Spänningar, förändringar och spiraler

Posted on by
Reply

Häromdagen hade jag ett cafésamtal med en vän, som jag inte träffar så ofta. Men samtalet dröjer sig kvar. Min vän talade om kaos och ordning, om de märkliga samband och avstånd som finns mellan solsystemets planeter, om DNA.spiralen som i sig manifesterar två samverkande principer – cirkeln och det gyllene snittet. Motsatser och polaritet som både står för ett slags status quo och ett möjligt växelspel.

Status quo som broms för förändring
Det som har med hållbarhet att göra är hur det statiska och det dynamiska ska balanseras för att å ena sidan skapa en begriplig utgångspunkt för förändring, å andra sidan ett möjligt handlingsutrymme. Just behovet av stabilitet, förutsägbarhet och kontinuitet finns som en bakgrundsfaktor för många företag. Kalkylerna, avskrivningarna, boksluten och ekonomin  hänger ihop med förutsägbarheten. Samtidigt leder detta till inlåsningar. Det blir svårt att i förtid byta ut teknik som man investerat stora pengar i. Förändring kan i det sammanhanget bli både dyrt och svårt. Framgången kan bli sin egen fiende.

Naturen visar vägen
Naturen har egentligen ett facit. Naturen står mitt i kaoset och ordnas utifrån den rangordning naturen själv står för. Växter och djur slåss om ljus, föda och utrymme, men det mest intressanta är att att hela naturen återskapar sig själv utan att generera något som kan liknas vid sopor. Hela naturen visar egentligen vägen för mänskligheten. Det är naturens självorganisering som vi måste försöka kopiera så långt det går.

Ljus och mörker
En polaritet som kan fungera som förebild i olika sammanhang är ljus och mörker. Det var poeten Goëte som i ett vetenskapligt sammanhang presenterade tanken att färgerna uppstår just i brytningen mellan ljus och mörker och att det är i ögat som färgupplevelsen uppstår. (Googla gärna Goëtes färglära för mer information).

Tidsspiralen
Gränslandet mellan olika företeelser är det område vi bättre måste utforska och utnyttja för att förändringen ska bli möjlig. Precis som nuet och framtiden ständigt möter varandra i en tidsspiral, kan vi i varje ögonblick välja hur vi använder detta möte.

Dags för cirkulär pant?

Posted on by
Reply

Vad är soporna värda? Ska vi skapa den cirkulära ekonomi alla talar om, måste det finnas ett värde i alla produkter, även i dem vi idag slentrianmässigt kallar sopor. Ska vi återanvända, återtillverka och återvinna produkter och material måste det finnas en ekonomi i hanteringen och ett restvärde att bokföra. Någon måste vilja betala för den produkt eller tjänst som kopplas till återproduktionen.

Företagsekonomi och nationalekonomi räcker inte
En lösning är naturligtvis att straffbeskatta och belägga med avgifter. Om vi på det sättet skapar en ”konstgjord” marknad, där kvittblivning av ett problem blir drivkraften, riskerar vi att genuina värden går förlorade. Företag kan köpa sig fria och paketera sina fraktioner på ett sätt som suboptimerar på företagets behov. Kretsloppet och naturen riskerar att hanteras som sekundära intressen. Och det är ju precis det som 1900-talets ekonomiska utveckling har inneburit. Genom att företagsekonomin har prioriterats och nationalekonomerna enbart har sett till summan av alla ekonomier, har det samhällsekonomiskt förkastliga aldrig blivit synliggjort: påverkan på ekosystemet, utsläpp, resursanvändning, social orättvisa….

Sammanvägnings-ekonomi – en ny teoribildning
Den cirkulära ekonomin måste stödjas av en teoribildning kring balansen mellan företagsnytta, ekonomisk samhällsnytta och hållbar samhällsnytta. Den senare inkluderar de faktorer som på lång sikt antingen genererar positiv nytta, ett närande, eller belastning, ett tärande, på systemen. Risken blir annars att vi tror att en viss återanvändning eller återproduktion blir samhällsnyttig enbart genom att den utförs. Vi behöver naturligtvis veta om det stämmer, under vilka förutsättningar det gäller och hur olika nyttoaspekter egentligen ska vägas mot varandra.

