Tag Archives: USA

Är staten god?

Posted on by
Reply

Världen upplever en politisk kris i flera länder. Vi kan konstatera att USA är timmar från att ställa in sina betalningar. Italien har en tradition av regeringskriser som avlöser varandra, men läget är nu betydligt allvarligare än tidigare. Grekland upplever en extrem åtstramningspolitik som hänger samman med att tidigare regeringar skjutit alla problem framför sig och inte talat klarspråk om problemens art och omfattning. David Cameron på 10 Downing Str försöker balansera EU-skepsis med sammanhållning. Die starke Frau Merkel vann valet i Tyskland, men har svårt att bilda regering så som författningen är skriven. Demokratin går knackigt.

Brist på manöverutrymme
Det ropas på ledarskap. Tydlighet, långsiktighet, framtidstro och visioner. Tyvärr är det parlamentariska systemet delvis kontraproduktivt. Ansvarstagande politiker belönas sällan i nästa val. Istället blir det mittenväljarnas plånboksfrågor som styr politiken. Det uppstod uppenbarligen aldrig ett politiskt läge för de grekiska regeringarna att berätta för folket hur illa det var ställt med statsfinanserna. Istället ställdes befolkningen inför ett faktum, när de första stödinsatserna beviljades från EU, kopplade till tuffa sparkrav. Hur kan politiker skaffa sig ett manöverutrymme?

Är staten god? – Nej
Jag upplever att det är väsentligt att förstå en grundläggande fråga: Är staten god? Är staten till största delen bra för individen, för lokalsamhället, för näringslivet och för samhället i stort? Här finns, upplever jag, en fundamental skillnad mellan olika länder. Tydligast är bilden i USA. Staten betraktas som en plundrare, som lägger beslag på delar av den egna förmögenheten. Att skära ner i statliga utgifter är något som många ser positivt på. Lägre skatter ger större personlig frihet att använda sina inkomster. Motståndet mot en generell sjukvårdsreform har varit starkt. Staten är nödvändig, men inte god.

Är staten god? – Ja
Ett annat synsätt har vi i Norden, där staten generellt sett har uppfattats som en garant för sociala skyddsnät, investeringar och omfördelningspolitik. Staten är kanske inte ”vi” så som folk tidigare må ha uppfattat saken. Men det staten finansierar har vi alla nytta av. Så ser bilden ut. Det var också när ”nya” Moderaterna erkände den generella välfärdspolitiken inför valet 2006, som de fick förtroendet att leda landet. Kontraktet revs inte upp. Det man fick väljarnas OK på var att justera i skattesatser och prioriteringar.

Grekland
Greklands problem hänger samman med att folk i gemen har haft en svag motivation att betala in moms och skatt. Turistöarnas hotell och restauranger har under lång tid varit ”momsbefriade” och staten har känts långt bort. Nu kan man tänka sig att kloka greker ångrar sig, att de inser att beteendet långsiktigt urholkat den gemensamma ekonomin och ställt landet på ruinens brant. Det hjälpte inte att Andreas Papandreou, med erfarenhet från Sverige, försökte propagera för ett ”svenskt system”. Grunden fattades – känslan av att staten är god.

Vem har trovärdighet att berätta?
Frågan är om de svenska och nordiska exemplen på något sätt kan hjälpa länder, där synen på staten är negativ. Vad skulle kunna bidra till en annan förståelse? Vilken aktör i Europa har intresse av att berätta om nordbornas, måhända blåögda men förankrade, tilltro till staten? Finns det någon gränsöverskridande folkrörelse ute i Europa som kan plocka upp den tråden? Och vilken organisation har ett sådant förtroende hos allmänheten att budskapet kan tas emot? Kanske omställningsrörelsen (Transition Towns) ? Eller någon annan?

