Nej, GP, det är gammaldags lösningar

Posted on by
Reply

I dagens GP (länktips se nedan) skriver ledarredaktionen om nyttan med filantropi och drar slutsatsen att avdragsrätten för gåvor borde utökas, inte minskas. Med exempelsiffror från det polariserade USA som bakgrund landar krönikan i slutsatsen att det vore bra att utöka avdragsrätten för gåvor. För både företag och privatpersoner. Det är ett gammalt tänk som hänger kvar. Förra seklets lösningar, som inte har med framtiden att  göra. Det som krävs är ett samhällskontrakt på en helt annan nivå.

Inkludera helheten
Varje företag måste säkerställa, och egentligen i sin årliga redovisning och deklaration transparent visa hur affärsverksamheten bidrar till en positiv utveckling i företaget, i det lokala sammanhanget och för samhället i stort. Vi kan inte ha företag som tjänar pengar på att andra delar av samhället får problem, att miljön skadas, att människor får ett sämre liv. Varje verksamhet måste i sin affärsidé bygga in de mekanismer som bidrar till en bättre framtid.

Shared value
Det är inget nytt. Forskare som Michael Porter i USA har t.ex. länge hävdat det han kallar ”Shared Value” som en framkomlig väg för näringslivet. Med detta begrepp menar han i förenklad form att det måste finnas en nytta i varje företag, som ”spiller över” på närsamhället eller på samhället i stort. Det kan handla om att företaget ser och utvecklar sin roll i närsamhället, hittar lokala och bra lösningar på de problem som finns och använder de egna resurserna på ett inkluderande sätt. Med samhället, i samhället.

Sociala företag
De sociala företagen är föregångare på det här området. De har ofta en mångdubbel nyttoroll. Dels kan de sysselsätta personer som står långt från arbetsmarknaden, dels kan de erbjuda produkter och tjänster som vänder sig till grupper i samhället som är extra behövande. I själva ägarkonstruktionen och idén bakom dessa företag ligger också ofta grundtankar, som i sin tur gör nytta vid upphandling, i synen på ekonomi och på proaktiva samarbeten.

Omvägen
Nej, det är inte genom att se verksamhetsekonomi som en sak och samhällsnytta som något man kan åstadkomma via skattereduktion som vi möter framtidens utmaningar. Det är genom att kombinera företagsnytta, kundnytta och samhällsnytta i samma affärsupplägg som de verkliga framstegen kan uppnås. Vi ska inte först tjäna pengar på ett tvivelaktigt sätt för att därefter använda vinsterna till att döva vårt dåliga samvete. Vi ska inte först smutsa ner miljön, skada klimatet eller utnyttja billig arbetskraft för att därefter låta en del av den felaktigt uppkomna vinsten gå tillbaka till dem som drabbats.

När vi integrerar målen för varje verksamhet med de större målen för vårt samhälle, våra medmänniskor och vår miljö har vi lagt grunden till 2000-talets moderna företagande.

Länktips: GP-krönikan här.
Om Shared Value här.

Yttrandefriheten bygger på ett antal outtalade regler

Posted on by
Reply

Man behöver inte vara troende för att förhålla sig till de levnadsregler vi i Sverige sedan länge haft som en del av vårt kulturella och sociala arv. Kloka och medmänskliga attityder har en självklar plats i ett utvecklat och solidariskt samhälle. Hur vi är mot varandra, vänner liksom främlingar, avspeglar vår nedärvda kultur och hur vi för förfädernas ambitioner vidare.

Var mot andra så som du själv vill bemött
Det var så det hette. Och den finns nog kvar hos många denna positiva grundinställning. Det som är tydligt en bit in på 2000-talet är att människor har så nära till ilska, hat och hot, inte minst på internet, där kommentarsfälten snabbt fylls med invektiv, påhopp och hårda ord. Ibland kommenterar folk anonymt. Och när väl någon påstått något plockas det upp av andra. Makthavare och journalister, artister och offentliga personer hamnar ofta i skottgluggen. Men det kan lika gärna vara någon deltagare i ett TV-program som blir påhoppad, eller en osäker tonåring som mobbas till förtvivlans gräns.

Varför räcker det inte med att argumentera?
Tekniken har skapat en ny arena för pöbelns framfart. Blixtsnabbt kan hundratals människor samlas på en plats för att ”göra upp”. Hat- och hotmejl, telefonsamtal och ännu värre saker kan bli vardagsmat för den som råkar hamna i onåd hos mobben. Man kan undra varifrån allt detta hat kommer. Varför ägnar människor så mycket tid åt att uttrycka sig respektlöst, hatiskt och negativt om andra människor? Som om samtalet och utbytet av idéer inte räcker till. Som om argumentationen måste förstärkas av hot om våld för att få genomslag. Hur blev det så här?

