Tag Archives: Norden

Matturism i Matlandet Sverige

Posted on by
2

Sverige är ett turistland. Men vi är ganska dåliga på att utnyttja våra egna unika tillgångar: upplevelser i författarnas spår, från Pippi i Vimmerby till Wallander i Ystad, midnattssol, sjöar och vattendrag, tystnad, älgar och lingonsylt. Gröna skogar har vi, men var är guldet?

Vad ser andra som vi själva missar?
Exempel på hållbar turism finns, men de är inte representativa för merparten av besöksmålen och arrangemangen. En rapport från Nordiska Ministerrådet pekar visserligen i rätt riktning, (länk se nedan) men den som exempelvis besöker TUR-mässan i Göteborg får oftast leta efter arrangörer med hållbarhetsprofil. Ändå är det påfallande ofta som utländska besökare avundas vår inställning till naturen och har hört om vår allmänna medvetenhet om miljöfrågor. Ser andra vad vi själva inte ser? Är vi hemmablinda? Missar vi att ta vara på det som andra ser som exotiskt och värdefullt?

Globalt toppmöte
I dagarna pågår i Göteborg en konferens med den blygsamma titeln World Food Travel Summit 2013. Matturismen ur ett globalt perspektiv. Börshuset dukas upp, långväga gäster får smaka lokala läckerheter. Trendsättare förvånas över yrkesskickligheten hos ledande svenska och nordiska kockar. Landsbygdsministern gläds åt att ”Matlandet Sverige” börjar bli ett vedertaget begrepp. Men bilden är inte enhetlig.

Fyra gånger så mycket tillsatser som i Italien
I genomsnitt stoppar svenskarna i sig fyra gånger så många tillsatser i maten, som italienarna. Ungefär 10 % av allt vi äter i Sverige är tillsatser. Smaker, hållbarhet, konsistens, färg… you name it. Bilden av spetskrogarnas fashionabla Michelin-utnämningar kontrasterar skarpt mot den vardagsmat, som vi i Sverige väljer att köpa och äta. Av vår disponibla inkomst lägger vi i Sverige cirka 13% på maten. En halvering på en generation. Matlandet Sverige är således bara hälften så mycket värt för oss som bor här jämfört med på 80-talet. Samtidigt vinner svenska kockar priser för sin skicklighet.

40% onödigheter
Att bilden är splittrad kan även illustreras med det ökande intresset för matkassar, matböcker och diverse dieter, nu senast 5:2-dieten. Tyvärr verkar det vara så att intresset för kvaliteten och innehållet, t.ex. ekologiskt odlad mat, inte ökar på samma sätt. Det vi lägger våra tretton öre av varje disponibel krona på är dessutom till 40% onödigheter som godis, läsk och alkohol. Och hälften av vår mat importeras. Något som inte gynnar våra producenter. Hur har det blivit så här?

Turistnäringen i glesbygden har det extra svårt
I glesbygd är det dessutom numera svårt att ta betalt av kunder. I tidningen Besöksliv (länk se nedan)  läser jag om svårigheten att använda betal- och kreditkort på STF:s anläggningar. Turisterna vill betala med kort. Bankerna kräver mobiltäckning för kortläsarna. Mobiltäckningen är minst sagt bristfällig utanför större orter. Att bedriva besöksnäring i glesbygd (där mycket av det unika med Sverige kan upplevas) motarbetas således av andra särintressen.

Bilden är inte helt relevant
Bilden av den nyttiga och goda svenska maten, som vi gärna erbjuder turisterna i en exotisk, lantlig miljö är således inte helt relevant. Ekologiska råvaror är långtifrån självklara delar av produktion och konsumtion. Vår egen mat får gärna vara full av tillsatser och när vi ska ta betalt fungerar inte de internationella betalsystemen som de borde. Bättre kan vi!

Länktips: http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/anp-2013-718

Länktips: http://www.besoksliv.se/artikel/kortbetalningar-omoejliga-utan-mobiltaeckning-40002

Nordiska ministerrådets hållbarhetsstrategi – för vem?

