Tag Archives: Forskning

Efter Nobelfesten

Posted on by
1

Nobelprisen utdelade, festen avslutad, nio manliga pristagare åker hem från Stockholm. Alla har de bidragit med ”den största nyttan till mänskligheten”, om man ska tro Alfred Nobels motiv och önskan. När silverbesticken diskats, diademen stoppats undan, strålkastarljuset och TV-kamerorna slocknat – går det att värdera dessa gärningar på rätt sätt?

Fördröjningen
Det finns en del klassiska misstag i Nobelpris-historien. Samtiden har svårt att värdera nyttan med uppfinningar. Därför brukar det dröja ett par decennier innan en upptäckt tilldelas ett pris. Nyttan ska ha gjort sig synlig. Men likafullt blir det galet ibland. Det tar lite tid att se att en uppfinning eller upptäckt kanske var till mer skada än nytta.

För 60 år sedan
Så sent som 1949 fick Egas Moniz Nobelpriset i medicin för sitt arbete kring lobotomin. Med nästintill stenåldersliknande metoder gjordes fysiska ingrepp i hjärnan för att ”bota” psykiska sjukdomar. Så sent som 1983 höll några danskar på med detta (enl Wikipedia). Jag är i och för sig inte helt övertygad om att psykopharmaka, som ersatt ”borra-i-huvet”-metoden är det ultimata botemedlet, men det ger i alla fall inte samma horribla utfall i dödlighet som lobotomin.

Diklordifenyltrikloretan
Ungefär samtidigt, 1948, belönades Paul Müller med ett Nobelpris för att ha utvecklat DDT, som var ett effektivt medel mot insekter och som då ansågs harmlöst. Tills vi upptäckte de effekter medlet hade på människan och miljön i övrigt. Möjligen var det själva ingenjörskonsten bakom medlet som fascinerade och inte effekten av medlet. DDT förbjöds i Sverige på 70-talet.

Kvävefällan
I TV-sändningen från årets Nobelfest presenterades fem särskilt viktiga Nobelpris som genom åren fått stort betydelse. Konstgödslet lyftes här fram som en positiv produkt, dvs metoden att binda kväve så att det kan tas upp av växterna och öka skördarna. Uppenbarligen har budskapet från Stockholm Environmental Institute inte nått ut till alla. Kväveöverskottet som hamnar i våra vattendrag och hav är ett allvarligt systemfel för vår planets välbefinnande. Kanske är produkten bra, men användningen har lett till konsekvenser som håller på att bli förödande för balansen i biosfären.

Pris i retur
Det finns naturligtvis fler Nobelpris som aldrig borde ha delats ut. Utan att i detalj jämföra vad som belönats och varför med det faktiska utfallet är det lätt att konstatera att ekonomiprisets vinnare genom åren rimligen borde returnera sina priser i takt med att deras teser och modeller visat sig driva fram finanskriser, skuldkriser och stora orättvisor i resursfördelning på planeten.

”Den största nytta till mänskligheten”, sa Alfred. Synd att Astrid Lindgren sitter i himlen. Hon hade behövt skriva en ny saga om de ekonomer som lurat oss att tro att vi är rikare än vi är.

Forskningsexempel: återvinning

Posted on by
Reply

Återvinning kommer att bli viktigare och viktigare. I takt med att vi ökar utvinningen av metaller och fossil energi ur jordskorpan och i vissa fall når gränsen för vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna blir det väsentligt att skapa kretslopp som återför resurser i produktionen. Dessutom måste vi hitta sätt att reducera användningen av direkt skadliga ämnen. Här fem intressanta forskningsexempel från Chalmers, presenterade 27 november 2012 på ett seminarium arrangerat av CSS *).

Urban metabolism
Leonardo Rosado, som forskat i fem år på Chalmers, berättade om sin ambitiösa forskning kring stadens in- och utflöden. Hans arbete har än så länge resulterat i en imponerande databas i matrisform, där 13000 olika produkter katogoriserats och registrerats. Grunden tycks lagd för att i nästa steg kunna förstå vilka flöden staden är beroende av och vilka förändringar som skulle kunna motiveras av olika skäl. En aspekt att titta närmare på är naturligtvis kopplingen av flödena till ekonomin – hur ser värdet på produkterna ut, dvs vilka mervärden respektive förluster uppstår när ”staden” omsätter produkterna?

