Tag Archives: Mikroplast

En ny rapport om plaståtervinning

Posted on by
1

Plast har blivit en naturlig del av vår tillvaro, trots att den är allt annat än ett naturligt material. Då och då brukar jag återkomma i bloggen till det bekymmer det utgör att vi saboterar det naturliga kretsloppet med främmande ämnen, vissa av dem kan ju dessutom inte brytas ned. PFAS-ämnena är ju ofta nämnda i sammanhanget. Nu har IVL kommit med en ny rapport om hur mycket av den svenska plasten som återvinns. Det är tyvärr bara storleksordningen 10 procent som återvinns. Mycket bränns upp och en hel del plast hamnar tyvärr i våra vattendrag och därmed i djur och fiskar…

Finns det för många varianter?
Det är uppenbart att efterfrågan på återvunnen plast behöver öka. Men då måste också dokumentationen bli tydligare, så att en tillverkare vet vad det är som levereras. Den kemiska sammansättningen är ju komplex. Alla som minns de tidiga plastprodukter som sattes på marknaden kan förstå hur förfining och förbättring har skett de senaste 75 åren. Mjuka, transparenta, sega, hårda och tunna plaster ─ alla varianter finns. Och kanske även behövs, men mångfalden komplicerar återvinningen. Röd plast som finns i flera ketchupflaskor är tydligen mycket olämplig för återvinning, för att ta ett exempel.

Rapporten pekar på vad som behöver åtgärdas
Rapporten från IVL pekar på ett antal faktorer som behöver uppmärksammas om vi vill se mer återvunnen plast.
1. Sorteringen är dålig och plast som skulle kunna återvinnas bränns istället.
2. Designen är ogenomtänkt och utgår inte från behovet av ett ”second life”.
3. Tillgång och efterfrågan går i otakt, framför allt på en global marknad. Det hänger säkerligen också ihop med hur noga plasten är dokumenterad.
4. Osäkerheter, ingen vet med säkerhet vad plasten innehåller och då väljer man att hellre förbränna än att chansa och återanvända.

Marknaden klarar tydligen inte detta
Jag skulle vilja lägga till att det troligen finns fel prisskillnad på jungfrulig och återvunnen plast. I en marknadsekonomi styr inköpspriset och kvalitetsval. Tillverkaren vill ha billigast möjliga pris för en viss produkt och volym, gärna med leveranssäkerhet. Återvinningsflödena är på så sätt lite mer oprecisa och spelar säkert in när tillverkare ska bestämma sig för vilken plast som ska ingå.

Något slags pantsystem för tillverkare?
Jag ska tillägga att jag ännu inte har läst hela IVL-rapporten, men det finns en länk här nedan för den som vill borra lite djupare i analysen. En tanke som slår mig, oavsett vad rapporten skriver, är att vi behöver använda något ekonomiskt styrmedel för att tydligare stimulera till återvinning. Kanske ska tillverkare av plastförpackningar ingå i ett certifierat pantsystem, där de tjänar på att öka användningen av returplast? Dvs att det är industrin som måste gå i bräschen, inte konsumenten.

Viktigt att stötta alternativ till plast
Sedan kan jag passa på att tipsa om ett väldigt bra alternativ till ”gladpack”, den plast som man använder till färskvaror osv. De görs av bivax och en länk till ett försäljningsställe finns här nedan. De fungerar utmärkt om och om igen och gör rent med lite ljummet vatten. När plasten svämmar över är det viktigt att vi stöttar alternativen.

Länktips: IVL-rapporten: https://www.naturvardsverket.se/publikationer/7100/978-91-620-7191-2/

Länktips: Bivaxdukar som alternativ till ”gladpack”: https://gotlandoriginals.se/?srsltid=AfmBOoqtXXl9V-pAXniK8qG6m1wEzXOu4FRY7TrbX-rhnJfkw2aA-F05

Plasteländet kräver nya grepp

Posted on by
2

Svensk Platsåtervinning slår larm. Bara 30 procent av den plast konsumenterna skulle kunna återvinna hamnar i avsett returflöde. Det mesta bränns fortfarande och bidrar på så sätt till koldioxidökningen i atmosfären. Den plast som förbränns motsvarar sju procent av Sveriges koldioxidutsläpp, dvs lika mycket som flyget.

Fabriken står redo
Strukturen för hantering av returplast finns, hävdar VD:n för Svensk Plaståtervinning, Mattias Philipsson, i ett pressmeddelande. (Se nedan för länk). Det som fallerar enligt bolaget är konsumenternas beteende. Och inte lär det bli mycket bättre när kommunerna får ordning på systemet för fastighetsnära insamling, hävdas det. Frågan är vad som går att göra.