Posted on by
2

”Ett gott liv i ett hållbart Norden” publicerades den 12 juni 2013 av Nordiska Ministerrådet. En skrift på 36 layoutade sidor med förväntade rubriker som ”Ett nordiskt perspektiv på hållbar utveckling”, ”Utbildning, forskning och innovation” och ”Ett förändrat klimat”. Jag följer med intresse vad som händer på nordisk nivå eftersom jag  tror att de nordiska länderna har mycket att vinna på och bidra med genom att samverka mer. Därför var jag extra nyfiken på hur ministerrådet skulle formulera vår tids stora utmaningar och lösningar ur ett gemensamt nordiskt perspektiv. Utgångspunkter, ambitionsnivå, fokusering, nytänkande… det var med förväntan jag började läsa. (Länk se nedan).

Beteendeförändringar
Redan i inledningen börjar jag ana oråd. Brundtland 1987. Hm. Räcker det? Man har lagt till några ord om kulturens betydelse för hållbarheten, bra så. Men ansatsen kring hållbarheten kretsar kring den snart 30 år gamla Brundtland-texten. Illustrativt är hur man i det första kapitlet paketerar in behovet av beteendeförändringar:
” Möjligheten till ett rikt friluftsliv och tillgång till grönområden är viktiga ingredienser för mänskligt välbefinnande. Det ökar dessutom förståelsen för de insatser och beteendeförändringar som krävs för att utvecklingen ska bli mer hållbar.”
Jag får leta för att hitta mer text om livsstils- och beteendeförändringar – det som forskarna hävdar är ungefär halva lösningen på energi- och klimatfrågan.

Vi borde kanske…
Om sin egen verksamhet säger man, nästan lite överraskat, att det skulle faktiskt kunna göras något. Så här formuleras ambitionen för den egna organisationen:
” Även Nordiska ministerrådets och Nordiska ministerrådets sekretariats egen verksamhet och faciliteter ska vara hållbara. En möjlighet är att miljöcertifiera hela verksamheten. Detta skulle även kunna gälla Nordiska rådet och Nordiska kulturfonden.”
Hoppla. Yrvaket konstateras att vi borde kanske göra något. Vad sänder detta för signaler?

Kontrastlöst
Det som vid en läsning bekymrar allra mest är att hela talet om hållbarhet ur olika perspektiv aldrig kontrasteras mot något ohållbart. Ingenstans framställs något som fel eller nödvändigt att ersätta med något hållbart. Kontrasterna uteblir. Därmed blir hela skriften en utslätat, tillrättalagd, politiskt korrekt text, som inte är avsedd att förändra något. Det finns ingen dramatik, inget motsatsförhållande, inget erkännande att decennier av politik och verksamhet lett fel. Tvärtom är texten en illustrativt exempel på hur man kan beskriva ett önskvärt tillstånd utan att relatera det till det som ska elimineras. Jag hittar inget exempel på detta.

Mantrat
Hållbarheten lovordas upprepat som ett mantra. Så här heter det om strategin:
” Den övergripande målsättningen med strategin är att de nordiska länderna successivt ska utvecklas till mer hållbara välfärdssamhällen och att skapa positiva förändringar inom en överskådlig framtid. Fram till år 2025 ska betydande resultat inom de prioriterade områdena ha uppnåtts.”
Det låter ju fint, men när de goda idéerna aldrig får möta de mindre goda, när allt är ljust och vackert blir beskrivningen platt. Alla ska leva lyckliga i framtiden. Jaha. Det låter ju bra. Men var börjar omställningen, hur preciseras det ohållbara, vad av det nuvarande ohållbara systemets totalintegrerade ekonomi måste förändras för att en hållbar utveckling ska bli möjlig?

Sveket
Det kanske måste bli så här. När fem länder och några områden (Färöarna, Grönland och Åland) ska enas om en skrift. Den måste kanske bli urvattnad och livlös? Kompromissandets förbannelse? Eller tycker man att formuleringarna blev bra? Är man nöjd på Nordiska Ministerrådet? Tog Norden sitt globala ansvar för att leda världens länder i en hållbar riktning? Stakade man ut vägen med tydliga mål och åtgärder? Preciserade man nödvändiga förändringsmekanismer? Jag tycker inte det. Man sviker framtidens barn, man sviker utvecklingsländerna, man sviker i ett läge när man kunnat ta ett betydligt större ansvar.

