Guld och gröna skogar

Posted on by
2

Sveriges första kongress på temat agroforestry ägde rum den 13-15 november i Göteborg, dels på Chalmers, dels i Angered bl.a. på Blå Stället. 170 personer deltog, av naturliga skäl många från Göteborg och västsverige, även från resten av Sverige och t.o.m. hitresta från Uganda specifikt för kongressen. Inbjudna huvudtalare kom från Spanien och Italien och gav en internationell och en europeisk utblick och lägesrapport. Vi är lite sena i Sverige att organisera det nationella arbetet för agroforestry. Men på ett plan är vi pionjärer.

Inte bara odling
Den som vill sätta sig in i agroforestry hittar några länkar via kongresslänken längst ner på sidan. Göteborg Stads engagemang i frågan handlar om både lokal livsmedelsförsörjning, ett smartare och mer selektivt skogsbruk och om att bygga resiliens, motståndskraft, i samhället. Det finns en social rättvisedimension kopplad till agroforestry, som innebär att såväl människor, naturresurser, ekosystem som verksamheter kan stärkas istället för att de exploateras. Långsiktigt är detta det kanske viktigaste argumentet för att staden ska betrrakta agroforestry som en grundläggande metod för arbetet med lokal utveckling i staden och på stadens odlingsbara marker, inklusive integrerad djurhållning.

Att tjäna pengar på resilienta ekosystem
Ett annat sätt att beskriva agroforestry är att det innebär ett sätt att koppla ihop en växande ekonomi med förmågan att stärka och bygga upp jordens näringsinnehåll, biologisk mångfald och motståndskraftiga lokala ekosystem, där människor dessutom kan finna vägar till försörjning i olika skala. Det går att tjäna pengar på biologisk mångfald. Guld och gröna skogar är ingen utopi.

Jämbördiga möten, delaktighet och frihet
De internationella gästerna från FN:s livsmedelsorgan och från den europeiska agroforestryrörelsen var mycket imponerade av kongressen. På ett demokratiskt och tillåtande sätt skapade kongressen en mötesplats för forskare, praktiker, idealister, tjänstemän, politiker, bönder, odlare, organisationer och intresserade. Tredagarskongressen hade dessutom en form som skapade mer och mer delaktighet för samtliga deltagare. Fredagens inledande föreläsningar och lördagens panelsamtal med ett stort antal nyckelpersoner följdes upp av parallella workshops, mingel och samtal samt söndagens avslutande ”Open Space”-möten, där var och en valde vilken fråga man ville arbeta vidare med.

Färgstark medverkan
Resultatet av kongressen blev bl.a. att det bildades en interimsgrupp för det fortsatta arbetet för en nordisk och nationell förening och plattform, liksom för en lokal och regional dito. Mängder av olika kontakter togs mellan deltagare.

Välfylld kongressal på Blå Stället i Angered

En grupp av studenter ställde upp som volontärer, dokumenterade och skötte en del av de administrativa frågorna. En studiecirkel med basen i Komettorget i Bergsjön deltog tack vare särskilt stöd från studieförbundet Vuxenskolan. Några personer från Uganda deltog under kongressens alla dagar – några av dem hade t.o.m. rest till Göteborg enkom för att medverka i kongressen!

Det transnationella och det interkulturella
Det transnationella och det interkulturella fick stort utrymme genom att flera personer med rötterna i Etiopien och Mellanöstern på ett personligt och tydligt sätt kunde berätta om sina egna upplevelser av att möta den svenska naturen och den ursvenska och självklara inställningen att naturen är vacker och god. På ett både symboliskt och ett konkret plan handlar agroforestry om att kärleken till naturen möter kärleken till odling och mat. Och i dessa tider av hat, hot och terror är det kanske just det vi behöver allra mest.

Länktips där det finns mer information om kongressen och fler länkar att använda http//:www.agroforest.se och Agroforestry-föreningen i Sverige
Artikel i Fria tidningen http://www.goteborgsfria.se/artikel/120391
Tidigare bloggpost på denna sida här .

Tystnadens triumf – om Ungerns utveckling

Posted on by
Reply

Jag har just läst ut Gabriel Byströms bok om den politiska utvecklingen i Ungern: Tystnadens triumf. Genom besök, rapportstudier och intervjuer under de senaste fyra åren har Gabriel Byström skaffat sig en tydlig bild av vad som händer i ett samhälle som styrs av en högernationalistiskt parti, Fidesz, och där den tydligaste oppositionen kommer från ultrahögern, Jobbik. Händelseutvecklingen är svårbegriplig för oss som levt i 200 år utan att formellt vara i krig och där maktbalansen ännu så länge upprätthålls mellan den lagstiftande, den dömande och den granskande makten.

