Category Archives: Människan i hållbarheten

Individens relation till hållbarheten.

Den som blundar slipper förklara vad han ser

Posted on by
Reply

Hur ska det gå till att fasa ut all plast som vi vant oss vid? Frågan väcktes för mig genom ett mejl som satte fingret på hur mycket onödig plast som troligen tillverkas, onödig för att det finns ”oplastade” lösningar som kan ersätta det vi vant oss vid.

Fler digitala möten
Mejlet jag fick tyckte att EU gör många fel och att svenska myndigheter är för passiva i omställningen bort från plastberoendet. Så kan det vara. Men det tar tid att bryta mönster. Det behövs åtgärder och beslut på en annan nivå för att rätta till något på en lägre nivå. Någon behöver principiellt t ex anpassa möteskulturen till en större andel digitala möten på bekostnad av de fysiska mötena. För att på sätt minska det fossilberoende flygandet.

Fler tänkbara sätt att synliggöra fel beteende
Eller så behöver någon skapa ett regelverk där digitala stödsystem alltid ska utredas först, innan man tar beslut om, typ, plastkort och liknande. En tredje väg är att skapa ett slags kontosystem på tjänstemannanivå, där varje offentliganställd och förtroendevald får sig tilldelad ett utsläppskonto. Så att varje person själv får hushålla med sina klimatutsläpp efter bästa förstånd. Och självfallet drabbas av någon kännbar påföljd om den personliga utsläppskvoten överskrids. En fjärde väg att gå är att använda en fiktiv beskattning, där varje klimatskadlig resa blir aningen dyrare för varje tillfälle och där summan av dessa kostnader redovisas och eventuellt belastar den budget som tjänstepersonen sorterar under. Ett sådant system skulle göra det uppenbart hur skadligt det blir att slentrianmässigt flyga på olika möten.

Ransonering skapar kanske en svart marknad
Vi kan också införa verklig ransonering, så som man gör när tillgången är begränsad på något som flera vill utnyttja. Under Andra Världskriget var många varor ransonerade och ingenting hindrar att det införs ransonering på flygresor. Det skulle i och för sig kunna leda till en ”svart marknad” för flygrättigheter, men det skulle å andra sidan bidra till en tydligare och pågående diskussion om vikten av att begränsa flygandet och om bara de rika ska få fortsätta att flyga. Därmed blir också en näraliggande tanke att enbart de rika länderna ska få fortsätta att överkonsumera resurser, vilket ju är en av faktorerna bakom de skenande fossila utsläppen, oljeanvändningen i fraktsystemet och plasten som råvara för billiga leksaker från Kina, osv, osv.

Vi behöver hävstångerna
Det räcker inte att vi sätter fingret på vilka systemfel som finns. Vi måste bli bättre på att hitta rätt hävstänger för de förändringar som kan göra skillnad. Samtidigt ska vi självklart ha i åtanke att det finns åtskilliga makthavare, framför allt på högersidan både i Sverige och i EU, som vill tona ner klimatkrisen, förringa den, bagatellisera, skämta bort och förneka allvaret. Ett exempel är Anders Borgs bok ”Vart är vi på väg?”, som inte har ett kapitel om miljö eller klimat, trots att han vill spegla framtiden.

Ingen undergång?
I hans kapitel tio talar han om välfärd och tillväxt och summerar det hela med att ”undergången är inte nära”, att han anser att det finns för många dystopier som avlöser varandra. Han hävdar att det är osannolikt att klimatfrågan kan bli ett hot mot mänskligheten och tycks inte inse digniteten i det som pågår.. Eller så är detta ytterligare ett exempel på det som inträffade när muren föll i Tyskland 1989.

Räcker det att blunda?
Det som hände i Tyskland var att vissa personer, ofta äldre män, inte orkade tänka om när det gamla DDR-systemet föll och de behövde sätta sig in i hur ett kapitalistiskt system fungerar. Man orkade inte erkänna för sig själv att det man trott på och levt enligt (det tidigare systemet) varit fel. På motsvarande sätt skulle man kunna tolka att Anders Borgs lättsamma attityd gentemot vår tids hotande miljö- och klimatkatastrofer kan förklaras med att han, om han byter fot i den frågan, skulle tvingas erkänna att han gjort en betydande felbedömning och att tillväxt och överkonsumtion fortfarande är legitima och rimliga effekter av det samhälle han vill se. Den som blundar behöver ju inte förklara vad han ser.

Måste man vara frisk för att anlita sjukvården?

Posted on by
2

Marknaden påstås vara överlägset bäst på att driva fram effektiva och kvalitetsbaserade lösningar. När företag tävlar om kundernas gunst optimeras resultaten, heter det. Särskilt i motsats till offentligt planerad verksamhet har dessa teser drivits med emfas. Det skulle bli bättre, det skulle bli billigare, det skulle spara skattepengar och alla skulle vinna på konkurrensutsättning och de fria valen hette det. För mer än 30 år sedan sjösattes ett system på skolsidan, som vi nu ser resultatet av. Skattepengar går till anonyma aktieägare av skolkoncerner istället för till barnens utbildning, samtidigt som de offentliga skolorna sliter för att få verksamheten att gå ihop, eftersom elever med extra behov av något kalkylerande skäl aldrig erbjuds plats i skolkoncernerna. Och lika illa tycks det nu vara på vårdsidan. Den omtalade privata KRY-koncernen, som sägs planera för en börsintroduktion, har hamnat rejält i blåsväder.

