Category Archives: Globalt

Frihandel låter bra, men…

Posted on by
Reply

President Obama besökte Sverige och samarbetsviljan tycks stor. Presidenten ville lära sig mer om forskningen kring svensk miljöteknik och fick på KTH möta några exempel på lovande svenska uppfinningar och produkter som kan göra stor skillnad.

Två bra exempel
Solvatten, som jag mötte första gången för 8-10 år sedan i Halmstad på en miljötekniktävling, kan lösa en stor del av den fattiga världens dricksvattenproblem. Och Powertrekk, en bränslecell/batteripack som kan bli en viktig energibärare för konsumentelektronik, laddad med vatten och med förutsättningar att ersätta mycket av dagens miljöbelastande strömförsörjning. (Länkar till Solvatten och KTH nedan).

Frihandel
Huvudämnet på agendan under sverigebesöket var annars frihandelsavtalet mellan EU och USA, som det exportberoende Sverige skulle dra stor nytta av, heter det. Vi skulle få sälja mer elektronik, bilar och livsmedel har man sagt. Det som inte nämns lika ofta är att importen av samma produkter också skulle öka. GMO-baserade livsmedel skulle därmed lättare hitta kanaler till den svenska marknaden.

Eskils vägval
Eskil Erlandsson, som vurmar för ”Det svenska Matlandet” och de spillror av svenskt lantbruk som fortfarande fungerar, ställer sig således bakom att vi medvetet öppnar upp för det industrijordbruk som med hänsynslösa metoder pressar fram billiga råvaror från köttfabriker, round-up-ready-grödor (dvs GMO-modifierade grödor som klarar att står emot kemisk bekämpning av naturens organismer) och annat elände som vi inte ens vill veta att det säljs som ”livsmedel”.

Vem står emot?
Det vill till att svenska konsumenter sätter upp ett mottryck mot denna industri, som naturligtvis ser EU som en viktig marknad, där det finns strukturella förutsättningar för massimport av billiga råvaror. Klarar våra bönder att konkurrera med en ökad import? Och frågan är om konsumenterna klarar att ifrågasätta utvecklingen och om samma politiker som nu släpper fram eländet också har kraft att ifrågasätta konsekvenserna av sina beslut.

Paradox
En märklig paradox är president Obamas och många amerikaners (berättigade) upprördhet över kemikalieanvändningen i det syriska kriget, men som stillatigande uppmuntrar förgiftandet av det egna jordbruket. Ett jordbruk som bryter ner ekosystemen är naturligtvis oförenligt med ett ansvarstagande för hållbarheten. Att delar av kemikalierna dessutom hamnar i slutprodukter finns numera många belägg för. Den officiella räddningsplankan brukar heta ”gränsvärde”. Vilket gränsvärde har en daggmask?

KTH-länk här.
Solvatten och president Obama här.

Hopp- och hotfullt om framtiden

Posted on by
Reply

Igår firade min tidigare arbetsplats Ekocentrum sitt 20-årsjubileum som stiftelse. Många av de företag och organisationer som varit med under framväxten deltog i firandet. I raden av föredrag stack ett ut: det av Erik Herngren från Kairos Future som landade i frågan om teknik och livsstil i relation till förväntad förändringsbenägenhet. Inte så förvånande trodde publiken på både och: nya system och en förändrad livsstil blir framtidens lösning på klimathotet osv.

Allt är möjligt
Det är naturligtvis hoppfullt att se båda dessa lösningar sida vid sida. Vi har tekniken och systemlösningarna och vi kan ställa om vår livsstil. Allt är möjligt. Frågan är vad som behöver hända för att detta ska förverkligas? Eller om frågan är för snävt formulerad. Ser vi inte hela bilden?

6500 unga
Nyfiken tittar jag in på hemsidan för Kairos Future (som inte har med Egypten att göra utan med Grekland och begreppen kring tiden, lärde vi oss). Hittar snabbt en rapport om hur 6500 unga från hela världen ser på sig själva och sin framtid. (Se länk nedan).  70 % ser positivt på sin framtid. Men mer än var tredje tillfrågad ungdom bedömer klimatfrågan som körd enligt undersökningen. Och hela 60 % anser att samhället framtid är mörk och att samhället har blivit alltför individualiserat. Man hajar till.

