Dags att freda välfärden från vinstjakt

SVT Uppdrag Granskning hade nyligen ett inslag om hur den organiserade brottsligheten numera infiltrerar grundskolor och gymnasier, rekryterar utförare och bygger ut sina kontaktnät. Utvecklingen är skrämmande. Och som en rektor säger i programmet: skolan är ungefär lika bra på att hantera den här problematiken som samhället i stort. Dvs inte alls bra.

Ta bort efterfrågan
Motorn i det hela tycks vara drogförsäljningen, det som finansierar mycket av det som pågår och som också får olika grupperingar att bekämpa varandra. Den bakomliggande efterfrågan, marknaden för droger, är därmed viktig att bekämpa. När inkomsterna från försäljningen minskar blir rimligen intresset från de kriminella nätverken också mindre. Så länge folk efterfrågar droger kommer undervegetationen av kriminalitet att finans kvar. Opinionsarbetet mot droger måste prioriteras.

Välfärden ska  fredas från girighet
En annan sak är naturligtvis att de kriminella i det läget naturligtvis kommer att hitta nya sätt att tjäna pengar. Det är orealistiskt att tro att alla gäng skulle försvinna enbart för att en inkomstkälla minskar. Det vi också kan se är hur den privatisering och ”valfrihetsreform” som några partier i decennier har omhuldat har en tydlig baksida. I kölvattnet på vinstdrivande verksamheter för HVB-hem, assistans osv har en växande del kommit att drivas av kriminella, där gränsen mellan att profitera på välfärden på ett lagligt och ett olagligt sätt blivit allt tunnare. Kvalitetsbrister i omsorg i privat regi har uppdagats både hos företag med på pappret legitima motiv och hos företag med ett tydligt syfte att agera bedrägligt.

Vinst ska inte vara överordnat mål
Samhällsnyttig verksamhet som inte drivas av vinstintresse utan i syfte att göra nytta. Konstruktionen med vinstdrivande aktiebolag bör inte tillåtas i verksamheter som samhället tillhandahåller för att bidra till välfärd för alla. Det gäller förskolor, skolor, utbildningar, folkhögskolor, högskolor, behandlingshem, omsorgsverksamhet, assistansverksamhet och liknande. Egentligen borde vara självklart. Att vinst inte ska få övertrumfa den nytta skattefinansierad verksamhet ska göra. Hur svårt kan det vara att få den logiken att bli gemensam?

Skattepengar ska inte rinna iväg till fel ägare
Allt ekonomiskt överskott ska gå till verksamheten och varje skattefinansierad, samhällsnyttig verksamhet ska kunna kontrolleras via offentligt tillsatta revisorer och/eller styrelseledamöter. Största möjliga transparens ska råda. Det ska inte gå att hänvisa till ”affärshemligheter” eller andra påhittade skäl till varför redovisningen inte ska vara transparent på en rimlig nivå. Vi borde kunna kopiera hur andra länder löser detta. Så att vi slipper se hur skattepengar rinner iväg till ägare utomlands. Ägare med enbart monetära syften eller ägare som dessutom har en fot (eller båda) i den organiserade brottslighetens träsk.

Nu ska röstandet minska i USA ?!!?

I skuggan av allt som Trump hittar på med tullar och diverse utspel äger annat rum, som media inte hinner referera. I kongressen arbetar republikanerna på att driva igenom en ny lagstiftning, som syftar till begränsa vilka som får rösträtt. Ja, det är faktiskt så. Genom att driva igenom en ny lagstiftning som tvingar röstande att visa upp ett födelsecertifikat för att få rätt att rösta räknar man med att ett stort antal kvinnor kommer att blockeras från rätten att rösta.

Och detta sägs vara ett demokratiskt land?
Anledningen är att många kvinnor byter efternamn när de gifter sig. Därmed stämmer inte namnet på deras körkort med namnet på födelsecertifikatet. Allt handlar om att republikanerna vet att de måste få så få väljare som möjligt att rösta. Detta sker alltså i ett ”demokratiskt” land år 2025. Men ligger helt i linje med det som brukar kallas ”gerrymandering”. Det är en metod som länge använts för att optimera valkretsindelningen så att ett parti vinner fördelar på hur områden delas in, röstningslokaler placeras osv. Man har ju också en tradition av att genomföra valen en vanlig vardag, oftast en tisdag, så att det blir svårt för busschaufförer, sjuksköterskor, lärare och andra att ta sig till vallokalen i tid. Det hela är pinsamt. För att inte säga skandalöst.