Ett exempel från verkligheten
Jag blev hastigt och olustigt sjuk på Midsommarafton. Jag behövde snabbt kvalitetssäkrad rådgivning för att behandla ett komplicerat tillstånd. 1177 hade mycket lång kötid och har ingen Facetime. Det fick bli KRY. Men där fick jag ingen hjälp i mitt utsatta tillstånd. ”Nej, det är patienten själv som måste logga in och beställa våra tjänster”, hette det när min son kopplade upp ett KRY-samtal. Systemet bygger tydligen på att den sjuke själv ska vara så frisk att han eller hon kan logga in, boka en tid, beställa en tjänst, bekräfta ID med BankID och klara ”normala” IT-rutiner även när man är akut sjuk och knappt klarar att lösa de enklaste uppgifter…. (återkommer till detta strax).

Det stormar kring KRY
KRY är blåsväder för att ett antal regioner (de som förr kallades landsting) i Sverige har upptäckt systematiskt fusk med registrering och rapportering, Det är mångmiljonbelopp som KRY nu krävs på av Uppsala, Skåne och Stockholm m fl regioner. Det tycks som att någon eller några i KRY:s organisation har sett en möjlighet att dubbelboka patientkontakter och tjäna extra pengar på så sätt. Sista ordet är inte sagt, men det skulle förvåna om regionerna skulle gå ut med dessa anklagelser om de vore tagna ur luften. Snarare tycks det som att marknadens logik återigen har skadat sin egen framtid. Genom att fuska bevisar de privata aktörerna att det inte går att ha ekonomisk vinst som yttersta mål för verksamheten. Det är inte patienternas väl och ve som står i fokus utan aktieägarnas profit. Precis som med skolkoncernerna leder marknadens logik till en förödande suboptimering och öppnar upp för fusk. I skolan fuskas det med betyg, och i vården uppenbarligen med registreringar av patientkontakter.

Motsägelsefullt: Man måste vara frisk för att anlita sjukvården
Samtidigt finns det en verklighet som behöver hanteras. Jag kom inte ur sängen och behövde vägledning. Det var akut. Det var Midsommarafton och jag var som tur var inte ensam, men tydligen är KRY:s system inte tänkt för sjuka personer. Man ska vara frisk och klara att hämta en app, bekräfta password ett antal gånger, kommunicera med en dators logik via en liten mobilskärm osv. Man får tydligen inte ha hjälp av någon annan att göra detta.

Hur gick det då?
I mitt fall löste det sig. Min son hämtade min telefon, fick logga in med mina uppgifter och låtsas att vara jag. Samtalet kopplades upp och jag kunde kommunicera med läkaren på KRY via Facetime. Och fick bra hjälp, ska sägas. Några timmar försenat kom jag igång med midsommarfirandet som var tänkt, även om jag fick ta det lite lugnt. Jag hade drabbats av ett synnerligen starkt Kristallyrsel-anfall, där hela rummet snurrade på ett sätt som skulle gjort Gröna Lund och Liseberg avundsjuka. Men med hjälp av rätt rådgivning från KRY-läkaren blev jag nästan helt symptomfri på kort tid och i skrivande stund känner jag mig ännu mer normal.

Bort med vinst och in med nyttan
Det rimliga är att kundnära och innovativa verksamheter får utvecklas vid sidan av de storskaliga offentliga institutionerna, men där drivkraften inte ska vara vinstoptimering utan vara en tydlig uppgift att hjälpa patienter. Och där bidrag och finansiering bygger på helt andra och transparenta system. Det går naturligtvis att utveckla och driva allmännyttig verksamhet vid sidan av det offentligt drivna systemet, att använda småskalighet och innovation som motorer och där styrelseplatser och insyn i verksamheten är självklar. Det finns ju forskningsstiftelser som gör stor nytta inom forskningen. Varför skulle inte motsvarande kunna finnas inom vården?

Länktips: Fusk som KRY påstås ha gjort: https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2025/04/stockholm-kraver-tillbaka-60-miljoner-fran-kry-och-doktor-se/

En kriminolog har några lösningar

Posted on by
5

Kampen mot brottsligheten och i synnerhet gängkriminaliteten har hamnat högt på dagordningen när partierna ska positionera sig, föreslå lösningar och försöka locka väljare med sina förslag. Traditionellt har konservativa partier i alla tider varit mer fokuserade på ordningsmaktens befogenheter och hur straff kan utdömas medan vänsterpartier tydligare har förordat insatser i förebyggande syfte. På längre sikt blir det ju också billigare för samhället att inte spärra in så många personer, förutom att det hjälper individer att hitta ut ur destruktiva miljöer. Samtidigt som det är rimligt att våldsverkare spärras in när de utgör en fara för andra.