Anonymitet och maskering
Ett aktuellt exempel på vilka problem som kommer upp i kölvattnet på nätmobbningen (i brist på bättre samlande begrepp) är debatten om ”Julia Caesar”, en pseudonym för en tidigare journalist på DN, en kvinna som skrivit många negativa texter om invandring, det mångkulturella samhällets nackdelar osv. Nu är hon inte längre anonym. Hon kan säkert skapa en ny pseudonym och fortsätta att skriva, men anonymitetens skydd bakom den nämnda pseudonymen har hon inte längre. Är det bra eller dåligt att få vara anonym? Är det bra för yttrandefriheten att få slippa stå med sitt namn under texter? Är det bra att demonstranter maskerar sig för att vara oidentifierbara?

Frihetens gränser
Yttrandefrihet som går över i förtryck är inte längre en frihet. Den som använder sin egen frihet att tycka vad han eller hon vill till att få makt över andra människor, nedvärdera dem, ge dem sämre förutsättningar att leva ett gott liv, den har inte förstått innebörden av ordet frihet. Ordet frihet är starkt sammankopplat med ett ansvar, ett ansvar att inte inkräkta påtagligt på andra människors frihet. Frihet är inte att slå ner en annan fotbollshuligan och gömma sig bakom en mask. Frihet är inte att förfölja och mobba andra människor eller att opinionsbilda i syfte att försämra för andra människor. Yttrandefriheten vilar på ett antal underförstådda regler, varav en är att så som du vill bli behandlad själv, så ska du också vara mot din medmänniska. Att det ska vara så svårt att inse det.

Vi kan klappa oss på axeln men det löser inte problemen

Posted on by
2

Vi tycker att vi är duktiga i Sverige. Vi sorterar våra sopor, lägger tidningar, glas och plast i olika behållare. Vi gör en insats och känner att vi gör rätt saker. Reklamfilmen om en klapp på axeln – Panta mera, exempelfilm se nedan – förstärker det budskapet. Miljön mår bra av att vi sorterar våra ölburkar, är budskapet. Visst är det bättre än att inte sortera. Men det löser inte de verkliga problemen.

10:e sämst
Sverige ligger på tionde sämsta plats när det gäller det ekologiska avtrycket i världen enligt WWFs Living Planet report. Nio andra länder beter sig ännu sämre. 190 sköter sig bättre. Vi kan klappa oss på axeln och lägga pengar på en reklamfilm som invaggar oss i tron att vi inte behöver göra mer än att panta burkar, så räddar vi världen. Men vi lurar bara oss själva.

Vi sitter fast
Tillväxt och ökad lönsamhet ses av vissa debattörer som överordnade ansvarstagandet för hur planeten ska skötas. Ekonomisk vinst enligt rådande paradigm är överordnad varje annan strategi, hävdas det. Först måste vi tjäna pengar för att ”ha råd” att åtgärda de fel verksamheten orsakat. Så djupt sitter vi tydligen fast i de strukturer som fört oss till randen av en klimatkollaps och en oåterkallelig förändring av livsbetingelserna på jorden att vi själva inte förmår ändra hur samhället ska fungera.

En ny modell
I själva verket måste naturligtvis börja nysta i de trådar som har potential att vägleda oss in i en värld, där all ekonomisk verksamhet sker inom ramen för vad planeten tål. Och vi ska samtidigt hantera de sociala spänningar på olika nivåer, som allt tydligare gör sig påminda. Orättvisor och obalanser mellan människor fortsätter att vara ett ökande problem. Den modell vi använde i Sverige under 1900-talet – ”från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” – fungerar inte i en globaliserad värld.

Livsstil och värderingar styr
Livsstilsfrågorna är centrala för fortsättningen. Livsstilen är starkt förbunden med värderingar och vår dagliga tillvaro. Hur vi använder vår tid, våra resurser och vad vi prioriterar. Vår nuvarande livsstil, totalt sett i Sverige, är den tionde sämsta i världen. Ska vi fortsätta blunda för fakta och fortsätta att klappa oss på axeln? Eller ska vi göra något? Det finns viktiga steg att ta.

Länktips: Senast Living Planet Report från WWF här.
Panta Mera och klapp på axeln här.

