Dags för en utredning om de svagaste i det moderna samhället

Vi är alla lika inför lagen, sägs det. Men om lagen kräver att du kan legitimera dig för att bevisa vem du är och om denna legitimation bara går att få på ett sätt som är omöjligt för alla att använda, hur går det då? Ett 40-tal funktionshindrade skriver i en debattartikel om hur det är omöjligt för vissa människor att kontakta 1177, hämta ut mediciner och sköta ”vanliga” ärenden bara för att hela ID-systemet är uppbyggt för friska människor. (Se länktips nedan).

Det duger inte att blunda för minoriteter
Ett samhälle bedöms utifrån hur väl man tar hand om de svagaste, de mest utsatta, minoriteter, sjuka och funktionshindrade. Den snabba tekniska utvecklingen, där elektronik, mjukvara, internetuppkoppling och interaktivitet blivit var mans vardag skapar också problem. Det finns personer i vårt land som inte klarar att använda all den teknik som de flesta av oss tar för självklar, intuitiv och tidsbesparande. Bara detta att kunna betala räkningar med sin telefon är ju något tidigare generationer knappt kunde tro skulle kunna bli möjligt. Men får inte tappa bort de svagaste i samhället.

Alla ska kunna leva ett rimligt och rättvist liv
Om man är synskadad kan man inte blippa sitt kort, man vet ju inte vad det är för belopp man godkänner, när det bara står på displayen. Om man inte kan lämna sin sjuksäng för att skaffa sig legitimation blir man som artikelförfattarna påpekar helt lämnad i sticket. Man finns inte. Det duger inte att majoritetssamhället låtsas att de allra mest utsatta inte finns. Vi behöver säkerställa att alla människor ges en möjlighet att leva ett rimligt och rättvist liv, oavsett förutsättningar.

Starta en utredning
Det finns föreningar för alla möjliga patientgrupper och olika minoriteter i vårt land. Själv är jag med i två beroende på ett par diagnoser som jag har. Så det vore en enkel insats för en av regeringen tillsatt utredare att samla in synpunkter på samhällsservice från alla föreningar för att få en heltäckande bild av hur de drabbade upplever sin situation, vad som är problemet och hur det skulle kunna hanteras. Det startas ju offentliga utredningar om många olika frågor och detta är i angelägenhetsgrad viktigare än att lägga miljoner på s.k. kulturkanon eller flera andra saker som Tidögängets styrande parti tvingar fram förslag kring.

Bredda utredningen
En del av problematiken handlar om pengar. Det sägs vara en miljon svenskar som inte är digitala i sina betalningar. Denna miljon svenskar bor naturligtvis på olika orter och har olika långt till en bank eller en uttagsautomat för att få tag i kontanter. Utredningen kring det digitala utanförskapet, ID-kort osv måste naturligtvis också titta på hur vi kan lösa samhällets behov av specifika och generella betalsystem när några av oss eller i värsta fall alla inte kan betala via internet. Det kan ju uppstå situationer, där illasinnade krafter blockerar våra system. I det sammanhanget behöver civilsamhällets viktiga roll utredas och klarläggas. De personer som känner varandra hjälps åt.

Länktips: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/739LGv/juridiskt-ingenmansland-blir-i-praktiken-osynliga?utm_source=iosapp&utm_medium=share

Sårbarhet och behovet av planering

Året började med en storm, Alfrida, som gjorde många hushåll strömlösa i Sverige. Vårt beroende av elförsörjning, telekommunikationer och framkomliga vägar blev åter igen tydliggjort. Samhället är mycket sårbart när vi gjort oss beroende av fungerande teknik. Vi är mycket beroende av ett telekommunikationssystem som fungerar även i alla lägen och vi har inte någon backup-funktion på husnivå för elförsörjning. Konsekvensen blir avstängd kyl och frys, icke-fungerande VA-system och inte minst obefintlig uppvärmning. Även om direktverkande el inte är så vanligt längre, behövs el för att hålla igång de flesta system. Undantaget är vedspisar och pelletskaminer.

Bioenergins position
Jag påminns om detta när jag läser ett nyhetsbrev från Pelletsföreningen. Bengt-Erik Löfgren har i decennier arbetat för bioenergins position i vårt energisystem och brukar skriva om hur självklart det egentligen vore att vi såg till att bioenergin får spela en större roll i energimixen. Aningen självkritiskt skriver Bengt-Erik om hur besviken han blev när en energirådgivare i TV inte ens nämner bioenergin när reportern frågar om vilka alternativ konsumenten har.

Verkligheten
Attityden till vedspisar och pelletskaminer hänger antagligen ihop med hur vi nuförtiden generellt värderar vår egen tid. Att välja ett system som kräver påfyllning känns obekvämt. Den fördummande två-hål-i-väggen-filosofin och känslan av att allting fungerar ”av sig självt” blockerar säkert tanken på att bli beroende av ett uppvärmningssystem som kräver passning och tillförsel av brännbart material. Det moderna samhället ska ju bara fungera, vi är ju alla gäster i en verklighet som har allt mindre med verkligheten att göra. Helst ska vi ägna all vaken tid åt en virtuell värld, flytta våra virtuella pengar, underhållas av påhittade figurer eller spela bort våra tillgångar på on-line-casinon.

Småskalighet och säkerhet
De återkommande stormarna, översvämningarna, skreden, torrperioderna och onormala väderfenomen vi snart uppfattar som normala borde få oss att reflektera över vår utsatthet. Lokal energiproduktion, som inte är beroende av storskaliga och distribuerade, sårbara flöden borde bli förstahandsvalet för boende utanför storstäderna. Allra helst dessutom ägda och förvaltade av de brukare som har nytta av systemen. På villa- eller husnivå borde vi uppmuntra reservsystem, som en kamin eller en vedspis, och lokal elproduktion i form av solceller på södervända tak och kanske även solfångare för varmvatten. Det borde inte få säljas en träningscykel utan en inbyggd generator och ett batteritillbehör.

Storstaden
I storstaden måste vi tänka mer på säkerheten. Även om det inträffar sällan, behöver vi gardera oss för strömbortfall. Ytterdörrar som även kan öppnas utan el är ett exempel. Garageportar med nödlägesöppning och säkerställd strömförsörjning till telesystemet för att nå ut med information borde vara standard. Vissa tankställen behöver ha reservkraft för drivmedelspumpar. Butiker som säljer livsmedel behöver få ingå i ett system av samhällsskydd, där samhället ställer generatorer till förfogande för att hålla igång vissa kylanläggningar, dörröppnare och kanske kassaapparater.

Pengar eller kanske ett förberett tillgodohavande-system
Om uppkoppling mot kreditkortens databaser inte fungerar behöver vi ha ett reservsystem. Traditionellt har vi använt pengar, sedlar och mynt, och i takt med att färre och färre använder kontanter har också sårbarheten ökat på det området. I ett strömlöst läge borde vi ha ett fungerande system med lokala krediter, baserat på ID-kort och bostadsadress, så att basala inköp kan göras på kredit utan att bankerna är inkopplade. Precis som med bensintankning behöver vi ha ett tillgodohavande-system som regleras när strömmen kommer tillbaka. Ett medlemskap vore en väg att testa. Exakt hur det ska utformas får väl en statlig utredning titta på, men grunden torde vara lokal förankring och lokal tillit – man vet vem som är skyldig vad.

Planera för det extrema
Bekymret är om vi inte förbereder samhället på extrema störningar. Risken är stor att människor efter några dagars strömlöshet, i desperation, tar till vilka medel som helst för att komma över mat och andra förnödenheter. Vi är dåligt rustade för en sådan utmaning.