Cirkulär pant
I den lilla skalan sker det saker redan nu. Axfood har ensidigt bestämt sig för att införa ett pantsystem på saftflaskor, som tidigare inte returnerades. (Länktips se nedan). På det sättet visar Axfood att flaskan har ett värde och att den inte är att betrakta som en oanvändbar restprodukt. På sikt måste i princip alla produkter förses med något slags restvärde, en cirkulär pant.

On-line-värdering
Nyckeln till den cirkulära ekonomin ligger i att varje produkt har ett värde, även den till synes ”värdelösa” produkten. Vi behöver tjänster som den som t.ex. finns på Teknikens Världs hemsida (Se länktips) och som svarar på frågan ”Vad är din bil värd?” , men för alla produkter. Vad är din gamla mobiltelefon värd? Vad är din vinterrock värd? Vad är dina köksstolar värda? Osv. Värdet hänger naturligtvis samman med möjligheten att uppgradera, återanvända, återtillverka, förnya och paketera använda varor på ett nytt sätt. Det blir viktigt att det finns en affärsidé och en affärsmodell och inte minst en acceptans hos kunder och brukare, som gör att det finns en ekonomi i ett fortsatt användande av produkten. Innan den mals ner till fragment eller eldas upp för att generera värme och el.

Länktips: Artikel om Axfoods nya pantsystem här här .
Teknikens världs on-line-värdering här .

Bekvämlighet i vardagen – aningen obekvämt för forskarna

Posted on by
1

Jag hamnar på en slutkonferens i Interregprojektet Sus Lab NWE på Johanneberg Science Park. Tyskar, holländare, britter och svenskar berättar om sitt EU-projekt. Jag förstår att det är ett bra tillfälle att bli uppdaterad på hur långt forskningen kommit, även utomlands. Det svenska projektet HSB Living Lab ingår som ett konkret exempel på testarena.

Outside eller inside the box
Projektansvariga berättar om grundidéerna, arkitekten fördjupar bilden av det svenska exemplet. Kollegorna från utlandet visar att liknande testarenor har byggts i deras städer. Idén handlar om fysiska förutsättningar och jämförbara metoder för att både kvalitativt och kvantitativt mäta och förstå hur olika system i hus kan göras mer hållbara, framför allt genom att tekniska data kombineras med subjektiva intryck från boende. Komforten, den upplevda innemiljön, beskrivs som viktig, kanske t.o.m. viktigare än de uppmätta inomhustemperaturerna. ”Outside the box” är ett uttryck som ständigt återkommer. Utanför lådan. Aningen ironiskt när HSB:s husprojekt för 24 hushåll består av just boxar, som fogats ihop på ett sinnrikt sätt för att möjliggöra återbyggnad på annan plats.

Gränsland
Forskarna anstränger sig att göra sina presentationer begripliga. Fyra testarenor har byggts eller kommer att uppföras, där det under ett antal år blir möjligt att prova olika slags tekniska lösningar. Sensorer, loggböcker, appar och interaktiva hjälpmedel ska ge forskarna möjlighet att jämföra objektiva mätdata med subjektiv upplevelse. Är det varmt inne? Är det skönt? Behöver det vädras? Projektet landar i gränslandet mellan teknikens möjligheter och individens oförutsägbarhet. Energianvändningen måste reduceras, samtidigt som boendet upplevs som bättre. (Se längst ner för en illustration av hur jag uppfattade projektets metodologi).

Framtiden måste bli och upplevas som bättre än dagens lösningar
Det skaver lite, det är aningen obekvämt för forskarna att lämna ”the comfort zone” och att ta hänsyn till de boendes ibland irrationella beteende. Samtidigt är det just de boendes upplevda bekvämlighet man vill studera. Hur skapar man ett bekvämt liv i ett hus som dessutom är energismart, klimatklokt och på alla sätt kan ingå i en hållbar framtid? Ingen säger det, men det naturligtvis så att framtidens boende måste vara bättre än dagens. Så som vi väljer att bo och leva måste uppfattas av de boende själva som ett lyft, en förbättring.

HSB Living Lab (Foto: Tengbomgruppen)

Plats för livet?
Jag blir aningen tveksam när arkitekten visar ritningarna och animerade bilder på HSB:s byggnad, som ska vara klar för inflyttning redan under 2016. 13 kvm för varje boende, låt vara med högre takhöjd än normalt för att möjliggöra sovloft. Som ett hotell eller ett studentrum, men inget för ett permanent boende, känner jag. Även om jag kanske inte är målgruppen. Gemensamma kök, sinnrik förvaring, känsla av kollektivhus. Man måste trivas eller lära sig trivas med sina grannar. Ingen kommer att ha plats för särskilt många egna möbler. Livet förväntas äga rum på webben, på stan eller någon annanstans. Högljudda barn som vill leka kommer att störa de studenter som vill plugga. Kritiker skulle kunna hävda att livet reduceras till en inomhus busskur.

