Tag Archives: Göteborg

Perspektiv på Kina och Sverige

Posted on by
3

Förre Volvochefen Leif Johansson, tidigare kommunstyrelseordföranden Göran Johansson och ordföranden i tankesmedjan Global Utmaning, Kristina Persson var inbjudna talare den 4 november 2013 på ett seminarium anordnat av bland andra europaparlamentariker Olle Ludvigsson (S). Rubrik: ”Kina- risk eller räddning för jobben i Sverige och Europa?” Kvällen utvecklades till en intressant mix av perspektiv på att göra affärer i Kina. (Se även länkar till referat och föredrag längst ner på sidan).

Långsiktighet i affärerna
För mig är Leif Johanssons perspektiv väldigt tydligt. För att lyckas i Kina måste man tänka långsiktigt, vara uthållig och medveten om att systemet är dualistiskt, dvs vid sidan av en chef för en motpart finns det ofta en partiföreträdare som bevakar kommunistpartiets intressen. Leif betonar också att det är bra för Sverige om det går bra för Kina. På en publikfråga hur han ser på Joint Venture-företag understryker Leif att det viktiga är att parterna arbetar för att det ska gå bra för Joint Venture-företaget och inte ensidigt försöker bevaka egenintressen i en sådan konstruktion. Hur fort samhället utvecklas illustrerar Leif med två jobb han själv haft på banken och på bandet i unga år. ”Inga av dessa jobb finns kvar idag. De är ersatta av datorer och robotar.”

Nordiskt samarbete
Kina står inför stora investeringar på flera områden, bl.a. miljöteknik och förnybar energi, områden där Sverige har goda förutsättningar att exportera till Kina. Vi har en mängd små och medelstora företag, som har svårt att ensamma verka på den kinesiska marknaden. Där borde svenska staten vara mer aktiv, anser Kristina Persson. Vi skulle också kunna nå längre och bli mer intressanta om de nordiska länderna hade ett mer utvecklat samarbete på detta område. Även tjänstesektorn är viktig när kineserna öppnar upp för etablering på det området. Det vi ska konkurrera med är bättre produkter och system. Välgång bygger välfärd.

Görans roll
Göran Johansson exemplifierar sina Kina-erfarenheter med några historier om små företag som genom att finnas med i marknadsföringen runt ostindiefararen Götheborg lyckades komma in på den kinesiska marknaden. Han talar också om vikten av att ha skoj även i formella sammanhang och drar ett par anekdoter från sina Kina-besök. Det är ingen som minns en fyrkantig person, säger han, men har haft roligt blir minnena positiva.

Tålamodet slut?
Intressanta kommentarer står Sylvia Schwaag Serger för. Sylvia är direktör på VINNOVA med ansvar för internationella strategier. Hon berättar ur ett personligt perspektiv om vänner i Peking, som är arga på gränsen till förbannade på ett system som skapar så dålig luft och så dålig miljö att livet blir hälsofarligt. Hon beskriver människor som är på gränsen till att nå en punkt då tålamodet tar slut. Om någon vecka påbörjas nästa session i den pågående partikongressen. Att partikongressen måste adressera de akuta frågorna är uppenbart, menar Sylvia.

Bra utbildning på alla nivåer
Gemensamt för alla talarna är hur de betonar att Sveriges konkurrenskraft hänger samman med att hela utbildningssystemet, från förskola, grundskola, gymnasium och upp till universitet måste bli bättre. Det handlar om både bredd och topp. Vi ska också ta vara på vår unika vuxenutbildning och fortbildning säger Göran Johansson. Sylvia Schwaag Serger pekar på att kinesiska studenter inte primärt söker sig till svenska universitet, något som kommer att missgynna Sverige. Det skrivs en del gemensamma forskningsrapporter, där svenska och kinesiska forskare publicerar sig, men det är oroande att de utländska studenterna väljer bort våra högskolor för att de inte upplevs hålla högsta klass. Sylvia menar att förändringen med avgifter på studenter från utlandet har mindre betydelse. Är utbildningen bra söker sig studenterna hit. Kvalitet lockar och skapar en hög lägstanivå i utbildningen.

Att förändra
Mina slutsatser från dagen är att nyckeln för Sverige att hålla högsta klass på utbildningen, att samverka i Norden och EU för att bli intressanta, samverka mellan universiteten och mellan fakulteter för att bli tydliga och heltäckande och att vi blir bättre på att kommersialisera alla de forskningsresultat som har potential att resultera i företagande. Vi har en lång tradition av innovationer och ingenjörskunnande, som nu riskerar att gå förlorad, när ungdomar inte längre väljer naturvetenskap och teknik, något Leif Johansson uttrycker ett stort bekymmer över.

Att utnyttja
Vi har en fördel med vår ledarstruktur, självständiga grupper och icke-hierarkiska tradition. Vi har också en närhet mellan de styrande och de styrda, ett osynligt kontrakt mellan makthavarna och befolkningen som är unik. Vi har en grundinställning att samhället är bra för den enskilde. Till skillnad från många andra länder är vi än så länge förskonade från korruption och svågerpolitik. Låt oss vara snabbfotade och innovativa även i relation till den globala utvecklingen.

