Category Archives: Nya perspektiv

Dags för Mänskliga Skyldigheter

Posted on by
2

12 – 13 november var det MR-dagarna i Göteborg. Mänskliga rättigheter är tyvärr ständigt aktuella. Civilbefolkning, flyktingar, förtryckta minoritetsgrupper, etniskt marginaliserade grupper… det räcker att ta del av nyhetsflödet ett par dagar så framstår vidden och djupet av förtryck och orättvisor. Jag tog en snabb titt på utställningshallarna för att försöka fånga upp en känsla av vad som rör sig.

Globalt
Ett tydligt fokus är de globala orättvisorna. Kvinnor och barn som far illa. Folkgrupper som blir internflyktingar i sina egna länder. FN-organ som försöker, frivilligorganisationer som ställer upp. Här finns Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Clowner utan gränser och säkert mer än 20 andra organisationer med ett tydligt internationellt engagemang. I utställningen ser jag många unga, vilket ger hopp.

Utanförskap i Sverige
Lika tydligt finns det många fristående organisationer och myndigheter som arbetar för att häva orättvisorna i det svenska samhället. Vi har minoriteter även här, som av olika skäl behandlas på ett uteslutande sätt. Diskriminering förekommer hela tiden. Under ytan finns ett utbildnings- och förståelseperspektiv som handlar om medmänsklighet.

Tvärtom
Samtidigt kan jag inte låta bli att vända på perspektivet. I samma andetag som vi talar om mänskliga rättigheter, borde vi – i alla fall i den rika världen – tala om mänskliga skyldigheter. Hur har vi det med skyldighet att ta vara på våra liv, vår planet, vår luft, vårt vatten, vårt guld och gröna skogar? Hur har vi det egentligen med balansen i vår livsföring, vår kollektiva belastning på kretsloppet? Lämnar vi över planeten i samma skick som vi fann den? Städade vi innan vi gick? Eller ägnar vi oss åt tidernas springnota?

Överenskommelsen
Nu har vi ägnat två dagar åt mänskliga rättigheter. Organisatörer, talare och deltagare känner sig stärkta och fulla av entusiasm att fortsätta arbetet, som delvis bedrivs i motvind och uppförsbacke. I vecka 49 är det flera konferenser i Göteborg på det som med myndighetsspråk kallas ”Överenskommelsen”. Överenskommelsen går nu in på sitt femte år och handlar om att utveckla samverkansformer mellan lokala myndigheter och civilsamhället. Att dessa aktörer behöver lära av varandra är självklart. Men jag befarar att förändringstakten inte är tillräcklig. Att verkligheten rullar på fortare än den hinner beskrivas och ”åtgärdas”.

En ny process
Vi skulle behöva en nationell och regional process kring Mänskliga Skyldigheter för att på nya sätt fånga upp de frågor som idag faller mellan stolarna och som är politiskt belastande att ta itu med. Skyldigheter låter ju inte så lockande. Men någon måste börja tala klarspråk. Vem tar den bollen?

 

Oljetoppen, och sen då?

Posted on by
4

Hela samhället är oljeberoende. Nästan ingen produkt tas fram utan att ha varit i kontakt med fossil olja, antingen direkt som råvara eller indirekt via energi eller transporter kopplade till produkten. Man brukar hävda att mer än 80 procent av den energi som används i världen utvinns ur fossila tillgångar: olja, kol och naturgas. Men hur ska vi klara omställningen? Hur ska vi fasa ut vårt behov av den högeffektiva oljan utan att samhället som vi känner det ska rasa ihop?

Charles A.S. Hall
Enstaka forskare och politiker tar upp frågan om peak oil och hur vi ska hantera en reell brist på den råvara som hela samhället är beroende av. En forskare som nyligen satte fokus på frågan är professor Charles A.S. Hall, genom en artikel i  Svenska Dagbladet. (Länk, se nedan). Professor Hall betonar att.. om och när den globala oljeproduktionstoppen (peak oil, min anm.) inträffar och produktionen börjar avta så kommer det sannolikt att innebära den största kris som den västerländska civilisationen någonsin ställts inför. Det kommer att i grunden förändra våra ekonomier och de liv vi lever.
Den största kris vi ställts inför.  Hur kan vi förbereda oss för denna kris?

