ReTuna satsar på att cykla upp

Posted on 17 augusti, 2015 by Christer Owe

I de linjära flödena handlar det om att kunna debitera per tids- eller volymenhet. Just-in-time ska minimera lagerhållning och spilltid. Samtidigt inser vi att nuvarande produktionssystem inte håller. Häromdagen passerade vi den dag då vi gjort slut på jordens reproducerade resurser för innevarande år. (Länk se nedan). I det perspektivet är det upplyftande att ta del av projekt som ReTuna i Eskilstuna.

Återbruksgalleria
Fredagen den 28 augusti invigs den nya återbruksgalleria som tagit form i Eskilstuna. Det är ”ett köpcentrum där alla butiker kommer att ha fokus på miljö och hållbarhet och på så vis bidra till minskad klimatpåverkan. Det är Sveriges första återbruksgalleria och alltså ett unikt köpcentrumkoncept”, skriver man på hemsidan. (Länk se nedan).

Cirkulär ekonomi
Att förlänga livslängden på produkter sparar både resurser och energi, samtidigt som det skapar utrymme för nya arbetstillfällen, lägger grunden för en ny ekonomi och även öppnar upp för mer samarbete mellan konsumenter och producenter. När experterna talar om cirkulär ekonomi menar de ofta flera olika företeelser, som var för sig och sammantaget ger förutsättningar för en ekonomi i tydligare samklang med naturens förutsättningar. En viktig del är samverkan mellan konsumenter och producenter.

Fler valmöjligheter och olika pris
Det rimliga är att de produkter som hamnar i butikerna på ReTuna återvinningsgalleria har varierande restvärde. En del produkter kanske förblir i butikernas ägo. Som en slags modern uthyrningsverksamhet. Det blir inte bara borrmaskinen och golvbonaren som hyrs ut – mycket troligt är att festkläder, möbler för särskilda tillfällen, sportutrustning, bilbarnstolar och andra produkter där nyttjandet är begränsat i tid också kommer att finnas för intresserade konsumenter. Betalningen kanske görs upp i två varianter, som hyra och som köp – samtidigt. Vid ett visst datum bestämmer sig kunden och returnerar – eller inte – de produkter hen skaffat.

Ägandet får mindre betydelse
En tät dialog mellan galleriabutikerna och kunderna är att förvänta. Vi kommer att få se inloggningssidor, kanske kopplade till Instagram, som visar produkter som för tillfället finns hos någon kund, men som blir tillgänglig inom en viss tid eller till ett visst pris. Ägandet blir underordnat förvaring och den tillfälliga disponeringsrätten. ”Just nu är den här produkten hos familjen Karlsson. Hör av dig om du behöver den eller en liknande…” Kanske kan en återbruksgalleria bidra till en friare syn på ägande och brukande. Och en respekt för restvärden. När vi generellt förstår att ta tillvara de restvärden som finns och de möjligheter att med minimal insats förnya produkter – upcycle är ett begrepp som används – får vi kanske en annan syn på hur vi använder och vårdar de produkter vi har.

Köpa, hyra, laga, testa
I min värld skulle en kombinationsgalleria vara väldigt intressant, en plats där traditionella butiker återfinns sida vid sida med återbruksbutiker, uthyrning och verkstäder för att uppgradera en produkt. Det skulle skapa en tydligare bild av vilka alternativ vi egentligen har. Listan på ReTunas hemsida blir i sammanhanget en bra illustration på vad som kan samsas i återbruksgallerian.

Ur ReTunas lista över företag man gärna ser etablera sig
Restaurang med ekoprofil
Uthyrare/försäljning av fritidsutrustning
Barnsaker – hyra ut och sälja
Tapetserare
Köpa-hyra-sälja begagnade datorer
Begagnade kläder
Renovera, lappa, laga
Andra-sortering frukt och grönt
Up-cyclare
Hantverkare
Skomakare
Re-design-torget: Hyr ut försäljningsyta till andra designers/formgivare
Gröna transporter – hemkörning/upphämtning
Urmakare

Mindre standard – större flexibilitet och mer kunskap
Intressant är den trend som återger hantverkskunnandet sin plats. Det är svårt att automatisera arbetet med att klä om möbler. Kvalitetsprodukter kommer på så sätt också att bli mer efterfrågade. Och vill man testa så hyr man produkterna, eller en gästande kock, en trubadur till festen…. tjänstesamhället har på så sätt chans att utvecklas som en del av ett diversifierat utbud. Allt detta har man förstått i Eskilstuna eftersom man tydligt kopplat verksamheten till en folkhögskola och till utbildningsbehoven på olika nivåer.

