Monthly Archives: september 2026

En modell för fred?

Posted on by
Reply

I söndags intervjuades Miljöpartiets språkrör Amanda Lind i SVT:s partiledarutfrågning. Hon fick naturligtvis de frågor som journalisterna bedömde skulle vara mest besvärliga att besvara. Inget konstigt med det. Journalisterna ska naturligtvis identifiera teman, ämnen och detaljfrågor som partierna kan ha svårt att hantera. Överlag svarade Amanda Lind på frågorna på ett för tittarna tydligt och begripligt sätt. Men en fråga stack ut och kan vara intressant att titta närmare på. (Se intervjun i länktips nedan).

Gabna och Per Geijer
Det finns legitima intressen som kolliderar. Det programmet tog upp var ny gruvbrytning som riskerar att helt omöjliggöra för Gabna sameby att fortsätta med rennäringen så som man gjort i generationer. Här ställs ursprungsbefolkningens behov mot behovet av att utvinna sällsynta metaller i den fyndighet som brukar betecknas Per Geijer i Kiruna. Metallerna har stor betydelse för att klara en storskalig omställning till ett mer elektrifierat och mindre fossilt samhälle. Två intressen ställs mot varandra och båda är väsentliga att värna.

Hantering av svåra konflikter
Det intressanta var Amanda Linds svar. Istället för att ta ställning till det ena eller andra (och få en omedelbar följdfråga från journalisterna om inte detta kan uppfattas som ett svek mot den andra sidan) pekade Amanda Lind på att det inte är hennes sak att ta ställning just nu. Komplicerade frågor måste hanteras betydligt mer ingående. Båda sidor måste få lägga fram sina synpunkter, samtala med varandra, oberoende experter måste få bedöma och analysera konsekvenser, nya alternativa lösningar måste utredas ordentligt och hela processen måste få ta tid.

Legitima krav och ömsesidig respekt
Det som slog mig med Amanda Linds svar var att detta är exakt den process som måste till för att lösa många av vår tids konflikter. Om man tror att man kan ”skapa fred” genom att en starkare part tvingar den svagare till underkastelse har man inte förstått vad fred är. Freden måste byggas på en ömsesidig förståelse för legitima krav och på en ömsesidig respekt för parternas kompromisser med de egna värderingarna. ”Hur skulle jag vilja lösa konflikten om rollerna var ombytta?” är en tänkvärd modell för att vrida och vända på rättvisan i den överenskommelse som kan skönjas.

Första och andra världskriget
Segrarmakterna i första världskriget straffade den tyska sidan, närmast förnedrade dem, och revanschkänslan växte sig stark. Andra världskrigets fasor hade kanske kunnat undvikas om freden 1919 hade uppfattats som lagom rättvis av alla parter. Och ska vi få en långvarig fred i Ukraina måste den bygga på en respekt för den andra sidans synpunkter och perspektiv. Det är sannolikt svårt. Människor har dött. Städer har förstörts, liv och egendom har förgjorts. Det är svårt att acceptera krigets konsekvenser.

Israel
När Netanyahu i Israel ockuperar södra Libanon och stora delar av Gaza för att etablera en ”skyddszon” är det inte fred han bygger förutsättningar för. Det är kontroll och ett permanentande av en temporär lösning, där makten inte delas utan är ensidigt på den starkares sida. Det finns inte förutsättningar från fred i Israels närhet sålänge respekten för den andra sidans behov saknas.

Iran
Ännu värre är det med Iran, som ju på ett uppenbart sätt står emot framför allt USA:s aggression och har skapat en mycket oklar situation i det område som kallas Hormuz-sundet. Här kan det gå precis hur som helst. USA trodde att Iran skulle vika ner sig och Iran hittade sätt att låsa fast USA i en situation som varken är fullskaligt krig eller ens vapenvila. Ingendera sidan lär på kort sikt söka en fredlig lösning. Och än så länge tvekar även hökarna på respektive sida att eskalera konflikten ytterligare. Freden tycks avlägsen.