I länken nedan beskrivs hur den nya lagen är tänkt att minska röstandet.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=B4NCHNwW4vk

Imperialismen är tillbaka

Det är märkligt hur lite motstånd Trump möter när det gäller hans imperiedrömmar. Framför allt på hemmaplan. Tycker verkligen demokraterna att hans ständiga tjat om att ta över Panama och Grönland är rimligt? Eller är deras relativa tystnad ett försök att undvika en prestigeförlust, när eller om Trump ”lyckas” med sin politik och verkligen tar över kontrollen över Panama och Grönland? Att han skulle ta över Kanada känns orimligt, men Panama och Danmark/Grönland har ju i praktiken väldigt lite att sätta emot. Om Trump bestämmer sig för att ta kontroll över Panama och/eller Grönland så finns det i knappast någon som kan opponera sig och erbjuda militärt motstånd.

Vissa länder hamnar i kläm
Det är märkligt hur till synes oförberedd världen tycks ha varit på Trumps återkomst: Det enda som nu tycks hända är att Europa inser att USA inte längre är en stabil allierad. NATO behöver ju göra ett omtag om USA i praktiken fasar ut sitt engagemang i den organisationen. Och nu kommer ju Trump att på olika sätt bjuda in Putin igen i värmen. Sanktionerna troligen stegvis tas bort och i kläm hamnar självklart Ukraina, men också Moldavien, kanske de baltiska staterna osv. Kartan ritas om och det går fort.

Snubblar Trump-administrationen på sig själva?
Samtidigt finns det ju tecken på att Trump-administrationen kan falla på sin egen inkompetens och sin egen hybris. Det tydligaste exemplet är ju den operativa samtalschatt som högt uppsatta ministrar hade i Signal och där en journalist råkade bli inbjuden. Den typen av misstag beror sannolikt på en kombination av slarv, inkompetens och hybris. Det är oerfarna människor i toppen som gör det som faller dem in och då blir det lätt så att säkerhetstänkande och rutiner blir nedprioriterade. Euforin i att kunna ta beslut om ”vad-som-helst” dämpar känslan av att tänka säkerhet och kontroll.

Säg upp DCA-avtalet
Det är väldigt synd om Danmark som hamnat i en osannolikt pressad situation. De nordiska länderna borde rimligen samverka mer och hjälpa varandra i den här situationen. Sveriges roll borde vara att tala om fred istället för krig. Det är säkert så att vapenlobbyn ser gyllene möjligheter, men det är inte krig som bygger varaktigt stabila samhällen. Det är freden. Vi borde snarast säga upp DCA-avtalet. USA ovillkorade tillgång till 17 svenska militärbaser är mot bakgrund av Trumps oberäknelighet ett stort hot. Närsomhelst kan han placera 100 000 soldater på svensk mark och vi har ingen talan.

Ägarlägenheter är en dålig idé

Bortom alla rubriker om Trump, matpriser, krig och konflikter finns det saker som rullar på i de processer som det är tänkt. Det finns en statlig utredning som kom i höstas med det tydliga numret 2024:83, som behöver uppmärksammas. Den föreslår, återigen, att det ska bli enklare att bilda ägarlägenheter. En tidigare utredning i slutet av Reinfeldt-perioden försökte samma sak och nu vill Tidöregeringen testa idén igen.

Ett särintresse paketeras som ett ”vi”
Den här gången har utredaren samlat ett antal bostadspolitiskt kunniga aktörer så att texten kan skrivas i ”vi”-form. T.o.m. Hyresgästföreningen satt med vid bordet och blev på så sätt del av det försök till legitimering utredningen vill ge sken av. Till HGF:s försvar ska sägas att det finns ett par sidor med avvikande åsikter i en bilaga till utredningen, men det är ändå ganska märkligt att hyresgästföreningen lägger tid på att medverka i något som knappast på något sätt kommer att kunna gynna hyresgäster i Sverige.