Nya kalkyler
Priset för ett fat råolja har varit uppe på dryga 140 dollar. Det finns olika bedömningar av vad som händer när oljan blir dyrare än den någonsin varit. En teori handlar om att ett högt oljepris öppnar för nya kalkyler rörande utvinning av tjärsand, djuphavsfyndigheter, oljefält i Arktis osv. Dvs olja som kostar mycket investeringar och/eller energi att utvinna. Alternativt att kvaliteten på den utvunna oljan är så ojämn eller låg att oljan kräver förändrade processer i raffineringen.

Konflikter och det dubbla hotet
Hur kommer vardagslivet att förändras? Eftersom oljan är så fundamental är det svårt för de allra flesta länder att avstå från ”sin” del. Detta i sin tur kommer att innebära att traditionella marknadsmekanismer inte kan fungera, eftersom det saknas alternativlösningar. I värsta fall kommer vi inte att kunna undvika fysiska konflikter kring oljetransporter, flöden och kontroll över logistiken. Starkast tar för sig. En god gissning är att fattiga länder dels av ekonomiska skäl, dels av maktskäl (militär styrka) inte kommer att kunna få tillgång till olja. Olika konstellationer av leverantörer och köpare är fullt tänkbara. Venezuela kan t.ex. tänkas vilja stödja flera av sina sydamerikanska grannar. Samtidigt finns klimathotet. Oljeanvändningen hotar våra samhällen på två sätt samtidigt!

Glöm ransonering
Inte ens vi i Sverige kan vara säkra på en stabil råoljeförsörjning. Det finns inga dolda reserver i bergrum. Raffinaderierna har dessutom svårt att hantera avbrott i processerna. Vitala samhällsfunktioner som varudistribution och bränsle till samhällskritiska transporter hotas. Det finns ingen ransoneringsberedskap. Att fördela en otillräcklig bränslemängd utan att använda prismekanismen kan bli svårt. Samtidigt kan galopperande priser skapa helt nya motsättningar och sociala problem. Att hantera oljekrisens konsekvenser kan handla om svårigheter på flera olika nivåer. Vad händer i ett land när staten ska bli operativ? Vilka operativa medel har staten till sitt förfogande?

Vi har egentligen ingen aning vad som kommer att hända. Det enda vi vet är att alltför få på allvar diskuterar hur vi snabbt ska klara övergången till en fossilfri ekonomi.

Länktips: Artikel i SvD av Charles A.S. Hall här.

Röda dagar, varför då?

Posted on by
Reply

Allhelgonahelgen. Mörkret som en lämplig kuliss för tända ljus. För vem tänder vi ljusen? För oss själva eller för dem som vi vill minnas? Och vad är ett helgon idag? Är det någon vits att fira något som ingen kan sätta i sitt sammanhang? Hur har vi det med våra helgon och våra röda dagar i almanackan?

Allt nu
Någon uttryckte på Facebook att Systembolaget borde moderniseras och hålla öppet på en helgdag som igår, Allhelgonadagen. Det kan tyckas modernt och bra. Allt ska finnas – nu. Vi är vana, inte minst genom nätet, att skaffa oss det vi behöver när som helst. Samtidigt leder ju denna ständiga tillgänglighet till att vi snärjer in oss än mer i konsumismens snaror. Samhället finns och organiseras för att möjliggöra vårt konsumtionsbehov. Allt nu. George W Bushs uppmaning efter 11 september 2001 handlade om att få folk att inte sluta konsumera. Överkonsumtionen, så som den ser ut, håller igång volymer som möjliggör låga priser och vinster i olika mellanled. Måste inte detta mönster brytas?

Annat än konsumtion
Är det inte dags att underordna konsumtionsbeteendet andra värderingar än de som etablerats på senare år? Att det viktigaste kanske inte är att kunna köpa allt nu, att det faktiskt finns annat att göra än att konsumera just i det ögonblick behovet tycks uppstå, att annat i livet kanske bör prioriteras högre?

