På DN Debatt gick det att läsa 26 mars att det syns ”Ingen effekt av att Sverige går före i klimatpolitiken”, en artikel av Michael Hoel, professor i nationalekonomi. Läs gärna originaltexten här.
Sant – förändringar i Sverige är svårmätbara
Vill man föra i bevis att det vi gör i Sverige inte ger något mätbart avtryck i världsutvecklingen är det relativt lätt att belägga. Våra cirka 80000 fat olja om dagen utgör bara en promille av världskonsumtionen på drygt 80 miljoner fat om dagen. En promille är svårt att mäta. Och i vilket diagram som helst försvinner en sådan avvikelse särskilt om det är någon enstaka procent av denna promille som ska redovisas. Vi närmar oss då ppm-nivån, nano-nivån, där förändringar blir nästintill osynliga.
OK. Så långt är det sant – det syns inte vad vi gör.
Racet
För 250 miljoner år sedan kollapsade jordens ekosystem totalt. Systemen tippade, syrehalten skönk, svavelhalten steg, landlevande djur och växter dog i stor utsträckning ut. Denna katastrof tog enligt vetenskapen 10000 år att förverkliga. Nu går racet hundra gånger fortare. På hundra år räknar man med att vi passerar den tipping point, då processerna blir oåterkalleliga och mänskligt liv så som vi vant oss vid blir omöjligt att upprätthålla.
Dagens politik hjälper inte
Professor Hoel landar i slutsatsen att det skulle behövas ” en annorlunda politik än dagens, som med bättre precision påverkar sannolikheten för ett teknikgenombrott av global betydelse.” Dvs dagens klimatpolitik gör varken till eller från – den leder inte till klimatavtal, tekniköverföring eller indirekta åtgärder, som spelar någon roll. Tvärtom finns risken att produktion (och koldioxidutsläpp) flyttar till andra länder och där kanske tom till ökade utsläpp enligt artikeln i DN.
Mobilisering
Vägvalet blir således tydligt. Resignation – det spelar ingen roll vad Sverige gör. Eller mobilisering – nu gäller det att hitta nya, bättre instrument som åstadkommer verklig förändring. Innan det är för sent. Och också att inse att klimatfrågan inte enbart är en fråga för politiker. Företag, föreningar och enskilda – alla har ett ansvar att agera.