Hushållens metabolism
Robin Harder forskar på vardagsnivå. Hur ser en familjs inköp och sopor ut? Vad köper de, vad hamnar i soporna? På potatisskalsnivå har Robin studerat två hushåll under tolv veckor. Resultatet är informativt, skrämmande och hoppfullt på en gång. Vi vill nog egentligen inte att någon ska se vad vi slänger. När det blir klarlagt vad individer köper, använder och slänger finns också faktaunderlag för att förändra flödena. Att beteenden skiljer sig åt är tydligt. Det som kan vara ett rationellt beteende på individnivå kan vara kontraproduktivt på systemnivå. Tricket blir att få gehör för beteendeförändringar utan att staten/samhället ägnar sig åt pekpinnar eller lagstiftning som uppfattas som frihetsbegränsande. Smartare beteende måste framstå som mer lockande. Där finns en utmaning att ta tag i.

Sopor som resurs till industrin
Isabel Ordonez forskar på att möjliggöra ett mer verkligt kretslopp, så att avfall blir råvara för tillverkning. ”Waste to product design” var ett projekt hon nämnde och ett annat involverade Poseidon och de boende i Angered. Att Isabel, eller någon annan, har en nyckel till framtidens flöde är självklart. Av flera skäl måste vi betrakta det tekniska varuflödet som om det vore ett biologiskt kretslopp. I naturen finns inga sopor, bara olika tillstånd. Det ska bli intressant att följa Isabels forskning. Om cradle-to-cradle ska bli verklighet behöver vi modeller för hur det ska gå till att göra råvaror av sopor.

Sällsynta jordartsmetaller, REM
Cristian Tunsu forskar på de lantanoider som används i en mängd elektronik. De sällsynta jordartsmetallerna utvinns framför allt i Kina, men även där har man nu insett att brytningen av metallerna orsakar miljöproblem och ser nu mer och mer urban mining och återvinning av elektronikskrot som en väg framåt. Cristian fokuserar på lysrörstekniken, där några av lantanoiderna ingår. De används i det pulver som finns på insidan av lysrör för att åstadkomma optimal ljusspridning. Varje år tillförs 500 000 ton lysrör till kretsloppet. Det är därför mycket viktigt att ta till vara dessa sällsynta metaller, förutom att kvicksilvret i lysrören utgör en miljörisk.

Återvinning av färg
Mikael Karlsson forskar på återvinning av titandioxid från målarfärg. Titandioxiden används framför allt för att ge vit målarfärg goda täckegenskaper. Globalt säljs 5 milliarder liter färg på privatmarknaden.  10-20 % av all färg som säljs används aldrig, dvs upp till en miljard liter… Oanvänd färg förbränns ofta och askan deponeras. Det råder ingen brist på titan, så Mikaels utmaning är också att hitta en ekonomiskt intressant återvinningsmetod.

*) CSS = Chalmers Students for Sustainability http://css.chs.chalmers.se/

Forskning med elitprofil?

Posted on by
Reply

Kunskap är helt avgörande för en hållbar utveckling. Den mest avancerade formen av kunskapssökande återfinns i forskningen på våra universitet. Nu har ansvarig minister, Jan Björklund, presenterat sitt förslag på ny forskningspolitik.

En extra halv miljard under 10 år
En halv miljard låter naturligtvis mer än 50 miljoner per år. Men därutöver får rektorerna dela på fem gånger så mycket för att kunna locka hit utländska toppforskare. Anslagen ska gå till enskilda forskare, inte till team. Universiteten ska stimuleras att sålla bort den forskning som är mindre bra. Syftet tycks vara att få mer av svensk spetsforskning.

Konsekvenser
I kommentarerna i media möts förslaget både av bu och bä. ”Vi har redan idag hundra sökande när vi antar fyra doktorander” säger bitr professor Torbjörn Lundh enligt Göteborgs-Posten. ”Systemet kan sprida en ängslan som gör att forskarna inte litar på sin inre röst utan står med fingret i luften hela tiden”, säger han.
Uppenbart blir det viktigare än någonsin att paketera sin forskning, att få den publicerad och att den uppmärksammas. Förmågan att locka extern finansiering kommer bli ännu viktigare. Forskningen på en slags Idol-marknad, där den som får medialt genomslag har större chans att få fortsätta forska.