Sammanhållning
När samhället sätts på prov testas sammanhållningen. Tsunamin i Japan i mars 2011 ledde till en nationell kraftsamling och hjälpinsats som visade på en stark solidaritet. 100 000 internflyktingar togs om hand och landet enades i att lindra effekterna av förödelsen. Kanske för att befolkningen har en tydlig självbild av att man alltid i slutändan måste lita till sig själva. Kulturen som bärare av de gemensamma värderingarna ska inte underskattas.

Modernisera eller bara gilla extra semesterdagar
Tillbaka till helgonen och de röda dagarna. Antingen fångar vi upp våra gamla kulturtraditioner och moderniserar dem och gör dem relevanta för dagens frågeställningar, eller så ersätter vi dem med nya traditioner som bättre återspeglar vad vi tycker är viktigt att föra vidare till kommande generationer. Kanske är den persiska eldriten på våren något som vi alla kan plocka upp. Kanske är det dags att på allvar synliggöra julens, påskens och fastans innebörd och symbolik. FN-dagen borde kanske vara en röd dag. Att som idag bara se de röda dagarna som extra semesterdagar och möjliggörande av klämdagar (t.ex. fredagen efter Kristi Himmelfärd) leder efter ett tag, tror jag, till en desorientering och en rotlöshet.

Plattform
Firande och symbolik har varit viktiga för alla kulturer. Våra helgdagar riskerar att förlora sitt egenvärde, men också på andra plan kan rotlösheten visa sig vara förödande när eller om samhället utsätts för oväntade prövningar. Vårt samhälle måste stå på en medmänsklig, kulturellt identifierbar plattform för att inte tappa värdefulla beståndsdelar. Speciellt med tanke på hur främlingsfientlighet och fördomar brer ut sig.

Kulturen måste vara viktigare än konsumtionen.

Chalmers och hållbarheten

Posted on by
1

Chalmers är en teknisk högskola med gott renommé. Det är meriterande att ha gått på Chalmers. För oss som ägnar många tankar åt hållbar utveckling är det glädjande att kunna konstatera att Chalmers tar det perspektivet på stort allvar. Några av de initiativ Chalmers har tagit kan vara på sin plats att lyfta fram.

GMV
Centrumbildningar i den akademiska världen är något helt annat än vad samhället i övrigt först tänker på. För mer än ett decennium sedan bildades GMV, som är Chalmers och Göteborgs universitets gemensamma organisation för att  främja forskning, utbildning och samverkan inom miljö och hållbar  utveckling. Man driver fakultets- och institutionsöverskridande projekt och har 500 forskare och ytterligare 500 personer från andra områden i sitt nätverk.

Areas of Advance
På en teknisk högskola finns många forskningsområden: Arkitektur, byggande, material, energi, resurser, avfall, kemi, biologi, bioteknik, IT … det är svårt att i varje situation avgöra var kompetensgränser börjar och slutar. Chalmers har därför inrättat åtta styrkeområden: Samhällsbyggnad, Energi, Informations- och kommunikationsteknologi, Livsvetenskaper och teknik, Materialvetenskap, Nanovetenskap och nanoteknologi, Produktion samt Transport. Tanken är att styrkeområdena ska överbrygga olika slags kunskaper och ta tillvara synergier på en uppenbar nivå inom Chalmers, men också att varje styrkeområde ska bli tydligt i dialog med omvärlden, näringslivet etc.

Fem kluster
Business Region Göteborg och Västra Götalandsregionen har formulerat fem särskilda områden, kluster, där man anser att näringslivet och forskningen är särskilt gott rustade att erbjuda framtidens lösningar. Inte helt oväntat sammanfaller flera av politikernas prioriterade områden med de styrkeområden Chalmers lyfter fram. De fem är: Stadsutveckling, Marin miljö och maritim sektor, Transporter, Grön kemi och biobaserade produkter samt Life Science. På dessa områden finns både ett väl utvecklat näringsliv och en stark forskning som tillsammans kan erbjuda intressanta lösningar.

