Tag Archives: Energipolitik

Indiens energival är avgörande

Posted on by
Reply

Hur ska det gå för Indien? Premiärminister Modi leder ett nationalistiskt och – möjligen på ytan – hindureligiöst parti, som piskar upp stämningen mot muslimer och olika minoriteter. Det tycks vara modellen för många demokratier, detta att ställa grupp mot grupp för att på ett populistiskt sätt skaffa sig stöd för en politik, som medborgarna inte granskar till sitt innehåll. Modi tycks vilja spela upp en variant av ”making India great again”, anspelande på trump i USA och för att utmana Kina och andra växande ekonomier i Asien.

En miljard förväntansfulla
Ett dokument Utifrån program på SVT gav en inte alldeles sympatisk bild av Modi och hans politik. (Finns att hitta på SVT Play.) Naturligtvis är Indien ett synnerligen komplext land att styra, med många subkulturer, språk och religioner. Men det våld och de motsättningar som främjas av vi-mot-dem-politik kan bli svår att vända i någon konstruktiv riktning. Under århundraden har Indien varit underställt andra herrefolk, senast britterna fram till 1947 och Gandhis relativt fredliga maktövertagande. Men under ytan finns naturligtvis stora förväntningar, inte minst på ett välstånd som ska gynna flertalet. Och börjar indierna konsumera som européerna kan vi glömma Agenda 2030.

Indiens flagga

Indiens vägval är helt avgörande
Det som kommer ha kanske störst betydelse är hur energiproduktion och transporter utvecklas i Indien de närmaste decennierna. International Energy Agency (IEA) har tittat närmare på Indien och hur olika energibehoven kan utvecklas. Det är delvis en skrämmande läsning. Av alla världens länder kommer Indien att öka sin energianvändning mest de närmaste decennierna. Alla vägar till en framgångsrik omställning till ett globalt energisystem går via Indien, säger man. (Länk till rapport, se nedan). I praktiken betyder det att ska vi lyckas med omställningen från fossil energi till förnybar måste Indien vara med på resan.

Mycket sol, men…
Man satsar stort på solenergi. Idag står solel för 4% av energiproduktionen i Indien, om 20 år ska den ha ökat 18-falt. Samtidigt dubbleras efterfrågan, så det är långt ifrån all el som kommer att komma från solen. Idag kommer mycket av Indiens el från kolkraftverk. Man använder dessutom idag 4 miljoner fat olja per dag, och om inget ändras i policyväg kommer den volymen att dubbleras till 2040. Med sin stora befolkning kommer Indien rimligen att behöva öka sina transportvolymer och – i värsta fall – mer och mer efterfråga bilar istället för bussar, något som ökar utsläppen per capita rejält.

Vilka budskap kan vinna ett demokratiskt val?
Den politik som Modi bygger sitt maktinnehav på präglas inte av sansade kompromisser och förståelse för hur olika behov behöver balanseras. Det är inte tolerans och ömsesidighet som präglar den nuvarande regeringen. För att sitta kvar i kommande val – och för den delen för att vinna över Modi – behöver han själv och hans utmanare få nästan en miljard människor att inse hur stor utmaning Indien står inför och att det inte finns någon quick-fix. Sannolikheten att Modi eller någon modig (!) utmanare ska få en majoritet av indierna med sig på en politik som gynnar alla och en global utveckling är tyvärr inte så stor. Beredskapen för att på ett klokt sätt tackla svåra avvägningar minskar naturligtvis i populismens kölvatten.

Förenklade budskap är farliga för hållbarheten 
Det är bland därför det är så förödande att trump och hans svans fått så stort stöd i USA, och att andra ledare, som åsidosätter forskning och demokrati för att nå makten, blir så farliga. I Sverige talar partiledare på allvar om att investera hundratals miljarder av skattepengar i ett energislag som varken är framtidssäkert eller ekonomiskt fördelaktigt. Enkla lösningar är tacksamma att presentera. Ifrågasättandet hamnar alltid på efterkälken. Populismen smyger sig in eftersom den har visat sig så framgångsrik.