Möjligheter
Samtidigt – för rätt personer, som vill leva i ett modernt delande, där det viktiga inte är ägandet utan social samvaro och möjlighet att dra sig undan – varför inte? Kanske är det tom perfekt som ålderdomshem? En litet rum att vara för sig själv, gemensamma ytor att mötas på, ett gemensamt kök att prova varandras idéer…. Kanske är det just det sociala som är lösningen på det växande problemet med utanförskap, ensamhet och brister i hemtjänsten. Kanske är det så här vi ska bygga för att skapa boende mot livets slut?

Minimalisternas drömboende
Men så beskrivs det inte. Tvärtom är HSB:s tänkta 24-lägenhetshus i tre våningsplan inriktat på en ungdomlig målgrupp boende utan stora flyttlass. Man får känslan att det är minimalisterna som ska ta över. De som äger ett minimum av prylar, har all musik och alla böcker digitalt, som skalat ner prylar och föremål till ett absolut minimum. Som hellre sparar till en utlandsresa (och hur hållbar blir den !?) eller ett halvår som volontär i Peru än att köpa en massa saker, möbler och utrustning.

Penta Helix
Mot slutet får forskarna en intressant fråga. Hur ser nästa projekt ut? Hur går tankarna nu? Det visar sig att man förstår att det tvärsektoriella måste fortsätta. Lösningen på hållbarhetens alla frågor ligger i en allsidig belysning och en allsidig delaktighet, där inte bara forskare och företag ställer frågor och kommer med svar, utan där de direkt berörda görs delaktiga på ett ansvarstagande sätt. Någon nämner delande-ekonomi, någon annan talar om cirkulär ekonomi. Insikterna börjar slå rot, att det är helheten som vi måste hitta sätt att både beskriva, förändra och verifiera i återkommande processer. Ganska hoppfullt. Det är aldrig lätt för forskare att lämna sin bekvämlighetszon, sitt ämne och sitt forskningsområde. Men de tycks förstå att det är helt nödvändigt.

Nästa projekt tar kanske ytterligare kliv i den riktningen. Hoppas det.

Länktips: Läs mer om HSB Living Lab här: http://bit.ly/1JIRqg4

Så här uppfattade jag projektets metod

Begagnat, second hand eller ?

Posted on by
Reply

Det ligger en värdering i många av de begrepp vi använder. Tänk bara på de näraliggande orden terrorister, gerilla, rebeller, motståndsrörelse, befrielserörelse. Vad är vad? När blir en berättigad frihetskamp orättfärdig? Tydligast framträdde kanske ordens valörer på 70-talet då den ”fria världens ledare”, USA, förde krig mot FNL i Vietnam. Vem stred egentligen för vilken frihet i det kriget?

Värderingar
För mig som följer utvecklingen på det område som kanske enklast sammanfattas med begreppet ”cirkulär ekonomi” är ordens valörer intressanta på ett mer subtilt och fredligt plan. Cirkulär ekonomi måste innebära att produkter får en längre livslängd, att de kopplas till tydliga tjänster och att värdet på kombinationen produkt/tjänst är det som ska förädlas så länge som möjligt. Därför blir det också intressant att se hur våra begrepp speglar hur vi värderar återbruk och återtillverkning av produkter.

Second hand
Second hand säger vi om kläder. Det behöver inte vara nedvärderande, snarare en markör för en ansvarstagande livsstil. Den som gjort ett klädfynd i en second-hand-butik kan känna sig lite smart och lite effektiv. Snygga kläder till en billig peng. Second hand är inte ett negativt begrepp i det sammanhanget.

Begagnat
”Jag köpte en begagnad cykel”. Det kan innebära att man medvetet inte köpte nytt, kanske för att risken för stöld är stor, eller för att barnets 16-tummare snart ändå är färdiganvänd. ”Begagnat” har en annan valör än second hand. Det behöver inte vara negativt, men det är ofta något som förknippas med ett medvetet val att utseendet, garantiåtagande m.m. inte är så väsentliga. Man tar en medveten risk och väljer en redan använd produkt.

