Tag Archives: Forskning

Medicin som hotar – inte botar – patienten

Posted on by
Reply

På det medicinska området är vi alla beroende av andras goda omdöme. Låt oss titta närmare på ett exempel från USA som inger farhågor. Kliniska tester brukar bevisa att användande av antipsykosmedicin har en positiv inverkan på en patient med schizofreni. Visselblåsaren Robert Whitaker visar i en serie artiklar att de kliniska testerna i själva verket utförs på ett sådant sätt att ingen vet om patientens tillstånd verkligen förbättras när medicinen sätts in. Ridån har gått ner, eller som man säger på engelska: The fat lady has sung.

En tveksam metodik
Whitaker hävdar, med hänvisning till andra källor, att medicinens verkan analyseras på ett ofullständigt och felaktigt sätt. Först sätts medicinen in på en grupp patienter, därefter får halva gruppen fortsatt behandling, medan halva gruppen inte längre tar medicinen. Genom att konstatera att den grupp som upphör att ta medicinen visar tydliga symptom påstår tillverkaren därmed att medicinen är verksam. I själva verket, hävdar Whitaker, vet vi ingenting om vilken effekt medicinen har på patienter som aldrig har behandlats. Det enda testet kan visa är att patienter som upphör att ta medicinen visar symptom.

Tillit till högteknologisk forskning
Just inom medicin och sjukdomsbehandling är tilltro till sakkunskapen viktig. Vi måste kunna lita på de professionella, att de mediciner de tar fram och förskriver också kan ge bot och lindring. Det exempel Whitaker pekar på indikerar att det kan vara si och så med vetenskapligheten när starka kommersiella krafter agerar för att marknadsföra nya mediciner.

Risken för återfall förvärras med medicinering
Ännu värre är att olika tester ända sedan 60-talet har visat att risken för återfall för schizofrena patienter är avsevärt högre om patienten har behandlats med antipsykosmedicin än om patienten inte har behandlats med denna medicin. Dvs medicineringen förvärrar patientens långsiktiga tillstånd och risk för återfall.

Långsiktigt har patienterna mått sämre av läkemedlen än utan
När tester gjordes med internationell jämförelse visade resultaten bl.a. att återfallsrisken var betydligt lägre i Indien än i USA. Och i 50 år har man sett detta, att medicineringen försämrar patientens tillstånd ur ett långsiktigt perspektiv.

Frågor som dyker upp
Finns det några generella slutsatser att dra av Whitakers exempel?
1. Teknik: Hur kan vi agera för att ifrågasätta utvärderingsmetoder?
2. Teknik: Tydliggör skillnader mellan kortsiktiga och långsiktiga effekter.
3. Politik: Kan våra myndigheter förhindra att skadliga produkter kommer ut på marknaden?
4. Kunskap: Hur kan en breddad allmän kunskap bana vägen för ett tydligare regelverk?
5. Hemläxa: Tål den svenska läkemedelsbranschen en detaljgranskning?

Narkolepsi
Det går inte att värja sig mot tanken att det influensavaccin, Pandemrix, som sattes in för snart fem år sedan i Sverige och som orsakade narkolepsi hos många tonåringar, testades på ett otillräckligt sätt innan det användes. Vårdguiden 1177 skriver att man ”misstänker ett samband”. Kunde man inte misstänkt detta i förväg? När övergår misstanke i visshet?

Och snart – antibiotikaresistens….
Inom fem till tio år har vi ett rejält problem med antibiotikaresistenta bakterier pga överanvändning av antibiotika i många länder. Hur ska industrin, forskningen och våra myndigheter agera för att optimera behandling och resurser mot bakgrund av den krisen? Och hur ska de få allmänhetens förtroende?

Länktips:
http://www.madinamerica.com/2014/03/fat-lady-sung/

Nano: Frågorna viktigare än svaren

Posted on by
1

Nanotekniken fascinerar. Supertunna material, som har egenskaper bortom det fattbara. Eller material designade att fungera som en målsökande robot i människokroppen för att bidra till läkekonsten. Eller nya ytbeläggningar som eliminerar gamla problem, naturligtvis utan att orsaka nya problem. Grafen är ett lovande material, som jag skrivit om tidigare.
(Se http://bit.ly/17enzdg om behovet av framtidsradar, och http://bit.ly/1aHAHos om möjligheten att säkra ekosystemen med hjälp av rätt konceptuellt tänk, m.fl texter. ) Fler länkar se nedan.

