Category Archives: Människan i hållbarheten

Individens relation till hållbarheten.

Läsning: Per Wirtén Hopp! – en bok om vår tid

Posted on by
Reply

Per Wirtén har skrivit en läsvärt bok med titeln ”Hopp!”, där han utgår från egna upplevelser och anstränger sig att förstå tidsandan. Hur kommer det sig att frihet, jämlikhet, solidaritet och stolta demokratiska hörnstenar tycks vittra sönder för att ge plats åt rädsla, egoism och egenintresse? Han använder inte just dessa ord, men det är ju uppenbart att världen steg för steg blir allt mer odemokratisk, mindre hänsynstagande och tycks sluta sig istället för att öppna sig för gemensamma lösningar.

En 25 minuters resa illustrerar 28 år i olika förväntad livslängd
Vi ser dagligen hur rikedomen koncentreras till allt färre individer. Istället för att som förr kunna namnen på ett dussintal folkvalda makthavare är det sannolikt att vi om några år på ett självklart sätt kan namnge de mest förmögna personerna på planeten. Den ekonomiska ojämlikheten beskrivs på ett konkret sätt i Wirténs bok. På sidan 98 beskriver han sitt besök i Glasgow för att på plats uppleva skillnaden mellan en välmående och en utsatt stadsdel. Medellivslängden i det välmående området Lenzie var 28 år högre än den mer centralt belägna stadsdelen Carlton. ”Ojämlikhetens olika former handlar inte enbart om pengar, status och möjligheter att utvecklas, utan också om hälsa sjukdom och död”, skriver han. På 25 minuters resa räknas timmarna ner. De som bor i den utsatta stadsdelen går statistiskt sett miste om 10 000 gryningar och lika många koppar te.

Kapitalismen destabiliserar sig själv
I ett avsnitt återger Wirtén en del av Thomas Pikettys tankar, bland annat att kapitalismen utmärks av en inbyggd rörelse mot ökad ojämlikhet. Hur systemet destabiliserar sig självt och rör sig mot sammanbrott, kaos och revolutioner. Hur marknaden aldrig landar i något naturligt, rättvist, jämviktsläge. Och hur samhället, dvs politiken, därför hela tiden behöver korrigera för marknadens ojämlika logik. Socioekonomiskt sett ökar ojämlikheten i Sverige. Mest jämställda var vi troligen i det tidiga 80-talet, innan Thatcher och Reagan fick gehör för de då nya ekonomiska idéerna.

Ett eget exempel på strukturell orättvisa
Ett typiskt exempel som jag kommer att tänka på är hur staten, det allmänna, eller vi alla skattebetalare, ger bidrag till det som brukar kallas ROT-avdrag. De som har råd att bygga om sitt kök får lite bidrag av staten för att göra just detta. Medan den som inte äger utan hyr sitt kök inte får något bidrag. Detta trots att miljonprogrammens lägenheter och hus numera är i stort behov av upprustning, inte minst för att säkerställa att det finns hiss i alla trevåningshus. Tänk om fördelningen av skatteintäkterna inte enbart hade gynnat de ägda bostäderna, utan hade varit mer behovsanpassade. Då hade kanske fler äldre kunnat bo kvar i sina lägenheter, när de får svårt att gå i trapporna. Som det är nu blir det bara fler och fler som är för friska för att hamna på servicehem, men för skröpliga för att kunna bo kvar.

Nollsummespelet
På sidan 110 skriver Wirtén om författaren Heather McGhee, som har skrivit flera böcker om ojämlikheten i USA. Lite längre fram i texten fångar Wirtén upp hennes tankar om ett nollsummespel. Det McGhee beskriver, enligt Wirtén, är hur det lätt blir så att de individer som känner sig underlägsna eller orättvist behandlade ofta fastnar i tron att summan av resurser är konstant. Om då någon annan minoritet skulle kräva mer rättvisa uppfattas det som att den egna gruppen skulle missgynnas i samma utsträckning. Som om det hela tiden handlade om att fördela en statisk summa resurser. Här tror jag kan finnas en delförklaring till att marginaliserade grupper i Sverige väljer att rösta på ett parti som vill förstärka klyftorna och peka ut vilka som räknas som ”vi” och vilka som är ”dom”. Nollsummespelet lurar antagligen en del att tro att det gäller att bevaka det man har, så att det inte går förlorat.

Erkännandepolitik
Wirtén skriver med en hänvisning till Nancy Fraser om erkännandepolitik, om hur det handlar om att erkänna för sig själv vilken roll man har och vill ha i samhället, men också att samhället erkänner rättigheter och likabehandling för varje individ och för varje grupp av människor. Om hur friheten att kunna delta i samhället ofta villkoras av patriarkatet, av rasismen eller av homofobin. Tänk att det ska vara så svårt att låta bli att skapa hierarkier och sortering av människor.