1956 och handelsfriheten därefter
Jag har besökt Budapest några gånger, även om det var länge sedan nu. Jag minns en imponerande centraleuropeisk arkitektur, en eländigt dålig asfaltbeläggning på många gator, en känsla av att vara mitt i Europa, en bred Donau med vackra broar och ett omöjligt språk. Det var innan muren föll, men under decennier hade ungrarna funnit ett sätt att bedriva handel med väst utan att Kreml protesterade. Kanske var det en liten säkerhetsventil eller eftergift till övervåldet 1956 att Sovjet tillät en viss handelsfrihet. Kanske hängde det ihop med andra drivkrafter, som att den digitala revolutionen på 70- och 80-talen gjorde att de allra senaste IC-kretsarna och programmerbara processorerna behövdes till Warszawapaktens industrier. Och att det var i USA och i Japan som de tekniska sprången togs.

Historien lever
Byström målar upp en dyster, för att inte säga svart, bild av samhällsstyret i Ungern. Och redogör detaljerat för hur det kan gå till när demokratin i praktiken avskaffar eller i varje fall kraftigt inskränker sig själv. Särskilda villkor och förutsättningar gäller i Ungern. Det finns ju alltid en historia och en förhistoria till varje skeende. ”Definitionen av en ungrare är att Trianon är smärtsamt”, säger en luttrad statstjänsteman i en Byström-intervju. Trianon-fördraget slöts efter första världskriget och ritade om Europas karta rejält. Ungern förlorade en stor del av sin yta och ungrare hamnade på så sätt i Rumänien och i flera av Balkan-staterna. Det fanns en förhoppning hos många ungrare att medlemskapet i EU skulle återställa en del av det som gick förlorat med Trianon. Så blev det inte, tvärtom ser nu ganska många ungrare med skepsis på EU, IMF och andra organ. Självbilden tycks mig inte riktigt gå i takt med omvärldens bild av Ungern.

Recept för en demokratisk statskupp?
Tidigare ledande sverigedemokrater åker nu gärna till Ungern för se och lära. De imponeras av hur effektivt och snabbt, på några få år, Fidesz-ledaren Viktor Orbán lyckats styra Ungern i en helt ny riktning. Partiet, statsapparaten och medierna är nu sammanlänkade på ett sätt som för tankarna till kommunisttiden. Självcensuren är effektiv. Den som är rädd om sitt jobb kritiserar inte makten. Viktor Orbán lyckades genomföra en omvalkampanj under 2014 utan att en enda gång ställa upp i en debatt. Under sin första mandatperiod lyckades Fidesz skaffa sig absolut majoritet och kunde ändra grundlagar och annan tung lagstiftning, kardinallagar, som en ny regering får svårt att upphäva. Skickligt spelar Fidesz och Orbán på de nationalistiska strängarna och får stöd av väljare som gärna vill ha en stark ledare. Helt säkert spelar historien in – att man har så liten erfarenhet av verklig demokrati.

Flyktingfrågan sätter mycket på sin spets
Minoriteterna har det svårt i Ungern. Under hösten kunde vi se TV-bilder från Ungern, där taggtråd sattes upp vid gränsen mot Serbien för att hindra flyktingar från Syrien att ta sig vidare. Hela flyktingfrågan riskerar f.ö. att kantra om eller när alltför många samtidigt söker asyl i EU. Det är en enorm utmaning för solidariteten inom EU och mellan EUs medborgare och världens flyktingar hur vi ska lösa denna svåra fråga.

Misstroende eller tillit?
Vad händer i ett samhälle där debatten tystnar, där avvikande åsikter och kritik inte längre får plats? Det blir kallt, omänskligt och misstänksamheten sprider sig. Vem kan man lita på? I stället för förtroende och tillit mellan människor, mellan grupper, föreningar och verksamheter sprider sig en vaksamhet och en farlig differentiering mellan de verkliga ståndpunkterna och de verkliga agerandet å ena sidan och de ståndpunkter och det agerande man å andra sidan säger sig vilja främja och stå bakom.

