En mässa för vattnet

Posted on by
Reply

Idag den 18 september öppnade VA-mässan i Göteborg med Björn Risinger, generaldirektör för Havs- och Vattenmyndigheten som invigningstalare. Mässan är en typisk fackmässa för företag och systemägare kring i första hand vatten- och avloppsteknik. Här i korthet några av mina intryck från en timmes spaning från mässgolvet.

Branschen träffas
Fackmässor är ofta branschens årliga mötesplats. Så även för VA-branschen. Lika viktigt som att visa upp sina företags nya produkter, smartare övervakning och kunskapsutveckling är det för nätverk, samarbetsorgan och föreningar att påminna om sin närvaro och betydelse. Svenskt Vatten *) var naturligtvis på plats, liksom Föreningen Vatten. Den förstnämnda skulle jag benämna en intressentförening, medan den andra snarare är en intresseförening med bredare medlemsbas.

Några trender
På VA-mässan återfinns påfallande många små reningsverk för enskilda hushåll eller grupper av hushåll. Marknaden för dessa är som känt stor eftersom vi har uppskattningsvis en miljon friliggande hus utan kommunalt avlopp.
Här finns också påfallande många biogas-utställare, såväl teknik son systemägare. Biogas kan ju framställas bl.a. ur rötresterna från reningsverken.
Vid sidan av alla rör, pumpar och filter finns även styrsystem och profilprodukter som inger ett visst hopp. Jag fastnade för en produkt, som jag hoppas får exportframgångar.

Läckande vattenledningar
Ingenjörsfirman Ultrac från Göteborg visade en relativt lättbegriplig sensorutrustning som kan användas för att snabbt detektera läckor i gatunätets vattenledningar. Med hjälp av en avlyssningsapparat kopplad till en handburen display kan man snabbt se om vattenledningen läcker eller inte. Finns det ett läckage uppstår nämligen en tydlig frekvensavvikelse i ljudbilden, som synliggörs grafiskt på en liten skärm. Läckande rör tjuter. Tjut kan synliggöras. Vattenläckan kan hittas. Inte så otroligt viktigt i vårt land, men är vatten en bristvara kan ett läckage vara skillnaden på liv och död.

Globalt behov
Water Aid var en annan utställare som stack ut. Med en enkel månadsinbetalning kan vi som har gott om gott vatten skänka vatten till behövande i Afrika, Bangladesh eller på andra platser, där vattenförsörjningen inte är säkrad. Låt oss inte glömma att storleksordningen 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten.

CSR-perspektivet?
Lite märkligt kändes det att så få av utställarna i sina montrar manifesterade ambitionen att bidra till att lösa en av världens viktigaste frågor – rätten till tillgång på rent vatten. Säkerligen finns det företag och organisationer som gör mycket, men på golvet, hos branschen, tycks solidariteten med resten världen inte vara viktig för affärerna.

Länktips: http://www.vamassan.se

*) Något om Svenskt Vatten. Svensk Vatten driver bl.a. frågan om Revaq-certifiering av reningsverkens kvalitetssäkringsarbete, dels uppströms, dels med den uttalade ambitionen att återföra slam från reningsverken till jordbruket. En i teorin lämplig kretsloppstanke, men i praktiken riskfylld eftersom det dels finns påvisbara rester av tungmetaller i slammet, dels finns en uppsjö av restsubstanser i slammet, där det saknas mätmetoder, gränsvärden och säkra beslutsunderlag för att bedöma risker för människans hälsa och den yttre miljön. Olika aktörer gör skilda bedömningar av fördelar och risker med slamåterföring till jordbruket. I ett ekologiskt jordbruk är slammet inte tillåtet som gödsel.