Nej ”The winner doesn´t take it all”
Men åter till Amanda Lind. Med några korta meningar begripliggjorde hon hur motstridiga intressen behöver hanteras på ett klokt sätt så att båda sidor förstår den andres perspektiv och att lösningen mer eller mindre etableras av sig själv, när alla kort ligger på bordet och alla parter strävar efter en så rimlig och rättvis lösning som möjligt. Det så långt från ”the winner takes it all”-filosofin som man kan komma. Där starka ekonomiska och/eller politiska krafter strävar efter dominans behöver en ömsesidig kompromissvilja vara både konkret och eftersträvansvärd. Så indoktrinerade är vi i vinnar-förlorar-tänket att freden och kompromissen är svåra att föreställa sig.

Länktips: https://www.svtplay.se/video/84dn9P3/val-2026-utfragningen/amanda-lind-mp

Ordens makt

Posted on by
Reply

Jag ägnar en del tid åt ord och deras betydelse. Det blir så när man tillverkar korsord, som jag gör sedan drygt 10 år. (De finns i Hemmets Journal varannan vecka om någon är intresserad). Ett ord som fastnat den senaste tiden är bosättare. Det låter ganska neutralt. Att sätta bo, slå sig ner, bygga sig ett hem och en framtid. Bosätta sig i en landsända. Det har folk gjort i eviga tider. Bosatt sig. Men ordet är inte riktigt neutralt längre.

Bosättare använder våld
Under lång tid har vi fått höra att det finns bosättare som väljer att bosätta sig på Västbanken, den del av tidigare Jordanien, som ligger väster om Jordan-floden. Området har nära tre miljoner invånare med palestinsk härkomst och ungefär tre hundra tusen invånare med israelisk härkomst. Det som pågår, delvis under medias radar, är att bosättare, eller de som kallas bosättare, med våld tvingar bort palestinier från sina hem och helt sonika övertar mark, odlingar och hus från de som tidigare bodde där. Bosättarna, eller de som kallas bosättare, drar sig inte för att använda våld för att överta marken.

Alla är inte lika inför lagen
Är ”bosättare” rätt ord för detta? Kanske om man fullt ut ställer sig bakom de nationalister och högerpolitiker i Israel som inte kan tänka sig att ge palestinierna ett eget land och egna mänskliga rättigheter. Mest extrem i den riktningen är Israels nuvarande säkerhetsminister Ben-Gvir, som låtit bygga en galgbacke utanför ett fängelse för att synliggöra hur han vill att palestinier ska hängas när de dömts för terrorism. Alla är inte lika inför lagen i Israel och helt klart handlar bosättarpolitiken om att utvidga det landområde som kontrolleras av de israeliska myndigheterna.

Vem vill bo på en remsa?
”Ockupanter” är ett begrepp som kanske tydligare tar palestiniernas sida i konflikten. Genom att acceptera begreppet ”bosättare” tar vi tydligt ställning för det synsätt som legitimerar den pågående stegvisa ockupationen av Västbanken. Det finns två andra ord som stör mig i det här sammanhanget. Just ”Västbanken” och ”Gazaremsan” är begrepp som förminskar värdet av de områden som fram till nyligen beboddes av kanske fem miljoner människor med palestinsk härkomst. Vem vill beskriva sitt hemland som en ”bank” eller som en ”remsa”? Det förminskar de boendes känsla av hemhörighet och ägande av sin mark. Ordens laddning betyder något för båda sidor i en konflikt.

Tankeexperiment
Låt oss för ett ögonblick flytta bosättarrörelsen till Norden. Ett antal norrmän har skaffat sig hus och fritidshus i Sverige, inte minst i Bohuslän. Hur skulle det uppfattas av boende i Bohuslän om norrmännen tog över gårdar och hus med våld? ”Vi hade Bohuslän före 1658, så vi tar bara tillbaka det som var vårt” skulle de kunna hävda. Ingen köpeskilling. Bara ett våldsunderstött formellt och praktiskt övertagande. Hur skulle det tas emot av bohuslänningarna? Skulle vi acceptera de norska ”bosättarna”?

Avdrag = bidrag och tvärtom
I en annan text har jag nämnt hur orden avdrag och bidrag används för att ladda statliga pengar med något positivt respektive negativt. Avdrag är smart, medan bidrag är förkastligt och ska undvikas. Men båda är subventioner, där vi skattebetalare bidrar till att flytta resurser till ”behövande”. ROT och RUT kallas avdrag och anses smart, medan bostadsbidrag är något som många ser ner på och önskar begränsa. Men båda exemplen handlar om att skattekollektivet, vi alla, hjälper till att skipa något slags rättvisa villkor för andra. Vi behöver vara observanta på ordens valörer. Så att motståndare inte blir fiender. Eller att fredssträvan skulle vara naivt. ”Freden måste komma först, min vän. Gör den inte det, kommer inget efter den.” (Tage Danielsson i dikten Råd till ett nyfött barn).