Länktips: Transition Towns

Omställningsrörelsen i Sverige

Frihandel låter bra, men…

Posted on by
Reply

President Obama besökte Sverige och samarbetsviljan tycks stor. Presidenten ville lära sig mer om forskningen kring svensk miljöteknik och fick på KTH möta några exempel på lovande svenska uppfinningar och produkter som kan göra stor skillnad.

Två bra exempel
Solvatten, som jag mötte första gången för 8-10 år sedan i Halmstad på en miljötekniktävling, kan lösa en stor del av den fattiga världens dricksvattenproblem. Och Powertrekk, en bränslecell/batteripack som kan bli en viktig energibärare för konsumentelektronik, laddad med vatten och med förutsättningar att ersätta mycket av dagens miljöbelastande strömförsörjning. (Länkar till Solvatten och KTH nedan).

Frihandel
Huvudämnet på agendan under sverigebesöket var annars frihandelsavtalet mellan EU och USA, som det exportberoende Sverige skulle dra stor nytta av, heter det. Vi skulle få sälja mer elektronik, bilar och livsmedel har man sagt. Det som inte nämns lika ofta är att importen av samma produkter också skulle öka. GMO-baserade livsmedel skulle därmed lättare hitta kanaler till den svenska marknaden.

Eskils vägval
Eskil Erlandsson, som vurmar för ”Det svenska Matlandet” och de spillror av svenskt lantbruk som fortfarande fungerar, ställer sig således bakom att vi medvetet öppnar upp för det industrijordbruk som med hänsynslösa metoder pressar fram billiga råvaror från köttfabriker, round-up-ready-grödor (dvs GMO-modifierade grödor som klarar att står emot kemisk bekämpning av naturens organismer) och annat elände som vi inte ens vill veta att det säljs som ”livsmedel”.

Vem står emot?
Det vill till att svenska konsumenter sätter upp ett mottryck mot denna industri, som naturligtvis ser EU som en viktig marknad, där det finns strukturella förutsättningar för massimport av billiga råvaror. Klarar våra bönder att konkurrera med en ökad import? Och frågan är om konsumenterna klarar att ifrågasätta utvecklingen och om samma politiker som nu släpper fram eländet också har kraft att ifrågasätta konsekvenserna av sina beslut.

Paradox
En märklig paradox är president Obamas och många amerikaners (berättigade) upprördhet över kemikalieanvändningen i det syriska kriget, men som stillatigande uppmuntrar förgiftandet av det egna jordbruket. Ett jordbruk som bryter ner ekosystemen är naturligtvis oförenligt med ett ansvarstagande för hållbarheten. Att delar av kemikalierna dessutom hamnar i slutprodukter finns numera många belägg för. Den officiella räddningsplankan brukar heta ”gränsvärde”. Vilket gränsvärde har en daggmask?

KTH-länk här.
Solvatten och president Obama här.

Reinfeldt och Obama har världens chans

Posted on by
Reply

I september kommer Barrack Obama till Sverige. Det spekuleras hur mycket av tvådagarsbesöket som är förberett och vilka frågor som kommer att tas upp. När USA:s president kommer hit är det förmodligen primärt för att bekräfta och utveckla de svensk-amerikanska handelsrelationerna. Men tänk om herrarna skulle ta ett annat grepp.

Problemen hopar sig
Vad världen behöver nu är ledarskap. Ekonomin hackar, skulderna ökar, snedfördelningen av vinster och förmögenheter ökar. Miljö- och klimatförändringar sker i oönskad riktning. Ekosystemen hotas, haven riskerar att fiskas ut. Demokratiförhoppningarna i Egypten är på väg att grusas. Flera av Europas ekonomier har körts i botten. Inbördeskriget i Syrien tycks inte ta slut. Våld och förtryck präglar utvecklingen i många regioner. Många av problemen hänger samman..

Föregångare
Om utvecklingen ska vändas krävs att några går före. Ska verklig förändring åstadkommas måste stater, näringsliv, konsumenter, lagstiftning, militären, forskning, opinionsbildare och makthavare av alla slag med- och samverka för att snabbt vända utvecklingen i en hållbar riktning. Om ett antal länders regeringar går före och tydligt visar att man menar allvar, finns en möjlighet att företag och organisationer, kommuner och civilsamhälle knyter an till de processer som är nödvändiga.