Vi mot dem
För sin egen del ser de unga fortfarande ljust på framtiden, men samhället är de mer pessimistiska kring. Lägg därtill förmögenhets- och inkomstskillnader mellan och inom länder, befolkningsutvecklingen med en ökande andel äldre som ska försörjas av de solidariska trygghetssystemen, klimat- och miljöhot, energiomställningen, krigen och upplösningen i länder som Syrien, Kongo och Somalia och ett tiotal andra omedelbara hot. Fram träder en bild av multipla hot, där risken är att makthavarnas fokus på konsumtionsdriven tillväxt och konstgjord andning till det finansiella systemet bidrar till att förvärra utvecklingen. Fram träder en motsättningarnas värld. En värld där en minoritet rika förskansar sig mot hotet från majoriteten fattiga. Vi mot dem.

Action!
Det duger inte att vänta och se. Varje gång vi hoppas att utvecklingen på något märkligt sätt ska korrigera sig själv (marknaden löser alla problem säger ultraliberalerna) lurar vi oss själva. Det finns tillräckligt med underlag för att konstruktivt och aktivt bidra till att vända utvecklingen. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn, vi som råkar sitta på den rika sidan av gungbrädan.

Länk till rapporten:
http://www.kairosfuture.com/trender/global-youth-2013

Vatten – finns det något mer väsentligt?

Posted on by
Reply

Det är mycket vatten nu. Vattenfilmfestivalen i Göteborg ”Voices from the Waters” i samarbete med systerfestivalen i Indien har precis avslutats. Stockholm är denna vecka värd för den 22:a World Water Week, där tre tusen delegater träffas för att utbyta erfarenheter och hitta samsyn kring vattenfrågorna. Vattentemat berör och engagerar. Bra. Länkar: se nedan. Världsvattenveckan ska jag återkomma till.

Flera format i Göteborg
Det görs mycket film som berör vattentillgång, fiske, utvecklings- och rättvisefrågor. Arrangörerna i Göteborg (Nätverkstan) hade dessutom ordnat ett antal speedföredrag och samtal som gav en fördjupad förståelse för delar av den problematik som omgärdar vattnet som vår viktigaste livgivande resurs. Själv fick jag fem minuter och 10 bilder för att berätta om Svensk Vattenallians.

Viktoriasjön – dubbelt så stor som Östersjön och saknar sjökort
Dokumentärfilmen har sina fördelar och sina begränsningar. När vi matats i decennier av hollywoodsk dramaturgi kräver dokumentären något annat av oss betraktare. Storyn är inte tillrättalagd. Livet är mycket mer som i verkligheten (även om dokumentärfilmaren också gör sina urval, väljer klippteknik etc). I Suzanne Nilssons och Bengt Löfgrens ”Deep trouble in lake Victoria” möter de svenska experterna på sjökortsmätning den afrikanska lokalbefolkningens vardagsbekymmer. I alltför små farkoster försöker ugandier och andra att försörja sig på fiske, medan svenskarna har en vision av farleder över Viktoriasjön, som skulle underlätta handel och utbyte mellan länderna. Svenskarnas teknikfixering kontrasterar mot ugandiernas överlevnadsbehov på en daglig nivå. Ett mätningsarbete som normalt skulle vara klart på en vecka tar fem veckor eller mer. Bränslet är slut… Att få möta Bengt Löfgren IRL vid filmens visning var extra värdefullt.

EU:s nya lagstiftning – som gäller nationellt
Eller samtalet om utfiskningen, EU, forskningen och politikers respektive allmänhetens ansvar. Om hur vissa arter glädjande nog tycks återhämta sig i Nordsjön och torsken i Norra ishavet tycks trivas som – just det – fisken i vattnet…. Och om hur EU:s nya regelverk innebär att de nationella politikerna måste följa forskarnas bedömning av fiskekvoter för att möjliggöra ett hållbart fiske (senast år 2019 – bra jobbat Isabella Lövin). Men också hur osynliga resurserna under havsytan är. Gränslösa. Allas och ingens. Och att bara 0,6 % av alla fiskevatten är skyddade, 99,4 % är tillgängliga för exploatering.