Om betyget F stänger dörren till arbetslivet, vad gör man då?
De senaste åren har vi alla kunnat se hur de gängkriminella tagit allt större plats och också rekryterat utförare av olika olagligheter allt längre ner i åldrarna. Det finns många samband som kan behöva belysas i det här sammanhanget. Ett exempel är det kontraproduktiva i att sätta betyget F (underkänt) på skolungdomar i åk 9, vilket blockerat många ungas möjlighet att söka in på gymnasiet. Det säger sig själv att om alla arbetsgivare kräver gymnasiekompetens och skolan stänger dörren för den vägen ökar rekryteringen till de gäng som erbjuder snabba cash. Nu ska eventuellt betyget F slopas, men det har gjort stor skada under lång tid.

Stockholmspriset i kriminologi
Men jag tänkte faktiskt plocka upp en annan tråd den här gången. Det har nyligen delats ut ett prestigefyllt pris, Stockholmspriset i kriminologi, i Stockholms stadshus, där Drottning Silvia var prisutdelare. Den här gången gick till priset till Frances Crook och Bryan Stevenson. Crook har forskat och tillämpat sin forskning under 35 år, med sin bas i Howard Legue for Penal reform i Storbritannien. (Man kan ju också undra över vilken trovärdighet hon har haft, när hon presenterat sig som bedragare, som heter namn ju betyder (!) …) Det man skulle önska att hennes forskning blev mer känd, framför allt hos de beslutsfattare och politiker som tror att skärpta straff, fler fängelser och ”hårda tag” och ”skjuta skarpt” är det som vissa tror kan lösa komplexa problem.

”Att kriminalisera barn skapar mer brottslighet”
Repression fungerar inte för att stävja brottslighet, är Crooks budskap. Och särskilt inte ungdomsbrottslighet, menar hon. I sin forskning har hon sett att när unga personer tidigt kommer i kontakt med rättvisan ökar risken att de blir mer kriminella. Tvärtom vad många således tror. Skolan, andra unga, föräldrar och lokalsamhället har mycket större chans att möta ungdomen på ett sätt som gör att det kriminella mönstret bryts. Det blir alltid bättre, oavsett omständigheter, än att de får möta polisen och rättsväsendet. Polisen skulle samtidigt spara tid och pengar, som skulle göra större nytta i andra insatser. Där man har testat Crooks metoder i Storbritannien gick antalet gripna ner med 80 procent. Från att ha haft 3500 ungdomar i fängsligt förvar gick siffran ner till 500.

Besparingen blir stor för samhället
Tretusen ungdomar som inte blir kriminella sparar naturligtvis samhället stora belopp. Svårigheten ligger i att motivera en satsning på följder som inte uppstår. Hur frånvaron av en kostnad ska utgöra underlag för en satsning blir en pedagogisk utmaning. En storm som aldrig blåste ner ett träd eller en tjuv som inte stal en bil ─ det är alltid svårt att bevisa vad som skulle ha hänt om inget hade gjorts. Men det är då exemplet från Storbritannien blir användbart. Där bytte man taktik och fick resultat. Och kan ju också nu räkna på vad ett icke byggt fängelse sparar samhällsekonomin.

Minska vapentillgången
En annan sak Francis Crook betonar är att göra allt som går för att minska tillgången till vapen. Beväpna inte polisen och beväpna inte gängen. Det hjälper, menar Crook. Det räcker ju att se på hur tillgången till vapen har gjort USA till ett land med väldigt många offer, många gärningsmän och många som sitter i fängelse. 2 miljoner amerikaner sitter inlåsta och ytterligare nästan fem miljoner är på olika sätt under kontroll av rättssystemet via villkorliga domar etc.

Efterfrågan göder de gängkriminella
Vad som heller inte får glömmas bort är att de gängkriminella baserar sin verksamhet på att tillhandahålla bl a kokain till en marknad. Om köparna kunde låta bli att göda de gängkriminella skulle en del av problemen också försvinna.

(Min sammanfattning bygger till stor del på en artikel av Max V Karlsson i Dagens ETC, se länktips nedan).

Länktips om Stockholmspriset i kriminologi: https://torstensoderbergsstiftelse.se/2025/06/05/utdelning-av-stockholmspriset-i-kriminologi-ar-2025-for-tillampning-av-kriminologisk-forskning/

Länktips: Max V Karlssons artikel: https://www.etc.se/inrikes/hon-aer-vaerldens-baesta-kriminolog-sveriges-regering-goer-alla-fel

Behovet av ett inkluderande ”vi”

Posted on by
Reply

Säkerhetsläget förändras, eller snarare försämras, steg för steg. För snart 20 år sedan tog ”Alliansen” över efter Göran Persson och Fredrik Reinfeldt och Anders Borg såg en möjlighet att drastiskt minska försvarsutgifterna. Man såg ju på den tiden Ryssland som ett land som lämnat diktaturen bakom sig och nu skulle världen bli fredligare. Gamla regementen blev kontorslokaler och mycket av den gamla utrustningen skrotades. Nu efter Krim-invasionen 2014 och framför allt efter invasionsförsöket av Ukraina 2022 kommer utredning efter utredning som visar på hur samhället behöver förbereda sig på kris, beredskap och i värsta fall krig. Allra senast SOU 202568 som handlar om hur olika företag och myndigheter behöver förbereda för att ha kapacitet av reparera och hålla igång infrastruktur på olika nivåer. (Se länktips nedan).

