Jag ägnade en stund åt att läsa delar av de programtexter partiet Medborgerlig Samling (MED) har på sin hemsida. Inte för att partiet lär komma in i Riksdagen eller för att jag funderar på att ge dem min röst. Mer för att se hur argumenten ser ut på den högersida, som (ännu?) inte lierat sig med Åkessons parti. Kanske är MED ett uttryck för en slags nostalgi, där ständigt ökad konsumtion är fullt normalt. Jag gjorde några nedslag i texterna och har inte läst allt, men bilden är rätt tydlig.
Selektiv rättvisa
I texterna skönjs en röd tråd av kritik av ”onödig byråkrati” och av en stat som tar för stor plats, kostar för mycket och inskränker friheten för individen. Några frågor blir hängande för min del: är staten mer av ondo än av godo? Och hur tänker sig partiet att marknaden ska skapa en rättvis fördelning av välståndet? Och då inser jag att det är just det – man är inte intresserad av en rättvis välfärdsfördelning. Det är därför man exempelvis på skolavsnittet skriver att friskolor ”frikostigt ska tillåtas, även med avgift”. Den märkliga och världsunika konstruktion vi har i Sverige, där skattepengar slussas till anonyma skolägare vill partiet således tom utveckla. Och det är väl därför man stegvis vill ersätta barnbidraget med skattelättnader för barnfamiljer. Barnbidraget är ju den reform som kanske bättre än någon annan illustrerar vad generell välfärdspolitik innebär.
Är Marknaden god?
Min nästa fråga blir om Marknaden är ond eller god för detta parti. Man har i sitt idéprogram att avskaffa hyresregleringen, vilket ju öppnar upp för en marknadsmässig hyressättning. Tillgången till en bostad skulle i så fall helt styras av Marknaden. Vem som vinner och vem som förlorar på en sådan omläggning är inte svårt att räkna ut. Inte nog med att lånekarusellen när det gäller bostadsrätter tillfört miljarder till samhällsekonomin – nu vill partiet förvärra boendet för miljoner svenskar i hyresrätt. Tydligen anser man att Marknaden är god. I alla fall för vissa grupper.
Minimalt om klimatet
På sin hemsida har man listat länkar till ett 20-tal sakpolitiska program. Klimatfrågan får en knapp sida under rubriken Miljö. Ungefär lika mycket text som sjöfartsfrågan. När jag läser Miljöavsnittet hittar jag faktiskt enstaka bra förslag. Om rening av rötslam, om insektsbevarande och om att annullera utsläppsrätter. Men inget sägs om Parisavtalet och tidplanen för att nå det. På annan plats är man tvärtom mycket kritiska till EU samtidigt som man välkomnar EU-gemensamma regler för exempelvis flyget. Det plockas russin och intrycket blir att de kvalitetssäkringar av mat man vill se och de förbud av plastspridning som nämns inte hänger ihop med kravet på en minimal stat. Just när det gäller plast vill man för övrigt slopa skatten på plastpåsar, vilket direkt skulle motverka den politik på plastområdet som man säger sig förorda. Tankespåren hänger inte ihop. Frihet för företag att tjäna pengar på människors och miljöns bekostnad kan inte legitimeras så som konsekvensen av partiets politik skulle bli.
Ständigt denna Generation IV – som det talats om i decennier
Jag bläddrar vidare och kollar energiavsnittet som (givetvis?) hyllar kärnkraft, framför allt den som ”utlovas”, Gen IV, och som kommer att kunna placeras lite varsomhelst eftersom ”alla” säkert vill bo granne med ett välbevakat skyddsobjekt. Och även de ännu otestade SMR-lösningarna hyllas. Energiavsnittet innehåller självklart också ett starkt vindkraftskritiskt avsnitt. Plötsligt ska tydligen inte marknadsmässighet avgöra vad som är bäst. Trots att marknaden visar stadigt sjunkande kostnader för vindkraft och ökande lönsamhet för vindkraft till havs medan kostnaderna ständigt stiger för kärnkraft är det nödvändigt för kommuner att fortsätta lägga in veto mot rimliga etableringar av vindkraft enligt partiet. Och ingenstans talas om energieffektivisering, om minskad efterfrågan på energi, om isolering av hus eller andra åtgärder som skulle bromsa vår överkonsumtion av el och energi. Man nämner heller inte Volkswagens och andra aktörers intresse av att erbjuda elbilsägare att sälja sin lagrade el från sina elbilar för att utgöra en buffert i systemet när det inte blåser etc. Partiet är inte intresserat av en fungerande helhetslösning – man har som flera andra partier i Sverige låst sig vid energislaget och produktionssidan och låter energilobbyn styra. Sorgligt, särskilt som texterna ständigt återkommer till ”vetenskaplighet och fakta” som grund för beslut på olika nivåer.
Nerläggning av Public Service
Det finns ett antal märkliga förslag i partiets program, som troligen illustrerar den dubbla kopplingen till konservativa och liberala väljare. Man vill t.ex. se en tydligare och aktivare roll för kungamakten (!) och – mer väntat – att Systembolaget läggs ner. Men värre är naturligtvis hur man vill förändra spelreglerna för demokratin. Man vill lägga ner Sveriges Television och Sveriges Radio, strypa statens bidrag till folkbildning och civilsamhälle och avskaffa presstödet. Det är förmodligen program som Plus (med den legendariske Sverker Olofsson), som partiet vill slippa. Kunniga och upplysta konsumenter, som dessutom lär av varandra på ett enkelt sätt, är naturligtvis bekymmersamt för den cyniska marknadens aktörer. Det är troligen ett informationssamhälle av amerikanskt snitt man ser framför sig, där fake news och särintressen får samma eller större genomslag som seriösa medier. Man vill naturligtvis bädda för en svensk Trump, som skulle slippa granskning av Public Service och pålästa väljare.
Inget om #Metoo
Det finns ett avsnitt som handlar om anti-identitet, som förtjänar att nämnas. Man tar i texten (på sidan 4) ett exempel från den amerikanska självständighetsförklaringen 1776, som man tydligen gillar. Och glömmer i samma ögonblick bort den amerikanska utvecklingen under 200 år, som kantades av slaveri, Ku Klux Klan, Rosa Parks, Martin Luther King och – fortfarande – ett synnerligen orättvist system, där bara rika kan få sjukvård eller universitetsutbildning. I avsnittet om anti-identitet hittar jag ingenting om #Metoo eller för den skull Feministiskt Initaitiv, om jämställdhet eller om det faktum att kvinnor och män – fortfarande i Sverige – har ojämlika villkor i arbetslivet. Men det finns ett korn av sanning bakom avsnittet – om hur diskrimineringsfrågor slentrianmässigt finns med i alla tänkbara sammanhang, även där de egentligen inte spelar någon avgörande roll.
Tio sidor skatter…
Inte förvånande är skatteavsnittet på tio sidor. Skatter – och deras avskaffande – är naturligtvis tio gånger viktigare för MED:s väljare än klimatfrågan. Att klimatförändringarna har potential att ändra livsvillkoren på jorden för all framtid är ju en så bagatellartad fråga i jämförelse med några tusenlappar i sparade skattepengar. Det är så man resonerar. Så tydligt det blir när man läser några rader från höger ytterkant.
Inget länktips: Den intresserade kan enkelt googla på Medborgerlig Samling – eller hellre låta bli.