Ingen vill vara en loser

Posted on by
Reply

Ett allmänt missnöje, skillnaden i förutsättningar och framtidsutsikter, liksom upplevelsen av att utvecklingen länge har gått i fel riktning är några av motiven och förklaringarna till att väljare attraheras av ett missnöjesparti. Det långa socialdemokratiska maktinnehavet och därefter åtta år med den borgerliga alliansen har gett oss det samhälle vi har idag. Visst är det mycket som är bra i vårt land. Men det finns stora grupper av medborgare och väljare som upplever andra saker än det som maktens företrädare talar om. Ett antal medborgare och väljare känner sig stå utanför samhället.

Två slags pensionärer
Omkring hälften av landets pensionärer har en god eller t.o.m. mycket god ekonomi. Man har surfat på de dubbla ekonomiska vågorna: fastighetsvärden och aktiemarknadens utveckling. Bara genom att bo på rätt ställe har de som ägt sin bostad kunnat frigöra stora belopp. De som bott i hyresrätt har inte haft samma möjlighet. Hälften av landets pensionärer för tvärtom en rätt knaper ekonomisk tillvaro. Denna skillnad talas det aldrig om – partistrategerna väljer ju enbart ut röstvinnande frågor – och följden blir att en stor del av befolkningen känner sig åsidosatt.

Äldreomsorg och skola upplevs som sämre än förr
Och inte finns det olika nivåer på äldreomsorg heller. I den kommunala världen blir det till slut bara de allra mest behövande som får plats på något hem. Folk ska bo hemma så länge det bara går. Många gamla känner en otrygghet och en ensamhet. De som byggt landet och som var aktiva under 1900-talets andra hälft tillhör inte de prioriterade. Släktingar gör insatser, men ibland gör avstånden det omöjligt att finnas tillhanda på regelbunden nivå. Var det så här det skulle bli? Att den kommunala skolan inte lyckas vara bättre drabbar också de svagare eleverna. De duktiga eleverna har ofta en hemmiljö som stödjer på olika sätt, men alla har inte möjlighet att få stöd i sin hemmet. De svagare blir förlorare.

Servicen på mindre orter och i förorter försvinner
Landsbygden och förorterna tappar i samhällsservice. Servicekontor stängs, bank och affärer flyttar, investeringar i viktiga kommunikationer blir eftersatta. I glesbygden stängs  det fasta telefonnätet ner och de mobila systemen saknar ofta täckning. De unga med utbildning åker till storstan, de övriga blir kvar, men arbetstillfällena blir inte fler. Det blir svårt att försörja sig. Framtiden blir snarare ett hot än ett löfte.

Det är ofta driftiga personer som kommer hit från andra länder
Välutbildade och ambitiösa personer från andra länder kommer hit och konkurrerar om de arbeten som finns. Är de driftiga startar de egna små verksamheter, skapar sin egen försörjning. På en mindre ort kan det vara provocerande att någon kommer från ett annat land och på kort tid lyckas med något som de infödda inte haft förmåga eller kraft att göra. I det komplexa spel som ett samhälle utgör kan den enes framgång upplevas som den andres bakslag. Darwins tankegångar ligger någonstans i bakgrunden och lurar. Ingen vill vara en loser.

Konkurrens
Min bedömning är att talet om invandringen, alla negativa åsikter som ventileras primärt handlar om att en relativt stor grupp i samhället känner att deras möjlighet att lyckas minskar i takt med den konkurrens om försörjning som det innebär att fler kommer hit. ”De lever på bidrag och sedan tar de våra jobb”. Det kan låta som en motsättning, men det är så den orättvisa konkurrensen kan upplevas. Först ska invandrarna ha hjälp, sen springer de förbi och visar sig duktigare än vad vi är. ”De tar våra jobb”. Det blir ett bekvämt sätt att slippa ta ansvar för att man kanske inte riktigt ansträngde sig i skolan, eller fick den hjälp man borde fått.

Stärk den lokala utvecklingen
Lösningen måste ligga i att skapa framtidstro och arbetstillfällen för alla, att uppmuntra till nya verksamheter, att erkänna att samhället inte hittat rätt sätt att matcha alla dagens och morgondagens utmaningar, att stärka de krafter i samhället som verkligen vill forma bärkraftiga företag, gärna i kooperativ form och som fångar upp sociala utmaningar, miljöproblem och andra frågor samtidigt som de gör ekonomisk nytta. Alltför länge har statsmakternas fokus legat på storkapitalet och de stora företagens möjligheter. Det är hög tid att staten stärker den lokala ekonomin, de livskraftiga verksamheter som kan växa ur ett lokalt sammanhang bara förutsättningarna är rimliga.