Snabba vinster är tydligen viktigt för Tidögänget…
Ju mer man läser i utredningen desto tydligare blir det att upplägget syftar till att ett fåtal personer möjlighet att tjäna pengar på ägande av en bostad. Det kommer bli näst intill omöjligt att använda ett hyreskontrakt via en ägd lägenhet i den traditionella bytesmarknaden. Ägaren kan när som helst göra anspråk på sin bostad. Men det allra värsta är att systemet med ägarlägenheter i ett slag skulle kunna öppna för en flodvåg av nya erbjudanden som påminner om AirBnB, där innehavaren av en bostad kan göra snabba pengar på olika uthyrningsalternativ.

Markandstänket är tydligen viktigare mänskliga rättigheter
Det är marknadstänket som helt dominerar upplägget och utredningen glömmer självklart bort att den svenska regeringsformen i första kapitlet, andra paragrafens första stycke mycket tydligt ålägger det allmänna att erbjuda en trygg bostad åt medborgarna. Motivet att kunna tjäna pengar på människors behov av bostad övertrumfar på så sätt den svenska regeringsformen och även FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som också nämner rätten till bostad.

Vad kommer i kölvattnet på detta förslag?
Utredningen bagatelliserar omfattningen och kostnaderna för de tvister som lär uppstå när lägenhetsinnehavare tror sig kunna slippa täcka gemensamma kostnader för en fastighet. Utredningen tonar självklart också ner de uppenbara riskerna med exploatering av typen bordellverksamhet, tillfälliga boenden för gästarbetare osv. Just för att bostadsmarknaden ser ut som den gör i flera kommuner borde det vara självklart att inte undanta bostäder från den traditionella hyresmarknaden.

Remisstid till den 21 april
Det finns ett stort antal invändningar, men de vill jag inte lista här. Då blir texten alldeles för lång. På ett principiellt plan handlar utredningen om att rätten att tjäna pengar på sin ägda bostad ska vara överordnad rätten till en bostad överhuvudtaget. Det duger inte 2025. Förslaget bidrar inte till en hållbar utveckling. Tvärtom. Den som vill läsa utredningen kan hitta en länk nedan. Det finns en remisstid som går ut om ganska exakt en månad, 21 april. Det vore bra om ett lagförslaget sågas av så många som möjligt.

Länktips: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/12/sou-202483/

Se upp för hoten på hemmaplan

Mitt i allt kaotiskt flöde på den världspolitiska scenen får vi inte tappa bort det som utspelas på hemmaplan. Det blev tydligt i det Agenda-program (SVT) som sändes den 16 mars. Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson diskuterade och debatterade det säkerhetspolitiska läget med utgångspunkt i EU:s roll. Tre gånger under deras samtal nämnde Åkesson ”klimatpålagor” eller ”klimatavgifter”, som något som EU behöver sluta med. Magdalena Andersson svarade inte på detta, antagligen för att hon ville hålla fokus på andra saker. Men detta att Åkesson så tydligt markerar att EU:s klimatpolitik är skadlig för Sverige är en otroligt viktig signal att fånga upp.

Mycket oroväckande
Det har ju visat sig att Tidöregeringen anpassar sig till den ramvillkor SD har satt upp. Och värre lär det bli när/om Åkesson tar plats i nästa regering. Kristersson har ju bäddat för detta genom att säkerställa att alla beslut passerar samordningskansliet i Rosenbad, det samordningskansli som ger SD stort inflytande i de politiska beslut och initiativ som regeringen tar. Så detta att Åkesson TRE gånger talar om EU:s ”förskräckliga” klimatpålagor sänder en farlig signal till alla svenska väljare som vill återställa klimatarbetet och göra det som är möjligt för att fasa ut de ohållbara, fossila lösningarna. Skulle Åkesson få inflytande efter valet 2026 lär vi få glömma det mesta av allt klimatarbete som redan påbörjats och industrin kommer att tvingas lägga mycket i malpåse, som redan påbörjats. Helt enkelt för att spelplanen ändras och industrin anser sig behöva hitta rätt nivå på sina åtaganden. Det är oftast billigare att släppa ut avgaser och föroreningar än att ta hand om dem, enkelt uttryckt.

Ökningar istället för minskningar
Vi ser ju hur CO2-utsläppen har ökat under Tidöregeringens första år. Ökat, när de skulle ha minskat. Och detta lär ju fortsätta i ännu högre grad om Åkesson får lägga ribban för hela politiken. Vilket han naturligtvis kommer att försöka göra i kraft av det väljarstöd han tillför om inget nytt inträffar.

