlorar konkurrenskraft. Att bromsa klimatambitionerna i det här läget gynnar inte Sverige och heller inte välfärden. Med Östlings logik skulle en mycket stor del av det som gjort Sverige rikt under 1900-talet aldrig ha hänt.

Man får hoppas att folk är så upptagna nu i december så att de inte läser Östlings artikel.

Länktips: Leif Östlings debattartikel den 16 december 2025: https://timbro.se/smedjan/erkann-malkonflikten-om-klimatet/

Länktips: Naturvårdsverket: statistik för CO2-utsläpp relaterat till territoriella utsläpp. https://www.naturvardsverket.se/data-och-statistik/klimat/sveriges-utslapp-och-upptag-av-vaxthusgaser/

Länktips: Naturvårdsverket: statistik för CO2-utsläpp enligt konsumtionsmetoden: https://www.naturvardsverket.se/data-och-statistik/konsumtion/vaxthusgaser-konsumtionsbaserade-utslapp-per-person/

Länktips: Naturvårdsverket: förklarande text kring vad forskningen anser vara en hållbar utsläppsnivå som vi måste nå allra senast 2050: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/omraden/klimatet-och-konsumtionen/

Länktips: WWF: Vad händer vid olika nivåer av temperaturhöjnngar: https://www.wwf.se/klimat/konsekvenser/#hur-allvarlig-ar-klimatkrisen

Länktips: Oxfam rapport: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/JbKyk4/utslapp-fran-sveriges-rikaste-okar

Hur hittar unga människor lokala nyheter?

Posted on by
Reply

Hur gör unga människor, som vuxit upp med smarta telefoner, för att ta del av lokala nyheter? De tycks inte prenumerera på dagstidningar och heller inte använda radio och TV som tidigare generationer. Nu finns en rapport från ett forskningsprojekt som velat ta reda på just hur unga människor, i åldern 18 – 25 år, gör för att ha koll på de lokala nyheterna. Resultatet är förvånande och kanske lärorikt för den som har som uppdrag att försöka nå målgruppen med relevant information. Samtidigt väcks några nya frågor. (Länk till rapporten, se länktips nedan).

Några viktiga slutsatser
Rapporten börjar med att slå fast att ”18-25-åringar definierar lokaljournalistik på ett nytt, mer flexibelt och personligt sätt än de som producerar lokala nyheter. Lokalitet handlar inte längre enbart om geografi, utan om relevans, relation, förtroende och påverkan. Unga vuxna är också mer text- än bild- och video-orienterade.” Utbudet idag är så mycket större och mer lättillgängligt än innan allt fanns nåbart i mobilen. Unga personer kan snabbt scrolla och svajpa och det gör att korta texter är mer intressanta att sortera än mer svårtolkade bilder och videor.

Kort om projektet
Medier & Demokrati vid Lindholmen Science Park i Göteborg arbetar med projekt som ligger i skärningspunkten mellan medier och demokratifrågor och har den här gången samarbetat med Linnéuniversitetet i Kalmar medan en stor del av finansieringen har kommit från Stiftelsen Barometern och Växjö kommun. Att unga människor plockar upp nyheter på ett annat sätt är nog ingen överraskning, och tack vare detta projekt vet vi nu lite mer om hur unga människor fångar upp lokala nyheter.

Unga rör sig självklart i det nya medielandskapet
Unga vuxna är inte ointresserade av nyheter. De använder de tillgängliga kanalerna på ett annat sätt. De vill förstå och lära sig om samhället, men väljer vägar till information utifrån egna intressen, relationer, tillgänglighet och förtroende som ofta byggts upp över tid. De rör sig på ett självklart sätt i ett hybridlandskap där journalistiska och andra källor blandas. De styrs av plattformarnas algoritmer, men söker också själva information genom att googla eller via appar. Relevans, relation, förtroende och påverkan spelar mycket mycket större roll för unga nyhetskonsumenter än tidigare. Snabbscrollning är vanligt, medan ganska få tycks använda delningsfunktioner.

Konsumtionen är inte passiv
Aningen överraskande är det ändå att forskningen visar att unga människor ser sig som mer aktiva än passiva konsumenter av nyheter. På sidan åtta i rapporten står det så här: ” Genom att kombinera biometriska ögonrörelsedata, observationer av mobilanvändande och intervjuer har vi fått en sammantagen och konkret bild av både beteenden och upplevelser. Vi ser en generation som skapar sin egen förståelse av det lokala – inte som något som ges till dem, utan som något de själva aktivt definierar.” Detta tror jag kommer att öppna upp för ännu mer av interaktivt medskapande.