Civilsamhället värderas ner och upp, samtidigt (!)
Förutom att NATO kräver stora militära satsningar av medlemsländerna ska det civila försvaret stärkas. Ännu inte år 40 år fyllda har Carl-Oskar Bohlin utsetts till minister för det civila försvaret och har synts i debatten lite då och då. Det som går i otakt när det gäller Tidö-regeringen är det totala ointresse för civilsamhällets resurser, förmågor och värde som Tidö-budgetarna gett uttryck för, när de skär ner på stödet till folkbildningen, ställer organisationer som Håll Sverige Rent utan fortsatta statliga bidrag och nedvärderar just det som Bohlin och hans utredningar vill stärka. Å ena sidan struntar Tidögänget i den nytta civilsamhället gör på flera olika plan. Å andra sidan förväntar man sig att civilsamhället ska finnas där och fylla viktiga uppgifter i totalförsvaret. Det hänger inte ihop. En regering kan inte både vara för och emot samma företeelse.

Vilka är vi?
På ett mer generellt plan har Tidögänget ett ännu större problem. Man driver t.ex. igenom angiverilagar och låter steg för steg SD:s ”vi-och-dom”-perspektiv bli representativt för hur regeringen ser på delaktighet i samhället. Flyktingar och invandrare ska enligt Tidögänget förstå att de inte är välkomna. Samtidigt som det är självklart att ett fungerande civilt försvar bygger på tillit, att man kan hjälpas åt och hittar samarbetsformer på ett informellt sätt gör Tidgänget vad de kan för att motverka den utvecklingen. Den anda som Tidögänget vill ska prägla Sverige går helt på tvärs med vad som kan göra nytta ur totalförsvarsperspektiv.

Vad gör Putin?
Om ”vi” ska hjälpas åt behöver detta ”vi” vara inkluderande och stärkande, inte splittrande och syfta till att bygga motsättningar. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att Putin har haft ett finger med i vilken strategi SD skulle ha för samhällsutvecklingen…. eller att några av SD:s partitoppar hade svårt att välja mellan Biden och Putin i en TV-intervju eller att SÄPO varnat för de Rysslandskontakter vissa av SD:s aktiva haft och har. Eller hur var det nu mer LePen i Frankrike, hade hon tagit emot stöd från Putin och vem ligger bakom överbelastningsattackerna på SVT….?

Länktips: SOU 202568 om samhällets breddade förmåga att reparera och upprätthålla samhällskritisk infrastruktur: https://www.regeringen.se/contentassets/3eba6c646a224e25bc51eb69c2f2358d/nya-samverkansformer-modern-byggnads–och-reparationsberedskap-sou-202568.pdf

Är bilden viktigare än verkligheten?

Posted on by
Reply

I söndagsintervjun i Sveriges Radio P1 den 8 juni 2026 intervjuade Martin Wicklin Ebba Kleberg von Sydow. Jag lyssnade på den under en knapp timme, när radion ändå stod på. Hon har hunnit vara känd i mediasammanhang i över tjugo år nu och tycks hålla på med det som intresserar henne. (Länk till programmet, se nedan).

Nytänkande
Hon har beskrivits som Sveriges första influencer, innan det begreppet hade satt sig och blivit känt. En del journalistkollegor runt millennieskiftet hade inget positivt att säga om hennes nya stil, där hennes text kunde kretsa kring den egna kaffekoppen och hur hon skulle välja passande kläder för dagen. Hon bröt ny mark och skapade journalistiskt ”innehåll”, där hon själv var en del av innehållet. På sin tid väldigt nytt.

Kungligheterna i fokus
Det som sticker ut är hur tidigt hon insåg att hon ville ägna sig åt journalistik, hennes borgerliga, adliga, bakgrund och att hon har kungligheter som ett särskilt bevakningsfokus. Det senare motiverar hon med att det saknades någon som skrev om de kungliga på ett annat sätt än skvallerpressen eller ur ett statschefsperspektiv. Möjligen har hon poäng där, att vi alltför sällan diskuterar vårt statsskick ur ett samtidsperspektiv.

Finns det en poäng med monarkin?
Många av oss minns hur klokt och insiktsfullt kungen formulerade sig i de olika nationella trauman vi ställts inför, hur kungen satte ord på folks känslor när många drabbades av tsunamin och av Estonia-katastrofen. Vi behöver en statschef som kan stå över det politiska hänsynstagandet och vara en samlande kraft när så behövs. De länder som har presidenter med en exekutiv roll, som Frankrike och Finland, saknar på så sätt någon i statsledningen som alla kan relatera till och känna förtroende för. Däri ligger kanske det motsägelsefulla i monarkins värde. Att den är bortom det dagspolitiska och bortom all sortering av ”lämpliga” företrädare.

Är ”hur” viktigare än ”vad” ?
Men det jag egentligen tänkte nämna här är hur Ebba Kleberg von Sydow bidragit till att förstärka konsumtionen och till att göra det meningslösa värt att kommentera. När bilden av verkligheten, bilden av en själv, ytan, blit viktigare än att världen faktiskt fungerar lägger vi grunden för det som passiviserar och förytligar. När en eller två generationer nu växer upp med en ständig känsla av att hur-frågorna är viktigare än vad-frågorna, att individen hela tiden går före kollektivet och att konsumtion och i värsta fall överkonsumtion är svaret, då har vi problem, Det hon banade vägen för hade säkert kommit ändå, men det är en illusion att det viktigaste vi kan ägna tid åt är hur andra människor uppfattar oss. Som om livet vore en tävling, som om det bara handlar om att synas, att vara känd, att ha tusentals följare på sociala medier.