(Tack till nyhetsbrevet omEV, Magnus Karlström).

Länktips: IEA-rapport: läs här

Så märkligt med denna dröm om storskalig och dyr energi

Posted on by
Reply

Det är 40 år sedan vi hade en folkomröstning om svensk kärnkraft. Fortfarande drömmer flera borgerliga partier om att kunna fortsätta utbyggnaden. Nästa ”generation” av kärnkraft sägs kunna använda uttjänt kärnkraftsbränsle och på så sätt lösa en del av problemet med långtidsförvaring. Så att istället för 100 000 år skulle det räcka med 500 års slutförvar…. ( jämför att Gustav Vasas tekniknivå och tydliga instruktion skulle kunna förstås av oss). Det är uppenbarligen väldigt lockande att vinna röster på en teknik som dels inte finns, dels visat sig dyr och farlig och dels låser fast samhället i ett beroende av stora energibolag.

Ägandet
Det är märkligt att så många partistrateger och beslutsfattare på fullt allvar blundar för verkligheten. Förnybara energisystem är småskaliga, kan byggas och plockas ner utan att göra avtryck i generationer och kan framför allt ägas av folkflertalet via privat ägande, genom föreningar etc. Det man äger och förvaltar är man också angelägen om att vårda, att optimera och att inte slita ut i förtid. Insikten om hur vi måste hushålla med energi blir tydligare ju närmare produktionen konsumenten befinner sig. Motsatsen är det ”två-hål-i-väggen”-tänkande som blir konsekvensen av något storskaligt, anonymt och utlandsägt.

Hur ser ansvarsförhållandena ut?
Ännu märkligare är det att kärnkraftsförespråkarna inte kräver av kärnkraftsindustrin att de senare tar ansvar för alla kostnader i samband med uppförande och drift av anläggningarna. På något märkligt sätt ska ”samhället” stå för riskerna om, eller snarare när, nästa Fukushima-olycka inträffar. Ingen teknik är ofelbar. Det finns dessutom alltid en mänsklig faktor.
Investerare vill ha vinst på sin insats, men är ointresserade av att ta ansvar för riskerna och slutförvaret. Stora investeringar lockar till sig lycksökare och gör länder beroende av stora industrier, som tar rationella ekonomiska beslut, som sällan innebär att de är samhällsnyttiga. Konsekvenserna för samhället blir långtgående när storskaliga lösningar visar sig inte fungera. De mångåriga förseningarna av bygget i finska Olkiuloto kommer t.ex. att behöva betalas av någon. Vem?

Lagra elen
Det finns rationella ekonomiska argument att välja förnybara energisystem. Sol- och vindkraft kan lagras på flera olika sätt. Överskottselen kan lagras i vätgas, som i ett senare skede kan användas för att generera el via bränsleceller. Eller så kan överskottselen användas för att driva pumpstationer, som pumpar upp vatten i dammar, där lägesenergin kan tas tillvara via gamla hederliga vattenturbiner.

Verkningsgrad och kylbehov
Teknikernas fascination över kärnkraften blir ännu mer märklig när man inser att kärnkraftselen produceras med en mycket låg verkningsgrad, cirka 35%. Två tredjedelar av verkens effekt går således till spillo, när vatten kokar och ångan driver turbiner. Världens dyraste tekokare, typ….. Och dessutom stängs de svenska verken ner när kylvattnet (från t ex. Östersjön) blir för varmt på sommaren. Vad som händer när perioderna med extrem värme blir många och långa är det ingen som talar om…..

Långsiktighet och sparande
Allra viktigast är att vi effektiviserar energianvändningen. Den sparade kw-timmen är den billigaste. Det behövs incitament för energisparande inom industrin och hos allmänheten. Elintensiva etableringar som datorhallar ska inte få onödigt förmånliga villkor för att arbetstillfällen anses viktigare än energisparåtgärder. Politiken måste gynna ansvarstagande och långsiktighet och sträva efter ett spritt ägande, som i sin tur genererar förståelse för behovet av att inte slösa på energi i olika former.