People, Planet, Prosperity
Hållbarheten finns med i Chalmers verksamhet. Igår höll professor Holger Wallbaum från Zürich ett föredrag på temat hållbart byggande. Det var samtidigt hans installationstal när han nu tillträder en nyinrättad professur i hållbart byggande inom styrkeområdet den byggda miljön. Föredraget innehöll många tänkvärda passager. Ett exempel var hans förslag att skifta begrepp från ”People, Planet, Profit” (Socialt perspektiv, Ekologi, Ekonomi) till ”People, Planet, Prosperity” med motiveringen att profiten lett oss fel och att det är välstånd som utgör grunden för ett hållbart samhälle. Det som kändes väldigt nytt var att professor Wallbaum har sin bakgrund i flera olika discipliner, ekonomi, sociala frågor och ett systemtänkande som kommer att kunna vara mycket viktigt på en högskola som Chalmers. Som vice direktören för styrkeområde Energi, Anders Ådahl, sa vid gårdagens paneldebatt: ”Tekniken finns. Nu är det andra saker som måste lösas.”

Öppning
Det känns mycket positivt att en teknisk högskola breddar sig och för in annan kompetens från utlandet. Det vidgar perspektiven och blir kanske den dörröppnare mot andra forskningsområden som så väl behövs. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Länktips: www.chalmers.se
www.chalmers.se/gmv
BRG:s fem kluster – länk här.

Nanoteknik och Life Science

Posted on by
4

Nanoteknologin är ett mycket intressant teknikområde, som både erbjuder fantastiska framsteg och affärsmöjligheter, samtidigt som det saknas regelverk, mätmetoder och en samsyn i hur forskningen ska bedrivas. När tekniken används och partiklarna är på väg in i både människans och naturens kretslopp samtidigt som kunskapsläget är oklart blir frågan ännu viktigare att bevaka och belysa.

Atomslöjd för medicinsk tillämpning
Mellan atom och mikroskop, där befinner sig nanoteknologin. Den medicinska tillämpningen handlar t.ex. om specialdesignade, adresserbara partiklar som kan söka upp en specifik cell i kroppen. På individ-, organ- och t.o.m. cellulär nivå kan medicinering och behandlingar sättas in, med skräddarsydda egenskaper och minimalt med biverkningar. Andra applikationer handlar om überkänsliga sensorer, cellulär ingenjörskonst, odling av organ, transport av andra substanser, indikatorer, implantatteknik och en mängd annat som skulle kunna göra livet bättre för många sjuka och drabbade.

Heldag på Chalmers
På Chalmers genomfördes i veckan en heldag under rubriken ”Nano for Life Science” – eller ”Life Science for Nano” som någon föreslog – som gav dels en intressant lägesrapport kring forskningen kompletterat med några företags perspektiv, dels var säkerhetsfrågorna befinner sig. Ett drygt 20-tal ledande nyckelpersoner inom nanoforskningen genomförde en dagslång föredragsstafett av initierade lägesrapporter och slutsatser från sina specialgebit. Därutöver fick vi ta del av ett tiotal lovande forskningsprojekt, som presenterades både som posters och muntligt under en fullmatad dag.

Pionjärstadium
På medicinområdet (eller det bredare Life Science) kan nanoteknken innebära helt nya behandlingsmetoder, smartare diagnostik, precisionsmedicinering, odling av vävnad och många andra applikationer. Samtidigt kan partikelstorleken också innebära stora risker. Hur detekterar man partiklar som inte ens syns i mikroskop? Hur säkrar man att olika ämnen inte innebär skada för andra organ eller organismer? Vi vet i princip ingenting om cocktail-effekterna och långtidsverkan.

Hand-i-hand 
Professor Bengt Fadeel från Karolinska Institutet framförde kloka synpnkter om vikten av att koppla ihop forskningen i nanoteknologin med forskningen om nanosäkerhet. Att dessa båda forskningsfält måste följas åt hand-i-hand. Allt annat vore oansvarigt, men uppenbarligen sker inte detta idag. EU finansierar några projekt med potential att bidra till en stabilare kunskapsplattform, men det är i dagsläget endast Frankrike av EU:s medlemsländer som beslutat att upprätta ett register över nanopartiklar.