Dialog med Global Utmaning

Posted on by
Reply

Dialog kring hållbar utveckling

Tankesmedjan Global Utmaning leds av Kristina Persson, som bl.a. varit vice riksbankschef. I en uppmärksammad artikel beskriver Kristina fem viktiga skäl som bromsar politikers möjligheter att påverka utvecklingen. Hon talar om
– inlåsningseffekter
– avsaknaden av globala beslutsstrukturer
– kortsiktigheten i de politiska åtagandena
– komplexiteten i de politiskt-ekonomiska processer som behöver åtgärdas
– förenklingar i den offentliga debatten.

”Non-governable”
På ett initierat och väl formulerat sätt utvecklar hon farhågor och möjligheter som vi står inför. Bland annat skriver hon:
” We have through deregulation and globalisation created a world that seems to be non-governable. (…) For me the problem is globalisation without politics and without common institutions. Globalisation has lifted hundreds of millions out of poverty. Democracy will be threatened if it does not deliver jobs, decent living standards and hope for the overwhelming majority. I don’t believe in re-nationalisation.”
Läs hela artikeln här: http://www.globalutmaning.se/?p=6098 .

Det ena ger det andra
Med detta som utgångspunkt skrev jag en kommentar, som jag skickade till Kristina.
( Kommentaren finns återgiven i sin helhet under länken ovan.)
I kommentaren lyfter jag fram ytterligare några skäl till varför det som borde hända inte händer, och att vi bör se på alternativen som komplement snarare än ersättningar.

Lösningarna står att finna i de gemensamma målbilderna och att konkret ta tag i frågor ur ett verksamhetsperspektiv. Jag nämner i mitt svar livsmedel, energi och boendefrågor som tre områden där ett förändringsarbete bör kunna komma igång.
Lösningarna finns på flera plan.

Länk till Global Utmaning-artikeln samt svaret: här .

Plastpåsens plats

Posted on by
Reply

Idag och igår upprepades något ovanligt som fick mig att fånga upp rubrikens tema. Någon stjäl min plastpåse, som jag trätt över cykelsadeln för att skydda sadeln mot regn. Detta har aldrig hänt mig förut och nu plötsligt två dagar i rad. Är plastpåsar så dyra att man stjäl begagnade plastpåsar när de finns på allmän plats? Hur ska vi göra med plastpåsarna?

Plasten hamnar fel
Plast produceras huvudsakligen av fossil oljeråvara. (Plast från bioråvara kommer att finnas i framtiden, men är ännu inte standardråvaran). Plast är en förträfflig produkt för en mängd olika funktioner. Det stora problemet är att plasten inte återförs i ett materialkretslopp. En stor del av plasten bränns upp, men mycket hamnar i havet som mikroskopiska partiklar. Två ”kontinenter” av plast har med hjälp av havsströmmar hamnat i Stilla Havet. Och på senare år har det också kommit larmrapporter om fåglar och fiskar som fått i sig plast i tron att det varit ätbara partiklar, men som försvagas av att magarna fylls med annat än föda.

Förbjuda påsar?
Mikro- och nanosmå partiklar är naturligtvis mycket svåra att fånga upp igen och föra tillbaka till ett kretslopp, där de kan göra nytta. En annan lösning är därför att förbjuda de uppenbara produkter som lätt kan stoppas och som i stora mängder hamnar längs vägkanter i flera världsdelar. Plastpåsar driver runt i landskapet och skapar problem på flera sätt. Ett antal länder har därför infört förbud mot plastpåsar i handeln.

Dyrare påsar?
Kanske är lösningen att göra plastpåsar så dyra att det blir oekonomiskt att slänga dem. Att säkerställa att den som är så dum (som jag) och hänger en plastpåse över sadeln också får räkna med att det stjäls. Det skulle i alla fall göra att många skulle fundera på om det verkligen är nödvändigt att köpa en ny påse eller om det fungerar att använda en flergångskasse.

