Idag den 18 september öppnade VA-mässan i Göteborg med Björn Risinger, generaldirektör för Havs- och Vattenmyndigheten som invigningstalare. Mässan är en typisk fackmässa för företag och systemägare kring i första hand vatten- och avloppsteknik. Här i korthet några av mina intryck från en timmes spaning från mässgolvet.
Branschen träffas
Fackmässor är ofta branschens årliga mötesplats. Så även för VA-branschen. Lika viktigt som att visa upp sina företags nya produkter, smartare övervakning och kunskapsutveckling är det för nätverk, samarbetsorgan och föreningar att påminna om sin närvaro och betydelse. Svenskt Vatten *) var naturligtvis på plats, liksom Föreningen Vatten. Den förstnämnda skulle jag benämna en intressentförening, medan den andra snarare är en intresseförening med bredare medlemsbas.
Några trender
På VA-mässan återfinns påfallande många små reningsverk för enskilda hushåll eller grupper av hushåll. Marknaden för dessa är som känt stor eftersom vi har uppskattningsvis en miljon friliggande hus utan kommunalt avlopp.
Här finns också påfallande många biogas-utställare, såväl teknik son systemägare. Biogas kan ju framställas bl.a. ur rötresterna från reningsverken.
Vid sidan av alla rör, pumpar och filter finns även styrsystem och profilprodukter som inger ett visst hopp. Jag fastnade för en produkt, som jag hoppas får exportframgångar.
Läckande vattenledningar
Ingenjörsfirman Ultrac från Göteborg visade en relativt lättbegriplig sensorutrustning som kan användas för att snabbt detektera läckor i gatunätets vattenledningar. Med hjälp av en avlyssningsapparat kopplad till en handburen display kan man snabbt se om vattenledningen läcker eller inte. Finns det ett läckage uppstår nämligen en tydlig frekvensavvikelse i ljudbilden, som synliggörs grafiskt på en liten skärm. Läckande rör tjuter. Tjut kan synliggöras. Vattenläckan kan hittas. Inte så otroligt viktigt i vårt land, men är vatten en bristvara kan ett läckage vara skillnaden på liv och död.
Globalt behov
Water Aid var en annan utställare som stack ut. Med en enkel månadsinbetalning kan vi som har gott om gott vatten skänka vatten till behövande i Afrika, Bangladesh eller på andra platser, där vattenförsörjningen inte är säkrad. Låt oss inte glömma att storleksordningen 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten.
CSR-perspektivet?
Lite märkligt kändes det att så få av utställarna i sina montrar manifesterade ambitionen att bidra till att lösa en av världens viktigaste frågor – rätten till tillgång på rent vatten. Säkerligen finns det företag och organisationer som gör mycket, men på golvet, hos branschen, tycks solidariteten med resten världen inte vara viktig för affärerna.
Länktips: http://www.vamassan.se
*) Något om Svenskt Vatten. Svensk Vatten driver bl.a. frågan om Revaq-certifiering av reningsverkens kvalitetssäkringsarbete, dels uppströms, dels med den uttalade ambitionen att återföra slam från reningsverken till jordbruket. En i teorin lämplig kretsloppstanke, men i praktiken riskfylld eftersom det dels finns påvisbara rester av tungmetaller i slammet, dels finns en uppsjö av restsubstanser i slammet, där det saknas mätmetoder, gränsvärden och säkra beslutsunderlag för att bedöma risker för människans hälsa och den yttre miljön. Olika aktörer gör skilda bedömningar av fördelar och risker med slamåterföring till jordbruket. I ett ekologiskt jordbruk är slammet inte tillåtet som gödsel.