Den som anger sina grundvärderingar kan få allt serverat….
På olika sätt kommer vi att på skärmar och via parallella länkar erbjudas varianter av klipp, intervjuer och inslag, där mottagaren själv väljer om man vill ha en 30 sekunders kortversion, en två minuters fördjupning eller ännu mer. Särskilt om distributören tar hjälp av AI för att skapa versioner av samma innehåll kommer det kunna bli kostnads- och tidseffektivt att erbjuda varianter av samma inslag. I förlängningen kan det också bli normalt med en filterfunktion, där mottagare själv anger hur han vill ha inslagen presenterade utifrån vissa grundförutsättningar. ”Jag röstar oftast på partiet X så jag föredrar att nyheter presenteras utifrån mina värderingar….” Något som naturligtvis kan förstärka skillnader i synsätt, spä på splittringen och uppdelningen i ”vi och dom”.

Hur ska vi skydda oss mot ryktesspridning?
I slutet av rapporten kommer forskarna med några rekommendationer till de mediehus som vill nå målgruppen. Man betonar vikten av relevans och tydlighet och att ha mer av samtal med än samtal till målgruppen. Livejournalistiken betonas, liksom värdet av att förstå hur sociala medier spelar in i hur nyheter värderas och får genomslag. Det jag saknar är en kommentar eller en analys av vad det kommer innebära på olika nivåer att det blir lättare att få genomslag för konspirationsteorier, fake news och hårt vinklade ”nyheter”, som har andra syften än att bredda förståelsen för samhällsutvecklingen. Hur kommer auktoritära krafter kunna använda utvecklingen för sina syften? Hur ska samhället gardera sig mot påverkanskampanjer, ryktesspridning och rena falsarier? Om sanning och lögn jämställs hamnar vi till slut i en situation där det blir svårt att vara källkritisk.

Fler frågetecken
När jag studerar tabellerna i rapporten, där olika medier och hur mycket de besökts i undersökningen slås jag av att varken vänstermedia som Dagens ETC eller högerdito som Swebb-TV finns med i listan. Och kollar man den årliga Maktbarometern (se länktips nedan) så ligger SD fortfarande i topp. Mycket talar dessutom för att Henrik Jönssons nya projekt kommer att få ett stort genomslag under 2026. Så en fråga som blir lite i hängande i luften för min del är vilken relevans den här rapporten har? Behöver inte urvalet av deltagare i en sådan här studie vara större och mer preciserat som ett representativt urval för att ge mediehusen rätt vägledning i den transformation som pågår? Jag hoppas att Medier & Demokrati på Lindholmen får mer resurser att fortsätta sitt arbete. Det är viktigt hur vi beskriver verkligheten och att vi hittar gemensamma sätt att sätta ord på sådant vi vill ändra. Förstår vi inte varandra blir konfrontation och konflikt lätt följden. Och demokratin förlorar.

Länktips: https://medierochdemokrati.lindholmen.se/sv/nyheter/farsk-medier-demokrati-rapport-unga-har-ny-syn-pa-lokala-nyheter

Länktips: https://medieakademin.se/maktbarometern-2025/

Bloggens innehåll det senaste året

Posted on by
4

Så här mot slutet av året blir det logiskt att summera vad som gjorts. Vad har jag skrivit om på den här bloggen? Jag gjorde en lista på alla taggar som jag använt sedan ett år tillbaka och det visade sig att jag har skrivit drygt 130 bloggtexter och använt över 420 olika taggar, varav 65 är personnamn (författare och liknande) och 25 är länder och liknande. Alltifrån Anders Wijkman till Åsa Wikforss respektive alltifrån Danmark till Venezuela.

330 olika taggar, oräknat namn och länder
De 330 olika taggarna förekom oftast bara en gång. Men några återkom flera gånger. Fem av taggarna förekom elva gånger eller mer.  Var femte bloggtext nämnde Trump eller berörde utvecklingen i USA och ungefär var tionde text taggades med Demokrati, Klimat eller Cirkulär Ekonomi. Därefter var följande taggar vanligast (i fallande ordning): Politik, Ekonomi, Tidögänget, Rättvisa, EU, Civilsamhället, Konsumtion, SD, SVT och Media.

Vissa saker skriver jag väldigt lite om
När jag jämför med det ordmoln som webbsidan själv ordnar, och som bygger på hur jag taggat alla de över 1200 texterna sedan starten framträder delvis en annan bild. Det har säkert att göra med att visa ämnen är mer i ropet under vissa perioder. Andra taggar kanske några saknar. Men det kan hänga ihop med att jag inte har skrivit särskilt mycket om de krig som pågår, om gängkriminella eller annat som ofta dominerar nyhetsflödet. Och detta beror på att jag tänker hållbar utveckling som en sammanfattande rubrik på det jag vill skriva om.