Fyra frågor illustrerar andan i strategin
Vem är läsaren av strategin? För vem formuleras den? När bör-satserna staplas på varandra och självklarheter formuleras som nyheter blir hela skriften mer ett tidsdokument över politikens tillkortakommanden än något annat. Eller är jag orättvis? Så här står det om arbetslösheten, integrationen och den demografiska fördelningen:
” En av de viktigaste utmaningarna blir att verka för att en större del av den arbetsföra befolkningen deltar i arbetslivet. Det innebär bland annat att den invandrade befolkningen behöver integreras bättre i samhälls- och arbetslivet. Övergångstiden från skola till arbete behöver kortas ner och möjligheterna att förlänga arbetslivet behöver förbättras.”
Fler ska jobba, invandrare ska integreras, slöa ungdomar ska sättas i arbete och pensionärerna ska räkna med att jobba längre. Genom att undvika att sätta in dessa fyra frågor i ett sammanhang, väga deras betydelse mot varandra eller att värdera dem blir uppräkningen bara en ordkuliss.

Ljust istället för kontrastrikt
Kanske är det så här det blir. Nordens ledande politiker kommer från olika politiska partier. Man ska enas om skrivningar. Då blir det uddlöst och ointressant, utan problematisering och utan en vass analys. En ljus bild istället för en kontrastrik. En framgångsbild istället för en beskrivning av de uppförsbackar som väntar oss och hela mänskligheten.

Länk: http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/2013-725

Språket ger Sverige en fördel

Posted on by
1

Sverige, och Norden, har en unik möjlighet eller skyldighet att bidra till en global hållbar utveckling. Våra länder har en politisk och demokratisk mognad, vi har ett fungerande välfärd och ett samhälle som i stort sett fungerar. Vi har också en storlek på samhälle som skulle kunna lämpa sig för att utveckla nya samarbetsformer.

Penta Helix
Penta Helix, där myndigheter, näringsliv, universitet, organisationer och civilsamhälle samverkar, är inte svårt att etablera i den svenska eller nordiska kontexten. Kanske är det just detta som är Sveriges och Nordens historiska uppgift. Att visa resten av världen vilka processer som ska startas för att vrida utvecklingen rätt.

Flera fördelar
Det finns flera fördelar för de nordiska länderna i kapplöpningen om att introducera smarta, hållbara lösningar. En fördel är vår tekniska mognad, att vi ofta testar nya produkter och har en öppenhet för nymodigheter. Skype, Spotify och liknande tjänster har utvecklats och fått genomslag i Sverige. En hållbar utveckling innebär rimligen att vi baserar mer av vår kommunikation på virtuella lösningar.

Språklig fördel
På ett annat plan har de nordiska länderna ett stort försprång. När det gäller att använda sökmotorer, initiera och följa upp konversationstrådar på hemsidor och fora, eller enbart att bevaka sakfrågor på ett tidseffektivt sätt har vi i mindre språkområden ett försprång. En fråga på en svenskspråkig LinkedIn-sida kan typiskt få 10-15 svar, medan motsvarande fråga på en engelskspråkig sida kan få över 800 svar. Det säger sig självt att det tar oerhört mycket längre tid att läsa och värdera de engelska inläggen än de svenska. Naturligtvis kan man invända att hundratals inlägg och synpunkter kan ge fler användbara idéer och syunpunkter. Samtidigt ska den fördelen vägas mot den tid det tar att läsa så många texter. Möjligheten att snabbt hitta just den informationsdel som man letar efter ger små språkområden en fördel.

Vi ska vara observanta på de strukturella fördelar vi har när det gäller att åstadkomma en hållbar utveckling.

Köpenhamns gröna lista

Posted on by
Reply

Börja med att gå till Köpenhamns Stads hemsida www.kk.dk . Väl där kan du relativt lätt klicka dig framåt till företag (Erhverv) och miljö och den gröna listan.
Eller så går du direkt dit genom att klicka här. 