Symbol
Plastpåsen är egentligen en övertydlig symbol för vår tids slöseri. Konsumtionens bärande tanke, om ni vill. Kanske kan vi använda påsen för att väcka medvetenheten och för att vända utvecklingen. Kanske just påsen är den produkt som bäst sammanfattar vår kursändring och vår eftertanke, som är nödvändig, men som dröjer.

 

Fibernät för och emot

Posted on by
Reply

Snabb uppkoppling till Internet har blivit en självklar del för oss som bor i stan. Hur gör vi bäst för de boende i glesbygden? Ska vi dra ut en uppkoppling till varje gård och stuga? Är det rimligt? Eller är det en rättvisefråga att alla har tillgång till webben? Kommer satsningen 10 år för sent ?

En dryg miljard satsas på fiber
Regeringen har nu beslutat att stödja útbyggnaden av fibernätet i Sverige med ytterligare 600 miljoner kronor, så att stödet nu totalt är uppe i dryga miljarden. Är det samhällsekonomiskt bra? Trots denna storsatsning är det ändå bara 90 % av medborgarna som kommer att ha bredband år 2020 enligt vad regeringen själva skriver. Och de sista 10 procenten? Ska de flytta eller skylla sig själva?

Tyst 
På landsbygden kan bo människor glest. Alla som rest i landet kan intyga detta. Det kan vara kilometeravstånd mellan grannar. Till allra största delen har de tillgång till ”vanlig” telefon, en infrastruktur som inte exkluderade mer än ett fåtal. En till stor del åldrande befolkning, som enligt hemtjänst och sjukvård helst ska bo hemma så länge det går, kommer nu att utgöra en stor del av de 10 procenten som inte får bredband. Och just där, där kommunkationen utgör själva livlinan till hemtjänst och samhällets hjälp, där krackelerar nu dessutom det gamla telenätet steg för steg. Många av de befintliga telefonstationerna bygger på gammal teknik och kan inte repareras.  Inom 10 år kommer mycket av det gamla telenätet att vara tyst. Abonnenter hänvisas till mobilnätet, ett nät som mycket ofta saknar täckning.

OFF
Och då är det bra med fiber, kan det tyckas. Men 90% är inte 100%. Kanske hundra tusen personer eller fler kommer att drabbas flerfalt: en tyst telefon, en obefintlig mobiltäckning och ingen fiber. Som lök på laxen kan de även ha så dålig mottagning att digital-TV:n väljer läge OFF. Är detta rätt prioritering? Borde inte kommunikationsmöjligheten vara allra viktigast för de personer som bor isolerat och där kontakten med yttervärlden kan betyda skillnaden på liv eller död? Är tekniken bara för de starka, friska och lättrörliga som bor i tätorter?

Mobilitet
Mot bakgrund av ovanstående skulle man kunna argumentera för en bättre mobiltäckning, så att den som rör sig i skogen också kan ha kontakt med grannar, leverantörer och andra, och slippa sitta vid datorn när hen ska bekräfta överenskommelser osv. Man skulle kunna tycka att det mesta i framtiden kommer att ske via portabla små enheter, där mobiliteten är en avgörande tidsvinstfaktor. Och att fasta kablar därmed kommer alldeles för sent.

Å andra sidan
Man skulle även kunna vända på det argumentet och hävda att mobiltätheten, stationer och apparater utgör ett stort hot mot folkhälsan, att långtidseffekterna av att ständigt vara utsatt för mobilsystemets strålning förvisso ännu så länge bara drabbar några få hundra personer som tvingas till exil i sitt eget land, men där dessa effekter kanske på sikt gör mångfalt fler till mobil-invalider. Forskning kring mobilstrålningen misstänkliggörs och ifrågasätts ständigt. Gränsvärdesdiskussionerna tystas ständigt ner, trots att ett EU-land som Österrike har valt en mycket försiktigare politik med mycket lägre gränsvärden.