Nya lösningar och nya regelverk
Ta till vara initiativkraft och innovationsförmåga på ett bättre sätt, släpp på de fyrkantiga regelverken för arbetslöshet, företagande och projektanställningar. Det behövs helt nya lösningar för att samtidigt lösa de sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar vi står inför. Görs ingenting kommer missnöjet enbart att växa och det parti som exploaterar människors oro få ännu mer anhängare, inte tack vare bra politik utan i brist på tydliga visioner och initiativ från de övriga partierna.

Argoforestry – en väg till förnyelse i det lokala?

Posted on by
7

Agroforestry är ett intressant område. På svenska beskrivs företeelsen kanske oftast  med begreppen skogsjordbruk eller skogsträdgård. Grundtanken är att hitta träd, buskar och andra fleråriga växter som trivs att växa tillsammans med andra grödor, grönsaker eller växter. De större träden ger skugga och vindskydd åt de mindre. Marken används för flera grödor på en gång. I Afrika används tekniken med stor framgång inte minst i kaffeplantager. Marken torkar inte ut, jordlagren binds och näringen ackumuleras på ett klokt sätt. På ett sätt blir agroforestry den tydligaste motpolen till det industriella monokulturinriktade jordbruk som under decennier dominerat utvecklingen på jordbrukssidan.

Vad är typiskt?
Agroforestry tar hänsyn till lokala förutsättningar. ”Vad växer bäst på den här platsen?” ”Vilka träd, buskar och växter trivs bäst tillsammans?” ”Vilka djur kan beta mellan träden?” – den typen av frågor blir vägledande. Agroforestry har många beröringspunkter med permakultur, fossilfritt och ekologiskt jordbruk, inte minst eftersom odlingen sker i tydlig samklang med naturens förutsättningar.

13 – 15 november 2015
Just den här hösten har jag förmånen att få arbeta med planering och genomförande av Sveriges första kongress på temat agroforestry. Det är projektet Stadslandet Göteborg som har tagit initiativ till kongressen och som möter ett starkt gensvar från forskare, praktiker, myndigheter och entusiaster. Den 13-15 november 2015 ska intresserade mötas i Göteborg för att lära av varandra, diskutera växter, teknik, ekonomi, sociala perspektiv och andra aspekter av agroforestry.

Landet och staden
Det finns många beröringspunkter med andra aktuella teman. Stadsodling, lokal produktion, förädling, lokal samverkan, stad-och-land-perspektivet, frågor som rör utbildning, kompetens, sysselsättning och fastighetsägarnas roll är bara några exempel. Det som är speciellt för kongressen i Göteborg är att möjligheterna med agroforestry ska belysas både ur ett landsbygds- och stadsutvecklingsperpsektiv, ruralt och urbant. I mötet mellan stadens och landsbygdens förutsättningar och lösningar kan något nytt formas. Det är i alla fall en förhoppning.

Olika driftsformer
Inte minst möjligheten att i olika form upplåta mark som idag inte används är en lockande tanke. Staden, och särskilt förorterna, har mycket mark som skulle kunna användas på ett nytt sätt. För självhushållning, för yrkesmässig verksamhet och allt däremellan. Som en ny kolonirörelse kan agroforestry visa vägen till ett klokt och klimatsmart brukande av den jord vi idag betraktar som oanvändbar. Att detta också kan stärka den lokala ekonomin är en viktig tanke.

Motkrafter
Men ingen förändringskraft utan motkraft. Expressen skrev den 20 juli  (se länk nedan) lätt raljerande om dessa tankar. Som om det vore farligt att förortens människor själva utvecklar sin stadsdel. I artikelförfattarens tankevärld är det tydligen orimligt att se fördelen med att skapa livskraftiga projekt i förorten. ”Hellre poliser…”, skriver man. Som om det goda samhället skulle kunna formas av enbart lag och ordning. Det är viktigt att motverka de destruktiva krafterna i samhället, men det räcker inte att hantera ett fåtal kriminella ungdomar. Stadsdelarna behöver jobbmöjligheter, framtidstro och inspiration.  Varför Expressenskribenten inte tycker att det vanliga livet ska få utvecklas i förorten är oklart. Hon tycker t.o.m. att Bed&Breakfast i Bergsjön är negativt. Måste allt heta Scandic för att vara OK? Kritiken faller på sin egen logik.

Stort intresse
I själva verket finns ett stort intresse för lokal utveckling genom de gröna näringarna.  60 % av de tillfrågade boende i en av stadsdelarna uttryckte ett intresse för odling och djurhållning i närområdet. Hälften av dessa kunde själva tänka sig att arbeta med odling och/eller djur. Flera av stadsdelarna är dessutom byggda på gammal jordbruksmark. Förutsättningarna är goda, bara det finns ett verkligt intresse från markägare och andra.