Ett större vi
I längden kan inget samhälle fungera som bygger på hat, hot, misstroende eller avståndstagande egoism. Samhället fungerar när vi inkluderar varandra i våra tankar och handlingar, när vi anstränger oss att forma ett större ”vi”. Hur ett hänsynslöst vinstmaximerande system utan starka motkrafter kan rasera fundamenten för människans tillvaro på planeten börjar vi ana när vi ser hur kortsiktiga ekonomiska intressen driver planeten mot kollaps när det gäller biologisk mångfald och klimatförändringar. Men att nu ett system växer fram, där demokratin avskaffar sig själv och människor frivilligt låter sin tankevärld och sina värderingar begränsas av ett politiskt-juridiskt maktcentrum trodde vi nog var otänkbart efter de avskräckande exempel 1900-talet gav oss.

Vad säger alla andra?
Gabriel Byström skildrar initierat och detaljerat med många intervjuer hur det politiska inflytandet ökar över domstolsväsende, media, till viss del kulturlivet och hur basala mänskliga rättigheter och västerländska fundament åsidosätts i den snabba förändringen av det ungerska samhället. Det han inte berör i någon större utsträckning är hur näringslivet, föreningslivet, forskning och högre utbildning förhåller sig till det nya Ungern som växer fram. Trots allt lever folk sina vanliga liv, betalar sina räkningar, byter bostäder och reser, umgås och lever sina liv. Det hade varit intressant med en parallell beskrivning av hur olika sektorer i samhället ser på sina liv och framtiden. Är det framför allt korruptionen och misstron till politiker som gör att traditionella politiker med liberala eller socialdemokratiska agendor inte vinner gehör? Eller är det en utbredd likgiltighet som gör att nationalisterna relativt sett får så stort gensvar i väljarkåren?

Europa
Sedan boken skrevs har Polen röstat fram en konservativ, nationalistisk regering. I Frankrike och i England har EU-kritiska partier fått stort genomslag. I Tyskland växer missnöjet med Angela Merkels humana flyktingpolitik. I Finland sitter Sannfinländarna i regeringen, i Norge innehar Fremskrittspartiet finansministerposten, I Danmark har övriga partier sedan länge anpassat sig till Dansk Folkepartis position när det gäller synen på invandrare. I Österrike, Belgien och Nederländerna har profilerade högerpolitiker med en tydlig ”vi-och-dom”-agenda funnits sedan länge. Italien hade Berlusconi, som på ett utstuderat sätt kopplade ihop media, politik och business samtidigt som han försökte bygga upp en image av sig själv som en karismatisk och framgångsrik ledare.

Sverige
Här har vi ett parti vars företrädare och högljudda anhängare talar om ”att ta makten”, att ”nu är det dags” och ”här har ni adresserna till förläggningar”. Här finns inte något Trianon-fördrag att relatera till. Istället fångar man upp det missnöje med makthavarna och den allmänna utvecklingen i samhället som finns, förstärker det och kanaliserar det till en tydlig fråga. Det oroande är den långsiktiga strategin, bortom dagens slagord.

Varför lyssnar vi på fel budskap?
Nog är det märkligt att det i dessa tider av nära nog obegränsad tillgång till information och samlad kunskapsredovisning uppstår ett kunskapsförakt och en tydlig flykt från de verkliga problem världen står inför. När vi skulle behövt mer av sans och vett, kloka avvägningar och pålästa politiker är det de politiker som ropar korta och enkla budskap högt och i förenklade vi-och-dom-förpackningar som vinner gehör. När världen ropar efter samling och samarbete baserade på fakta är det känslomässiga argument som går hem. Har vi verkligen inte kommit längre? Parismötet om en månad blir ett lackmustest på världens mognad.

Jag tycker ni ska läsa Gabriel Byströms bok (Ordfront förlag).

Stämningar, mutor och felaktiga beteenden

Posted on by
2

Min dotter bor i Edinburgh i Skottland. Häromdagen hade vi ett intressant samtal om ett förslag till ny lagstiftning som en politiker från oppositionen i det skotska parlamentet lagt fram. Bakgrunden är den anglosachsiska traditionen att ofta lösa konflikter och kompensationskrav genom att parter stämmer varandra inför domstol. Det förslag som nu ligger på bordet handlar om privatpersoners möjlighet att använda en myndighets formella ursäkt för ett felaktigt agerande som anledning till att stämma myndigheten.

Stämning
Det kan t.ex. handla om att ett sjukhus felbehandlat en patient och efter detta skickar en ursäkt till patienten för felbehandlingen. Patienten kan då använda ursäkten som bevis för att motivera ett skadestånd, något som självklart i förlängningen drabbar den offentliga ekonomin. Lagförslaget handlar om att begränsa möjligheten att använda ursäkten på det sättet.