Vägning av risk och nytta
Åsa Boholm från Göteborgs Universitet bidrog med mycket intressant forskning kring acceptans av ny teknik, som enligt henne hör ihop med hur vi väger samman den uppfattade nyttofaktorn och de bedömda riskerna. När nyttan upplevs som stor tenderar vi att acceptera större risker. Hennes forskning kan hjälpa oss att förstå vilket politiskt manöverutrymme som kan finnas för en lagreglering av nanoteknikens användning.

Gemensamma kännetecken
Ett angreppssätt som framfördes var att generellt se på grupper eller typer av partiklar som tycks ha gemensamma karaktäristika. Eventuellt kan man sammanfatta riskerna med metalloxider som grupp istället för att bedöma ämne för ämne. En slags gruppidentitet för en viss typ av partiklar skulle kunna underlätta till en början.

Lekmannafunderingar
Ett annat sätt att hantera riskfaktorerna vore att upprätta en checklista, där tillverkare och/eller producerande företag måste verifiera att man genomfört analyser ur LCA-perspektiv i olika steg. Att på något sätt föra in en möjlig tredjepartsgranskning är troligen helt nödvändigt. Ytterligare en väg att gå vore att – i all fall när det gäller medicinska tillämpningar – ålägga sjukhusen att redogöra för hur man verifierar att partiklar inte hamnar i sjukhusets avfalls- eller avloppssystem.

Utbildning och medvetenhet
Hur vi än gör måste utbildning på flera olika nivåer genomföras och en ökad förståelse nås, så att inblandade parter förstår vilka risker partiklarna innebär.

Länktips:
Miljöminister Lena Eks debattartikel om utredning av nanoregister etc
http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3558819.ece
Samlingssida med flera länkar till EU-projekt etc
http://www.lindaklossek.com/links/
Svensk portal för nanoteknikföretag
http://swednanotech.com/
Chalmers Area of Advance
http://www.chalmers.se/en/areas-of-advance/nano/Pages/default.aspx

Leken som blir allvar

Posted on by
Reply

CSR, ibland förkortat till SR, (Corporate) Social Responsability, kan se ut på många sätt. Otydligheten i vad CSR står för är ett dilemma. Nivån och ambitionsnivån på ansvarstagandet blir huvudsakligen mätbart i relativa termer, inom företaget, än mellan företag. Och kanske är det OK att det är så. Livet är ingen tävling. Samhället måste inte sorteras i vinnare och förlorare. Vi är alla i utveckling.

Gamification
Ett fenomen som verkar komma mer och mer är att föra in värderingar på helt nya sätt. ”Gamification”, ung. att tillföra en speldimension, är ett sätt. Spelföretaget GreenhatPeople, se länk nedan, har hittat en nisch som kan bli intressant. Svenska speltillverkare är i världsklass. Spelbranschen växer kontinuerligt. Traditionella investerare och industrialister rynkar på näsan. Kritiker talar om underhållning till döds. (Jmfr Neil Postman). Men allt är inte spilltid och förströelse.

Lustfyllt och seriöst
Det Greenhatpeople gjort är att tillsammans med CSR Factory ta fram ett verktyg som kombinerar människors lust att tävla och göra saker tillsammans med företagens strävan att verkligen bidra till en bättre värld, där CSR ofta blir ett paraplybegrepp. Så vitt jag förstår har speltillverkarna hittat ett sätt att kombinera det lustfyllda med det seriösa. En inte helt enkel uppgift.

Så här står det på deras hemsida
” Systemet är enkelt. Tillsammans kommer vi fram till ett antal uppgifter som era anställda kan företa sig för att samla poäng inom CSR. Det kan handla om att städa parken, hjälpa en ungdom med läxorna eller välja miljövänliga färdsätt framför de som belastar miljön. ” Och allt kommuniceras via mobil-appar till de personer som deltar.

Att stärka beteenden
Jag tror denna typ av motiverande aktiviteter har en riktigt bra framtid. Livet och arbetslivet måste vara lustfyllt. Framtiden måste bli bättre. Vi når inte en hållbar utveckling om vi hela tiden har perspektiven uppoffringar och minskningar. Genom att ”walk the talk” bland annat på detta sätt stärks beteenden som bär längre än mycket annat.
Det ska bli kul att följa hur det går.

