Tag Archives: Klimat

EU, krigen och freden – 3

Posted on by
2

Den norska Nobelkommittén har i år tilldelat EU, den europeiska unionen, Nobels fredspris. Beslutet kan ses som en slags uppmuntran i den uppförsbacke EU och framför allt europrojektet för närvarande befinner sig. Samtidigt bör EU kritiseras där det är befogat. EU:s politik är långt ifrån fredlig på alla områden.

Global utveckling
Ska EU som organisation räknas till de fredliga, positiva krafterna i den globala utvecklingen är det rimligt att EU bidrar till FN:s millenniemål, som ju som bekant handlar om att främja utvecklingen på åtta områden: fattigdom, skolgång, jämställdhet, barnadödlighet, mödrahälsa, HIV-AIDS, hållbar utveckling och bistånd/handel. Det är svårt att se att EU tagit en ledande roll på dessa områden.

Jordbruk åt fel håll
Ett tydligt exempel är EU:s jordbrukspolitik, som lett till överproduktion och ett system av storskalighet – fiske, monokulturer, övergödningsproblem och protektionism. Varje år som går utan att vi minskar kemikalieanvändningen och användningen av handelsgödsel i jordbruket, varje år vi fortsätter industrifisket på världshaven, varje år vi ignorerar signalerna från gratisarbetarna (bin och humlor tex) driver vi utvecklingen åt fel håll. Varje bisamhälle som slutar fungera är en katastrof. Och signalerna finns där. Det är ingen fredlig organisation som beslutar om den europeiska jordbrukspolitiken.

Undantagen
Visst görs det framsteg. Isabella Lövin, sedan tre år ledamot av EU-parlamentet, når framgångar på fiskesidan. EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard har i dagarna lanserat ett brett klimatarbete, som kan ha förutsättningar att få genomslag. Men det är fortfarande avvikelser från huvudfåran.

Utan att förlora ansiktet
Med de sociala och ekonomiska problem som flera av medlemsländerna nu står inför, lär mycket av EU:s arbete handla om hur man ska minska skadeverkningarna av sin egen förda politik. Utan att förlora ansiktet ska medlemsländernas politiker dels förklara vad man gjort för fel och vad man missade att korrigera under resans gång och dels förklara varför medborgarna ska bära bördorna.

Sluta föra krig
Samtidigt är samarbete och samverkan på europeisk nivå nödvändigt. Alternativet vore att ge efter för protektionistiska strömningar och en ny era av ”vi-mot-dom”-politik, som präglat Europa under 2000 år. En dellösning är att vi ingjuter mod i våra beslutsfattare, att vi som väljare och medborgare tydligt visar att vi förväntar oss ett tydligt ledarskap, som tar ansvar. Och som slutar föra krig mot försvarslösa bin, humlor och andra medarbetare i jordlagret, som vi faktiskt är helt beroende av.

Länktips: Klimatinitiativ från EU – här via en länk från Svanen.

 

Ett spel för galleriet ?

Posted on by
Reply

Det vimlar av konversationstrådar på Internet. På LinkedIn startas t.ex. flera olika diskussioner. En av senaste jag fick syn på var på engelska och rubrikfrågan som ställdes var ungefär ”Vem är den mest inflytelserika personen i världen när det gäller hållbar utveckling?” .

Presidenten och jag
Som vanligt bestod svaren av en heterogen skara personer som kände sig manade att svara på frågan. Ett vanligt svar var ”It must be the president of the United States, of course”. Ett lika vanligt svar var ”Jag”, följt av en lång beskrivning av vad vederbörande hade tänkt ut i form av teknisk uppfinning, nya affärsmodeller eller bara ett kärleksfullt förhållningssätt.