Lurar vi den uppväxande generationen?
När samhället som helhet inte lyckas koppla ihop behov, resurser och rimliga förväntningar på ett intressant arbetsliv på ett balanserat sätt kommer vi ha personer med ”fel” utbildning i relation till de behov som föreligger. De influencers som påverkar den unga generationen till att utbilda sig i utseendebranschen, att hoppas på en karriär i nöjesindustrin osv bidrar på ett sätt till att vilseleda de unga på ett sätt som gör samhället mindre motståndskraftigt när olika kriser sätter in. Vi har Europas näst högsta arbetslöshet och samtidigt finns det bristyrken. På något sätt blir det oansvarigt att låtsas att alla kan försörja sig i de branscher som lutar sig mot individens jakt på bekräftelse.

Länktips: Söndagsintervju med Ebba Kleberg von Sydow: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/ebba-kleberg-von-sydow-stolt-duktig-flicka

Konjunkturinstitutets rapport 116 ─ några intryck

Posted on by
Reply

Konjunkturinstitutet fick i uppgift av Tidögänget att göra en analys av de samhällsekonomiska effekterna av invandringen de senaste decennierna. Det var säkerligen SD som ville ”bevisa” hur dyrt det har varit för samhället att ta emot icke-svenskar och vad ”vi” skulle vinna på att ”de” skickades ”hem” med en enkel biljett. I juni kom KI:s rapporter. På 66 sidor svårläst och ganska formell svenska försöker KI beskriva konsekvenserna av den relativt generösa syn Sverige haft på arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande de senaste decennierna. Rapporten ger inte mycket för SD att använda i sin vulgärpropaganda. Det är istället nu så, att sedan 2022 bidrar invandringen på ett positivt sätt till Sveriges ekonomi. De SD-sympatisörer som i valet 2026 skulle uppröras övar vad ”invandringen kostar” måste således nu istället tacka invandringen för att svensk ekonomi inte går sämre.

Byråkratspråk och en neutral ton
Den ena rapporten (se länktips nedan) är omständigt skriven och förmodligen är den medvetet skriven på ett sätt som inte gör det enkelt att dra tydliga slutsatser. Det är ingen pamflett för invandrarfientliga broschyrer i SD-väljarnas brevlådor som Konjunkturinstitutet skrivit ihop. Det är en rapport med återkommande brasklappar om hur svårtolkade fakta och siffror är och en rapport fylld med hänvisningar till forskares rapporter från de senaste tio åren. Den som vill plocka russin och vinkla upp egna ”sanningar” ur rapporttexten får anstränga sig och lägga några timmar på att hitta sina guldkorn. Detta oavsett om man vill visa på för- eller nackdelar med invandringen.

Vi får inte glömma att det handlar om människor
Under genomläsningen av texten tänker jag på människorna det handlar om. Leveransbuden som åker ut med pizzor till höginkomsttagarna, städare som städar klart kontoren innan personalen samlas för att ha sitt morgonmöte, bärplockarna som trotsar väder och vind och gör det jobb den inhemska befolkningen tackar nej till, undersköterskor och vårdpersonal som vet att de inte kan ersättas med robotar och som gör en lågt värderad insats på en livsavgörande nivå, och så tänker jag på de byggarbetare som inte kan läsa varningsskyltar och instruktioner och därför riskerar störta till marken när hissen de använder blir till en dödsfälla. Det är människor det handlar om, inte statistik. Människor med drömmar och hopp om ett gott liv för sig och sina nära och kära. Människor som kanske utsatt sig för otroliga risker när de sökt sig hit och som trotsat dåliga odds och ändå klarat sig. Vi får aldrig reducera människorna till statistik, känner jag.

Mjuka värden och arbetsglädje…
Man kan ju också fråga sig om det behövs något ytterligare sätt att fånga upp hur arbetslivet fungerar. Sysselsättningsgraden, lönenivåerna och annan statistik finns ju att tillgå. Men hur känns det? Är det roligt att gå till jobbet? Vill du egentligen göra något annat? Har du en utbildning som du inte får användning för? Vad skulle du vilja göra istället? Det finns en mängd frågor som skulle kunna ställas och som skulle kunna få ett antal olika och intressanta svar. Men ingen har det uppdraget och framför allt inte över tid, för att se tendenser och värdemässiga förskjutningar. Det är en stor risk att massvis med kompetens, energi och arbetsglädje tappas bort därför att vi ser på arbetslivet som en marknad, en marknad som ska vara självreglerande och alltid anpassa sig till efterfrågan och ”givarens” krav.

Arbetet är för viktigt för att styras av marknaden
Det behövs en mänsklig och medmänsklig dimension i arbetslivet. Jag har inget exakt svar på hur detta ska organiseras och av vem, men det känns som att det går mycket förlorat när ”arbetsmarknaden” är organiserad som vilken marknad som helst. Trots att arbetets meningsfullhet rimligen är en av de viktigaste parametrarna för människor att känna sig som hela människor, på rätt plats i rätt sammanhang.