Blogg ordmoln

Skillnaden blir ganska tydlig
Det som sticker ut när jag jämför ordmolnet med vilka taggar som varit vanligast det senaste året blir det tydligt att Hållbar Utveckling, Klimat, Demokrati och Cirkulär Ekonomi varit vanligare sett över hela perioden, medan utvecklingen i USA kanske varit mest oroande just när Trump har varit president. På ett sätt illustrerar skillnaden också hur viktigt det är att ta all statistik med en nypa salt. Särskilt när det rör sig om låga antal.

Vad kommer jag skriva om 2026?
Ska jag spana framåt för år 2026 kommer bloggtexterna säkert att beröra valet ganska mycket, eftersom det i alla fall ur min horisont blir viktigt att få stopp på de systemskiften som Tidögänget har satt igång. Och hitta en rimlig balans mellan frihet, ansvar, utveckling och nödvändig hushållning. Och då blir det viktigt att hitta verktyg och styrmedel som kan bidra till att minska klyftorna och öka viljan till samverkan. Och kanske borde jag skriva mer om freden, som ju är en förutsättning för en hållbar utveckling.

Så länge det känns meningsfullt och det kommer en del uppmuntrande tillrop från läsarna kommer jag säkert fortsätta att blogga.

Äntligen dags att synliggöra ismerna?

Posted on by
6

Det är inte så lite märkligt att SVT i sina politiska program, Agenda och 30 minuter, inte tycker sig att åtminstone någon gång per fyraårsperiod ha tid att hjälpa tittarna att orientera sig på ett grundläggande ideologiskt plan. Man fastnar i snarlika hjulspår hela tiden och jagar svar på någon dagsaktuell fråga. Istället för att ta ett eller två steg tillbaka och hjälpa oss tittare att förstå de skillnader som vägleder partierna på ett mer ideologiskt plan.

Både urval och innehåll skulle signalera något
Det finns flera varianter på upplägg som skulle kunna fungera och där alla de åtta partierna skulle kunna få identiska frågor så att svaren blir illustrativa och jämförbara. Ett sätt vore att lägga fram fem begrepp och låta partiledarna förklara under ett par minuter vad två av de fem begreppen betyder för partiet. På så sätt blir urvalet av begrepp i sig en signal och den fördjupning som partiet väljer att göra kring begreppen blir ett förtydligande av vad partiet står för.

Centrala begrepp, några exempel
Låt mig föreslå några begrepp enligt denna modell. ”Mänskliga rättigheter”, ”Rättvisa”, ”Yttrandefrihet”, ”Jämlikhet” och ”Framtidstro” skulle kunna vara fem begrepp med lite olika tyngdpunkt och innebörd beroende på var partiernas ideologi bottnar. De fördjupande frågor som politikerna därefter skulle kunna få handlar om att plocka upp kända hjärtefrågor och be politikerna att förklara hur begreppet knyter an till just denna fråga. De partier som försvarar och gärna utökar ROT och RUT-bidragen skulle t.ex. kunna få utveckla hur just dessa förmåner förstärker rättvisan eller jämställdheten. Eller hur detta att sätta barn i fängelse bidrar till en ökad framtidstro.

Eller sätta betyg på fler begrepp, eller addera några
De skulle också kunna få sätta ett slags värdebetyg på de olika begreppen. Hur viktiga är dessa frågor när de ställs mot varandra? Eller rangordna dem. De kan också få möjlighet att addera ett eller två begrepp som de tycker saknas i urvalet. Allt för att synliggöra de bakomliggande grundvärderingarna.

Vem gynnas, vem missgynnas?
En annan variant är att be partiföreträdarna att förbereda tre exempel på hur deras ekonomiska politik gynnar respektive missgynnar delar av befolkningen. Och varför partierna tycker att det är rimligt att gynna respektive missgynna de grupper som partierna själva identifierar. Ryggmärgsreflexen från politikerna blir troligen att inte nämna vilka som missgynnas av något förslag. Något som journalisterna skulle kunna efterfråga lite tydligare. Sänkt skatt på bensin gynnar ju principiellt bilägare, medan exempelvis höjda egenavgifter på mediciner missgynnar de sjuka. Inga förändringar har samma genomslag för hela befolkningen. Sänkt moms gynnar storkonsumenter mer än andra osv.