Tematiska helger – varför inte ?
Det finns många frågor som behöver belysas. Kanske skulle det vara bra om vi vande oss vid att en gång per månad, en helg, ägna oss åt något principiell fråga som gäller något mer än det dagliga strävandet. Nu var det vatten den här helgen som gick. Nog borde vi kunna hitta 10-12 frågor som kan belysas genom filmens, forskningens och det lyssnande samtalets metodik. Kanske konsten och medskapandet har en roll. Skolorna….

Skärpning
Vi måste våga tänka i nya former och nya sätt att lära oss att förstå varandra och naturen. Den natur vi tror att vi kan tygla, men som snarare kommer att betrakta människan som något oönskat, som det gäller att bli av med. Om vi inte skärper oss.

Länkar:
www.voicesfromthewaters.se
www.worldwaterweek.org
www.vattenallians.se

Idéernas kamp

Posted on by
Reply

Ibland får man känslan att vår tids konflikter och motsättningar är symptom på något större. Syrien slits isär av strider mellan de som har och de som skulle vilja ha makten i landet. Egyptens ledare förstärker motsättningar istället för att bygga ett solidariskt, sammanhållet land. Klimatförändringarna möjliggör mer klimathotande arktisk oljeutvinning. Förmögenhetsfördelningen mellan rika och fattiga i världen är absurd.

Idéernas kamp
Jag kan inte låta bli att se ett mönster i alla dessa konflikter. Det som pågår tycks vara en idéernas kamp. Det verkar som om idén om medmänsklighet, ansvarstagande och empati som vägledande principer tycks förlora mot idén om kortsiktigt inflytande för det egna särintresset. ”Vi” definieras snävare och snävare. Inte ens barnens framtid tycks beröra.

Mellantider
Idéernas kamp pågår, tycks det, på alla möjliga plan och områden. Det långsiktigt rimliga och för samhället bästa tycks ständigt förlora mot de kortsiktiga intressena. Dow Jones stiger, Nazdaq faller – på bästa sändningstid beskrivs indikatorer som mellantider i ett race för den egna profiten. Vinner du? Förlorar du? Och i deklarationstider: ”Så här kan du undvika att betala skatt”… Varför tror vi att lägre skatt ger oss ett bättre samhälle?  Idén om att gynna sig själv på helhetens bekostnad finns överallt.

Upplösning
På global nivå är det mer och mer uppenbart att krig mellan nationer har blivit mer sällsynta. Istället är det befolkningsgrupper inom länder som strider mot varandra. Miliser kallas de ofta, som om de stod för något positivt. Laglösheten och bristen på alternativ livsföring tycks lägga grunden för piratverksamhet och systematiska kidnappningsförsök vid Afrikas horn. Respekten för andras liv och egendom saknas. Områden slutar att fungera som samhällen. Kvinnor och barn lider mest.

Kollissionen
Sanningen offras snabbt i dagens konflikter. Är det inte inte pressen i Ryssland och Vitryssland som åläggs begränsningar så är det USA som jagar sanningssägare som Manning och Snowden med hundraåriga fängelsestraff för att de blottlagt obehagliga sanningar. Lite märkligt är det att höra ledande svenska politiker mumla när principen om det öppna informationssamhället kolliderar med statens behov av kontroll. Varför förs inte en livlig och principiell debatt om denna avvägning? Vilken version av Stasi-samhälle vill vi egentligen ha?

Kompassen
Det var enklare förr. Var och en fick sin dos av etisk fostran en gång i veckan när prästen stod i predikstolen. Idag måste var och en finna sin moraliska kompass. Uppenbarligen har vi en bit kvar innan principen om medmänsklighet och människokärlek står över egoismen. Kampen fortsätter.