Länktips:
Earth overshoot day här
ReTuna här

Bergskön med nya ögon

Posted on 12 augusti, 2015 by Christer Owe

Jag blir nyfiken på ”The (Summer) Space” i Bergsjön och tillbringar en halvdag där för att på plats uppleva vad som händer när ett dussin unga, engagerade och kunniga personer får möjlighet att arbeta i en kreativ miljö under några sommarveckor. Entreprenörskap, innovation, design, process, utveckling, nätverk, öppenhet, idéer och kulturell bredd blir de begrepp jag noterar på vägen hem för att sammanfatta intrycken. Initiativet präglas av möjliggörande, fristående och tydligt resultatfokus. Rymdtorget blir ”the space place”.

Masterstudenter och gymnasieelever
Per och Ola som initierat projektet har ägnat en stor del av sommaren åt att lotsa och stödja fem masterstudenter från Chalmers, GU och HDK. Studenterna kommer från fem länder och har med sig olika kompetenser inom arkitektur, design, entreprenörskap och affärsutveckling. Per och Ola har även öppnat upp för åtta gymnasieungdomar från Angeredsgymnasiet att få delta fullt ut i projektet som ett sommarjobb, som en del av Angeredsutmaningen. Sammanlagt har deltagarna med sig erfarenheter från ett dussin kulturer och ett 20-tal språk. Intresserade företag har under sommaren fått komma med konkreta problem som de vill ha lösningsförslag på, oftast med en koppling till de lokala förhållandena i Bergsjön. Ekonomiskt stöd från företagen har också varit en förutsättning för projektet.

Autodesk
Intuitivt och självklart använder ungdomarna designmjukvara från världsföretaget Autodesk för att illustrera sina idéer. Oavsett om det en fräck och fungerande design av sopsorteringssystem för lägenheter, utformandet av mobila mötesplatser eller grafik som ska illustrera processer på ett tydligt sätt. Det slår mig hur snabb utvecklingen är. När CAD-programmen dök upp för några decennier sedan krävdes nattkörningar i särskilt riggade datorer för att generera 3D-bilder för utskrift. Idag kommer de på några sekunder från vilken PC som helst.

Besökarna ser kvaliteter
Under de timmar jag besöker ”The (Summer) Space” tittar några olika företag in, ett fastighetsbolags VD och distriktschef och en marknadsansvarig för en av storbankerna här i Västsverige. Alla stannar en god stund för att lyssna, samtala och förstå vad som händer och vilken potential verksamheten har. Att det behövs fristående och kreativa arenor, där frågor och lösningar kan diskuteras ur flera samtidiga perspektiv blir uppenbart.

Nyttan
Att det är svårt för många företag att arbeta fram bra lösningar i sin befintliga organisation är också klart. Friska ögon, nya idéer och frånvaron av förutfattade meningar är värdefulla komponenter. Till detta kommer en genomtänkt struktur för både form och innehåll, för metod och resultat, för delaktighet och respekt för olika synpunkter – allt detta ger goda förutsättningar för ett innovativt och uppgiftsinriktat idéarbete. I en frizon utanför fastlagda budgetramar, vid sidan av låsta arbetsbeskrivningar och bortom stela strukturer kan de nya idéerna ta form. I skärningen mellan perspektiven uppstår det nya och värdefulla.

Bergskön
En anekdot fastnar i minnet, om hur ett barn till en av projektledarna spontant stavade stadsdelen som han tyckte det lät: Bergskön. Precis som helskön eller störtskön. Och varför inte, tänker jag. Varför inte se den potential och den möjlighet som finns i en naturskönt belägen stadsdel? Göteborg&Co borde fånga den idén och använda namnet i marknadsföringen, framför allt när staden år 2021 ska fira 400 år. Till dess kommer mycket att utvecklas, bl.a. om arenor som ”The Space” får möjlighet att spela en roll.