Eller en långtidsvision, vad skulle den innebära?
Ett tredje spår vore att be partiföreträdarna att utveckla och beskriva en vision för Sverige eller världen om 10 eller 15 år. Om partiet fick bestämma helt utan kompromisser med andra partier, hur skulle Sverige se ut då, vad skulle ha hänt? Vilka skulle de största skillnaderna vara? Ett sådant spår skulle ju tydliggöra vad partiet själva ser som sin ultimata målbild och det skulle troligen hjälpa väljarna att tydligare förstå vad den renodlade ”ismen” bakom partiet skulle leda till.

Jämförbarhet
Ett upplägg i den här andan skulle också kunna bidra till att minska debatten om höger- eller vänstervridning, eftersom alla partier skulle få samma förutsättningar och resultaten skulle kunna bli relativt jämförbara. Om inte SVT gör detta så kanske TV4 nappar på idén. De har ju under lång tid haft ett stående inslag på lördagarna, då Marcus Oscarsson ges utrymme att förklara på ett lite mer personligt sätt vad olika politiska utspel egentligen innebär.

Fredspriset bör inte gå till aktiva politiker

Posted on by
Reply

Den 10 december delas Nobelprisen ut. Först i Oslo. Fredspriset brukar delas ut vid lunchtid och traditionen bjuder att det ordnas ett fackeltåg i Oslo till pristagarens ära och för att manifestera freden. Så blir det inte i år.

Obama och Abiy Ahmed
Genom åren har den norska nobelkommittén valt pristagare som minst sagt varit tveksamma. Det blir på något sätt alltid fel när aktiva politiker tilldelas fredspriset. Det är som om den norska nobelkommittén hoppas att priset ska bidra till den fredliga utveckling många hoppas på. Så kändes det när Barack Obama fick fredspriset. Som en besvärjelse, ett hopp om att hans gärning skulle innebära tydligare steg i riktning mot fred i världen. Eller när Etiopiens president, Abiy Ahmed, tilldelades fredspriset 2019 med motivet att han ansträngt sig att sluta fred med Eritrea. Det dröjde bara ett år så var Etiopien härjat av ett inbördeskrig, där den norra regionen, Tigray, utsattes för fruktansvärda förföljelser.

Myanmar
En annan fredspristagare som ifrågasatts är Myanmars ledare Aung San Suu Kyi, som suttit i fängelse eller husarrest under den större delen av den tid hon hade kunnat göra nytta som politiker. Militärjuntor i Myanmar (tidigare Burma) har på olika sätt åsidosatt demokratin och hållit henne i strama tyglar. Så tidigt som 1991 tilldelades hon fredspriset och har även fått andra utmärkelser. Att hon inte lyckades förhindra förföljelsen av rohingya-folket 2017 sågs av många som ett tecken på att det är militären i Myanmar som styr och bara använder Aung San Suu Kyi som ett verktyg.

Venezuela
När nu Maria Corina Machado tilldelas 2025 års fredspris är det sannolikt att konfliktnivån i Venezuela lär öka. Machado har uttalat sig tydligt för Trump. Trumps intresse för Venezuela handlar medialt om att strypa drogtillförseln till USA, men många menar att det egentliga motivet för Trump att vilja knäcka Maduros regim i Venezuela är oljan. Venezuela har stora oljetillgångar, som USA gärna skulle kontrollera. Genom att ge fredspriset till Machado legitimerar den norska fredspriskommittén på ett sätt det synsätt som då och då präglat USA:s syn på Sydamerika, att det är USA:s ”bakgård” som de kan göra vad de vill med. Det räcker att tänka på Allende och Pinochet i Chile (kuppen 1973) för att se vart det synsättet kan leda.

Infantino räddade Trump
Det var ju tur för Trumps ego att FIFA-presidenten Infantino uppfann ett eget fredspris, som han kunde dela ut till Trump, nu när han inte fick Nobels fredspris. Misstanken att priset till Machado delvis var för att hålla Trump på gott humör släpper inte. Det smartaste norrmännen kan göra är att försöka undvika aktiva politiker i sina prisdiskussioner.

Hur ska det gå med skorna?

Posted on by
2

Handelsrådet stödjer forskning som kan hjälpa handeln att utvecklas i en gynnsam riktning. Ett av forskningsprojekten heter ”Ökat återbruk av skor” och har kommit ungefär halvvägs om jag förstår tidsplanen rätt. (Se länktips nedan). Projektet beskrivs så här på en sida: ”Syftet med projektet är att hjälpa skobranschen att accelerera övergången till mer cirkulära affärsmodeller och stärka dess konkurrenskraft. Projektkonsortiet ser, i denna kontext, behovet av en modell för sortering och värdering av skor, vilket de har valt att kalla ett ramverk för kvalitetssäkring, för att etablera ett ökat återbruk av skor inom handeln.”