Vad är ett samhälle och hur skapar vi fred?

Posted on by
Reply

Är det bra för ett samhälle att det är enklare att bli rik på pengar än på arbete? Är det ett problem att unga människor inte vill bilda familj, hitta en bostad och skaffa barn? Och hur stort problem är det att förmögenheten och makten kan koncentreras till ett fåtal tech-bolag, som leds av personer som t.ex. Elon Musk och Peter Thiel, där det blir allt lättare att styra och påverka beteenden, konsumtion och lagrad ekonomisk information? Detta på ett sätt som kan ge företag en närmast orwellsk kontroll över människors vardag. Dessa tre frågor skulle kunna vara uppföljningsfrågor på den mer generella frågan om hur våra politiker ser på samhället och samhällets utveckling.

Vad är ett optimalt samhälle?
För om vi inte har ett samhälle som vi kan känna att vi tillhör, och bidrar till och har nytta av, vad har vi då? Anarki? Samhällsstrukturen speglar hur vi ser på oss själva. Är vi egoister kanske vi vill ha ett så litet och ”billigt” samhälle som möjligt, medan motsatsen kanske gäller om vi ser värdet med ett samhälle som hjälper de svagaste, de sjuka osv. Det hade varit intressant att någon gång i partiledarutfrågningarna få partierna att beskriva hur deras optimala samhälle ser ut.

Globalt samarbete via FN, eller…?
Och en följdfråga skulle kunna vara hur partierna ser på det globala samarbetet, ansvarstagandet och utvecklingen. Hur ska det gå till att få ordning på de globala utmaningar som enskilda länder inte mäktar med att lösa? Ska frågorna hänga i luften eller ska de lösas tillsammans med andra länder? Hur ska i så fall demokratier hantera icke-demokratier och vilken roll ser partierna för FN i framtiden? En större eller mindre roll? Varför?

Hur ska fred skapas och vilken roll har Sverige?
Och om vi ser freden som förutsättning för samarbete, hur ska det gå till att skapa fred i de konflikter som plågar många länder? Vill partierna se FN-styrkor på plats i olika länder eller är lösningen att stormakter som USA eller Kina ensidigt går in och ”ställer saker till rätta”? Vad händer med länder som tvingas in i överenskommelser av en supermakt? Blir det verklig fred eller bara ett tillfälligt påtvingat eldupphör? Hur ser partierna på fredsfrågan och Sveriges roll för att bidra till en fredlig utveckling, som vi alla skulle vinna på? Om världens vapentillverkning halverades skulle den kunna avskaffa världssvälten flera gånger om.

Pengarna finns uppenbarligen
Tittar man närmare på siffrorna från SIPRI kostar det ungefär 4-5 procent av världens vapentillverkning att avskaffa världssvälten. Man ska vara försiktig med statistik, men storleksordningen är tydlig: Om vi bara tillverkar hälften så mycket vapen som idag skulle vi kunna ge miljarder människor en anständig tillvaro. Bekymret är naturligtvis ägandet, ekonomin, inflytandet och vem som tar vilka beslut och varför.

Vilken riktning vill vi att samhället tar?
Men visst vore det intressant om partiledarna någon gång fick redovisa sin på de principiella frågorna kring samhällets och världens utveckling. Vart man vill att utvecklingen ska gå. Och varför.

Länktips: En cirka fem minuter lång video där professor Jiang Xueqin, som är en kinafödd kanadensisk analytiker och kommentator, redovisar vilka tre faktorer som just nu pekar på att USA som stormakt är på tydlig tillbakagång: https://www.facebook.com/reel/1070895975365654/?fs=e&fs=e

Vi har talat för lite om Tidö 2

Posted on by
Reply

Det pågår en diskussion om huruvida demokratin är i fara eller inte. Att frågan kommer upp beror naturligtvis på hur valet går och vad olika aktörer gör för bedömning av konsekvenserna av en fortsatt högerregering i Sverige, en regering där SD sannolikt ingår med ett antal ministrar på centrala poster. I Svenska Dagbladet har forskare hävdat att demokratin inte är i fara sålänge valsystemet är intakt och väljarna kan säga sitt vart fjärde år. Mot denna ”minimalistiska” demokratisyn har Bo Rothstein reagerat och skrivit en annan debattartikel, där han pekar på att statlig kontroll över universitet, kulturinstitutioner och Public Service leder till kraftiga inskränkningar i hur demokratiska rättigheter kan manifesteras i det dagliga. (Se länktips nedan till Rothsteins artikel och till den artikel som motiverade Bo Rothstein att skriva sin artikel).