Att inte glömma bort
Det som inte talas om så mycket denna kväll är den principiella problematiken kring vår ökande produktion och konsumtion, som kräver råvaror och energi på ett icke hållbart sätt. Kvinnorna i panelen problematiserar förvisso kring de effekter av Kinas snabba utveckling som vi ser, men när ska debatten om ett slut på den linjära ekonomin föras? Tillväxt som vi känner den är både i teorin och i praktiken en återvändsgränd. Samtalet förs fortfarande inom gränserna för det bestående systemet.

Länktips: Arrangörernas sammanfattning av seminariet här

Kristina Perssons föredrag i sin helhet här

Gräsrotsinitiativ: Staden vi vill ha

Posted on by
1

Sociala medier kan stödja demokratin. Snabbheten och effektiviteten med masskommunikationskanaler som Facebook och Twitter och individkommunikation som mejl och sms bidrar till detta. Allra viktigast är ändå mötet, att få ta del av varandras tankar och önskningar. Nya folkrörelser etableras när de snabbt når sina intressenter och upplevs som relevanta.

Nya medborgarinitiativ
I tidningen ETC skrev man nyligen om nya medborgarinitiativ. ”Medelklassupproret” och ”Staden vi vill ha” var två av dem som nämndes. (Länk se nedan). Samhälls-engagemanget finns hos enskilda och grupper av medborgare, men ofta utanför partipolitiken. Man finner andra former, där var och en känner sig medskapande och fokuserade inför en viss fråga eller uppgift och där steget mellan ord och handling är kort.

Bostadsdagen 26 oktober 2013
Igår genomförde nätverket ”Staden vi vill ha” Bostadsdagen på Stadsmuseet i Göteborg, med deltagande av ett hundratal personer. Tre teman presenterades och genomfördes: Bygga billigt (och bättre), Bo annorlunda samt Renovera demokratiskt.
Forskare, idébärare, entreprenörer, företagare och politiker gav sina perspektiv på byggandet och boendet innan vi i en skickligt genomförd workshop-process deltog i formandet av ett tjugotal handlingsplaner inklusive konkreta uppgifter, motiv, tillvägagångssätt, tidplaner och ansvarsfördelning. Ett skolexempel på hur en heldag kan lotsa deltagarna från intresse till handling. Nedan ett utdrag ur dessa konkreta handlingsplaner.

Byggande  – mycket i relation till kommun och allmännyttan:
1. Bjuda in allmännyttan till en dialog om roller och ansvar,
2. Säkra att allmännyttan fångar upp och ser värdet med medborgarnas konkreta initiativ,
3. De som vill starta en byggemenskap saknar en motpart hos allmännyttan,
4. Verka för en ökad transparens i markanvisningsfrågor,

Boende – mycket om att tänka utanför ”boxen”
5. Tillåt flyttbara bostadsmoduler, kanske friggebodar, för att lösa akuta frågor,
6. Möjliggör temporära boenden på villatomter och outnyttjad mark,
7. Möjliggör boende i koloniträdgårdar,
8. Civilsamhället behöver organisera nya boendeformer, bl.a. för gemenskapsboenden,

Dialog och kunskapsprocesser – om att öka förmågor
9. Genomför föreläsningsserie i självbyggeri och byggemenskaper,
10. Lyft det sociala perspektivet, återvinningsidéer, ett öppet hus för nya idéer,
11. Kartlägg opinionsläget kring boendeinflytande och medborgarinitiativ,
12. Genomför studieresor för goda exempel (t.ex. vill Bo ihop resa till Borås),
13. Ta vara på möjligheten att starta odlingsprojekt med Stadsnära Odling,

Övergripande perspektiv
14. En permanent mötesplats för stadsutvecklingsfrågor: Staden vi vill ha i Älvrummet,
15. Inrätta ett råd för bo- och byggfrågor bestående av representanter från olika håll,
16. Inrätta en Social Science Park, (en idé jag ska återkomma till en annan gång),
17. Inse betydelsen av fokus på samhällsvinst istället för företagens vinstintresse,

Reflexion om Älvrummet
År 2021 fyller Göteborg 400 år. Förra året gjordes en idéinsamling hos allmänheten som resulterade i en bok med 1680 förslag. Många av de idéerna speglade förväntningar och förhoppningar hos göteborgarna om vad ett hållbart Göteborg innebär. Flera av idéerna behöver utvecklas vidare och finna sin konkretisering. Någonstans i staden behöver allmänheten, civilsamhället och olika grupper mötas för att lyssna och ta del av varandras idéer. Ungefär som Bostadsdagen, fast ännu bredare. Älvrummet finns som en resurs mitt i staden och skulle kunna fungera just som en sådan öppen mötesplats, där medborgarna själva får mötas och ta del av varandras tankar. ”Staden vi vill ha” skulle kunna vara en första ”arrendator” av Älvrummet några timmar per vecka, några gånger per månad eller vad som är rimligt.

Mötesplatsens nytta
Det kan vara så att en mötesplats för föreningar och nätverk är precis det som behövs för att på ett konkret sätt fånga upp initiativ, diskutera lösningar och synliggöra goda exempel. Kommunens förvaltningar och bolag, politiker och tjänstemän får då en utmärkt möjlighet att lyssna på önskemål och förslag vid sidan av de partipolitiska kontakterna. Riktade inbjudningar och aktiviteter kan bidra till att synliggöra minoriteters önskningar. Vi får en mer levande dialog och ett sätt att bygga det hållbara samhället på en mångfacetterad bild av vad det goda samhället egentligen är.

Festligheterna år 2021 är en utmärkt deadline att arbeta mot. Hur vill vi att staden ska fungera när vi fyller 400 år? I vilken riktning ska staden utvecklas?

