Värdet av att lyssna

Posted on 28 maj, 2012 by Christer Owe

Varje dag händer något positivt. Det gäller att se det positiva och att förstärka det, ta det med sig och återberätta. För att stärka den utveckling vi tror på.

Möjligheter i mötet
Varje möte innebär en möjlighet. Vi kan lära oss något nytt, få en ny tanke att bearbeta eller själva komma på något intressant som en reaktion på vad vi sett, hört eller upplevt. Idag intervjuade jag en erfaren projektperson inom ramen för det uppdrag jag arbetar med. Intervjun blev kanske en timme lång och helt i telefon. Det fungerade bra, trots att 60 % eller mer av vår kommunikation är kroppsspråk. Samtalet kretsade kring det värdefulla.

Det värdefulla
”Vad är värdefullt från projekt NN och som du tycker bör inkluderas i den process jag förbereder” var min fråga. En sak är att läsa rapporter, där står oftast ungefär samma saker och på ett kansliartat språk avsett för kanslipersonal att föra vidare i någon formell form. Det jag var ute efter var kärnan, det mest värdefulla, som inte får gå förlorad i de långa rapporternas prosa. Det där smått subtila som det krävs erfarenhet och relativa upplevelser för att iaktta och notera och dessutom kunna sätta ord på. Undertexten, det bakomliggande värdet till det som står skrivet på ytan.

Lyssna in
Jag fick ett lika självklart som lugnande och positivt svar. ”Det viktiga är att förhålla sig inlyssnande”, sa personen jag intervjuade. Man ska lyssna in och förstå på djupet vad som sägs. Så självklart, men ändå inte. I den tidspressade rollfördelning vi har, där stackars personal på äldreboendet och ännu mera stackars boende på äldreboendet knappt får en minut av mänsklig samvaro, eller i det uppskruvade tempo som mycket av arbetslivet generellt pågår – där finns knappast tid för inlyssande och reflexion. Ändå var det just detta som min intervjuade person tryckte på.

Så enkelt
Tar vi oss tid att lyssna på barnen hemma och i skolan, på marginaliserade och sjuka och lyssnar på riktigt kanske vi till och med förstår vad vi ska göra. Så enkelt. Så bra. Så märkligt att det måste sägas.

Företag vinner på dialog

Posted on 27 maj, 2012 by Christer Owe

Sara Kadefors skrev en tänkvärd krönika i gårdagens G-P. Hon skrev om olusten att möta den tvärsäkra attityden. Uppenbarligen var det Alexander Bards framträdande i ett intervjuprogram som fick henne att reflektera och göra kopplingar till scientologer och KPML(r). Hon känner en olust inför tvärsäkra påståenden om hur världen är eller borde vara. Sara Kadefors krönika väckte lusten att spinna vidare på detta tema.

Två sorters kommunikation
På den ena sidan: reklam, paketerad information, frälsningsläror, dogmatism, propaganda, slagord, paroller, förenklingar, svart-vita budskap utan nyanser, kommunikation i en riktning, maktspråk, myndighetsutövning, ordergivning, dogmer.
På den andra sidan: motsatsen till allt detta, dialog, lyssnande, en gemensam process för att komma fram till en gemensam slutsats, dubbelriktad kommunikation, samarbetsklimat, frågor snarare än svar, öppenhet. Men också på den andra sidan: osäkerhet, otydlighet, oklara motivbilder och målsättningar, medvetet öppnade frågeställningar som saknar svar. Fungerar dessa sorters kommunikation – och för vem ? Hur fungerar de i praktiken ?

Ordergivning
Ordergivning bygger på att den som ger en order sitter inne med en större kunskaps- och referensbas än mottagaren. Generalen ger ut order som förbanden verkställer. Den menige soldaten förväntas lyda. Översatt till näringslivet – den anställde ska utföra det någon annan tänkt ut. ”Tänk inte själv, skruva den muttern, stämpla in den produkten, ta betalt i kassan….” Ordergivning som styrsystem lever än idag. Det som gör att det sällan fungerar är bland annat den bristande motivation och arbetsglädje metoden leder till, dvs att inte vara delaktig i processen. När arbetsgivaren visar ointresse för varje medarbetares möjliga bidrag till helheten blockerar hen tillvaratagandet av kvaliteter som skulle kunna gynna både den anställde och företaget.