Statlig utredning i oktober 2013
Ethel Forsberg, tidigare generaldirektör på KemI, släppte nyligen sin rapport om nanosäkerhet. En diger utredning på 500 sidor som pekar på ett antal viktiga behov. Hon sammanfattade nyligen själv sina slutsatser i SvD i början av oktober 2013: http://bit.ly/17LGHvC och pekade bl.a. på fördelarna Sverige kan ha av att tidigt låta innovation och säkerhetsforskning gå hand i hand.

Många projekt pågår, grunden läggs
Läkare för Miljön och Ingenjörer för Miljön ordnade den 23 oktober 2013 i samverkan med Stiftelsen Ekocentrum i Göteborg en kvällsföreläsning med tre experter kring möjligheter och risker med nanotekniken. Forskare från Chalmers och Sahlgrenska Universitets-sjukhuset deltog, liksom en intresserad och engagerad publik. Det görs en hel del på nanoteknikens område kopplat till Chalmers, Göteborgs Universitet och Sahlgrenska. Förutom ”flaggskeppsprojektet” om grafen finns ett femårigt forskningsprojekt kallat Nanosphere (länk se nedan) där två huvudfokus är dels karakterisering av nanopartiklar samt  effektstudier på cell och mikroorganismnivå, dels utvärdering av om konventionella metoder för riskbedömning kan användas för nanopartiklar eller ej.

Önskad och oönskad påverkan
Nanotekniken och påverkan på människan är något som forskarna vid Sahlgrenska studerar. Är resultaten från djurförsök överförbara på människan? Vad händer i biocoronan, när äggviteämnen fäster vid partikeln och partikeln ”normaliseras” i blodet? Hur beter sig nanostora partiklar i relation till kroppens barriärer: hud, slemhinnor, moderkaka etc? Samtidigt är vitsen med nanoteknologin i medicinska tillämpningar just att partiklarna ska medföra en förändring, signalera för en substans eller på annat sätt interagera i människans organ. Hur skilja mellan önskad och oönskad påverkan?

Frågorna viktigare än svaren
Min slutsats är att tekniken är så ny och med så många olika möjliga för- och nackdelar att en tydlig och öppen diskussion måste föras, där media och andra bjuds in att ta del av frågor och svar. Frågorna måste dessutom ställas av andra experter än de forskare och tekniker som arbetar med nanotekniken. Det är biologer, samhällsvetare, ekologer och många andra forskare och praktiker som måste relatera teknikens möjligheter och risker till sina kunskapsfält. Frågorna behöver vara tvärvetenskapliga och gränsöverskridande till sin karaktär för att säkerställa att alla aspekter blir belysta. Annars fastnar man lätt i frågor av typen ”vilken av dessa blåa färger är mest blå?”. Perspektivförskjutningen och våra olika bakgrunder måste tas till vara. Och frågorna måste fortsätta att ställas tills de fått relevanta svar.

Länktips: Ethel Forsbergs utredning:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/54/63/aa30c153.pdf
Artikel i SvD http://bit.ly/17LGHvC

Nanosphere-projektet http://www.nanosphere.gu.se/svenska/

Tidigare inlägg här: http://bit.ly/17enzdg
och http://bit.ly/1aHAHos

Bra rapport om konsumtion och 10 myter

Posted on by
Reply

I somras var jag som vanligt i Almedalen och lyssnade på många kloka synpunkter i den stora mängd av seminarier som anordnades. Konsumtionsforskningen är intressant eftersom den kan försöka se bakom de mönster, drivkrafter och konventioner som lett fram till dagens överkonsumtion och ohållbara resurs- och energianvändning. En av talarna i Visby var professor Oksana Mont från Lund och hon har också varit samordnare för en rapport om tio myter kring konsumtionen som förtjänar uppmärksamhet. Läs gärna igenom rapporten först (länk nedan) så blir kommentarerna här lite mer begripliga.

Myter som bråkdelar av sanning
Bland det mest intressanta med rapporten, som finansierats av Nordiska Ministerrådet, är att den sätter fingret på kortsiktigheten och den snäva horisonten kring flera av de lösningar som diskuteras. Rapporten benämner dem myter, dvs sanningar som egentligen bara till en mindre del är just en sanning. Lösningar som delvis skymmer de verkliga problemen och som i vissa fall legitimerar ett otillräckligt beteende.