Östhammar är ett skyltfönster
En kommun i Sverige, Östhammar, där för övrigt Forsmark ligger, har i fyra år styrts av Sverigedemokraterna med stöd av M, KD och BoA (ett lokalt borgerligt parti). Så det går alldeles utmärkt att se hur villkoren för medborgarna förändras när jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter städas undan för att ge plats för en helt annan syn på hur samhället ska utvecklas. I Östhammar har de kommunala styrdokumenten rensats på allt som handlar om jämställdhet, jämlikhet, hbtq och arbete för att uppnå miljö- och klimatmål. Språkundervisning har flyttats utanför skoltid och det har blivit förbjudet att hissa regnbågsflaggan på kommunala flaggstänger. Symboliken och detaljerna i dessa beslut har definitivt med demokrati att göra, eftersom demokratin är en levande process, där vars och ens möjlighet att delta i samhället ska stärkas, inte begränsas. När de två forskarna Mikael Persson och Andrej Kokkonen reducerar demokrati till att vi får rösta en gång per fyra år har de valt att definiera demokrati till en teknikalitet och inte till ett redskap för samhällsutveckling.

Och värre kommer det att bli
Och mycket riktigt. Det finns en rapport som tankesmedjan Timbro satt ihop tillsammans med SD-nära Oikos, där man skissat på vad som ska göras vid en valvinst för högersidan den 13 september. (Se länktips ang Tidö 2 nedan). Tidö 2.0 är mycket långtgående och skulle i ett slag göra det näst intill omöjligt att organisera lokala initiativ, eftersom man vill skrota statens stöd till studieförbunden, man vill i praktiken skrota allt miljö- och klimatarbete och alla åtaganden som gjorts av Sverige på det området, man vill skrota Systembolaget, sälja ut statens tillgångar och privatisera så mycket som möjligt. Fri hyressättning ska gälla och Hyresgästföreningen ska inte längre få förhandla hyror, A-kassan avskaffas, presstödet likaså.

Och detta tycker högern är rimligt…
Hela rapporten är en mix av nyliberala vinstmaximeringsdrömmar och kulturpolitisk högervridning som säkerligen inspirerats av Orbans Ungern och Trumps USA. Det är som en spottloska i ansiktet när det i rapportens ingress står att ”Det här är vårt förslag på reformer som vi tycker är rimliga.”  Nej det är inte rimligt att avskaffa mänskliga rättigheter, att privatisera allt som staten – vi alla – äger och att suboptimera allt till förmån för kapitalisters kortsiktiga intressen. Vill Svenskt Näringslivs alla medlemmar verkligen se detta genomfört? Och när ska journalisterna på SVT:s Agenda pressa Åkesson om han står bakom alla FN:s deklarationer, av typen Agenda 2030, och om att en allmän princip om alla människors lika värde gäller?

Länktips: https://esvd.svd.se/shared/article/minimalistisk-syn-haller-inte-riktigt/1kJ68bOM

Och den artikel som fick Bo Rothstein att skriva sin artikel: https://www.svd.se/a/zOQRaw/svensk-demokrati-ar-inte-hotad-skriver-statsvetare

Länktips: Timbro och Oikos åtgärdsplan för Tidö 2.0: https://timbro.se/allmant/tido2/

IfM ordnade en kväll för klimatdiskussion

Posted on by
1

Ingenjörer för Miljön, IfM, ordnade en utfrågning om klimat och miljö den 1 september 2026 i ABF-husets föreningslokal nära Järntorget i Göteborg. Fyra partier ställde upp med representanter och därutöver fanns två forskare på plats. En närmast fullsatt lokal fick två timmars diskussion om flera viktiga frågor. Här ett försök till referat. (Länktips till att se det hela i efterhand, se nedan).