Miljöhot över och under radarn

Posted on by
Reply

Sveriges Radio rapporterar om en miljökatastrof som man tror kan drabba miljontals människor i Ukraina, Moldavien och länder vid Svarta Havet. (Länk till inslaget – se nedan). Det är helt uppenbart att metoden att dumpa sopor fortfarande finns kvar i många länder. Restprodukter lägger man på hög eller häller ut i havet, i en gammal gruva, i ett dagbrott etc. Så har människan gjort i alla tider. Skillnaden är att dagens sopor är livsfarliga.

Billigt sätt
Under Sovjet-tiden såg man säkert landet som en näst intill oändlig förvaringsyta. Storleken gjorde det bekvämt att snabbt och billigt göra sig av med oönskade restprodukter, sopor och överskott precis som de oönskade människorna hamnade i Gulag. Oönskade produkter sänktes i havet eller lagrades på land. Man provsprängde atomvapen över land och lät en felkalkylerad bevattningspolitik tömma ett helt innanhav (Aralsjön).

Quick fix
Samhället styrdes uppifrån och rapporteringen måste stämma med femårsplanen. Där det fanns möjlighet att ta genvägar gjordes det. Paradoxalt nog innebar femårsplanerna en  kortsiktighet i delbeslut som knappast var systemfädernas tanke. Maktfullkomlighet och irrationella, motsägelsefulla beslut blev legio. Det blev sannolikt en praxis att hitta tidseffektiva lösningar på svåra problem. Tungmetaller och kemikalier kunde dumpas i gamla dagbrott. Problemet löst.

Teckomatorp
Storskaligheten och det lättsinniga hanterandet av komplexa frågor gjorde antagligen att effekterna nu syns tydligast och i mest förödande skala just i de gamla sovjetstaterna. Men det finns all anledning att tänka tillbaka på Teckomatorp och vårt eget lands skandaler på liknande områden. Privata företag gjorde sig på ett enkelt sätt av med restprodukter. I Teckomatorp skedde det helt enkelt genom att gräva ner tunnor på fabriksområdet. Inte förrän allmänheten, delvis tack vare ett uppvaknande medialt intresse, slog larm agerade myndigheterna.

Vår livsmiljö fylls med främmande ämnen
Idag är det sannolikt inte illegal dumpning av sopor som är det stora problemet. Snarare är det de kommersiella produkterna, vars långsiktiga inverkan på ekosystemet inte är kartlagda, som utgör det stora hotet. Hundratusentals ämnen är i omlopp i EU. Reach-systemet fångar upp och synliggör de stora flödena och tvingar producenter och leverantörer att redovisa vad man sätter på marknaden. Men effekterna, särskilt på lång sikt, är bara kartlagda till en liten del. Särskilt den s.k. cocktail-effekten, dvs när ämnen blandas och får delvis nya egenskaper, är outforskad.

Större hot
Just nu är det Ukraina – där Tjernobyl står som ett evigt monument över mänsklighetens övertro på teknik och på sig själv – som hamnat i blickfånget. En kortsiktigt använd ”soptipp” riskerar att förgifta dricksvattnet för miljontals människor. Men vi får inte glömma det kontinuerliga kommersiella tillflöde av potentiellt skadliga ämnen som äger rum och som dessutom ingår i det vi kallar BNP och tillväxt.

Tystnaden
Det ingår i medias logik att fokusera på plötsliga hot. De långsamma hoten passar inte in i nyhetsflödet och kan inte illustreras på samma sätt. Låt oss inte tappa perspektivet på vad som egentligen sker och som är väsentligt. Kanske måste vi uppvärdera god journalistik innan papperstidningarna går i graven och grävande journalister inte längre har någon plats i nyhetsbruset.

Länktips:
Ljudfil från Sveriges Radio (2 min) om Ukraina-katastrofen här.

