Alternativ till fortsatt kalkbrytning finns

Kalkbrytningen på Gotland ska få fortsätta ytterligare trettio år, enligt ett beslut häromdagen i Mark- och Miljödomstolen. Kalk behövs till cementproduktionen och cement är en avgörande del av det som går åt vid byggnation. Cirka 8 procent av den koldioxid som släpps ut i atmosfären härstammar från cementproduktion. Rimligen borde varje regering göra allt den kan för att minska denna miljöpåverkan. Grundvattnet är dessutom hotat i närområdet, något som också oroar många gotlänningar.

Koldioxidinfångning…?
Slitefabriken hette tidigare Cementa, men ägs nu av ett globalt verksamt företag Heidelberg Materials, som har cementtillverkning i många länder. När nu Mark och Miljödomstolen ger Heidelberg rätt till kalkbrytning i trettio år är det kopplat till ett löfte att införa koldioxidinfångning, en teknik som inte har testats i stor skala och som säkerligen inte är billig. Det är heller inte säkert att Mark- och Miljööverdomstolen kommer till samma slutsats som den lägre domstolen, så sista ordet kanske inte är sagt.

Alternativet finns
Frågan om kalkbrytning var uppe för prövning även i augusti 2021, då Per Bolund var miljöminister och Ibrahim Baylan var näringsminister. Cementproduktionen på Gotland är samhällskritisk och det blev troligen avgörande för beslutet att tillåta fortsatt produktion. Det märkliga är att det finns en annan teknologi framtagen, där en tidigare sovjetisk forskare på 90-talet i Luleå lyckades visa att det går att framställa cement utan betydande CO2-utsläpp. (Se artikel i länktips nedan).

När marknaden slutar fungera
Marknadsförespråkarna brukar alltid hävda konkurrensens överlägsenhet. När marknadens aktörer tävlar med pris, kvalitet och leveranssäkerhet vinner det företag som presterar bäst. Bekymret är att när konkurrensen uteblir och monopol eller oligopol etableras uppstår inlåsningseffekter i den dominerande teknologin. När en aktör som Heidelberg dominerar cementtillverkningen blir det ointressant att byta teknologi. Vi hade kunnat ha en tillverkning idag som sparade flera procent av våra årliga CO2-utsläpp. Men som framgår av den intressanta artikeln av Maja Persson publicerad i maj 2022 lyckades den dominerande aktören blockera ett tekniskt genombrott av en alternativ teknologi, som hade varit till stor hjälp för klimatarbetet.

Det måste bli dyrt att vara egoist
När det gäller vilken nytta en verksamhet ska göra för individ, företag, ägare, samhälle och framtiden behöver vi en ny balans. Det duger inte att kortsiktiga ägar- och vinstintressen ständigt går före. Vi behöver ett ramverk för företag, där det blir dyrt och moraliskt fel att suboptimera lösningar. Kortsiktiga ekonomiska vinster behöver övertrumfas av de långsiktiga effekterna på samhället och naturen. Det måste bli dyrt att vara egoist.

Länktips: https://www.realtid.se/helg/innovationen-som-cementindustrin-morkade/

Ägarlägenheter är en dålig idé

Bortom alla rubriker om Trump, matpriser, krig och konflikter finns det saker som rullar på i de processer som det är tänkt. Det finns en statlig utredning som kom i höstas med det tydliga numret 2024:83, som behöver uppmärksammas. Den föreslår, återigen, att det ska bli enklare att bilda ägarlägenheter. En tidigare utredning i slutet av Reinfeldt-perioden försökte samma sak och nu vill Tidöregeringen testa idén igen.

Ett särintresse paketeras som ett ”vi”
Den här gången har utredaren samlat ett antal bostadspolitiskt kunniga aktörer så att texten kan skrivas i ”vi”-form. T.o.m. Hyresgästföreningen satt med vid bordet och blev på så sätt del av det försök till legitimering utredningen vill ge sken av. Till HGF:s försvar ska sägas att det finns ett par sidor med avvikande åsikter i en bilaga till utredningen, men det är ändå ganska märkligt att hyresgästföreningen lägger tid på att medverka i något som knappast på något sätt kommer att kunna gynna hyresgäster i Sverige.

Snabba vinster är tydligen viktigt för Tidögänget…
Ju mer man läser i utredningen desto tydligare blir det att upplägget syftar till att ett fåtal personer möjlighet att tjäna pengar på ägande av en bostad. Det kommer bli näst intill omöjligt att använda ett hyreskontrakt via en ägd lägenhet i den traditionella bytesmarknaden. Ägaren kan när som helst göra anspråk på sin bostad. Men det allra värsta är att systemet med ägarlägenheter i ett slag skulle kunna öppna för en flodvåg av nya erbjudanden som påminner om AirBnB, där innehavaren av en bostad kan göra snabba pengar på olika uthyrningsalternativ.

Markandstänket är tydligen viktigare mänskliga rättigheter
Det är marknadstänket som helt dominerar upplägget och utredningen glömmer självklart bort att den svenska regeringsformen i första kapitlet, andra paragrafens första stycke mycket tydligt ålägger det allmänna att erbjuda en trygg bostad åt medborgarna. Motivet att kunna tjäna pengar på människors behov av bostad övertrumfar på så sätt den svenska regeringsformen och även FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som också nämner rätten till bostad.