Länktips:
ETC-artikel: här
Staden vi vill ha här
Föreningen för byggemenskaper här
Folkhemsbyggarna här
Jag vill ha bostad nu / Göteborg här
Ecovillage Svandammen här
Omställning Göteborg här
Pennygångens Framtid här
Kollektivhus nu här
Under samma tak här
Göteborg 2021 här

Biobaserad ekonomi och allmänintresset

Posted on by
Reply

Varje kommun med självaktning sätter upp mål för när man ska vara klimatneutral eller fossiloberoende. Exakt hur man mäter och verifierar dessa mål kan diskuteras, men ambitionen finns ofta hos ledande lokala politiker. Bra så. Vi måste dra igång ett förändrings- och utvecklingsarbete för att fasa ut fossilbränsleberoendet och föra in förnybara energislag där så är möjligt. Och det börjar bli bråttom. Biologisk råvara är en väsentlig del av omställningen.

Bioekonomi eller biobaserad ekonomi ?
Utveckling värderas i ekonomiska termer. Det är därför inte förvånande att politiker och fackfolk talar om ”bioekonomi” och ”biobaserad ekonomi” när man ska beskriva hur de förnybara energisystemen och råvarorna ska ersätta fossilberoendet. Begreppen är även i högsta grad sektorsövergripande. Den 18 september 2013, på ett seminarium anordnat av GAME (Gothenburg Action for Management of the Environment, se länk nedan), blev det tydligt att man såväl i Sverige och Norden som i övriga Europa har svårt med definitionen av begreppen. Det finns inga entydiga definitioner och framför allt i EU-sammanhang riskerar olika tolkningar leda helt fel, att man talar förbi varandra.

Både och / antingen eller
Louise Staffas från IVL Svenska Miljöinstitutet redogjorde på seminariet för hur de olika nationella strategierna ser ut på området och tydliggjorde också hur olika länder använder begreppen på ett sätt, som öppnar upp för feltolkningar. Det enda rimliga är att, som också föreslogs på konferensen, att bioekonomi ses som en del av den rådande ekonomin, där råvaror från skog och annan odling gör nytta som en del av den helhet vi ser idag. Och att den biobaserade ekonomin beskriver ett skede, där förnybara råvaror har ersatt de rådande fossilbaserade systemen. Alltså: Bioekonomi är både och. Biobaserad ekonomi är antingen eller.

Gränsöverskridande samarbeten
Johanna Mossberg från SP klargjorde på seminariet att en omställning till en biobaserad ekonomi handlar om att se på råvaror, processer och produkter ur flera perspektiv samtidigt. Den handlar om att skapa nya värdekedjor, fler processer, nya multidisciplinära kluster, andra logistiklösningar, gräns- och branschöverskridande samarbeten och en stor portion flexibilitet. Långsiktighet och riskminimering måste också arbetas in. Att även EU är inne på dessa tankespår visade Jan Svensson från FORMAS, som bl.a. berättade om projektet www.bridge2020.eu .

Regeringen föreslår ett pilotprojekt
Regeringen företräddes av statssekreterare Magnus Kindbom, som flera gånger återkom till bekymret att de båda begreppen saknar enhetlig definition. (Jag föreslog honom att konsekvent i förhandlingar och diskussioner själv precisera vad han avser med de respektive orden och på så sätt tydliggöra den svenska ståndpunkten.) Statssekreteraren lyfte i övrigt fram en del i den nya statsbudgeten som innehåller pengar för att fånga läckande metangas från lantbruk och göra denna gas tillgänglig som energikälla – ett dubbelt nyttigt pilotprojekt för södra Sverige. Publiken började genast argumentera för att Västra Götaland ska räknas som ”södra Sverige”….

Skog + kemi = Sant
En annan huvudpunkt för dagen var att Lena Heuts från Kemiindustriklustret i Stenungsund redogjorde för det samarbete som nu växer fram mellan skogsindustrin och kemiindustrin. Skogens råvaror kan användas som substitut för fossil naturgas etc. Exakt hur de slutliga lösningarna ser ut, vem som tar vilka beslut etc är inte klarlagt, men att det finns ett ömsesidigt intresse hos de olika industrigrenarna var tydligt. Att fasa ut fossila råvaror och istället bygga värdekedjor kring skogsråvara låter både rimligt och genomförbart.

Särintresset och allmänintresset
Det som inte framkom och som ”någon” borde titta närmare på är hur en sådan strukturomvandling kan göras på ett hållbart sätt. Särintressena, skogsbolag och kemikaliebolagen, och deras samarbetsorganisationer bevakar säkerligen företagens och branschernas intressen i detta nya samarbete. Men vem säkerställer allmänintresset? Hur vet vi att den lösning parterna enas om även är långsiktigt och samhällsekonomiskt optimal och hållbar? Vems ansvar är det att ansvara för helheten?

Länktips: www.gamenetwork.se

www.bridge2020.eu

Ett torg för alla på lika villkor

Posted on by
Reply

Precis där jag bor i Linnéstaden i Göteborg har man gjort om en infartsgata till en bussgata och samtidigt passat på att fräscha upp ett litet torg som heter Sveaplan. Ny beläggning, lite planteringar, torgkänsla osv. Nordenskjöldsgatan byter, i alla fall delvis, karaktär från traditionell stadsgata med parkeringsfickor till torggata.