Tio små naglar och hållbarheten

Posted on by
2

Ett VM i friidrott äger rum i Moskva. Superstjärnan glider över högsta höjden.  Pressen och prestationen är på hög nivå. Favoriten vinner, nationen jublar. Jelena Isinbajeva tar emot guldmedaljen. Hemma-VM tycks bli ett triumftåg.
Nästa dag uttalar sig Rysslands hjältinna om regnbågsfärgade naglar. Hon tar skarpt avstånd och fördömer markeringen som Emma Green Tregaro gjort. ”Det är respektlöst mot vårt land och våra medborgare. Jag stödjer vår regering”, säger stavhopperskan och tillägger att ”vi har inte de problemen i Ryssland”.

Vad är problemet?
På vilket sätt har stavhopp och idrott med hållbar utveckling att göra? Vad gör det för skillnad om en nationalikon uttalar sig till stöd för sin regering? Är det inte rimligt, förresten, att hon gör det? Att hon ställer sig bakom sitt lands lagar?

Legitimerar förtryck
Naturligtvis är det ett problem. Dels att ett land med sin huvudstad i Europa år 2013 stiftar lagar som gör livet svårare för en utsatt minoritet. Dels att samma land har inskränkt press- och yttrandefrihet och inskränker de mänskliga rättigheterna. Och dels att en aktiv på toppnivå i en världsidrott utan att reflektera eller att problematisera så förbehållslöst ställer sig bakom en förlegad människosyn och därmed legitimerar en fortsatt diskriminering och fysisk/mental press på personer med en icke-hetero-läggning. Kanske hade hon inget val. Eller kanske är hon så fast i gamla fördomar och föreställningar att hon faktiskt tycker det hon sa. Oavsett vilket är det sorgligt.

Individnivå
Respekten för andra människor, empatin, förståelsen för andra människors värderingar och ställningstaganden är fundamental för att bygga broar mellan folk. Vi ser hur polarisering och maktfrågor sliter sönder länder inifrån. I Syrien och nu i Egypten. Länder krigar inte längre mot varandra. Nu sker striderna mitt i hjärtat av varje stat, varje nation. Om vi inte lyckas grundlägga mänskliga rättigheter på individnivå kommer våra samhällen att krackelera, precis som nu sker inför våra ögon i några utsatta länder. Mänskliga rättigheter är en individfråga.

Klok flicka
En hållbar utveckling är ingen teoretisk konstruktion. Det är en ständig process i syfte att möta verkligheten så klokt och så långsiktigt vi bara kan. Tio små naglar på en göteborgstös blir därför så viktiga för att påminna oss om individens ansvar.

Läskunnighet långt borta och nära

Posted on by
Reply

Att läsa och skriva är bland det viktigaste en befolkning behöver behärska för att lyfta ett land ur fattigdomen. Läskunnigheten ökar förvisso i världen, men lyfter vi blicken framträder två bilder som på helt skilda sätt bromsar utvecklingen för flickor respektive för pojkar, långt bort respektive nära.

Malala
Flickor och kvinnor har ofta svårare att få chans till skolgång och utbildning. Modiga och duktiga flickor som Malala Yousafzai lyckas sätta fokus på frågan. Malala är den unga pakistanska flicka som sköts i huvudet tidigare i år och som nyligen talade inför FN om vikten av att satsa på utbildning. I Pakistan och andra länder där mänskliga rättigheter ständigt åsidosätts drabbas länderna själva av att befolkningen hålls tillbaka. Tänk om kvinnorna fick utbilda sig till läkare, lärare, advokater, ingenjörer, IT-tekniker osv. Vilka möjligheter hade man inte haft att skapa välfärd i fattiga regioner? Förändring ses som ett hot istället för en möjlighet. Måtte Malala få genomslag för sina idéer, när hon nu fått möjlighet att personifiera kvinnors kamp för rättvisa.

Pojkar
I Sverige sker en motsatt utveckling. Här är det pojkar som inte lär sig läsa och skriva. Nästan var fjärde pojke som går ut nian i Sverige har svårt med läsförståelsen. Pojkar som därmed inte klarar gymnasieintagning, som hamnar långt bak i kön när det gäller att få jobb. Pojkar som missar tåget, när det går. Vad kan de hoppas att de kan få arbeta med? Kan de klara att få körkort? Kan det finnas en arbetsmarknad för dessa pojkar?