Vad kommer i kölvattnet på detta förslag?
Utredningen bagatelliserar omfattningen och kostnaderna för de tvister som lär uppstå när lägenhetsinnehavare tror sig kunna slippa täcka gemensamma kostnader för en fastighet. Utredningen tonar självklart också ner de uppenbara riskerna med exploatering av typen bordellverksamhet, tillfälliga boenden för gästarbetare osv. Just för att bostadsmarknaden ser ut som den gör i flera kommuner borde det vara självklart att inte undanta bostäder från den traditionella hyresmarknaden.

Remisstid till den 21 april
Det finns ett stort antal invändningar, men de vill jag inte lista här. Då blir texten alldeles för lång. På ett principiellt plan handlar utredningen om att rätten att tjäna pengar på sin ägda bostad ska vara överordnad rätten till en bostad överhuvudtaget. Det duger inte 2025. Förslaget bidrar inte till en hållbar utveckling. Tvärtom. Den som vill läsa utredningen kan hitta en länk nedan. Det finns en remisstid som går ut om ganska exakt en månad, 21 april. Det vore bra om ett lagförslaget sågas av så många som möjligt.

Länktips: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/12/sou-202483/

”Tänkte inte på det….” ─ en osäljbar bil

Elon Musk möter nu motgång efter motgång, vilket delvis är förvånande. Ska man lyckas i en bransch behöver man förstå regelverken och vilka förutsättningar som är avgörande. Ska man tillverka en bil är det lämpligt att känna till vad som definierar en bil och vilka gränsvärden och funktioner som är avgörande. Musks Tesla-bolag har tagit fram en ”cybertruck”, som ska se ut som något från framtiden.

Cybertruck från Tesla

”Tänkte inte på det…”
Bilen väger 3100 kg och med B-körkort får man köra en bil som har en total vikt inklusive passagerare och bagage på 3500. Så redan där har Tesla missat en viktig parameter. Men ännu mycket mer allvarligt är att Tesla helt har bortsett från de regler som säger att medtrafikanter ska skyddas. I vanliga bilar ger höljet efter, vilket skonar fotgängare och cyklister, dvs andra trafikanter. Cybertrucken har precis så hårda kanter och ett hårt skal som den ser ut att ha, vilket således förstärker skadan om eller när en kollision inträffar. Föraren och passagerarna klarar sig säkert, men andra trafikanter kan drabbas extra hårt när tre ton med skarpa kanter kommer farande mot t.ex. en cykel.

En osäljbar bil
Bilen blir därför inte godkänd ur trafiksäkerhetssynpunkt i Storbritannien eller EU. Så där står han, Musk, med en bil som inte går att sälja i Europa. Och på något sätt är det ju rätt åt honom. Han som aktivt arbetar för att högerextrema rörelser i Europa ska gå framåt och som i en intervju sagt att empati är något som måste bekämpas. (Möjligen är detta senare taget ur sitt sammanhang, men å andra sidan blir man inte multimiljardär utan att bete sig hänsynslöst i avgörande lägen). Om Musk inte förstår att trafiken är ett samspel och att den bygger på att alla tar hänsyn till varandra är det ett problem på flera nivåer, som också illustrerar hans syn på vad ett samhälle går ut på.

Tänk er Barack Obama stå där och sälja en Tesla…?
Att Elon Musk fick elbilsmotståndaren Trump att sätta sig i en ”Tesler” (som Trump kallade bilen) på Vita Husets gräsmatta och lova att köpa en bil av sin kompis, medan journalisterna tog bilder och ställde de vanliga inställsamma frågorna illustrerar också vilket beroende Trump har till Elon Musk. Är det någon som skulle ryckt på axlarna åt Barack Obama om han gjort samma sak under sin tid som president? Men eftersom Trump är en s.k. framgångsrik affärsman är det tydligen helt OK att han försöker rädda Elon Musk från den ofrånkomliga krasch hans bolag tycks stå inför.

The good guys are fighting back…
I Kanada har Ontarios regering sagt upp en beställning på Starlink, ett annat av Musk-bolagen. Man har också viktiga instrument inom energisektorn att använda, både olja och el, som gör att man kan stänga av försörjningen till USA. Samtidigt störtdyker Tesla-aktien internationellt. Oavsett om Trump stödköper en bil eller inte. Och i Kongressen har seantor Baldwin (demokrat från Wisconsin) krävt klargöranden kring de data som DOGE (Musks inofficiella departement för att ställa till oreda i Washington) samlar in. (Se länktips nedan). Så det pågår en dragkamp mellan Trump/Musk och delar av den amerikanska administrationen och domstolarna. Alla ser sig inte som maktlösa. Sista ordet är inte sagt.

Det är lite hoppfullt att Musks arrogans och storhetsvansinne slår tillbaka mot honom själv.

Länktips: https://www.baldwin.senate.gov/news/press-releases/baldwin-demands-answers-from-social-security-administration-on-musk-and-doges-access-to-personal-information

Trump säljer Tesler på Vita Husets gräsmatta: https://www.youtube.com/watch?v=gddTt0AQX5A

Tyskland försvagat – det är inte vad vi behöver

Så har Tyskland genomfört sitt extraval. SDP, De Gröna och FDP hade i tre år en koalition som sprack i november och nyval blev nödvändigt. Alla de tre tidigare regeringspartierna gick bakåt i februarivalet och mest tappade Socialdemokraterna. För det liberala, minsta, partiet i konstellationen tycks valet ha blivit en katastrof. Mer än hälften av deras tidigare väljare valde ett annat parti och nu kommer FDP inte in i Förbundsdagen, som det ser ut. Med facit i hand borde kanske FDP svalt de frågor man hade svårt för och härdat ut, hellre än orsakat ett nyval. Uppenbarligen överskattade man stödet för den egna politiken.