Kanske kan Europa vakna till?
Men här finns också en möjlig och aningen oväntad vändning i opinionen. I takt med att Trump och Musk demonterar det amerikanska samhället och saboterar frihandeln, tvingar till sig Grönland, tar kontroll över Panama och tvingar Kanada på knä kommer sansade européer att inse vad som står på spel när missnöjespartier på högerkanten ges inflytande på riktigt. Trumps framfart kan på så sätt få européer att vakna till. Är det verkligen ett trumpifierat Sverige och EU vi vill ha?

En liten sak till
Åkesson talar i Agenda flera gånger om ”asymmetriska” samarbeten och tycks mena att involvera Norge och Storbritannien mer i det som EU och Europa kan göra. Där har han faktiskt en poäng. Det kan vara så att en framgångsväg för att blockera Trumps och Putins tänkta uppdelning av världen i intressesfärer ligger i att erbjuda framför allt Storbritannien en bakdörr in igen i Europasamarbetet, vilket i sin tur öppnar upp för att inkludera Kanada, Australien, Nya Zeeland m fl i en demokratisk allians, som politiskt och ekonomiskt håller ihop. Inte för att Åkesson vill stärka EU, men har har kanske en poäng i att det kan behövas andra samverkansformer för att möta hoten från axeln Trump-Putin. Sedan litar jag inte på Åkessons långsiktiga motiv, men det är en annan sak.

Länktps: SVT Agenda 16 mars: https://www.youtube.com/watch?v=VbuRi_Rgteo

Två intressanta länkar som ger lite hopp

Det som pågår i USA just nu påverkar hela världen. Världen har inte sett den här typen av förändring på mycket länge, där självklarheter plötsligt är osäkra och där lojaliteter och identifikation snabbt skiftar. Det bubblar upp till ytan sådant som troligen legat och pyrt under en längre tid.

Russell Razzaque ger en förklaring
För att förstå mer av samhällsutvecklingen, både i USA, Europa och här på hemmaplan är det intressant att ta del av en förklaring som Dr Russell Razzaque ger i ett videoklipp (Länk se nedan). Han betonar tre osäkerheter, som han menar hänger samman och som tagit sig uttryck dels i Brexit, dels i hur Trump kunde bli vald och vald igen. Det är ett intressant inlägg eftersom han kopplar ihop människors vilsenhet och osäkerhet med hur MAGA-rörelsen skickligt lyckades kanalisera denna osäkerhet. Han har också en intressant tanke kring hur motståndet behöver organiseras med en form av verklig och fördjupad demokrati.

Ett tillägg till hans inlägg
Jag skulle vilja addera att det är civilsamhällets roll att få människor att samarbeta som är avgörande. Vi har en tradition i Sverige av att lösa de gemensamma utmaningarna genom att prata ihop oss, se till att vi möts under ordnade former, skriver protokoll och tar ansvar för det som går att lösa på lokal och gemensam nivå. Byalagen och föreningslivet, studieförbunden och allt det ideella arbete som görs ute i landet är en stark och viktig resurs för att få den lokala demokratin att fungera. Passivitet och ”nån-annanismen” ska inte segra, och heller inte detta att beskylla en utpekad grupp för alla problem.

Norm Eisen är en förebild
Ett annat exempel på hur motståndet ser ut framgår av intervjun med en federal åklagare som inte tvekar att ta upp kampen mot Trumps och Musks olagliga metoder. (Länktips nedan). Det finns hopp, det finns folk som förstår vad som behöver göras. Och gör det.

Länktips: Russel Razzazue förklarar de bakomliggande mekanismerna till varför Trump lyckats. Och ger lite förslag på hur hoten kan begränsas. Här:
https://www.youtube.com/watch?v=074gEsTCLMY

Länktips: Brian Tyler Cohan intervjuar Norm Eisen, som är en av de federala åklagare som står upp mot Trump och driver processer som hjälper de drabbade att återfå sina jobb när de blivit oriktigt avskedade av Trump/Musk. Här: https://www.youtube.com/watch?v=RORpqUNambM

Trump agerar utanför lagen

Jag vet att det är lite tjatigt, men USA:s omsvängning i världspolitiken under Trump II har stor betydelse för alla länder i hela världen och detta inkluderar oss i Europa och i Sverige. Därför är det viktigt att försöka förstå vad som sker just nu i Washington.