Anm. Det finns även en rapport numrerad 117, se länk nedan, som innehåller mer precisa siffror, diagram och jämförelser framför allt kring det KI kallar nettobidrag. Föga förvånande bidrar arbetskraftsinvandringen positivt till statens intäkter, medan flyktingar ekonomiskt sett utgör en belastning för statens räkenskaper. Eftersom arbetskraftsinvandringen är större än antalet flyktingar ”tjänar” staten på invandringen, när beloppsflödena summeras på det sätt som KI gör. Vad jag kan se har man inte gjort någon uppskattning av vad den svarta ekonomin har för roll för flyktingars försörjning. Att arbetskraft utnyttjas är sannolikt.

Länktips: Konjunkturinstitutets rapport 116 från juni 2025: https://www.konj.se/media/44dkqfy1/specialstudie-116-samhallsekonomiska-effekter-av-migrationen-till-sverige.pdf

KI:s rapport 117: https://www.konj.se/media/kpgnt5iw/specialstudie-117-invandrades-nettobidrag-till-de-offentliga-finanserna-1983-2022.pdf

Återvändsgränden

Posted on by
Reply

Det är tankeväckande, oroande och egentligen skrämmande att läsa en FB-text, som är en ren hyllning till Donald Trump och det som just nu utspelas i realtid i USA. Jag läser texten om och om igen. Och förstår inte hur man är funtad för att se, beskriva och värdera världen så totalt bakvänt som sker. Jag tänker inte citera texten eller ens nämna vem som skrivit den. Han ska inte ha någon fördel av hur algoritmerna i Facebook gynnar honom av de sökningar som görs. Att han delvis försörjer sig som influencer är illa nog.

Ingen har längre kontroll över korruptionen
Hyllningen av Trump är oreserverad och inkluderar på ett märkligt och motsägelsefullt sätt hur Trump framgångsrikt, effektivt motverkar olika trender och maktcentra. I samma textavsnitt inkluderas globalister, militära chefer, klimatextremister, censur mot spridning av åsikter, kontroll över hur folk röstar, vilka åsikter de har och över människors ekonomi. Dvs precis det som DOGE-satsningen tycks ha lyckats med eftersom man städat bort de funktioner i statsapparaten som var tänkta att ha kontroll på de oegentligheter Trump och Musk nu har fritt fram att sätta i verket. Det är biljoner i statliga satsningar som Starlink nu enkelt får grönt ljus för.

Statskupp är OK
Den som hyllar Trump anser naturligtvis att stormningen av Kapitoleum i januari 2021 var fullt rimlig, liksom benådandet av de många aktivister som på Trumps inrådan försökte genomföra en statskupp och förhindra att 2020 års valresultat blev giltigt. Den som hyllar Trump applåderar dessutom den senares fantastiska förmåga att göra affärer. Ni fattar. Det är inte en ”folkets tjänare” som är idealbilden, utan en ”lysande” och ”genialisk” ledare som hyllas. Det får räcka.

Orden tappar sin innebörd och samhället blir omöjligt
Denna märkliga bak-och-fram-vända verklighetsbild blir på ett sätt en illustration till den återvändsgränd USA har hamnat i. Om en svensk influencer uttrycker sig på detta sätt, så totalt verklighetsfrånvänt, hur ser det då inte ut i USA? Hur långt ifrån varandra står inte människor? Hur svårt blir det inte att enas om vad som behöver göras om allt kan beskriva som sin motsats? Om sanning och lögn byter plats blir varje samtal meningslöst. Varje tanke blir omedelbart uppfattad som sin motsats. Orden tappar sin innebörd och samhället omöjliggör sig självt. Är det det vi ser utvecklas i realtid just nu? Hur ett samhälle inte längre kan hålla samman? Hur dialog och förståelse blir omöjliga när allt förlorar sin mening, när ont blir gott och svart blir vitt?

Vägen ut ur återvändsgränden?
Är vägen ut ur denna återvändsgränd en styrkemätning, ett krig? Är det den enda möjligheten, eller finns det alternativa vägar till försoning och förståelse? Tyvärr sitter Trump på de största maktmedlen, militärt osv. Det finns nog ingen civiliserad väg ut ur återvändsgränden som inkluderar användande av vapen eller maktmedel? Återstår kanske bara barnen. Det är barnen som kan säga sanningen och som kanske är hoppet för USA. Att barnens oskuldsfulla sanning framträder på ett sätt som avväpnar alla andra.

Någon behöver ropa ”Cut!”
Bilden av världen är viktigare än världen. Vi matas varje dag av bilder och våra ställningstaganden baseras på hur vi tolkar bilderna. Trump spelar president på sitt sätt och är naturligtvis nöjd. Publiken valde ju honom. Det är också teaterspelandet som dominerar när Trump träffar andra ledare i Ovala Rummet. Där kan han förnedra vem han vill och få gästerna att framstå som obetydliga statister i det skådespel som har Trump i huvudrollen. Nu väntar vi bara på en regissör som ropar: ”Cut!”