Mobbningsexemplet
Problemet väcker en del principiella frågor. Ska en myndighet eller verksamhet undvika att ge medborgaren/kunden en upprättelse eller ursäkt för ett felaktigt handläggande eller agerande? Ur ett mänskligt perspektiv är det rimligt att en kommun ber om ursäkt till en drabbad elev och dennes familj om eleven exempelvis mobbats i skolan utan att kommunen lyckats förhindra detta. Ett brev där en kommun ber om ursäkt för bristande rutiner eller handläggning skulle kunna användas mot kommunen som bevis för att missförhållanden har rått och att kommunen misslyckats att åtgärda dessa.

Kan en kommun vara mänsklig?
Nu har vi inte samma tradition i Sverige, att vi stämmer individer, företag eller myndigheter när vi upplever att vi blivit felaktigt bemötta eller behandlade. I engelskspråkiga länder ser det annorlunda ut. Frågeställningen belyser skillnaden mellan ett juridiskt och ett moraliskt förhållningssätt. Om vi förväntar oss både ett erkännande att myndigheten gjort fel och att felbehandlingen bör resultera i någon slags ekonomisk kompensation är det komplicerat att skilja på formella och informella besked. Eller annorlunda formulerat: kan en myndighet visa en mänsklig sida?

Motpol: korruption
Det finns en motpol till civilrättslig process som kallas korruption. Ett korrupt samhälle fungerar genom att den korrekta åtgärden – eller för den delen felaktiga – enbart inträffar när tjänstemannen mutas till en önskad nivå. På global nivå är mutor och korruption ett betydligt allvarligare problem än att ett ”ursäktsbrev” kan användas i syfte att motivera ett skadestånd.

Båda exemplen illustrerar egentligen hur snett samhället hamnat när vi inte kan bete oss på ett mänskligt sätt mot varandra utan att sätta en prislapp på det riktiga eller det felaktiga beteendet. Det tål att tänka vidare på. Jag hoppas att snart få tala med min dotter igen.

En Chalmers-professor med helhetssyn

Posted on by
Reply

Nu har Chalmers en professor i innovation och hållbarhet. Jag smiter in på installationstalet och lyckas få en plats i den nästan fullsatta hörsalen. Med tydlig logik och pedagogik lotsar den nye professorn oss igenom en del av den tankevärld som sysselsätter honom. Björn Sandén artikulerar sin engelska så att man nästan kunde tro att han vuxit upp nära något brittiskt lärosäte – men bara nästan …

Stabilitet och förändring
Björn Sandén rör sig bland de komplexa system som handlar om stabilitet och förändring, och som tacklar mer än teknik – etik, politik och socioekonomiska parametrar är honom inte främmande. Jag njuter av en professors ansträngning att tänka bortom de självklara teknikgränserna, även om det självfallet är fysiken, naturlagarna och tekniken som utgör en slags självklar utgångspunkt för en chalmersprofessor.

Historien har en hel del att lära oss
På den långa skalan mellan religionens absoluta mål och fysikens oomkullrunkeliga lagbundenhet återfinns etikens ideal, politikens kompromisser och ekonomins tvångströja. (Min sammanfattning av en komplex bild). Ur ett historiskt perspektiv och med exempel från evolutionen ända sedan universums födelse visar Björn Sandén hur förändringsprocesser ofta följts av relativt stabila perioder. Hela vår civilisations existens bygger på förutsättningen att jordens klimat har varit relativt stabilt. Vi har kunnat odla och odla mer och bättre när befolkningen ökat, delvis som en konsekvens av att vi fått det bättre. Vi har utvecklats och utvecklat vårt sätt att leva genom att hjärna och verktygsanvändning följts åt. Handen griper, hjärnan begriper. Återkopplingar i både positiv och negativ riktning blir också ett exempel Björn Sandén tar upp. Med rätt förutsättningar kunde den tyska energipolitiken sätta igång miljoner små energiproducenter, solceller på hustak, som inneburit en snabb utveckling av solcellsbranschen och en snabb omställning av tysk energiförsörjning.

Nya glasögon för ny innovation
Jag får känslan att Björn Sandén de närmaste åren kommer att kunna förse studenter och forskare med en ny sorts glasögon, som de kan se världen igenom. En statisk/dynamisk värld där vissa delar är stabila och andra under förändring. Vad som är vad under vilken tidsperiod kommer troligen att variera. Men det finns något mycket inspirerande i Björn Sandéns sätt att betrakta och beskriva världen. Det är nu jag inser att hållbar utveckling egentligen är ett komplicerat begrepp för det ursvenska lagom.

