Varför gör handeln på detta sätt?

Posted on by
Reply

Vad är handelns tanke med sin prissättningpolicy? Det är närmast praxis att samma produkt från samma företag kostar mindre att köpa på nätet än i butik. Och inte med små prisskillnader, utan med rejäla besparingar för den som vill eller kan köpa på nätet. Varför gör handeln på detta sätt? Inser man inte att det styr över ännu mer av handelns omsättning till nätet och därmed driver på butiksdöden? Vill man detta? Är det lediga lokaler i våra städer och samhällen vi ska räkna med? Vad händer då? Vem vinner på det?

Det finns förlorare i detta
Det finns annat än butiksdöd och tråkiga gågator utan butiker som blir en konsekvens av att näthandeln ökar. Det innebär också att den miljon svenskar som inte är digitala, av lite olika skäl, lämnas i sticket. Om de lyckas hitta en butik som accepterar kontanter får de räkna med att betala ett högre pris än de konsumenter som klarar av att handla på internet. Risken är uppenbar att detta driver på en utveckling där medborgarna i ännu högre grad sorteras i ”vinnare” och ”förlorare”.

Vart leder utvecklingen?
Och vad leder det till för samhälle? Inte ett där solidaritet och gemenskap blir bärande ord, utan snarare till en uppdelning i ”vi och dom”, där ”dom” marginaliseras ytterligare. Folk som bor långt utanför tätorterna, folk utan möjlighet att på ett självklart sätt handla på nätet, människor med olika funktionsnedsättning osv osv. De hamnar utanför den ”lönsamma” kategorin konsumenter, där volym och riktad reklam ska skapa stora flöden, är det tänkt.

Inse vilka marginaler det handlar om….
Att just apoteksprodukter skulle bli det som får illustrera utvecklingen är kanske lite oväntat, men uppenbarligen finns det marginaler i vissa branscher. Bilden nedan är från det reportage i DN som jag länkar till nedan.

Ur DN-artikel, prisskillnader på näthandel respektive butiksköp

Varför räcker inte 10 procents skillnad?
Så hur tänker handeln? Vill man att butiksdöden ska fortsätta? Varför låter man inte prisskillnaden stanna vid 10 procent (vilket kanske kunde vara rimligt för att ändå köpa över disk för att kunna ställa en fråga till en expidit?)

Det finns ett värde med det personliga mötet
Det finns en butikskedja som gör tvärtom. Som gör en grej av kundmötet och har det personliga mötet som en del av upplevelsen: Kjell & Co. Det är faktiskt positivt att kunna få lite svar på sina frågor och möta en person i butik. Jag tror att Kjell & Co tjänar på sin idé att ha varorna bakom disken och ”tvinga” kunderna att prata med en expidit. Jag har inte kollat deras prisskillnader, men jag värdesätter den hjälp man får i butik och därför kommer jag fortsätta att besöka deras butik när jag behöver något ur deras sortiment. Jag hoppas att fler butikskedjor förstår värdet av det personliga mötet och utbildar sin personal på bästa sätt.

Länktips: https://www.dn.se/sverige/apotekens-dubbla-prissattning-varktabletter-dubbelt-sa-dyra-i-butik/

Dags att samarbeta med Kanada

Posted on by
Reply

När man ser hur parlamentsledamöter i Kanada tar spjärn mot det som Trump hittar på i USA och hur argumenten uppenbarligen får ett stort gensvar i den kanadensiska befolkningen kan man börja känna lite hopp. Längst ner i denna text finns en länk till ett kort klipp, där en parlamentsledamot markerar mot det han beskriver som fascism. Jag hoppas att det finns danska kloka politiker som noga följer hur Kanada agerar och utvecklar relationerna mellan Danmark och Kanada, eftersom Grönland också befinner sig i Trump-administrationens intressesfär.

Hellre agera i tidigt skede
Om vi inte ska ha demokrati som överordnad princip i världen kommer världens länder i olika faser att dras ner i olika auktoritära träsk, där organisationer och personer med pengar och makt gör gemensam sak. Det kommer ske på bekostnad av mänskliga rättigheter och det som av högern kallas ”woke”, som är ett luddigt begrepp som bland annat inkluderar mänskliga rättigheter, rättvisa, klimaträttvisa osv. Det blir mycket svårare att stoppa den pågående utvecklingen i ett senare skede. Vi behöver hitta effektiva sätt att försvara den demokrati vår förfäder kämpade för. Och samtidigt erkänna att mycket återstår att rätta till. Det som privatiseringarna har lett till är inte mer rättvisa, utan motsatsen.