Synd om affärsidkare
Arbetet har tagit lång tid och kostat mycket pengar. I media och sociala fora ondgör sig många över försämringar för bilismen och störningar som inneburit stora förluster för affärsidkare i området. Helt perfekt har inte ombyggnaden skett, kan man säga. Men vad händer på ett torg som återerövrar marken?

Öppenhet – både möjlighet och hot
Känslan när man går på den stensatta torg/gatumarken, där bilar, cyklar, gående och serveringar förväntas samsas intuitivt, är att platsen har blivit mer jämlik. Vi rör oss alla på ett mer jämlikt sätt. Inga övergångsställen som tvingar gående att anpassa sina rörelser till fordonens hastighet och riktning. Inga parkeringsfickor, där bilarna tidigare automatiskt tog utrymme. Men heller inga skyddsräcken eller säkerhetszoner. Är man långsamtgående pensionär med dålig syn, småbarnsmamma med spralliga barn eller vinglig cyklist får man liksom skylla sig själv om det händer något. Man är utlämnad.

Reaktioner
Den segregering och den prioritering i trafikslag, som gäller i andra delar av staden och som gällt även här, som också strukturerat flödena i hastighet och tillhörighet är borta. Platsen är allas. Några serveringar har förstått möjligheten och sprider ut sina bord och stolar så långt de vågar. Bilister tvekar. ”Får man köra här”? Andra kör på som vanligt. ”Här har jag alltid kört och här ska jag fortsätta att köra”. (Typ).

Form och innehåll
Exemplet får mig att reflektera över form och innehåll. Hur väsentligt det är att ha rätt form för det innehåll som eftersträvas. Ska platser vara tillgängliga för alla, ska formen stödja den funktionen. Ska människor mötas är det mötet som är centralt. Är det logistik och förflyttning som är syftet måste rummet gestaltas för detta. Jag funderar över Järntorget.

Järntorget
Är det oklarheten i syftet med Järntorget som stör? Det är en väsentlig knutpunkt i kollektivtrafiken västerut från och till centrum, samtidigt som torget försöker locka oss att stanna upp vid fontänen, vid kiosker, butiker och serveringar. Bilarna har fösts undan till två sidor, men spårvagnsgnisslet skär fortfarande sneda cirkelsegment genom helheten. Är det detta som hindrar Järntorget att bli ett riktigt torg? Kompromissen, som inte blir bra?

Överför tänket till andra områden
Vilken tur att jag inte är arkitekt och behöver förhålla mig professionellt till frågan. Nu kan jag bara fånga upp mina egna och andras reaktioner på stadsrummets gestaltning och fundera fritt. Troligen har form-och-innehålls-gestaltningen stor betydelse för många fler sammanhang. I projekt, där man vill skapa delaktighet och dialog. I festivaler som ska kännas tillgängliga, osv. Sveaplans öppna torg- och gatuyta kanske kan inspirera på helt andra områden. Vad vet jag?

Att utveckla en stad: Några slutsatser

Posted on by
Reply

I en stadsdeltidning, Tidningen Nordost, utgiven av Direktpress, är huvudnyheten i nr 16 att Göteborgs stora utvecklingsprojekt ”Utveckling Nordost” får kritik av föreningar och personer verksamma i Angered och Bergsjön. ”Man borde bjudit in alla föreningar och gett tydlig information så att vi alla tillsammans hade kunnat arbeta mot det gemensamma målet.” Och ” … viljan är god… men… när det väl gällt har befogenheterna saknats”. Hur ska egentligen en stad utvecklas?

Vad och var
Utveckling Nordost pågår 2011 – 2013 och är hälftenfinansierat av EU och har en total budget på över 120 millioner kronor. Projektet drivs i bolagsform och har fokuserat på fyra områden: nya jobb, kultur, nya mötesplatser och ett gott liv i Angered och Östra Göteborg, som är förvaltningarnas namn för de geografiska områden som inkluderar Hammarkullen, Hjällbo, Kviberg, Kortedala, Bergsjön, Lövgärdet osv.

Projekt är inte lämpliga för processer
Under 2012 hade jag förmånen att få göra några månaders punktinsats i projektet. På så sätt fick jag även en inblick i projektets arbetssätt, metoder och drivkrafter. Mitt intryck är att projektformen är svår att utgå ifrån för att genomföra bestående förändringar. Det handlar om processer, om relationer, om att bygga förtroenden och medagerande. Sådant passar dåligt in i projektformens strikta ramar. Projekt är hierarkiska. Processer är relativa.

Framtiden som ett planerat projekt
Projekt måste fördefinieras (”Vad vill ni göra?”), förfinansieras (”Vad kommer det att kosta”) och kvalitetssäkras för att inte landa snett som det nerlagda ungdomsprojektet ”Upp!” (”Har ska det organiseras?”). Kvar efter dessa åtgärder blir ett litet manöverutrymme för improvisation, där idéer kan fångas upp i takt med att de utvecklas i samråd med boende, företag och andra intressenter. Eller som projektledaren Susan Runsten säger i tidningsintervjun: ”Eftersom det här är ett EU-projekt var vi tvungna att komma på formuleringarna i förhand för ansökans skull.” Verklig utveckling, och särskilt mänsklig sådan, kan inte planeras fram i alla detaljer. Man kan ge ramar och förutsättningar, men sedan måste det finnas ett utrymme för själva växandet. Och tur är väl det.