Norge kanske visar oss vägen

Posted on 6 juli, 2015 by Christer Owe

I Norge växer nu insikten om att oljebranschen kommer att spela en allt mindre roll. Norska Statoil har varslat 2000 fast anställda och konsulter den senaste tiden. Forskningsinstitutet IRIS i Stavanger räknar med att 10 procent av de anställda får gå. Omställningspolitiken för ett oljeoberoende är ännu mer komplext i vårt västra grannland än hos oss. I Norge handlar det även om både arbetstillfällen och exportinkomster, som måste ersättas. Detta har bl.a. lett till att en expertgrupp nyligen har presenterat ett fempunktsförslag för Norge efter oljan. (Länktips se nedan).

Bild från Stellan Tengroth som visar 25 års norsk oljeutvinning över tid.

Automatisering, delningsekonomi och pinkod 1 1 1 4
Det norska Teknologirådets projektledare Jon Fixdal säger insiktsfullt att ”Datamaskiner kan gjøre stadig mer komplekse oppgaver, og en rekke yrkesgrupper risikerer å bli automatisert bort. Internett og delingsøkonomien gjør at nye verdikjeder vokser frem, og den globale konkurransen skjerpes.”
Vi har samma diskussion i Sverige. Automatiseringen och elimineringen av flera yrkesroller, internetanvändningen och den nya delningsekonomin spelar roll när nya värdekedjor växer fram, samtidigt som den globala konkurrensen blir skarpare. Hans Roslings globala pinkod är bra att minnas i sammanhanget: 1-1-1-4. En miljard bor i vardera Nord- och Sydamerika, Europa och Afrika. Fyra miljarder bor i Asien.

Teknologirådets expertgrupp har fem förslag för Norge:

Med progressiv beskattning av oljeindustrin minskar svängningarna och riskerna för både industrin och företagen.
Ta bort det offentliga stödet till forskning på oljeområdet, eftersom detta stöd bara fördröjer omställningen. *)
Inför en stabiliserande och restriktiv koncessionspolitik, som bidrar till en önskad och förväntad reduktion av oljeverksamheten. **)
Satsa på spetsigare och exportinriktad innovation.
Ta fram en strategi för framtidens näringsliv, gärna efter brittisk modell. ***

Kommentarer:
*) Det tycks finnas en slags automatik i offentligt stöd till verksamheter, som inte långsiktigt platsar i det hållbara samhället. Vi borde göra en svensk översyn av just detta.
**) Staten måste bli bättre även i vårt land att använda de styrmedel som finns.
***) En strategi för framtidens näringsliv bör naturligtvis ta hänsyn till våra utmaningar på miljö- och klimatområdet, sociala och regionala utmaningar och hur sysselsättning, cirkulär ekonomi och helt nya näringsgrenar kan formas. Bekymret är ofta att det är de befintliga företagen som inte vill se förändringar. De företag som står för helt nya och kanske konkurrerande koncept har inte upparbetade kanaler till de statliga beslutsprocesserna.

Var ligger initiativet?
Just hur förändringen ska uppstå och vem som ska driva den framåt är en fråga som lätt blir hängande i luften. Lagstiftningen är oftast bäst på att korrigera för fel som uppstått, inte på att öppna upp för nya affärsmodeller. Var ligger egentligen initiativet för samhällsförändringen? Det etablerade näringslivet vill utveckla det man investerat stort i. Det nya näringslivet sitter fast i Moment 22 – man behöver finnas för att kunna visa på nyttan med att kunna få utvecklas. Samtidigt tickar klockan. Vi måste ställa om. Norrmännen har på så sätt en tydligare klocka eftersom deras fossilberoende är mångdubbelt. Kanske ger det oss andra en fingervisning om hur vi ska agera?