Visionen om ett bättre samhälle
Bland det jag saknar i rapporten är ett tydligare perspektiv av utvecklingsoptimism – att samhället måste bli bättre och upplevas vara bättre för att på allvar locka konsumenter och medborgare till förändrade värderingar, åsikter och beteenden. Det talas i och för sig om nya mått på samhällets välstånd som komplement till det ensidiga BNP-begreppet. Men utveckling/förändring innebär omprövning av rådande värderingar och strukturer och för att få genomslag måste samhället bli och upplevas bli bättre både på kort och på lång sikt. Politikens tillkortakommanden på det visionära området blir i det perspektivet dubbelt beklagligt.

Stora skillnader i värderingar och åsikter
Det som också är ett faktum och som inte berörs speciellt mycket i rapporten är den spridning i värderingar, attityder och åsikter som finns i det svenska/nordiska samhället. Enklast illustreras detta med debatten om kärnkraften som generation efter generation svenskar uppenbarligen står väldigt kluvna inför. Här återfinns övertygade anhängare och minst lika övertygade motståndare. Några av anhängarna kan förmodas tillhöra teknikoptimisterna, som hävdar att alla problem kan lösas med teknik, investeringar och ett vetenskapligt förhållningssätt. Det dessa generellt underskattar är den mänskliga faktorn, de långsiktiga effekterna av ändliga resurser och ett högrisk- och högteknologiberoende. Relaterat till rapporten saknas det således ett tydligare resonemang av hur dessa fundamentala åsiktsskillnader ska kunna jämkas samman i en någorlunda gemensam framtidsbild av det hållbara, välmående samhälle alla strävar efter, men ser olika vägar till. Ska den gemensamma framtidsbilden exkludera områden där det finns olika åsikter, eller ska framtiden kompromissas fram? En ganska avgörande frågeställning, tycker jag.

Långsamheten – trots tydliga effekter på miljön
En annan illustration till hur svårt det är att förnya och förändra ett samhälle är hur stor andel lantbrukare som fortfarande arbetar med konventionell odling och uppfödning i förhållande till ekologisk. En stor majoritet inom lantbruket står bakom konventionell odling och väljer bort friskare djur och mindre kretsloppsfrämmande ämnen i biosfären eftersom detta skulle kunna innebära lägre avkastning i volym och ofta mer arbete med manuella åtgärder. Spridningen av pesticider och anti-mögelmedel i jordbruket har ju nu visat sig vara en trolig orsak till den omfattande bi-döden. Miljontals bisamhällen har världen runt försvunnit till följd av att de inte har motståndskraft mot effekterna av multipla gifter i sin miljö. (Länk se nedan till denna forskning). I relation till rapporten blir omställningshastigheten i det svenska jordbruket en tydlig illustration till hur svårt och tidsödande det är att förändra en verksamhetsgren i en hållbar riktning.

Bönderna och Thailand
Rekyleffekten nämns i rapporten, dvs när vi tror att vi gör något bra och därmed kan unna oss något, som en resa till Thailand…. Jag stöter ofta på ryggmärgsreflexen hos människor, där de med emfas hävdar att de källsorterar, köper energismarta belysningar, stänger av lampor och datorer, sorterar batterier etc. Och när de är så duktiga balanserar de detta med att unna sig något annat. Sällan hör man någon reflektera över vad det ökade konsumtionsutrymmet har inneburit av pressade livsmedelspriser, som håller på att slå ut det svenska jordbruket, och koppla detta till pryljakten eller planerna på en resa. Det som kan vända denna utveckling är eventuellt mer folkbildning och mer av tydliga förebilder. Det förs ingen diskussion om det smarta i att fördela sin disponibla inkomst på ett annat sätt än att låta bönderna bekosta Thailandsresan.

Illustrativt exempel
Hur långt vi har kvar innan våra CO2-utsläpp börjar närma sig de hållbara nivåerna kan illustreras med en artikel i Fastighetstidningen, där man gläds åt ökningen av andelen lågenergihus. Och vid genomläsning förstår man att det bara finns lågenergibostäder för en promille av invånarna i vårt land. (Länk till artikeln se nedan).

Vilket ansvar har butikerna?
Butikernas ambivalens är också en delfråga i sammanhanget. Det är svårt att kommunicera dubbla budskap. ”Här har ni bra produkter till rätt pris” och ”Här borta har vi miljöbra produkter till ett annat pris”. Kan båda sortimenten vara bra? I så fall, varför behövs miljömärkta produkter? Tydligast och enklast exemplifieras denna problematik med utbudet av bananer. Sida vid sida, i många butiker, ligger de besprutade bananerna och de som är eko/fair-trade-märkta. Oftast med ett lite högre pris på de som inte skadar miljö och arbetare. Visst är det märkligt att butikerna fortsätter att sälja båda sorterna och därmed fortsätter att undvika att ta ansvar för sitt utbud?

