Tre företag och vad som inte får tappas bort

Vad är det som gör att små svenska, innovativa företag hittar lösningar på problem? En faktor är naturligtvis att rätt person, eller personer, identifierar ett problem som de också anar att de kan ha en lösning på. En annan faktor är att utbildningssystemet lyckas få rätt personer att fånga upp just de kunskaper och de metoder till problemlösning som är relevanta i sammanhanget. En tredje faktor är att staten, regionerna eller de offentliga institutioner som ska främja framväxten av innovativa lösningar finns på plats och att de gör rätt värdering av de stödansökningar som de får att hantera. För det fjärde behöver naturligtvis teknik- , ekonomi- och tajming-parametrar, liksom kunder och intressenter visa passa in i utvecklingsprocesserna. För det femte kan det också vara avgörande att det inte vimlar av konkurrenter som vill samma sak. På det hela taget är det en hel del som behöver klaffa. Desto roligare är det att ta del av berättelserna där det lyckats.

Webbinarium om tre framgångsföretag
RE:Source är ett strategiskt stödprogram som har funnits sedan 2016. Senast 2028 ska det avslutas, är det tänkt. Som framgår av namnet (?) handlar det om att använda resurser och material på ett hållbart sätt, att minska överanvändningen av råvaror och att skapa förutsättningar för cirkulära flöden. Senast för ett år sedan skrev jag här på bloggen om RE:Source och deras rapport. (Ser länktips nedan). Nu tänkte jag berätta om tre små och innovativa företag som fått stöd av RE:Source, och som jag hörde om på ett webbinariun höromdagen.

Att undvika PFAS
Ett av företagen har fokuserat på att fasa ut PFAS och teflon ur de produkter som används i matlagningen, primärt i storkök. Företaget Ipinium har hållit på i drygt 25 år och lanserar nu Nord-Coat, en beläggning för plåtar och stekpannor, som är teflonfri och som tål 440 C°. Det är induktionstekniken i spisarna som gör att temperaturen blir så hög, får jag veta under ett webbinarium, där VD Mikael Wallborg berättar om företaget. Den beläggning de nu tagit fram är PFAS-fri och man har nu lyckats exkludera även andra farliga kemikalier. Evighetskemikalier som PFAS bryts som bekant inte ner och kan orsaka stor skada i ekosystemet. Det rimliga vore nu att lagstiftningen såg till att PFAS och teflon förbjuds i kontakt med livsmedel. Ett av företagen som använder Ipiniums teknik är Trangia.

Kvicksilverrening
Ett annat företag heter Atium och har en filtreringsteknik för att ta hand om kvicksilver på elektrokemisk väg. En kundgrupp för den här tekniken är folktandvården. Alla gamla amalgamfyllningar som plockas bort innehåller kvicksilver och kvicksilvret får ju inte hamna i det naturliga kretsloppet. Även återvinningsföretagen är väldigt intresserade av att kunna filtrera bort kvicksilverförekomster. Lösningen lämpar sig också mycket väl för en affärsmodell, där någon betalar per år för att få en lösning på sitt problem, dvs att man betalar för en funktion istället för ägande av en produkt.

Kontaminationsteknik
Ett tredje företag som jag får information om heter Drev och de arbetar med rening av micro- och nano-partiklar primärt i avancerade batteritillverkningsmiljöer och andra miljöer som kräver synnerligen hög renhetsgrad. De säger själva att det inte är städning de håller på med, utan kontaminationskontroll. Farliga ämnen som litium, magnesium, nickel och kobolt samlas in och kan också återanvändas. Det finns ett antal fabriksmiljöer, där den här tekniken passar in.

Vi får bara det som efterfrågas
Viktigt är att vi har ett utbildningssystem som tar till vara olika kompetenser och förmågor och som samtidigt säkerställer en hög kompetens hos ”alla andra”. Kunder, upphandlare, beställare, bankfolk, finansieringshandläggare, politiker…. alla behöver förstå vad som saknas och hur vi bäst fyller luckorna. Hur en ny lösning passar in i helheten, om denna lösning orsakar nya problem osv. De två stora högerpartierna i Sverige, M och SD, har tankesmedjor som tillsammans har tagit fram en vision för Sverige. Där framgår med (o)önskad tydlighet att det man vill se är en avgiftsbelagd universitetsutbildning. Just den åtgärden skulle skada Sverige enormt mot bakgrund av just detta att ”alla” behöver förstå hur nya lösningar passar in. Vi får inte bättre lösningar än de som efterfrågas.

Motiven för SD och M?
Det är inte färre personer med adekvat kunskap som behövs utan motsatsen. Att SD genom Oikos vill skrota folkbildning och göra högre utbildning dyrare kan man begripa ur deras ideologiska perspektiv, där pålästa och kunniga väljare naturligtvis utgör ett hot. Men att Timbro, påhejat och finansierat av organisationen Svenskt Näringsliv, gillar ett sämre konkurrensläge för svensk industri förvånar enormt.

Både bredd och djup
Och om vi ska klara en utveckling som bygger på att vi bromsar in det som i debatten brukar kallas ”tillväxten” behöver vi både bredd och djup kunskaper i samhället. Fortfarande tycks många tro att samhället och vi alla skulle vinna på att använda mer energi, mer resurser och göra allt på kortare tid, samtidigt som vi blundar för all negativ miljöpåverkan eller skjuter problemen på framtiden. Ska vi klara att ställa om ekonomin, produktion och hela samhället måste vi alla bli mycket smartare. Och sluta upp att dela in oss i vinnare och förlorare.

Länktips: Om RE:Source: https://resource-sip.se/om-oss/

Länktips: https://christerowe.se/2025/11/nr1270-the-circularity-report-om-vilka-varden-som-gar-forlorade/