Bluff eller lögn eller vad är det?
Trump beslutade att införa tullar mot Kanada, Mexico och Kina häromdagen. 25-procentiga tullar mot grannländerna och 20 procent mot Kina. Motivet enligt Trump var att grannländerna inte arbetade tillräckligt hårt för att stoppa illegala immigranter att ta sig in i USA och som en reaktion på det stora inflödet av fentanyl över gränsen. Det är i själva verket mellan 1 och 2 procent av den fentanyl som kommer till USA som kommer från Kanada. Så som vanligt bluffar eller ljuger Trump.

Det är olagligt det han gör
Men det allvarliga är inte att han ljuger, det allvarliga är att det är olagligt för en amerikansk president att bestämma om tullar i fredstid. Det är Kongressen som har de besluten i fredstid och presidenten som har möjlighet att ändra enstaka tullar i krigstid. Men detta bryr sig inte Trump om, och han möter heller inget motstånd i den Kongress som idag har en majoritet av republikaner i båda kamrarna. Och ingen av delegaterna i representanthuset eller senaten från Trumps parti protesterar.

Han kan göra vad han vill och Kongressen applåderar
Låt detta sjunka in. Trump agerar i strid med gällande lagstiftning och Kongressen applåderar. För säkerhets skull har han dessutom tidigare fått Högsta Domstolen att utfärda en generell amnesti, som innebär att ingenting som en president gör i tjänsten är att se som åtalbart. Han kan göra vad han vill. Och han gör det.

Trump tycks inte förstå vad han ställer till med
Nu hör det bilden att Trump inte verkar förstå hur tullar fungerar i praktiken och på kort sikt. På lång sikt kan tullar göra det mer lönsamt för inhemska företag att producera sådant som fördyras av hans 25-procentiga påslag. Men på kort sikt är de 25-procentiga påslagen förödande eftersom många industriprodukter idag består av en blandning av produkter och halvfabrikat tillverkade i olika länder som kanske sätts samman i en fabrik i det egna landet. Frihandeln har haft en tydlig inverkan på denna utveckling. Så kortsiktigt slår Trumps tullar direkt mot bilindustrin i USA, eftersom den är beroende av import av delar från t.ex. Kanada. Nu tycks lobbyisterna från bilindustrin ha fått igenom att vissa undantag görs i Trumps tullar, i alla fall en respit. Vi får se hur det går.

Vem vinner på detta kaos?
De som har störst fördel av att USA (Trump) beter sig på det här sättet är naturligtvis andra stora aktörer på den globala arenan. Affärer bygger på förtroende och när nu Trump vänder sin allra närmaste granne ryggen för att flirta med Putin skadas förtroendet för lång tid framåt. Går det att lita på USA? Och detta får naturligtvis återverkningar på många andra plan. Är det säkert att ha US dollar som säkerhetsvaluta? Många länder kommer nu att ompröva sina beslut kring var man placerar sina tillgångar. Min gissning är att både Kina och Indien kommer att vinna på Trumps illa förberedda och genomförda politik.

Det finns mer…
Vi ska i sammanhanget inte tappa bort Danmark och Grönland och självklart Ukrainas utsatta position, eller hur Trump ser på Mellanöstern, men allt kan inte nämnas varje gång. Det är också en del av Trumps taktik denna gång, att ha så mycket på gång att en del händer utan att det uppmärksammas tillräckligt tydligt. Ett slags overflow på informationssidan. Dränk redaktionerna med utspel och felaktigheter, så hinner de inte rapportera, korrigera och kommentera allt….

Tips för att hålla sig uppdaterad:
MSNBC har många bra klipp med ett Trumpkritiskt innehåll. En annan kanal att följa är David Pakman, som har ett tilltalande format och ger aktuella kommentarer på vad som händer i USA på den politiska scenen. Även Robert Reich är intressant att lyssna till, han har en återkommande podd som går att hitta på Youtube. Bernie Sanders brukar också vara tydlig, men han har ingen egen kanal, så vitt jag vet. En länk till ett tal, där Trump inför sitt justiedepartement anklagar flera av TV-bolagen att vara olagliga eftersom de är negativa mot honom är ett intressant exempel på hur Trump agerar för att underminera systemet.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=8UuDU-zvSWY

Om desinformation, dubbla lojaliteter och civilsamhälle

Säkerhetsläget i Europa har snabbt förändrats i takt med att Trump och hans handplockade medarbetare tar ett helt nytt grepp om USA:s olika institutioner. Trump agerar på ett sätt som gynnar Putin och det blev extra tydligt när Zelenskyj pressades i Ovala Rummet inför TV-kamerorna. Alla i Europa måste nu göra en ny analys av läget och vinnlägga sig om att kommunicera sådant som inte skapar onödig oro. Om det är något Putin vill är det ju att skapa oreda i Västeuropa. Men ett svagare Europa ökar Putins möjligheter att kuva Ukraina till underkastelse.