Svårigheter
När skorna idag har lämnat butiken återstår endast bråkdelar av de kostnader som kan uppstå när skorna är tänkta att returneras. Om returer, sortering och värdering ska tillåtas kommer kostnaderna skjuta i höjden, samtidigt som konsumenternas beredskap att betala mer för sina skor inte lär öka. Hanteringen av returskor och uppgradering av dem till nyskick lär inte bli gratis och kommer rimligen att bli svårt att göra billigare än nyanskaffning och traditionell försäljning.

Högre kostnader och bibehållen förtjänst, hur då?
Under lång tid har skobranschen gått från att vara hantverksdominerad och handla om naturmaterial till att till stor del bygga på automatiserad serieproduktion och konstmaterial. Vi köper i Sverige ungefär 30 miljoner par skor per år. Frågan är vad som skulle få oss att välja att köpa rekonditionerade, återbrukade, skor istället för nya. Troligen behöver priset på skorna vara attraktivt och kvaliteten inte påtagligt sämre än för nya skor. Så hur det ska uppstå en förtjänstmarginal i nivå med nyförsäljning är ganska osäkert, särskilt som de stora skokedjorna inte har någon vana av att hantera returförsändelserna, sortering, värdering och alla steg som följer i en återbruksprocess.

Hur ska automatisering ske?
Vilket naturligtvis inte hindrar att projektet är välkommet. Vi behöver testa olika sätt att förlänga livslängden på produkter och bromsa in resursslöseriet. Även naturliga material har sina stora nackdelar, inte minst det faktum att läder behöver garvas med hjälp av krom och att krom är en farlig substans för både människa och miljö. Det är intressant att Wargön Innovation ingår i projektet. Där har man sedan länge arbetat med återbruksfrämjande processer och man förstår vad som inte får tappas bort i sammanhanget. Samtidigt är det ofta avgörande att hitta lösningar som går att automatisera, något som oftast kräver stora volymer och kontinuitet i flödena, vilket ju är svårt med retur av skor.

Konsumenten ta ansvar redan i butiken?
Det ska bli intressant att ta del av projektets slutsatser i augusti 2026. Och i bästa fall håller ju alla EU-länder på med något liknande, kanske med lite olika infallsvinklar. Inte minst de övriga nordiska länderna borde vi kunna ha erfarenheter och resultat att dela med, eftersom vi har snarlika väderförutsättningar och temperaturer. En idé vore att konsumenten redan i skobutiken får välja returmetod, alternativt köpa sig fri. Den som betalar en extra slant vid köpet kan få veta att den summan sätts in för att bekosta returhanteringen. Som ett slags generellt pantsystem, där konsumenten gör delaktig i hur cirkeln ska slutas.

Nya företag?
Att lagstiftning, industrilösningar och innovativa upplägg behöver gå hand i hand är ingen högoddsare i sammanhanget. Och kanske blir det utrymme för helt nya företag i denna hantering. Företag som primärt inte ska sko sig på andras bekostnad, utan fylla de behov som den linjära logiken lämnar efter sig när den ska upphöra.

Länktips: https://handelsradet.se/forskning-och-utveckling/forskningsprojekt/okat-aterbruk-av-skor/

Fyra aktuella innovationer och idéer

Posted on by
1

Vissa dagar dyker det upp en hel drös av intressanta lösningar och möjligheter, som jag gärna delar med mig av. För att inte skapa väldigt många bloggtexter komprimerar jag ihop några av dem i dagens text. Den som vill läsa mer hittar länktipsen längst ner.

Mimbly tar bort mikroplast och sparar vatten
Ett företag har tagit fram en lösning som bidrar till att minska dricksvattenåtgången och samtidigt rena avloppet från en hel del mikroplast. Mimbly heter företaget och enkelt uttryck har man en behållare som passar till tvättstugor i bostadsområden, där vattnet filtreras och renas för att återbrukas för nästa tvätt. Mikroplaster från våra kläder står för ungefär en tredjedel av all mikroplast som förgiftar våra hav. Jag har skrivit tidigare om blåvalar t ex får i sig 40 kg mikroplast om dagen. Så varje lösning som kan filtrera bort mikroplaster är bra. Att dessutom återcirkulera tvättvattnet efter rening är naturligtvis en bra resursbesparing. Lösningen borde vara standard i hyreshus, bostadsrättsföreningar med tvättstugor osv.