Starka intressen trycker på
Danmark har en svår sits som en liten nation med en historisk bakgrund av att ha administrativ överhöghet över Grönland. Grönländarna har säkerligen blivit felaktigt behandlade genom seklen. Det självstyre som Grönland idag har kan säkert utvecklas. Samtidigt som det är svårt att få ett land som Grönland att fungera utan stöd från andra håll. Det finns antagligen utvinnbara mineralfyndigheter i och runt Grönland och det är säkerligen därför lycksökare och investerare vill kunna sätta igång utan att behöva vänta på klartecken från Köpenhamn och utan att behöva ”tjafsa” om miljötillstånd, skatter och annat som ”stör”.

Demokratierna behöver samverka
Det smartaste Danmark kan göra är, tror jag, att intensifiera kontakterna med Ottawa och få Kanada att samarbeta kring de gemensamma frågor och utmaningar som Trump-administrationen orkestrerar. Det är viktigt att visa Washington att länders suveränitet är en viktig princip, som inte en buffel i Vita Huset kan ändra på med någon exekutiv order. Även EU och kanske Norge och Island behöver inkluderas i samtalen med Kanada, så att demokratierna runt Atlantkusten samverkar på bästa sätt. Hade Sverige haft en klokare regering hade vårt land också kunnat delta i samtalen på ett konstruktivt sätt i syfte att bromsa och helst hindra utvecklingen.

Dags för konferens på Island?
Varför inte förlägga en nordisk konferens på Island eller Grönland och bjuda in Kanada och Mexiko till detta tillfälle? Det går inte att blunda och hoppas att allt ska ”ordna sig”, för det gör det inte.

Länktips: Ett facebook-klipp på någon minut som inger hopp…

Om Bush, Busch, AI och lögner

Posted on by
Reply

Konflikten mellan Israel och deras grannar är ett återkommande tema i nyhetsflödet. Jag minns vilket intryck det gjorde på mig när det s.k. sexdagarskriget pågick 1967. Världen höll andan. Egypten missbedömde nog sin egen kapacitet. Syrien och Jordanien förlorade områden. Golanhöjderna och Västbanken blev kända namn även för oss i Sverige. Sedan dess har det pågått strider, även om det inte har kallats krig. Libanon drogs också in i konflikten och olika militära grupperingar såg chansen att ta plats. Och inte blev det lättare för att Bushs angrepp på Saddam Hussein banade väg för IS i Irak och Syrien. Men det var en annan Busch jag tänkte kommentera här.

Halva Tidögänget bekänner färg
Den regering vi har i Sverige har blockerat SIDAs beslut om hjälp via FN-systemet. Kristersson har uttryckt stor förståelse för Israels rätt att försvara sig. Det största partiet i regeringsunderlaget, SD, försöker använda sitt stöd för Israels kamp mot araber till att tvätta bort sitt partis historiska arv från nazismen och samtidigt vinna legitimitet i större kretsar. Och nu gick Ebba Busch ut och korrigerade sin egen regeringschef genom att hävda att det Israel gör är rätt och riktigt. Det oerhörda lidande Gazas befolkning utsätts för handlar om både militärt övervåld och ett sätt att tvångsförflytta och svälta ut miljoner palestinier i deras eget land. Och detta ger Busch tummen upp. Med motivet att det finns personer som hålls som gisslan av Hamas. Gisslansituationer brukar kunna lösas med förhandlingar. Men istället ser de högerradikala krafterna i Israel chansen att annektera Gaza. Och får stöd av två av fyra partier i Tidögänget.

Var är Kristerssons fot?
Den som uppmuntrar, bejakar eller ställer sig bakom det systematiska förtrycket och i förlängningen utplånandet av ett folk måste ställas till svars för detta. Allt annat är orimligt. Det som förvånar är att statsministern inte sätter ner foten och säger ifrån. Oavsett vilken formell etikett som sätts på Israels regerings agerande, folkmord är det begrepp som används oftast, måste det finnas en rimlig gräns för hur internationell rätt ska upprätthållas. Konsekvensen blir ju annars att den som vill annektera ett annat land får göra det. Trump får ta Kanada om han vill, eller Grönland. Putin kan behålla Krim och halva Ukraina. Kina kan vid sidan av Tibet även ta Taiwan. Osv.