Dialog bygger på förtroende
Dialogmodellen, där arbetsgivare och arbetstagare samtalar om bästa sätt lösa en uppgift och där arbetsgivaren tydligt ger arbetstagaren frihet att lösa uppgiften på bästa sätt gör att människor växer. Men då får inte tvärsäkerheten blockera processen. Det får inte finnas en underström av outtalat hot att ”om du inte gör som jag föredrar så får du problem” eller ”bäst att jag håller koll på denna person, som det ju inte går att lita på”. Därmed framträder ett tydligt fundament för framgångsrik delegering – förtroende. Det måste finnas ett ömsesidigt förtroende mellan båda parter för att en dialogmodell ska kunna gå att använda fullt ut. Dialogmodellen förutsätter dessutom ett aktivt lyssnande och att den överordnade kan och vill släppa på formella och informella spärrar. Jag har själv varit i just denna situation, där gränsdragningen mellan misstroende och förtroende bromsade ett bra resultat. Det är inte enkelt, om nu någon trodde detta.

Tillvaratagande
De tvärsäkra, förenklade, effektiva påstående som ytligt sett kan ses som kraftfulla och verkningsfulla är kanske i själva verket kontraproduktiva. Ska en verksamhet, ett företag, ett samhälle utvecklas är det viktigt att vi tar till vara varje människas kompetens, förmåga och drömmar. Risken är uppenbar att tvärsäkra beslut uppifrån gör att många goda initiativ aldrig ser dagens ljus. Modet hos ledare och chefer ligger i att möjliggöra en plats för var och en i en helhet som därmed kan bli lite större. Så bygger vi hållbara företag i en mer hållbar värld.

Bankförnyelse

Posted on 23 maj, 2012 by Christer Owe

De ledande bankerna meddelar att man behöver tjäna mer pengar på pengar. Sådär 100 miljarder Euro. Detta meddelades av Nordeas VD, uppbackad av SEB:s VD, i Rapport ikväll. Har bankerna tappat kontakten med verkligheten ?

Ingen hejd
Inte nog med att bankerna beviljar höga aktieutdelningar, tar ut höga räntor av låntagare och diverse avgifter (kontokortshanteringen!). De inser att staten inte har råd att banksystemet går omkull, dvs det finns ingen naturlig bromsmekanism som håller tillbaka vinstjakten. De har heller inte förstått att det som nu händer är att företagen på allvar tar tag i CSR- och hållbarhetsfrågorna. Då är det inte OK att låna ut till verksamheter som bidrar till det icke hållbara.

Etik
Om nu de stora bankerna tror att de kan agera som om kunder alltid kommer att finnas kanske de blir överraskade när de plötsligt upptäcker att fler och fler sparare och låntagare vänder sig till andra banker med en tydlig etisk profil. JAK och Ekobanken är två medlemsbanker som möter ett ökat intresse i Sverige. Båda bankerna fyller ett viktigt syfte och bidrar till en bättre värld med sina olika upplägg. JAK huvudsakligen för privatpersoner, Ekobanken med projekt-, företags- och verksamhetsfokus. I takt med att storbankerna tappar kontakten med verkligheten öppnas naturligtvis nya möjligheter för andra banker att ta plats.

Förnyelse
Kanske är det just detta som är bra. Att även bankväsendet förnyas inifrån. Precis som gäller i andra branscher behöver vi konkurrens på finansieringsområdet.

Länkar: www.ekobanken.se
www.jak.se

Fiskbranschen tar ansvar

Posted on 21 maj, 2012 by Christer Owe

Föregångare ska alltid premieras. Åtminstone när de går före i en bra riktning. I näringslivet är det ofta så att branschföreningar enligt stadgarna ska värna sina medlemmars intressen. Vilket då ofta leder till att nytänkande och omorientering får stå tillbaka för traditionen. Desto roligare att kunna lyfta fram en av Sveriges vassaste branschföreningar.

Hållbart fiske
För ett år sedan deltog jag på Fiskbranschens Riksförbunds årsstämma på Vann i Lysekil. Då var det glädjande och inspirerande att konstatera att branschen tydligt satte ner foten – man arbetar för ett hållbart fiske. Idag var det dags igen, denna gång i Göteborg. Och kursen ligger fast – fortfarande är det ett hållbart fiske fiskbranschen vill medverka till. Vi är alla att gratulera till denna insikt och inriktning.