Länktips: http://www.greenhatpeople.se/produkter/csr-implementering
http://www.csrfactory.com

Bokmässan – kulturens Almedalen?

Posted on by
Reply

Bokmässan, eller Bok och Bibliotek som den väl heter, pågår för fullt i Göteborg. Arrangörerna har skapat mer utställarytor än någonsin. Varenda kvadratmeter känns ianspråktagen. Kanske kommer nästa år att innebära tillfälliga friggebodar utanför ingången, där man kan få möta litteraturen på något sätt?

Närheten till människan bakom
Jag brukar besöka Bokmässan. Det är alltid mycket folk, särskilt på allmänhetens dagar. Det finns också en stämning i lokalen som är lite svårfångad, men som kanske illustrerar anknytningen till kreativitet. De flesta böcker är ju skapade av någon. Med stor möda och omsorg har författarna producerat något som de vill dela med sig av. Forskningsrapporter, barnböcker, dikter, biografier, deckare, you name it. Kanske är det den närheten till människors skapande kraft som skiljer Bokmässan från andra mässor.

Mässor av olika slag
Jag går på många mässor varje år. Teknikmässor, hem- och villa-mässor, mässor för mat, specialintressen, industri och privatpersoner. Jag brukar också besöka Almedalen varje år för att fånga upp vem som säger vad på lite olika områden och för att lära mig nya saker. Och kanske är det så att Almedalens framgång har smittat av sig på Bokmässan.

Kulturens Almedalen
Bokmässan kanske kommer att bli kulturens Almedalen. Trenden är klar. Många montrar erbjuder föredrag. Även om det så bara får plats en handfull stolar i montern, så hålls det föredrag. Ståplatser fungerar ju också ett tag. Och visst vore det fantastiskt om kulturen (inte enbart böckerna) fick en återkommande årlig ”Almedalsvecka” i Göteborg, där samhällsfrågor speglas ur ett kunskapsperspektiv, ur ett konstnärligt perspektiv och ur ett fristående reflekterande perspektiv.

Från stånd till förstånd
Jag hoppas att Bokmässan ser och inser denna möjlighet. Och stegvis flyttar fokus från bokförsäljning i stånd till kunskapsutbyte med förstånd. I mötet med andra människors tankar och värderingar har vi chans att lära oss nytt och skapa synteser, tydliggöra processer och debattera på riktigt. Visst vore detta värdefullt?

Ett ersätta det sociala

Posted on by
5

Almedalsveckan i somras hade ett rekordstort antal evenemang i år. Flera av seminarierna och föredragen handlade om social innovation och socialt entreprenörskap. Det finns ett växnde intresse för företag som drivs med ambitionen att bidra till ett bättre samhälle, där affärsidén inkluderar mer än att enbart skapa ekonomisk vinst åt ägarna.

CSR och sociala företag
CSR, Corporate Social Responsability, är sedan många år ett etablerat begrepp för företagens organiserade arbete för rättvisa arbetsvillkor och ett socialt hänsynstagande. En ny ISO-standard har tagits fram, ISO 26000, som ska fungera som de övriga ISO-standards för företag som använts sedan länge: ISO 9000 för kvalitet och ISO 14000 för miljöarbete. CSR i certifierad eller annan form är mer som ett pålägg på en smörgås. Sociala företag och socialt entreprenörskap kan – för att fortsätta liknelsen – iså fall liknas vid hela räkmackan.

Social Housing
Social Housing är ett begrepp som används mycket i Europa. Social Housing innebär att lägenheter erbjuds till hushåll och personer som av olika skäl inte klarar att bo i ”vanliga” hyresrätter. Det är resurssvaga personer, fattiga och på annat sätt marginaliserade personer som enligt lite olika modeller erbjuds lägenheter som de kan ha råd att bo i. I Sverige har vi haft Allmännyttan som ett samlande begrepp för de bostäder som erbjuds bl.a. de resurssvaga. En ny lagstiftning i Sverige har dock ändrat förutsättningarna. Allmännyttiga bostadsbolag ska nu enligt lag drivas ”affärsmässigt”. Exakt vad det innebär är inte klarlagt, men att det blir svårare för allmännyttan att fungera som bostadspolitikens sista skyddsnät är en rimlig gissning.