Kommersiell koppling
Forskning vars resultat kanske kommer till nytta först om flera decennier blir därmed svårare att få finansierad. Quick-fix-forskning och forskning med en stark kommersiell koppling kan man ana blir mest attraktiv. Nya läkemedel och energismarta legeringar, resurssnåla ytbehandlingar etc kommer säkert att prioriteras. Hur det går för forskning som redan idag har svårt att hitta finansiering är frågan.

Att utmana intressen
Ett exempel är forskning som utmanar starka ekonomiska intressen – hur går det för den? Ett exempel är bostadsventilation med självdrag. En icke-lösning som eliminerar behovet av fläktar, ventiler, styrsystem och ventilationsschakt. En hel bransch skulle få svårt om självdragslösningarna visade sig vara konkurrenskraftiga. Självdrag bygger ju på smarta, genomtänkta system utan så mycket ny hårdvara. Då behövs inga motorer, då behövs inga sofistikerade styr- och reglersystem som ska idriftsättas. Forskning på icke-produkter lär även fortsättningsvis få svårt.

Korsbefruktning och tvärvetenskap
Ett annat område är beteendeforskning kopplad till teknikval. Tvärvetenskaplig forskning har redan idag svårt att göra sig hörd. Humaniora, samhällsvetenskap och kultur har ju inget med teknik att göra! Eller ? Har de det ? Hur Björklunds förslag står i perspektivet av det skriande behovet av överbryggande kunskap är tveksamt. Min gissning är att elit-tänkandet leder till ännu hårdare specialisering. Och ännu mindre av den värdefulla korsbefruktning vi så väl behöver.

Länk till TT-nyheten
här.

Elöverkänslighet borde hanteras tvärtom

Posted on by
4

Vetenskapligt bevisat eller inte – det finns ett problem under ytan som på senare tid uppmärksammats i media (G-P och Kanal 5 – Outsiders), elallergi. Hur ska det moderna samhället hantera de människor som blir sjuka av minsta exponering av elektriska fält?

Media och elöverkänslighet
I G-P handlade det om kostnaden för saneringen av ett behandlingsrum i sjukvården, som inretts för att passa personer med elallergi och inte använts mer än en gång på ett år. En massiv insändarkör redogjorde därefter för de besvär som några personer upplever och som ”vetenskapen” anser inte går att bevisa. I programmet Outsiders i Kanal 5 gjorde man intervjuer och besök hos några av de mest elöverkänsliga personerna i Sverige, vars liv uppenbarligen blir väldigt monotont och extremt isolerat.

Mina egna erfarenheter
Personligen har jag upplevt vissa symptom. För ett tiotal år sedan kunde det hända att jag gick in i en livsmedelsaffär och på någon minut kom symptom iform av yrsel, tryck i huvudet och ett allmänt obehag. Inte i alla butiker, men vissa. Min analys var att det var frysdiskarna som alstrade elektromagnetiska fält. Helt klarlagt blev det aldrig. Efter ett par år klingade effekten av. Skulle jag hålla min mobiltelefon mot örat skulle örat och den halvan av huvudet kännas varmt och ”överexponerat”. Det känns obehagligt. Därför använder jag handsfreelösning så mycket som möjligt. Jag är dock inte lika känslig som Gro Harlem Brundtland, som lär känna om det finns en påslagen mobiltelefon i samma rum som hon själv. (Detta hemlighöll hon av politiska skäl medan hon var chef för WHO).

Olika trösklar ?
Våra myndigheter och forskare hanterar frågan aningen ”svajigt”. Å ena sidan inrättar ett landsting elsanerade behandlingsrum, å andra sidan förlöjligas, förringas och förnekas problematiken och förklaras i psykiska eller psykologiska termer. Det man kan fråga sig är om vi alla har olika trösklar för resistens mot elektromagnetiska fält och att vi alla skulle kunna drabbas. Om besvären var lika frekventa som huvudvärk skulle antagligen forskarvärlden förklara fenomenen för ”oförklarliga”. Nu när frekvensen drabbade är så låg kan de drabbade viftas bort som avvikande, udda personer som inte behöver tas på allvar.