EU-kommissionen
Inledningstalare är EU-kommissionär Maria Damanaki, som berömmer den svenska fiskenäringen: ”You are ahead of your time. Resten av Europa kan vara stolta över er. I EU-kommisssionen diskuteras just detta som ni tagit ställning för.”
Mrs Damanaki är tydlig med att det går att uppnå ett hållbart fiske och redogör för att det nu är 20 arter som fångas på ett hållbart sätt mot bara en handfull arter för några år sedan. Fördelen, menar hon, är också att när bestånden blir stabila går det att öka fångstkvoterna. Samtidigt betonar hon att utkasten (fångad fisk som kastas tillbaka i havet utan att tas i land) måste minska, att märkningen måste vara tydlig och hjälpa konsumenterna att välja rätt. Hon lyfter också ”added value” både till varje landad fisk och i hela förädlingskedjan.

Dubbelt så mycket import som inhemskt fångad fisk
Den svenska branschföreningen ingår i en europeisk förening för nationella föreningar. (Det är ju så världen ser ut – som ryska dockor). Holländaren Guus Pastoor från detta europeiska samarbetsorgan redovisar en del intressanta siffror. Här finns inte plats att redogöra för allt, men 2/3-delar av fisken i EU importeras, 1/3-del har således ursprung inom EU. Detta är tänkvärt på flera plan.
Mr Pastoor varnar för ”storage mechanisms”, dvs osund lagerhållning och ser att både processindustrin och handeln har nyckelroller för en hållbar utveckling. Enhetliga rapporterings- och faktasystem ser han som väsentliga. Han efterlyser också ett tydligare marknadstänkande och inte så stort fokus på primärproduktionen. Som tydliga trender ser han aquakultur (lax och räkor var två exempel) och MSc-märkning, där dock MSc-märkningen inte alltid garanterar hög kvalitet, vilket kan vara ett problem.

Eskil Erlandsson
Före den avslutande paneldebatten med många fiskekunniga håller landsbygdsminister Eskil Erlandsson ett anförande. Även ministern presenterar intressanta fakta. Som att det kritiserade skrotningsbidraget kostat € 2,73 milliarder under en 20-årsperiod och netto i minskade uttag inte gett något som helst utslag eftersom tonnageminskningen kompenserats av bättre fångstmetoder. Eskil Erlandsson berättar även om en nyligen gjord överenskommelse mellan Danmark, Norge och Sverige om ett utkastförbud i Skagerak, som han hoppas ska bilda mönster för andra regioner att ta efter. Ministern ser också branschen som en landsbygdsbransch eftersom många förädlingsindustrier ligger på mindre orter. När det gällde konsumentinformationen säger han sig arbeta för förenklingar av regelverken. På min fråga vad som kommer att sägas nästa år på Fiskbranschens årsstämma svarar ministern lite underfundigt att ”då berättar vi om att allt det som nu planeras har blivit genomfört.”

Gränsen går vid Alperna?
Intrycket av dagen är ändå att primärproducenter, organisationer, förädlingsindustri och lagstiftare till stor del vill samma sak. Det är mycket lovande och hoppfullt. Men som Eskil Erlandssson sa – det går en gräns ungefär vid Alperna, där förståelsen för våra synpunkter inte är lika stor. Och halkar nu Island in på ett torskstim i EU-gemenskapen lär inte frågorna bli enklare att reglera.
Och: Var fanns ni ICA, Axfood och COOP ?

Samtidiga synvändor

Posted on 27 april, 2012 by Christer Owe

Den senaste tiden har jag kunnat närvara på ett stort antal seminarier och föredrag. Det går att se ett mönster i de budskap som nu framträder. Budskapen är påfallande lika och påfallande nyorienterande. Vad är det som händer just nu?

Chalmers-professorn
Greg Morrison, professor vid Chalmers Tekniska högskola deltog i ett seminarium som handlade om en tillbakablick under rubriken Stockholm +40, dvs 40 år efter den konferens 1972 som i Stockholm satte fingret på miljöfrågorna för första gången. Greg sa: ”Vad vill jag som medmänniska?” som svar på frågan vad som kan vara viktigast i vår tid. Det ligger något mycket hoppfullt i detta. Istället för traditionell teknik- eller mätbarhetsfixering betonar han de inre drivkrafterna hos var och en i relation till omgivningen.