Second-hand-hus
Helt annorlunda tycks vi resonera när vi köper bil, hus eller båt. Vid större investeringar skalar vi bort ordet ”begagnat”. Vi köper en bil av årsmodell 2011, en segelbåt av ett visst märke och bryr oss inte om tillverkningsåret och huset har ju naturligtvis ofta varit bebott. Men det blir inte så att vi säger att vi köpt huset second hand eller begagnat.

En begagnad Carl Malmsten
Exemplen får illustrera att vi sorterar våra köp i lite olika kategorier och på så sätt markerar vad som är väsentligt. Hur vi beskriver våra inköpta produkter kommer att ha stor betydelse för hur vi framgent kommer att värdera den cirkulära ekonomin. En stol som varsamt och skickligt fått ny klädsel av en tapetserare – är den begagnad, ett fynd, eller en återtillverkad Carl Malmsten? Finns det ord som signalerar ansvarstagande och antikvärde? Naturligtvis. Retro, vintage och antikfynd är väl sådana.

Vad ska det heta?
Det som kommer att behövas är bra begrepp för produkter som uppgraderats, renoverats eller förbättrats. Vad ska vi kalla smarta mobiltelefoner som gåtts igenom, laddats med senaste program, fått nytt skal och nytt glas? Ska de kallas begagnade, second hand eller något annat? Rekonditionerade? Återtillverkade? Har det att göra med garantiåtagandet? Om den som genomfört arbetet också lämnar rimlig garanti på jobbet?

Högre pris
Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Av resursskäl, ekonomiska skäl och många andra skäl måste vi bli bättre på att förlänga livslängden på produkter. Det kan gälla fullt tjänlig mat (som ju nu franska politiker infört ett förbud mot att kasta), fungerande prylar och inte minst leksaker. Kopplat till detta finns naturligtvis tanken på att ökad kvalitet också ger utrymme för ett högre pris.

Balans
Konkurrensekonomin har, förenklat, gett oss billiga varor som produceras utan hänsyn till människa och miljö. När vi vänder den utvecklingen hushållar vi inte bara bättre med energi, råvaror och mljöpåverkan från produktion och drift. Vi får på köpet drivkrafter som höjer kvaliteten och skapar utrymme för ett tjänstesamhälle, som ger oss möjlighet till fler arbetstillfällen. Automatiseringen av industrin motverkar behovet av sysselsättning. Med en cirkulär ekonomi vinner vi på så sätt tillbaka en rimlig balans mellan arbete, försörjning och ekonomi på samhällsnivå. Förutom att den lägger grunden för att värdera kvalitet och samverkan på ett hållbart sätt.

Innan det blir för sent

Posted on by
Reply

Jag tåg tåget till Oslo och hem igen. En dubbel fyratimmars resa genom det svensk-norska gränslandet. Så nära skogen och så sakta att det nästan gick att räkna myrorna, eller i alla fall myrstackarna.

Urbaniseringen och globaliseringen förändrar snabbt Sverige.

Vi måste bli bättre på att ta till vara det föregående generationer skänkt oss innan det blir för sent.

Några intryck här:
http://christerowe.se/lankar-och-hugskott-m-m/dals-ed-4-juni-2015/ .

Das Auto

Posted on by
Reply

Reklamen ska inge förtroende. En logga, en mogen mansröst. För att både signalera stabilitet, förtroende och ursprung. Alla fattar. Hur tyskarna lyckas hålla isär alla bestämda artiklar fascinerar oss icke-tyskar. Samtidigt känns det fullt naturligt för oss svenskar att säga en apelsin och ett äpple. Och – på den tiden det var aktuellt – en fax för apparaten och ett fax för pappersmeddelandet. Återkommer till begreppen.

Trovärdighet
Nu kommer elbilarna. Det kan gå fortare än vi trott. Vem vill ha en gammal avgasbil när det går att köra bekvämt och tillräckligt långt på el? Tesla har betytt enormt mycket för tilltron och attraktionen. Om norska Think skapade tveksamhet kring kvalitet och prestanda har Elon Musk och hans team satt agendan på ett nytt sätt. För 10-15 år sedan var det Toyota Prius som var i täten på utvecklingen. Helt klart har Tesla tagit över den positionen.