Ett viktigt val
Exemplet illustrerar det som jag tog upp nyligen om språket, nämligen att mängden svar skymmer kvaliteten i svaren. Den som verkligen vill hitta kloka synpunkter tvingas plöja igenom stora mängder påståenden. Ofta långa och omständiga. På ett annat plan illusterar svarsexemplen ovan hur viktigt det amerikanska presidentvalet är. Nu kan inte presidenten ensam stifta lagar. Han måste få med sig kongressen, men budget och förslag till inriktning kommer från ”the administration” som det heter. Och precis som Stefan Edman tar upp i en krönika i dagens GP, är det viktigt för resten av världen vem som styr i USA. (se länken nedan).

Skepsis mot det federala
Obama tycks vara medioker i debatter, men en duktig retoriker. Romney tycks försöka uppbåda den energi som underläget i opinionsundersökningarna ger – han har ju inget att förlora på att ge järnet. Ungefär som Obama 2008 kunde framstå som utmanare till ”dom där i Washington” som många amerikaner har svårt att se som något positivt. Vi ska dock inte glömma att många européer har svårt för ”dom där i Bryssel” . En otydlig och fysiskt frånvarande maktfaktor tycks alltid ha svårt att vinna förtroende.

Bakom hörnet
Vinner Obama händer förmodligen inte så mycket. Han ombildar regeringen, Hillary Clinton tackar för sig och några nya krafter träder fram. Kongressen fortsätter att blockera nödvändiga förändringar på miljöområdet. Vinner Romney blir det – hemska tanke – grönt ljus för mer oljeutvinning i Alaska och i Arktis (”vi ska bli oberoende på energi”, underförstått inte vara beroende av en opålitlig omvärld…). Samtidigt kommer den president som tillträder att tvingas hantera ett skenande budgetunderskott, en nedgradering på kreditmarknaderna och en skuldbörda per person som, om den skulle bli en ekonomisk realitet, skulle kunna förvandla USA till ett farligt polariserat land, där det ligger nära till hands att makten ytterst säkras med militära medel även inom landet.

Ny världsordning, eller ?
Eftersom världens ekonomier är starkt sammanflätade skulle en reell kris i euro-zonen eller för dollarn troligen påverka hela den globala ekonomin. Och värst drabbas naturligtvis de redan svaga. Kraven på en mer solidarisk världsordning blir starka. Samtidigt är maktmedlen så fördelade att de, som har mest att förlora på en ny världsekonomi i balans med vad människa och natur kan hantera, också kommer att ha möjlighet att stoppa en sådan utveckling.

Valet
Till slut blir det ett konkret val mellan ”det egna” och ”det gemensamma”. Varken en ohejdad egoism eller ett ställföreträdande jag, en president, kommer att kunna lösa de ojämlikheter som måste hanteras. Inte ens med det historiskt starka mandat för ”Change”, förändring, som Obama fick i valet 2008 lyckades han som ny president förändra klyftorna i världen eller ens i sitt eget land. Systemet låter sig inte förändras inifrån. På ett plan är därför presidentvalet i USA enbart ett spel för galleriet.

Splittring eller samförstånd
Det vi ser nu i form av krigsliknande våld i olika länder är en illustration till vad som förestår om inte världen lyckas enas om gemensamma mål. Klimatförändringen skulle kunna vara en samlande fråga eftersom alla drabbas av konsekvenserna. Från New Dehli till New Orleans, från Gula floden till Göta Älv.

Länktips: Stefan Edman i GP 6 okt ”Bevare oss för Romney och Ryan” här.
Om språket här.

Mot bättre vetande!

Posted on by
2

I Norrbotten har medeltemperaturen höjts 2,4 grader och i Sverige som helhet ligger temperaturhöjningen på 1,6 grader. Förändringen gäller år 2011 jämfört med referensperioden 1961-1990 som brukar användas i dessa sammanhang. Man kan naturligtvis som ett kommunalråd i Pajala skämta bort detta med att folk gärna vill ha det lite varmare i norr. Eller så kan man hänvisa till handelsträdgårdar som gärna höjer koldioxidhalten i sina växthus för att höja tillväxttakten på sina växter. Eller så kan man vara allmänt skeptisk till forskningsrön som innebär att tingens ordning måste korrigeras. Sorgligt är det att människor lägger kraft på att motarbeta de initiativ som skulle kunna vända utvecklingen. Vad kan göras?