Tyvärr kanske AI blir en fälla
Om inte internationell rätt ska gälla kan vi lägga ner FN. Det blir den starkes rätt som gäller, eller den som ljuger bäst. Lögnen är ett svårt vapen att värja sig emot. Särskilt som internet svämmar över av felaktigheter, vilket ju t.o.m kommer att göra att AI inte kommer att bli användbart, eftersom AI inte på ett enkelt sätt kan skilja på sanning och lögn. Allt AI föreslår kommer därför att bygga på en mix av sanna och falska påståenden. Och det blir lätt att inse vart det till slut kommer att leda.

Sanning och lögn
Aldrig har vi haft så mycket vetenskap i världen som nu, brukar det heta. Det som glöms bort är att vi aldrig har haft så mycket distribuerad osanning.

Varför ifrågasätter ingen 400 procents prissänkning?

Posted on by
Reply

Det som händer i USA påverkar resten av världen, både positivt och negativt. Och just nu vacklar demokratin betänkligt i USA under en president som anser att han fått ett mandat att styra och ställa lite efter eget behag. Han avskedar och till och med åtalar personer som deltog i att skapa ordning och juridiska konsekvenser efter stormningen den 6 januari 2021, då Trump ville stoppa utnämnandet av Joe Biden som president. Han avskedar personer som har till uppgift att upptäcka och lagföra korruption inom statsapparaten. Hans ”DOGE”-avdelning under Elon Musk sparade enligt uppgift inga pengar utan kostade staten en mängd osv osv.

Intervju med Kamala Harris
Många undrar varför inte demokraterna är tydligare i sin kritik och tydligare erbjuder alternativ till den auktoritära utveckling Trump eftersträvar. Just på den punkten kom ett intressant inspel från Kamala Harris nyligen, då hon i ”The Late Show”, som leds av Stephen Colbert, förklarade att hela systemet är så dysfunktionellt att hon just nu håller sig avvaktande till vad hon ska göra, trots att hon hade kunnat söka posten som guvernör i Kalifornien. Många tror att Harris siktar på presidentvalet 2028, men där finns många hinder, inte minst detta att hon faktiskt förlorade valet 2024 mot Trump. Det är svårt att komma igen när man väl fått en förlorarstämpel på sig.

När allt handlar om pengar blir det inte rättvist
Bekymret med USA:s valsystem är att det bygger på donationer till de kampanjer som ska genomföras. Donatorerna är mer eller mindre tydliga med vad deras stöd förväntas leda till vid en vinst. Och detta gäller båda partierna. Hela samhället präglas av att det alltid finns en prislapp på allt. Och för att få sin vilja igenom stämmer man ofta sin motpart i domstol. Trump stämde t.ex. CBS (som har Stephen Colberts The Late Show på programmet) och CBS valde att göra upp i godo med Trump till en prislapp av 16 miljoner dollar. Det Trump hävdade var att CBS hade gett Kamala Harris fördelar inför valet 2024. De rika tvingar därmed fram lösningar som gynnar dem själva, på bekostnad av det vanliga dödliga skulle ha kallat rättvisa. När marknaden, pengarna, styr hela samhällsutvecklingen blir alla förlorare.

Epstein-affären lär inte leda någonstans
Trump har ju dessutom benådningen som ett verktyg. Inte nog med att hans mobb, som försökte stoppa utnämnandet av Joe Biden till president den 6 januari 2021, benådades av Trump. Nu funderar Trump även på att benåda Ghislane Maxwell, som hjälpte Jeffrey Epstein att organisera ett omfattande trafficking-nätverk med unga tjejer. Maxwell sitter i fängelse och har minst 15 år kvar på sin fängelsedom, men Trump var ju kompis med Epstein och tycker naturligtvis synd om förövaren Maxwell, medan deras tusentals offer inte får upprättelse. Vi får se hur det går. Om det visar sig att det finns ledande demokrater på Epsteins omtalade ”lista” kommer naturligtvis MAGA-rörelsen applådera, men om det visar sig att Trump varit involverad i Epsteins hemliga cirklar, kommer MAGA-rörelsen naturligtvis anklaga media för att vara partiska. Hur det än slutar blir det negativt för ett land som skulle behöva en moralisk kompass och en annan ledning än de undfallande republikaner i kongressen som idag böjer sig för Trumps alla påhitt.

Kan ingen procenträkning?
Det är ju dessutom märkligt hur journalisterna fegar ur och inte ställer logiska frågor när Trump vräker ur sig sina grodor. I ett ganska spritt klipp hävdar t.ex. Trump att priserna på ägg gått ner 300-400 procent. Att ingen journalist reagerar är märkligt. Journalisterna borde ju ändå förstå att 100 procent prissänkning innebär att äggen blir gratis för kunden. Och att 400 procent innebär att kunden får betalt för att han köper ägg, till och med mer än dubbelt så mycket som äggen tidigare hade haft som pris.