Det var en kompetent panel och två forskare
Tre personer som sitter i Riksdagen deltog: från Socialdemokraterna var Joakim Järrebring på plats, från Centern vice partiledare Rickard Nordin, från Miljöpartiet Katarina Luhr. Från Vänsterpartiet medverkade Johan Zandin, som sitter i kommunfullmäktige i Göteborg. Det var fyra engagerade och vältaliga personer som ansträngde sig att formulera tydliga och begripliga svar på de frågor som moderatorn Anders Nord från IfM tog upp. Påtagligt ofta hade de fyra partierna en stor samsyn i både problem och möjliga lösningar. Det som skiljer är kanske detaljer i hur man värderar och rangordnar det som behöver göras. Forskarna från Chalmers var Frances Sprei och Jörgen Larsson, som till stor del bekräftade det som politikerna hävdade.

Alla fick lyfta något väsentligt
Inledningsvis fick de fyra politikerna lyfta något väsentligt som de ville få sagt. Johan Zandin betonade transparens som viktigt, Katarina Luhr sa att vissa saker går inte att kompromissa bort, Rickard Nordin nämnde nyttan med ett lobbyistregister och att petropopulismen är farlig och Joakim Järrebring var inne på samma linje att det finns stora risker när banden och kopplingarna mellan regering och företag blir alltför starka.

Tema: Matsäkerhet
Kanske allra mest intressant i detta avsnitt var Jörgen Larssons kommentar att självförsörjningsgrad beräknas på ekonomin bakom livsmedlen, dvs sålda kronor. När vi adderar viner och dyra ostar ger det ingen tydlig bild av vilken näring eller vilka kalorier vi producerar inom landet. Vi producerar 50 procent mer kalorier än vi behöver, sa Jörgen Larsson, och betonade att vi inte har någon säkerhet i livsmedelskedjan. Men dessförinnan hade politikerna sagt något om matsäkerhet. Joakim Järrebring menade att det blir stora förändringar som kräver en samhällelig omställning och att den blå maten, fisken, kan bli mer intressant framgent. Rickard Nordin nämnde att vi har 50 procents självförsörjningsgrad (som således Jörgen Larsson kommenterade i sitt inlägg). Rickard Nordin tyckte att 80 procents självförsörjningsgrad är eftersträvansvärt och påpekade samtidigt att hälften av det kött vi äter är importerat, att vi behöver fler betande djur samt att fritidsodlingen har en stor potential. Idag är vi beroende av Ryssland för import av konstgödsel. Katarina Luhr gjorde en koppling till drivmedelspriserna som starkt påverkar hur livsmedelspriserna varierar och argumenterade för mer fossilfritt gödsel, för mer biogas och solel för att få gårdarna att klara sitt energibehov. Hon nämnde även vattenförsörjning som en kritisk fråga. Johan Zandin tog upp en undersökning som gjorts i Göteborg där man sett att vi har ungefär en procents självförsörjning. Han slog ett slag för ekologisk mat och nämnde att vi generellt sett äter för mycket kött och att det finns viltkött i form av älg och vildsvin som kan ses som en resurs inom landet. Vi borde sträva efter åtminstone 80 procents självförsörjningsgrad, menade han.

Nästa tema var extremväder och behovet av stormportar
Göteborg ligger i riskzonen för översvämningar och det kan behövas byggas stora portar som hindrar vattnet att översvämma delar av centrala Göteborg. Då tillkommer även behovet av stora pumpsystem som kan hantera Göta Älvs flöde, som ju inte stoppar vid höga flöden. Och ett sådant system behöver även inkludera Nordre Älvs flöde vid Kungälv. Först ut att kommentera var Johan Zandin, som menade att detta är mycket komplext och sannolikt mycket dyrt. Varje portsystem kan komma att kosta som en Västlänk. Staten måste hjälpa till, Göteborg klarar inte denna investering själv. Joakim Järrebring bekräftade att detta behöver ses som ett nationellt intresse och att flera kommuner berörs direkt av frågan. Han trodde också att större bolag som har direkt nytta av klimatskyddet kan behöva bidra till finansieringen av systemlösningen. Rickard Nordin pekade på hur man gjort i Nederländerna där man kopplat finansieringen av sitt skyddssystem till vattenfrågan. Alla behöver vatten och en mindre avgift kan knytas till detta. Han nämnde också att det finns en klimatanpassningsutredning. Katarina Luhr knöt an till detta och nämnde att klimatanpassningsutredningen delvis gick emot de direktiv utredningen fått av regeringen. Om vi inte börjar i tid kommer vissa kommuner att lämnas i sticket, dvs stå utan klimatanpassningsstöd. Hon nämnde särskilt Stockholms och Mälarens unika situation, där Mälaren är dricksvattentäkt för två miljoner människor. Bräckt vatten från Östersjön får inte bryta in i Mälaren.