Väder och klimat
Låt oss ta de tre exemplen ovan. Den som tycker att ”lite varmare gör väl inget om det blir” blandar ofta ihop lokalt väder med globalt klimat. Lokala temperaturvariationer kommer alltid att finnas. Det bekymmersamma är om helheten, balansen mellan olika dominerande klimatsystem rubbas så som nu tycks ske. När isarna och tundran inte längre bär, när torrperioderna sträcks ut över flera år, när nederbörden spolar bort jordlagret, när förutsättningarna för liv ändras. Det handlar om så mycket större perspektiv än ett par grader varmare i Pajala. Okunskapen måste vändas i insikt.

Växthusens koldioxid
Det är korrekt att handsträdgårdar ibland stimulerar växternas tillväxt genom förhöjd koldioxidhalt. Men att använda det som argument för att en globalt höjd CO2-halt skulle bidra till en minskad världssvält är att förenkla och förneka sambanden mellan temperatur, väder, klimat, torka och nederbörd etc. Vete, ris och majs odlas inte i små växthus. De odlas på stora arealer, som nu i år (USA) trabbats av extrem torka. Den som hänvisar till att högre koldioxidhalt är bra för livsmedelsförsörjningen måste först bevisa att detta gäller utanför handelsträdgårdars skyddade zoner och framför allt visa att ingenting annat ändras när koldioxidhalten stiger. Helhetssyn, tack.

Allmän negativism
Det finns också de som rent allmänt ifrågasätter, skeptiskt eller kritiskt, att klimatforskarna har rätt. En del yttrar sig för att de har betalt för att driva en opinion som gynnar fossilindustrin. Andra ser sig som vetenskapens beskyddare och anser att de som ofta kallas ”klimatalarmister” har lierat sig med en maktelit, en elit som använder skatteinstrumentet för att i första hand dra in skatt till staten, en stat kritikerna inte tycks känna sig särskilt delaktiga i.

Mänskligheten som tonåring
Den som aktivt motarbetar en omställning av samhället i en mer klimatneutral riktning tar på sig ett stort ansvar. Det ges ingen andra chans. Vi har bara ett nu att förhålla oss till. Väljer vi att göra ingenting eller – ännu värre – förvärra läget ur klimatperspektiv, riskerna vi mycket stora ekonomiska, miljömässiga, kulturella och mänskliga värden. Med full kännedom om vilka val vi har tycks en del av mänskligheten vilja blunda för riskerna. Som en trotsig tonåring som vägrar ta på sig mössa och vantar trots att det är kallt beter sig mänskligheten just nu. Samhället agerar mot bättre vetande.

Mot bättre vetande
Samtidigt är det just detta vi måste sträva emot: bättre vetande.
De som borde anamma parollen förstår nog inte ironin i densamma.

Klimat, hav och livslängd

Posted on by
1

Klimatforskningen flyttar stegvis fram positionerna. Tyvärr är det sannolikt att IPCC:s prognoser måste revideras. Sannolikheten ökar att höjningen av CO2-halten gör så att temperaturen stiger, vilket i sin tur leder till stora påfrestningar på ekosystemen. Klimatfrågan är en av de frågor som fortfarande utvecklas åt fel håll. Men ett dolt hot kommer sällan upp till ytan.

Haven
Jorden består, märkligt nog precis som människan, till 70% av vatten. När vi talar om global uppvärmning och 2-gradersmålet är det temperaturen på land vi talar om. Men haven fungerar som varmvattenbehållare, gigantiska energireservoarer, som lagrar mycket av den värme som växthuseffekten och vår energiproduktion alstrar. Frågan är naturligtvis vilken roll denna uppvärmning spelar i helheten.

10 gånger mer energi
Ökningen av den totala energimängd som lagras i haven motsvarar 10 ggr den energi som används globalt av människan, både fossil och annan energi. De klimatskeptiker som hävdar att uppvärmningen av haven beror på att vi tillför energi ur de fossila lagren har därmed något att bevisa: hur kan haven lagrade energi öka 10 gånger så mycket som människan använder? Den enda återstående förklaringen är att det är inflödet från solen i kombination med växthusgaser som genererar lagringen i haven.