Spiralen
I det svenska exemplet är det skolans bristande förmåga att vara relevant för många pojkar som bidrar till problemen. Plus, är min gissning, en föräldrageneration som inte klarar att ställa krav på sina barn. Kanske för att föräldrarna själva minns skolan som en plågsam eller svår tid. Den nedåtgående spiralen blir på så sätt självuppfyllande.

Utanförskap bygger inga bra samhällen
När vi i den allmänna debatten talar om ”kunskapssamhället” som har ersatt industrisamhället är det en selektivt utvecklad kunskap. Några, kanske en majoritet, har kunskap och intellektuellt stimulerande arbetsuppgifter som väsentliga beståndsdelar av sina yrkesval. Andra hamnar utanför. Detta blir förödande för samhället på sikt. Arbetslöshet och utsatthet bygger inga bra samhällen. Pensionssystemet bygger på en hög sysselsättning, för att ta ett exempel.

Prestigelöshet
Både i Pakistan och i Sverige måste förändringar till. Och gemensamt för dessa förändringar är att prestigen måste läggas åt sidan. De styrande i båda länderna har på olika sätt inte kunnat skapa förutsättningar för en optimal lösning. Det kan vara bra att tänka på, när vi upprörs över talibanerna i Pakistan.

Reinfeldt och Obama har världens chans

Posted on by
Reply

I september kommer Barrack Obama till Sverige. Det spekuleras hur mycket av tvådagarsbesöket som är förberett och vilka frågor som kommer att tas upp. När USA:s president kommer hit är det förmodligen primärt för att bekräfta och utveckla de svensk-amerikanska handelsrelationerna. Men tänk om herrarna skulle ta ett annat grepp.

Problemen hopar sig
Vad världen behöver nu är ledarskap. Ekonomin hackar, skulderna ökar, snedfördelningen av vinster och förmögenheter ökar. Miljö- och klimatförändringar sker i oönskad riktning. Ekosystemen hotas, haven riskerar att fiskas ut. Demokratiförhoppningarna i Egypten är på väg att grusas. Flera av Europas ekonomier har körts i botten. Inbördeskriget i Syrien tycks inte ta slut. Våld och förtryck präglar utvecklingen i många regioner. Många av problemen hänger samman..

Föregångare
Om utvecklingen ska vändas krävs att några går före. Ska verklig förändring åstadkommas måste stater, näringsliv, konsumenter, lagstiftning, militären, forskning, opinionsbildare och makthavare av alla slag med- och samverka för att snabbt vända utvecklingen i en hållbar riktning. Om ett antal länders regeringar går före och tydligt visar att man menar allvar, finns en möjlighet att företag och organisationer, kommuner och civilsamhälle knyter an till de processer som är nödvändiga.

50 länder på en lista
Reinfeldt och Obama skulle kunna skapa en lista på 25-30 regeringschefer utöver G20-ländernas regeringschefer som de kan börja med att kontakta för att skapa en tillräckligt stor krets av länder som ser fördelen med att få igång en verklig omställning.

Så vad väntar Reinfeldt och Obama på?

Nordiska ministerrådets hållbarhetsstrategi – för vem?

Posted on by
2

”Ett gott liv i ett hållbart Norden” publicerades den 12 juni 2013 av Nordiska Ministerrådet. En skrift på 36 layoutade sidor med förväntade rubriker som ”Ett nordiskt perspektiv på hållbar utveckling”, ”Utbildning, forskning och innovation” och ”Ett förändrat klimat”. Jag följer med intresse vad som händer på nordisk nivå eftersom jag  tror att de nordiska länderna har mycket att vinna på och bidra med genom att samverka mer. Därför var jag extra nyfiken på hur ministerrådet skulle formulera vår tids stora utmaningar och lösningar ur ett gemensamt nordiskt perspektiv. Utgångspunkter, ambitionsnivå, fokusering, nytänkande… det var med förväntan jag började läsa. (Länk se nedan).