Enighet tycks ha varit viktigt att signalera
SVT sände ett extra Agenda om säkerhetsläget den 2 mars. Den första timmen fick olika experter uttala sig och även svara på tittarfrågor. Oron och bekymren är stora ute i landet vart utvecklingen egentligen är på väg. Upplägget syftade troligen till att ge vissa svar på de frågor som finns hos den breda allmänheten. Under den andra halvan av programmet fick åtta partiföreträdare svara på frågor från Nike Nylander. Intrycket var att de åtta partierna skulle signalera enighet och att alla har förstått allvaret i situationen. Frånvaron av markeringar mot politiska motståndare var påtaglig. Här skulle de åtta partierna med lite olika ord och nyanser formulera hur viktigt det är att vi stärker försvaret och samarbetar med resten av Europa. Det verkade som att detta överordnade budskap var överenskommet i förväg. Begripligt, men inte tillräckligt, även om det sades en del bra saker.

Blandningen av sanning och lögn passiviserar
Samtidigt behöver nämligen en del viktiga frågor och förutsättningar lyftas fram, om inte nu, så inom kort. Även om Sverige kommer att lägga mer kronor och ören på försvarsmateriel och rekryteringar är hotet mot samhället inte avvärjt. Putin och Putins vänner har ett intresse av att se ett försvagat Europa och ett svagare NATO. En viktig del av detta är att passivisera och vilseleda den allmänna opinionen. Genom att konsekvent sprida lögner, använda hat och hot och felaktiga ”fakta” (fake news) undergrävs tilltron till myndigheter och traditionella medier. Kritiska röster tystnar. När det blir svårt att skilja på sanning och lögn tvekar man och opinionen ställer sig frågande till det som politiker föreslår.

Svenskt Näringsliv och Timbro behöver städa ut
Något som behöver hända är att ansvarstagande företag som är medlemmar i Svenskt Näringsliv säkerställer att deras tankesmedja Timbro slutar att använda trollfabriksmetoder för att påverka opinionen. Det är synnerligen allvarligt att undergräva tilltron i samhället och att sprida desinformation när detta bara gynnar de krafter som vill Sverige illa.
Och självklart gäller det även de trollfabriker som SD driver, men där har jag inga illusioner om att trollfabrikerna kommer att upphöra. Det är ju antidemokratiska krafters modus operandi att sprida desinformation.

Vilka vill SD vara vänner med egentligen? Putins kompisar eller…?
En andra sak som behöver hända är att Tidögänget gör upp med den dolda dubbla agenda som det största partiet i deras riksdagsunderlag, SD, använder sig av. Stödjer SD Farage, AfD, Le Pen och andra högerrörelser som vill försvaga Europa och strävar efter att ansluta sig till den linje Orban i Ungern drivit, där Putin inte ses som motståndare? Eller ställer SD upp på idén att Ukrainas sak är vår och att det är avgörande att hindra Putins Ryssland från att få större makt över Europa? SD kan inte fortsätta att både hylla Putin och Putins vänner och samtidigt påstå att de står på Ukrainas sida. Vill SD att Sverige lämnar EU och genomför Swexit? Eller har man (taktiskt?) övergivit den idén? De dubbla budskapen behöver synas och ifrågasättas.

Civilsamhällets behöver stärkas, inte försvagas
En tredje fråga som behöver lyftas, och kanske är detta den allra viktigaste, är civilsamhällets roll i kristider. Det är en förenkling att tro att Sverige antingen kommer att befinna sig i krig eller inte krig. Det finns en stor risk att vårt samhälle attackeras med punktvisa attentat, ett nedsläckt elnät eller kapade delar av internet, störningar i logistiken, dvs incidenter av olika slag. Kanske där avsändaren eller gärningspersonen förblir oklar, men där samhället behöver hitta andra sätt att lösa vardagsfrågor. Vi är så beroende av digital information idag att vi skulle bli vilsna om det inte fungerade. I det läget måste civilsamhället kliva fram.