Haven viktigare än luften?
Alla som vet något om energilagring inser också att det är en stor skillnad på att lagra energi i luft och i vatten. Frågan är därför om det inte är dags att ha mer koll på havets temperaturskiftningar än lufttemperaturen? Det är förmodligen havets långtidsverkan som kommer att spela störst roll i det framtida klimatanpassningsarbetet.

Minska svinnet
Av alla åtgärder vi kan vidta för att klimatanpassa samhället är det två åtgärder som sällan nämns, men som var och en kan ha stor betydelse. Matproduktion är en av de stora klimatpåverkande aktiviteterna. 25 % av maten slängs, dvs produceras och betalas i onödan. Här finns en stor besparingspotential att ta tag i. Vi kan alla hjälpas åt i detta.

Kvalitet och livslängd
Och det andra vi kan sträva efter är förlängd livslängd. Med mindre rerurs-, råvaru- och energiåtgång per produkt, pga fördubblad livslängd och högre kvalitet åstadkommer vi snabbt reduktioner i både flöden och avfall och – det är en viktig aspekt – utan att nödvändigtvis minska ekonomin och vinsten. Dyrare och bättre produkter, gärna paketerade med kunskap, bakgrund och upplevelse m.m. ger ett lugnare konsumtionstempo och en bättre miljö.

De tvärsäkra sanningarna

Posted on by
2

Att kunskap och sammanhang förändras anar vi, men att det sker i 180-graders-svängar kanske vi inte alltid förstår. Johan Rockström, som bättre än de flesta lyckas formulera vår tids utmaningar, sätter fingret på detta i sin kommentar inför firandet av Stockholm +40 nästa vecka.

Se intervjun med Johan Rockström här.

Omprövning
Historien är full av ”sanningar” som vi tvingats ompröva när förståelsen ökat. Att kylskåpen hjälpte till att förlänga hållbarheten på livsmedel var ju fantastiskt. Att köldmedlet skulle komma att skada det livsviktiga ozonlagret hade man naturligtvis ingen aning om när det begav sig.

USA, Sovjet och Japan
Eller den blinda teknikoptimism som gett oss linjära högrisksystem som kärnkraft. Med konsekvenser som tre större olyckor i USA, Sovjet och Japan under en period av lite drygt 30 år. En av de ledande ingenjörsnationerna, Tyskland, vänder nu fullt logiskt på klacken och satsar på kretsloppsanpassad energiproduktion. Tänk hur långt vi hade kommit på den förnybara vägen om inte överentusiastiska förespråkare lobbat in kärnkraften i Sverige på 70-talet.

Inte de fattigas fel
Men åter till Rockström och hans stillsamma påpekande att Indira Gandhi var helt fel ute när hon såg fattigdomen som det största hotet mot världsutvecklingen. Naturligtvis ska fattigdom bekämpas, men det är inte den fattiga delen av jordens befolkning som försatt hela planeten i alarmläge när det gäller biologisk mångfald och klimatpåverkan. I 30 eller 40 år har vi i de rika länderna undvikit att se oss i spegeln. Vi har inte velat se vår klimatskuld, inte velat erkänna att dagens livsstil kör planeten i diket.

Det enda säkra
Allra mest intressant är att inse att det idag finns ”sanningar” som framtiden kommer att vederlägga. Det finns mainstreamlösningar idag som framtiden kommer att döma ut som kortsiktiga eller felaktiga. Den ödmjukheten måste vi fortsätta att ha. Inte för att sluta forska eller utveckla. Utan att för att nyansera våra tvärsäkra omdömen om hur allt hänger ihop. Det enda vi kan vara säkra på är att vi inte är helt säkra på att vi funnit de rätta svaren.