Bra eller bättre ?
Projektet gör trots allt en massa bra saker. Ett stort antal delprojekt genomförs, en del med riktigt stor potential att göra nytta under många år framöver. Det är bra och det kommer att göra skillnad. (Jag hoppas få tillfälle att återkomma till några av dem senare i år).
Men ändå dröjer känslan kvar – vad hade kunnat åstadkommas för 120 miljoner? Om pengarna hade kunnat användas på ett sätt som fullt ut involverade företag, boende, fastighetsägare, skolor, idrottsföreningar, kulturföreningar och andra intressenter i ett tidigt skede?

Olika förväntningar
Flera av de boende i Bergsjön pekar på den lokala kraften, föreningarna, eldsjälarna, som de anser staden/projektet missar att bjuda in på rätt sätt. Dialogen har varit bristfällig, det har funnits en otydlighet på vilket sätt projektet skulle knyta an till det som redan pågår i föreningslivet och bland de som bor och verkar i stadsdelarna. Förväntningarna har antagligen varit orealistiska. När Göteborgs Stad informerar om att man tänker satsa stora pengar i utveckling av eftersatta stadsdelar väcker det naturligtvis förhoppningar hos dem det berör. Att det finns strikta regelverk kring hur skattepengar får användas ska vi vara tacksamma för. Men baksidan av detta är att det uppstår helt olika bilder och förväntningar på vad som kommer att kunna hända när pengarna väl ska användas.

Jämbördigt erfarenhetsutbyte
En dellösning måste vara att skapa kontinuitet i relationerna mellan staden (SDF), lokalt näringsliv, bostadsbolag, föreningsliv och lokala aktörer i övrigt. Så att det finns en kontinuerlig ömsesidig förståelse för vilka frågor medborgarna tycker är viktiga, vad man arbetar med, vilka idéer som utvecklas, vilka nya företag som är på gång att etableras osv. Ett mer jämbördigt erfarenhetsutbyte än när staden ska ”hjälpa” de ”behövande”. (Vilket också behövs, men har en annan karaktär på relation och åtgärder).

Några slutsatser
– Hållbarheten byggs underifrån, men samordnas bäst på en högre nivå.
– Förnyelse och förvaltning kräver olika perspektiv och olika kompetenser.
– Kontinuitet, processer, med dialog på olika plan och i olika syften är avgörande.
– Delaktighet, ansvarsfördelning och tydlighet i rollerna är andra viktiga parametrar.
– Involvera lokala eldsjälar och föreningar och skapa handlingsutrymme för utveckling.
– Gör det tillåtet att misslyckas med enstaka delar, bara ambitionen var rätt.
– Helhetsperspektivet har svårt att rymmas i det kommunala delperspektivet.
– Specifikt Göteborg: Knyt an arbetet till 400-årsfirandet.

Länktips: www.utvecklingnordost.se

Trängselskatt: Så blir folkomröstning ett verktyg

Posted on by
5

I Göteborg diskuteras en eventuell folkomröstning om trängselskatten i dagstidningarnas insändarsidor, på nyhetsplats och på ledarsidorna. Frågan kan sägas illustrera synen på demokrati och hur vi vill att folkviljan ska komma till uttryck. Å ena sidan vill vi som medborgare att politiker gör kloka avvägningar och använder våra skattepengar på ett rimligt sätt. Å andra sidan vill vi inte bli överkörda när ett beslut inte känns tillräckligt förankrat. Vi vill ”vara med” och ta de större besluten, på något sätt känna oss delaktiga.

Det gick snabbt
Uppgörelsen om Västsvenska paketet inkluderar flera parter och bygger på en blocköverskridande överenskommelse om de ekonomiska teknikaliteterna. När det lossnade i förhandlingarna för flera år sedan fanns det inte tid för en avstämning med opinionsläget. Paketet löste en mångårig fråga på ett nytt sätt. Infrastruktursatsningen för Göteborg med satsningar på både vägar och järnvägar kopplades till miljöförbättrande avgifter som senare kallades skatt. Kompromissen ledde till ett informationsmässigt underskott i relation till medborgarna.

Frågan väcker engagemang
Nu har ett parti uppstått som en reaktion på hanteringen (Vägvalet), en kvällstidning agerat opinionsbildare (GT med sin namninsamling) och (M) tagit ställning för en folkomröstning, trots att man varit med om att bejaka Västsvenska paketet. Debattörer har påtalat svårigheten att hantera ett eventuellt negativt folkomröstningsutslag. Men egentligen är frågan inte så svår.

Flera olika skäl till motstånd
Motståndet handlar om flera olika saker. Några är negativa till ytterligare pålagor på bilisterna (eftersom bilen länge varit norm i samhällsplanering och skattesystem). Några vänder sig mot den tekniska lösningen med en dyr tunnel under staden. Några anser det vara rimligt att så stora beslut som det Västsvenska paketet hade behövt debatteras innan beslutet togs. Ytterligare några pekar på att många boende i andra kommuner också måste få folkomrösta eftersom de påverkas i sitt val av pendlande m.m. Slutligen finns det några som drabbats av den fysiska placeringen av betalstationerna, där tex deras bostad och deras garage hamnat på olika sidor om en betalstation, eller där handlare i Bäckebol märker att placeringen förändrat resandeflödet och kundunderlaget.