Länktips:
http://teknologiradet.no/norge-2030/rapport-norge-etter-oljen/

Almedalen är något annat

Posted on 30 juni, 2015 by Christer Owe

Media missar oftast det viktigaste med den årliga Almedalsveckan. Tusentals seminarier, föreläsningar och samtal äger rum om nästan alla viktiga samhällsområden. Några få av alla event är regisserade av de politiska partierna. Den stora mängden i utbudet planeras och genomförs av branscher, organisationer, myndigheter, PR-firmor, ideella organisationer och nätverk som ser Almedalsveckan som ett optimalt tillfälle att få presentera ny forskning, nya rapporter eller förslag. Almedalen är i praktiken en gigantisk folkbildningssatsning och ett exempel på hur viktig dialogen är i en demokrati.

Bredden
När SVT och andra media rapporterar från Almedalen kretsar mycket av inslagen och artiklarna kring de politiska partiernas förslag och positionering. Som om Almedalen var en mini-valrörelse. Väldigt få i media rapporterar från de tusentals seminarier som genomförs, ofta med ledande forskare och opinionsbildare på plats. Ändå är värdet av Almedalen just bredden och blandningen av åsikter från näringsliv, forskning, NGO:er och kommuner.

Kunskap och initiativ
Jag har varit på plats under flera år, men inte i år. Min erfarenhet är att för varje år flyttar en sakfråga sakta framåt. Ofta kan det vara en miljöorganisation som ett år uppmärksammar ett problem. Nästa år tas samma fråga upp i en paneldebatt med flera deltagare, för att året därpå bli en rubrikfråga hos någon av näringslivsorganisationerna. Steg för steg flyttas både kunskapsribban och initiativet framåt. På det planet spelar Almedalen en viktig roll, som skyltfönster för vem som säger vad och i vilket sammanhang.

Så tro inte att den traditionella bilden av Almedalsveckan ger en rättvisande bild av vad Almedalen handlar om. Den är långt viktigare än vad media förmedlar.

Nu hamnar Sotenäs på kartan

Posted on 24 juni, 2015 by Christer Owe

Smögens Hafvsbad, en glittrande vacker havskuliss, en nära fullsatt konferenssal, politiker, forskare, industrier och företagare, finansmän, framtidsspanare, utbildare, intresserade, kommunikatörer, västkustbor… Det var en heldag den 23 juni 2015 på temat företagande, kapital, förnybar energi och Sotenäs kommuns roll som initiativtagare på flera plan. 180 deltagare fångade upp många kloka tankar, spirande företagsidéer och vägval på avgörande områden.

Tillit
En del av dagen handlade om Industriell Symbios (IS, som vissa vill förkorta begreppet, men de riskerar då att fastna i NSA:s granskningsfilter….). Industriell symbios tenderar ofta att handla om tekniska resursflöden. Den enes avfall blir den andres resurs och vice versa. Fiskrens blir råvara för biogasproduktion, växtnäring och djurfoder kopplas ihop på innovativa sätt, överskottsvärme fångas upp och bidrar till effektivare processer osv. Professor Mats Eklund från Linköping överraskade med att fånga upp kärnan i symbiosarbetet med den sociala aspekten, där tilliten är avgörande. Man samverkar bäst med personer och företag som man litar på.

Samverkan viktigare än konkurrens
Det är på lokal och regional nivå samarbete kan bli en del av vardagen. Men det krävs respekt för olikheter, för varandras behov och för att det kan finnas överlappningar. På scenen stod tre förädlingsföretag med havets resurser som utgångspunkt. Trots att man till viss del konkurrerar såg man nyttan av att samverka i det utvecklingsarbete Sotenäs kommun erbjuder. Det livslånga lärandet och kompetenser ska tas till vara. Företagen räknar med att växa och till det behövs kvalificerad personal. Allt hänger ihop.

Finansiering
Ett helt pass ägnades åt finansiering. Statliga Fouriertransform, affärsänglar och crowdfundingföretag visade på olika vägar till investeringar och lån för företag i tidiga skeden. Crowdfunding skulle egentligen behöva beskrivas lite mer precist eftersom begreppet kan inkludera allt från gåvor till kommersiell låne- och investeringsverksamhet. Det unika tycks vara att tillgänglighetsfönstret för crowdfunding-objekt är kort och att fenomenet delvis rör sig i en juridisk gråzon i relation till de lagrum som styr aktiehandeln. En aspekt av crowdfunding som också nämndes var det mediala genomslag som en kampanj kan ge vid sidan av de pengar som investeras.

