Planera för omställning

Jag har just läst Björn Forsbergs bok ”Omställningens tid” (Karneval förlag) och måste erkänna att han lyckas sätta fingret på ett antal viktiga frågor, som hela samhället måste vara berett att hantera inom en snar framtid. Oavsett om den inträffar eller ej, måste vi ha en mental beredskap för en stor omställning.

Nu gällande principer
Vårt nuvarande samhälle bygger på ett antal felaktiga principer. ”Energi av hög kvalitet finns i överflöd och till lågt pris.” ”Vi har näst intill oändlig tillgång till råvaror, metaller och kritiska grundämnen.” ”Effekterna av att sprida restprodukter i luft och vatten får framtida generationer ta hand om.” ”Globala orättvisor när det gäller människors livsvillkor är inget att göra åt.” ”Vi tror på en evig tillväxt.” Osv…

Prognoser med många okända variabler
När nu peak oil och peak economy tycks sammanfalla i ett peak everything händer egendomliga ting. Gamla prognoser stämmer inte. Linjära förutsägelser är inte längre rimliga. Alltför många parametrar ändras var för sig och sammanlänkat. Hur ska spåkulornas herrar i sina finanspalats nu åstadkomma sina säkra prognoser? När ingenting längre är säkert.

Tilliten som samhällets fundament
Om jag får ett mynt i min hand, där myntet har en kungabild, kan jag räkna med att denne kung garanterar myntets giltighet och värde. Jag växlar in mina tillgångar i mynt, litar på myntet och på att alla andra gör detsamma. Fast nuförtiden är det ett kontoutdrag som visar mina tillgångar, men det är fortfarande tilliten som är fundamentet. Utan tillit, ingen ekonomi.

Vad händer om dollarn faller i värde?
Det finns en mängd tänkbara händelser i kölvattnet på dagens krishantering. Att tilltron till de stora valutorna upphör. Att t.ex. dollarns värde halveras. Att flera länder samtidigt inte längre förmår låna upp miljardbelopp till driften. Det förs antagligen diskussioner i slutna rum i finanspalatsen, men troligen vill ingen skapa oro i offentligheten. Samtidigt måste samhället, näringslivet, bankerna, småspararna – vi alla – fundera på Plan B, Plan C och Plan D. Hur gör vi när flera saker inträffar samtidigt och som eventuellt vänder upp-och-ner på dagens spelplan? Kan vi gardera oss?  Mentalt? Praktiskt?

Lokalsamhällets återkomst
Björn Forsberg är inne på att det blir lokalsamhället som visar på vägen framåt. Där människor samarbetar för gemensamma nyttigheter och hjälps åt. Så som vi egentligen alltid gjort, men tappat bort när hel- och halvfabrikaten, verklighetsflykten och överkonsumtionen lockat oss att tro att människan står över alla naturens lagar. Och frågan blir: vad har vi för alternativ när samhället som vi känt det spårar ur?

Social oro
Det vi ser på TV från Grekland, som ju nu sliter med åtstramningar och nedskärningar, oroar naturligtvis. Kommer vi i vårt land att kunna hantera en allvarlig kris lika hedersvärt som japanerna hjälptes åt efter sitt Fukushima? Eller står striden om Avenyn än en gång mellan ridande polis och stenkastande demonstranter? Hur förebygger vi den spänning och den urladdning som riskerar att komma i kölvattnet på ett error-meddelande från Riksbankens servrar? Det är hög tid att planera för flera scenarier.

Tid för omställning

Det är stora utamningar som väntar samhället när vi ställs inför faktum: att gå från högenergi- till lågenergisamhälle, att hantera peak oil och egentligen peak everything och klara att backa ut ur de återvändsgränder den globala spekulationsekonomin orsakat.

Peak Oil
I hundratals miljoner år har växtrester ackumulerats i jordskorpan och under tryck omformats till olja. Under några decennier har vi lyckats pumpa upp hälften av all lagrad olja. Vi har hälften kvar. Samtidigt ökar efterfrågan stadigt när alla jordens länder utvecklar sina samhällen. Vi är med full fart på väg in i en global bristsituation. Hur kommer den att hanteras?

Peak Everything
Jordens resurser är ändliga. Det är inte bara oljan som blir en bristvara, vi har att hantera bland annat fosforbrist som är kritisk för jordbruket, brist på vissa ädelmetaller, som bland annat behövs för solcellsproduktion och brist på litium som behövs till batterier och många andra exempel. ”Marknaden löser alla problem”, hävdar de mest cyniska ekonomerna. Men till vilket socialt pris ?

Omställningen
Omställningsrörelsen, som också kallas transitionrörelsen, är en intressant gräsrotsrörelse som vill starta förändringsprocesser ur det lokala perspektivet, eftersom ett lågenergisamhälle också innebär att mycket mer av samhällets funktioner måste lösas lokalt och regionalt. Avgörande är att skapa grundvalar för de processer som skapar delaktighet och verklig demokrati.