Det finns helt klart en förväntan hos många boende att något utvecklas på odlingens område. Agroforestry kan vara en av de viktiga pusselbitarna för förverkligandet av människors drömmar.

Länktips: VI-skogen www.viagroforestry.org
och viskogen.se
och Så fungerar det
Kritisk krönika i Expressen http://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/hellre-poliser-an-kameler-i-fororten/

Skatteväxling och ett nytt ansvarstagande

Posted on by
Reply

Ska vi säkerställa fler arbetstillfällen för att få fler personer i arbete måste vi inleda en skatteväxling. Bort med skatten på arbete och ökad skatt på resor, viss konsumtion, på miljöskadlig verksamhet och på verksamhet som inte kvalitetssäkrats ur ett cirkulärt perspektiv. Det är inga nya tankar, men intressant är att personer från olika politiska läger nu tycks se skatteväxling som en framkomlig och bra väg att gå. (Exempelvis Per Schlingmann i årets Almedalen).

Automatiseringen
Vi måste räkna med att arbeta längre när vi lever längre. Samtidigt minskar efterfrågan på arbetskraft i takt med att många yrken automatiseras. Digitaliseringen möjliggör självbetjäning på många fronter. Vi kan beställa, betala, sköta bankärenden, anmäla intresse och ställa frågor över internet. På så sätt finns det idag flera drivkrafter som sammantaget talar för att en skatteväxling behöver inledas. För miljöns, resursernas och för samhällsekonomins skull. Vi kan inte ha en grupp arbetstagare som försörjer de övriga. Därför måste vi få fler i arbete och kostnaden för företag att ha anställda måste därför minskas rejält. Rimligen öppnar en skatteväxling också upp för fler unga att få arbete.

Skapa kortare avstånd mellan arbete och arbete
Kanske är det också så att arbete inte enbart ska utföras åt en arbetsgivare, utan att vi alla skulle vinna på att en del av vår arbetstid används för det gemensamma bästa. Istället för att ta omvägen via skatt, offentlig förvaltning och finansiering till utförande i offentlig regi skulle en del av varje arbetstagares insats kunna användas direkt i för samhället nyttig verksamhet. Tid istället för pengar, typ.

Förenkla ansvarstagandet
Egentligen handlar detta om ansvarstagande. Ska endast kommunens organisation och anställda ansvara för det gemensamma, eller har var och en och varje företag också ett ansvar? Kan vi hitta enkla vägar för var och en att medverka till ett bättre samhälle skapar vi också tydliga samband mellan individ och samhälle. Med dagens ultratillgängliga informationsflöde är det inget problem att lägga ut ”att-göra-listor” som individer och företag kan använda i sin planering och i sin bokföring. Den tid som läggs på att göra samhällsnyttigt arbete skulle slippa beskattning, men skulle enligt denna idé ändå redovisas öppet per uppgift.

Vi måste våga tänka i nya banor för att skapa ett samhälle som känns meningsfullt, som genererar mervärden och som klarar av att både hålla ekonomi och resurser i balans.

Respekt för yrkesroller är avgörande

Posted on by
Reply

Moderaterna föreslår flexiblare skoldagsstart för att ”få människors livspussel att gå ihop”. Skolan är ett av samhällets riktigt stora bekymmer, där löneutveckling och kommunalisering gjort att läraryrket har förlorat i attraktivitet. När nu politiker föreslår förändringar som gör det ännu svårare att lägga scheman och att få skolan att fungera är det ett exempel på hur bristen på helhetssyn tar sig uttryck.

Fyra konsekvenser
En konsekvens med senare skolstart skulle ju bli att skoldagarna eller skolåret förlängs. Eller vill moderaterna att kunskapskraven ska minska? En annan konsekvens skulle bli att föräldrar skulle tvingas välja att gå till arbetet och lita på att barnet självt tar sig till skolan, alternativt förändra sina egna arbetstider – vilket inte alla kan – för att följa barnet till skolan senare på morgonen. En tredje konsekvens är att elevernas utrymme för aktiviteter efter skolan, som läxor, idrott och andra fritidssysselsättningar skulle minska. Det är heller ingen otrolig gissning att eleverna argumenterar för senare läggtider ”eftersom jag inte börjar så tidigt imorgon”. Man har ju själv varit barn….

Förtroende
Skolan har tillräckligt med problem. Det är inte genom att göra schemaläggning och anpassning till fler föräldrakrav som vi bäst stödjer de hårt trängda lärarna och rektorerna. Det är genom att ge förtroende till de professionella och genom att respektera yrkeskunnande som vi skapar en lugnare situation i skolan.