Två konkreta exempel på hur makten utövas under Trump
En tydlig för symbol för det destruktiva beteende som Trump driver och bedriver är historien om Elon Musks övertagande av en NGO som heter USIP, ett oberoende fredsforskningsinstitut. I länken nedan sammanfattas hela historien mycket bra. Långt ifrån alla får domstolshjälp att återta kontrollen. Men detta beteende applåderas av Trumps supportrar. Ett annat exempel på hur sanning och lögn blandas ihop för att få allmänheten att resignera och inte längre bry sig om hur makten utövas är hur konspirationsteorier sprids. Som den om om att Biden var en robot från 2020 och framåt. Se länken nedan för detaljer.

Bristen på empati ser Trump som en styrka
Den som ser hela inslaget till slut får också ett tydligt exempel på den enorma cynism som präglar Trump/Musk-administrationen, i synnerhet att man utan betänkligheter avbröt all u-hjälp via USAID eftersom man ser empati som västvärldens största svaghet… Värre kan det väl inte inte bli…? När medmänsklighet ses som en svaghet. Och det är världens rikaste man som säger detta. Världen är upp-och-ner. Polisstaten börjar ta form. (Se länktips nedan).

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=uW7t6KFN39Y

Länktips om konspirationsteorier: https://www.youtube.com/watch?v=krMuhoXC-Lg

Länktips om hur Trump använder den federala maktapparaten för att steg för steg införa en polisstat, där motståndare fängslas: https://www.youtube.com/watch?v=2mGKTPm9nlM

Ett nytt sätt att se på arbete behövs

Posted on by
Reply

Vi behöver byta synsätt när det gäller lönearbete. Istället för att se det avlönade arbetet ur arbetsgivarens ”köpa-arbetstid-perspektiv” är det dags att börja se på den egna arbetsinsatsen som något positivt. Att det arbete vi utför är bra för oss själva, för verksamheten och för samhället. Det är inte mätbarheter, stämpelur och misstänkliggjorda anställda som ska vara normen. Det är hög tid att se det dagliga arbetet som en resurs.

Vad är egentligen arbete?
De timmar vi väljer att lägga på arbetet ska inte primärt ses som en uppoffring som vi får ersättning för, ersättning som vi så fort som möjligt använder till något annat, till något som vi hellre vill göra. Det är gammaldags att se på lönearbetet som en dragkamp mellan den som kan köpa andra människors tid och de stackars lönearbetarna som måste sälja sin tid till andra. Så länge vi har den synen på vårt arbete växer vi inte.

Vi ska inte sälja 40 timmar av vår tid per vecka
Istället för att fixera oss vid 40 timmars arbetsvecka eller vad som nu kan anses rätt mängd timmar borde utgångspunkten vara att vi ser på arbetstiden på tre sätt samtidigt. Vi bör se varje människa som en resurs för sig själva och sin egen framtid (1), för ett sammanhang (företag) där arbetet gör nytta (2) och överordnat den samhällsnytta (3) som alla människor kan bidra med. Inte minst nu när omvärldshot av olika slag tornar upp sig blir det ju allt mer intressant att identifiera vad var och en kan bidra med för att bygga samhället starkare. Och som en konsekvens av detta också låta den tid som var och en kan göra för det gemensammas bästa också blir pensionsgrundande och avlönat.

Att bygga samhället underifrån
Utgångspunkten bör vara att se varje människa som en resurs. Alla kan bidra med något och det hjälper också var och en att bli bekräftad inför sig själv och inför andra. Att ta vara på intresse, kunskap och färdigheter är att bygga samhället underifrån. I andra hand ska företag, gärna personalägda, ta form och frodas som en konsekvens av att rätt personer hamnar på rätt plats. Och för det tredje ska var och en kunna göra en regelbunden och behövd samhällsnytta. Det kan kallas civilplikt om man vill och finnas i lite olika paketeringar, men att varje månad göra en dag i en samhällsnyttig roll tror jag skulle vara väldigt värdefullt för alla.

Målet kan inte vara fler miljardärer
Målet kan ju inte vara att göra miljardärer till biljonärer eller ens att alla ska bli miljonärer. Det är inte ökade klyftor baserat på undervärdering av olika arbetsinsatser som är ”lösningen” på våra samhällsutmaningar. Det är mer av behovsinriktat och samarbetsbaserat arbete som bygger det hållbara samhället. Om 1900-talet präglades av dragkampen mellan arbetsgivare och arbetstagare och en tydlig facklig kamp är det nu på 2020-talet hög tid att se vars och ens arbete som den resurs det är och kan vara. Vi bör fokusera på att säkerställa att varje människas potential tas till vara på bästa sätt. Löneslaveriet som modell har gjort sitt. Vi förlorar som samhälle om vi envisas med att fokusera på ägarnas vinstjakt. Var och en bör optimalt äga sin egen tid och se till att den används på bästa sätt för egen utveckling, för verksamhetsutveckling och för att se till att samhället utvecklas i rätt riktning. Det vinner alla på.