Vägen framåt
Rapporten väcker en mängd frågor om var problemen egentligen ska tacklas, vem som ska ta ansvar för vilka åtgärder och vilka möjliga komplement som kan behövas. Man argumenterar för en panel liknande IPCC, och för en tankesmedja eller ett forum som skulle kunna lyfta frågorna. Bland annat som ett svar på allmänhetens frågor kring att ”forskarna inte är eniga”. Att forskning utifrån ett konsensusperspektiv inte är så lämpligt har nog gemene man svårt att ta till sig.

Rapporten är både tänkvärd och värdefull. Vi har inte råd att låta låt-gå-politiken fortsätta.

Länktips – rapporten om de tio myterna: http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/2013-564/at_download/publicationfile

Länk till artikel om forskningen kring bi-döden: http://qz.com/107970/scientists-discover-whats-killing-the-bees-and-its-worse-than-you-thought/

Länk till Fastighetstidningen och lågenergihus:  http://www.fastighetstidningen.se/fler-lagenergibyggnader-an-nagonsin-i-sverige-2014/

 

 

Nyttan med Voyager

Posted on by
Reply

Voyager 1 har lämnat vårt solsystem. Inom kort lär även Voyager 2 göra detta. (Se länk nedan). Som två interstellära sandkorn kommer Voyager 1 och 2 att sväva vidare. De befinner sig nu på cirka 17 ljustimmars avstånd, många miljarder kilometer utanför Pluto.  Det var på 70-talet, strax efter framgången med Apollo-programmet, som farkosterna sändes iväg. Så vitt man vet var de obemannade.

Från Ra till geometri
Vårt perspektiv på rymden och världsaltet har skiftat. Vi har tillbett gudar förknippade med solen och månen, tolkat stjärnornas ställning och byggt komplexa kunskapsmodeller kring det vi kallar astrologi och astronomi. I det praktiska livet har solåret, månadscykeln och dygnsrytmen präglat vår tillvaro. I det tidiga Babylon formulerades geometriska och matematiska sanningar som vi än idag har användning för.

Ödmjukhet
Babylonierna använde talet 60 som bas. Det är ett praktiskt tal som kan delas med 1, 2, 3, 4, 5, 6, 10, 12, 15, 20 och 30. Vinkeln 60 grader i en liksidig triangel anses ha bidragit till att cirkel beräknas i 6*60 grader = 360. Och än idag talar vi om ”kvart över” och alla förstår att en kvart är fjärdedelen av helheten 60 minuter. Utan att tänka på det hedrar vi en sedan länge utdöd kultur genom att använda deras räknesystem. Det ger en viss ödmjukhet inför kunskapen, bakåt och framåt.

Flaskposten
Den senare halvan av 1900-talet präglades av optimism och övertro. Allt var möjligt. Vi landade på månen. Mars nästa! Teknik, elektronik, datorer, kommunikation, internet – det hägrade helt nya lösningar runt hörnet. Naturligtvis skulle vi skicka ut en sond i världshavet för att tala om för universum att ”här finns vi”. Jag drar mig till minnes att man försåg Voyager-sonderna med en typ av grafik för att åskådliggöra vår kulturs plattform, beskriva vårt solsystem, avbilda en människa, inkludera Beethoven-musik osv i det som postades som en flaskpost ut i rymden.

Kommunikation
Ändå vet vi egentligen inte tillräckligt mycket om universum, mer än att det expanderar och att rumstiden är krökt på ett sätt som kan få vår verklighetsuppfattning i gungning. De svarta hålen utgör fortfarande en gåta. Olika teorier stöts och blöts. Störst nytta tycks 1900-talets upptäckarglädje gjort i att vi numera har ett system av satelliter som underlättar kommunikation, navigering och kartläggning. Och som det mesta av all teknik kan den rymdburna tekniken användas för goda eller mindre goda syften.

Aniara och Stiftelsen
Övervakningen från rymden ger oss uppdaterade bilder av issituationen i Arktis, ökenspridningen i Afrika och andra förändringar som blir underlag för forskarrapporter och prognoser. Nyttan med de olika rymdprogrammen är på så sätt att de ger oss instrument att tolka vår egen planets utveckling på ett mer träffsäkert sätt. Interstellära resor får vi överlåta åt poeter som Harry Martinsson och sf-fiction-författare som Asimov att beskriva.