Det är något fel på hela systemet när ingen vågar ifrågasätta dumheterna.

Länktips: Referat av Stephen Colberts samtal med Kamala Harris: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/LMVVk4/kamala-harris-bryter-tystnaden-i-the-late-show?utm_source=iosapp&utm_medium=share

Ett klipp om att Trump hävdat att äggpriserna fallit 400 procent. här

Om hopp, tillit och det som är möjligt

Posted on by
Reply

Jag minns hur intressant jag tyckte det var på gymnasiet när vi läste filosofi och psykologi, hur jag fascinerades av logiken, och de principiella tankegångarna, frågeställningarna och den intellektuella utmaningen. Den känslan kom tillbaka när jag lyssnade på Lars Svendsens sommarprat 30 juli. Han talar mycket om hopp och att hoppet och meningsfullheten hänger samman. Det är verkligen ett program värt att lyssna på, kanske med musik för att smälta det han beskriver.

Hoppet knyter an till det som är möjligt
Politik är ett av områdena han berör under några minuter. Och ställer fram ett motsatspar i form av positiv respektive negativ förväntan på framtiden som avgörande. Om rädslan styr vad vi tror och räknar med ska hända krymper utrymmet för det demokratiska och frihetsberoende samhället. (Frihet är f.ö. inte från något utan till något, menar han). Rädslan banar väg för makthavare med enkla lösningar att ställa sig mellan individen och avgrunden medan hopp och tillit tvärtom bygger gemenskap och blir medaktörer i det vi kan lyckas forma. Den positiva förväntan som ligger inbäddad i hoppet, eftersom hoppet är möjligt, ger i sig en skjuts åt de processer som vi hoppas ska bli verklighet. Den som hoppas på något lyckas också i högre utsträckning nå sina mål, säger han.

Konkret och om rädslans begränsning
Svendsens program är också djupt personligt och han berör hopplöshet och hoppfullhet utifrån det han upplevde tillsammans med sin cancersjuke far. Och hur både han och fadern hittar en frid i det som ytligt sett skulle kunna beskrivas som hopplöst. Det personliga fungerar som en konkret inramning i programmet, som ju annars kanske hade uppfattats som alltför teoretiskt eller abstrakt. Men det han har att berätta om vikten av tillit och hur den hjälper oss att hålla ihop samhället på en mänsklig nivå är väldigt tänkvärt. Och jag tänker på USA, där människorna misstror varandra så till den grad att man skrivit in i konstitutionen att var och en har rätt att beväpna sig. Rädslan blir på så sätt större och viktigare än hoppet. Och följaktligen står nu också USA inför en situation, där de auktoritära krafterna kanske helt tar över styret av landet. Vilket blir logiskt när rädslorna växer sig större än hoppfullheten.

Man blir lite nyfiken
Svendsen har gett ut drygt 15 böcker på 39 språk och talar, trots att han bor i Norge, en utmärkt svenska. Det får ingen förklaring varför han talar svenska utan den typiskt norska brytningen, trots att han vuxit upp i Oslo och är verksam i Bergen. Kanske har han ett språköra utöver det vanliga. Det var i alla fall bra att han slutade hoppas på en karriär inom tennisen och valde filosofin som sitt fält. Han har kloka tankar, som är väl värda att lyssna på.

Länktips: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/lars-svendsen-sommarpratare-2025

Vad vill Trump med sitt handelskrig?

Posted on by
Reply

Hur kommer det sig att Trump laborerar med så höga tullsatser? Han talar om 25-, 30-, 50-procentiga tullar och ibland ännu högre tullar på importerade varor från andra länder. Och hans enkla förklaring för den okunniga MAGA-rörelsen är att han anser att andra länder har blåst USA sedan decennier på miljoner dollar. Och att det är dags att ta tillbaka de förlorade pengarna och göra USA stort igen.

Vad menar han med att det räcker med två dockor?
Men någonstans vet han ju att tullavgifterna, det som på engelska kallas tariffs, betalas till den amerikanska staten av importören. Och att det är det amerikanska importerande bolaget som på så sätt beskattas för sin import. Även om han själv och hans lakejer hela tiden svamlar om att det inte är amerikanska företag som drabbas. Samtidigt har han tagit exemplet med dockor från Kina och haft som motiv för tullavgifterna att ett barn bara behöver två dockor att leka med, inte trettio. Dvs han inser att dockor kommer att bli dyrare när de kommer från Kina. Så vad tror han ska hända? Att dockor blir rejält mycket dyrare?