Sladdlös laddning
Snabbladdare sätts upp längs huvudstråk, långsammare laddning kan ske över natten. Några hamburgerrestauranger har varit tidigt ute och sett till att det finns laddplatser. Och induktiv, sladdlös laddning testas nu för fullt. Ställ bilen över laddare och vips, så laddas bilen utan att någon behöver koppla in en sladd någonstans. Även bussar kan laddas vid olika hållplatser på detta sätt. I stadstrafik kan energianvändningen kalkyleras och övervakas på ett bra sätt. Samtidigt måste elen produceras fossilfritt, annars har vi bara flyttat problemet.

Snart verklighet med självstyrande bilar
Vad som dessutom låter som science fiction, men som inte ligger långt bort är helt självstyrande bilar. Sensorer, uppkoppling och specialutvecklad mjukvara ska ta över manövreringen av bilarna, koppla ihop bilar virtuellt när de kör i samma riktning på motorvägen osv. Tekniken är snart mogen. De första bilarna testas nu i Kalifornien och ytterligare några stater. Google är en av pionjärerna. Optimisterna hävdar att olyckorna kommer att minska drastiskt. Datorernas förmåga att snabbt hantera mycket inkommande data och deras totala uppmärksamhet på uppgiften att framföra bilen korrekt kan vara det som avgör utvecklingen. Vi människor tappar uppmärksamhet ibland. Vi är ju bara människor.

Hur snabbt sker förändringen?
Forskarna tror att det dröjer till 2050 innan de självkörande bilarna tar över från de bilar som körs av människor. Jag tror att det kan gå fortare. Avgörande kommer att bli olycksfrekvensen. I takt med att det visar sig att automatiska fordon är inblandade i betydligt färre olyckor än de bilar som styrs av människor kommer både hälsoskäl, ekonomiska skäl och säkerhetsskäl tala för att en snabb omställning. Tusentals skadade i trafiken, lägre olycksfrekvens och en bättre ekonomi för de flesta talar för att de automatiska fordonen snabbt kommer att ta över.

Vad händer vid en olycka?
Intressant blir naturligtvis hur försäkringsbolag och domstolar kommer att bedöma olyckor mellan mänskligt och automatiskt styrda fordon. Kan datorn göra fel? Och ännu mer spännande – om två automatiska fordon kolliderar – vems fel är det då? Programmerarens?

Vad ska de heta?
Vilket ord vi väljer för de nya fordonen blir också intressant. Ska de kallas automobiler? På tyska förkortades detta ord så småningom till Auto. På svenska till bil. Medan mobil ju fått en helt annan innebörd på svenska. Precis som gamla TV-apparater numera kallas tjock-TV tror jag att förbränningsbilar kommer att kallas avgasbilar. Det vore bra.

Länktips: Introduktion av elbussar i Göteborg – Electricity  http://www.goteborgelectricity.se/
Demonstration av induktiv laddning i Stockholm, Aftonbladet refererar: här .

Det genuina som motpol till det industriella

Posted on by
1

Food trucks som serverar street food är en av de senare trenderna i gatulivet i våra större städer. (Det ska tydligen heta något på engelska för att fungera. Gatumat från mobila matvagnar låter väl för simpelt förstås). Det är olika profiler: mexikanskt, etiopiskt, koreanskt, vegetariskt, ekologiskt, nyttigt, gott och smakrikt. Medvetna hipsters söker och får sin önskade mat serverad på den plats man råkar vara på. Överraskningen och maten i nuet som viktiga parametrar för totalupplevelsen. På väg någonstans, tillsammans med någon, som ett uttryck för både närvaro och tillfällighet.

Nära
Det råkar bli vad som för tillfället serveras. Inte alltid snabbt, snarare med omsorg och med hög kvalitet. Maten som markör. Nära människor men långt bort från standardiseringens hamburgerkedjor. Långt bort från alla onödiga tillsatser, med en närhet till kök och kock, med en koppling till upplevelse, gemenskap, kvalitet och njutning. Street food är något annat än Owe Thörnqvists gubbe med låda på magen. Det är långt från korvmojar, en hel special eller en odefinierbar rød pølse.