Göta Kanal
Sammanfattningsvis. Kabel till glesbygden löser bara en del av behovet. Mobiltäckning i glesbygden blir sannolikt dyrt, skulle göra nytta, men har också negativa hälsoeffekter som vi inte vet tillräckligt om. Så hur gör vi? Gräver ner kabeln och hoppas på teknikutveckling som gör kabeln överflödig? På ett sätt känns det som att satsa på CD-tillverkning när alla lyssnar på Spotify. Eller som att bygga klart Göta Kanal trots att tågen börjat gå i Europa. Ska det vara så svårt att satsa på rätt utvecklingssteg?
Tydligen.

Länk till regeringens pressmeddelande här.

En miljon dödsfall i jordbruket

Posted on by
Reply

Kemikalieanvändningen i världen är ett mycket stort problem. Inte bara för miljön, inte bara för hälsoeffekterna för oss konsumenter, inte bara för att det innebär att företag lägger tid och kraft på att ta fram och sälja och göra förtjänst på mer av ämnen som har svårt att ingå i kretsloppet. Bland det allra värsta är att kemikalier i jordbruket enligt FN:s miljöorgan UNEP uppskattningsvis dödar en miljon människor varje år.

Sjukdom respektive död
Vi såg vad företag som Dole kan göra för att förhindra opinionsbildning kring bananplantagernas kemikalieanvändning. Fredrik Gerttens filmer om bananer och om processen där Dole stämde Fredrik blev viktiga vittnesmål. Men de rättstvister som filmerna handlade om rörde några tiotal överlevare. De hade blivit allvarligt sjuka, men de levde. Hur ska hänsynslösa företag kunna ställas till svars för en miljon dödsfall?

Vi har ett ansvar
Att allt hänger samman är viktigt att inse. Finns det en marknad i Sverige för kemikalier som inte ingår i kretsloppet hjälper det leverantörerna att hålla produktionen och användandet upp i andra länder. Vi måste visa att vi bryr oss. Genom att välja bort de produkter som framställts med hjälp av kretsloppsskadliga kemikalier och ämnen som förvärrar klimatproblemet.

Frågan måste ständigt hållas aktuell. Välj ekologiskt framställda produkter för att minska marknaden för ämnen som inte hör hemma i kretsloppet.

Länk om UNEP-rapport på atl.nu :
http://www.atl.nu/lantbruk/kemikalier-vanlig-d-dsorsak

Nationell plan för nanotekniken

Posted on by
1

Nanotekniken är fascinerande. Partiklar så små att de inte syns ens i mikroskop, kan ändå göra nytta. I tunna skikt kan de appliceras på ytor för att förändra egenskaper, leda ström, få material att byta färg, tränga in under huden för att åstadkomma medicinsk förändring… vi är i början av en teknisk revolution, som kommer att kunna skapa många nyttigheter.

Missbedömningar
För den som följt den tekniska och industriella utvecklingen under 1900-talet och framåt är det uppenbart att vi ofta missbedömt konsekvenserna av de val som gjorts. Genom att tänka linjärt och ensidigt ur ett investeringsperspektiv har många tekniska tillämpningar inneburit miljöförstöring och hälsorisker. Ett klassiskt exempel är freonerna som möjliggjorde de tidiga kylskåpen och som ett halvsekel senare konstaterades bidrog till ozonskiktets uttunning – något som kunde hota livet på jorden. Ett annat klassiskt exempel är DDT, som kunde sättas in för att bekämpa myggor, men som visade sig farligt även för människor.

Källsortering?
När nu nano-tekniken och dess olika tillämpningar står för dörren är risken uppenbar att industriella applikationer med stor marknad lockar investerare. Det talas t.ex. om självtvättande fönster – en perfekt lösning för Manhattans skyskrapor, kan tyckas, men vad ska hända sedan? Hur källsorterar man partiklar som inte syns ens under mikroskop? Vad händer med de organismer som kommer i beröring med partiklar som tränger in under huden? Hur ska regelverket kring dessa produkter konstrueras?