Skåneflex
Regiontrafiken i Skåne testar en ny variant i Svalöv, Sjöbo och Tomelilla. Via en app kan man boka en buss ”on demand” och systemet föreslår en viss hållplats och viss tid. Det blir ett slags anropat kollektivtrafiksystem, där hållplatser bestäms i realtid och där resenären själv kan välja om erbjudandet är attraktivt eller inte. Det finns plats för en rullstol och en barnvagn, men man får inte ta med cykel eller elsparkcykel. De undersökningar som har gjorts efter en viss prövoperiod visar att systemet är väldigt populärt bland unga personer och nöjdheten hos dem som testat är 82 procent. Senast 30 minuter före tänkt avresa måste man mata in sitt önskemål. De olika rutterna blir kundanpassade, även om det naturligtvis blir lite av en rundtur för att plocka upp och släppa av folk på olika adresser. Systemet löser inte allt, men femton timmars tillgänglighet på vardagar är bra. Anropstrafik borde vara intressant för en hel del mindre orter och framför allt hjälpa personer som inte är bilburna, både unga och äldre.

Svensk ull ska tas om hand
Swedish wool initiative har sin bas i Dalarna och har en process för att på ett nygammalt sätt ta hand om all den ull, som annars riskerar att brännas. Fåravelsföretag, företag inom hela värdekedjan ingår i upplägget och specifikt företag inom bygg, möbler, mode, outdoor och heminredning. Man tänker cirkulärt och framför allt vill man ta vara på en restresurs som vi i alla tider har använd för att värma oss osv.

Öppna patent är en bra lösning
SKF har startat det man kallar The Patent Bay. Man vill att patent av olika slag ska komma utvecklingen och mänskligheten till godo. Med en referens till det trepunktsbälte som Volvo tog fram en gång i tiden siktar man på att bidra till en allmänt positiv utveckling. Troligen har man gjort bedömningen att den goodwill och den uppskattning företaget får på det här sättet är mer värd än de kronor patenträttigheterna kan inbringa. Men det är ändå ett bra beslut, som gynnar helheten, kan man tänka.

Länktips: https://www.mimbly.se/mimbox

Länktips: https://www.skane.se/siteassets/organisation_politik/publikationer_dokument/rapport-skaneflex.pdf

Länktips: https://www.dalarnasciencepark.se/projekt/the-swedish-wool-initiative/ och https://www.dalarnasciencepark.se/nyheter/svensk-ull-fran-bortglomd-biprodukt-till-framtidsresurs/

Länktips: https://www.skf.com/se/news-and-events/news/2025/2025-Nov-04-skf-lanserar-the-patent-bay–en-plattform-for-tekniker-som-kan-minska-miljopaaverkan

Bo en dag i 2050

Posted on by
Reply

Bo en dag i år 2050 är namnet på ett projekt som utvecklats inom ramen för HSB Living Lab, som jag skrivit om tidigare. Tanken var att forma ett lägenhetsboende som kunde konkretisera en framtida dystopisk situation, där klimatförändringar, biologisk mångfald och olika hot blivit vardag. Under några timmar har olika grupper fått uppleva hur det kan vara att bo och leva i en framtid, där mycket av det som vi idag tar för självklart inte längre är så. (Se även länktips nedan).

Reaktionerna var starka och bestående
Projektet Bomorrow, som drivs av CER vid Mittuniversitetet, (se länk nedan) , ordnade nyligen en webbsändning där HSB:s hållbarhetsansvariga berättade om hur besökarna upplevde att hantera frågor som att laga mat utan el, att ladda sin telefon med hjälp av en trampcykel och att bli varnade för drönarhot. Deltagarna fick fiktiva identiteter och roller och resultatet var att man i betydligt högre utsträckning än före besöket på den iordningställda lägenheten regelbundet tänkte på klimathotet och att man även kände det mer angeläget att åtgärda frågan. Även efter flera månader. Det överraskade projektledningen att upplevelserna så tydligt påverkade deltagarna när polletten trillade ner och konsekvenserna blev påtagliga.

Ur presentation fr HSB Living Lab

Det är inte kört…
Under webbinariet fick även byggbranschen, polisen i Västernorrland och en riksdagspolitiker från Moderaterna kommentera det de just sett och hört. Genomgående formulerade de på olika sätt att de kände en optimism, att detta dystopiska perspektiv inte fick bromsa känslan av att problemen är lösbara. Och motsatsen hade naturligtvis varit sensationellt. Om de hade sagt att ”ja, det är nog kört…”.

”Vi gör ju så mycket”
Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka det blir lite märkligt att höra en moderat riksdagspolitiker, David Josefsson, formulera sig att ”vi gör ju så mycket för att det inte ska bli så här.” Verkligen? Lägger ner det fristående miljö- och klimatdepartementet och underordnar det näringslivsfrågorna. Skär ner kraftigt på resurser till den myndighet som ska ha bäst på koll på de här frågorna: Naturvårdsverket. Skär kraftigt i stödet till civilsamhällets viktigaste kunskapsresurs, studieförbund och folkhögskolor. Tar bort stödet för att skaffa elbil och och och….