Lagom-livet i landet Lagom
Lagom-samhället är lagom igenkännbart, lagom i sin förändringstakt, lagom spännande och lagom förutsägbart. Att varje dag är rätt lik gårdagen, men ändå inte en exakt kopia blir vi varje morgon påminda om. I så motto lever vi alla ett slags lagom-liv, med en viss osäkerhet, en viss trygghet och stabilitet, ett visst igenkännande och ett visst mått av nyfikenhet på vad den nya dagen ska innebära.

Det är bara att lyfta på hatten och gratulera professor Sandén och Chalmers. Själv ska jag uppmärksamt och nyfiket följa hans fortsatta upptäcktsresa.

Tre citat från ”Samtal om klimat”

Posted on by
Reply

Klimatsamtalen i Paris närmar sig. Olika föreningar och oroade privatpersoner samlas på olika platser under hösten för att ta del av forskares och opinionsbildares slutsatser och bedömningar inför detta ödesmöte. Ingenjören för Miljön (IfM) i Göteborg ordnade i veckan, tillsammans med Läkare för Miljön och Naturskyddsföreningen, ett panelsamtal som ville belysa hur det ser ut inför Paris-mötet och vad privatpersoner kan göra.

Panelen
Panelen bestod av forskaren Jörgen Larsson från Chalmers, journalisten och författaren Mattias Svensson med bakgrund från Timbro och tidskriften NEO och som nyligen gett ut boken ”Miljöpolitik för moderater”, samt Sven Hunhammar, klimatchef på Naturskyddsföreningen. Johanna Lindblad från IfM modererade samtalet. I mitt minne fastnade särskilt tre saker, ett budskap från var och en i panelen.

”Politikerna ska göra det lätt att göra rätt och svårt att göra fel”
Sven Hunhammar tyckte bl.a. att regelverket, lagstiftning och skatter bör styra i en sådan riktning att valet blir enkelt för den enskilde att välja lösningar som reducerar koldioxidutsläppen och sparar energi, samtidigt som det blir dyrare och mer komplicerat att välja produkter och lösningar som drar åt fel håll.

”Om lösningen uppfattas som fel är det inte säkert att problemformuleringen är fel”
Mattias Svensson satte fingret på den fallgrop som finns i polariseringen av politiken. Bara för att en inte håller med någon annan om ett förslag på lösning är det inte säkert att problemformuleringen är felaktig. Det kan vara viktigt att komma ihåg att de förenklade lösningar som ibland förordas på komplexa problem inte får skymma insikten om att problemet finns.

”Industrin behöver inkludera sitt klimatåtagande i produkternas pris”
Jörgen Larsson sa att det blir billigare för industrin och för samhället att ta höjd för klimatåtgärderna och förbättring av produkter än att vänta. Det handlar om relativt små kostnadsökningar för det genomsnittliga industriföretaget. En konsekvens skulle också bli att konsumenter och kunder får lättare att göra medvetna val, när företag som inkluderar ett åtagande i sina produkter och tjänster konkurrerar med traditionella företag.

Idéer och lösningar
Andra idéer som kom upp var möjligheten att lösa mer via tjänsteutveckling, mobilappar och genom att välja teknik som möjliggör ett större ansvarstagande. Det kan handla om att skaffa en elcykel för att kunna pendla till arbetet per cykel i stället för med bil, etc. Det finns också mycket att göra på matsidan. Att vi minskar svinn och att vi kastar mindre fullvärdig mat, att vi minskar köttkonsumtionen och att vi minskar transporter och kapar onödiga delkostnader som uppstår i de industriella produktflödena. Just när det gäller köttkonsumtion visade Mattias prov på hur det egna ställningstagandet kan bli en vändpunkt. Trots att han beskrev sig som köttälskare har han nu helt och hållet övergått till att äta vegetariska luncher, något som blivit en konsekvens av hans insikt om klimatförändringen.

Att det behövs företag som tar sitt ansvar, tydliga politiker som vågar agera och mogna konsumenter som går före känns uppenbart. I december vet vi hur det går i Paris.