Komplicerad regeringsbildning
Kristdemokraterna får nu uppdraget att försöka bilda regering. I Tyskland gäller majoritetsregering, vilket komplicerar situationen. De partier som sitter i regeringen måste bygga på en majoritet av förbundsdagens ledamöter. När nu nationalistiska AfD tog 20 procent av rösterna i valet gör det regeringsbildningen extra svår. Skulle det nya vänsterpartiet BSW klara femprocent-spärren blir det ännu svårare, då blir mandatfördelningen sådan att regeringen behöver bestå av tre partier. (I skrivande stund hamnar BSW utanför Förbundsdagen). Det lär bli komplicerat att få ihop en fungerande tysk regering eftersom SPD så tydligt förlorade i valet. Det är olyckligt att regeringsbildningen tar tid, ur flera perspektiv.

Den tyska bilindustrin har problem
Att utfallet i valet är bekymrande beror på flera saker. Dels har världsläget ändrats när Trump tagit över i Vita Huset och hans inriktning tycks vara att göra en ”deal” över huvudet på Ukraina och Europa, för att närma sig Ryssland och mer eller mindre dela upp världen mellan sig och Kina och kanske Indien. I det här läget skulle EU och Europa behöva stå enade och starka. När EU:s mest folkrika nation har bekymmer försvagar det EU:s möjligheter att spela en roll på den internationella arenan. Dessutom går den tidigare starka tyska bilindustrin på knäna. Man har svårt att ställa om från fossilbils-produktion till elbilar. Det är stora organisationer, tusentals anställda som inte längre behövs och nya processer som behöver utvecklas. Helt nya affärsmodeller behöver testas och marknaden är svår att förutse. Kinesiska och koreanska fordon tar allt större andel av försäljningen.

En kort period
I rapporteringen från det tyska valet fångade jag också upp att mer än hälften av de unga i Tyskland, under 25 år, ska ha röstat på ytterkantspartierna AfD och Die Linke. Ungdomarna vill se förändring och accepterar inte hur samhället ser ut idag. Man måste också komma ihåg att i det gamla DDR finns det ingen tradition av demokratiskt styre, man har egentligen bara levt i en demokrati ett kort tag sedan första världskriget. De som är politiker idag, och de som röstar, har i princip inga egna upplevelser från andra världskriget.

Uppförsbacke
Det man hör i kommentarerna efter valet är också att det finns en stor risk att den nödvändiga omställningen från fossilberoende till förnybar energi kan komma att bromsas in. Det talas om att köpa naturgas och olja från USA och arabstaterna. Om Tyskland tappar fart i omställningen är risken stor att detta spiller över på fler länder. Och EU får svårt att komma i närheten av det som är helt nödvändigt för att bromsa klimatförändringarna. Återigen blir det ekonomin som prioriteras före de långsiktiga behoven av att ta ansvar. Och med mer korrupta ledare i USA tappar världen ytterligare motstånd mot den egoism och girighet som tyvärr tycks vägleda allt fler politiker och väljare. Vi får trösta oss med att det kunde ha varit värre.

Läsning: SNS-rapport om elmarknaden och energiomställningen del 1

SNS har nyligen gett ut en rapport med namnet ”Konjunkturrådets rapport 2025 Investeringar i elproduktion för en hållbar energiomställning” som har fått mycket uppmärksamhet. SVT Forum sände i slutet av januari ett inslag, där rapporten presenterades av de tre nationalekonomer som gjort rapporten och med flera intressanta kommentarer från inbjudna experter. Rapporten är på drygt 160 sidor och jag tänker i lagom delar ta mig igenom den och kommentera läsningen.

Kanske en bra kurslitteratur?
Den första fyra kapitlen beskriver hur regelverk, klimatavtal och elhandel ser ut idag och fungerar och preciserar syftet med rapporten. Bland annat vilka utmaningar som finns i energiomställningen, hur efterfrågan kan komma att förändras och vilken roll staten ska ha i det hela. På ett sätt är rapporten egentligen bra som kurslitteratur för den som vill sätta sig in i t.ex. hur spotmarknaden fungerar eller hur intradagsmarknaden och reglerkraftsmarknaden samverkar med spotmarknaden på el.

Osäkerhet med Euro-kursen
Hela EU och andra stora länder i Europa är anslutna till spotmarknaden. Handeln sker i Euro, medan kunderna i Sverige debiteras i SEK, något som inte nämns i rapporten så här långt. Men det utgör naturligtvis en osäkerhet för icke-Euroländer. Rapporten nämner PPA-avtal, som är ett sätt för storförbrukande industrier att säkra tillgång och kostnadsnivå över en viss tid. De etableringar av storskalig industri som vi sett på senare år i norra Sverige hänger ihop med att tillgången på billig el är bäst i hela Europa just där.

Hur bra är marknaden på att premiera långsiktighet?
Det är tre erfarna och mycket kunniga nationalekonomer som skrivit rapporten och åtminstone ordföranden Thomas P Tangerås har erfarenhet av att skriva liknande rapporter förut. Det ger hela framställningen en självklar tyngd och följdriktigt var det flera kommentatorer vid presentationstillfället som tackade författarna för en bra rapport. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över att ingen bland författarna eller de som yttrade sig pekar på hur marknader till sin natur bidrar till att sålla fram ”vinnare” och ”förlorare” och att det finns en risk att långsiktighet får stå tillbaka för kortsiktiga vinster.