Solidaritet
Ett annat kapitel i boken handlar om solidaritet. På sidan 137 landar Wirtén i slutsatsen att liberalismen behöver återkomma som en slags socialistisk liberalism. På samma sätt som socialismen behöver återkomma som en liberal socialism. På ett sätt känns det som att språket saknar ord för det nya, som behöver formas som en motvikt mot den nya, hårda konservativism och egoism som frodas och tar plats under de lögnaktiga, antidemokratiska, auktoritära och förtryckande ledarnas massiva populistiska förenklingsparoller. Solidariteten är krävande, säger Wirtén. Den är inte neutral. Den tycks tvinga oss att aktivera oss och därmed att inte luta oss tillbaka i en bekymmersfri passivitet. Nån-annanismen är tyvärr utbredd.

Medmänsklighet
Mot slutet av boken blir Wirtén försiktigare. Den hoppfullhet han vill beskriva blir skör, orden försiktigare, texten ännu mer personlig. På ett sätt handlar hoppfullheten om vad det egentligen innebär att vara medmänniska. Inte bara människa, utan medmänniska. Jag kan varmt rekommendera boken ”Hopp!” och hoppas att det offentliga samtalet kan handla mer om frihet, jämlikhet, solidaritet och medmänsklighet. Och mindre om krig, hot, murar, rädsla, vapen och maktgalna ledares sicksackande mellan lögn och sanning.

Läsning: Harry Martinson Jordenruntresan

Posted on by
Reply

En av de svenska nobelpristagarna i litteratur är Harry Martinson. Sällskapet som bär hans namn gav år 2003 ut en bok om författarens sex DN-artiklar från 1962 där han reste jorden runt på DN:s uppdrag. (Jordenruntresan, på Vekerum förlag). Det var Olof Lagercrantz som ville att Harry Martinson skulle upptäcka och beskriva världen med sina ögon. Tyvärr känns boken lite krampaktig och lite ojämn.

Glimtvis anar man storheten
Kanske var det så att Harry Martinson var bättre på att beskriva den inre resan, än den yttre. Förmodligen har DN och senare sällskapet haft så stor beundran och respekt för författaren att det fick vägas in i publiceringen. Det tycks som om Harry Martinson hade svårt att leva upp till egna förväntningarna på litterär och innehållsmässig kvalitet på essäerna. En författare som Harry Martinsson förväntades naturligtvis bringa helt nytt ljus på dåtidens okända värld, där medierna ännu var sparsamt närvarande och direktsändningar egentligen bara kunde ske undantagsvis via radio och knappt det. Världen var till stor del okänd för de svenska läsarna.

Det skulle ha blivit fler texter
Det står också i bokens kommentarsdel att Harry Martinson egentligen förväntades skriva ytterligare texter om Australien, Tasmanien, Nya Zeeland, Singapore och andra platser som han besökt under sin långa resa. Men det blev ”bara” sex artiklar i DN. Troligen för att Harry Martinson hade väldigt höga krav på sig själv. Han såg sig själv som, och var ju också i första hand, författare och inte journalist.

Ett tidsdokument
Artiklarna är ett tidsdokument som visar hur lite vi visste om världen innan vi fick moderna medier och direktrapportering från världens alla hörn. Men också hur en iakttagare som Harry Martinson kunde se saker som inte handlade om sensationer eller att fånga läsare, sälja annonser osv. Dvs där andra, personliga, kanske udda iakttagelser fick ta plats, och där associationer fick fullt spelrum. I dagens journalistik finns ofta ett slags sensations- eller nyhetsfilter involverat, något som ännu inte tagit form på 60-talet. Läsarna hade en låg inte så mycket kunskap om världen där ute och kunde därför vara intresserade av det mesta.

Den första essän är nog bäst
Det är ett tidsdokument att läsa framför allt den första texten. Harry Martinson skriver för läsare som kanske aldrig har flugit och aldrig har sett molnen bre ut sig under flygplanet, aldrig har fått spana genom det lilla flygplansfönstret, aldrig åkt jetflyg och inte befunnit sig i det plåtrör som ett flygplan utgör. Han ger på så sätt en indirekt flygupplevelse för läsarna och beskriver Australiens vidsträckta öknar och de raka järnvägsspår som korsar USA eller den mångfald av öar som kan iakttas även i Sydostasiens floder. Men också en slags monotonins tröttsamhet när molnen aldrig tycks ta slut. På så sätt lockas vi som medpassagerare in i Harry Martinsons äventyr. Men man anar också hur svårt författaren känner det att variera sig och kunna förmedla något nytt, särskilt som hans hemmaplan inte är journalistens iakttagande blick utan mer författarens lössläppta fantasi.

Anekdotiskt
Harry Martinson läste astronomi samtidigt som min käre far. Mer än en gång hörde jag far berätta om vilka frågor Harry Martinson ställde till universitetsläraren, frågor som skulle spela stor roll när storverket Aniara skulle skapas. Världen är liten.

Läsning: Hédi Fried Skärvor av ett liv

Posted on by
Reply

Nyligen tog jag mig tid att läsa boken ”Skärvor av ett liv” av Hédi Fried. Det är en ögonvittnesskildring i jagform från hennes uppväxt i Transsylvanien, och om hur tyskarna ganska sent i kriget förändrade hennes liv totalt. Först samlade man tusentals judar i några få kvarter i den stad hon bodde i, för att senare transportera dem i järnvägsvagnar till Auschwitz. Där lyckades hon osannolikt nog hålla ihop med sin yngre syster och fick mot alla odds en ny chans i olika arbetsläger. Hon hamnade i Hamburg, Theresienstadt och Bergen-Belsen, befriades vid krigsslutet och hamnade i Sverige tack vare de vita bussarna.