Sotenäs-modellen är intressant i Bryssel
Det närmaste året ska Sotenäs etablera och dra igång ett Symbioscentrum, som blir ett kunskaps- och mötesnav för mycket av det som berör både kommunen och de lokala företagen. T.o.m i Bryssel är man mycket intresserad av Sotenäs-modellen. Jag får anledning att återkomma till detta längre fram. Bland annat eftersom jag ingår i den grupp av experter som ska stödja projektet under 1,5 år.

Lite mer om Sotenäs och Industriell Symbios på denna länk: http://www.emmapetersson.se/news.html#2015-06-05

Om vatten, forskning och samverkan

Posted on 22 juni, 2015 by Christer Owe

Frågan om ett hållbart sätt att använda vatten är ständigt aktuell. För ett par år sedan deltog jag i ett projekt som undersökte industrins och företagens intresse för ett organiserat samarbete kring vattenanvändning. (Länk se nedan). På Chalmers står nu hundratals forskare beredda att samverka med industrin kring vattentemat, ett initiativ inom det man kallar Rendezvous Avancez. (Länk se nedan).

Från nanofilter till havsnivåer
På frukostseminariet den 22 juni 2015 beskriver professor Lars Rosén några av de fackområden som göteborgsforskarna behärskar. Det handlar om havsnivåhöjningar, barriärer och skyddsåtgärder, om tunnelborrning, grundvattenförekomster och risken för sättningar, eller om mät- eller reningsteknik, fukt i byggnader, nanofilter etc. Vatten används hela tiden i mängder av applikationer. Riskbedömningar som en följd av den pågående klimatförändringen är en annan ”bransch” som nu etableras.

Mälaren = 127 miljarder
Göta Älv är en bra referens i sammanhanget. Hela jordens befolkning skulle kunna få sig tilldelad 6,2 liter vatten per person och dygn ur Göta Älv, vilket nästan motsvarar individens minimibehov. Samtidigt är det svår torka i vissa delar av världen. Botaswana nämns. Man hade kunnat nämna Kalifornien. Vi får lära oss att organisationen Svenskt Vatten har tagit fram en rapport som visar att dricksvattnet i Vombsjön i Skåne värderas till 1,6 miljarder och i Mälaren till 127 miljarder kronor per år.

”Pluskvalitet”
Att värdera rent vatten kommer att bli väsentligt i framtiden. På samma sätt som plusenergihus har blivit ett begrepp inom nybyggnation, så att mer energi tillförs systemet än huset behöver för drift och boende, behöver vi hitta ”pluskvalitet”-definitioner när det gäller vatten till processer, kylning och livsmedelsproduktion. Vatten har i många år och sammanhang varit en gratis resurs. Det synsättet håller inte längre. Ska vi klara att forma cirkulära tekniska och ekonomiska processer, som kopierar naturen, måste vi bli bättre på att i varje led verifiera och värdera vattnets kvalitet. Vårt förhållande till vattnet blir på ett sätt en symbol för det moderna samhällets förmåga att cirkulera resurser, precis som naturen själv cirkulerar sitt vatten.

Möjlighet
Den storskaliga rening vi har satsat på är inte optimal för att hantera kombinerade flöden från industrin, hushållen och dagvattenbrunnar. Vi kommer att behöva mer rening nära föroreningskällan, mer av förståelse för hur beteende och användning av vatten i olika processer påverkar ekosystemen och en helt annan medvetenhet om hur vi måste vårda och värdera vattnet. Kombinationen av teknik, drift/underhåll, korrekt användning och mätning/redovisning kan bli en svensk exporttjänst om vi anstränger oss. Just för att vi har gott om vatten har vi möjligen ett extra stort ansvar för att visa hur en smart användning av vattenresursen kan se ut.

Länktips:
Svensk Vattenallians här .
Chalmers Rendezvous Avancez här .