Komplexitet
Folkomröstningsinstrumentet är intressant. Makten utgår från folket, heter det. Men det är svårt att folkomrösta om komplexa frågor som hänger ihop med andra beslut. Vi hade en folkomröstning i Sverige på 50-talet om införande av högertrafik. Frågan var relativt enkel. Höger eller vänster. Det blev nej till högertrafik. Som tur var hade vi kloka politiker som trots detta beslutade om införande av högertrafik den 3 september 1967. När det gäller trängselskatten är frågan mycket mer komplex. Hela infrastruktursatsningen kan skjutas på framtiden och med säkerhet bli dyrare om det uppstår ett tidsmässigt vakuum i väntan på en annan finansiering än bilisternas passager av betalstationer.

Det kloka med en folkomröstning
Om det inte blir en folkomröstning kommer klyftan mellan ”de som bestämmer” och ”vi vanliga medborgare” att öka. ”De gör som de vill – vi har ingen talan”. En del kallar det politikerförakt. Snarare är det frågan om ett ointresse för samhällsfrågor. Samhället ska bara fungera. Finnas där när vi behöver det. ”Vi väljer ju politiker som ska sköta ruljansen.” Men tidsandan och tillfälliga opinioner spelar också in. Paradgrenen hos (S) att lyssna på rörelsen fungerar sämre när medlemstalen sjunker och komplexiteten i framtidsfrågorna ökar. Gamla lösningar som fungerade i en växande ekonomi har inte längre samma verkan. 1970-talets kollektiva ideal har sedan Reagan/Thatcher ersatts av ett individualiserat perspektiv. Jag tror att Göteborg skulle må bra av att genomföra en folkomröstning.

Tre frågor
Men folkomröstningen måste då göras kring tre olika frågor. Eventuellt med fler än två svar på varje fråga. De tre frågorna bör handla om:
– Trängselskatten. Ska den vara kvar, tas bort eller förändras i de delar som inte fungerar?
– Västsvenska paketet. Ska vi genomföra bygget av vägtunnel, ny centralstation, järnvägstunnel etc – ja, nej eller ja efter ny utredning kring de tekniska lösningarna ?
– Finansiering. Hur ska projekt som det Västsvenska paketet betalas? – Genom höjd kommunalskatt för alla kommuninnevånare i Västra Götaland och Halland – Genom höjd kommunalskatt för enbart göteborgare – Genom avgiftsfinansiering av typen betalstationer.

Att ge politikerna tillbaka frågan på rätt sätt
Med detaljfrågor på detta sätt respekteras ett önskemål om att få uttrycka sin åsikt samtidigt som folkomröstningen ger möjlighet till nyanserade svar av typen ja till två av tre frågor ovan. Det blir därefter en politisk process att tolka och genomföra folkviljan.

Vi tål inte hur många försämringar som helst

Posted on by
Reply

Det finns en överenskommelse i Sverige och i de andra nordiska länderna. En tyst överenskommelse som utgår ifrån att staten i huvudsak gör rätt och skapar ett bra samhälle för medborgarna och att dealen är att vi alla betalar skatt för det som staten, kommunerna och våra myndigheter tillhandahåller: skola, vård, omsorg, sociala skyddsnät, infrastruktur, försvar, säkerhet, brandförsvar, barnbidrag, pensioner, grundtrygghet osv. Vi får se upp så att inte denna överenskommelse spricker.

Förväntningar
Om vi inte har ett polisväsende och ett försvar som kan hantera individuellt uppleva hot eller hot på nationell nivå uppstår en oklarhet: vad är det vi betalar för? Om inte sjukvården klarar att ge gamla och sjuka den vård och omsorg som vi anser rimlig tappar vi tilltron till samhället. Om inte skolan ger varje barn och ungdom en bra start i livet, om inte våra vägar, järnvägar, spårvägar och kollektivtrafik fungerar blir konsekvensen att vi slutar tro på våra demokratiskt valda företrädare. På varje område har vi på senare tid sett problemen växa.

Tvång?
Överenskommelsen tål några svackor och bakslag. Men inte på alla områden och inte samtidigt. Spårvagnseländet och biljettsystemseländet i vårt närområde är två konkreta exempel på misstag som inte borde få förekomma. När det gäller spårvagnarna hävdar de ansvariga politikerna att man inte kunde välja annat än det billigaste alternativet – då, anser man, hade politikerna både dragit på sig formell kritik och opinionens kritik. Man ansåg sig ”tvungna” att handla upp de italienska spårvagnarna.

Spårvagnarna avgörande för Göteborg
Naturligtvis hade man kunnat undvika att köpa de vagnar vi nu kommer att få leva med. Naturligtvis hade det varit möjligt att skriva upphandlingen så, att slitaget på spåren hade varit en viktig parameter, naturligtvis hade man kunnat kräva referenser på system som under 10 år klarat de svåra driftsförhållanden, luftfuktighet, salt osv, som gäller i Göteborg. Naturligtvis hade man kunnat kräva att få följa arbetet i fabriken för att under produktionsfasen säkerställa att rätt antikorrosionsbehandling användes, att rätt hjulaxlar, motortyper osv monterades. Naturligtvis hade man kunnat begära en prototypserie på några få vagnar som skulle gå på försök under värsta tänkbara väderförutsättningar. När vi nu har spårvagnar istället för tunnelbana som det kapacitetsstarkaste kollektivtrafiksystemet så skulle alla aspekter av nyleveransen noga övervägts i förväg. Det fick ju inte gå fel. Hela kollektivtrafiksystemet i Göteborg bygger ju på att vagnarna rullar och fungerar vecka in och vecka ut i 30 år eller mer. Man hade kunnat ta in oberoende experter, man hade kunnat lägga ribban på en säkrare höjd. Det hade sannolikt varit samhällsekonomiskt lönsammare och det hade definitivt stärkt förtroendet för det politiska systemet.