Harward-professorn
Ekonomerna vid Harward brukar anses världsledande. Här lanserar nu professor Michael E Porter ett nytt begrepp för framtidens kapitalism: Shared Values. Han förtydligar: Companies must take the lead in bringing business and society back together. Dvs ungefär: Företagen måste ta ledningen när det gäller att återförena näringslivet med samhället. Han menar att företagen har fastnat i ett perifert CSR-tänkande istället för som ett kärnvärde. Företagens framgång hänger ihop med sociala framsteg, hävdar han. Är detta brukssamhällenas återkomst?

Opinionsbildaren och författaren
Anders Wijkman, som varit EU-parlamentariker i 10 år och där framgångsrikt satt fokus på många miljö- och hållbarhetsfrågor, har återvänt till Sverige och verkar nu i flera centrala sammanhang. Jag hade tillfälle att lyssna till Anders häromdagen och han beskrev en annan intressant synvända, som håller på att få fäste i vida kretsar, både hos näringslivsföreträdare och politiker. Istället för ett producentfokus i industrin där vinsten genereras ur produktivitet per volym, kommer nu ett nyttjandefokus. Nyttjandet inkluderar driftsfasen och livscykelkostnaden där vinsten uppkommer ur ett helhetsperspektiv, med produktion, livslängd, driftsäkerhet och kundnöjdhet inkluderade. Anders tog exemplet med den 50-procentiga resursbesparing som sker om vi förlänger varje såld PC:s livslängd med ett år.

Förvaltningschefen
Tillträdande chefen för Stadsbyggnadskontoret i Göteborg, Agneta Hammer talade på ett seminarium om stress och stadsbyggnad häromdagen. Några av nyckelorden i hennes budskap var tvärsektoriellt, lyhört, medborgarinitiativ, experimentell, nya idéer, unga människor behöver lösningar. En förvaltningschef som talar förändring!

Hoppfullt
Med dessa fyra tydliga exempel hämtade från föredrag denna vecka och en artikel publicerad förra året i Harward Business Review går det att dra slutsatsen att något händer. Ett mänskligare, mer inkluderande sätt att organisera företag och samhälle tar form och tar sig snarlika uttryck i de formuleringar som används. Vad är det om inte hoppfullt?

Isens visdom

Posted on 26 april, 2012 by Christer Owe

Den 25 april besökte Angaangaq Angakkorsuaq Göteborg för att medverka i ett seminarium på Handelshögskolan. Angaangaq är eskimå och shaman från Kalaallit Nunaatfolket, tillika bärare av Qilaut (vindtrumma).

Uppåt väggarna
Att vi har mycket att lära av naturfolken och ursprungsbefolkningarna när det gäller att leva i harmoni med naturens förutsättningar inser vi nog lite till mans. På Grönland lever människor nära isen och har månghundraårig nedärvd kunskap om klimatet. Angaangaq berättar att redan i januari 1963 kunde de konstatera att klimatet höll på att förändras. När de stod vid en 1,5 km hög isvägg för att traditionsenligt utföra en ceremoni såg de att vatten sipprade ner för bergväggen. Det var 35 minusgrader och på denna plats hade aldrig förr vatten runnit nerför isväggen.

”Isen måste smälta i människors hjärtan”
Angaangaq har flera budskap till oss. Han har besökt 58 länder och berättat det han vet, men halvt uppgivet konstaterar han att ingen tycks lyssna. Ingen ändrar sin politik. Ni är själva lösningen, säger han och får oss att förstå att vi har något att lära. ”Isen måste smälta i människors hjärtan så att de kan använda sin kunskap.” Och ”Det största avståndet är från människans hjärna till hennes hjärta”.

1 på 150000
Angaangaq påminner oss om att det finns 150000 miljöorganisationer runt om i världen, men bara en värld. Man kan fråga sig om vi verkligen använder vår kunskap på ett klokt sätt, frågar han retoriskt.

En inre balans är nödvändig
”Mänskligheten har inte vuxit mentalt”, säger Angaangaq. Vi är inte i balans, vi måste ha en jämvikt. Vi saknar en balans mellan kropp, själ och ande; our body, our mind and our spirit.