Han tror att allt kan flyttas hem
En tanke som jag tror att han primärt håller fast vid är att flytta hem produktion. Om amerikanska företag köper amerikanska varor blir det ingen tull. Bekymret för Trump är att han inte tycks inse att den processen tar lång tid, kräver andra och lägre löner för att kunna konkurrera prismässigt med låglöneländer osv. För att inte tala om kompetens. Många importvaror kräver speciell kompetens att tillverka och den arbetskraften står inte och väntar på att bli anställda.

Kolla gärna Pakman
Jag följer David Pakmans sammanfattningar på nästan daglig nivå och jag bifogar ett kort klipp från hans show i länktipsen nedan. Pakman går igenom olika möjligheter när det gäller Trumps egentliga agenda för sitt fokus på de höga tullarna. Och om alla dessa Trump-trogna byråkrater som lydigt håller fast vid att det inte är konsumenten som kommer att betala för tullavgifterna. Men frågan kvarstår, varför laborerar Trump med så höga tullar och vad är det han egentligen vill få ut av detta handelskrig?

Det ena alternativet handlar om en total felbedömning
Jag landar i två sannolika svar .Det ena handlar om att han faktiskt tror att USA skulle kunna producera det mesta inom landet och på så sätt skapa nya arbetstillfällen och en fungerande inhemsk ekonomi, där allt från metaller och råvaror till specialiserade högteknologiprodukter kommer kunna produceras inom landet. Och att han totalt missbedömer vilken tid och vilka investeringskostnader detta skulle innebära, samt hur lång tid det tar att etablera en arbetsmarknad för tillräckligt kompetent personal för att få det att fungera. Jordbrukslandet USA hade slavar som arbetskraft och de enkla arbetena är idag automatiserade på en ny nivå. Det behövs snart inga montörer och inga personer som transporterar internt på lagren. Det mesta rullar, i alla fall i stora fabriker, med hjälp av robotar och AI-stöd.

Hävstång för att införa undantagstillstånd
Den andra möjligheten är lite mer skrämmande. Han ser sitt handelskrig som en hävstång för att skapa social oro på hemmaplan. När allt blir dyrare kommer ”vanligt folk” protestera. Och kommer Donald Trump ”tvingas” att sätta in nationalgardet för att upprätthålla ordningen. Och då ”går det heller inte att genomföra reguljära val”, kommer det heta. 2026 års val blir uppskjutet och kongressen sätts på paus. Om den inte kunnat väljas kan den ju heller inte ges beslutanderätt, kommer han argumentera. Och simsalabim har USA upphört att vara en demokrati.

Självklart är allt alla andras fel
Som vanligt kommer Trump dessutom skylla allt på sina motståndare, media, demokraterna och alla som gör sin röst hörd. Så i den historieskrivning han själv tillhandahåller blir han den som ”räddar landet från en större katastrof”. Det är så de auktoritära tänker och agerar.

Kina är nöjda
Oavsett hur det nu går kommer utvecklingen i USA att sätta spår i världsekonomin och i hur det internationella samarbetet utvecklas. Under tiden kan framför allt Kina sitta vid sidan och se hur det kinesiska inflytandet bara växer i olika delar av världen.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=ayTZoOis7I4

Om resiliens och biologisk mångfald

Posted on by
1

Carl Folke, som tillsammans med Johan Rockström startade Stockholm Resilience Center, sommarpratade den 25 juli. Han talar om biologisk mångfald och om vikten av resiliens, förmåga till anpassning och förnybarhet i förändringsprocesser. Att vi alla behöver bli bättre på att förhålla oss på ett resilient sätt, anpassat och uthålligt, till alla de utmaningar samhället och vi som mänsklighet står inför. Han placerar in antropocen, den nuvarande epoken, i ett större perspektiv och låter oss förstå hur vi människor utgör en del av den biosfär vi är så beroende av.

Risk att de som inte bryr sig inte lyssnar
Ämnet är självklart viktigt. Och mot slutet ger Folke lyssnarna flera exempel på att utvecklingen kanske trots allt går åt rätt håll. Samtidigt blir tyvärr hela presentationen ett föredrag snarare än ett sommarprat. Det krävs ett visst grundintresse för att ägna en timme eller en och en halv åt de frågor han lyfter. Kanske är det som jag skrev nyligen i ett annat sammanhang att det är 15 procent som bryr sig. Och utmaningen blir ju då att nå de andra. Folke väljer i sitt föredrag att förutsätta att lyssnaren har ett visst intresse för ämnet, annars hade han då och då stannat upp och ifrågasatt sin egen text, ställt just de frågor som vetenskapsförnekare och andra ofta ställer och själv gett plats för den typ av invändningar som är så vanliga i vår tid och som mer eller mindre jämställer tyckande med kunskap.