Ny utredare
Jag har intresserat mig för möjligheterna och riskerna med denna nya teknik i några år och försökt i olika sammanhang att fästa aktörers uppmärksamhet på att vi inte kan  införa en ny teknik utan att ha ett överenskommet regelverk. Och nu kan jag till min glädje konstatera att regeringen utsett Ethel Forsberg till utredare av just nanoteknikens möjligheter och samtidiga risker för miljö och hälsa. Ethel Forsberg var tidigare GD på Kemikalieinspektionen och torde väl därför ha en god insyn i de näraliggande regelverk och kunskapsfält som kan ha betydelse för nanotekniken.

Industrin proaktiv
Vi ska inte låsa in oss i ett förbudshörn, men vi ska heller inte skapa oreda och irreversibla processer i vår biosfär – det är vi skyldiga kommande generationer om inte annat. Allra bäst vore om industrin nu tog en proaktiv hållning och själva medverkade till ett regelverk och en övergripande systemsyn, som alla kan ansluta sig till.

Länk till regeringens pressmeddelande här.

Pro istället för anti

Posted on by
Reply

”Framgång består av att gå från misstag till misstag utan minskad entusiasm.”
(fritt efter VD Peter Rothschild, Biogaia AB, på Livsmedelsdagarna i Tylösand 2012).
I twitterflödet från Livsmedelsdagarna fångade jag upp citatet ovan, som på ett intressant sätt illustrerar hur företag tänker som lyckas.

Pro istället för anti
Biogaia AB är ett framgångsrikt företag som verkar i sektorn Life Science. Istället för antibiotika säljer man probiotika, ämnen som verkar uppbyggande. Den grundprincipen känns väldigt positiv, att erbjuda hälsa och sjukvård som utgår från användandet av uppbyggande ämnen. Istället för att slå ut de ”elaka” bakterierna kan medicinerna stärka de ”goda”.

Homeopati
Homeopatin fungerar på ett liknande sätt. Genom att med mikroskopiskt små doser av aktiva substanser reta kroppens självförsvar bygger de homeopatiska medlen upp kroppens naturliga försvar och de ”goda” ämnen som kan göra nytta.

En positiv utveckling
På ett motsvarande sätt kan vi kanske hantera ”sjukdomar” i samhället. Icke fungerande stadsdelar, problemgrupper, ungdomar som inte hittar rätt i samhället osv. Om vi sätter in specifika, genomtänkta, åtgärder som stimulerar en positiv utveckling har vi kanske chans att vända utvecklingen.

Att använda misstagen
Och precis som VD:n i inledningscitatet säger – det är inte fel att göra misstag, det är hur vi använder kunskapen efteråt som är avgörande.

Nya affärsidéer!

Posted on by
Reply

Vi får aldrig glömma att en viktig del av förnyelse- och förändringsarbetet är att forma och utveckla nya idéer, affärsidéer, organisationer och nyttigheter på olika plan. Uppgivenhet och passivitet är två fiender till förverkligandet av en hållbar utveckling. Det värsta vore att vi slutar söka, finna och utveckla nya tankar, nya verksamheter och nya möjligheter. Att vi nöjer oss med hur det är och låter oss sövas av sorterade flöden som flätar ett nät *) av reklam, information och lydigt beteende…

Det nya
Nej, vi är inte passiva konsumenter, lydiga undersåtar eller trötta soffliggare. Vi har alla möjligheten att nyfiket jaga ny kunskap, nya lösningar och nya människor med för oss själva otänkta tankar. Innovationen som daglig ledstjärna, eller ett öppet sinnelag, fördomsfritt och oförutsägbart.

Venture Cup
Bland det roligaste som finns är att hitta nya affärsidéer. Jag har haft förmånen att under några år få sätta mig in i ett antal tävlingsbidrag i affärsplanetävlingen Venture Cup. Och slås av hur många goda idéer det finns, men också hur mycket som måste fungera för att en ny affärsidé ska slå igenom och ge kommersiell framgång. Venture Cups organisation har för övrigt insett hur viktigt det är att inkludera ett hållbarhetsperspektiv i tävlingen.