Tvärtom
Det enda rimliga vore att samhället och forskningen gjorde precis tvärtom – här har vi enstaka indikationer som skulle kunna tyda på ett allvarligt folkhälsoproblem ”under radarn”, vilket borde intressera forskare. Det är sorgligt att konstatera att forskarvärldens ansvar att vidga vår kunskapshorisont hela tiden åsidosätts. Som om det bara vore intressant att forska på det redan beforskade.

Peak Oil och energifrågan

Posted on by
Reply

Har vi förstått vad som väntar? Det verkar inte så, med tanke på hur sällan det förs en debatt om hur vi ska tackla omställningen av samhället när oljetillförseln minskar och den olja som finns kommer att kosta det dubbla mot dagens pris, eller mer.

Ingen äger frågan
Ett delbekymmer är att ingen politiker vill berätta om det som förestår. Det ger inga nya väljare att berätta hur centrala samhällsfunktioner förändras när oljan blir dyrare. Det är också svårt att hitta företagsledare som ser en fördel i att lyfta frågan om ”peak oil”, som oljetoppen oftast kallas. Forskarvärlden är märkligt osynlig i media. Naturligtvis håller Kjell Aleklett i Uppsala och några till fanan högt genom ASPO och olika nyhetsbrev. Men det är inte ofta konsekvenserna av en minskad tillgång på olja beskrivs av forskarna.

Omställning i alla länder
Samhället som helhet är inte förberett på de förändringar som väntar. Den fossila oljan är oöverträffad när det gäller energiinnehåll. En mycket stor del av våra transporter, vårt nuvarande jordbruk, vår plastindustri och den globala uppvärmningen och elproduktionen är oljebaserad. Maskin- och fordonsparker byts inte ut över en natt. Att denna omställning inte diskuteras mer är förvånande och oroande. Vad händer när alla aktörer vill köpa samma råvaror?

Högre energipriser
Energipriserna kommer överlag att stiga. De industrier och processer som inte anpassat sitt kostnadsläge kommer att få det svårt. Vi är numera dessutom knutna till en nordisk och nordeuropeisk elmarknad, vilket gör att det hjälper föga att radikalt ändra energitillförseln inom landets gränser. Elen är inte nationell.

Spara och satsa
Det viktiga är att arbeta på två fronter samtidigt: besparingar och effektiviseringar å ena sidan och satsning på förnybara, flödande energislag å den andra sidan. Sol, vind och vågkraft är alla lovande områden som går att utveckla. Ägandet är också väsentligt för att få större acceptans för ett decentraliserat elförsörjningssystem. Hittar vi dessutom bra lösningar på det som kallas Smart grid, smarta nät, och lagringsmetoder kan vi klara en omställning relativt bra. Men varför diskuteras inte dessa frågor mer ur ett helhetsperspektiv?

Länktips: www.gunnarlindgren.com

De tvärsäkra sanningarna

Posted on by
2

Att kunskap och sammanhang förändras anar vi, men att det sker i 180-graders-svängar kanske vi inte alltid förstår. Johan Rockström, som bättre än de flesta lyckas formulera vår tids utmaningar, sätter fingret på detta i sin kommentar inför firandet av Stockholm +40 nästa vecka.

Se intervjun med Johan Rockström här.

Omprövning
Historien är full av ”sanningar” som vi tvingats ompröva när förståelsen ökat. Att kylskåpen hjälpte till att förlänga hållbarheten på livsmedel var ju fantastiskt. Att köldmedlet skulle komma att skada det livsviktiga ozonlagret hade man naturligtvis ingen aning om när det begav sig.

USA, Sovjet och Japan
Eller den blinda teknikoptimism som gett oss linjära högrisksystem som kärnkraft. Med konsekvenser som tre större olyckor i USA, Sovjet och Japan under en period av lite drygt 30 år. En av de ledande ingenjörsnationerna, Tyskland, vänder nu fullt logiskt på klacken och satsar på kretsloppsanpassad energiproduktion. Tänk hur långt vi hade kommit på den förnybara vägen om inte överentusiastiska förespråkare lobbat in kärnkraften i Sverige på 70-talet.