Drömmar
En av entreprenörerna berättar om livet som food trucker. Om hur det kan kosta en miljon att bokstavligen få rulla ut sin dröm. Om formaliteter, om hinder, avgifter och begränsningar, om långa arbetsdagar och om glädjen att få jobba i och med sin dröm. Hon som berättar tonar ner sin egen roll. Det är hennes man, musikern, eritreanen, injera-bagaren och vegetarianen som drömmer mest. Hon är med. Men med en egen vilja. Vi lyssnar på hennes berättelse på ett av stadens alla ”Mellanrum” på Stadsmuseet i Göteborg. En ung forskare från Lund kompletterar med bilder och sammanhang. Jo, det finns forskning på denna subkultur. Fascinerande.

Identitet
Båda presentatörerna tycks leva inne i kulturen, och framstår som bärare av den större idén. Identiteten sitter i valet av smaker, av upplevelser i samband med maten, av att njuta av god, vällagad mat när man känner för det. Extremt långt från Bamba, torsdagarnas ärtsoppa, sliriga bruna bönor med fläsk eller sjuttiotalets pulvermos. Vi får ett par initierade inblickar i hur livsstil, sökande efter kvalitet och önskan om god mat kan fylla några unga människors liv.

Ordens valörer
60 procent av ”food truckers” i London går i konkurs eller lägger av, får vi veta. Det är tufft, det är svårt och säkert långa arbetsdagar. Platser för vagnarna fördelas enligt lite olika principer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Specifika platser här, zoner där. Det finns både en sammanhållning och en konkurrens inom gruppen av verksamheter. Man tjänar på att stå flera på samma plats. ”Food court”, mattorg på svenska, är bra för försäljningen. Lika drar lika. Kungstorget borde ha ett mattorg, får vi höra. Men man envisas med att säga food court, kanske för att det låter nyare. Mattorg skulle ju kunna uppfattas som Domus i Filipstad. Orden har en historia, som låneorden delvis slipper bära på.

Bekräftelse
Varför är den nya gatumaten, mobila matvagnar och mattorg intressanta? De är uttryck för förnyelse och unga människors sökande efter kombinationer. Man vill träffas, uppleva något tillsammans, bli överraskad och samtidigt ska det vara kvalitet. Lite eko-reko, lite juste, lite i samklang med det liv man vill leva i övrigt. Kravlöst, impulsivt och ändå väldigt lokalt och nära. Man kan se den ansvarige i ögonen och få en bekräftelse av att det här är tillagat med hjärtat och med omsorg i alla led. Och därför betalar man mer än för en serietillverkad burgare med industriellt förutbestämd smak och okänt ursprung. Matvagnen ger en möjlighet för både producent och konsument att bekräfta varandras värderingar på en individuell nivå.

Vi har fått nog
Vi kommer att få se mer av detta. Hur kvalitet och relationer blir allt viktigare i våra val. Vi vill inte bli lurade, vi vill inte manipuleras in en konsumtion som döljer sanningen. Vi vill inte att barn har tillverkat våra kläder. Vi vill inte att bomullen odlats på naturfientligt sätt. Vi vill ta ställning. Därför är detta ett intressant exempel på hur sökandet efter kvalitet tar sig uttryck.

Ungdomsarbetslöshet och bottom up

Posted on by
Reply

Av alla unga i Sverige mellan 20 och 25 år är det 17 procent som varken studerar eller arbetar. En majoritet av dessa är inte heller registrerade på Arbetsförmedlingen. Siffran är ett genomsnitt för landet. I utsatta områden kan det handla om 40 procent som befinner sig i ett slags samhälleligt vakuum. Några reser säkert, några jobbar svart, en del är troligen sjuka. Men det är långt från att vara ett normalt eller acceptabelt antal.

Landet delas upp
Jag plockar upp statistiken ur ett referat från tankesmedjan Global Utmanings seminarium den 18 maj. (Länk se nedan). När forskarna tittar närmare på kommunala skillnader i val av gymnasiestudier dyker andra varningssignaler upp. Andelen studerande som väljer yrkesförberedande linjer i gymnasiet varierar kraftigt från kommun till kommun. Se bild här intill. I Danderyd är det 6 procent av de studerande som väljer yrkesförberedande linjer. I Sorsele är siffran 78 procent. Dessa siffror illustrerar hur olika framtidsperspektiven och jobbmöjligheterna ser ut i landet.

Omtänk
Regeringen har tillsatt ”Delegationen för unga till arbete”, som ska ta tag i dessa frågor och framför allt hjälpa kommunerna att hitta verktyg och använda dem. Hoppfullt nog talar delegationens ordförande om vikten av att involvera de unga själva i processen. Top-down-perspektivet måste kompletteras med bottom-up. Här finns kanske den svenska samhällsmodellens stora utmaning – att överge övertron på den generella sociala ingenjörskonsten och ersätta den med ett mer verklighetsnära och individrelaterat arbetssätt. Det kan vara effektivt och rättvist att införa generella regler, men om människor inte uppfattar att åtgärderna gäller dem händer ändå ingenting.