Det är tufft för vissa

Posted on by
Reply

Det är något obehagligt med de steg Tidöregeringen tar för att försvåra för personer födda i andra länder att leva och trivas i Sverige. När ordet vandel börjar användas i lagstiftningen känns hela upplägget som ett sluttande plan. Vem kan på allvar hävda att man i alla lägen beter sig enligt rådande moral? Vem beter sig alltid helt klanderfritt? Även om man är född i Sverige är det inte helt enkelt att ständigt och i alla lägen bete sig oklanderligt. Men att ge uttryck för sin ståndpunkt på fel sätt, i fel sammanhang och med fel budskap kan tydligen nu bli dramatiskt avgörande för den som är i en utsatt position.

Ha en stadig inkomst, så kanske du kan räknas
Och liknande svårigheter är det tänkt att alla med uppehållstillstånd ska utsättas för. Nu föreslås att den som söker medborgarskap ska ha en viss stipulerad minimiinkomst från arbete. Inte minimilön enligt kronofogdens existensminimum, utan betydligt högre. Tydligen är det inte meningen att någon form av subvention ska kunna räknas in i lönebeloppet. Varken lönebidrag, nystartsjobb eller andra etableringsstöd ska kunna räknas in. I Tidögängets värld ska det vara svårt att få räknas som likvärdig. Man ska vara frisk, man får inte ha någon funktionsnedsättning eller på annat sätt avvika från heltidsnormen, verkar det.

Återvandringspengen är bara en tillfällig etikett
Signalen är tydlig: Håll käften, förstå din plats, sköt ditt jobb och var ”samhällsnyttig” så kanske du slipper utvisas. Men de som sökt sig hit ska veta att de är här på andra villkor, tycks Jimmie och gänget mena. Tydligen är det tänkt att varje vuxen person ska tjäna 20 000 kronor per månad för att ha en chans att söka medborgarskap. Och uppehållstillstånd ska när som helst kunna dras tillbaka. Vad det skapar av ytterligare oro och stress för människor som flytt hit är inte svårt att föreställa sig. Och det är väl exakt det som Tidögänget vill åstadkomma. Återvandringspengen som de viftar med är ju egentligen bara en förklädnad för det de egentligen vill åstadkomma. Att oönskade människor lämnar landet. Och vem som är oönskad har ju SD varit tydliga med i decennier.

Konsekvenser
Medmänsklighet och människovärde är inget som Tidögänget bryr sig om. Inte ens de i den gruppen som kallar sig kristna. Och de ”liberaler” som tappat bort vad ordet innebär avgår en efter en. Nu senast Johan Pehrsson. Han fick väl till slut svårt att motivera sig själv i rollen att administrera en anti-liberal politik.

Omsorg är mänskliga möten – inte blanketter

Posted on by
Reply

Det som ibland kallas ”valfrihet” eller ”privatisering” är ofta förskönande ord för att systematiskt använda skattepengar för egen vinning. Det blir allt vanligare att det offentliga överlåter åt aktiebolag att driva och bedriva sådan verksamhet, som samhället borde tillhandahålla. Skolan har dränerats på miljarder, som gått till ägarna i form av överskott i skolkoncerner. Olika institutioner, omsorgsverksamhet och assistansersättning läggs ut på privata aktörer. Kontrollen är påfallande bristfällig. Så småningom upptäcker försäkringskassan att ett stort antal assistansbolag har personer anställda, som i sin tur har kopplingar till den organiserade brottsligheten.

Blanketter i stället för kontakter
Det är väl så det blir, när det personliga ansvaret och det personliga mötet ersätts av ett formaliserat bidrags- och beviljandesystem. Blanketter och ifyllnadsuppgifter, ikryssade rutor och formalia ersätter den personliga kontakten. I stället för att veta vem som gör vilken uppgift och med vilken kvalitetsnivå förväntas våra handläggare kontrollera att uppgifter stämmer. Mänskliga kontakter ersätts av blanketter. Och vill man som brukare få kontakt med någon handläggare hamnar man i en telefonkö efter att ha valt siffror i någon förutbestämd meny, som någon snabbt läser upp. ”Eller dröj kvar”, kan det heta i bästa fall, när inget alternativ passar.

Samhället behöver höja nivån
Bakom kraven på ”effektivare” och ”konkurrensutsatt” verksamhet finns ett vinstintresse. Och nu tydligt också ett bedrägligt intresse, där bedragare passar på att ta uppdrag som inte utförs, som utförs slarvigt eller av fel personer osv. Att komma hem till folk för att se om det finns något att stjäla är ju också ett tänkbart motiv för att låtsas vilja utföra assistanstjänster. Hela samhället behöver rycka upp sig och inte minst måste det bli naturligt att ställa krav och att följa upp kvalitet och utförande.

Vill jag förklara för en robot hur jag mår?
Man skulle kunna jämföra med en tandläkare eller en bilbesiktning. Skulle vi gilla att tandläkaren bara frågar oss om vi brukar borsta tänderna? Skulle det räcka att bilbesiktningsmannen bara frågar om vi har hört något konstigt ljud från motorn? Det skulle inte räcka att tandläkaren eller bilbesiktningsmannen bara fyller i en blankett. På motsvarande sätt måste vi inse att de viktiga sociala insatser som görs handlar om människor och om livskvalitet, som var och en behöver säkerställa att den landar på rätt nivå. Nästa steg är ju annars att en AI-robot kommer på hembesök och frågar hur jag mår. Vill jag berätta det för en robot?

Länktips: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-avslojar-kriminella-jobbar-som-personliga-assistenter