Beteendeförändringar
Redan i inledningen börjar jag ana oråd. Brundtland 1987. Hm. Räcker det? Man har lagt till några ord om kulturens betydelse för hållbarheten, bra så. Men ansatsen kring hållbarheten kretsar kring den snart 30 år gamla Brundtland-texten. Illustrativt är hur man i det första kapitlet paketerar in behovet av beteendeförändringar:
” Möjligheten till ett rikt friluftsliv och tillgång till grönområden är viktiga ingredienser för mänskligt välbefinnande. Det ökar dessutom förståelsen för de insatser och beteendeförändringar som krävs för att utvecklingen ska bli mer hållbar.”
Jag får leta för att hitta mer text om livsstils- och beteendeförändringar – det som forskarna hävdar är ungefär halva lösningen på energi- och klimatfrågan.

Vi borde kanske…
Om sin egen verksamhet säger man, nästan lite överraskat, att det skulle faktiskt kunna göras något. Så här formuleras ambitionen för den egna organisationen:
” Även Nordiska ministerrådets och Nordiska ministerrådets sekretariats egen verksamhet och faciliteter ska vara hållbara. En möjlighet är att miljöcertifiera hela verksamheten. Detta skulle även kunna gälla Nordiska rådet och Nordiska kulturfonden.”
Hoppla. Yrvaket konstateras att vi borde kanske göra något. Vad sänder detta för signaler?

Kontrastlöst
Det som vid en läsning bekymrar allra mest är att hela talet om hållbarhet ur olika perspektiv aldrig kontrasteras mot något ohållbart. Ingenstans framställs något som fel eller nödvändigt att ersätta med något hållbart. Kontrasterna uteblir. Därmed blir hela skriften en utslätat, tillrättalagd, politiskt korrekt text, som inte är avsedd att förändra något. Det finns ingen dramatik, inget motsatsförhållande, inget erkännande att decennier av politik och verksamhet lett fel. Tvärtom är texten en illustrativt exempel på hur man kan beskriva ett önskvärt tillstånd utan att relatera det till det som ska elimineras. Jag hittar inget exempel på detta.

Mantrat
Hållbarheten lovordas upprepat som ett mantra. Så här heter det om strategin:
” Den övergripande målsättningen med strategin är att de nordiska länderna successivt ska utvecklas till mer hållbara välfärdssamhällen och att skapa positiva förändringar inom en överskådlig framtid. Fram till år 2025 ska betydande resultat inom de prioriterade områdena ha uppnåtts.”
Det låter ju fint, men när de goda idéerna aldrig får möta de mindre goda, när allt är ljust och vackert blir beskrivningen platt. Alla ska leva lyckliga i framtiden. Jaha. Det låter ju bra. Men var börjar omställningen, hur preciseras det ohållbara, vad av det nuvarande ohållbara systemets totalintegrerade ekonomi måste förändras för att en hållbar utveckling ska bli möjlig?

Sveket
Det kanske måste bli så här. När fem länder och några områden (Färöarna, Grönland och Åland) ska enas om en skrift. Den måste kanske bli urvattnad och livlös? Kompromissandets förbannelse? Eller tycker man att formuleringarna blev bra? Är man nöjd på Nordiska Ministerrådet? Tog Norden sitt globala ansvar för att leda världens länder i en hållbar riktning? Stakade man ut vägen med tydliga mål och åtgärder? Preciserade man nödvändiga förändringsmekanismer? Jag tycker inte det. Man sviker framtidens barn, man sviker utvecklingsländerna, man sviker i ett läge när man kunnat ta ett betydligt större ansvar.