Två sidor
Det finns anledning att återkomma till allt det ovanstående. På ett plan har begreppen och deras laddning en avgörande betydelse. Ordet ”social” förknippas å ena sidan med något omhändertagande, något som har med skyddsnät och stöd att göra. Socialförvaltning, socialkontor, socialbidrag…. Å andra sidan är ordet ”social” starkt och väldigt positivt laddat. Social banking, socialt entreprenörskap, social ekonomi, social hållbar utveckling… Denna dubbelhet skapar ett problem.

En liknelse skulle kunna vara ordet ”skatt”. Ett ord som många uppfattar som en börda, en pålaga eller ett nödvändigt ont, medan andra omedelbart tänker på nedgrävda guldmynt i en träkista, något ovärderligt som är värt att leta efter och behålla.
På ett liknande sätt har ordet ”social” två sidor, som gör att fenomen riskerar att uppfattas på fel sätt. Kanske är det dags att skapa nya begrepp som fyller nya funktioner.

Att fånga en idé

Posted on by
Reply

När man varit med ett tag hamnar man i situationer som präglas av igenkännandets glädje eller uppgivenhet. ’Så kul att denna idé nu tar form’ respektive ’Har det verkligen inte hänt något på alla dessa år’ – och alla reaktioner däremellan. Den gångna veckan har detta drabbat mig flera gånger.

Vad hindrar idéerna?
Jag ska inte spilla tid på att redogöra för exemplen jag stött på. Det intressanta är istället att försöka identifiera bromsklotsarna kring förändringsarbetet. Vad är det som gör att idéer fastnar, att de inte landar i verkligheten på ett fruktbart sätt eller förverkligas av någon? Går det att identifiera skälen till att idéer inte realiseras?

Inte mitt bord
Bristen på mottaglighet, lyhördhet och en strukturell beredskap att fånga upp en tanke eller ett initiativ kan vara en avgörande faktor. Man sitter på ett möte. Någon kläcker en bra idé. Men ingen säger ”Ja, det kan jag göra”. Frågan hänger i luften ett tag till idén likt en tömd ballong singlar ner mot marken och lägger sig platt. Möjlighetsfönstret stängs.

”Så har vi aldrig gjort”
Det kan också vara så att frågeställningen eller idén är så ny att den kräver mycket av de närvarande: kan man verkligen tänka så? Är det genomförbart? Så har vi aldrig gjort. Våra arbetsmodeller är ofta låsta, vi har svårt att ifrågasätta invanda mönster. Det kanske tom anses fel att bryta mot beslutade processteg. Kvaliteten ligger i den förutsägbara repeterbarheten, kanske det hävdas. ISO 9000 och allt det där. Bra för mångfaldigande av enhetliga produkter. Förödande för nytänkandet.

Organisera för kaos
Hur skapar vi ett öppet klimat för nya idéer, hur gör vi för att bejaka initiativ utan att förlora prestige (om det nu är viktigt) eller riskera trovärdigheten gentemot omvärlden osv? Hur ska organisationer, kommuner och företag tänka? Hur ska högskolan tänka för att luckra upp och komplettera kompetenshierarkierna? Måste allt ingå i ett redan existerande system – hur gör vi då med föreställningar och möjligheter som förutsätter alternativa fundament? Kan patienter behandlas på olika sätt? Kan undervisning bedrivas på olika sätt? Kan en stadsdel utvecklas i samförstånd mellan stadens förvaltning och berörda boende och företag? Kan man odla i en stadspark?

Framtiden
Vi ser just nu en brytning, där många unga människor vill förverkliga helt andra idéer och ta plats med sina projekt på ett nytt sätt. Reclaim the initiative. Framtiden formas av oss alla i en märklig flernivåprocess. Ibland får man intrycket att Anders Borg håller i alla våra resurser. Men politiken och lagstiftningen är bara en del av helheten. Det är allas våra ambitioner som stakar ut färdriktningen. Det är det komplicerade och det hoppfulla.