Att dela kakan eller att baka den

Posted on by
Reply

Det går inte att blunda för flyktingsituationen. Alla kan inte komma hit, säger några. ”Sverige kan inte ta emot alla. Det finns inte plats, det finns inga lägenheter, det finns inga jobb”. Det finns ett avståndstagande och en misstänksamhet som har att göra med synen på människan och samhället. När vi blir fler och de när de nyanlända inte per automatik beter sig på samma sätt som en själv utmanas tilltron till den egna rollen i samhället.

Homo consumus
Vem är jag i samhället? Vilken roll har jag för att andra människor ska ha det bra? Homo consumus är en art, som fått allt större utbredning. Medborgaren som konsument. T.o.m. offentliga tjänster ska numera konsumeras. Marknadsanpassningen av samhällsnyttigheter som sjukvård, apotek, tågtrafik och post har minskat utrymmet för det vi upplever som det gemensamma. I en krympande gemensam sektor tar konsumentperspektivet större plats. Arbete och det var och en kan tillföra samhället konkurrensutsätts i effektivitetens namn. Utrymmet för solidaritet minskar. Individens mål är långt viktigare än samhällets.

Dela kakan eller baka den?
Flyktingar som söker sig hit blir konkurrenter i det offentliga rummet, på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden osv. Det tycks bli så att motståndet mot att erbjuda skydd från krigets fasor kan kopplas samman med den ökande konkurrens mottagandet leder till. Konkurrens om offentliga resurser, bostäder, om jobb och om bidrag. Kakan ska delas av fler. Att flyktingar och invandrare kan vara med och baka kakan och göra den både större och mer välsmakande glöms många gånger bort.

Glaset är faktiskt halvfullt, inte halvtomt.

Näringslivet talar om samverkan, men…

Posted on by
2

Den som följer utvecklingen i näringslivet i relation till hållbarhetsfrågorna kan iaktta hur positionerna stegvis förändras. För 15 – 20 år sedan kunde en företags-VD undvika att ta ställning till de frågor eller miljöproblem som ”besvärliga” miljöaktivister ville peka på. I takt med en ökad generell medvetenhet om problemen förändrades en del företagsledares attityd och ambition på miljöområdet. Några insåg att man behövde bli mer aktiva och proaktiva.

Diplomering, certifiering och CSR-arbete
Ett steg på vägen var Mljödiplomeringen för mindre företag, eller certifiering enligt ISO 14000 och EMAS för de större. Sedan kom CSR-vågen och ett antal företag som valde att organisera sitt ansvarstagande under den benämningen bl.a. för att kunna skriva något uttrycksfullt i sin årsredovisning. Några företag valde att gå in seriöst i dessa processer, andra såg det hela som en pliktskyldig anpassning till en värdemässig förskjutning hos offentliga beställare, hos konsumenter etc. Efterfrågan på ekologiska sortiment har t.ex. drivit på utvecklingen inom flera delbranscher. Uppmärksammade arbetsvillkor för textilarbetare har påskyndat modebranschens ställningstaganden. Det händer en hel del. Företag anslutit sig till World Business Council for Sustainable Development, Hagainitiativet, Angeredsutmaningen och andra nätverk.

GAME
Häromdagen var jag på GAME-dagen, (se länk nedan) som arrangeras årligen och som är det nätverkets sätt att synliggöra föregångare eller lyfta frågor med specifik angelägenhetsgrad. I år handlade det om innovationer i Västsverige. VINNOVAS Generaldirektör Charlotte Brogren talade, liksom Västra Götalands regionråd Kristina Jonäng, och en rad företrädare för industrin och för forskningsinstituten. Intressant nog kunde jag skönja ytterligare små förskjutningar i hur man tänker kring hållbarhetsfrågorna.  Någon nämnde cirkulär ekonomi, någon berörde tillväxtkritiken, någon uppehöll sig en stund vid livscykelanalysen som ett avgörande verktyg. Stegvis förskjuts det offentliga och pågående samtalet mellan forskare, politiker och näringsliv. Referenspunkterna blir fler.

3,5
Men min känsla är att det går alldeles för långsamt. Klimatforskarna menar att vi redan har satt igång en förändring av jordens klimat som med stor sannolikhet kommer att höja genomsnittstemperaturen med 3,5 grader, dvs långt över det 2-gradersmål många politiker talar om.