Föregångare för byggande, boende och ekonomi

Posted on 17 juni, 2015 by Christer Owe

Riksbyggen presenterar läget i sitt projekt Positive Footprint Housing och pilotprojektet Brf VIVA på Johanneberg Science Park inför en fullsatt lokal. För oss som följt projekten är det intressant att se hur idéerna utvecklas från frågeställningar, via antaganden och påståenden till säljargument. Ledande på sitt område. Föregångare. Modigt och viktigt.

Verktyg för social hållbarhet
För en tid sedan presenterade Riksbyggen sitt verktyg för Ekosystemtjänster, en metod för att mäta, värdera och åtgärda byggnaders påverkan på närmiljön. Nu har man stommen till ett motsvarande verktyg för social hållbar utveckling. Det nya är inte checklistan eller ens åtgärderna. Det nya är att de vill systematisera och synliggöra de avgörande delfrågor, som påverkar hur ett bostadsprojekt blir socialt hållbart både ur ett blixtbelysnings-perspektiv och ur ett processperspektiv. Var är man just nu och vart är man på väg?

Arkitekt: Malmström & Edström Arkitekter AB, Illustratör: Tenjin AB

Många kringfunktioner
700 personer har ställt sig i en intressentkö för att få bo i BRF VIVA. Och man planerar även för lägenheter med tydligt mindre storlek i syfte att attrahera unga personer utan familj. Kringutrymmena fascinerar. Livsrummet, orangeriet, bollburen, växthuset, postrummet, bilpool, cykelhub, särskilda rum för återanvändning, verktygspool, leveranser visar att man tänker funktionalitet och sammanhang hellre än individuella lösningar.

Nya former
I en bisats fladdrar begreppet hyreskooperativ förbi, som en idé som kanske kan ta form i nästa projekt – ett mellanting mellan bostadsrätt och hyresrätt. Bra, tänker jag. Vi kommer att behöva olika slags boenden, olika slags sammanhang för att lösa behoven på ett respektfullt och ändå effektivt sätt. Kanske är det bra att vi inte fortsatt att bygga miljonprogramsområden. Kanske är det tur att vi nu får chansen att bygga framtidens boende.

Hundra år
Någon i publiken ställer en fråga om utbildning av boende, av styrelsepersoner etc. och frågan fångas upp på ett klokt sätt. Att medvetandegöra och aktualisera för de boende, de kringboende och andra är en aspekt man insett att den inte får tappas bort. Här visar Riksbyggen hur man tar ansvar bortom byggandet och in i förvaltandet. Husen ska stå i hundra år, säger man. Då gäller det att upprätthålla och utveckla värdet av boendet, så att alla berörda förstår både helheten och detaljerna.

Visar vägen
På ett annat plan visar Riksbyggen vägen in i den avvägning mellan företagsnytta, kundnytta och samhällsnytta som den nya ekonomin måste bygga på. Inte för att man hittat rätt ännu, utan för att man går i den riktningen. Kanske är det kooperationens nya roll att visa vägen in en ny balansekonomi. Det kändes så efter mötet.

Bekvämlighet i vardagen – aningen obekvämt för forskarna

Posted on 9 juni, 2015 by Christer Owe

Jag hamnar på en slutkonferens i Interregprojektet Sus Lab NWE på Johanneberg Science Park. Tyskar, holländare, britter och svenskar berättar om sitt EU-projekt. Jag förstår att det är ett bra tillfälle att bli uppdaterad på hur långt forskningen kommit, även utomlands. Det svenska projektet HSB Living Lab ingår som ett konkret exempel på testarena.

Outside eller inside the box
Projektansvariga berättar om grundidéerna, arkitekten fördjupar bilden av det svenska exemplet. Kollegorna från utlandet visar att liknande testarenor har byggts i deras städer. Idén handlar om fysiska förutsättningar och jämförbara metoder för att både kvalitativt och kvantitativt mäta och förstå hur olika system i hus kan göras mer hållbara, framför allt genom att tekniska data kombineras med subjektiva intryck från boende. Komforten, den upplevda innemiljön, beskrivs som viktig, kanske t.o.m. viktigare än de uppmätta inomhustemperaturerna. ”Outside the box” är ett uttryck som ständigt återkommer. Utanför lådan. Aningen ironiskt när HSB:s husprojekt för 24 hushåll består av just boxar, som fogats ihop på ett sinnrikt sätt för att möjliggöra återbyggnad på annan plats.