Trots, inte tack vare
Extra märkligt blir det när Moderaterna hävdar att ”vi är på rätt väg” och att ”politiken vill lösa problem”, samtidigt som Sverige inte kommer att klara de mål EU satt upp och regeringens största samarbetsparti konsekvent spelar ner klimatfrågan i betydelse, förlöjligar och ifrågasätter personer som lyfter klimatfrågan och hjälper fossilbranschen att fortsätta med utsläppen genom att stödja flyget med miljarder hellre än att rusta upp järnvägen, gör en grej av att köttätande är en rituell vana osv. Det låter bra att vi är på rätt väg, men det är TROTS Tidö-regeringen, inte tack vare, i så fall.

Alltid Kina, aldrig per capita
David Josefsson säger i alla fall att vi måste värna demokratin och att vi behöver motverka populister. (Man kan ju undra hur kul det känns att hela tiden anpassa politiken till SD om nu dessa frågor är viktiga). Och för att relativisera Sveriges betydelse tar David Josefsson naturligtvis upp Kina. Det är så det brukar heta från det hållet. Det han naturligtvis inte säger att per person, per capita, konsumerar Sverige långt över vad som är långsiktigt hållbart. Och att per capita-jämförelsen är det rimliga med tanke på vad som egentligen driver utsläppen och hur utsläpp behöver hanteras. Jämförelsen brukar vara att vi i Sverige beter oss som om vi hade fyra jordklot till vårt förfogande. Men det nämner inte Josefsson.

Det är många detaljer som påverkas och tillit som behövs
Men åter till HSB och Bo-en-dag-i-2050-projektet. Greppet är naturligtvis tänkvärt och illustrativt. För att synliggöra en tänkbar, egentligen otänkbar, framtid för oss i Sverige och våra barn och barnbarn. Den robusthet och överlevnadskraft som finns i lokalsamhället är helt avgörande, tror jag. Att vi hjälps åt, tar hand om varandra, hjälps åt med det som vi har kunskap om osv. Den just-in-time-logik som industrin och detaljhandeln vant oss vid kommer att behöva ersättas med lagerhållning, samverkan, kloka planeringshorisonter och att vi bygger tillit bortom Bank-ID-systemet. När internet bara fungerar sporadiskt och med förbehåll behöver vi andra system för att kompensera varandra för varor och tjänster.

HSB avslutade webbinariet med att tipsa om sin hemsida för Living Lab.

Länktips: https://www.hsb.se/hsblivinglab/

Länktips: https://www.hsb.se/hsblivinglab/projekt-i-huset1/bo-en-dag-i-ar-2050/

Länktips: Bomorrow vid CER, Mittuniversitetet: https://www.bomorrow.se/

Om integritet, personifiering och agentisk handel

Posted on by
Reply

Centre for Retailing finns på Handelshögskolan i Göteborg. Då och då brukar jag gå dit för att lyssna på deras senaste forskning. Det är bekvämt med gångavstånd och formatet är okomplicerat. En eller två forskare berättar under en timme vad de håller på med och det finns tid för frågor. Jag tycker att alla som bor i universitetsstäder bör ta vara på chansen att få lyssna till forskare och möta dem i verkligheten. Det är viktigt att forskare får höra andra synpunkter än de som den akademiska miljön kretsar kring.

Personifiering som respekterar privatlivet
Häromdagen var rubriken Integritetsmedveten personalisering i handeln. Hur tänker och agerar företagen som vill attrahera sina kunder med anpassade erbjudanden i relation till de rimliga begränsningar som finns kring integritet och känsliga personuppgifter? Forskarna som presenterade var professor Johan Hagberg och postdoc-forskaren Patrik Stoopenberg. På ett professionellt sätt gick de igenom problemställning, metod, deltagare i projektet och sina resultat. (Se även projektinfo i länk nedan).

Stor förändring, men man blundar för tillräcklighetsekonomin
Hela detaljhandeln är under snabb strukturell omvandling, eftersom internethandeln och distributionen hem till dörren, de ökande returflödena och hoten mot traditionell butikshandel är uppenbara faktorer. Forskarna nämnde inte något om hållbar konsumtion eller tillräcklighetsekonomi (se tidigare blogginlägg), men det var kanske inte förvånande. Main stream-tänket rör sig fortfarande inom det rådande paradigmet.