Synd att han missar att variera tilltalet
Tyvärr känns Folkes sommarprat som en uppläsning av ett manuskript, där det sällan blir pauser för eftertanke eller något oväntat inspel. Det blir aningen monotont och lite professorn som talar till sina studenter. Det är synd, eftersom frågorna är synnerligen relevanta och kunskapsinnehållet självklart mycket viktigt och angeläget. Inte minst detta att utmana etablissemanget och arbeta gränsöverskridande, att tro på sin idé och genomföra den. Tänk bara om någon klok person hade tipsat Folke om att hans budskap behöver paketeras aningen mer dramatiserat, med lite olika tonfall, med smart pausering, en och annan summering, med inskjutna frågor….. Kan det verkligen stämma att…. (och låta frågan hänga i luften ett tag, t.ex.).

Budskapen är oerhört viktiga
Samtidigt. Det Carl Folke beskriver är synnerligen viktigt. Hur de vilda djuren idag bara utgör 6 procent av den levande biomassan. Hur det människotillverkade (cement, asfalt, plaster osv) tillsammans nu väger mer än det naturen producerar. Hur bråttom det är. Och att det finns lösningar i sikte, som även stora företag nu börjar efterfråga. Och att samarbete är vägen framåt, inte att ensam är stark. Jag hoppas att alla förnekare och fördröjare av en omställning till ett resilient samhälle lyssnade på Carl Folke och fick sig en tankeställare.

Länktips: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/carl-folke-sommarpratare-2025

Historien är vårt kollektiva minne

Posted on by
Reply

Ibland får man lite tid över att lyssna på någon sommarpratare, Sveriges Radios mångåriga tradition att släppa fram lite olika röster under 90 minuter, personer som ofta har något lite ovanligt att förmedla. Jag blev nyfiken på Robin Olovsson och lyssnade på hans program (se länktips nedan).

Historien är vårt kollektiva minne
Robins program innehåller flera tänkvärdheter, som jag gärna återkommer till här. Först kanske detta att ämnet historia är väldigt betydelsefullt. Han säger något i stil med att vara historielös är som att vara utan minne. Har man inte sin historia riskerar man att upprepa samma misstag om och om igen. Det som gör historien extra intressant är ju också att den är gemensam, dvs vi kan kollektivt förhålla oss till de skeenden vi lärt oss något om. Till skillnad från minnet, som ju är subjektivt och selektivt på ett annat sätt.

”Stockholms” syn på ”Norrland”
Det andra jag vill återge är hur ”Stockholm” under århundraden betraktade och fortfarande betraktar ”Norrland” med något slags nedlåtande kolonialt perspektiv. Norrland är inte så viktigt, men det finns naturresurser, energi, skog och malm att utvinna som resten av landet gärna profiterar på. Den historia Robin berättar om hur samerna tvingades släpa tonvis med malm i väglös terräng för att Axel Oxenstierna förstått att det fanns silver i en lätt åtkomlig bergsfyndighet blir en tydlig illustration till hur synen på ”Norrland” har varit. Och kanske fortfarande är.

Samerna är extra särbehandlade
Det märks att Robin Olovsson trivs med sitt historieämne och att han har lätt för att berätta och återberätta historierna, särskilt de som lätt försvinner in i dimmorna, som han säger. Icke-historier, som inte har fått komma fram för att någon i ”Stockholm” ägt frågan. Han snuddar vid behandlingen av samerna ett par gånger, men den är ju självklart extra besvärande för makthavarna. Hur man långt in i vår tid avsiktligt hållit samerna utanför på olika sätt och sett på dem med en nedlåtande attityd.

Minns en annan bok som jag läste
Det är bara att gratulera de elever som får ha Robin som lärare. Han gör förmodligen tydliga avtryck i elevernas minnesbilder och kunskapstrådar på ett sätt som man skulle önska att fler fick ta del av. Det blir kanske läge att kolla in hans historiepodd vid tillfälle. Jag drar mig till minnes en bok jag köpte på Bokmässan för kanske 30 år sedan, som handlade om hur det fanns folk som levde vid Lofoten under istiden, och hur denna folkspillra senare tog andra delar av norra Skandinavien i anspråk. Detta hävdades ske samtidigt som Skandinavien befolkades söderifrån i takt med att isen drog sig tillbaka. Den bok jag tänker på heter ”Folket bortom Nordanvinden” och är skriven i början 1990-talet av Gunnel och Göran LIljeroth (AMA-förlag). Jag minns att jag delvis inte höll med om deras beskrivning och slutsatser, men att jag fascinerades av att det finns historia och historier som tappats bort.