Gränsland
Forskarna anstränger sig att göra sina presentationer begripliga. Fyra testarenor har byggts eller kommer att uppföras, där det under ett antal år blir möjligt att prova olika slags tekniska lösningar. Sensorer, loggböcker, appar och interaktiva hjälpmedel ska ge forskarna möjlighet att jämföra objektiva mätdata med subjektiv upplevelse. Är det varmt inne? Är det skönt? Behöver det vädras? Projektet landar i gränslandet mellan teknikens möjligheter och individens oförutsägbarhet. Energianvändningen måste reduceras, samtidigt som boendet upplevs som bättre. (Se längst ner för en illustration av hur jag uppfattade projektets metodologi).

Framtiden måste bli och upplevas som bättre än dagens lösningar
Det skaver lite, det är aningen obekvämt för forskarna att lämna ”the comfort zone” och att ta hänsyn till de boendes ibland irrationella beteende. Samtidigt är det just de boendes upplevda bekvämlighet man vill studera. Hur skapar man ett bekvämt liv i ett hus som dessutom är energismart, klimatklokt och på alla sätt kan ingå i en hållbar framtid? Ingen säger det, men det naturligtvis så att framtidens boende måste vara bättre än dagens. Så som vi väljer att bo och leva måste uppfattas av de boende själva som ett lyft, en förbättring.

HSB Living Lab (Foto: Tengbomgruppen)

Plats för livet?
Jag blir aningen tveksam när arkitekten visar ritningarna och animerade bilder på HSB:s byggnad, som ska vara klar för inflyttning redan under 2016. 13 kvm för varje boende, låt vara med högre takhöjd än normalt för att möjliggöra sovloft. Som ett hotell eller ett studentrum, men inget för ett permanent boende, känner jag. Även om jag kanske inte är målgruppen. Gemensamma kök, sinnrik förvaring, känsla av kollektivhus. Man måste trivas eller lära sig trivas med sina grannar. Ingen kommer att ha plats för särskilt många egna möbler. Livet förväntas äga rum på webben, på stan eller någon annanstans. Högljudda barn som vill leka kommer att störa de studenter som vill plugga. Kritiker skulle kunna hävda att livet reduceras till en inomhus busskur.

Möjligheter
Samtidigt – för rätt personer, som vill leva i ett modernt delande, där det viktiga inte är ägandet utan social samvaro och möjlighet att dra sig undan – varför inte? Kanske är det tom perfekt som ålderdomshem? En litet rum att vara för sig själv, gemensamma ytor att mötas på, ett gemensamt kök att prova varandras idéer…. Kanske är det just det sociala som är lösningen på det växande problemet med utanförskap, ensamhet och brister i hemtjänsten. Kanske är det så här vi ska bygga för att skapa boende mot livets slut?

Minimalisternas drömboende
Men så beskrivs det inte. Tvärtom är HSB:s tänkta 24-lägenhetshus i tre våningsplan inriktat på en ungdomlig målgrupp boende utan stora flyttlass. Man får känslan att det är minimalisterna som ska ta över. De som äger ett minimum av prylar, har all musik och alla böcker digitalt, som skalat ner prylar och föremål till ett absolut minimum. Som hellre sparar till en utlandsresa (och hur hållbar blir den !?) eller ett halvår som volontär i Peru än att köpa en massa saker, möbler och utrustning.

Penta Helix
Mot slutet får forskarna en intressant fråga. Hur ser nästa projekt ut? Hur går tankarna nu? Det visar sig att man förstår att det tvärsektoriella måste fortsätta. Lösningen på hållbarhetens alla frågor ligger i en allsidig belysning och en allsidig delaktighet, där inte bara forskare och företag ställer frågor och kommer med svar, utan där de direkt berörda görs delaktiga på ett ansvarstagande sätt. Någon nämner delande-ekonomi, någon annan talar om cirkulär ekonomi. Insikterna börjar slå rot, att det är helheten som vi måste hitta sätt att både beskriva, förändra och verifiera i återkommande processer. Ganska hoppfullt. Det är aldrig lätt för forskare att lämna sin bekvämlighetszon, sitt ämne och sitt forskningsområde. Men de tycks förstå att det är helt nödvändigt.