50 länder på en lista
Reinfeldt och Obama skulle kunna skapa en lista på 25-30 regeringschefer utöver G20-ländernas regeringschefer som de kan börja med att kontakta för att skapa en tillräckligt stor krets av länder som ser fördelen med att få igång en verklig omställning.

Så vad väntar Reinfeldt och Obama på?

USA och politikens villkor

Posted on by
Reply

Romney eller Obama. Media älskar polariseringar och dramatik. Man kan bygga upp förenklade kontrasterande bilder. Det blir så tydligt vem som vinner och vem som förlorar. Men är ett tvåpartisystem som det amerikanska verkligen demokratiskt?

Höga ambitioner
Obama tillträdde 2009 med ambitionen att förändra det politiska samarbetet i Washington. Det gick sådär. Den sjukvårdsreform han såg som sitt första steg till en ny anda av partiöverskridande processer landade till slut i en konfrontationslösning, där inte en enda republikan stödde lagen, ”Obamacare”. När sedan kongressen 2010 fick republikansk majoritet försvann i praktiken möjligheterna för Obama att förändra politikens form och innehåll. Detta har skildrats i ett utmärkt Dokument Utifrån i SVT.

Röster som inte räknas
Systemet med ”the winner takes it all” är enligt min mening kontraproduktivt. I en delstat där det ena partiet av tradition är starkt blir en röst på det andra partiet värdelös. Det kan aldrig vara bra för delaktigheten i den demokratiska processen att väljare upplever att rösten ”inte räknas”. Om istället varje delstat fördelade rösterna proportionerligt till ett antal elektorer skulle även minoritetsrösterna ha betydelse för valutgången. Ett sådant system skulle vara betydligt närmare en känsla av representativitet.

Politiken i händerna på kapitalet
Det satsas enorma summor i varje valkampanj, ofta på anti-reklam, där det handlar om att framställa motståndaren i så dålig dager som möjligt. Ibland t.o.m med direkt lögnaktiga påståenden eller felaktigt redigerade klipp. Pengarna går i och för sig in i mediabranschen och sysselsätter folk, men man kan ju fråga sig på vilket sätt pengarna bygger upp ett bättre samhälle. Med de enorma sociala klyftor som finns i USA är det för en svensk oförståeligt att så mycket pengar satsas på att backa upp politiska kandidater och så lite på att stärka samhällets skyddsnät och sammanhållning. En annan baksida av miljonrullningen är det inflytande många företag köper sig genom att stödja olika kandidater.

Vart tar ledarskapet vägen?
Polariseringen som vi ser i amerikansk politik med sina återkommande ”prolife” eller antiabort-strömningar, med sina luddiga ”family values”, med sina oskarpa konturer i sakfrågor skapar en annan slags effekt. Kandidaterna tvingas slira på sina värderingar, de måste positionera sig för bästa möjliga utfall, och, som i fallet Romney i år, byta ståndpunkt för att locka maximalt antal röstande. Vilken slags politiker får vi om de byter ståndpunkt för att göra sig valbara för en majoritet av de röstande? Vad händer då med ledarskapet? När opinionsvindar och högljudda extremister sätter dagordningen och skjuter sin kandidat framför sig. Konsekvensen blir på sikt ett slags dumhetens tyranni, där media bildar en osynlig koalition med högljudda särintressen. I förlängningen ett system som undergräver rimliga fundament för beslutsfattandet: objektiva fakta, forskning, välunderbyggd argumentation etc. Mediakratin tar över.