Omfördelning
Anledningen är att omställningen med nödvändighet kommer att innebära omfördelning. Och ska omfördelningen ske på ett av flertalet accepterat sätt måste flertalet känna delaktighet. Alternativet riskerar att landa i någon form av polisstat eller anarki. Och det är hög tid att börja utforska hur vi ska klara utmaningen på relativt kort tid.

Samhället som människa

Samhällsutveckling kan liknas vid en människas utveckling. Vi växer rent fysiskt i de flesta fall symmetriskt; låt vara att själsliga och andliga förmågor kanske utvecklas i en långsammare takt.

Inte en stor tumme
Barnet växer i ett helhetsperspektiv. Handen blir större, inte finger för finger, inte genom att tummen växer först. Skelett, organ, muskler och färdigheter växer i någorlunda takt. Det är en bild vi borde ha för samhället – att låta det växa någorlunda i samklang. Form och innehåll följs åt, någorlunda väl.

Multi-tasking
Extra viktigt är det när samhället står inför förnyelse på många områden. Gamla sanningar ska ersättas med nya. Då får vi se upp så att delar av samhällskroppen överstimuleras medan andra glöms bort. Skola, äldreomsorg, infrastruktur, näringslivsutveckling, universitet, lärarutbildning, social utveckling, kretsloppsanpassning, energiomställning…. svårigheten är att vi måste klara det mesta relativt samtidigt.

Ingen diktator, tack
Lite grand är det som att få en kör att sjunga samma musikstycke så att det blir en njutbar helhet, fast utan dirigent. Eftersom bekymret är att när vi testar med en dirigent som håller i taktpinnen så blir resultatet bedrövligt.

Frågan får stå kvar på listan över ”ska fixas” ett tag till.

 

( En dag som denna påminns vi om 22 juli och om vad det är som gör oss till människor. Låt oss hoppas att den norske terroristen väcker motkrafter i form av ökad empati och gemenskap som vida överträffar illdådets fasor. )

Hammarkullen och att lyssna

Delaktighet, medborgardialog, inflytande, medbestämmande, demokrati. Hur ska det går till när vi formar och utvecklar vårt samhälle? Hur kommer det sig att de styrande har så svårt att forma processer som öppnar upp för verklig delaktighet? Måste våra städer och vår livsmiljö formas i konfrontation? Finns det inget sätt att undvika en objektifiering av människan/medborgaren i samhället?

Styra eller utveckla?
Vi samlas i Chalmers lokaler i Hammarkullen, på plan 7. Arkitekten och forskaren Lars Jadelius föreläser och leder den efterföljande diskussionen. En av deltagarna relaterar Lars budskap till den pågående omstruktureringen av skolan i området. Frågorna hopas i mitt anteckningsblock: Varför blir det så här? Varför lyckas man inte förankra förändringar hos berörda parter? Hur kommer det sig att ingen möjliggör möten där sakfrågorna hade kunnat belysas från flera olika håll? Varför leder ansvar och makt upprepat till att styrandet åsidosätter delaktigheten? Hur kan man utveckla en stad?

En organisk modell
Lars visar sin modell för en öppen process, där diagnos, lärande, experiment, genomföranden och utvärderingar lutar sig mot en inkluderande idé där alla välkomnas att vara delaktiga. En romantisk modell, säger någon. En process som saknar tydliga avgränsningar eller beslutstillfällen. För mig framstår modellen som en konsensus-modell, där motstridiga intressen synliggörs och diskuteras tills alla är överens om hur man ska gå vidare till nästa steg. Där lärandet och görandet, experimenterandet och analysen hela tiden tycks hållas levande. Med en tilltro till det som utvecklas.

Legitimitet
Lars modell ger ett stöd för att identifiera vilka kunskaper och kompetenser som behövs för att komma vidare. Man skulle önska att denna typ av öppna arkitektur (Lars begrepp) kunde användas generellt i lokalsamhället, som en parallell process till de budgetrelaterade och tidsindelade beslutsprocesser som pågår. För att ge en legitimitet och utgöra en resonansbotten till de (nödvändiga) politiska beslut som måste fattas. Samhället får inte reduceras till en kontoplan.

Varje historia måste höras
Man skulle önska att alla politiker fick ta del av denna möjlighet att synliggöra historier, berättelser om hur det är att vara medborgare i dagens samhälle. För i gestaltningen ligger förståelsen och tilliten till att det andra människor värderar högt också kan bli bra för helheten. Ett sätt att formalisera vars och ens ibland outtalade vision om det samhälle var och en önskar. Visioner som handlar om så många fler nyanser än vad som kan komma fram på en valdag vart fjärde år.  Så blir framtiden så mycket bättre. När alla får en chans att formulera vad som är viktigast och vi får lyssna till varandras hjärtefrågor.