1000+ företag
Det är många företag på Köpenhamns gröna lista. Jovisst, många filialer också, men ändå – vilken svensk stad matchar denna lista? Danskarna fetstilar dessutom det man kallar frontrunners, dangelsk för föregångare. I Sverige vågar inte kommuner särbehandla företagen på det sättet, det är i alla fall sällsynt.

Men här då?
Jovisst, vi har Göteborgs Miljödiplom som numera ingår i Svensk Miljöbas. Men inte tusen stycken och inga föregångare. I Sverige ska kommunen inte ägna sig åt att lyfta fram företag. Man kan lista de företag som klarat diplomeringskraven, men inte mer.

Tilltalande
Är jämförelsen orättvis? Döljer sig dåliga exempel bakom de danska föregångarna? Har Köpenhamns lista inneburit en orättvis behandling av företag som inte benämns föregångare? Möjligen kan det vara så. Men det som är påtagligt är tilltalet. ”Detta är ett frivilligt åtagande”, skriver kommunen. och ”Här har du en branschanpassad checklista”. Exempel på sådant tilltal här.

Lägre tröskel
Ibland tenderar vi i Sverige att komplicera saker och ting. Göra det onödigt krångligt. Jag kan inte undgå att känna att danskarna hittat en betydligt mer tilltalande variant – tilltalande i flera betydelser – som troligen gör tröskeln lägre för företag som vill ta ansvar för klimatfrågan, kemikaliefrågan, vattenfrågan osv.

Snabbare
Vi måste lära oss att tänka i andra banor, och fånga upp smarta idéer snabbare än vi gör. Och dra nytta av det nordiska samarbetet.

Några danska länkar att kolla in:
www.key2green.dk
www.ecocouncil.dk
www.eco-net.dk
www.kk.dk/Erhverv/Miljoe/GroenneErhverv/HvemErMedlem.aspx
www.folkecenter.dk
www.balancingact.dk
www.merkur.dk

Föreningen Norden

Posted on by
Reply

Kungälv 31 mars
Föreningen Nordens generalsekreterare Bo Andersson blir närmast lyrisk när han får syn på den svarta tavlan, krittavlan, i den stora salen på Nordiska Folkhögskolan där Göteborgs- och Bohusländistriktet inom Föreningen Norden har samlats för att tillsammans med Bo diskutera utvecklingsfrågor. Intill finns en Whiteboard. Svart och vitt. Tänk om framtiden ginge att förenkla så långt.

Ansvar
Pedagogiskt, personligt och välunderbyggt målar Bo upp sin tydliga bild av den roll Föreningen Norden har att spela idag. Demokrati, med delkomponenter som jämlikhet, solidaritet, frihet och respekt, är den överordnade ideologi de allra flesta organistioner utgår ifrån och ser som en deluppgift att försvara. Samhällsidén i Norden bärs upp av några mycket centrala idémässiga och konkreta fundament. Och, menar Bo, denna samhällsidé måste leva och utvecklas. Metoden är kulturyttringar, möten, kontakter. Ansvaret skulle kunna vara Föreningen Nordens.

Kärnan
Det finns 600 nordiska samverkansorganisationer. Föreningen Norden skulle kunna ha ansvaret för att samhällsidén som sådan hålls levande och utvecklas. Och så fylls svarta tavlan av nyckelbegrepp, samhällsområden, åtgärder, initiativ och möjligheter. Tydligt framstår en mångfacetterad och tidlös bild av vad ett samhälle egentligen är.

Meningsfullt
Gruppdiskusionerna blir vitala och idérika. Stort blandas med smått. Målgrupper, arbetssätt, varumärke… som sutte vi i vilket styrelserum som helst. Portalfraser bollas – ”Folkrörelse för nordisk samverkan” och ””Det är vi som kan Norden”. De flesta åker hem – är mitt intryck – med en stärkt känsla av att delta i något meningsfullt. Om några månader formaliseras diskussionerna i antagna styr- och åtgärdsdokument.