Samverkan innebär en ny beslutsordning
En annan iakttagelse från GAME-dagen var det samstämmiga talet om samverkan. Bara vi samverkar bättre ska det mesta lösa sig. Det räcker dock inte att upprepat tala om samverkan, hävdar jag. Det avgörande är att olika intressenter tydligt visar i ord och i handling att man vill inordna sig i en gemensamt formulerad beslutsordning. Samverkan handlar nämligen också om att gemensamt ta ansvar, att formulera nya gemensamma mål. Då kommer de traditionella ansvars-, besluts- och budgetgränserna inte längre vara aktuella.

Så länge detta inte kommer upp på agendan kvarstår ordet samverkan som ett mantra.
Ett fint ord, men som inte förpliktigar till någon egentlig förändring.

Länktips: Game http://www.gamenetwork.se/

Asociala medier styr samhället i fel riktning

Posted on by
Reply

Det senaste decenniet har samtalet i landet förändrats. Det som hänt är att kommunikationen blivit tillgänglig på ett annat sätt än förr. SMS, Facebook, Instagram, Youtube och diverse appar och kommentarsfält… kanalerna är många. Det som brukar kallas sociala medier har mer och mer utvecklats till att närmast fungera som asociala medier.

Asociala medier
Hatet, hoten och kränkningarna följer barnen från skolan till hemmet. Den ständiga uppkopplingen, den kontinuerliga virtuella närvaron kräver en annan slags respekt. Det de nya medierna kräver är en annan slags medvetenhet, ett annat ansvarstagande för det egna beteendet.

Fotboll är en av de största sporterna. Både publikt och när det gäller utövare. Idrotten förbrödrar, brukade det heta. Det viktiga var inte att vinna utan att kämpa väl, osv. Sedan ganska länge har supportrar använt fotbollsmatcher till att möta antagonister för att ”göra upp” ofta före matchen, ibland under och efter. Tragiska dödsfall har inträffat, matcher störs av pyroteknik och våldsamheter. Vanliga supportrar, föräldrar, äldre och barn, skräms naturligtvis bort. Den skränande huliganmobben tycks bli de som tar plats och sätter dagordningen, medan de idrottsintresserade får finna sig i att laglösheten tar över. Varför accepterar vi denna utveckling? Polisinsatser och bevakning kostar också stora summor.

Uppgivenheten får inte vinna
Det finns barn som pressas till självmord. Barn som ingen tycks klara av att hjälpa. Barn som pressas så långt in i hopplöshet att de inte upplever någon annan väg framåt än att avsluta sitt eget liv. En befrielse. Men samtidigt ett underbetyg till vårt samhälle. När fotbollsvåldet får bre ut sig långt bortom rimlighetens gräns, när hat och hot på internet blir vardagsmat och när ett antal barn ger upp – då måste vi utveckla andra sätt att fungera i ett socialt fungerande samhälle.

 

 

Kompetens för ett nytt näringsliv

Posted on by
Reply

Kompetensfrågorna kommer att bli avgörande för företagens möjlighet att utvecklas och konkurrera på sina marknader. Kompetenser kommer att behövas på flera olika områden. Inte nog med att de tekniska utvecklingen säkerligen kommer att ta stora språng de närmaste decennierna. Kompetens kommer också att handla om förmågan att bygga samarbeten och ingå i helt nya konstellationer, där förtroende och tillit blir viktiga grundstenar.

Nya affärsupplägg för cirkulär ekonomi
Om industriell utveckling förr handlade om ingenjörskunnande – med Nobel, SKF, Volvo som tydliga exempel – för att därefter handla om innovativa affärsupplägg – typ Ingvar Kamprad, Spotify och Blocket – så kommer de kommande åren att innebära att cirkulär ekonomi, kollaborativ ekonomi och sociala företag att spela en allt viktigare roll, liksom förmågan till samverkan mellan olika verksamheter. Helt nya affärsupplägg kommer att växa fram, där konsumenten även blir producent.

Prosumentrollen
Denna nya prosument-roll kommer att ställa krav på bl.a. lagstiftningen runt ansvarsfrågor, skattesystem, arbetslöshetsdefinitioner och hur vi definierar arbete i relation till frivilliga insatser. När konsumenter blir resurser i tjänstesamhället och knyts till varumärken och butiker i utbyte mot förmåner, rabatter och förturssystem, kommer gränserna mellan traditionellt arbete och frivilligarbete att delvis suddas ut. Samtidigt kan nya arbeten skapas som fyller luckorna i de cirkulära flöden som kan börja fungera.