Lurar vi oss själva?
Plast är för det första inte en råvara, det är en uppsjö av varianter som finns på marknaden, med och utan olika farliga och mindre farliga tillsatser. Många har säkert hört om PFAS och förstått att det är en evighetskemikalie som inte bryts ner. Men bara inom gruppen PFAS-ämnen finns det tusentals varianter. Det räcker att titta kylskåpet och skafferiet för att förstå hur komplex ”plastfrågan” är. All returplast duger ju inte att ha till livsmedelsförpackningar, några är hårda, några är halvt mjuka och några är mjuka som plastpåsar. Det är ett sammelsurium av varianter och färger, tillsatser och mjukgörare som komplicerar återvinningen om vi ska tänka helhet. Att återvinna en gång är bättre än ingen gång, men grundproblemet kvarstår ju ─ mängden plast i miljön måste minska, och vi lurar bara oss själva om vi tror att ”plaståtervinning” möjliggör ett evigt kretslopp av plast.

EU måste sätta en bortre gräns
Det logiska väg jag ser är att EU tar beslut om att all plast måste vara nedbrytbar och ofarlig för daggmaskar och andra organismer som har som uppgift att processa det naturen sinnrikt låter brytas ner på traditionellt sätt. Det rimliga är att sätta en bortre gräns för när det ska vara slut med spridandet av oljebaserad volymplast. Kanske är det rimligt att göra vissa undantag för tillverkning av hjärtklaffar i plast osv. Men vi måste upphöra med den fossilbaserade plasten. Plast av biologiska råvaror kan vara en dellösning där plast är ett ”måste”, men bör naturligtvis prioriteras ner eftersom det vi odlar primärt bör ingå i livsmedelskedjan.

Den finns mer att säga, som inte får plats här
Sedan är det också nödvändigt att minska förbränningen av sopor, liksom oskicket att plast hamnar i naturen och i haven. Mikroplast-eländet behöver också adresseras, och den allmänna förståelsen för att vi inte kan fortsätta generera uppemot 500 kg sopor per person och år i Sverige. Om inget görs är mängden plast större än vikten av all fisk i haven om 25 år. För att inte tala om hur fåglar och valar tror sig bli mätta när de sväljer sin dagliga ranson av plast. Plasten har inte en naturlig plats i vårt långsiktigt hållbara samhälle. I alla fall inte den fossilbaserade plasten.

Länktips: Pressmeddelande från Svensk Plaståtervinning: https://www.svenskplastatervinning.se/nationell-insamlingskris-svenska-konsumenter-misslyckas-med-plastinsamlingen/

3 gram plast – Varsågod!

Posted on by
2

Även om den SD-kontrollerade regeringen gör vad den kan för att minska samhällets åtagande på miljö- och klimatområdet kvarstår den lilla detalj som kallas verkligheten. En verklighet som t.ex. innebär att varje dag får blåvalar i sig 44 kg plast. (Se länktips nedan). En blåval väger cirka 140 000 kilogram. Ett enkelt räkneexempel kan begripliggöra den plastkost blåvalen förtär. En människa skulle äta motsvarande 3 gram plast varje dag om vi skulle hålla jämna steg med vad valarna får i sig. Skillnaden är kanske att valen inte har något val.

3 gram plast

3 gram plast 
Om vi varje dag skulle äta 3 gram plast så innebär det att vi varje dag skulle svälja en skruvhatt till en senapstub som den på bilden här intill. 3 gram låter inte mycket, men 3 gram varje dag blir till drygt ett kilogram per år och under livstid minst lika mycket plast som vår egen kroppsvikt.

Gå till källan
Mängden plast i havet som inte syns är det stora bekymret. Att det finns plast i hanterbar storlek som med havsströmmarna har förts samman till stora ”kontinenter” i Stilla Havet har vi sett bilder på, men det är mikroplasten som är det stora bekymret. Plastpartiklar som vi tillsätter varje gång vi tvättar kläder i konstgjorda material, tar bort smink eller sliter på en spelplan med konstgräs. Den osynliga plasten är på så sätt bara möjlig att eliminera om vi går till källan och förbjuder användning av plaster i tillverkningen om plasterna ackumuleras i naturen eller i våra vattendrag.

Vi äter redan idag plast
Även små fiskar och räkor sväljer mikroplast och när vi äter dessa djur får vi i oss plast. (Se länktips nedan). Så det är inte så att vi klarar oss – vi är ju i slutet av näringskedjan och får i oss plast utan att tänker på det.

Recept på läckra plasträtter
För att på ett pedagogiskt sätt illustrera att vi borde käka upp en skruvkork varje dag är det rimliga att det ges ut en kokbok med tips på hur man skapar aptitliga smårätter baserat på smält plast, kokt plast, plastspaghetti och liknande. Så att det går upp för folk att det är ett starkare miljöarbete som behövs – och nu! Inte ett miljödepartement som helt underordnas plastindustrins och andra särintressens kortsiktiga ”vinster”.

Att vi alla är förlorare varje dag vi fortsätter förgifta planeten borde vara en självklar insikt. Men inget tyder på att polletten har trillat ner hos de nuvarande makthavarna. Kanske är polletten för lätt och av plast så att den faller långsamt.

Länktips: Blåvalar får i sig 44 kg plast varje dag; https://www.svt.se/nyheter/blavalar-ater-10-miljoner-mikroplast-dagligen

Länktips: https://www.etc.se/inrikes/forskare-har-hittat-mikroplast-i-matfisk