Fyra frågor illustrerar andan i strategin
Vem är läsaren av strategin? För vem formuleras den? När bör-satserna staplas på varandra och självklarheter formuleras som nyheter blir hela skriften mer ett tidsdokument över politikens tillkortakommanden än något annat. Eller är jag orättvis? Så här står det om arbetslösheten, integrationen och den demografiska fördelningen:
” En av de viktigaste utmaningarna blir att verka för att en större del av den arbetsföra befolkningen deltar i arbetslivet. Det innebär bland annat att den invandrade befolkningen behöver integreras bättre i samhälls- och arbetslivet. Övergångstiden från skola till arbete behöver kortas ner och möjligheterna att förlänga arbetslivet behöver förbättras.”
Fler ska jobba, invandrare ska integreras, slöa ungdomar ska sättas i arbete och pensionärerna ska räkna med att jobba längre. Genom att undvika att sätta in dessa fyra frågor i ett sammanhang, väga deras betydelse mot varandra eller att värdera dem blir uppräkningen bara en ordkuliss.

Ljust istället för kontrastrikt
Kanske är det så här det blir. Nordens ledande politiker kommer från olika politiska partier. Man ska enas om skrivningar. Då blir det uddlöst och ointressant, utan problematisering och utan en vass analys. En ljus bild istället för en kontrastrik. En framgångsbild istället för en beskrivning av de uppförsbackar som väntar oss och hela mänskligheten.

Länk: http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/2013-725

Sjunker havet när isen smälter?

Posted on by
2

Just som vi trodde att vi förstått vad klimatförändringarna i värsta fall kan leda till av höjda havsnivåer kommer nya forskarrapporter som vänder upp och ner på en hel del. I bästa fall tar effekterna ut varandra för många av jordens länder. Men någonstans måste vattnet från smältande isar ta vägen? Allt kan inte förångas och bli regn när temperaturen stiger. Någonstans kommer Noak behöva bygga sin båt. Igen. Om han hinner.

Jyllands-posten
Det är danska Jyllands-posten, mest känd för karikatyrer och för att indirekt ha sänkt dansk-svenska Arlas marknadsmöjligheter i muslimska länder, som nu återger en rapport där det hävdas att havet sjunker när isarna smälter. (Länk se nedan). Motivet ska vara att dragningskraften kommer att förskjutas när Grönlands isar smälter.

100 meter !?!
Artikeln pekar på de nivåskillnader på havsytan som redan idag förekommer på upp emot 20 meter, beroende på hur jordens massa fördelas över klotet. När isen försvinner från de stora inlandsisarna skulle enligt de nya beräkningarna havsytan vid Grönland kunna sjunka med ofattbara 100 meter. Vid Island skulle havet dra sig undan 10 meter, vid Skottland tre meter. Klotet är således inget klot.

Landhöjningen?
Landhöjningen efter att isen dragit sig tillbaka tillkommer så vitt jag kan förstå, dvs det som fortfarande pågår vid Höga Kusten och andra ställen i Sverige efter senaste istiden här hemma. Landhöjningen pågår dock i tusentals år i långsam takt, medan havsnivåförändringen lär komma i takt med avsmältningen.

Bye, bye, Bangladesh
Om det istället blir västra Antarktis som smälter kommer USA, Australien och länderna runt Indiska Oceanen att drabbas. Bangladesh lär upphöra som land, kan man tro. Sydamerika tror man får cirka 10 meter havsnivåhöjning relaterat till Grönlands avsmältning. Buena Noche, Copacabana och stora delar av Amazonas deltaområde.

Genomsnittet – ingenstans ?
Man har tidigare talat om sju meters havsnivåhöjning om Grönland skulle smälta. Men det är volymen i genomsnitt. Det nya nu är hur vattnet tros fördelas. Min gissning är att högre temperaturer kommer att öka avdunstningen, vilket i sin tur leder till mer regn, skred, översvämningar och förstörda naturvärden. Redan idag med måttliga temperaturhöjningar till följd av klimatförändringarna har vi i Göteborg fått minst 20% mer regn mätt i volym än för några decennier sedan.

Ödmjukhet
Det riktigt intressanta med forskarrapporten är att vi påminns om att den sanning vi håller för 100 procent riktig idag, mycket snabbt kan ersättas med en ny sanning. Ödmjukhet inför allt det okända och alla ännu gjorda upptäckter är ett rimligt förhållningssätt.

Länktips: http://jyllands-posten.dk/indland/ECE5559696/nar-isen-smelter-synker-havet/