Svårt att gå mot strömmen?
Detaljrikedomen och alla intryck ger ett starkt intryck och påminner på så sätt om ett filmmanus. Hennes berättelse kom ut som bok flera decennier efter kriget och 2015 skrev hon ett nytt förord. Boken trycks om och om igen. Det som är en lärdom idag är hur lätt det kan bli att en felaktig tanke slår rot och bejakas av ”goda” människor. Hur svårt det kan vara att gå emot strömmen. Situationen med den falska grannen illustrerar detta mycket väl. Grannen som sagt sig kunna bevara värdesaker när Hédis föräldrar gav sig av, men som behöll allt själv och sålde det hon kunde.

De tog stöd av varandra
Berättelsen påminner oss om hur lätt det är för människor att lockas med av en negativ rörelse, hur svårt det kan vara att stå emot. Men också hur vänskapen kan stärkas i den grupp som tar stöd av varandra. Det hjälpte mer än en gång att de var flera i samma ålder från samma stad. Och att finns det liv finns det hopp. att inte ge upp, vilket säkert många gjorde.

Fortfarande….
Det finns fortfarande folkgrupper som förföljs, fördrivs och får sina hem förstörda. Det är lätt att tro att nazismens illdåd tillhör undantagen och att det Hédi Fried beskriver bara är ekon från historien. Tyvärr pågår det fortfarande systematisk förföljelse av minoriteter i olika länder. Låt vara att nazisterna hittade ett effektivt sätt att förverkliga sina onda avsikter. Men vi kan också läsa Hédi Frieds historia som en påminnelse av att våldet pågår och fortsätter än idag.

En bra artikel om bildningens betydelse

Posted on by
Reply

I tidningen Syre fanns nyligen en bra artikel av Valdemar Möller om bildningens betydelse för de nordiska ländernas utveckling under 1900-talet, (länktips se nedan). Möller skriver om Lene Rachel Andersen och hennes bok ”The Nordic Secret”. En central tanke i Andersens bok är att i Norden försöker vi att utbilda barnen till att tänka själva, inte i första hand till att kunna återge på det sätt som någon vuxen, en lärare eller läroboksförfattare föreskriver. När barn ser uppgifter ur flera perspektiv och kanske hittar lösningar out-of-the-box lär de sig att tänka på ett innovativt sätt. Problem kan på så sätt stimulera till nytänkande och till bättre resursanvändning. Problemlösning handlar ju ofta om att hitta en ny nivå för att beskriva samband och fördelar.

Alla behöver kunna hitta sin roll i livet och vilja ta ansvar
På ett annat sätt än när vi enbart mäter prestation eller resultat som om det ekonomiskt, kortsiktigt, fördelaktigaste alltid är att föredra. Ju fler som kan komma med idéer desto bättre. Och också möjliggöra ansvarstagande. Det är helt avgörande att vi inte släpper taget om utvecklingen och litar på att Big Tech, AI eller något liknande ska lösa alla våra problem. Det anslaget, förmågan och viljan att ansvar och att några, eller egentligen alla, får chansen att hitta sin roll i livet är viktiga komponenter för framtiden.

Det gäller att kunna orientera sig
Det finns flera skäl till att hålla fast vid denna ”Nordic Secret” så som utvecklingen ser ut just nu. Det blir allt viktigare att hålla reda på vad som är sant och falskt. Desinformation och missvisande påståenden förekommer allt oftare i den offentliga debatten. Med stöd av artificiella hjälpmedel och horder av automatiserade avsändare drunknar vi i allt från oförarglig reklam till samhällsfarlig desinformation. Att klara att hålla reda på vad som kan vara sant eller ej blir därmed allt viktigare. Då blir utbildningen avgörande och förmågan till egen omdömesbildning avgörande.

AI kommer att kunna förändra balansen mellan sant och falskt
Ännu viktigare blir detta nu när AI tar allt mer plats och det som på ytan ser ut att vara korrekt kanske medvetet eller omedvetet vinklas till att beskriva företeelser på ett icke korrekt sätt. Det gäller inte bara bildmanipulation, utan blir avgörande när datamängder med både korrekta och falska delar används för att generera statistik och belägga påståenden. Då kommer det att bli allt svårare att navigera i det offentliga samtalet.

Det sluttande planet
Redan George Orwell varnade på 40-talet för en utveckling, där det till slut blir farligt att hävda sanningen, när makthavare baserar sin position på en hårt vinklad verklighetsbeskrivning. Det är det sluttande planet som hotar när nu Trump och hans MAGA-rörelse utsett media till fienden, i alla fall om de inte håller med honom. Och av universiteten kräver Trump anpassning, annars får de inga statliga anslag. Det går fort att ersätta ett öppet och demokratiskt samhälle med ett auktoritärt styre, där sanningen sätts på undantag. Det är mot bakgrund av den utvecklingen vi måste se till att undervisningen står fri och bygger på en människosyn som främjar det fria ordet och den fria viljan, självklart med tillägget att samarbete går före konkurrens.