Vattnet, älven och skreden

Posted on by
Reply

SGI, Statens Geotekniska Institut, presenterade idag en unik rapport om skredrisken vid Göta Älv. 100.000 mantimmar, 20 mil älvsträckning, 2500 prover, 4000 analyser och, som stf. generaldirektör Bo Lind uttryckte det: kanske den mest omfattande och omsorgsfulla undersökning som gjorts i världen. I sammanfattning: skredrisken är stor.

Göteborg hotas från två håll.
1. De högvattenlägen, som lär bli vanligare med åren, då lågtryck i kombination med extrema västliga vindar trycker in vattenmassor i hamnen och skapar översvämningar i centrala staden. Och/eller 2. de stora vattenflöden från Vänern, som i värsta fall orsakar lerskred som dämmer upp älven. Välkommen till en ny tid. Köp inte hus nära älven.

Åtgärder
SGI föreslog insatser på 6 milliarder kronor för att skydda de områden som löper störst risk att drabbas av skred. Det handlar om 11000 fastigheter, varav en del industrier som ligger i riskzonen. SGI föreslår även att en tvärsektoriell delegation bildas som kan samla kunskap och intressenter kring dessa frågor, för att kontinuerligt analysera och föreslå åtgärder.

Anpassning till större flöden
Man har även utgått ifrån de större nederbördsmängder som klimatförändringarna medför, och vägt in behovet av att tömma Vänern på större mängder vatten för att skydda Väner-kusten från översvämning. Troligen är detta bara början på en anpassning till de klimatförändringar som kommer.

Retreat, defend, attack
Nyligen presenterade Mistra Urban Futures en studie, som behandlade hur Frihamnen kan säkras mot hoten av höjda vattennivåer i älven. Retreat, Defend och Attack var de tre, närmast militära, strategier som behandlades, dvs ung. retirera, försvara och utmana. Det senare alternativet innebär att bygga konstruktioner som tom kan flyta på vattnet och därmed stegvis anpassas till nya förutsättningar. Ingenjörsmässigt utmanande, men socialt och på andra sätt tveksamt är min bedömning.

Älvsborg
Staden vid älven, kanske borgen vid älven blir den framtida benämningen för vår stad? Även om blåvitt-supportrarna skulle ha svårt med det namnet är det frågan om inte de dubbla hoten från havet och från Vänern tills slut tvingar oss att höja garden. Det vi bygger nu ska stå i 100 år, om inte längre. Och då spelas nog inte fotboll längre, utan vattenpolo.

Länk: www.swedgeo.se

FN, skogen och REDD+

Posted on by
Reply

Raporteringen från klimatförhandlingarna sedan COP15 i Köpenhamn år 2009, då förväntningarna var högt uppskruvade har präglats av huvudbudskapet att ”ingenting händer”. Att det inte riktigt stämmer fick jag klart för mig idag.

REDD+
UNFCCC, FN:s ramkonvention för klimatförändringar, har beslutat om ett system för minskade utsläpp som härrör från avskogning och utarmning av skog. Systemet ska bevara skog, bidra till bättre skötsel av skog och öka mängden skog genom att länder antar strategier och handlingsplaner, fastställer referensnivåer, övervakar och rapporterar åtgärder m.m. Länder ska också kartlägga orsaker till avskogning, klarlägga ägarförhållanden, inkludera intressenter som ursprungsbefolkningar, bevara biologisk mångfald, främja ett uthålligt, rättvist skogsbruk som också tar hänsyn till ekosystemtjänster m.m.

Guyana – ett exempel
Idag lyssnade jag till en expert, Dr Sandra Brown från Winrock International, USA, som föreläste på Göteborgs Universitet. Som lekman är det inte helt enkelt att förstå de detaljer Sandra beskriver, men en relativt tydlig bild framträder i alla fall. På det stora hela är läget ganska bekymmersamt. Guyana, som tidigare var brittiskt, blir ett case som Sandra lyfter fram. En litet land i tropikerna med en miljon invånare, men med stora mineraltillgångar. Just skogsavverkningen i samband med gruvdrift, vägbyggen osv blir en intressekonflikt när ett fattigt land vill dra nytta av sina tillgångar.