Ofog
Det har på många håll utvecklats en praxis att föräldrar kan åka på semesterresa med sina barn utanför skolloven. Man begär ledigt och kräver att skolan anpassar sig till föräldrarnas önskemål. Att detta ofog drabbar undervisningen blundar dessa föräldrar för. Att det inte finns utrymme för repetitioner, att många skolämnen bygger på tidigare undervisning och att ständiga frånvaranden försvårar lärarens arbete tycks föräldrarna inte bry sig om. Drömresan med familjen är viktigare än skolan. Så sänder föräldrarna också en signal. ”Skolan är inte så viktig”.

Respekt
Viktigast för framtiden är att respektera de olika roller var och en har i helheten. Det är den bristande respekten för varandras kunnande som lägger grunden för konflikter. Politiker som lägger på ytan ”populära” förslag har inte tänkt igenom helheten.

ReTuna satsar på att cykla upp

Posted on by
2

I de linjära flödena handlar det om att kunna debitera per tids- eller volymenhet. Just-in-time ska minimera lagerhållning och spilltid. Samtidigt inser vi att nuvarande produktionssystem inte håller. Häromdagen passerade vi den dag då vi gjort slut på jordens reproducerade resurser för innevarande år. (Länk se nedan). I det perspektivet är det upplyftande att ta del av projekt som ReTuna i Eskilstuna.

Återbruksgalleria
Fredagen den 28 augusti invigs den nya återbruksgalleria som tagit form i Eskilstuna. Det är ”ett köpcentrum där alla butiker kommer att ha fokus på miljö och hållbarhet och på så vis bidra till minskad klimatpåverkan. Det är Sveriges första återbruksgalleria och alltså ett unikt köpcentrumkoncept”, skriver man på hemsidan. (Länk se nedan).

Cirkulär ekonomi
Att förlänga livslängden på produkter sparar både resurser och energi, samtidigt som det skapar utrymme för nya arbetstillfällen, lägger grunden för en ny ekonomi och även öppnar upp för mer samarbete mellan konsumenter och producenter. När experterna talar om cirkulär ekonomi menar de ofta flera olika företeelser, som var för sig och sammantaget ger förutsättningar för en ekonomi i tydligare samklang med naturens förutsättningar. En viktig del är samverkan mellan konsumenter och producenter.

Fler valmöjligheter och olika pris
Det rimliga är att de produkter som hamnar i butikerna på ReTuna återvinningsgalleria har varierande restvärde. En del produkter kanske förblir i butikernas ägo. Som en slags modern uthyrningsverksamhet. Det blir inte bara borrmaskinen och golvbonaren som hyrs ut – mycket troligt är att festkläder, möbler för särskilda tillfällen, sportutrustning, bilbarnstolar och andra produkter där nyttjandet är begränsat i tid också kommer att finnas för intresserade konsumenter. Betalningen kanske görs upp i två varianter, som hyra och som köp – samtidigt. Vid ett visst datum bestämmer sig kunden och returnerar – eller inte – de produkter hen skaffat.

Ägandet får mindre betydelse
En tät dialog mellan galleriabutikerna och kunderna är att förvänta. Vi kommer att få se inloggningssidor, kanske kopplade till Instagram, som visar produkter som för tillfället finns hos någon kund, men som blir tillgänglig inom en viss tid eller till ett visst pris. Ägandet blir underordnat förvaring och den tillfälliga disponeringsrätten. ”Just nu är den här produkten hos familjen Karlsson. Hör av dig om du behöver den eller en liknande…” Kanske kan en återbruksgalleria bidra till en friare syn på ägande och brukande. Och en respekt för restvärden. När vi generellt förstår att ta tillvara de restvärden som finns och de möjligheter att med minimal insats förnya produkter – upcycle är ett begrepp som används – får vi kanske en annan syn på hur vi använder och vårdar de produkter vi har.

Köpa, hyra, laga, testa
I min värld skulle en kombinationsgalleria vara väldigt intressant, en plats där traditionella butiker återfinns sida vid sida med återbruksbutiker, uthyrning och verkstäder för att uppgradera en produkt. Det skulle skapa en tydligare bild av vilka alternativ vi egentligen har. Listan på ReTunas hemsida blir i sammanhanget en bra illustration på vad som kan samsas i återbruksgallerian.