Värde och kriterier
Personligen ser jag de nordiska samhällena som värdefulla förebilder för andra regioner. (Läs även det jag skrev nyligen efter Jan Eliassons föredrag i Borås). När de nordiska länderna för sig själva, på såväl politisk nivå som på förenings- och medborgarnivå klargjort värdet av och de viktigaste kriterierna för den typ av stabila samhällen vi åstadkommit i Norden, då finns möjlighet att använda denna nordiska modell som förebild i andra regioner. Baltikum, Balkan och Nordafrika är några sådana områden.

Städer och regioner viktiga
I takt med att gränser mellan länder minskar i betydelse och människor, varor och idéer flödar – inte minst tack vare internet – kommer stegvis, tror jag, betydelsen av nationalstaten att minska. Städer och regioner blir viktiga för våra dagliga liv och trygghetssystem. Och får kulturer utvecklas i respekt och frihet kan också nya gränslösa samarbeten bli möjliga. Sovjet och Jugoslavien är exempel på statsbildningar som byggde på tanken att gränser utgjorde murar. När back-packergenerationen, som vant sig att resa över hela världen, hamnar i beslutsposition får vi i bästa fall se många av de konstgjorda hindren försvinna. Och det är då modeller för samverkan behövs. Då måste Norden visa hur likheter och skillnader på en mängd olika områden blir till en stark fördel.

Likheter och skillnader
Och samtidigt måste vi själva bättre ta vara på den resurs som personer födda i andra kulturer utgör. Likheter och skillnader, svarta tavlan och Whiteboarden, utgör kontrasterna som gör landskapet vackert, som gör grytan välsmakande. Det ska bli spännande att följa utvecklingen för Föreningen Norden, som vill ta ansvar för samhällsidén.

En nordisk hemmamarknad

Posted on by
Reply

Japan
Jordbävning plus tsunami drabbade Japan med full kraft för ett år sedan. Ett område stort som Stockholms Län drabbades av radioaktivt nedfall. 52 av 54 kärnkraftverk står stilla eftersom ingen myndighet ger tillstånd för omstart av kärnkraftverken när de gjort ett rutinstopp. Elbortfallet kompenseras till viss del med import av dyr olja och naturgas. Intäktsbortfallet för japanska energibolag innebär således ytterligare fördyring när ersättningsbränsle ska införskaffas på en öppna marknaden. Japan saknar till stor del egna naturtillgångar och är helt importberoende på flera områden,

Plan B ?
Bedömare befarar att Japans stora statsskuld (234% av BNP) blir så svårhanterlig att Japan blir det land som kan utlösa en global finansiell kris. Hur nu än spådomarna slår in – förr eller senare tvingas även den mest inbitne förespråkare för evig tillväxt inse att dagens globala pyramidspel spricker. Och då är frågan: har vi en Plan B och Plan C ?

Nordisk hemmamarknad
Sverige är exportberoende. Skulle de stora länderna få rejäla ekonomiska problem måste vi agera snabbt. En intressant tanke är att betrakta de nordiska länderna som en hemmamarknad i mycket högre utsträckning än idag.

Osynliga broar
Det handlar då om att bygga förtroende, att öka tillgängligheten, synkronisera regelverk och skapa osynliga broar av samhörighet mellan länder, företag, medarbetare, kunder och leverantörer.

Förståelse
Det handlar om att på flera plan skapa förutsättningar för förståelse och att överbrygga skillnader så att de nordiska länderna utnyttjar sin potential åt ömse håll. Så att de många tusen ”vanliga” företagen betraktar Norden som hemmamarknad.

I kölvattnet på detta synsätt följer behov av infrastruktur, logistiksystem, enkla betalsystem, gemensamma referenser, en gemensam syn på kvalitet, garanti, reklamationer, reparationer etc.

Verktyg
Svanen-märkningen är en nordisk miljömärkning. ( www.svanen.se ). Låt oss bygga vidare på den typen av verktyg och låta länderna växa samman ur de gemensamma behov som faktiskt finns och som förstärkt kommer att finnas när världsekonomin ser annorlunda ut. Och vi måste inte vänta på att något land utlöser en global kris.