Länktips: https://tidningensyre.se/2025/15-mars-2025/brinner-for-bildning-och-fritt-tankande/

Ägarlägenheter är en dålig idé

Posted on by
1

Bortom alla rubriker om Trump, matpriser, krig och konflikter finns det saker som rullar på i de processer som det är tänkt. Det finns en statlig utredning som kom i höstas med det tydliga numret 2024:83, som behöver uppmärksammas. Den föreslår, återigen, att det ska bli enklare att bilda ägarlägenheter. En tidigare utredning i slutet av Reinfeldt-perioden försökte samma sak och nu vill Tidöregeringen testa idén igen.

Ett särintresse paketeras som ett ”vi”
Den här gången har utredaren samlat ett antal bostadspolitiskt kunniga aktörer så att texten kan skrivas i ”vi”-form. T.o.m. Hyresgästföreningen satt med vid bordet och blev på så sätt del av det försök till legitimering utredningen vill ge sken av. Till HGF:s försvar ska sägas att det finns ett par sidor med avvikande åsikter i en bilaga till utredningen, men det är ändå ganska märkligt att hyresgästföreningen lägger tid på att medverka i något som knappast på något sätt kommer att kunna gynna hyresgäster i Sverige.

Snabba vinster är tydligen viktigt för Tidögänget…
Ju mer man läser i utredningen desto tydligare blir det att upplägget syftar till att ett fåtal personer möjlighet att tjäna pengar på ägande av en bostad. Det kommer bli näst intill omöjligt att använda ett hyreskontrakt via en ägd lägenhet i den traditionella bytesmarknaden. Ägaren kan när som helst göra anspråk på sin bostad. Men det allra värsta är att systemet med ägarlägenheter i ett slag skulle kunna öppna för en flodvåg av nya erbjudanden som påminner om AirBnB, där innehavaren av en bostad kan göra snabba pengar på olika uthyrningsalternativ.

Markandstänket är tydligen viktigare mänskliga rättigheter
Det är marknadstänket som helt dominerar upplägget och utredningen glömmer självklart bort att den svenska regeringsformen i första kapitlet, andra paragrafens första stycke mycket tydligt ålägger det allmänna att erbjuda en trygg bostad åt medborgarna. Motivet att kunna tjäna pengar på människors behov av bostad övertrumfar på så sätt den svenska regeringsformen och även FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som också nämner rätten till bostad.

Vad kommer i kölvattnet på detta förslag?
Utredningen bagatelliserar omfattningen och kostnaderna för de tvister som lär uppstå när lägenhetsinnehavare tror sig kunna slippa täcka gemensamma kostnader för en fastighet. Utredningen tonar självklart också ner de uppenbara riskerna med exploatering av typen bordellverksamhet, tillfälliga boenden för gästarbetare osv. Just för att bostadsmarknaden ser ut som den gör i flera kommuner borde det vara självklart att inte undanta bostäder från den traditionella hyresmarknaden.

Remisstid till den 21 april
Det finns ett stort antal invändningar, men de vill jag inte lista här. Då blir texten alldeles för lång. På ett principiellt plan handlar utredningen om att rätten att tjäna pengar på sin ägda bostad ska vara överordnad rätten till en bostad överhuvudtaget. Det duger inte 2025. Förslaget bidrar inte till en hållbar utveckling. Tvärtom. Den som vill läsa utredningen kan hitta en länk nedan. Det finns en remisstid som går ut om ganska exakt en månad, 21 april. Det vore bra om ett lagförslaget sågas av så många som möjligt.

Länktips: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/12/sou-202483/

Två intressanta länkar som ger lite hopp

Posted on by
Reply

Det som pågår i USA just nu påverkar hela världen. Världen har inte sett den här typen av förändring på mycket länge, där självklarheter plötsligt är osäkra och där lojaliteter och identifikation snabbt skiftar. Det bubblar upp till ytan sådant som troligen legat och pyrt under en längre tid.

Russell Razzaque ger en förklaring
För att förstå mer av samhällsutvecklingen, både i USA, Europa och här på hemmaplan är det intressant att ta del av en förklaring som Dr Russell Razzaque ger i ett videoklipp (Länk se nedan). Han betonar tre osäkerheter, som han menar hänger samman och som tagit sig uttryck dels i Brexit, dels i hur Trump kunde bli vald och vald igen. Det är ett intressant inlägg eftersom han kopplar ihop människors vilsenhet och osäkerhet med hur MAGA-rörelsen skickligt lyckades kanalisera denna osäkerhet. Han har också en intressant tanke kring hur motståndet behöver organiseras med en form av verklig och fördjupad demokrati.

Ett tillägg till hans inlägg
Jag skulle vilja addera att det är civilsamhällets roll att få människor att samarbeta som är avgörande. Vi har en tradition i Sverige av att lösa de gemensamma utmaningarna genom att prata ihop oss, se till att vi möts under ordnade former, skriver protokoll och tar ansvar för det som går att lösa på lokal och gemensam nivå. Byalagen och föreningslivet, studieförbunden och allt det ideella arbete som görs ute i landet är en stark och viktig resurs för att få den lokala demokratin att fungera. Passivitet och ”nån-annanismen” ska inte segra, och heller inte detta att beskylla en utpekad grupp för alla problem.