Vikten av att ifrågasätta
Det finns alltid mer att läsa och att lära sig. Och det finns anledning att ifrågasätta den sanning som anses gälla. Det är ifrågasättandet som har lett till att vi numera anser att jorden snurrar runt solen och inte tvärtom. Och ibland räcker det att komplettera sanningarna med alternativa bilder för att helheten ska bli mer sanningsenlig. Särskilt nu när AI kan generera bilder och filmer som tycks riktiga, men som är falska.

Länktips: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/robin-olovsson-sommarpratare-2025

Länktips: Daniel Hermansson (känd från SVT:s Muren) och kollega med Robin tipsar om norrländska historiepodd-avsnitt: https://www.historiepodden.com/post/historien-om-norrland

Flyktingfrågan kräver att vi tänker i nya banor

Posted on by
Reply

Keir Starmer, premiärminister som håller till på 10 Downing Street har tagit fram ett förslag som han kallar ”one in – one out”. Detta refereras av Lunchekot (se länktips nedan, cirka 08:30 in i sändningen). Tanken är att för varje ”illegal” flykting som tar sig över den Engelska Kanalen och som skickas tillbaka till Frankrike ska Storbritannien ta emot en asylsökande med sina papper i ordning.

Några åtgärder av britterna
Tanken är att frysa tillgångar för smuggelansvariga, blockera deras inresemöjligheter och den engelska regeringen vill på så sätt komma åt de gäng som tjänar pengar på människors strävan att ta sig till Storbritannien. De som ska släppas in enligt one in-one out-systemet får inte ha försökt att ha tagit sig till Storbritannien förut och ska kunna erbjudas en formellt godkänd väg att söka asyl i landet.

Starmer sätter fingret på problemet
Man kan fråga sig om detta kommer att hjälpa. På ett plan sätter det ljuset på skillnaden mellan ekonomiska flyktingar och de flyktingar som söker skydd efter att ha drabbats av förföljelse och hot i sina hemländer, dvs traditionella asylsökande. Det känns självklart att politiskt förföljda personer ska kunna erbjudas en asylprövning. Samtidigt finns en desperation hos en stor grupp unga flyktingar, som satsar alla sina tillgångar och många gånger riskerar livet för att skaffa sig en framtid. Lösningen borde rimligen finnas någon annanstans.

Vi måste förstå storleksordningen
Som jag nämnde i en tidigare text är det ungefär en miljard människor som lever någorlunda ordnade liv, har ett jobb, kan ta ut semester, har en bostad och en rimlig försörjning. Det innebär att det finns minst fem gånger så många människor på planeten som INTE har de förutsättningarna att leva ett gott liv. Det är den stora orättvisa vi borde försöka ha en lösning på. Hur vi skapar förutsättningar för alla varelser på jorden att leva ett rimligt gott liv. Och givetvis justera de parametrar som går att ändra på, där orättvisorna slår hårdast. Inte för att alla ska flytta hit, eller för att alla ska få försörjning via våra skatter. Men vi behöver strukturer som drar utvecklingen i rätt riktning, inklusive påverkansmöjligheter för att komma åt oligarker, diktaturer och regimer som inte följer FN-stadgan.

En långsiktig jordnära idé
Det behövs en långsiktig inriktning som på en generation eller två skapar förutsättningar för alla att leva ett gott liv. Förmodligen måste detta växa fram som en gräsrotsrörelse, där människor tar ansvar för sig själva och någon mer individ. Då blir det också mer begripligt vad vi måste göra. När den vi samverkar med får ett namn, ett ansikte och en adress. Varje sådan insats skulle kunna klassificeras som skattebefriade bidrag, så att det inte behöver ske med beskattade pengar. Och det finns säkert hundra andra detaljer att reda ut. Men ”one-in och one-ute” är bara en symbolisk idé, Den löser inte grundproblemet med ojämlikheterna och orättvisorna i världen. Det är nog vi själva som måste ta tag i detta. På ett enkelt sätt. Och vi måste naturligtvis samtidigt ta höjd för den nya våg av klimatflyktingar som lär komma till följd av fossillobbyns fördröjning av verklig klimatpolitik.