Använd din visdom!
Så, gå hem och använd din visdom!, uppmanar han oss. Och så enkelt är det naturligtvis. Alla lösningar finns och vi vet egentligen vad som måste göras. Lite märkligt är det att en eskimå ska resa hela vägen till Sverige för att uppmana oss att göra det vi redan vet.

Anm. Arrangör av seminariet var Gröna Korset i Sverige, som ingår i Green Cross International. Talare var även Björn Lindberg, språkrör för Grön Ungdom och Anders Wijkman, tidigare EU-parlamentariker, nu miljödebattör, författare m.m.
Länk http://green-cross.se .

Brobyggande: Interreligiöst Center

Posted on 21 april, 2012 by Christer Owe

Igår invigdes Interreligiöst center i Göteborg, en plats där Göteborgs olika religioner kan mötas. Centret är ett initiaitv som stöds av Göteborgs Stad och som i sig bär på en hoppfull idé om samtalet och mötet som det som kan bygga broar mellan människor och bära in i framtiden.

Högtidliga tal
Ordföranden i Göteborgs Interreligiösa Råd, Peter Borenstein, rabbin, invigningstalar och gläds åt den fotoutställning som samtidigt presenterades: Heliga Rum, stilrena bilder av de kyrkorum och andliga rum som finns i ett stort antal i Göteborg. Biskop emeritus Carl Axel Aurelius talar om centret som en motpol till de heliga rummen. Centret som en mötesplats för alla religioner, där vi alla har något att lära oss.

Perspektiv
Carl Axel Aurelius påminner i sitt tal om perspektivskillnaden hos de stora religionerna. Att kristendomen är en ”jag”-religion, medan judendom, islam och religionerna i fjärran östen betonar ett ”vi” i form av familjen och kollektivet. Kristendomen bryr sig mycket om individens andliga utveckling, medan de andra religionerna i större utsträckning vänder sig till gemenskapen. Det ligger ingen värdering i detta, utan mer ett konstaterande. Själv kan jag inte låta bli att fundera på hur mycket av dagens välfärdsegoism som kan ha vuxit fram ur ett onyanserat förhållningssätt till det kristna budskapet.

Unga människor
Glädjande är också att bland patriarker och äldre män rör sig många unga människor, ungdomar som jag uppfattar har en stark önskan att låta sin förankring i någon av religionerna ta sig uttryck i byggande av en stark gemenskapsväv.

Värderingarna
Det kanske allra viktigaste med ett exempel som det Interreligiösa Centret är att de idéutbyten och konkreta arbeten som kan formuleras och formas i detta center tar sitt avstamp i de värderingar människor känner en förankring i. I vår vilsna tid, där hopplöshet och uppgivenhet lätt smyger sig in, är det befriande med en plats för tydliga och överbryggande ställningstaganden och en uttalad respekt för oliktänkande.

Just nu
Varje stadsdel skulle behöva en mötesplats av detta slag, för att kanalisera goda krafter till ett arbete för en gemensam men olika framtid. Inte minst mot bakgrund av den rättegång mot en massmördare som just nu pågår i Oslo.

Länk: http://interreligiosacentret.se/
Länk: http://interreligiosacentret.se/unga-som-tror/

Den bokstavliga hygienfaktorn

Posted on 13 april, 2012 by Christer Owe

Jag lyssnar till Martina Nee på Peepoople i Stockholm. Hon beskriver ett av de viktigaste projekten som pågår just nu. Jag slås av vilka dimensioner vi talar om. 2,5 miljarder människor saknar toalett idag. Toaletten Peepoo har kommit för att göra skillnad.

Målet är 150 miljoner
Martina berättar att målet är att 150 miljoner människor ska nås varje dag. Det betyder att nästan lika många komposterbara engångstoaletter ska produceras varje dag. En semimanuell produktion tillverkar idag 6000 per dag, men den maskin som i år levereras från Tyskland ska klara 500.000 toalettsystem per dag. Hur distribuerar man ut en halv miljon enheter per dag, tänker jag, när det inte finns infrastruktur?

Värdet finns i komposten
Systemet är tänkt som en värdekedja, där varje använd toalett har ett pantvärde och där efterfrågan på komposttillförsel gör att behållaren med sitt innehåll kan säljas på en marknad. På så sätt skapas ett kretslopp som gynnar både hälsa, miljö och ekonomi. Värdet på den använda engångstoaletten blir drivkraften i systemet.