Exemplet folkbildning
Hur kommer det sig att Tidögänget stryper exempelvis resurserna till folkbildningen? Det är ju mot bakgrund av betydelsen av ett starkt civilförsvar helt obegripligt. Det är mer av lokal samverkan vi behöver ha för att klara av lokala kriser, även miljö- och klimatrelaterade händelser som lär inträffa naturligtvis. Och för att samarbeta måste vi lära känna varandra i olika informella och formella sammanhang. Tilliten är avgörande. Och då blir den splittrande vi-och-dom-politiken från Tidögänget dessutom synnerligen kontraproduktiv.

Frågetecknen finns kvar
Sannolikt var det rätt att inte plocka upp de ovanstående, och andra, frågeställningar när riksdag och regering behöver visa enighet. Men frågorna kvarstår. Hur ska vi ha det med desinformationen, de dubbla lojaliteterna och med stödet till civilsamhället?

Vad vi behöver mer eller mindre

Nu byter världen riktning och vi förlorar tidigare hörnstenar i synen på säkerhet, balans mellan stormakter och vem vi kan lita på. Nu blir det ännu viktigare att orientera sig i flödet av sanningar, överdrifter, felaktigheter och osanningar. Världens rikaste man, Elon Musk, satsade 280 miljoner på att få Trump återvald och har belönats med en central roll i den nya regimen i Washington. Samtidigt avskedar han de personer som hade som uppgift att kontrollera korruptionen i statsapparaten och säkerställer att hans Starlink får nya miljarder i statligt stöd. Hade någon skrivit en bok med detta som manus hade boken refuserats av förlagen såsom varande världsfrånvänd och irrelevant. Men där är vi.

Realtidskorrigering
Desto viktigare att vi håller fast vid sådant som kan skapa ordning och rimlighet i vår världsuppfattning. Ett exempel är faktakontroll i realtid, det som Macron ägnade sig åt vid presskonferensen med Trump och som fått en del uppmärksamhet. (Länktips nedan). Det är säkert inte alla som skulle göra det som Macron gjorde, men det är viktigt. Och man skulle önska att det var fler av politikerna i debatten här hemma och annorstädes som följde det exemplet. Inte minst är det viktigt att journalister är så pålästa att de omedelbart kan fånga felaktigheter och rena lögner på ”studs”. Det är alltför ofta som lögner och felaktigheter förbli oemotsagda.

Statsmannamässighet
Ett annat lysande exempel på vad vi behöver mer av är den korta tal på fyra-fem minuter Finlands president Alexander Stubb höll häromdagen i Kiev, när Europas ledare var samlade för att ge sitt stöd åt Ukrainas ledare Zelenskyj. Det var statsmannamässigt, tydligt, engagerat och sakligt det Stubb sa. Ingen kunde tvivla på innehåll och innebörd av det han sa. Det var en typ av ledarskap vi skulle behöva se mer av även i vårt land. (Länktips se nedan).

Cervenka försöker
Ett tredje exempel är att vi behöver fler journalister och författare som Andreas Cervenka, vars artiklar och böcker ofta bygger på väl gjorda undersökningar och som heller inte duckar för att förmedla obekväma sanningar, som många gånger pekar på orimligheter i det rådande systemet. Vi behöver den sortens faktabaserad och opinionsbildande inspel för att inte drunkna i all den desinformation och irrelevanta distraktion som vi hela tiden matas med. (Länktips till Cervenka-inlägg, se nedan).

Ett bekymmer är ”bensinpunps-argumenten”
Ett bekymmer som finns med vårt demokratiska valsystem är att det är svårt att vinna väljarnas förtroende på en kommunikation av hela bilden. Ingen vill t.ex. gå till val på förslag som uppfattas som uppoffringar, eller där nedskärningar och försämringar drabbar väljaren. Istället får vi motsatsen: Man säljer in ”billigare bensin vid pump” och annat som man vet kommer gillas av gemene man. Trots att allmänheten egentligen vet att det är fel. Men väljarna räknar med att ”någon annan” ska stå för kostnaden eller att ”det där får politikerna lösa – vad har vi dem annars till?”….