Länktips, cirka 08:30 in i programmet: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/ekot-1230-stora-problem-i-tagtrafiken

Freden är viktigare än krigen

Posted on by
Reply

När Sverige sökte medlemskap i NATO gick jag med i Svenska Freds. Det kändes som en naturlig motvikt och en rimligt enkel insats. Om vi inte arbetar för freden får vi aldrig ett samhälle som kan utvecklas i rätt riktning. Freden är liksom fundamentet för allt annat. Att hitta sätt att lösa konflikter och intressemotsättningar utan att gripa till våld och vapen, att sträva efter rimlig rättvisa och stärka de system i samhället som bidrar till stabilitet och samarbete, snarare än till att sortera människor och företeelser utifrån någon vinstparameter, någon maktposition eller annan etikett. Medlemskapet innebär att jag får en tidning lite då och då.

Kärnvapen kan hamna i Sverige
I det senaste numret hittar jag flera läsvärda texter. Flera handlar om kärnvapen, om detta vapen som använts två gånger i aktiv i krigföring och som flera länder sedan dess har skaffat sig. Hiroshima och Nagasaki är för alltid förknippade med USA:s bombningar i augusti 1945. Nu innebär NATO-medlemskapet att vi inte längre kan påverka NATO:s eller USA:s eventuella beslut att använda svensk mark eller hamnar för att placera ut ramper för dessa massförstörelsevapen. Tidöregeringen tyckte inte det var nödvändigt att skriva in ett förbehåll i det svenska avtalet att svensk mark inte får användas för kärnvapen. Norge och Danmark har sedan länge sådana förbehåll, men det ryckte Kristersson på axlarna åt.

En komplicerad situation just nu
I Vita Huset sitter f.n. en president som är oberäknelig, som har stöttat Putins syn på kriget mot Ukraina, som har tvingat NATO:s ledning till pinsamma, fjäskande uttalanden bara för att hålla honom på gott humör. Ingen vet vad som händer om situationen drastiskt skulle förändras. Det pågår samtidigt ett antal konflikter i världen, där Mellanösterns olika fronter ständigt hamnar i fokus. Hur folken där ska kunna samexistera blir allt mer obegripligt, ju längre tiden går. Samtidigt är det viktigt att hoppas på och verka för en fredlig utveckling. Mer vapen, mer krig och mer förödelse gör bara livet svårare för miljoner människor.

De frågor som behöver ställas, t.ex.
En tanke som dyker upp när jag läser i Svenska Freds tidning är att vi borde få de 349 riksdagsledamöterna att bekänna färg. De borde få svara på ett antal grundläggande frågor, som säkerligen kan formuleras bättre än de följande, men som ändå bör kretsa kring det innehåll som jag skissar här.

  1. Om du kan sätta en ungefärlig siffra på begreppen krig respektive fred, hur ser förhållandet ut för dig personligen? Hur mycket kretsar dina tankar kring risken för krig respektive möjligheten till fred? Är det 50/50 eller något annat? Kan du förklara de siffror du anger?
  2. Håller du med om att fredstanken i grunden bygger på ömsesidighet? Och att krig är en logisk yttersta följd av olösta konflikter? Hur viktigt är det, tycker du att lagstiftningen och opinionsbildningen fokuserar på sådant som kan bidra till minskade risker för konflikter på olika plan? Och hur viktig är fredsfrågan för dig personligen? Gradera svaren på de båda frågorna på en skala 1 till 10, där 10 är mycket viktigt.
  3. Hur ser en rättvis utveckling ut enligt dig? Kan du ge tre exempel på den typ av rättvisa som du vill se, nationellt eller internationellt, som du tror kan bidra till en fredlig utveckling?

Vilka är vi?
Just rättvisedelen tror jag är en avgörande fråga för att minska spänningarna i samhället och i världen. Men rättvisa är ett luddigt begrepp, som behöver konkretiseras. Därav den tredje frågan ovan. Och under frågan ligger också, outtalat, frågan om vilka ”vi” är som ska ha del av den rättvisa som beskrivs.

Hur ska vi hantera svaren?
Frågan är vem som ska skicka frågorna till de 349 i Riksdagen. Och vilka slutsatser som kan dras av de svar eller icke-svar som kommer fram. Freden är så pass viktig att vi måste få det offentliga samtalet att handla mer om den än pm dess motsats. Samtidigt som vi självklart behöver säkra upp de funktioner som hjälper oss att försvara oss mot aggression, sabotage och olika sätt att skada samhället.

Länktips: https://www.svenskafreds.se/