Konkret nytta
I flera år har olika seminarier och föredrag lyft behovet av mötesplatser, av samarbete och av hängrännor till alla stuprör. Men dessa goda föresatser blir inte verklighet förrän de går in i det konkreta och handlar om verkliga problem och behov.
Det är när Angeredsgymnasiets elever möter företagen inom ramen för Angeredsutmaningen som nyttan uppstår för alla inblandade. Det är när stängslet sätts upp för Kamelcentret som människor kan börja tro på en utveckling.
Det är när idéer omsätts i praktik som världen förändras.

Möten
Staten är inte operativ på vardagsnivå och därför kan inte staten, regeringen eller de statliga organen lastas för att ”inget händer”. Det varje regering måste fundera på är hur man bäst skapar förutsättningar för lokal och regional utveckling. Det är nära människorna, i planerade och spontana möten som något kan hända.

Länktips: Referat från Global Utmanings seminarium här .
www.angeredsutmaningen.se
www.angeredskamelcenter.se

Systemskifte nödvändigt – Om slam och kretslopp

Posted on by
3

Livsmedelsverket rapporterar högre kadmiumhalt i svenskproducerad pasta än i pasta från utlandet. Lantmännenägda Kungsörnen pekas ut i sammanhanget. (Länk se nedan). Ännu ett i raden av miljöhot som vi behöver förhålla oss till? Tungmetallen kadmium i maten anses vara riskfylld eftersom den ackumuleras i njurarna, kan ge njurskador och en ökad risk för cancer. Kadmium i svenskt mjöl kan hamna där på flera olika sätt, t.ex. luftföroreningar, konstgödsel och genom att avloppsslam sprids på åkrarna. Det senare är mycket kontroversiellt.

Systemet hade varit bra om inputen varit fri från skadliga ämnen
Reningsverken och flera olika branschorganisationer har sedan några år ett certifieringssystem som heter Revaq, som går ut på att kvalitetsbestämma avloppsslam, så att det minst skadliga slammet kan återföras till kretsloppet. Ambitionen är lovvärd. Det finns en problematik kring en långsiktig brist på fosfor som gör att vi måste hitta sätt att återföra fosfor till jordbruket. Bekymret är att stora mängder nyttigt fosfor återfinns i det kontaminerade slammet från reningsverken. Om restfraktionen från reningsverken, slammet, hade varit fritt från främmande och skadliga ämnen hade allt varit frid och fröjd. Nu tvingas reningsverken att hantera ett nödvändigt fosfor samtidigt med ett oönskat och skadligt slaminnehåll.

Härma naturen
Några länder har gått före i slamfrågan. Man inser att det är ohållbart att sprida tungmetaller och farliga ämnen på de marker som ska producera livsmedel. Holland och Schweiz har infört restriktioner på det här området. Ett problem med dagens linjära systemtänkande blir kostnaden och ansvaret för lagring eller förbränning av slammet. Sedan slutet på 1900-talet och fram tills nu har vi betraktat naturen som en gigantisk soptipp. Det håller inte. Insikten om att vi måste härma naturens kretslopp även i all mänsklig verksamhet börjar sprida sig. Vi måste fasa ut cancerogena ämnen ur kretsloppet. Mikro- och nanostora plastbitar i haven är en näst intill osynlig fara. Vi kontaminerar vår egen livsmiljö och saboterar ekosystemen. Pollinerande insekter står inför massutrotning. Bekymren är många.

Viktig princip
Det blir alltmer uppenbart att vi måste hantera alla icke naturligt förekommande produkter och ämnen med en mycket större uppmärksamhet och ansvar. Ingenting försvinner. Att som nu tillföra stora mängder kemikalier, tungmetaller och hormoner utan att tänka på effekterna för de små och de större kretsloppen är oansvarigt. Vi kommer bokstavligen att få äta upp det.

Länktips: Naturskyddsföreningen om slamfrågan här.
Nätverket Ren Åker Ren Mat debattartikel i GP: här.
SVT-inslag om Livsmedelsverkets rapport: här.