One Tonne Life 2021

Älvrummet 21 mars
20 personer infinner sig för att delta i det möte Bygga Bo Dialogen Väst inbjudit till och som ska handla om projektet ”One Tonne Life” och en möjlig fortsättning.

Håkan Axelsson från Vattenfall inleder och berättar initierat och livfullt om hur projektet växte fram, hur Volvo Cars och A-hus tillsammans med Vattenfall formade grundidén om ett typhus som inte bara skulle fungera som ett klimatsmart hus, utan även skulle möjliggöra för en familj att under flera månader pröva på att leva klimatsmart – att klara utsläppsgränsen ett ton koldioxid per person och år.

Ett hus byggdes för något år sedan i Stockholm, där familjen Lindell flyttade in. Ett identiskt hus sattes upp vid Svenska Mässan i Göteborg, där besökare hade möjlighet att studera hur ett klimatsmart boende kan se ut. Solceller, elbil, solfångare, energiövervakning, smart konsumtion och mycket annat ingick i helhetskonceptet.

Caroline Petersson från livsstilsmagasinet Camino berättar om rapporteringen, intervjuerna med familjen Lindell och spelar upp en video, där familjen förklarar hur de upplevde tiden i huset. Familjen var som folk är mest, inte speciellt miljömedvetna, vilket förmodligen bidrog till att de valdes ut att få testa ett klimatsmart boende.
”Goda vanor var enkelt att ta till sig”, säger de och förklarar, halvt överraskade, att medvetenheten både ger ett gott samvete och slags lyckokänsla.

På en slags subjektiv komfortnivå, där de inte upplevde särskilt stora inskränkningar i sin livsstil lyckades famljen minska sina CO2-utsläpp med hela 62%. Och när de levde sin som de kallade ”Robinson-vecka”, där de verkligen ansträngde sig att leva klimatsnålt minskade utsläppen hela 80% relativt den normalnivå de haft när de bott i sitt ordinarie hus. (Forskare från Chalmers kvalitetssäkrade beräkningarna).

Beteendedelen har således stor betydelse för hur stora koldioxidutsläpp det blir. När regeringar förhandlar om minskningar på 2, 4 eller 8 procent klarar en familj med rätt förutsättningar att minska sina utsläpp mångdubbelt mer. Hoppfullt, kan tyckas.

Så blir det min tur. Jag berättar om Göteborg 2021, om Gröna Staden gruppen och idén som föddes att gå vidare med konceptet One Tonne Life i ett nytt sammanhang. Om hur tanken föddes att inkludera en flerbostadslösning i allt det som ska realiseras inför 400-årsjubiléet för Göteborg år 2021. Jag berättar om alla goda idéer som bollades upp under arbetet i Gröna Staden-gruppen och efteråt och om hur tanken finns att forma en grupp som bär idén vidare så att vi kan förverkliga ett eller flera One Tonne Life projekt i ett befintligt eller nytt flerbostadsområde.

Diskussionen blir bred och insiktsfull. Om detaljer som app:ar och andra smart-phone-lösningar. Om second hand-tjänster och minskad konsumtion och om hur den kan kompenseras av att vi förlänger livslängden på produkter. Skräddare, fixare och andra tjänster ersätter köp-och-släng-kulturen.

Jag tror att vi lyckas så ett frö hos deltagarna och ju fler som ser möjligheter snarare än hot, desto större chans har vi att forma ett unikt initiativ i Göteborg inför 2021!

Notera att nu i mars 2012 flyttade en familj in i ett plusenergihus i Berlin, där familjen på ett liknande sätt som familjen Lindell i Sverige ska åka elbil och klara att generera ett överskott av el till det tyska elnätet. Vi är långt ifrån ensamma att tänka i dessa banor.

 

Plusenergi och omställning

Plusenergipilot i Berlin
Den 1 mars flyttade en familj in i ett plusenergihus i Berlin, där de ska bo i 15 månader. Huset är ett pilotprojekt framtaget med hjälp av universitetet i Stuttgart. Inklusive 2500 mil årlig körning med elbil, som laddas av husets 171 kvm solceller, ska energin räcka och bli över, enligt kalkylerna.

Allt på en gång
Vi tror gärna att vi i Sverige är bäst i Europa, att vi ligger längst fram när det gäller teknik, teknikförståelse och omställning. Men det är viktigt att ha klart för sig att alla länder och alla större företag nu funderar på hur lösningen av multipla problem ska gå till: icke-fossila drivmedel och energieffektiv omställning, samtidigt med förändrade konsumtionsbeteenden och krav på en rimlig fortsatt och rättvis välfärdsutveckling.

När går tåget och vart?
Allt kommer inte att vara detsamma när vi fasat ut oljeberoendet och gått över till effektivare system. Det man kan vara säker på att den som inte planerar nu, får svårt att hänga med när ”tåget går”.
Men vem är lokförare och vem la rälsen?

Läs om Berlin-huset här.