Norm Eisen är en förebild
Ett annat exempel på hur motståndet ser ut framgår av intervjun med en federal åklagare som inte tvekar att ta upp kampen mot Trumps och Musks olagliga metoder. (Länktips nedan). Det finns hopp, det finns folk som förstår vad som behöver göras. Och gör det.

Länktips: Russel Razzazue förklarar de bakomliggande mekanismerna till varför Trump lyckats. Och ger lite förslag på hur hoten kan begränsas. Här:
https://www.youtube.com/watch?v=074gEsTCLMY

Länktips: Brian Tyler Cohan intervjuar Norm Eisen, som är en av de federala åklagare som står upp mot Trump och driver processer som hjälper de drabbade att återfå sina jobb när de blivit oriktigt avskedade av Trump/Musk. Här: https://www.youtube.com/watch?v=RORpqUNambM

Orden spelar en särskild roll

Posted on by
2

I dagarna är det tre år sedan min far gick bort. I decennier ägnade han en stor del av sin lediga tid åt knep och knåp. Under pseudonymen Lasse Knepson publicerade han kluriga kryss i Nötknäpparen, skapade svårlösta problem och höll hjärncellerna sysselsatta hos läsare och lösare. För tio år sedan gav han mig chansen att ta över några av de regelbundet publicerade alstren i Hemmets Journal, något som jag fortsatt med sedan dess. Orden håller igång hjärnan och det roliga för mig är att skapa, inte att lösa. Att det går att få betalt för alstren är kanske förvånande när nu AI klarar att formulera så mycket. Korsordsmakarnas förening håller emot för att få förlagen att fortsätta vilja ha människoskapade alster. Vi får se hur det går. Så länge köparna gillar utmaningar som håller hjärnan i trim finns det nog en marknad.

Det är ett kallt samhälle som tar plats
Ordens betydelse ska inte underskattas. Även om vi inte har krig, sa Kristersson, har vi inte heller fred. Vi behöver ha is i magen och hålla huvudet kallt, brukar samma regering hävda. Det är lätt för dem att säga, som kan plocka fram rätt tempererat vin ur sin vinkyl och ha lagom med is i drinken före maten. Flertalet lever under helt andra villkor. Det är inte bara magen som fryser numera. Hela kroppen, biståndet och många bidrag fryser inne och numera är det själva samhällsklimatet som är isande kallt. Skälet är att de gemensamma resurserna skärs ner samtidigt som skatteavdragen för de rikaste växer. Det drag som vanligt folk förknippar med ROT är när tanden måste dras ut och behöver följas av fyllning eller fylla.

Kristersson hukar sig istället för att stå upp bakom Danmark
Det är inte ett avvaktande ledarskap vi behöver nu, Kristersson. Det är tydlighet. Ställ upp bakom Danmark och förklara att i Norden viker vi inte ner oss för att någon främmande makt gör anspråk naturresurser som de tycker sig ha rätt till. Koloniala fasoner hör dåtiden till. Nordisk samverkan borde vara självklar nu när kartorna ─ bokstavligen ─ ritas om. New York får väl snart kallas West Moscow.

Ytterhögern vill konfrontation
Hur orden spelar roll påminde mig Jan Guillou om i en krönika, där han pekade på hur noga det har varit att inte kalla det tragiska som hände i Örebro för en terrorhandling. Skolskjutning var det, sades det. Och så pekar Guillou på att skaffar man sig jaktlicens och skjutvapen för att skada andra människor är det ett planerat våldsdåd i syfte att skrämma, skada och döda. Samtidigt ska vi inte föra diskussionen på det sätt som antidemokraterna vill. Efter riksdagsvalet 2018 höll SD:s dåvarande gruppledare, (gruppeldare höll jag på att skriva), ett tal till de mest trogna av väljarna som kunde summeras i uppmaningen ”Segra eller dö”. (Länktips se nedan). Ytterhögern söker hela tiden konfrontation och använder orden för att bygga upp motsättningar och rädslor. Så vi ska undvika deras favoritbegrepp när vi talar om samhällets utveckling. Det är inte mer polarisering som behövs, det är inte mer antagonism eller oresonlighet som löser problem. Det är samverkan och en gemensam världsbild.