Kvalitet i data
För mig blir det också väldigt tydligt att fokus för Sandra ligger på att kvalitetssäkra metoder, mätsystem och data. GIS-system, pixlar, 18,5 km fyrkanter, kluster- och single plottningar… det är många tekniska detaljer som intresserar henne. Och det är naturligtvis viktigt. Hur mäter vi? Hur vet vi att mätdata är korrekta? Vilka slutsatser kan man dra av mätserier med och utan åtgärder? Vad betyder referensdata? Vad betyder det att skog ömsom brukas för odling, ömsom tillåts växa? Är det skog då?

Vårt fokus
Samtidigt noterar jag att hon inte på dryga timmens föreläsning en enda gång talar om biologisk mångfald, inte en enda gång om ökenutbredningen, inte en enda gång om urtsprungsbefolkningarnas situation. Troligen inte för att hon ignorerar frågorna, utan för att hennes tema för dagen och fokus ligger någon annan stans.
Och det är väl så hela samhället just nu fungerar. Vi vet vad som är problemet, men vårt fokus är någon annan stans.

Så – slutsats? Är det bra?
Det är positivt att en majoritet av FN:s länder ställt sig bakom REDD+, metoder och system sätter sig och beslut på regional och nationell nivå har därmed en chans att bygga på verkliga fakta. Forskarvärlden gör vad man kan för att underbygga för beslut. Att allt tar tid och att avskogningen bara står för en mindre del av CO2-utsläppen bidrar säkert till att REDD+ hamnat under journalisternas radar. Men ibland sker det stora i det lilla. Alternativet är ju klart sämre: att inte göra något.

Länkar:
www.un-redd.org
www.focali.se – ett svenskt forskarnätverk.

Klimatet – dags för mobilisering

Posted on by
Reply

På DN Debatt gick det att läsa 26 mars att det syns ”Ingen effekt av att Sverige går före i klimatpolitiken”, en artikel av Michael Hoel, professor i nationalekonomi. Läs gärna originaltexten här.

Sant – förändringar i Sverige är svårmätbara
Vill man föra i bevis att det vi gör i Sverige inte ger något mätbart avtryck i världsutvecklingen är det relativt lätt att belägga. Våra cirka 80000 fat olja om dagen utgör bara en promille av världskonsumtionen på drygt 80 miljoner fat om dagen. En promille är svårt att mäta. Och i vilket diagram som helst försvinner en sådan avvikelse särskilt om det är någon enstaka procent av denna promille som ska redovisas. Vi närmar oss då ppm-nivån, nano-nivån, där förändringar blir nästintill osynliga.
OK. Så långt är det sant – det syns inte vad vi gör.

Racet
För 250 miljoner år sedan kollapsade jordens ekosystem totalt. Systemen tippade, syrehalten skönk, svavelhalten steg, landlevande djur och växter dog i stor utsträckning ut. Denna katastrof tog enligt vetenskapen 10000 år att förverkliga. Nu går racet hundra gånger fortare. På hundra år räknar man med att vi passerar den tipping point, då processerna blir oåterkalleliga och mänskligt liv så som vi vant oss vid blir omöjligt att upprätthålla.

Dagens politik hjälper inte
Professor Hoel landar i slutsatsen att det skulle behövas ” en annorlunda politik än dagens, som med bättre precision påverkar sannolikheten för ett teknikgenombrott av global betydelse.” Dvs dagens klimatpolitik gör varken till eller från – den leder inte till klimatavtal, tekniköverföring eller indirekta åtgärder, som spelar någon roll. Tvärtom finns risken att produktion (och koldioxidutsläpp) flyttar till andra länder och där kanske tom till ökade utsläpp enligt artikeln i DN.

Mobilisering
Vägvalet blir således tydligt. Resignation – det spelar ingen roll vad Sverige gör. Eller mobilisering – nu gäller det att hitta nya, bättre instrument som åstadkommer verklig förändring. Innan det är för sent. Och också att inse att klimatfrågan inte enbart är en fråga för politiker. Företag, föreningar och enskilda – alla har ett ansvar att agera.