Länktips http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5644670

Sjunker havet när isen smälter?

Posted on by
2

Just som vi trodde att vi förstått vad klimatförändringarna i värsta fall kan leda till av höjda havsnivåer kommer nya forskarrapporter som vänder upp och ner på en hel del. I bästa fall tar effekterna ut varandra för många av jordens länder. Men någonstans måste vattnet från smältande isar ta vägen? Allt kan inte förångas och bli regn när temperaturen stiger. Någonstans kommer Noak behöva bygga sin båt. Igen. Om han hinner.

Jyllands-posten
Det är danska Jyllands-posten, mest känd för karikatyrer och för att indirekt ha sänkt dansk-svenska Arlas marknadsmöjligheter i muslimska länder, som nu återger en rapport där det hävdas att havet sjunker när isarna smälter. (Länk se nedan). Motivet ska vara att dragningskraften kommer att förskjutas när Grönlands isar smälter.

100 meter !?!
Artikeln pekar på de nivåskillnader på havsytan som redan idag förekommer på upp emot 20 meter, beroende på hur jordens massa fördelas över klotet. När isen försvinner från de stora inlandsisarna skulle enligt de nya beräkningarna havsytan vid Grönland kunna sjunka med ofattbara 100 meter. Vid Island skulle havet dra sig undan 10 meter, vid Skottland tre meter. Klotet är således inget klot.

Landhöjningen?
Landhöjningen efter att isen dragit sig tillbaka tillkommer så vitt jag kan förstå, dvs det som fortfarande pågår vid Höga Kusten och andra ställen i Sverige efter senaste istiden här hemma. Landhöjningen pågår dock i tusentals år i långsam takt, medan havsnivåförändringen lär komma i takt med avsmältningen.

Bye, bye, Bangladesh
Om det istället blir västra Antarktis som smälter kommer USA, Australien och länderna runt Indiska Oceanen att drabbas. Bangladesh lär upphöra som land, kan man tro. Sydamerika tror man får cirka 10 meter havsnivåhöjning relaterat till Grönlands avsmältning. Buena Noche, Copacabana och stora delar av Amazonas deltaområde.

Genomsnittet – ingenstans ?
Man har tidigare talat om sju meters havsnivåhöjning om Grönland skulle smälta. Men det är volymen i genomsnitt. Det nya nu är hur vattnet tros fördelas. Min gissning är att högre temperaturer kommer att öka avdunstningen, vilket i sin tur leder till mer regn, skred, översvämningar och förstörda naturvärden. Redan idag med måttliga temperaturhöjningar till följd av klimatförändringarna har vi i Göteborg fått minst 20% mer regn mätt i volym än för några decennier sedan.

Ödmjukhet
Det riktigt intressanta med forskarrapporten är att vi påminns om att den sanning vi håller för 100 procent riktig idag, mycket snabbt kan ersättas med en ny sanning. Ödmjukhet inför allt det okända och alla ännu gjorda upptäckter är ett rimligt förhållningssätt.

Länktips: http://jyllands-posten.dk/indland/ECE5559696/nar-isen-smelter-synker-havet/

Grafen: Framtidsradar på flaggskeppet!

Posted on by
2

Nanotekniken fascinerar. Material och substanser så små att de inte ens syns för blotta ögat. Ett av de material som forskare, finansiärer och investerare hoppas mycket på är grafen (uttalas grafe:n), kolatomer bundna hexagonalt i sexhörningar. Professor Jari Kinaret har lyckats få ett av EU:s s.k. ”Flaggskeppsprojekt” till Chalmers, där fokus ska vara forskning för tillämpning. Industrier och universitet från 17 länder deltar. Chalmers har fått ledarrollen. En fantastisk möjlighet, naturligtvis.

Om grafen
Grafen har många egenskaper. 300 gånger starkare än stål, leder elektrisk ström miljoner gånger bättre än koppar, transparent till 98%, kan ersätta indium-tenn-oxider, möjliggör THz-kommunikation, det är böjligt och möjligt att inkludera i sandwich-konstruktioner, där olika atomlager kombineras…

Seminarium 10 juni
Johanneberg Science Park ordnade en informationsdag den 10 juni på grafen-temat. Förutom Jari Kinaret lyssnar vi till professor Mikael Fogelström från Chalmers och Helena Teander från Chalmers Industriteknik. Koreanska Samsung arbetar med grafen i lite större skala, medan ett svenskt företag som heter Graphensic AB, ännu så länge tillverkar grafen i små mängder. Det finns vissa praktiska komplikationer med ett material som nästan inte syns….