Falsk information bidrar inte till att utveckla demokratin

Överdrifter säljer
Tyvärr spelar media med i detta upphetsade tonläge, eftersom de vet att katastrof säljer bättre än svårighet, kontraster och svart-vita exempel är lättare att få klick på än resonerande förklaringar. Känslostyrda aktiviteter skapar snabbare reaktioner än logiska utläggningar. Överdrifter går hem, medan nyanserade sanningar inte skapar samma reaktion. Det är därför det är så skadligt när den politiska reklamen går över gränsen som i fallet med moderata affischer, där vindkraftverk står några få meter från badstranden. Sådana annonser skadar tilltron till de politiska budskapen. (Och illustrerar också hur svaga argument man har på anti-vindkraftssidan, när det bara är dylika överdrifter som återstår för att försöka vinna debatten…)

Varsamhet men också användbarhet
Vi måste vara varsamma med orden, precis som vi behöver vara varsamma med hur vi behandlar våra vänner och personer som vi inte betraktar som vänner. Risken är annars att vi i onödan bygger in oförsonlighet och fiendskap i relationer, som hade kunnat fungera som bryggor för ökad förståelse. Meningsmotståndare kan vara bra att ha, eftersom deras argument, om de är rimliga, kan vässa den egna argumentationen och på så sätt göra frågeställningen ännu tydligare.

Länktips: https://www.gp.se/nyheter/sverige/sd-toppens-utspel-seger-eller-dod.5f46360e-7515-40ea-b688-01427a481919

Vad vi behöver mer eller mindre

Posted on by
Reply

Nu byter världen riktning och vi förlorar tidigare hörnstenar i synen på säkerhet, balans mellan stormakter och vem vi kan lita på. Nu blir det ännu viktigare att orientera sig i flödet av sanningar, överdrifter, felaktigheter och osanningar. Världens rikaste man, Elon Musk, satsade 280 miljoner på att få Trump återvald och har belönats med en central roll i den nya regimen i Washington. Samtidigt avskedar han de personer som hade som uppgift att kontrollera korruptionen i statsapparaten och säkerställer att hans Starlink får nya miljarder i statligt stöd. Hade någon skrivit en bok med detta som manus hade boken refuserats av förlagen såsom varande världsfrånvänd och irrelevant. Men där är vi.

Realtidskorrigering
Desto viktigare att vi håller fast vid sådant som kan skapa ordning och rimlighet i vår världsuppfattning. Ett exempel är faktakontroll i realtid, det som Macron ägnade sig åt vid presskonferensen med Trump och som fått en del uppmärksamhet. (Länktips nedan). Det är säkert inte alla som skulle göra det som Macron gjorde, men det är viktigt. Och man skulle önska att det var fler av politikerna i debatten här hemma och annorstädes som följde det exemplet. Inte minst är det viktigt att journalister är så pålästa att de omedelbart kan fånga felaktigheter och rena lögner på ”studs”. Det är alltför ofta som lögner och felaktigheter förbli oemotsagda.

Statsmannamässighet
Ett annat lysande exempel på vad vi behöver mer av är den korta tal på fyra-fem minuter Finlands president Alexander Stubb höll häromdagen i Kiev, när Europas ledare var samlade för att ge sitt stöd åt Ukrainas ledare Zelenskyj. Det var statsmannamässigt, tydligt, engagerat och sakligt det Stubb sa. Ingen kunde tvivla på innehåll och innebörd av det han sa. Det var en typ av ledarskap vi skulle behöva se mer av även i vårt land. (Länktips se nedan).

Cervenka försöker
Ett tredje exempel är att vi behöver fler journalister och författare som Andreas Cervenka, vars artiklar och böcker ofta bygger på väl gjorda undersökningar och som heller inte duckar för att förmedla obekväma sanningar, som många gånger pekar på orimligheter i det rådande systemet. Vi behöver den sortens faktabaserad och opinionsbildande inspel för att inte drunkna i all den desinformation och irrelevanta distraktion som vi hela tiden matas med. (Länktips till Cervenka-inlägg, se nedan).

Ett bekymmer är ”bensinpunps-argumenten”
Ett bekymmer som finns med vårt demokratiska valsystem är att det är svårt att vinna väljarnas förtroende på en kommunikation av hela bilden. Ingen vill t.ex. gå till val på förslag som uppfattas som uppoffringar, eller där nedskärningar och försämringar drabbar väljaren. Istället får vi motsatsen: Man säljer in ”billigare bensin vid pump” och annat som man vet kommer gillas av gemene man. Trots att allmänheten egentligen vet att det är fel. Men väljarna räknar med att ”någon annan” ska stå för kostnaden eller att ”det där får politikerna lösa – vad har vi dem annars till?”….

Sanningssägare har svårt att få röster
Sanningssägare har svårt att få röster. Bara om en pålaga uppfattas att den fördelas någorlunda rättvist kan den få gillande. Vad som är rättvist är naturligtvis olika från person till person. Men här finns ett kommunikationsproblem om vi ska försöka välja ansvarstagande politiker som säger som det är och som vill göra något åt den situation man beskriver. Låt oss hoppas att vi får fler som Macron och Stubb att välja till ledande positioner, i alla fall med deras kvaliteter – inte självklart med deras politiska prioriteringar.

Länktips: Macron korrigerar Trump: här

Alexander Stubb i Kiev: här

Cervenka-inlägg: här

Freden handlar om att bejaka

Posted on by
2

Finns det en fred bortom alla strider, alla vapen och allt maktbegär? Det fanns en tid då fred och försoning fick ta plats. I mitten av 1900-talet tog icke-våldstanken plats och Gandhi personifierade en fredlig utvecklingsprocess, som senare tyvärr inte fått så många efterföljare. I vår egen svenska historia gjorde Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Folke Bernadotte, Ulla Lindström och flera andra viktiga insatser. När minnena av Andra Världskriget bleknade bort minskade också till viss del engagemanget för en fredlig utveckling. Annat blev viktigare.