Ur ReTunas lista över företag man gärna ser etablera sig
Restaurang med ekoprofil
Uthyrare/försäljning av fritidsutrustning
Barnsaker – hyra ut och sälja
Tapetserare
Köpa-hyra-sälja begagnade datorer
Begagnade kläder
Renovera, lappa, laga
Andra-sortering frukt och grönt
Up-cyclare
Hantverkare
Skomakare
Re-design-torget: Hyr ut försäljningsyta till andra designers/formgivare
Gröna transporter – hemkörning/upphämtning
Urmakare

Mindre standard – större flexibilitet och mer kunskap
Intressant är den trend som återger hantverkskunnandet sin plats. Det är svårt att automatisera arbetet med att klä om möbler. Kvalitetsprodukter kommer på så sätt också att bli mer efterfrågade. Och vill man testa så hyr man produkterna, eller en gästande kock, en trubadur till festen…. tjänstesamhället har på så sätt chans att utvecklas som en del av ett diversifierat utbud. Allt detta har man förstått i Eskilstuna eftersom man tydligt kopplat verksamheten till en folkhögskola och till utbildningsbehoven på olika nivåer.

Länktips:
Earth overshoot day här
ReTuna här

Bergskön med nya ögon

Posted on by
Reply

Jag blir nyfiken på ”The (Summer) Space” i Bergsjön och tillbringar en halvdag där för att på plats uppleva vad som händer när ett dussin unga, engagerade och kunniga personer får möjlighet att arbeta i en kreativ miljö under några sommarveckor. Entreprenörskap, innovation, design, process, utveckling, nätverk, öppenhet, idéer och kulturell bredd blir de begrepp jag noterar på vägen hem för att sammanfatta intrycken. Initiativet präglas av möjliggörande, fristående och tydligt resultatfokus. Rymdtorget blir ”the space place”.

Masterstudenter och gymnasieelever
Per och Ola som initierat projektet har ägnat en stor del av sommaren åt att lotsa och stödja fem masterstudenter från Chalmers, GU och HDK. Studenterna kommer från fem  länder och har med sig olika kompetenser inom arkitektur, design, entreprenörskap och affärsutveckling. Per och Ola har även öppnat upp för åtta gymnasieungdomar från Angeredsgymnasiet att få delta fullt ut i projektet som ett sommarjobb, som en del av Angeredsutmaningen. Sammanlagt har deltagarna med sig erfarenheter från ett dussin kulturer och ett 20-tal språk. Intresserade företag har under sommaren fått komma med konkreta problem som de vill ha lösningsförslag på, oftast med en koppling till de lokala förhållandena i Bergsjön. Ekonomiskt stöd från företagen har också varit en förutsättning för projektet.

Autodesk
Intuitivt och självklart använder ungdomarna designmjukvara från världsföretaget Autodesk för att illustrera sina idéer. Oavsett om det en fräck och fungerande design av sopsorteringssystem för lägenheter, utformandet av mobila mötesplatser eller grafik som ska illustrera processer på ett tydligt sätt. Det slår mig hur snabb utvecklingen är. När CAD-programmen dök upp för några decennier sedan krävdes nattkörningar i särskilt riggade datorer för att generera 3D-bilder för utskrift. Idag kommer de på några sekunder från vilken PC som helst.

Besökarna ser kvaliteter
Under de timmar jag besöker ”The (Summer) Space” tittar några olika företag in, ett fastighetsbolags VD och distriktschef och en marknadsansvarig för en av storbankerna här i Västsverige. Alla stannar en god stund för att lyssna, samtala och förstå vad som händer och vilken potential verksamheten har. Att det behövs fristående och kreativa arenor, där frågor och lösningar kan diskuteras ur flera samtidiga perspektiv blir uppenbart.

Nyttan
Att det är svårt för många företag att arbeta fram bra lösningar i sin befintliga organisation är också klart. Friska ögon, nya idéer och frånvaron av förutfattade meningar är värdefulla komponenter. Till detta kommer en genomtänkt struktur för både form och innehåll, för metod och resultat, för delaktighet och respekt för olika synpunkter – allt detta ger goda förutsättningar för ett innovativt och uppgiftsinriktat idéarbete. I en frizon utanför fastlagda budgetramar, vid sidan av låsta arbetsbeskrivningar och bortom stela strukturer kan de nya idéerna ta form. I skärningen mellan perspektiven uppstår det nya och värdefulla.

Bergskön
En anekdot fastnar i minnet, om hur ett barn till en av projektledarna spontant stavade stadsdelen som han tyckte det lät: Bergskön. Precis som helskön eller störtskön. Och varför inte, tänker jag. Varför inte se den potential och den möjlighet som finns i en naturskönt belägen stadsdel? Göteborg&Co borde fånga den idén och använda namnet i marknadsföringen, framför allt när staden år 2021 ska fira 400 år. Till dess kommer mycket att utvecklas, bl.a. om arenor som ”The Space” får möjlighet att spela en roll.

