Vad är det MUF:arna jublar åt?

Läser någonstans att finansministern talat inför jublande MUF:are och fått beröm för att hon sålt ut Bilprovningen till underpris och framför allt för att hon flaggar för fler utförsäljningar. Närmast till hands ligger kanske SBAB, den bank som staten skulle kunna använda för att påverka räntenivåerna hos affärsbankerna med. Vad är det MUF:arna jublar åt?

Prislapp och ägare – vad är bra med detta?
Jag läste någonstans att Bilprovningen kan vara värd 3 miljarder, så prislappen kanske är i underkant. Och varför ska ett tyskt bolag tjäna pengar på den svenska obligatoriska bilbesiktningen?

Kostnaderna och tillsynen !
Riksrevisionen gjorde år 2021 en granskning av den privatisering av bilprovningen som inleddes under Alliansregeringen 2010. Riksrevisionen konstaterar att priset på bilbesiktning ökade många gånger mer än inflationen, att den utlovade konkurrens och den tänkta lägre priserna på besiktning uteblivit. Men allra värst i den granskning som Riksrevisionen gjorde 2021 är att tillsyn och ackreditering inte fungerat. Risken för kontroll ute på fältet är minimal. Att det troligen leder till ”konkurrens” i form av lägre utbildad personal och därmed till brister i besiktningarnas genomförande är inte långt borta. Och när kontrollen är svag brukar olika aktörer med rymligt samvete ta större plats. Fuskare och andra.

Vad händer vid kostnadsjakt ute i verksamheterna?
Är det verkligen den trafiksäkerheten vi vill ha på våra vägar? Att överetablering på utförarsidan leder till kostnadsjakt och försök att kompensera med dålig beläggning genom att hålla kostnaderna nere? Vilken slags yrkesheder frodas när uppdraget till de anställda blir att snabbt besiktiga bilar och när välutbildad och erfaren arbetskraft trängs undan av nyanställda med mindre kunskaper?

Är det högre priser som är bra?
Så vad är det MUF:arna jublar åt? Att priserna på bilbesiktning ökar? Att den obligatoriska bilbesiktningen kommer att hålla lägre kvalitet i takt med att operatörerna ska jaga kostnader? Att tillsynen är i det närmaste obefintlig? Att det blir mer av ”vilda västern” istället för en säker trafikmiljö? Att utländska bolag ska tjäna pengar på den lagstadgade besiktningen? Vad är det man jublar åt?

Marknaden är aldrig rättvis
Är det privata brandkårer man vill se? Privat ambulans, som bara kommer om du har betalt din avgift? Vad är det som är så lockande med att slå sönder stabila och samhällsnyttiga institutioner? Den till anarkism gränsande högerpolitiken kanske kan paketeras som ”frihetsskapande” ett tag, men den som tänker ett varv till inser att vissa saker mår bäst av att skötas offentligt. Marknaden är varken rättvis eller inkluderande. Den struntar i glesbygdens behov och prioriterar ägarnas vinst före allt annat. Och om vi alla äger något vill MUF:arna sälja vår egendom till underpris så att vi alla blir förlorare på kort och på lång sikt.

Länktips: Referat av Riksrevisionens granskning 2021: https://www.dagensarena.se/opinion/underkant-for-bilprovningen/

Artikel om prishöjningarna i Blekinge: https://www.blt.se/2021-08-16/fler-stationer-gjorde-besiktningen-dyrare/

S-motion från 2012 om att fordonsbesiktning är myndighetsutövning och inte passar att vara konlurrensutsatt: https://data.riksdagen.se/dokument/H002T314

Vi lurar oss själva med kärnkraftsrivningen

Det står 125 gamla kärnkraftverk och väntar på att rivas. Däribland Barsebäck med sina två reaktorer som stängdes 1999 och 2005. Frågan är hur det ska gå till, hur rivningen ska övervakas och vad det kommer att kosta.

Den tyska metoden
I Tyskland har man viss erfarenhet av att riva kärnkraftverk. Det kostar cirka 6 MDR SEK att riva en tysk reaktor. Anledningen är att man har en omfattande kontrollapparat och att man har valt att dela upp radioaktivt stål och andra delar, kontrollmäta varje del och kapsla in dem i transportabla enheter som ska långtidsförvaras på ett säkert sätt. Tusentals ton möjligt radioaktivt skrot körs genom en rivningsanläggning. Ansvariga tekniker bekräftar också att man på detta sätt upptäckt en del fel, dvs radioaktivt material som var på väg att passera som icke radioaktivt. Säkerhet som kostar pengar.

Den amerikanska metoden
Amerikanerna använder en metod som de själva kallar rip and ship. Riv och skicka bort. Man räknar med en kostnad på cirka 2 MDR SEK per reaktor för rivningsarbetet. Det betyder att det amerikanska systemet blir billigare än det tyska, men fortfarande dubbelt så dyrt som det planerade svenska systemet. Dessutom räknar man i USA med ett 25 gånger högre gränsvärde för bakgrundsstrålning än man gör i Tyskland. Atombombssprängningar och kärnvapenhantering i USA har bidragit till att höja de amerikanska gränsvärdena.

Den svenska metoden
I Sverige vill man använda ”rip and ship” -metoden, dvs hantering utan behandling. Man bara plockar ner och skickar iväg skrotet. Statens Kärnbränslehantering AB, SKB, gör enligt planen bara stickprovskontroller, inte alls så noga som man gör i Tyskland. Det blir billigare men också osäkrare. De tyska experterna tror att det är viktigt att allmänhetens förtroende för systemet upprätthålls. Man vill i Tyskland kunna lita på att kontaminerat skrot inte hamnar på fel ställe. I Barsebäck har radioaktiva vätskor runnit ut och förorenat 700 m3 jord. Och ändå tror de svenska myndigheterna att rivningen ska kunna kosta hälften av vad den amerikanska kostar.

Visst verkar det osannolikt att vi ska nöja oss med en lägre säkerhetsnivå än tyskarna. Vad vinner vi på att chansa? Och vem vinner på att vi lurar oss själva med kostnaden?

Källa: Sveriges Radio, Vetandets värld.