Rättvisa handlar om möjligheter för var och en

Posted on by
Reply

Ska vi ge upp idén om det jämställda och och jämlika samhället? Är tanken på alla människors lika värde kontraproduktiv? Så lät det i en dokumentär om ”De superrika” som SVT sände 24 maj 2015. (Se länk nedan). En forskare, Yuval Harari, hävdade att risken finns att våra västerländska grundfundament, där alla människors lika rättigheter är centrala, leder till att vi blir besvikna och frustrerade när vi inser att världen är mer ojämlik än någonsin. En affärsman som uttalar sig i filmen, Nick Hanauer, menar att de ojämlika samhällena antingen föder en revolution eller blir en polisstat. De superrika borde i ren självbevarelsedrift arbeta för ett mer jämlikt samhälle.

Protester
Ekonomisk hållbarhet har haft ett litet fokus när miljö och senare sociala faktorer har tagit allt större plats i diskussionen. Men allt hänger ihop. Vi får inget hållbart samhälle om vi inte genererar och fördelar välståndsutvecklingen på ett rimligt, långsiktigt och transparent sätt. Dokumentären i SVT lyfte fram Ockupy Wall Street rörelsen som ett exempel på hur missnöjet och frustrationen kan övergå i aktioner. Även upplopp och plundring har förekommit, ofta utlösta av att ”myndigheterna” begått något fel. Samhället uppfattas som icke inkluderande när orättvisorna ökar.

Affärsmöjlighet eller cynism?
I programmet medverkade en entreprenör som sett en affärsmöjlighet som han kallar ”People per hour”. Människor som ”avropas” som resurser vid behov. För att göra kortare insatser, medverka i jippon eller personalintensiva punktinsatser. Med noll anställningstrygghet och utan framförhållning kallas personal in för att hjälpa till på byggen, vid vakanser osv. SMS-tekniken skapar både möjligheter och stress för den enskilde.
Det finns naturligtvis hela skalan av individer som nappar på ”People per hour”. Det finns utrymme för entreprenörer som vill utveckla en egen kompetens och kanske bygga ett eget företag på denna, men det finns också människor som inte kan eller vill något annat än att ha ett jobb. För vissa grupper, som står som det brukar heta, långt från arbetsmarknaden, kan en cynisk arbetsgivare utnyttja människor på ett orättfärdigt sätt.

Nya modeller
Samtidigt måste vi inse att arbetsmarknaden förändras. Industrisamhället och de stora personalkrävande arbetsplatserna avvecklas. Något annat ska komma i stället, och vi vet ännu inte riktigt vad. Det vi kan vara säkra på är att kompetens på olika plan kommer att behövas. Ska svenska företag lyckas måste de ha tillgång till rätt kompetenser. Det livslånga lärandet kommer att behövas. Troligen måste vi utveckla helt nya modeller för hur arbete, utbildning, fortbildning och erfarenhetsöverföring ska integreras. De gamla uppdelningen i tillsvidareanställning, egenföretagande, arbetslöshet eller studier måste utvecklas och kunna kugga i varandra på ett mycket mer flexibelt sätt.

Piketty
Thomas Piketty var också med i dokumentären om de superrika. Han betonade att ojämlikhet inte gynnar välfärden. Han såg det också som ett problem att vi inte vet var gränsen går för hur ojämlikt samhället kan bli. För egen del ser jag tilltron till samhället som den bärande komponenten. Om vi uppfattar samhället som något positivt, där vars och ens förmåga matchas mot vars ens behov på ett rättvist sätt skapar vi ett inkluderande samhälle, som tål påfrestningar. Om stat och kommun retirerar för långt finns en stor risk att människor tappar tilltron till hela systemet. Tendenser i den riktningen ser vi, tyvärr.

Möjligheter
Min slutsats blir att vi medvetet måste bryta upp de sektorsavgränsningar som idag finns av tradition och av formella skäl och överordnat säkerställa att samhället som helhet klarar alla de utmaningar och de förändringar vi står inför. Vi kan inte möta de nya utmaningarna med de gamla svaren. Rättvisan ligger inte enbart i ett juridiskt ”efteråt”- eller straff-perspektiv. Rättvisa handlar också om att ge – olikartade men jämförbara – möjligheter till varje medmänniska. Från skolan och framåt.

Länktips: http://www.svtplay.se/video/2937890/de-superrika/dokument-utifran-de-superrika-avsnitt-2