Försämringar
Det komplicerade och för spontanbesökaren närmast obegripliga biljettsystemet för att resa kollektivt är ett annat exempel. I dagens samhälle ska saker och ting fungera. Vi har hela världen i vår mobiltelefon, allt från kompisars adresser, all information om var jag hittar det jag letar efter, kontouppgifter och personliga fakta, nyheter, biljetter etc. Inte nog med att det valda biljettsystemet i grunden inte utgår från resenärens sätt att bete sig – nu har livlinan med sms-biljetter förändrats så att turister och tillfällighetsbesökare får ännu svårare att åka kollektivt. Varje sådant utvecklingssteg som upplevs som en försämring är förödande för tilltron till det gemensamma, det skattefinansierade.

Inrätta remissinstanser
Min slutsats är att ingen ser till helheten. Varje delbeslut kan se klokt ut på papperet. Men ur ett samhällsperspektiv och ur en allmän känsla av att allt blir bättre är det nu på många områden som medborgarna upplever försämringar. Det ska inte behöva vara så. En lösning skulle kunna vara att inrätta både permanenta och tillfälliga remissinstanser, som ur olika perspektiv får ge synpunkter på de större besluten, de som påverkar vardagen för många. Det hade även varit en användbar mekanism inför beslutet om Västsvenska paketet.

Grafen som möjlighet för ekosystemet

Posted on by
Reply

Jag har tagit upp nanotekniken flera gånger på den här sidan (länkar se nedan). Atomslöjd kallas det också. Industritillämpningar, nya läkemedelsapplikationer och smarta nya ytskikt för solceller… det finns många lovande applikationer för den nya tekniken. Många av partiklarna består av metaller, grundämnen som i felaktiga koncentrationer kan vara giftiga för både människa och miljö. Silver är ett av de vanligaste nanomaterialen, men zink, koppar, kol och guld finns också med på listan.

Grafen-satsningen
EU-kommissionen utsåg nyligen grafen (Graphene) till ett av de första s.k. flaggskeppsprojekten, som får otroliga 1000 millioner Euro i stöd för att möjliggöra för 126 forskargrupper från 17 länder att forska och utveckla möjligheterna kring detta lovande nanostora material med unika egenskaper. Chalmers har fått förtroendet att leda denna satsning under 10 år. En fantastisk möjlighet, naturligtvis.

En möjlighet att tänka helhet
Om vi tänker strategiskt för Sverige och Västsverige är det naturligtvis intressant att koordinera industrisatsningar och annan forskning i relation till den möjlighet det 10-åriga flaggskeppsprojektet innebär. Tänker vi dessutom ett varv till skulle Sverige och Chalmers kunna ta ett helhetsgrepp kring nanotekniken just med utgångspunkt i grafen-applikationerna. Säkerhetsfrågorna, livscykelperspektivet, risker, kartläggning, registrering, gränsvärden och lagstiftning runt användande av främmande ämnen i det naturliga kretsloppet skulle plötsligt kunna få en helt ny betydelse både på forskningssidan och för den industriella tillämpningen.

Möjlighet
Tänk om 5- 10 procent av forskningssatsningen kunde få gå till att säkerställa att ekosystemet förblir intakt. Och tänk om den forskningen finge bilda skola för andra främmande ämnen i ekosystemet. Kanske hittar vi då vägar ut ur den svåra sits vi försatt oss i genom att helt sonika blunda för baksidan av industrisamhällets expansion.

Tänk om…

Länktips:
http://christerowe.se/2012/10/nr148-chalmers-och-hallbarheten/
http://christerowe.se/2012/10/nr145-nanoteknik-och-life-science/http://christerowe.se/2012/09/nr125-nationell-plan-for-nanotekniken/

Media och egoismen

Posted on by
Reply

Svenska dagsmedia är med få undantag fixerade vid ett pågående ”nu”. Helst i realtid, i direktsändning, på webben osv, vill man återge och kommentera det politiska spelet. Drömmen för många journalister tycks vara att få partiledare, ministrar eller andra maktens företrädare att avgå i direktsändning. Långsiktiga trender, värderingsförskjutningar och strategiska frågor tappas bort i jakten på sekundsnabba svar. Ett ständigt fokus på lösnummer och tittarsiffror tycks förleda .

Trängselskatt eller finansiering
I Göteborg införs vid årsskiftet det som kallas trängselskatt, men som egentligen har ett huvudsyfte att medfinansiera Västsvenska Paketet, som innebär miljardinvesteringar i infrastruktur för både väg- och järnvägstrafik.  En viss trafikminskning under rusningstid blir det säkert, men kalkylerna bygger på att biltrafikanterna ska stå för miljardintäkter till de stora ombyggnadsprojekten.Totalt beräknas bilisterna bidra med 14 miljarder på 25 år.

Politik utan ansvar
Nu driver tidningen GT en kampanj för folkomröstning om trängselskatten. Ett aktuellt exempel på hur media helt tappat orienteringen. Det man tycks räkna med är att en folkomröstning skulle innebära ett nej till trängselskatten. Och sedan? Ska de 14 miljarderna därmed betalas på kommunalskatten? Vilka kommuner i så fall? Hur ser agendan ut? GT agerar politiskt utan att behöva ta ansvar för följderna. Ansvarstagande politiker på både borgerlig och rödgrön sida beskylls för att inte lyssna. När de istället bör belönas för att de gör de svåra avvägningar om nutid och framtid som Göteborg behöver.