Kris
Det finns en uppenbar risk att den amerikanska formen av demokrati undergräver sin egen trovärdighet och legitimitet (om den inte redan gjort det). När drygt 40 delstater riskerar konkurs, när delar av Detroit helt enkelt överges, när vanliga amerikaner förlorar hoppet om en bättre framtid kan vad som helst hända. Det var många som hoppades 2008 att Obama skulle förändra vardagen till det bättre. Låt oss hoppas att det kommer något gott ur den kris USA är inne i och även står inför. Vi kan bara hoppas att vi slipper se militären ta över även formellt, när ”amerikanska intressen” ska skyddas.

Ett spel för galleriet ?

Posted on by
Reply

Det vimlar av konversationstrådar på Internet. På LinkedIn startas t.ex. flera olika diskussioner. En av senaste jag fick syn på var på engelska och rubrikfrågan som ställdes var ungefär ”Vem är den mest inflytelserika personen i världen när det gäller hållbar utveckling?” .

Presidenten och jag
Som vanligt bestod svaren av en heterogen skara personer som kände sig manade att svara på frågan. Ett vanligt svar var ”It must be the president of the United States, of course”. Ett lika vanligt svar var ”Jag”, följt av en lång beskrivning av vad vederbörande hade tänkt ut i form av teknisk uppfinning, nya affärsmodeller eller bara ett kärleksfullt förhållningssätt.

Ett viktigt val
Exemplet illustrerar det som jag tog upp nyligen om språket, nämligen att mängden svar skymmer kvaliteten i svaren. Den som verkligen vill hitta kloka synpunkter tvingas plöja igenom stora mängder påståenden. Ofta långa och omständiga. På ett annat plan illusterar svarsexemplen ovan hur viktigt det amerikanska presidentvalet är. Nu kan inte presidenten ensam stifta lagar. Han måste få med sig kongressen, men budget och förslag till inriktning kommer från ”the administration” som det heter. Och precis som Stefan Edman tar upp i en krönika i dagens GP, är det viktigt för resten av världen vem som styr i USA. (se länken nedan).

Skepsis mot det federala
Obama tycks vara medioker i debatter, men en duktig retoriker. Romney tycks försöka uppbåda den energi som underläget i opinionsundersökningarna ger – han har ju inget att förlora på att ge järnet. Ungefär som Obama 2008 kunde framstå som utmanare till ”dom där i Washington” som många amerikaner har svårt att se som något positivt. Vi ska dock inte glömma att många européer har svårt för ”dom där i Bryssel” . En otydlig och fysiskt frånvarande maktfaktor tycks alltid ha svårt att vinna förtroende.

Bakom hörnet
Vinner Obama händer förmodligen inte så mycket. Han ombildar regeringen, Hillary Clinton tackar för sig och några nya krafter träder fram. Kongressen fortsätter att blockera nödvändiga förändringar på miljöområdet. Vinner Romney blir det – hemska tanke – grönt ljus för mer oljeutvinning i Alaska och i Arktis (”vi ska bli oberoende på energi”, underförstått inte vara beroende av en opålitlig omvärld…). Samtidigt kommer den president som tillträder att tvingas hantera ett skenande budgetunderskott, en nedgradering på kreditmarknaderna och en skuldbörda per person som, om den skulle bli en ekonomisk realitet, skulle kunna förvandla USA till ett farligt polariserat land, där det ligger nära till hands att makten ytterst säkras med militära medel även inom landet.

Ny världsordning, eller ?
Eftersom världens ekonomier är starkt sammanflätade skulle en reell kris i euro-zonen eller för dollarn troligen påverka hela den globala ekonomin. Och värst drabbas naturligtvis de redan svaga. Kraven på en mer solidarisk världsordning blir starka. Samtidigt är maktmedlen så fördelade att de, som har mest att förlora på en ny världsekonomi i balans med vad människa och natur kan hantera, också kommer att ha möjlighet att stoppa en sådan utveckling.