Hur säkras samhällsnyttan?
Lite grand tangerar författarna detta när de på sidan 11 pekar på att ”en central utmaning för en hållbar energiomställning är marknadsmisslyckanden som resulterar i att priserna på elbörsen inte återspeglar de totala samhällsekonomiska nyttorna och kostnaderna för elförsörjningen när det gäller miljömässighet, tillförlitlighet och kostnadseffektivitet.” Dvs hur bra är egentligen en elmarknad på att bortom säljare och köpare prissätta samhällsnyttan och nyttan av att olika länder kopplar samman sina elsystem för en säkrare tillgång till den viktiga elförsörjningen? Win-win för producent och användare av el är naturligtvis bra, men hur väger man in samhällsnyttan på ett bra sätt?

Omställning och utveckling är inte samma sak
Nästa nivå på nyttoaspekten är klimatnytta och nytta för omställningen, som ju måste prioriteras. Det är som någon nämnde i SVT:s presentationsprogram viktigt att förstå skillnaden mellan effektivisering och traditionell utveckling å ena sidan och systemförändrande omställning å den andra. Att lägga ner befintlig och fungerande teknik, stänga fossildrivna maskiner och kraftverk i förtid innebär en ekonomisk förlust. Flygplan som ännu inte är avskrivna blir dyra att skrota osv. Vi måste hålla två saker i huvudet samtidigt. Det förnybara behöver ta plats och det fossilberoende måste fasas ut. Vi kan inte vänta på att det ska bli gratis att stänga ner fossilbaserad verksamhet.

Använd AI och följ upp klimatanpassningen på systematisk nivå
Så här långt i läsningen av rapporten har jag egentligen bara två konkreta förslag och idéer. För det första: använd AI för handeln. AI borde kunna hantera samtliga parametrar som berör elhandeln på ett mycket mer effektivt sätt än vad som annars är fallet. Man skulle kunna låta AI-system handla med varandra och snabbt hitta optimala parametrar för avtal. För det andra skulle mänsklig arbetskapacitet därmed kunna frigöras för att till 98 procent säkerställa att varje beslut bidrar till klimatomställningen, dvs utgör ett slags filter över hela handeln. Och dessa mer ”mänskliga” beslut skulle i sin tur kunna ackumuleras i en beslutsdatabas, som regelbundet sammanställs och visar hur dessa klimatkorrigerande insatser ser ut över tid och hur de ligger i linje med t.ex. Parisavtalet. Gärna att denna databas i sin tur kontrolleras av flera oberoende NGO:er, som inte är direkt kopplade till handeln, till politiken, till energibolagen eller till särintressen, utan snarare till ett principiellt klimatansvar.

Men jag ska fortsätta läsa rapporten och återkomma med fler tankar längre fram.

Länktips: SNS-rapporten: https://www.sns.se/artiklar/konjunkturradets-rapport-2025-investeringar-i-elproduktion-for-en-hallbar-energiomstallning/

SVT Forum sändning 31 januari, spola fram till starttid 14:30: https://www.svtplay.se/video/jVwy1Gd/forum/fre-31-jan-09-00

SOU2025-7 igen ─ en liknelse

Ibland blir det tydligt om man använder liknelser. För att illustrera hur tillståndsgivningen för ny kärnkraft är tänkt att fungera, se föregående blogginlägg med länk nedan, kan följande liknelse vara passande.

Det behövs ett körkort, inser någon
Spola tillbaka klockan etthundra år eller mer. I trafiken rullar nu plötsligt bensindrivna fordon istället för häst-och-vagn-ekipage. Någon inser att denna nya teknik behöver något slags godkännande. ”Annars riskerar vi att få ett rent vilda västern på våra gator” som någon hävdar. Man beslutar därför om ett slags körkort för de nya fordonens framfart.

”Bilprovningen” = Strålskyddsmyndigheten
Denna tillståndsgivning utreds av en motsvarighet till SOU2025:7 och utredningen föreslår en uppdelning i två delar. För den tekniska delen ska fordonen granskas av en teknisk myndighet som kallas ”Bilprovningen” för att få ett modernt namn. I SOU2025:7 heter denna myndighet Strålskyddsmyndigheten. Det tekniska i den nya, farliga tekniken ska granskas av experter på tekniken.

En kort checklista, därefter fritt fram
Den administrativa delen av det körkort för de nya fordonen som planeras reduceras till en ekonomisk granskning så att inga betalningsanmärkningar föreligger. Självklart kollas även straffregister och andra personuppgifter. Om inget framkommer som hindrar ett körkort beviljas detta baserat på de två granskningarna.

En massa saker som inte behövs, anser SOU 2025:7
SOU2025:7 tänker sig på ett liknande sätt att det inte behövs någon annan granskning av en sökande. Inte om den sökande har ekonomiska resurser att hantera en olycka, att garantera långsiktig drift under flera decennier, att ha kunskap från drift av liknande anläggningar under lång tid osv. För att få ett ”körkort” för världens i särklass mest farliga teknik, som dessutom är tänkt att ha en nyckelposition i samhällets elförsörjning, något som är systemkritiskt ur många aspekter, behövs ingen sammanvägning av storlek på företag, specialistkompetens, samlad kompetens, koncernbolag i övrigt, samarbetspartners, referenser, erfarenheter och dokumenterad förmåga att hantera oförutsedda incidenter, att sätta in extra personella resurser och att ekonomiskt och administrativt säkerställa långsiktig drift även under komplexa förhållanden, där företagets storlek utgör en viss garanti, särskilt om det har ett statligt delägande.