Nästa projekt tar kanske ytterligare kliv i den riktningen. Hoppas det.

Länktips: Läs mer om HSB Living Lab här: http://bit.ly/1JIRqg4

Så här uppfattade jag projektets metod

Innan det blir för sent

Posted on 5 juni, 2015 by Christer Owe

Jag tåg tåget till Oslo och hem igen. En dubbel fyratimmars resa genom det svensk-norska gränslandet. Så nära skogen och så sakta att det nästan gick att räkna myrorna, eller i alla fall myrstackarna.

Urbaniseringen och globaliseringen förändrar snabbt Sverige.

Vi måste bli bättre på att ta till vara det föregående generationer skänkt oss innan det blir för sent.

Några intryck här:
http://christerowe.se/lankar-och-hugskott-m-m/dals-ed-4-juni-2015/ .

Systemskifte nödvändigt – Om slam och kretslopp

Posted on 26 maj, 2015 by Christer Owe

Livsmedelsverket rapporterar högre kadmiumhalt i svenskproducerad pasta än i pasta från utlandet. Lantmännenägda Kungsörnen pekas ut i sammanhanget. (Länk se nedan). Ännu ett i raden av miljöhot som vi behöver förhålla oss till? Tungmetallen kadmium i maten anses vara riskfylld eftersom den ackumuleras i njurarna, kan ge njurskador och en ökad risk för cancer. Kadmium i svenskt mjöl kan hamna där på flera olika sätt, t.ex. luftföroreningar, konstgödsel och genom att avloppsslam sprids på åkrarna. Det senare är mycket kontroversiellt.

Systemet hade varit bra om inputen varit fri från skadliga ämnen
Reningsverken och flera olika branschorganisationer har sedan några år ett certifieringssystem som heter Revaq, som går ut på att kvalitetsbestämma avloppsslam, så att det minst skadliga slammet kan återföras till kretsloppet. Ambitionen är lovvärd. Det finns en problematik kring en långsiktig brist på fosfor som gör att vi måste hitta sätt att återföra fosfor till jordbruket. Bekymret är att stora mängder nyttigt fosfor återfinns i det kontaminerade slammet från reningsverken. Om restfraktionen från reningsverken, slammet, hade varit fritt från främmande och skadliga ämnen hade allt varit frid och fröjd. Nu tvingas reningsverken att hantera ett nödvändigt fosfor samtidigt med ett oönskat och skadligt slaminnehåll.

Härma naturen
Några länder har gått före i slamfrågan. Man inser att det är ohållbart att sprida tungmetaller och farliga ämnen på de marker som ska producera livsmedel. Holland och Schweiz har infört restriktioner på det här området. Ett problem med dagens linjära systemtänkande blir kostnaden och ansvaret för lagring eller förbränning av slammet. Sedan slutet på 1900-talet och fram tills nu har vi betraktat naturen som en gigantisk soptipp. Det håller inte. Insikten om att vi måste härma naturens kretslopp även i all mänsklig verksamhet börjar sprida sig. Vi måste fasa ut cancerogena ämnen ur kretsloppet. Mikro- och nanostora plastbitar i haven är en näst intill osynlig fara. Vi kontaminerar vår egen livsmiljö och saboterar ekosystemen. Pollinerande insekter står inför massutrotning. Bekymren är många.

Viktig princip
Det blir alltmer uppenbart att vi måste hantera alla icke naturligt förekommande produkter och ämnen med en mycket större uppmärksamhet och ansvar. Ingenting försvinner. Att som nu tillföra stora mängder kemikalier, tungmetaller och hormoner utan att tänka på effekterna för de små och de större kretsloppen är oansvarigt. Vi kommer bokstavligen att få äta upp det.

Länktips: Naturskyddsföreningen om slamfrågan här.
Nätverket Ren Åker Ren Mat debattartikel i GP: här.
SVT-inslag om Livsmedelsverkets rapport: här.

… att verka för ett hållbart samhälle

Samband mellan idéer, affärer och samhälle. Av Christer Owe, Göteborg.

Category Archives: Kunskap och hot