Standardisering
Förutom det ambitiösa 10-åriga flaggskeppsprojektet som är uppdelat i ett stort antal delprojekt, WP på byråkratiska, ska man också hålla tät kontakt med ett annat EU-finansierat projekt som har fokus på tillverkning av grafen. En sådan fråga kan vara standardisering. Hur ska ett material definieras och inkluderas i produktionsmiljöer?

Vad ska det användas till?
Forskarna nämner energi, kompositmaterial, textilapplikationer, självlysande tapeter, smarta förpackningar och framför allt mätteknik som möjliga och tidiga applikationer för grafen. Att med hög noggrannhet mäta resistens i en elektrisk krets kan vara värdefullt, ungefär som en elektronikens stämgaffel, som Mikael Fogelström säger. Värdekedjor är återkommande ord. Intellektuella och industriella. Helena Teander vill hjälpa små och medelstora företag att hitta utvecklingsmöjligheter i grafen. Och som hon poängterar: Grafen är ingen bransch.

Och: kretslopp ??
Det som förvånar är att ingen ens i en bisats relaterar denna atomslöjd till rimliga hänsynstaganden till kretslopp, livscykelanalyser, försiktighetsprinciper eller till ett (kommande?) regelverk. Har vi ingenting lärt? Ska vi återigen introducera teknik ”bara för att det går” utan att reflektera över konsekvenser för människa och miljö?

Unik chans
Här har Chalmers och partners en unik möjlighet att inkludera ett systemtänk i styrningen av sitt prestige-flaggskepp. Man skulle kunna montera en framtidsradar på kommandobryggan för att spana på grynnor och ännu så länge osynliga faror.

Det borde vara dags att ta hållbarhetsarbetet på allvar.

Tappa inte helheten, Mistra Urban Futures!

Posted on by
Reply

Mistra Urban Futures är en tioårig satsning i Göteborg som direkt involverar Göteborgs Stad, Chalmers, Göteborgs Universitet, Västra Götalandsregionen, Göteborgsregionens Kommunalförbund GR, Länsstyrelsen Västra Götaland och IVL Svenska Miljöinstiutet. Med samarbeten i tre världsdelar på fem lokala plattformar, ska kunskapsöverföring och  forskning bedrivas som ska inta en världsledande position och göra verklig skillnad för miljön och för människors liv i världens städer. (Länk se nedan).

Urban Research
Den 16 april deltog jag i ett samtal om hållbar utveckling ingående i Urban Research, ett delprojekt som fokuserar på de politiska beslutsprocesserna. Hur fungerar det när politiker ska besluta om hållbar utveckling? Tre problem tar större plats än andra: segregationen, infrastrukturfrågorna och åtgärder relaterade till klimatförändringarna. En av forskarna, Stig Montin,  sammanfattade de tankemodeller som dominerar: ekonomisk tillväxt, decoupling, regionförstoring och compact city. Han ställde också den intressanta, men obesvarade, frågan: Varför tas vissa frågor på större allvar i det politiska beslutsfattandet?

Svårigheter med social hållbar utveckling
Nazem Tahvilzadeh, en forskare från KTH, ställde i sin presentation några mycket relevanta och vassa frågor. ”Hur ska hållbarheten förverkligas, vilken roll har olika grupper i detta, vilka deltar formellt respektive informellt, vilka mekanismer styr, hur ser hindren ut?” Den socialt hållbara utvecklingen blir lätt en fråga om byggande, menade Nazem, eftersom det bl.a. saknas kunskap och förebilder. En annan av samtalsdeltagarna pekade på behovet av sociala mål för att kunna besluta om åtgärder. Någon tipsade även om Malmökommissionen. (Länk se nedan).

Själv vill jag lyfta fram tre saker:
1. Behovet av tydlighet. När vi talar hållbarhet måste vi också kunna beskriva det ohållbara, för att kunna välja och kunna fasa ut det som inte kan anses hållbart. På ett sätt handlar det om att sätta färg på hållbarheten. Det som ska förändras har en annan kulör, eller gråskala, än det som just nu inte behöver förändras.
2. Jag saknar också insikten av att staden är en del av ett kretslopp, för energi, för näring, för människor och råvaror. Staden kan inte fungera utan sin landsbygd och vice versa.
3. Och hur bra fungerar en förvaltande myndighet när uppdraget till stor del handlar om att förändra? Myndigheter ska säkerställa allas lika rätt. Men förändringar av rådande system kräver andra kompetenser, andra processer och en annan uppföljning än det förvaltande perspektivet. Ligger lösningen i att göra mer av det vi gjort, eller ska vi göra något annat?