Hur ska all data användas och av vem?
Det är ändå intressant att följa hur detaljhandeln agerar och vad forskningen ger företagen för vägledning, vilka trender man ser och hur branscher utvecklas. Även om hållbarhetspolletten tyvärr ännu inte har trillat ner och den omställning som en reducerad resursanvändning måste leda till är det flera saker som forskningen genom kartläggning och dialoger synliggör. I strävan att knyta sina kunder närmare sig är det ju viktigt för företagen att uppfattas som relevanta. Medlemsrabatter av olika slag är klassiskt. Men med AI-stöd kommer företagen att kunna forma sina erbjudanden ännu mer kundanpassat. Framför allt kommer de stora kedjorna att kunna samla stora mängder data och bryta ner dem på individnivå för att skräddarsy information/reklam/erbjudanden via mejl, sociala medier-annonser osv. Snart vet företagen mer om oss än vi själva tänker på. De globala företagen ser en enorm möjlighet i att ha kontroll över alla data, inklusive hur betalningarna sker.

En mix av integritet och kundanpassade erbjudanden
Det Hagberg och Stoopenberg presenterade var på ett sätt ganska givet. Företagen i detaljhandeln kan förhålla sig aktivt eller passivt till både möjligheten med personalisering och till de komplexa integritetsfrågorna. Att det saknas vägledning och kunskaper om hur lagstiftning ska tolkas är sådant som nämndes. Många företag tvekar inför möjligheten att locka nya kunder med rabatterbjudanden eftersom det kan vara svårt att behandla nya och trogna kunder olika. Det framkom också att är svårt för företag att synliggöra att man är duktiga på att hantera integritetsfrågor. Om erbjudanden till konsumenten kommer alltför nära kan de dessutom få en negativ effekt. Någon i publiken nämnde i en kommentar att många unga numera avstår att synas på bild, som de vet kan hamna för evigt i ”molnet”.

Nya roller för aktiva konsumenter?
Jag som delvis rör mig i andra tankebanor fick idén att rollfördelningen kanske kommer att förskjutas, att vi som konsumenter kanske blir mer involverade i de företag vi vill gynna. Inte enbart i form av partnerskap, som forskarna nämnde, utan att man som köpare också bjuds in att ta ansvar för sortiment, volymer och prognoser? I den småskaliga odlingen har ju sådant vuxit fram och det skulle knyta konsumenter mycket starkare till en leverantör om man inte enbart är en passiv ”medlem” eller ”registrerad kund” utan faktiskt också är med och påverkar hur verksamheten utvecklas, vilket sortiment och vilka priser som ska gälla osv.

En reaktion mot det anonyma vinstintresset?
Att kunden kommer att erbjudas att hålla ordning på sina egna kunddata ligger nog i utvecklingens förlängning. Men en renässans för det genuina kooperativet med tydliga roller för gräsrötter att faktiskt vara delansvariga är en intressant möjlighet. I Storbritannien är antalet personalägda företag kraftigt ökande, kanske delvis som en reaktion på att många vill att verksamhetens överskott ska göra nytta i lokalsamhället och inte på något anonymt bankkonto i Hongkong eller på Manhattan.

Spännande med agentisk handel
Mot slutet av mötet kom forskarna in på en riktigt intressant detalj, när de nämnde agentisk handel. Denna variant ligger i startgroparna för att få stort genomslag. En artificiell support kan ta emot uppmaningen att ”beställ hem två nya kuddar och ett täcke av typen X från företaget Y, så att jag har dem senast till helgen.”. Och verkställa köpet, betala och bekräfta till mig när allt är klart. AI-stöden kommer att kunna hantera allt mer av rutinärenden. I B2B-affärer kan det snart bli så att det är två datorer som gör upp om en leverans, pris och alla villkor. Detta väcker naturligtvis helt nya frågor kring det juridiska. Vem är ansvarig om något blir fel? Här finns ett nytt område att bevaka för alerta juridikfirmor. Andra kan behöva fundera över vad utvecklingen innebär för sysselsättningen.

Nästa tanke: En AI-baserad God Man som gör rutinärenden?
En spin-off från agentisk handel skulle kunna vara att etablera en AI-baserad God Man för löpande rutinärenden. God-Man-problemet är minst sagt haltande, det är oklart vilka regelverk som gäller och då och då avslöjas ju tyvärr Gode Män som missbrukat sin roll och sitt förtroende. Här skulle utvecklingen kunna vara till stöd för personer som känner stor osäkerhet inför internet och betalningar utan kontanter.

Länktips: Mer om projektet: https://handelsradet.se/forskning-och-utveckling/forskningsprojekt/how-privacy-shapes-retailers-and-the-retail-market/