På fyra veckor är innehållet fritt från möjliga smittkällor
Peepoo renar fekalierna från alla smittsamma bakterier och parasiter. Innehållet är fritt från smittsamma ämnen, patogener, efter fyra veckor. Då börjar också nedbrytningen av plasten som fekalierna är inneslutna i. Allt kan ingå i kretsloppet.

Slumområden, katastrofområden, skolor etc
Störst betydelse gör Peepoo i slumområden och i katastrofområden. I två omgångar har systemet testats i Haiti. Det har även testats i Pakistan och i Kenya, där den nuvarande tillverkningen sker. Ett standardpaket innehåller 28 engångstoaletter, vilket motsvarar en månads behov för en person. Särskilt viktigt är det att förse skolor med en toalettlösning, förklarar Martina.

Vatten och sanitet en hygienfaktor
Tillgång till rent dricksvatten och tillgång till en hållbar sanitetslösning är avgörande för världsutvecklingen. Sålänge nära en miljard människor och uppskattningsvis 2,5 miljarder människor (250 Sverige, lite drygt) inte har tillgång till en säker toalett är allt annat sekundärt. Om vi bygger skolor och energisystem i fattiga länder men bortser från basala behov tänker vi i fel ordningsföljd. Att förse alla människor på jorden med vatten och en hygienisk, säker toalettlösning är bokstavligen en hygienfaktor.

Opinionsbildning och FN:s roll
För att få fart på frågan om vatten och sanitet måste den lyftas upp i opinionen, så att rätt prioriteringar kan ske. FN har genom sina organ en särskild roll att se till att frågan löses. Jan Eliasson brinner för vattenfrågan och kanske kan göra något när han den 1 juli tillträder sin nya tjänst på FN. Men det handlar också om vars och ens medvetenhet i en rättvisefråga.

30000 Östersund
Löpsedlar och förstasidor fylldes av rubriker när Östersund drabbades av förorenat vatten under några veckor förra året. Så är det hela tiden för 30000 Östersund i de fattiga länderna. Peepoople kan nå 5-6 procent av de behövande med sin lösning. Och då ska Peepoo distribueras till uppemot 150 miljoner människor varje dag. Perspektiven svindlar.
Men lösningen finns – det är det riktigt hoppfulla för de barn som idag dör i förtid p.g.a. bristande sanitet och förorenat vatten.

Länk: www.peepoople.com

Köpenhamns gröna lista

Posted on 10 april, 2012 by Christer Owe

Börja med att gå till Köpenhamns Stads hemsida www.kk.dk . Väl där kan du relativt lätt klicka dig framåt till företag (Erhverv) och miljö och den gröna listan.
Eller så går du direkt dit genom att klicka här.

1000+ företag
Det är många företag på Köpenhamns gröna lista. Jovisst, många filialer också, men ändå – vilken svensk stad matchar denna lista? Danskarna fetstilar dessutom det man kallar frontrunners, dangelsk för föregångare. I Sverige vågar inte kommuner särbehandla företagen på det sättet, det är i alla fall sällsynt.

Men här då?
Jovisst, vi har Göteborgs Miljödiplom som numera ingår i Svensk Miljöbas. Men inte tusen stycken och inga föregångare. I Sverige ska kommunen inte ägna sig åt att lyfta fram företag. Man kan lista de företag som klarat diplomeringskraven, men inte mer.

Tilltalande
Är jämförelsen orättvis? Döljer sig dåliga exempel bakom de danska föregångarna? Har Köpenhamns lista inneburit en orättvis behandling av företag som inte benämns föregångare? Möjligen kan det vara så. Men det som är påtagligt är tilltalet. ”Detta är ett frivilligt åtagande”, skriver kommunen. och ”Här har du en branschanpassad checklista”. Exempel på sådant tilltal här.

Lägre tröskel
Ibland tenderar vi i Sverige att komplicera saker och ting. Göra det onödigt krångligt. Jag kan inte undgå att känna att danskarna hittat en betydligt mer tilltalande variant – tilltalande i flera betydelser – som troligen gör tröskeln lägre för företag som vill ta ansvar för klimatfrågan, kemikaliefrågan, vattenfrågan osv.

Snabbare
Vi måste lära oss att tänka i andra banor, och fånga upp smarta idéer snabbare än vi gör. Och dra nytta av det nordiska samarbetet.