Självinsikt i USA

Posted on by
Reply

Fortfarande har USA i särklass högst BNP totalt och globalt sett. Fortfarande är den amerikanska livsstilen ”icke förhandlingsbar”. Inte ens årets torka i mellanvästern, det rekordminskade arktiska istäcket *) eller de nya bestämmelserna om maxstorlek på take-away-läskbägare i New York **) tycks rubba tingens ordning. Några amerikaner inser naturligtvis problemens art och storlek. Ur nyhetsflödet ****) plockar jag två exempel på detta.

”Systemet har gått sönder”
Lawrence Lessig ***) besökte Lund häromdagen. I ett uppmärksammat föredrag konstaterade han att ”Jag älskar traditionerna och idealen som har format amerikansk politik, men systemet har gått sönder”. Miljardärerna betalar procentuellt mindre skatt än normalinkomsttagare, jordbrukssubventionerna leder till stora folkhälsoproblem och båda partiers beroende av industrin gör att det inte går att driva ens en rimlig miljöpolitik.  ”Barack Obama gick till val på att förändra hur Washington fungerar….Vilken annan president har haft ett sådant moraliskt mandat som Obama hade 2008?”, säger Lessig men konstaterar att ”vi har ett system som låser fast sig självt, och hindrar inte bara innovationer utan också rimliga politiska reformer”.

7000 delningar på Facebook
Ett facebook initiativ som kallar sig Pragmatic Progressive Page har lagt ut en intressant kommentar om subventionerna till de amerikanska energibolagen.
” If we have subsidized Solar the way we have been the Oil Industry, literally billions of dollars last 30 years, we would have been energy independent already. And off the Middle East and North Africa -aka, Oil producing countries-. Hence less wars…Why is this so difficult to understand for some people?”
(Dvs USA hade varit oberoende av utlänsk energi och varit inblandat i färre krig om energipolitiken hade förts klokare de senaste 30 åren).
Detta inlägg har delats 6981 gånger och ursprungsmeddelandet har gillats av 2502 personer. Därmed kan meddelandet ha lästs av miljoner människor, huvudsakligen amerikaner.
Det är denna typ av information utanför medias prioriteringar och utanför de politiska partiernas inflytande som utgör den synliga delen av det hoppfulla i sammanhanget.
Nära 7000 delningar och flera tusen ”likes” på en av dessa 7000 publiceringar.
Insikten om hur systemet eller ”Washington” har fört allmänheten bakom ljuset kan komma att leda till mer organiserade kampanjer. Människor i en demokrati vill inte känna sig lurade, särskilt inte om de utdefinieras som ointressanta, bidragstagande, 47 procent av befolkningen (med hänvisning till Mitt Romneys berömda tal häromdagen).

En virtuell berlinmur
En Harvard-professor och en framgångsrik facebook-grupp illustrerar att det växer fram en sund motkraft i USA, som kan möjliggöra fallet av en virtuell berlinmur, kanske 30 år efter den första murens fall.

Länk till Facebook-gruppen: http://www.facebook.com/PragProgPage

*) Den 16 september var det arktiska istäcket nere i säsongsminimum. Jämfört med tidigare minsta storlek från sommaren 2007 var ytskillnaden lika stor som ytan av Sverige och Norge tillsammans.
**) Man får nu endast sälja läskmuggar i storlek av knappt 0,5 liter i New York. Konsumenter har i protest hävdat att de nu kommer att köpa två muggar……
***) Lessig är mest känd för att ha formulerat en variant av upphovsrätt, ”creative commons”, som är ett försök att luckra upp rigida och otidsenliga rättighetsanspråk när det gäller remixar och bearbetningar, ett krav på att upphovsmannen förnyar sitt anspråk på upphovsrätt regelbundet och att det sätts en bortre tidsgräns för rättigheter. Lessig är juridikprofessor vid Harward.
****) Texten om och citat av Lawrence Lessig är hämtad ur en artikel i Sydsvenska Dagbladet fredagen den 14 september, sid A16-A17, författad av Andreas Ekström.