Andra förmågor
De kunskaper som kommer att behövas handlar om förmågor att se samband, se dubbla och tredubbla nyttor, att identifiera hur man enklast skapar en win-win-situation, där vinster inte – som idag – skapas genom att resurser överförbrukas eller att miljön eller andra människor drabbas av negativa effekter. Kompetenser kommer att handla om emotionellt kapital, social förmåga och förmåga till helhetssyn, förutom att kunna värdera affärsmöjligheter på ett nytt sätt. Förmåga att kommunicera på olika språk, att kunna förstå olika kulturella bakgrunder och att i handling visa ärlighet kommer att öppna många dörrar i näringslivet de närmaste åren.

Att bygga värden i världen
Transparens i affärer kommer att bli nödvändigt. Allt kommer att handla om tilltro, trovärdighet och tillit. Anställda kommer att vilja arbeta för företag som skapar och bygger upp värden och världen. Kunder kommer att välja bort företag som är oärliga. Det är därför VW-skandalen just nu uppfattas som extra allvarlig.

Den orättvisa rättvisan

Posted on by
Reply

Legitimiteten hos makthavarna handlar till stor del om i vilken utsträckning rättsskipningen och de rättsvårdande instanserna uppfattas som rättvisa. Likabehandling och respekt för lagar och grundläggande mänskliga rättigheter är fundament för den rättssäkra staten. Korruption, maktmissbruk och att tillskansa sig ekonomiska eller andra fördelar är sådant som bryter ner det samhälle som vi uppfattar som schysst och rättvist. I ett givande lunchsamtal (Tack, Einar och Dan) häromdagen kom de orwellska begreppen upp – krig är fred, frihet är slaveri, sanning är lögn…

Orättvisan
”Nu lämnar vi över ärendet till Rättvisan”. Polisen, åklagarmyndigheten, domstolen, fångvården… rättsmaskineriet består av flera oberoende resurser, som alla förväntas säkra rättssäkerheten, samtidigt som brott ska beivras ”bortom allt rimligt tvivel”. Kontrasten ger en glimt av Orwells 1984 när ett av EU:s medlemsländer sätter in taggtråd, tårgas och vattenkanoner mot flyktingar från krigets fasor i Syrien. Rättsapparaten används för att cementera orättvisan. Flyktingstatus ger inte längre skydd. EU:s yttre gräns anses viktigare att försvara än att leva upp till humanitära och sedan länge överenskomna internationella regler. Rättvisan blir orättvisans verktyg.

Har folk glömt sin historia?
Refugees welcome, står det på perrongerna där tåg rullar in i flera europeiska städer. Men i Torneå bildar finländare en mänsklig mur för att förhindra flyktingar att söka skydd i deras land. Ändå är det bara 70 år sedan de finska krigsbarnen skickades till Sverige för att skyddas från kriget mot dåvarande Sovjetunionen. Så kort är tydligen minnet. För att inte tala om alla ungrare som flydde 1956 och hamnade i Sverige och andra länder. Har alla ungrare glömt hur det känns att fly? Hur tänker man?

Obalans mellan faktabaserad kunskap och allmänt tyckande
Kunskap och fördom är två andra begrepp som glider omkring i dagens märkliga mediavärld. Rykten, halvsanningar och direkt falska påståenden jämställs med forskning och beprövad sanning. Korta, lösklippta politikercitat hanteras tendensiöst av de media som tror att indignation och upprördhet är den bästa grunden för opinionsbildning. Kommentarsflödena på sociala medier fylls av hat, hot och elakheter. Tyckandet jämställs med faktabaserad vetenskap. T.o.m. forskare går ibland över gränsen och använder sin titel till att ha åsikter och att driva opinion långt utanför sin akademiska plattform. Anonymiteten och tillgängligheten – alla har plötsligt en megafon – förstärker obalansen mellan det faktabaserade, professionella journalistiska arbetet och det tyckande som vem som helst kan ägna sig åt, undertecknad inräknad. Hur skulle samhället se ut när ingen press eller etermedia längre finns kvar i en oberoende granskande roll? Vill vi det?

Utveckla samhället
Syrienkonflikten är en extrem situation, som måste hanteras av Europas ledare. Det duger inte att vifta bort konsekvenserna av fem års krig med tal om att ”försvara EU:s yttre gräns” eller att ”hjälpa flyktingarna på plats”. (Det finns ingen plats kvar att vara på). Vi behöver ett ledarskap på EU-nivå som visar att fred och rättvisa fortfarande betyder något. Det är för att leda och samverka med andra vi väljer dem. De har vårt uppdrag att utveckla samhället och göra det bättre rustat att hantera framtidens utmaningar.
Gör det, då!