 

 

För och emot klimatkompensation

Posted on by
Reply

Svenska Dagbladet har den 8 juli 2015 en artikel om klimatkompensation. Artikeln presenterar relativt utförligt de skillnader i synen på klimatkompensation som två stora miljöorganisationer företräder. Naturskyddsföreningen, som hellre ser ett minskat flygande som den bästa vägen framåt, respektive Världsnaturfonden, som aktivt medverkar till att kriterier och certifiering av klimatkompensation sker på bästa möjliga sätt. De två organisationerna har inte bara olika syn på frågan, de arbetar också väldigt olika. (Länktips nedan).

Bra Miljöval Naturskyddsföreningens miljömärkning

Helt olika slags organisationer
Naturskyddsföreningen har privatpersoner som medlemmar, drygt 220.000 enligt egna uppgifter, och arbetar framgångsrikt med opinionsbildning, projekt och inte minst sitt eget miljömärkningssystem ”Bra Miljöval”. Världsnaturfonden (WWF) vänder sig på ett tydligare sätt till näringslivet och använder sin logotype, pandan, som symbol för de företag man samarbetar med. WWF har inga medlemmar, men har en internationell bas och ett nationellt verkande kansli med många sakkunniga. Naturskyddsföreningen däremot organiserar sina aktiva medlemmar i lokalavdelningar och en klassisk föreningsstruktur med generalsekreterare och ideellt arbete vid sidan av sitt professionella kansli.

Medvetenhet, kommunikation och vissa faktiska förändringar
I klimatkompensationsfrågan har de båda organisationerna som sagt landat i olika ståndpunkter. Ingen av dessa behöver nödvändigtvis vara fel. För mig handlar det om vilka steg i hållbar riktning som är rimliga och verkningsfulla. Klimatkompensation löser inte problemet med klimatpåverkande utsläpp. Klimatkompensation innebär ännu så länge en frivillig ekonomisk uppoffring för att kompensera för klimatpåverkande utsläpp från t.ex. en flygresa. Som jag ser det är det medvetenheten om problemet och kraften i att kunna kommunicera att man förstått frågeställningen som är det riktigt fördelaktiga med klimatkompensation. Samt att det leder till att träd faktiskt planteras, eller utsläpp faktiskt minskar någonstans på jorden.

Minskat resande går utmärkt i många sammanhang
Naturskyddsföreningens hållning, att vi måste minska flyget och andra klimatpåverkande verksamheter, är långsiktigt det enda rimliga. En väg dit skulle kunna vara en flygskatt, något som ännu så länge inte kunnat förverkligas. Ett minskat flygande bygger på föreställningen att det finns alternativ, vilket det till viss del gör. Uppkoppling över internet för bild, ljud och presentationer i samband med möten blir tekniskt allt enklare att ordna och allt bättre ur kvalitetsaspekt. Istället för att resa kan mötesdeltagarna stanna hemma, vilket sparar arbetstid, hotellkostnader och annat. Inte för alla möten, men för många. Det är dock svårare med turistresandet. Att uppleva en exotisk plats är svårare över internet.

Belöna föregångarna och inse initialkostnaderna
Några företag har frivilligt tagit på sig att klimatkompensera för de flygfrakter och andra klimatpåverkande åtgärder som produkterna orsakar. Bekymret har varit att kostnaderna inte anses avdragsgilla av Skatteverket. Här har regering och riksdag all anledning att ingripa och justera lagstiftningen, så att de företag som klimatkompenserar åtminstone inte bestraffas för att man tar sitt ansvar. Egentligen borde föregångarna belönas med större skatteavdrag än de faktiska kostnaderna – för att etablera en modell och synliggöra samhällsnyttan med att i alla fall göra något. Det är inte lösningen, men det är ett steg i rätt riktning, inte minst för att trumma in behovet av klimatarbete på flera plan hos både företag och allmänhet.

Mer av drivande mekanismer
En teknisk lösning skulle kunna vara en ”belöningstrappa”, där ett företag som klimatkompenserar sina produkter och sina tjänsteresor belönas med större avdrag de första två-tre åren, då också administrationskostnader och arbetet för att ta fram interna riktlinjer är kostsamma – för att senare, när systemet satt sig, minska till kanske en halvering efter tio år. Skattesystemet borde kunna vara mer inriktat på att styra företagens agerande, belöna föregångare och vara mindre gynnsamt för eftersläntrarna. Det skulle kunna driva utvecklingen framåt.

Länktips: http://www.svd.se/klimatkompensation-splittrar-miljojattar

Ett företag som klimatkompenserar är Saltå Kvarn, som jag skrev om här .