Hållbarheten låter sig inte definieras så lätt och måste på ett konkret sätt genomföras på flera områden samtidigt. Det ska bli intressant att se hur långt Mistra Urban Futures når i ambitionen att ta ett helhetsgrepp när det gäller hållbar stadsutveckling.

Länk till konsortiet:
http://www.mistraurbanfutures.se/omcentrumet/konsortiet.4.15c2317a1266994794c8000611.html

http://www.malmokommissionen.se/

Genombrott för vätgasproduktion?

Posted on by
Reply

Förnybara bränslen har stått högt på önskelistan i decennier. Av flera skäl måste vi fasa ut användningen av fossil energi. Dels är lagren ändliga, dvs tillgång och efterfrågan kommer att göra fossil energi dyr och svårtillgänglig, dels handlar det om klimateffekterna vid förbränning av olja, kol och naturgas. Även uran är en begränsad tillgång som dessutom vid brytning orsakar irreversibla skador där den bryts, för att inte tala om hanteringsriskerna, slutförvaret etc.

Förnybart
Förnybara energislag kännetecknas av att de är en del av ett naturligt kretslopp och att de är soldrivna. Solstrålningen direkt, vindkraft, vågkraft, energi ur tidvattenrörelser, havsströmmar och bioenergi är några varianter. Biogas som utvinns ur förruttnelseprocesser och annan nedbrytning av biologiska råvaror räknas också till de förnybara bränslena. Men en särställning har vätgasen.

Vätgasens särställning
Vätgas, hydrogen, är naturligt förekommande och väteatomen har en stark koppling till syret. Alla kan H2O, vattnets kemiska formel. Det är denna dragning mellan vätet och syret som bränslecellen utnyttjar för att i liten skala bygga upp en elektrisk spänning. Fenomenet uppmärksammades redan på 1800-talet.

Enzymer nyckeln
När bilindustrin och andra industrier tittar på möjligheten att använda bränslecellen för att driva en elektrisk (bil)motor är det produktionen av vätgasen man har haft mest bekymmer med. Hur ska vätgasen produceras och matas fram till bränslecellen så att den ger el? Nu har ett gäng forskare hittat ett sätt att producera vätgas som ser mycket lovande ut. Man har med hjälp av en mix av enzymer lyckas frigöra vätgas ur en sockerväxt. Forskarna tror att detta kan revolutionera vätgasproduktionen och därmed skynda på omställningen till den förnybara energiproduktionen.

Tidigare metoder
Fram till ny har det funnits ett par metoder att framställa vätgas. Dels kan den utvinnas ur fossil naturgas, där den ena komponenten blir rent kol och den andra väte. Dels har man via s.k. elektrolys delat vatten, egentligen kört en bränslecell baklänges,  så att man ur vatten kunnat få fram och lagra vätgas medan syret gått ut i luften. Elektrolys är dock energikrävande och reducerar naturligtvis ekonomin kring bränslecellsdriften.

Potential
Stämmer forskarnas teser och innebär enzymanvändningen inga andra problem, finns det en möjlighet att vi nu har tillgång till vätgas på ett mycket effektivare sätt än tidigare. Lagring och distribution återstår att lösa, men det måste ju lösas under alla omständigheter. Det ska bli spännande att följa utvecklingen nu när tillgångsfrågan tagit ett tydligt steg framåt. Inte minst eftersom EU satsar stora belopp på vätgasteknik.

Länktips: http://www.nyteknik.se/popular_teknik/teknikrevyn/article3671410.ece

Forskare och gräsrötter, strateger och övånare

Posted on by
Reply

Hållbar utveckling, eller varianten hållbar tillväxt, har blivit näst intill ett mantra de senaste åren. Alla inkluderar det, alla säger sig verka för hållbarheten, ingen säger sig förespråka det ohållbara, i alla fall inte i ord. Samtidigt sker utvecklingen märkligt långsamt. Trots att vi vet vad som måste göras är det svårt att förändra strukturer och beteenden. Troligen är det fel på belöningssystemen. Abstrakta hot som klimatförändringen eller utvecklingsländernas avlägsna problem märks inte i det dagliga livet. Eller – om de märks – så flyr vi. När jobben försvinner från Detroit blir staden delvis en spökstad.