Off2off
Idag hittade jag ett annat kul exempel, där gapen mellan verklighet, behov och affärsidé inte var särskilt stora. Det gällde ”bara” att se möjligheten. Nu finns en webbtjänst för offentliga verksamheter som möjliggör återanvändning av uttjänta produkter, ett second-hand-alternativ för sjukhus, skolor och förvaltningar. Off2off heter verksamheten som är relativt nystartad. På deras hemsida kan man köpa och sälja begagnade utrustningar, möbler och tillbehör, som ofta är i mycket gott skick. Win-win för oss skattebetalare, för resursanvändningen och för en förlängd livslängd på produkter som tagits fram.

Så nära…
Off2off får tjäna som exempel på hur nära en affärsidé kan ligga. Det är ju märkligt att ingen tidigare sett behovet, sett förråden fyllas med möbler och annat… men desto roligare att kommuner och landsting nu kan bidra till en smartare hushållning tack vare ett initaitiv från Värmland. Må idén inspirera andra!

*) Notera vårt språkbruk av webben, Nätet, Internet (!) 

Länkar: www.off2off.se
www.venturecup.se/vast

Rekrytering bryter utanförskap?

Posted on by
Reply

Utanförskapet i samhället är ett konstant problem. Nyligen presenterades en undersökning gjord av forskare på Göteborgs Universitet, där ungefär en tredjedel av de intervjuade mellan 18 och 29 år kunde tänka sig att avstå demokratin. Att demokratin inte är värdefull för en så stor grupp unga oroar naturligtvis. Det finns anledning att tro att just utanförskapet är en avgörande anledning till att en stor andel unga människor inte upplever att de ingår i dagens samhälle, eller att det är meningsfullt.

Medveten rekrytering
Ett sätt att påbörja en förändring som kan dra utvecklingen åt rätt håll är att företag och kommuner mer medvetet rekryterar bredare, socialt, könsrelaterat, etniskt och geografiskt. Rekrytering av medarbetare skapar en dynamik om den hanteras på rätt sätt. med olika referenser och referensramar, delvis olika värderingar och prioriteringar kan vi på så sätt öka utsikterna för en acceptans av de personer och de förhållningssätt som eljest inte kommer till uttryck.
(Håll med om att eljest är ett bortglömt ord, som vi behöver återanvända).

Kvotering
Rekrytering genom kvotering är något som ibland lyfts fram som en bra lösning. Genom att kvotera in kvinnor, unga, arbetslösa, handikappade eller andra grupper skulle vi tvinga företag och verksamheter att bredda sin sammansättning av personal och garantera en större tolerans och ett mer dynamiskt innehåll.Inte minst styrelser och kvinnor är ofta uppe till debatt. Mer kvotering av kvinnor skulle enligt förespråkarna bädda för mer allsidigt belysta konsekvenser av styrelsebeslut etc.

Rekrytering i två steg
En annan form av kvotering är att säkerställa ett allsidigt urval före slutgiltigt ställningstagande. Dvs att när det finns X antal sökande med en viss bakgrund får rekryteringsprocessen fortsätta. Det är en kittlande tanke, som skulle ge kraft åt de minoriteter som tvekar att söka ”eftersom jag ändå har fel efternamn” eller ”jag har ändå ingen chans med min bakgrund”. Genom att stimulera sökanden att faktiskt söka ett jobb, skulle många fler aktiveras och stimuleras att se sina egna möjligheter.

Skenbart urval ?
Risken är att den typen av statistisk underbyggnad blir ett formellt, men inte reellt verktyg, som i värsta fall blockerar den verkliga rekryteringen. Man kan lätt tänka sig att oseriösa företag och verksamheter skulle kunna fylla kvoten av sökande ”på pappret” för att sedan, när detta är klart, påbörja det verkliga urvalet. Men visst skulle det kunna testas i några branscher eller några sammanhang.