Valet
Till slut blir det ett konkret val mellan ”det egna” och ”det gemensamma”. Varken en ohejdad egoism eller ett ställföreträdande jag, en president, kommer att kunna lösa de ojämlikheter som måste hanteras. Inte ens med det historiskt starka mandat för ”Change”, förändring, som Obama fick i valet 2008 lyckades han som ny president förändra klyftorna i världen eller ens i sitt eget land. Systemet låter sig inte förändras inifrån. På ett plan är därför presidentvalet i USA enbart ett spel för galleriet.

Splittring eller samförstånd
Det vi ser nu i form av krigsliknande våld i olika länder är en illustration till vad som förestår om inte världen lyckas enas om gemensamma mål. Klimatförändringen skulle kunna vara en samlande fråga eftersom alla drabbas av konsekvenserna. Från New Dehli till New Orleans, från Gula floden till Göta Älv.

Länktips: Stefan Edman i GP 6 okt ”Bevare oss för Romney och Ryan” här.
Om språket här.

Självinsikt i USA

Posted on by
Reply

Fortfarande har USA i särklass högst BNP totalt och globalt sett. Fortfarande är den amerikanska livsstilen ”icke förhandlingsbar”. Inte ens årets torka i mellanvästern, det rekordminskade arktiska istäcket *) eller de nya bestämmelserna om maxstorlek på take-away-läskbägare i New York **) tycks rubba tingens ordning. Några amerikaner inser naturligtvis problemens art och storlek. Ur nyhetsflödet ****) plockar jag två exempel på detta.

”Systemet har gått sönder”
Lawrence Lessig ***) besökte Lund häromdagen. I ett uppmärksammat föredrag konstaterade han att ”Jag älskar traditionerna och idealen som har format amerikansk politik, men systemet har gått sönder”. Miljardärerna betalar procentuellt mindre skatt än normalinkomsttagare, jordbrukssubventionerna leder till stora folkhälsoproblem och båda partiers beroende av industrin gör att det inte går att driva ens en rimlig miljöpolitik.  ”Barack Obama gick till val på att förändra hur Washington fungerar….Vilken annan president har haft ett sådant moraliskt mandat som Obama hade 2008?”, säger Lessig men konstaterar att ”vi har ett system som låser fast sig självt, och hindrar inte bara innovationer utan också rimliga politiska reformer”.

7000 delningar på Facebook
Ett facebook initiativ som kallar sig Pragmatic Progressive Page har lagt ut en intressant kommentar om subventionerna till de amerikanska energibolagen.
” If we have subsidized Solar the way we have been the Oil Industry, literally billions of dollars last 30 years, we would have been energy independent already. And off the Middle East and North Africa -aka, Oil producing countries-. Hence less wars…Why is this so difficult to understand for some people?”
(Dvs USA hade varit oberoende av utlänsk energi och varit inblandat i färre krig om energipolitiken hade förts klokare de senaste 30 åren).
Detta inlägg har delats 6981 gånger och ursprungsmeddelandet har gillats av 2502 personer. Därmed kan meddelandet ha lästs av miljoner människor, huvudsakligen amerikaner.
Det är denna typ av information utanför medias prioriteringar och utanför de politiska partiernas inflytande som utgör den synliga delen av det hoppfulla i sammanhanget.
Nära 7000 delningar och flera tusen ”likes” på en av dessa 7000 publiceringar.
Insikten om hur systemet eller ”Washington” har fört allmänheten bakom ljuset kan komma att leda till mer organiserade kampanjer. Människor i en demokrati vill inte känna sig lurade, särskilt inte om de utdefinieras som ointressanta, bidragstagande, 47 procent av befolkningen (med hänvisning till Mitt Romneys berömda tal häromdagen).

En virtuell berlinmur
En Harvard-professor och en framgångsrik facebook-grupp illustrerar att det växer fram en sund motkraft i USA, som kan möjliggöra fallet av en virtuell berlinmur, kanske 30 år efter den första murens fall.