Nya mål för hållbarhet
En grupp strategiskt tänkande forskare lanserar nu en idé om att det ska utarbetas nya mål för hållbarhet – ett nytt ramverk, med de planetära gränsvärdena som utgångspunkt. Det kan handla om:
att begränsa klimatpåverkan, att säkra materialanvändningen, att verka för ren luft, säkerställa stabila ekosystem,  att vi kan bibehålla en biologisk mångfald och att vi kan ha stabila kretslopp av kväve och fosfor. (Länk se nedan).

Inpå bara skinnet
Forskarnas budskap är viktigt för beslutsfattare inom näringsliv, politik osv. Men på vardagsnivån måste hållbarheten få ett konkret sammanhang och en begriplighet. Vi måste känna att något berör oss, uppleva med våra sinnen. Lika väl som vi fryser i kvardröjande vintervindar ska det kännas inpå bara skinnet att bryta mot hållbarhetens principer. Sammanhanget förutsätter samverkan.

Öarna
Jag har tidigare skrivit om öarnas betydelse som föregångare och inspirationskälla. Häromdagen bekräftades bilden. Orust Kretsloppsakademi hade årsmöte med ett 30-tal medlemmar på plats i Tegneby församlingshem. Det talades energiförsörjning, havsbaserad vågkraft, att utvinna energi ur havsströmmar, laddstolpar, elbilsmässor, solceller, energibalans, Orustmat, lokalproducerat, turism, hållbarhet, vikten av att varje samhälle hittar sitt gemensamma projekt osv. Engagemanget gick inte att ta miste på. Och efter 3,5 timme ville folk fortfarande inte gå hem…

Visar vägen
Öarna har en möjlighet att visa vägen eftersom man har en självupplevd identitet, givna fysiska förutsättningar och ett tydligt kretsloppssystem. Det intressanta är också var initiativkraften finns: hos en ideell förening.

Länktips: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5480662 .
och Ecoprofiles artikel om detta: här.
Orust Kretsloppsakademi: http://www.orustkretsloppsakademi.se .
Om öarnas betydelse, bl.a.: http://christerowe.se/2012/03/oarna-har-en-nyckelroll/ .

Grafen som möjlighet för ekosystemet

Posted on by
Reply

Jag har tagit upp nanotekniken flera gånger på den här sidan (länkar se nedan). Atomslöjd kallas det också. Industritillämpningar, nya läkemedelsapplikationer och smarta nya ytskikt för solceller… det finns många lovande applikationer för den nya tekniken. Många av partiklarna består av metaller, grundämnen som i felaktiga koncentrationer kan vara giftiga för både människa och miljö. Silver är ett av de vanligaste nanomaterialen, men zink, koppar, kol och guld finns också med på listan.

Grafen-satsningen
EU-kommissionen utsåg nyligen grafen (Graphene) till ett av de första s.k. flaggskeppsprojekten, som får otroliga 1000 millioner Euro i stöd för att möjliggöra för 126 forskargrupper från 17 länder att forska och utveckla möjligheterna kring detta lovande nanostora material med unika egenskaper. Chalmers har fått förtroendet att leda denna satsning under 10 år. En fantastisk möjlighet, naturligtvis.

En möjlighet att tänka helhet
Om vi tänker strategiskt för Sverige och Västsverige är det naturligtvis intressant att koordinera industrisatsningar och annan forskning i relation till den möjlighet det 10-åriga flaggskeppsprojektet innebär. Tänker vi dessutom ett varv till skulle Sverige och Chalmers kunna ta ett helhetsgrepp kring nanotekniken just med utgångspunkt i grafen-applikationerna. Säkerhetsfrågorna, livscykelperspektivet, risker, kartläggning, registrering, gränsvärden och lagstiftning runt användande av främmande ämnen i det naturliga kretsloppet skulle plötsligt kunna få en helt ny betydelse både på forskningssidan och för den industriella tillämpningen.

Möjlighet
Tänk om 5- 10 procent av forskningssatsningen kunde få gå till att säkerställa att ekosystemet förblir intakt. Och tänk om den forskningen finge bilda skola för andra främmande ämnen i ekosystemet. Kanske hittar vi då vägar ut ur den svåra sits vi försatt oss i genom att helt sonika blunda för baksidan av industrisamhällets expansion.

Tänk om…

Länktips:
http://christerowe.se/2012/10/nr148-chalmers-och-hallbarheten/
http://christerowe.se/2012/10/nr145-nanoteknik-och-life-science/http://christerowe.se/2012/09/nr125-nationell-plan-for-nanotekniken/