Några personer har tagit plats
Glimtvis har svenska och nordiska röster tagit plats på världsscenen. I FN banade Trygve Lie väg för Hammarskjöld i en svår uppbyggnadstid för FN. Senare gjorde Gro Harlem Brundtland sin historiska insats på 80-talet, när hon lade grunden till ett globalt ramverk för en hållbar utveckling med sin rapport ”Vår gemensamma framtid”. Det var den som senare fick ett viktigt möte i Rio de Janeiro 1992 att bli en milstolpe i historien. Dessförinnan hade Olof Palme tagit plats som en av få tydliga politiker som kritiserade Vietnamkriget. Hans Rosling, professor med ett särskilt fokus på global hälsa fick ett stort genomslag för 10-15 år sedan, framför allt genom sitt pedagogiska sätt att synliggöra och lyfta en positiv utveckling, som i och för sig kritiserades för att vara selektiv. Och så Greta Thunberg, förstås, som med sin tydlighet och skärpa tog plats på världsscenen när beslutsfattarna tvekade, och fortsatt tvekar, kring beslut för att vända utvecklingen i klimatfrågan. Vi har några personer som gjort internationellt avtryck för en fredligare värld. Men det tycks inte räcka och inte heller hjälpa.

”Make the world worse…”
Tyvärr har utvecklingen på senare tid snarast gått i en anti-fredlig riktning. Det är aggression, angrepp, krigshandlingar och våld som tar stor plats på världsscenen. Politiska ledare väljs inte för att de vill hitta bra kompromisser och samlevnadslösningar utan för att de ”står upp för” en viss grupp väljare och anstränger sig att organisera världen utifrån de egna behoven, inte utifrån ett perspektiv som skulle kunna vara bra för alla.

Jämförelse med förälderns behandling av sina barn
Om man som förälder skulle bete sig likadant skulle det bli tydligt: Att ett barn hela tiden favoriseras medan ett annat barn får nöja sig med bråkdelar av det som syskonet får. Vilken förälder skulle med gott samvete och skryta med att man särbehandlar sina barn? Översatt till ledarskapet på den politiska scenen: det är orimligt att särintresset hela tiden ska gå före allmänintresset. Egoism leder till konflikter. Vi behöver ledare som kan motivera goda kompromisser och samförståndslösningar, där lösningarna optimeras på en sammanvägd nivå.

Det mänskliga mötet och bejakandet är avgörande
Så hur får vi fred i världen? Tyvärr är mer upprustning, mer vapensystem och mer militärer det världen just nu tycks satsa på. Och det som vi för 15 år sedan trodde skulle kunna bana väg för folkliga resningar och social sammanhållning, när sociala medier började ta plats, har ju visat sig att de utvecklas till propagandakanaler för en girig maktelit. Tidigare Twitter, numera X, har under Elon Musks tid blivit allt mer ointressant och även Facebook har tappat i attraktivitet. Det mänskliga mötet och mänskliga kontakter är fortsatt viktiga för att åstadkomma den samsyn och de gemensamma lösningar som kan vända utvecklingen. Vi måste lyssna och bejaka varandras konstruktiva förslag så långt det är möjligt.

Under ytan
I nyhetsflödet nämns att SD har svårt att acceptera inskränkningar i vilka vapen som folk kan få licens för. De halvautomatiska vapen det handlar om har ingenting med viltjakt att göra. Det är snarare så att det finns människor som av olika skäl vill beväpna sig och dessa återfinns sannolikt i stor utsträckning i den krets väljare som stödjer SD. Antidemokrater som gärna ser en framtida folklig milis ser naturligtvis lokalt beväpnade grupper som en tillgång. Kraschar livsmedelsförsörjningen och/eller banksystemet kommer det att bli oroligt, uppstå plundring m.m. Då vill naturligtvis de auktoritära krafterna ta över. I skuggan av det civila försvar som Tidögänget vill forma finns risken att det skapas utrymme för detta. Den blåögdhet SD-företrädarna gärna ser som självklar i Sverige får inte tolkas symboliskt. Blåögda väljare blir lätt förda bakom ljuset.

Länktips: Svenska freds i Göteborg: https://www.svenskafreds.se/engagera-dig/lokala-grupper/goteborgs-lokalforening/

Peace av och med Merit Hemmingsson, några minuters musik värd att lyssna till: https://www.youtube.com/watch?v=9KYplpZZPQQ&list=RDL7D8jz60fFc&index=12

Ett givande möte för regionpolitiker

Posted on by
Reply

Det blir närmast förlamande att försöka skriva något mot bakgrund av det som hände i Örebro, där tio oskyldiga människor fick sätta livet till. Ord som börjar på o räcker nästan inte till: ofattbart, ohyggligt, otäckt, oerhört, osannolikt, omskakande, oriktigt, orättvist, okristligt, omänskligt, osvenskt, ociviliserat, olidligt, ovanligt…. Som sagt orden räcker inte till. Det våldet och terrorn vill är att skrämma oss, få oss att passiviseras och misstänka varandra. Men när den första förlamningen har släppt inser man hur viktigt det är att fortsätta kämpa för ett bättre samhälle, en framtid för nästa generation och nästnästa. Så även om livet inte är riktigt detsamma måste vi orka leva ungefär lika fokuserat som tidigare.