Länk till Facebook-gruppen: http://www.facebook.com/PragProgPage

*) Den 16 september var det arktiska istäcket nere i säsongsminimum. Jämfört med tidigare minsta storlek från sommaren 2007 var ytskillnaden lika stor som ytan av Sverige och Norge tillsammans.
**) Man får nu endast sälja läskmuggar i storlek av knappt 0,5 liter i New York. Konsumenter har i protest hävdat att de nu kommer att köpa två muggar……
***) Lessig är mest känd för att ha formulerat en variant av upphovsrätt, ”creative commons”, som är ett försök att luckra upp rigida och otidsenliga rättighetsanspråk när det gäller remixar och bearbetningar, ett krav på att upphovsmannen förnyar sitt anspråk på upphovsrätt regelbundet och att det sätts en bortre tidsgräns för rättigheter. Lessig är juridikprofessor vid Harward.
****) Texten om och citat av Lawrence Lessig är hämtad ur en artikel i Sydsvenska Dagbladet fredagen den 14 september, sid A16-A17, författad av Andreas Ekström.

USA eller inte…

Posted on by
Reply

Kina, Ryssland, USA och Frankrike står i år alla inför situationen att (eventuellt) byta sin högsta ledning. Vad betyder det att det är valår i USA? Hur kan det sluta?

Skuld
I februari 2012 var USA:s budgetunderskott 231 milliarder dollar. Senaste helåret var underskottet totalt 1300 milliarder dollar. Det är ofattbara belopp. Och då är inte skuldsättningen hos privata aktörer inräknade; detta är statsfinanserna. Statsskulden närmar sig 10 % av BNP. Köpfesten på lånade pengar fortsätter.

Business rules
I USA finns en högljudd opinion som motsätter sig skatter. Man gillar inte att ”Washington” ska bestämma över mer än absolut nödvändigt. Samtidigt vill många ha en stark försvarsmakt. Och på det privata planet är rätten att äga skjutvapen självklar.
Att amerikanerna accepterar de stora bolagens inflytande över politiken är märkligt. Att de ser kampanjmiljonerna, annonseringen och de enorma summor som läggs på PR inför varje val som fullt naturligt. Det är märkligt att det inte växer fram en opinion som kräver en kongress som består av personer utan starka lojaliteter gentemot de särintressen (storföretag) som finansierat kongressledamöternas valkampanjer. Möjligen är man fast i föreställningen att det som är bra för företagen är bra för alla.

Klimatskeptiker och troende
Det är paradoxalt att de kristna i USA inte kopplar ihop skapelsen och Guds natur med något man måste värna och vårda. Många anser sig själva som kristna, men står egentligen långt ifrån de kristna värderingar som borde vägleda deras liv. Bland annat vägrar de tro att klimatet påverkas av människan. I stället hävdar man i förfärande stor utsträckning att det inte finns ett samband mellan livsstil och klimatförändringar, alternativt att det inte finns något klimatpåverkan alls. Så blir de troende blinda för den sanning man inte vill se och det enda som återstår är att be en bön.

Obama – vad hände ?
Obama bars fram 2008 på sitt enda ord: Change. Men det blev inte mycket till förändring när allt kom till kritan. Symbolen för det havererade rättssystemet, Guantanamo, är fortfarande inte stängt. Mycket av det Obama gick till val på har fastnat i det komplicerade styrelseskick som USA har med en kongress som i praktiken förlamar presidenten och hans regering. Sjukförsäkringsreformen urvattnades så långt att det är oklart om den kan användas som ett positivt exempel i Obamas återvalskampanj.

Framtiden
Och vad är alternativet? En republikan som flirtar med teaparty-rörelsen och den kristna högern? Frågan är om USAs federation klarar att hålla samman under nästa ekonomiska tryck. Och vad händer då? Några städer ligger bra till i förändringsarbetet och klarar troligen en omställning. Seattle tex. Eller omställningen av centrala Portland. Precis som Romarriket, Alexander den stores rike och andra betydande imperier kanske även statsbildningen USA når vägs ände när glufsekonomin äter upp sig själv.