Att väga kriterier
Frågan är om inte en öppen redovisning av vägning av kriterier är en mer framkomlig väg. Den verksamhet som söker personal får öppet redogöra för hur olika kriterier väger in i den slutliga bedömnngen. Och där kan faktorer som tidigare erfarenhet, bakgrund, kulturell identitet, språk etc spela stor roll och också lyftas fram som viktigare än vid rekrytering på traditionellt vis. Att synliggöra vad som värdesätts måste vara viktigt. Och synliggjorda kriterier kan därefter diskuteras, ifrågasättas och debatteras….

Länktips:
http://miklo.se/miklonomics/kvotera-s%C3%B6kande-ist%C3%A4llet-f%C3%B6r-personal

Bankerna och moralen

Posted on by
Reply

Hur genereras pengar? Vilka processer är det som frigör kapital? I SvD skriver journalisten Andreas Cervenka om detta regelbundet. Hans analys är att det är när banken beviljar lån som pengar frigörs i systemet. Och att lånen i sin tur bygger på säkerheter, ytterst staten. Fler och fler har börjat ifrågasätta denna ständiga lånekarusell för ökande konsumtion baserad på framtida intäktsförväntningar och en ständig tillväxt. Vad göra?

Revisorer
Den första tanken som dyker upp att alla företag har revisorer. Kunniga personer som ska granska riktigheten i genomförda ekonomiska transaktioner och säkra att inget oegentligt förekommit. Revisorerna är ställföreträdande kontrollanter både för aktieägare, skattemyndigheten och allmänheten som har ett intresse av att konkurrensen inte snedvrids med otillåtna medel. Kan revisorerna få en ny roll?

Revisorerna knutna till uppdragsgivarna
Företagen anlitar revisorer. När revisorerna granskar sina uppdragsgivare blir det i praktiken svårt för den enskilde revisorn att ifrågasätta uppdragsgivarens åtgärder. Det kräver ett stort mod från revisorns sida att konfrontera företaget med andra säkerhetsbedömningar eller andra affärsupplägg än de beslutade. Åtgärder som bryter mot lagen kommer säkert fram i granskningen, men att tjäna pengar är inte olagligt. Hur tänkte revisorerna vid Leman Brothers strax före konkursen? Satte de kort betaltid på sina fakturor?

Regeringar vill inte förstatliga
Men jämna mellanrum luftar regeringen sin irritation över bankernas beteende. Bankerna är till största delen inte statligt kontrollerade, så inflytandet stannar mest vid tomma ord om spelregler och skärpning av interna rutiner. Inte ens staten tycks kunna förändra sakernas tillstånd. Kanske går det att hitta en annan konstruktion?

Medborgarrevisorer och redovisningsnämnd
Medborgarrevisorer är en tanke. Revisorer som tillsätts för att granska företagens och primärt bankernas verksamhet, inte avlönade av bankerna utan av det allmänna. Med rapporteringsskyldighet till en opolitisk redovisningsnämnd. Nämndens ledamöter får tystnadsplikt, men får också ett tydligt uppdrag att regelbundet redovisa på ett övergripande plan hur branscher utvecklas.

Självcensur
Systemet blir därmed en föregripande moralisk censur, som kan göra att de värsta avarterna av affärskultur bromsas innan de sjösätts. Helt enkelt för att inget företag vill hamna i redovisningsnämnden och riskera att hamna i mediernas drev. När affärsetiken drunknar i vinstjakten måste vi stärka de instrument som kan lyfta den moraliska kompassen. Det skulle vi alla tjäna på.

Anm. Återkommer på temat hur verkliga värden skapas.

Länkar – artikel i SvD:  här.
recention i DN:  här.