Sanningssägare har svårt att få röster
Sanningssägare har svårt att få röster. Bara om en pålaga uppfattas att den fördelas någorlunda rättvist kan den få gillande. Vad som är rättvist är naturligtvis olika från person till person. Men här finns ett kommunikationsproblem om vi ska försöka välja ansvarstagande politiker som säger som det är och som vill göra något åt den situation man beskriver. Låt oss hoppas att vi får fler som Macron och Stubb att välja till ledande positioner, i alla fall med deras kvaliteter – inte självklart med deras politiska prioriteringar.

Länktips: Macron korrigerar Trump: här

Alexander Stubb i Kiev: här

Cervenka-inlägg: här

Tyskland försvagat – det är inte vad vi behöver

Så har Tyskland genomfört sitt extraval. SDP, De Gröna och FDP hade i tre år en koalition som sprack i november och nyval blev nödvändigt. Alla de tre tidigare regeringspartierna gick bakåt i februarivalet och mest tappade Socialdemokraterna. För det liberala, minsta, partiet i konstellationen tycks valet ha blivit en katastrof. Mer än hälften av deras tidigare väljare valde ett annat parti och nu kommer FDP inte in i Förbundsdagen, som det ser ut. Med facit i hand borde kanske FDP svalt de frågor man hade svårt för och härdat ut, hellre än orsakat ett nyval. Uppenbarligen överskattade man stödet för den egna politiken.

Komplicerad regeringsbildning
Kristdemokraterna får nu uppdraget att försöka bilda regering. I Tyskland gäller majoritetsregering, vilket komplicerar situationen. De partier som sitter i regeringen måste bygga på en majoritet av förbundsdagens ledamöter. När nu nationalistiska AfD tog 20 procent av rösterna i valet gör det regeringsbildningen extra svår. Skulle det nya vänsterpartiet BSW klara femprocent-spärren blir det ännu svårare, då blir mandatfördelningen sådan att regeringen behöver bestå av tre partier. (I skrivande stund hamnar BSW utanför Förbundsdagen). Det lär bli komplicerat att få ihop en fungerande tysk regering eftersom SPD så tydligt förlorade i valet. Det är olyckligt att regeringsbildningen tar tid, ur flera perspektiv.

Den tyska bilindustrin har problem
Att utfallet i valet är bekymrande beror på flera saker. Dels har världsläget ändrats när Trump tagit över i Vita Huset och hans inriktning tycks vara att göra en ”deal” över huvudet på Ukraina och Europa, för att närma sig Ryssland och mer eller mindre dela upp världen mellan sig och Kina och kanske Indien. I det här läget skulle EU och Europa behöva stå enade och starka. När EU:s mest folkrika nation har bekymmer försvagar det EU:s möjligheter att spela en roll på den internationella arenan. Dessutom går den tidigare starka tyska bilindustrin på knäna. Man har svårt att ställa om från fossilbils-produktion till elbilar. Det är stora organisationer, tusentals anställda som inte längre behövs och nya processer som behöver utvecklas. Helt nya affärsmodeller behöver testas och marknaden är svår att förutse. Kinesiska och koreanska fordon tar allt större andel av försäljningen.

En kort period
I rapporteringen från det tyska valet fångade jag också upp att mer än hälften av de unga i Tyskland, under 25 år, ska ha röstat på ytterkantspartierna AfD och Die Linke. Ungdomarna vill se förändring och accepterar inte hur samhället ser ut idag. Man måste också komma ihåg att i det gamla DDR finns det ingen tradition av demokratiskt styre, man har egentligen bara levt i en demokrati ett kort tag sedan första världskriget. De som är politiker idag, och de som röstar, har i princip inga egna upplevelser från andra världskriget.

Uppförsbacke
Det man hör i kommentarerna efter valet är också att det finns en stor risk att den nödvändiga omställningen från fossilberoende till förnybar energi kan komma att bromsas in. Det talas om att köpa naturgas och olja från USA och arabstaterna. Om Tyskland tappar fart i omställningen är risken stor att detta spiller över på fler länder. Och EU får svårt att komma i närheten av det som är helt nödvändigt för att bromsa klimatförändringarna. Återigen blir det ekonomin som prioriteras före de långsiktiga behoven av att ta ansvar. Och med mer korrupta ledare i USA tappar världen ytterligare motstånd mot den egoism och girighet som tyvärr tycks vägleda allt fler politiker och väljare. Vi får trösta oss med att det kunde ha varit värre.