Självinsikt i USA

Posted on by
Reply

Fortfarande har USA i särklass högst BNP totalt och globalt sett. Fortfarande är den amerikanska livsstilen ”icke förhandlingsbar”. Inte ens årets torka i mellanvästern, det rekordminskade arktiska istäcket *) eller de nya bestämmelserna om maxstorlek på take-away-läskbägare i New York **) tycks rubba tingens ordning. Några amerikaner inser naturligtvis problemens art och storlek. Ur nyhetsflödet ****) plockar jag två exempel på detta.

”Systemet har gått sönder”
Lawrence Lessig ***) besökte Lund häromdagen. I ett uppmärksammat föredrag konstaterade han att ”Jag älskar traditionerna och idealen som har format amerikansk politik, men systemet har gått sönder”. Miljardärerna betalar procentuellt mindre skatt än normalinkomsttagare, jordbrukssubventionerna leder till stora folkhälsoproblem och båda partiers beroende av industrin gör att det inte går att driva ens en rimlig miljöpolitik.  ”Barack Obama gick till val på att förändra hur Washington fungerar….Vilken annan president har haft ett sådant moraliskt mandat som Obama hade 2008?”, säger Lessig men konstaterar att ”vi har ett system som låser fast sig självt, och hindrar inte bara innovationer utan också rimliga politiska reformer”.

7000 delningar på Facebook
Ett facebook initiativ som kallar sig Pragmatic Progressive Page har lagt ut en intressant kommentar om subventionerna till de amerikanska energibolagen.
” If we have subsidized Solar the way we have been the Oil Industry, literally billions of dollars last 30 years, we would have been energy independent already. And off the Middle East and North Africa -aka, Oil producing countries-. Hence less wars…Why is this so difficult to understand for some people?”
(Dvs USA hade varit oberoende av utlänsk energi och varit inblandat i färre krig om energipolitiken hade förts klokare de senaste 30 åren).
Detta inlägg har delats 6981 gånger och ursprungsmeddelandet har gillats av 2502 personer. Därmed kan meddelandet ha lästs av miljoner människor, huvudsakligen amerikaner.
Det är denna typ av information utanför medias prioriteringar och utanför de politiska partiernas inflytande som utgör den synliga delen av det hoppfulla i sammanhanget.
Nära 7000 delningar och flera tusen ”likes” på en av dessa 7000 publiceringar.
Insikten om hur systemet eller ”Washington” har fört allmänheten bakom ljuset kan komma att leda till mer organiserade kampanjer. Människor i en demokrati vill inte känna sig lurade, särskilt inte om de utdefinieras som ointressanta, bidragstagande, 47 procent av befolkningen (med hänvisning till Mitt Romneys berömda tal häromdagen).

En virtuell berlinmur
En Harvard-professor och en framgångsrik facebook-grupp illustrerar att det växer fram en sund motkraft i USA, som kan möjliggöra fallet av en virtuell berlinmur, kanske 30 år efter den första murens fall.

Länk till Facebook-gruppen: http://www.facebook.com/PragProgPage

*) Den 16 september var det arktiska istäcket nere i säsongsminimum. Jämfört med tidigare minsta storlek från sommaren 2007 var ytskillnaden lika stor som ytan av Sverige och Norge tillsammans.
**) Man får nu endast sälja läskmuggar i storlek av knappt 0,5 liter i New York. Konsumenter har i protest hävdat att de nu kommer att köpa två muggar……
***) Lessig är mest känd för att ha formulerat en variant av upphovsrätt, ”creative commons”, som är ett försök att luckra upp rigida och otidsenliga rättighetsanspråk när det gäller remixar och bearbetningar, ett krav på att upphovsmannen förnyar sitt anspråk på upphovsrätt regelbundet och att det sätts en bortre tidsgräns för rättigheter. Lessig är juridikprofessor vid Harward.
****) Texten om och citat av Lawrence Lessig är hämtad ur en artikel i Sydsvenska Dagbladet fredagen den 14 september, sid A16-A17, författad av Andreas Ekström.