Inte de fattigas fel
Men åter till Rockström och hans stillsamma påpekande att Indira Gandhi var helt fel ute när hon såg fattigdomen som det största hotet mot världsutvecklingen. Naturligtvis ska fattigdom bekämpas, men det är inte den fattiga delen av jordens befolkning som försatt hela planeten i alarmläge när det gäller biologisk mångfald och klimatpåverkan. I 30 eller 40 år har vi i de rika länderna undvikit att se oss i spegeln. Vi har inte velat se vår klimatskuld, inte velat erkänna att dagens livsstil kör planeten i diket.

Det enda säkra
Allra mest intressant är att inse att det idag finns ”sanningar” som framtiden kommer att vederlägga. Det finns mainstreamlösningar idag som framtiden kommer att döma ut som kortsiktiga eller felaktiga. Den ödmjukheten måste vi fortsätta att ha. Inte för att sluta forska eller utveckla. Utan att för att nyansera våra tvärsäkra omdömen om hur allt hänger ihop. Det enda vi kan vara säkra på är att vi inte är helt säkra på att vi funnit de rätta svaren.

FN, skogen och REDD+

Posted on by
Reply

Raporteringen från klimatförhandlingarna sedan COP15 i Köpenhamn år 2009, då förväntningarna var högt uppskruvade har präglats av huvudbudskapet att ”ingenting händer”. Att det inte riktigt stämmer fick jag klart för mig idag.

REDD+
UNFCCC, FN:s ramkonvention för klimatförändringar, har beslutat om ett system för minskade utsläpp som härrör från avskogning och utarmning av skog. Systemet ska bevara skog, bidra till bättre skötsel av skog och öka mängden skog genom att länder antar strategier och handlingsplaner, fastställer referensnivåer, övervakar och rapporterar åtgärder m.m. Länder ska också kartlägga orsaker till avskogning, klarlägga ägarförhållanden, inkludera intressenter som ursprungsbefolkningar, bevara biologisk mångfald, främja ett uthålligt, rättvist skogsbruk som också tar hänsyn till ekosystemtjänster m.m.

Guyana – ett exempel
Idag lyssnade jag till en expert, Dr Sandra Brown från Winrock International, USA, som föreläste på Göteborgs Universitet. Som lekman är det inte helt enkelt att förstå de detaljer Sandra beskriver, men en relativt tydlig bild framträder i alla fall. På det stora hela är läget ganska bekymmersamt. Guyana, som tidigare var brittiskt, blir ett case som Sandra lyfter fram. En litet land i tropikerna med en miljon invånare, men med stora mineraltillgångar. Just skogsavverkningen i samband med gruvdrift, vägbyggen osv blir en intressekonflikt när ett fattigt land vill dra nytta av sina tillgångar.

Kvalitet i data
För mig blir det också väldigt tydligt att fokus för Sandra ligger på att kvalitetssäkra metoder, mätsystem och data. GIS-system, pixlar, 18,5 km fyrkanter, kluster- och single plottningar… det är många tekniska detaljer som intresserar henne. Och det är naturligtvis viktigt. Hur mäter vi? Hur vet vi att mätdata är korrekta? Vilka slutsatser kan man dra av mätserier med och utan åtgärder? Vad betyder referensdata? Vad betyder det att skog ömsom brukas för odling, ömsom tillåts växa? Är det skog då?

Vårt fokus
Samtidigt noterar jag att hon inte på dryga timmens föreläsning en enda gång talar om biologisk mångfald, inte en enda gång om ökenutbredningen, inte en enda gång om urtsprungsbefolkningarnas situation. Troligen inte för att hon ignorerar frågorna, utan för att hennes tema för dagen och fokus ligger någon annan stans.
Och det är väl så hela samhället just nu fungerar. Vi vet vad som är problemet, men vårt fokus är någon annan stans.

Så – slutsats? Är det bra?
Det är positivt att en majoritet av FN:s länder ställt sig bakom REDD+, metoder och system sätter sig och beslut på regional och nationell nivå har därmed en chans att bygga på verkliga fakta. Forskarvärlden gör vad man kan för att underbygga för beslut. Att allt tar tid och att avskogningen bara står för en mindre del av CO2-utsläppen bidrar säkert till att REDD+ hamnat under journalisternas radar. Men ibland sker det stora i det lilla. Alternativet är ju klart sämre: att inte göra något.

Länkar:
www.un-redd.org
www.focali.se – ett svenskt forskarnätverk.