Nästa tema var transportsystemet
Rickard Nordin inledde med att sammanfatta frågan till att bestå av tre delar: bilen, bränslet och beteendet. Vi behöver minska åkandet, tåget behöver byggas ut och han avslutade med att det faktiskt går att halvera utsläppen från transportsektorn. Joakim Järrebring betonade hur viktigt det är med en utbyggd infrastruktur för kollektivtrafiken. Johan Zandin betonade kollektivtrafikens roll och hur viktig den är för landsbygden. Han nämnde även problemet att hyresgäster har svårare att ordna laddning av elbilar, jämfört med villaboende. Katarina Luhr ansåg att vi behöver individualisera lösningarna så att vi stödjer bilpooler och ger mer stöd till bilbyte. Samhället är planerat för bil, något som går att ändra på. Hon lyfte även ett färdmedelsneutralt reseavdrag som en dellösning, men också att vi kan utnyttja befintlig bilpark bättre, inte minst de kommunala bilar som annars står still vissa tider. Kollektivtrafiken behöver byggas ut och befintliga bilar användas hela sin livslängd. Rickard Nordin påpekade att den gamla miljöbilsbonusen bara gällde för nya bilar, vilket är en begränsning. Den nya bonus som har införts har en annan geografisk och inkomstrelaterad begränsning som också skapar orättvisa. Bekymret är generellt att fossilt bränsle är för billigt och att vi behöver prissätta andra värden. Det är också märkligt att bilpoolsbilar och hyrbilar har olika moms.

Forskarna kommenterade diskussionen
Frances Sprei menade att EU troligen inte kommer att ge Sverige ett undantag för pris vid pump. När det gäller att elbilar ofta är tyngre betonade hon att även fossildrivna bilar tenderar att bli större och större. Hon argumenterade för att ett bonus-malus-system fungerar bra för bilmarknaden. Jörgen Larsson menade att koldioxidskatt är ett bra styrmedel, men tillade samtidigt att det sannolikt är svårare att höja den än att sänka den. Kanada har en modell av beskattning där intäkterna går direkt tillbaka till medborgarna. Rickard Nordin sa att EU:s nya utsläppshandel skulle kunna göra att den återbetalas. Koldioxidskatt riskerar att bli en fattigdomsfälla, menade han. Johan Zandin lyfte frågan om laddplatser vid allmännyttans hyreshus som något som behöver åtgärdas och Joakim Järrebring varnade för den orättvisa som kan uppstå när boende i flerbostadshus ofta inte kan ladda bilen genom sitt eget elavtal, utan hänvisas till dyrare kommersiella laddlösningar.

Nästa tema handlade om skogen
Joakim Järrebring lyfte behovet av mer kontinuitetsskogsbruk och att staten har chans att gå före i omställningen. Skogsbruket måste bli resilient, menade han. Johan Zandin nämnde att staten är skogsägare och därmed kan visa andra skogsägare hur arbetet kan bedrivas och bli lönsamt samtidigt som skogens klimat- och miljönytta säkras. Katarina Luhr slog fast att skogen behövs och att återvätning av marker kan vara värdefullt, liksom att satsa på mer blandskog och kolinlagringsavtal, där skogsägare kompenseras för att inte avverka sin skog. Rickard Nordin nämnde att skogen även ger oss viktiga råvaror och att skogen faktiskt växer mer i ett varmare klimat. Han tog också upp vissa skogsägares rädsla att bli av med skyddsvärd skog, så som regelverket ser ut idag.

Kvällen avslutades med några publikfrågor
Det kom så några frågor från publiken och svar från panelen om den ökande konsumtionen, om flygskatt, om cirkulär ekonomi, om reparationsavdrag, om en ökande tjänstesektor och en idé om fjorton-timmars-resor till centraleuropa med tåg. Frågorna och svaren är många och plötsligt hade två timmar gått.

Stort tack till de medverkande och till IfM för en givande kväll.

Länktips till IfM:s kvällen, inspelad:
https://youtu.be/VU65ykwjzSY