Några danska länkar att kolla in:
www.key2green.dk
www.ecocouncil.dk
www.eco-net.dk
www.kk.dk/Erhverv/Miljoe/GroenneErhverv/HvemErMedlem.aspx
www.folkecenter.dk
www.balancingact.dk
www.merkur.dk

Föreningen Norden

Posted on 1 april, 2012 by Christer Owe

Kungälv 31 mars
Föreningen Nordens generalsekreterare Bo Andersson blir närmast lyrisk när han får syn på den svarta tavlan, krittavlan, i den stora salen på Nordiska Folkhögskolan där Göteborgs- och Bohusländistriktet inom Föreningen Norden har samlats för att tillsammans med Bo diskutera utvecklingsfrågor. Intill finns en Whiteboard. Svart och vitt. Tänk om framtiden ginge att förenkla så långt.

Ansvar
Pedagogiskt, personligt och välunderbyggt målar Bo upp sin tydliga bild av den roll Föreningen Norden har att spela idag. Demokrati, med delkomponenter som jämlikhet, solidaritet, frihet och respekt, är den överordnade ideologi de allra flesta organistioner utgår ifrån och ser som en deluppgift att försvara. Samhällsidén i Norden bärs upp av några mycket centrala idémässiga och konkreta fundament. Och, menar Bo, denna samhällsidé måste leva och utvecklas. Metoden är kulturyttringar, möten, kontakter. Ansvaret skulle kunna vara Föreningen Nordens.

Kärnan
Det finns 600 nordiska samverkansorganisationer. Föreningen Norden skulle kunna ha ansvaret för att samhällsidén som sådan hålls levande och utvecklas. Och så fylls svarta tavlan av nyckelbegrepp, samhällsområden, åtgärder, initiativ och möjligheter. Tydligt framstår en mångfacetterad och tidlös bild av vad ett samhälle egentligen är.

Meningsfullt
Gruppdiskusionerna blir vitala och idérika. Stort blandas med smått. Målgrupper, arbetssätt, varumärke… som sutte vi i vilket styrelserum som helst. Portalfraser bollas – ”Folkrörelse för nordisk samverkan” och ””Det är vi som kan Norden”. De flesta åker hem – är mitt intryck – med en stärkt känsla av att delta i något meningsfullt. Om några månader formaliseras diskussionerna i antagna styr- och åtgärdsdokument.

Värde och kriterier
Personligen ser jag de nordiska samhällena som värdefulla förebilder för andra regioner. (Läs även det jag skrev nyligen efter Jan Eliassons föredrag i Borås). När de nordiska länderna för sig själva, på såväl politisk nivå som på förenings- och medborgarnivå klargjort värdet av och de viktigaste kriterierna för den typ av stabila samhällen vi åstadkommit i Norden, då finns möjlighet att använda denna nordiska modell som förebild i andra regioner. Baltikum, Balkan och Nordafrika är några sådana områden.

Städer och regioner viktiga
I takt med att gränser mellan länder minskar i betydelse och människor, varor och idéer flödar – inte minst tack vare internet – kommer stegvis, tror jag, betydelsen av nationalstaten att minska. Städer och regioner blir viktiga för våra dagliga liv och trygghetssystem. Och får kulturer utvecklas i respekt och frihet kan också nya gränslösa samarbeten bli möjliga. Sovjet och Jugoslavien är exempel på statsbildningar som byggde på tanken att gränser utgjorde murar. När back-packergenerationen, som vant sig att resa över hela världen, hamnar i beslutsposition får vi i bästa fall se många av de konstgjorda hindren försvinna. Och det är då modeller för samverkan behövs. Då måste Norden visa hur likheter och skillnader på en mängd olika områden blir till en stark fördel.

Likheter och skillnader
Och samtidigt måste vi själva bättre ta vara på den resurs som personer födda i andra kulturer utgör. Likheter och skillnader, svarta tavlan och Whiteboarden, utgör kontrasterna som gör landskapet vackert, som gör grytan välsmakande. Det ska bli spännande att följa utvecklingen för Föreningen Norden, som vill ta ansvar för samhällsidén.

… att verka för ett hållbart samhälle

Samband mellan idéer, affärer och samhälle. Av Christer Owe, Göteborg.

Category Archives: Uncategorized