Som man frågar får man svar
”Vill du betala för att transporterna ska fungera bättre?” ”Tycker du att de som använder vägarna ska stå för merkostnaden?” ”Ska Göteborg, liksom Malmö, säkra tätare spårtrafik till centrum genom att byta säckstationen mot en genomfartsstation?”
Så kunde frågorna ha formulerats. Men istället får GT frågorna att låta ungefär:
”Vill du betala mer för att ta bilen till stan?” eller ”Är det OK att bilisterna ´straffas´ med ytterligare pålagor?” De kunde lika gärna frågat ”Vill du betala mer för att få se på TV?”. Som man frågar får man svar.

Finkalibrerad rättvisa
Det finns en del frågetecken kring hur skatten kan göras mer avvägd. Exempelvis kan en ekonomisk vägning göras mellan stadsdelar, mot bakgrund av hur delad staden är. Det kunde vara dyrare att passera vissa betalstationer och billigare vid andra. Man kan öppna för unika undantag, där betalstationerna uppenbarligen skiljt boende från sina garage. Man kan ta hänsyn till en slags likvärdighetsprincip när det gäller att ta sig från bostad till köpcentrum och till återvinningsstation. Alla nya system kräver en finkalibrerad rättvisefaktor för att vinna legitimitet. Det kan säkert finnas förbättringar att göra när systemet varit i drift ett tag.

Anti-folkbildning
Det som är illavarslande är att media, tredje statsmakten, denna gång i form av GT undergräver tilltron till det politiska systemet och positionerar sig som missnöjesmedia. Istället för att belysa vikten av att Göteborg, liksom Malmö, utvecklar kommunikationsmöjligheterna på ett hållbart sätt, agerar GT som en egen politisk kraft. Istället för att konstruktivt lyfta fram på vilka sätt staden och regionen kan moderniseras på logistikens och transporternas område väljer man att populistiskt fråga den retoriska frågan om läsarna vill betala mer – underförstått för det de redan har. Det är att vilseleda och att blunda för de verkliga behov staden och regionen har. Ytligt betraktat ställer sig GT på den ”lilla människans” sida, mot makten. I själva verket är tidningen mest en spegelbild av den dominerande egoism som präglar vår tid.

Det är hög tid att granska media.

 

Dags för Mänskliga Skyldigheter

Posted on by
2

12 – 13 november var det MR-dagarna i Göteborg. Mänskliga rättigheter är tyvärr ständigt aktuella. Civilbefolkning, flyktingar, förtryckta minoritetsgrupper, etniskt marginaliserade grupper… det räcker att ta del av nyhetsflödet ett par dagar så framstår vidden och djupet av förtryck och orättvisor. Jag tog en snabb titt på utställningshallarna för att försöka fånga upp en känsla av vad som rör sig.

Globalt
Ett tydligt fokus är de globala orättvisorna. Kvinnor och barn som far illa. Folkgrupper som blir internflyktingar i sina egna länder. FN-organ som försöker, frivilligorganisationer som ställer upp. Här finns Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Clowner utan gränser och säkert mer än 20 andra organisationer med ett tydligt internationellt engagemang. I utställningen ser jag många unga, vilket ger hopp.

Utanförskap i Sverige
Lika tydligt finns det många fristående organisationer och myndigheter som arbetar för att häva orättvisorna i det svenska samhället. Vi har minoriteter även här, som av olika skäl behandlas på ett uteslutande sätt. Diskriminering förekommer hela tiden. Under ytan finns ett utbildnings- och förståelseperspektiv som handlar om medmänsklighet.

Tvärtom
Samtidigt kan jag inte låta bli att vända på perspektivet. I samma andetag som vi talar om mänskliga rättigheter, borde vi – i alla fall i den rika världen – tala om mänskliga skyldigheter. Hur har vi det med skyldighet att ta vara på våra liv, vår planet, vår luft, vårt vatten, vårt guld och gröna skogar? Hur har vi det egentligen med balansen i vår livsföring, vår kollektiva belastning på kretsloppet? Lämnar vi över planeten i samma skick som vi fann den? Städade vi innan vi gick? Eller ägnar vi oss åt tidernas springnota?

Överenskommelsen
Nu har vi ägnat två dagar åt mänskliga rättigheter. Organisatörer, talare och deltagare känner sig stärkta och fulla av entusiasm att fortsätta arbetet, som delvis bedrivs i motvind och uppförsbacke. I vecka 49 är det flera konferenser i Göteborg på det som med myndighetsspråk kallas ”Överenskommelsen”. Överenskommelsen går nu in på sitt femte år och handlar om att utveckla samverkansformer mellan lokala myndigheter och civilsamhället. Att dessa aktörer behöver lära av varandra är självklart. Men jag befarar att förändringstakten inte är tillräcklig. Att verkligheten rullar på fortare än den hinner beskrivas och ”åtgärdas”.

En ny process
Vi skulle behöva en nationell och regional process kring Mänskliga Skyldigheter för att på nya sätt fånga upp de frågor som idag faller mellan stolarna och som är politiskt belastande att ta itu med. Skyldigheter låter ju inte så lockande. Men någon måste börja tala klarspråk. Vem tar den bollen?