Det behövs ingen storlek på företagskoncern
Nej. Det räcker, tycker utredningen, att man visat intresse för att lansera ny teknik eller en ny typ av etableringsprocess. Det nya är också att ”körkortet” kan säljas till någon annan. Det räcker att bilbesiktningen kollar att lamporna lyser och bromsarna tar. Sedan är det tuta och kör.

Och bråttom har de
En del av förslagen i SOU2025:7 är dessutom tänkta att sjösättas mycket snabbt under det första halvåret 2025. Tidögänget har ju bråttom att visa upp att något är på gång. Därför är det bråttom, tydligen. Och samtidigt har det tänkta sydkoreanska företaget med erfarenhet att bygga kärnkraft dragit sig ur processen. Det hela känns som historien om ”Mäster skräddare”. ”Kom tillbaka på lördag…..” Om det inte var så allvarligt skulle man le åt hela historien.

Länktips: Föregående text om SOU2025:7 och tillståndsgivningen för ny kärnkraft: https://christerowe.se/2025/01/nr1157-nu-krattas-manegen-for-vinstjagare/

Nu krattas manegen för vinstjägare

Tidögänget tycks ha personal som ägnar sig åt kärnkraft varje vaken timma på dygnet. Ansvariga ministrar blundar på ett oseriöst sätt för alternativa lösningar och lägger allt fokus på att till varje pris (och priset lär bli högt) driva igenom etablering av ett energislag med många risker och tydliga nackdelar. Även regeringens egna expertorgan har gett regeringen bakläxa på de förslag som kommit fram. Nu i dagarna kom ett delbetänkande som heter SOU 2025:7 och som på närmare 600 sidor beskriver hur tillståndsprocessen kan förändras och förenklas för att bana väg för nya kärnkraftsdrömmar. (Länktips till delbetänkandet och forskarkritik nedan).

Överföring av tillstånd ska uppmuntras? Verkligen?
Det som är slående vid en snabb läsning av delar av betänkandet är hur noga utredaren är att kratta manegen för nya aktörer på kärnkraftssidan. Känslan infinner sig att delar av texten är ett beställningsverk, där de nya intressenterna inom projektering och planering av kärnkraft mer eller mindre dikterat hur de vill att tillståndsprocessen ska gå till. I texten beskrivs relativt tydligt hur nya aktörer nu kan komma att söka tillstånd för att i ett senare skede överkåta driften av en färdig anläggning till ett annat bolag. På sidan 142 beskrivs dessa nya ägar- och driftsförhållanden, men utredaren problematiserar inte alls kring detta. På sidan 57 återfinns ett textförslag som föreskriver hur överförandet av tillstånd kan gå till. Som om det var den naturligaste sak i världen.

Förebilder finns på hur man mjölkar svenska skattebetalare
I praktiken kan ju det nya förfarandet kring tillstånd leda till att ett utlandsägt bolag tar över driften. Bulvaner kan bana väg för oseriösa lycksökare som förstått att intäkterna kommer att garanteras i generationer framåt av de svenska skattebetalarna. Här har ju samvetslösa kapitalister lärt sig av den unika svenska modell inom koncernskolesystemet som t.ex. har gjort ägarna bakom Engelska Skolan stormrika.

Checkbox: ekonomi
Det står på sidan 71 att ett yttrande ska inhämtas från Riksgäldkontoret gällande en sökandes ekonomiska resurser och förmåga att motsvara de krav som ställs. Men jag hittar ingen precisering av vad Riksgäldskontoret ska bedöma. Förfarandet ger ett intryck av att punkten finns med för syns skull, inte för att säkra upp att den sökande har långsiktiga förutsättningar att ta ansvar för decennier av drift av den mest komplexa energiproduktion världen skådat, där ”soporna” dessutom behöver hanteras i tusentals år. Vill vi verkligen att kärnkraftsbranschen ska locka till sig lycksökare och bolag med en kortsiktig vinsthorisont som fokus?

Modeller beskrivs som om de finns
På sidan 136 beskriver betänkandet ett antal olika varianter av kärnkraftsanläggningar. Texten skulle kunna vara hämtad från vilken hemsida som helst från branschen. Utan att nämna att flera av de typer som beskrivs ännu inte tagits i drift någonstans i världen eller ens testats i prototypformat, beskrivs modellerna som om de fanns att tillgå på en marknad. Vill vi verkligen att Sverige ska vara testmarknad för obeprövad teknik? Är det pionjärernas misstag Sverige ska betala för? Att allt skulle bli perfekt från början är knappast rimligt. Inte minst med tanke på de decennier av förseningar de senaste traditionella kärnkraftsprojekten i Europa drabbats av. Förseningar som någon måste betala. Om ingen betalar går det företag som står med förlusterna i konkurs och det händer också, som bekant. Westinghouse gick t.ex. i konkurs 2017, men rekonstruerades. Och de har redan idag stora intressen i Sverige genom att de äger f.d. Asea Atom i Västerås.

Önskvärt med storskalig prototypdrift ? Verkligen ?
På sidan 479 skriver utredaren en del om konsekvenserna av sina förslag. Det lyfts fram att tidiga principbeslut och frivilligt samråd med myndigheter ska underlätta för nya och mindre aktörer att komma in på marknaden. Det står också att de förhandsbesked som sökanden kan få från Strålsäkerhetsmyndigheten kan hämma den tekniska utvecklingen (!). Som om det vore direkt önskvärt att helt otestad teknik installeras för storskalig drift! I förbigående nämns även det kommunala godkännandet som ett hinder, som behöver hanteras. För säkerhets skull betonar texten att ett positivt förhandsbesked underlättar finansieringen. Här står verkligen de ekonomiska villkoren i centrum, men inte för staten eller för medborgarna.