En av många patientorganisationer
Jag är medlem i Neuroförbundet. Inte för att jag har ALS eller MS eller någon sådan diagnos. Det är nästan tvärtom. Jag har några störande symptom, men ingen tydlig diagnos trots diverse undersökningar. Med medlemskapet stöttar jag forskningen på området. Neuroförbundet i Västra Götaland har 1100 medlemmar och ett knappt hundratal av dessa samlades den 6 februari 2025 på ett konferenshotell för att lyssna till en kunnig läkare och för att själva bidra med historier och erfarenheter. Inbjudna var också Västra Götalands regionpolitiker från de partier som sitter i regionfullmäktige. Två av partierna var inte där.

Intensiv rehabilitering gör stor skillnad
Temat för mötet var rehabilitering och specifikt värdet av att patienter får möjlighet till perioder av intensiv rehabilitering under ett par veckor. Inbjuden talare var Ann Sörbo, som är specialist inom rehabiliteringsmedicin och mångårig erfarenhet av att möta patienter, där just rehabiliteringen spelar en avgörande roll för livskvaliteten. Flera av de drabbade fick också berätta om nyttan med sin rehab.

Mina anteckningar från föredraget
Det finns en definition som Socialstyrelsen har på sin hemsida, men på ett annat plan handlar det om att upprätta personers värdighet. Viktigt är också hur samspelet med omgivningen kan stärka personen i fråga, att kunna vara livsdeltagare och under en period få stå i centrum för olika insatser. Just teamets roll betonades extra mycket och de synergier som kommer fram när flera olika specialister samverkar runt en person. Målet med en behandling kan vara att just sätta nya mål i livet, kanske hitta nya vägar framåt. Ann Sörbo betonade att bara om personen i fråga uppfattar målen som viktiga kan något hända. Meningsfullheten uppstår när målen också känns realistiska.

Realistiska och möjliga mål
Med exempel från behandlingar fick vi höra om en drabbade person som satte som mål att inom sex månader kunna sitta på isen i Finland och pimpelfiska. Och det var en person som satt i rullstol. Och det gick. Vi fick se bild på en pimpelfiskande kvinna. Överhuvudtaget spelar den sociala kontakten och omgivningen en stor roll. Resultaten från forskning visar också hur arbetsminnet förbättras, hur fysisk träning bidrar till att utveckla hjärnan och även hur musik kan hjälpa till att lindra smärta. Hjärnan tycker om att lyckas, som hon uttryckte det.

Utomhus, rum med utsikt, gruppaktiviteter…
Att kunna arbeta i trädgårdslandet, att ha ett rum med ett fönster mot naturen ger en snabbare återhämtning. Överhuvudtaget är utomhus aktiviteter viktiga, liksom att mötas i grupp och att förstå att man kanske inte är ensam om en viss situation.. Dans och ridning nämndes också, liksom vikten av att få skratta och ha roligt, mycket beroende på personalens attityd. Det handlar om framtidstro och att känna stödet från andra människor. Och jag noterade i mitt anteckningsblock att allt detta gäller även utan någon sjukdomsdiagnos. Vi behöver ett samhälle som genererar positiva utvecklingskrafter och stärker individer, inte minst seniorer.

Faktor nio som inte syns
När deltagarna bidrog med egna tankar nämndes också hur viktigt det kan vara att rehab-behandlingen bromsar ett förlopp. I jämförelse med Skåne var det någon som nämnde att ansökningsformuläret i Västra Götaland är onödigt komplicerat. Det fanns också berättelser som tydligt beskrev hur den drabbade lätt hamnar i en slags dragkamp med sjukvården, där det ofta blir individen som får orka motivera den hjälp som man har behov av. Moderatorn för kvällen betonade den samhällsnytta rehab gör genom att den drabbade ofta kan minska sitt behov av hemtjänst. Ann Sörbo nämnde siffran att en krona i rehabkostnad ger en samhällsbesparing på nio kronor. Och då kan jag ju konstatera att dessa nio kronor som aldrig uppstår i någon bokföring är osynliga och därmed så svåra för beslutsfattarna att ta hänsyn till. Det är som med självdragsventilation, system som sparar energi syns inte i någon kolumn.

Tappa inte bort de anhöriga
Avslutningsvis fick de sex politikerna beskriva sin roll i Västra Götalands politiska styrning och vilka intryck de tog med sig. Jag tror det blev väldigt tydligt att personer med olika neurodiagnoser är en utsatt grupp och att ännu mer uteslutna är de anhöriga, som ofta gör ett helt osynligt och obetalt arbete på heltid. Något sorts stöttningssystem för anhöriga som tar ett stort ansvar för hemma-vården behöver vi ha. Om inte annat för att ge dem det erkännande de förtjänar.