Upplagt för snabba cash
En del preciseringar i texten handlar om hur många årsarbeten som sparas in i tillståndsprövningen och hur mycket tid som sparas på att Miljöbalken ges mindre betydelse än förut. De kostnader som nämns i olika avsnitt är naturligtvis bra som precisering, men handlar samtidigt bara om promille av den totala systemkostnaden vid uppförande och drift. De som kan glädjas åt SOU 2025:7 är de projekterande bolag som nu ser möjligheten till snabba cash och vältajmad försäljning när någon ny aktör ska kliva fram. Inte för att ta ansvar utan för att tjäna pengar.

Mörkret sänker sig.

Länktips: SOU 2025:7 : https://www.regeringen.se/contentassets/fd2ab0770049418bb47634c950e11064/ny-karnkraft-i-sverige–effektivare-tillstandsprovning-och-andamalsenliga-avgifter-sou-20257.pdf

Filip Johnsson (klimatpolitiska rådet-medlem) sågar regeringens ensidiga tilltro till kärnkraft i en debattartikel: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/JbRXRR/forskare-buschs-religiosa-tro-pa-karnkraft-ar-obegriplig

De avgörande motargumenten: https://christerowe.se/2023/11/nr999-karnkraft-de-avgorande-motargumenten/

Den nya världsordningen

Utvecklingen i USA är oroande, minst sagt. Donald Trump ska återkomma som president trots att han sånär ordnade en statskupp i januari 2021, när stormningen av Kapitoleum ägde rum. (Eller kommer han tillbaka tack vare det han gjorde för att kullkasta det politiska systemet?) Hur som helst får världen nu ställa in sig på att det återigen blir en president i Vita Huset som inte bryr sig hur det går med det globala klimatet, ekosystemen och andra hot. Tvärtom tycks han vara inställd på att bana väg för en ny världsordning, där den ekonomiska makten får ännu större, reellt, genomslag än tidigare.

SvD ledare 5 januari 2025

Nu ritas kartan om
Svenska Dagbladet hade en intressant ledare den 5 januari av Olof Ehrenkrona, som varnade för utvecklingen under Trump. När Trump och de ekonomiska makthavarna med Elon Musk i spetsen nu även skaffar sig ett avgörande inflytande på den globala politiska arenan är det något helt nytt som framträder. Om de starka finansiella aktörerna förr höll sig i bakgrunden och hade ett outtalat samförstånd med politiken, ungefär som Wallenberg alltid har agerat, träder nu de nya giganterna fram och tar plats på den globala arenan. Utan att vara folkvalda och utan att formellt ha någon ämbetsmannaroll träder Musk & Co nu fram och kräver t.ex. nyval i Storbritannien och ger sitt fulla stöd åt AfD i Tyskland. Att de har ekonomiska resurser att påverka samhällsutvecklingen råder det ingen tvekan om. Det nya är att kartan ritas om. Istället för att politiken sätter upp spelreglerna för de ekonomiska verksamheterna är det nu ekonomin som har politiken i sitt grepp. Ingen har kontroll över de nya makthavarna.

De vill se ett försvagat Europa
När jag läser Ehrenkronas text slås jag av hur ensidigt han ser på samhällets möjligheter och utmaningar. Trumps framfart beskrivs i bästa fall som en möjlighet för entreprenörskap och innovation och i sämsta fall som att Europas länder går från att vara allierade till USA till att vara vasaller, klämda mellan de stora militärmakterna. Risken att Trump snabbt gör upp med Putin och delar in världen i intressesfärer är uppenbar och i den nya världsordningen har Europa en betydligt svagare position. Denna försvagning av Europa kan vara motivet för Musk att vilja stärka det nationalistiska AfD och Farage i Storbritannien.

Elitegoism banar väg för breddegoism
Det jag saknar i Ehrenkronas text är någon passus som indikerar att han förstått att ”business-as-usual” inte längre är möjlig. Om vi ska klara klimatfrågan och alla resursutmaningar inklusive de planetära gränser som Rockström talar om kommer vi att behöva organisera samhällena på ett mycket smartare sätt. Men inget i Ehrenkronas text antyder den insikten. Snarare tycks han inse att klockan klämtar för den traditionella högern, den höger som under lång tid kombinerat ekonomisk vinning med ett tydligt motstånd mot allt som kunnat sorteras in under ett vänsterparaply. Det samhälle i obalans som den gamla högern så länge kämpat för tycks nu bana väg för en ännu radikalare höger byggd på populism och förenklade budskap. Om den gamla högern var en slags elitegoism i politisk förpackning kan den nya högern kanske beskrivas som en egoism i breddformat.

Vägen tar slut för de som vill ha mer obalans
Man kan fundera på hur den traditionella högern nu kommer att lägga upp sin taktik. I Sverige kommer sannolikt Tidögänget fortsätta sitt samarbete. Att ändra inriktning skulle ju innebära att erkänna att man hade fel i sin gjorda analys. Åkesson kan sitta still i båten och vänta på vad kommer. När Putin och Trump delar upp världen mellan sig blir det självklart för Åkesson att vinnlägga sig om goda relationer med båda parter och att återigen argumentera för att medlemskapet i EU inte gynnar Sverige. Det liberala partiet i Sverige kommer troligen hålla fast vid sin ekonomiska grundsyn och blunda för farorna med hur den nya världsordningen utökar makten för vissa globala ekonomiska aktörer. Om liberaler nu i ett hundra år argumenterat för att frihandel och ekonomisk vinst är avgörande för att säkra framväxten av ett gott samhälle lär de inte kunna släppa den tanken. Samtidigt som facit bevisar motsatsen i form av den extrema ekonomiska obalansen i världen. Vinstjakt in absurdum löser ingenting.

Förhandlingsstrategin behöver nog omprövas
Socialdemokraterna behöver också ta sig en funderare. Så länge arbetarnas villkor kunde förbättras via centrala förhandlingar kunde man rida på den rådande ekonomiska utvecklingen och göra anspråk på delar av den vinst företagen genererade. Men i takt med att vinster snarare skapas ur fiktiva värden än ur arbetade timmar är det svårt att hålla jämna steg med de mest förmögna när det gäller ekonomisk rättvisa. Andreas Cervenkas rapporter och böcker borde få vilken socialdemokrat som helst att inse att det nu behövs en annan motkraft för att generera rimlig rättvisa åt flertalet.

Det är uppenbart att de gamla lösningarna inte längre är relevanta när världsordningen förändras.

En orimlig utveckling måste bli rimlig

Det Olivier De Schutter, som arbetar med fattigdomsfrågan inom FN-systemet, pekar i på den artikel jag nämnde i föregående blogginlägg föranleder ytterligare en kommentar. (Se länktips nedan till nämnda inlägg). Den tanke som alla måste ställa sig är hur världen och våra samhällen långsiktigt ska utvecklas. Vart tar våra samhällen vägen om det är nuvarande principer som får råda och vad skulle behöva ändras för att utvecklingen ska bli mer rättvis och långsiktigt hållbar?

Koncentrationen av förmögenhet är ohälsosam
Olivier De Schutter pekar på det orimliga i att tro på en evig tillväxt. Den kommer inte att kunna lösa de problem vi ser idag och knappast heller lösa de problem vi ännu inte ser skymten av. Så som världen är organiserad idag har koncentrationen av makt, inflytande och rikedom bara ökat. Och detta egentligen oavsett om den exekutiva makten innehas av demokratisk valda eller självutnämnda makthavare. Det finns en strävan efter mer vinst, mer inflytande och mer rikedom som inte balanseras i tillräckligt hög grad av andra krafter. Tio procent av världens befolkning orsakar hälften av alla utsläpp. Den rikaste procenten av världens befolkning kontrollerar dessutom nära 60 procent av alla finansiella tillgångar enligt en Oxfam-rapport.

Orättvisan växer
Det största problemet är att skillnaden i förmögenhet ökar. De rikaste blir allt rikare. Det ekonomiska systemet och hur det används bygger inte på en strävan efter en rimlig balans mellan olika intressen. Istället förstärks hela tiden de processer som troligen till slut bara leder till lösningar baserade på våld och ensidiga anspråk. När orättvisan blir uppenbar och omöjlig att hantera på ett civiliserat sätt lär tålamodet ta slut hos väldigt många. Det politiska systemets förmåga att kanalisera önskemål och drömmar kommer att bli avgörande. Dagens orimliga utveckling behöver bytas ut mot en rimlig.

Relativ och absolut fattigdom  så många är drabbade i Sverige
När fattigdomen i Sverige ska beskrivas är det vanligt att utgå från den relativa fattigdomen uttryckt i procent av en medianinkomst. SCB kan ibland redovisa denna fattigdom som att 1,5 miljoner svenskar är fattiga. Andra forskare räknar med att cirka en halv miljon svenskar lever i absolut fattigdom. Bekymret är också att bostadsbidrag och liknande konstruktioner inte fullt ut täcker kostnaderna. En betydande del av de fattiga är pensionärer och tyvärr finns det även barnfamiljer som lever under svåra förhållanden. Även i USA finns det en stor andel fattiga. En siffra som har nämnts är 45 miljoner amerikaner. En inte obetydlig del av de fattiga tvingas troligen in i den svarta och illegala ekonomin för att klara sin försörjning.

Basinkomst är en väg att gå
Olivier De Schutter från FN talar om en universell basinkomst som en väg framåt. Och då kopplad till ett generellt system, där inget behov undersöks. De rikaste skulle i detta system få del av basinkomsten, men också få betala inkomstskatt. De rika måste också skjuta till en större andel av sin inkomst i någon form av progressiv beskattning. I annat fall skulle systemet permanenta inkomstklyftorna, tycks han mena. Självklart finns det fallgropar i ett basinkomstsystem och det kan säkerligen inte införas i ett enda steg. En intressant väg att gå vore att koppla basinkomsten till barns rätt att slippa en orättvis fattigdom. Han skrev i rapport 2021 att varje satsad dollar skulle ge sjufalt tillbaka i form av minskade kostnader för ohälsa, brottslighet och olika insatser.

Långsiktiga mål måste diskuteras
Framför allt behöver diskussionen föras om de långsiktiga målen för ekonomin, samhällsutvecklingen och välståndet. Hur ska världen, EU och Sverige bli en bättre plats för fler? Hur undviker vi att den enda lösningen som individer, grupper och länder tror återstår är att gripa till vapen?

Länktips: Artikel om förmögenhetskoncentrationen i Sverige: https://www.dagensarena.se/innehall/sverige-har-nast-storst-formogenhetskoncentration-eu/

Mer om fattigdomen: https://tidningenglobal.se/2024/19-januari-2024/de-rika-blir-rikare-och-fler-blir-fattiga/

Min föregående bloggtext om Olivier De Schutter: https://christerowe.se/2024/12/nr1148-om-de-stora-pengarna-och-de-sma/

Om de stora pengarna och de små

Sedan snart tio år följer jag David Pakmans nyhetsbrev/podd från USA. Han är en politisk kommentator som tydligt tar ställning mot det republikanska partiet, GOP, och i synnerhet hur GOP kapitulerat inför Trump och hans MAGA-rörelse. I det polariserade USA är det viktigt med röster som står emot Fox News och Musks X (f.d. Twitter) och andra röster som inte har något problem med att Trump försökte iscensätta en statskupp i samband med stormningen av Capitoleum i januari 2021.

Kushner gjorde en deal
Då och då går det att fånga upp något intressant i Pakmans olika filmklipp. Senast häromdagen var det ett kort inslag om Ivanka Trump och hennes man Jared Kushner. Under Trumps förra presidentperiod var paret synnerligen aktiva i utrikespolitiken och sydde ihop olika överenskommelser med inte minst de saudiska makthavarna. Det var också Trump som symboliskt flyttade USA:s ambassad till Jerusalem. Det Pakman nämner denna gång är att Ivanka Trump och Jared Kushner har förblivit osynliga sedan 2021 och inte heller lär vara involverade på samma sätt nu som förra gången Trump var president. Motivet till detta är enligt Pakman pengar.

Det går att leva gott på några miljarder
Lite enkel sökning på Jared Kushner ger bilden av en framgångsrik affärsman, som ibland kritiserats för att ha finansiellt stött de organisationer som i sin tur stödjer ockupationen på Västbanken, men framför allt var han uppenbarligen den som sydde ihop en vapenaffär med Saudiarabien värd 110 miljarder dollar. Det Pakman adderar till bilden av Kushner är att saudierna stöttade honom med rejäla belopp till den stiftelse som bär Kushners namn. Och att avkastningen från detta gör att Ivanka Trump och hennes man lever gott på detta. Ingen av dem har behov av att återigen involvera sig i det politiska eller snarare det ekonomiska fält, som styrs av politiska beslut. (Se även länktips till klipp nedan).

Rampljuset exponerar för mycket
Jag drar mig också till minnes att i turbulensen vid Bidens valvinst 2020 tog Ivanka ställning mot sin far och ville inte ställa upp på lögnerna om ett stulet val. Det kan ju mycket väl vara så att Ivanka Trump och Jared Kushner var fullt nöjda med vad de hade kunnat åstadkomma på det privata planet under åren 2017 – 2020 och såg ett läge att dra sig ur rampljuset, ungefär som David Pakman beskriver. Exponering innebär ju alltid en risk att någon journalist gräver fram något som blir en story och skapar medialt surr. Hellre arbeta i det fördolda.

Makten och pengarna berusar de redan mäktiga
Hur viktiga pengarna är och inte minst möjligheten att privat sko sig på den makt som följer med presidentskapet har Elon Musk självklart fattat. Genom sin ekonomiska plattform som världens rikaste man ser han nu möjligheter att komma in i sammanhang, där de riktigt stora pengarna finns, där stora avtal sluts och där kopplingen mellan politik och ekonomi går att exploatera ytterligare. Han behöver ju heller inte stå till svars inför några väljare. Liksom f.ö. Trump, som ju lovat att det senaste valet blir det sista…

Samtidigt: Lite hoppfullt att fattigdomen uppmärksammas
Ekonomin i världen och i Sverige dras isär. Samtidigt som världens rikaste och mest maktsugna berikar sig på ett närmast orimligt sätt finns det FN-anställda som Olivier De Schutter som har fokus på det andra änden av skalan, där extrem fattigdom råder. I decembernumret av tidningen Syre ägnar redaktören Katarina Andersson sex helsidor åt De Schutters arbete. I en av hans rapporter står det t.ex. att ungefär 40 procent av världens CO2-utsläpp orsakas av de rikaste tio procenten av världens befolkning och i en kommentar anges att andelen utsläpp snarare är 50 procent. Samme De Schutter för också mycket nyanserade diskussioner om tillväxtbegreppet. Det är en typ av diskussion som det är svårt att föra i Sverige, där business as usual tycks vara det rådande paradigmet.

En ekonomi för mänskliga rättigheter
Det är fullt möjligt att skifta ekonomiskt fokus från jakten på maximal vinst till en ekonomi för mänskliga rättigheter, hävdar De Schutter. Det är inte bara möjligt, det är dessutom nödvändigt, citeras han i tidningsartikeln. Han talar också för basinkomst, där beskattning av arbete till viss del ersätts med skatter på fast egendom och förmögenhet. Tillväxt är inget gott i sig, säger han.

Kortsiktighet, långsiktighet och rättvisa
Det blir egentligen allt mer uppenbart att vi har ett politiskt/ekonomiskt system som inte räcker till för att korrigera för särintressen och som inte lyckas väga samman kortsiktiga behov med långsiktiga. Dagens system bibehåller heller inte respekten för individens legitima drivkrafter samtidigt som skyddsnäten för att lindra de negativa effekterna av ekonomin behöver vara starka och uppfattas som rättvisa.

Länktips: Kort klipp från David Pakman: https://www.facebook.com/share/r/19y9SDVDF2/?mibextid=wwXIfr

Här hittar ni en länk till Syre: https://tidningensyre.se/newsletter/tidningen-syre-som-pdf-decemberr-2024/