Kloka tankar från Bo Rothstein

Bo Rothstein är en forskare med integritet. Han har skrivit många böcker och är fortsatt aktiv i samhällsdebatten trots att han kallar sig emeritus och inte längre har ett tjänsterum på Göteborgs Universitet. Jag lyssnade på ett samtal mellan Bo Rothstein och Daniel Suhonen (se länktips nedan) och det var intressanta 90 minuter som jag rekommenderar att ni lyssnar på.

Viktigt att öppna upp lagstiftningen för personalägande
Samtalet berörde flera områden, men ett huvudbudskap var detta med att svensk lagstiftning borde vara mer inriktad på att främja personalägda företag. I Storbritannien, Kanada och Danmark växer antalet personalägda företag och i USA är demokrater och republikaner positiva, delvis ur olika aspekter. I Sverige får en bostad ägas och belånas med bostaden som säkerhet, men ett företag får inte köpas med framtida intäkter som säkerhet. Det får man i andra länder. Inte minst i glesbygd och där det är ont om arbetstillfällen är det kontraproduktivt att inte främja personalägande.

Utgå från tillit och inte från misstro
Samtalet berör ett antal fenomen som intresserar de båda herrarna. Bland annat berörs vinstperspektivet inom äldreomsorgen. Det är svårt att teckna avtal kring verksamheter som snarare bygger på fungerande processer än på mätbara resultat. Rothstein tar också åt sig en del av äran av att Skattemyndigheten uppfattas som lösningsorienterad i relation till skattebetalarna. Han höll ett föredrag för länge sedan där han betonade vikten av att bygga på tillit och inte på misstro. Om myndigheter i sin utgångspunkt utgår ifrån att folk vill luras så finns en stor risk att all kommunikation blir negativ, men om myndigheten utgår från att alla vill ha rättvisa lägger man en grund av ömsesidig tillit. Det låter kanske flummigt och enkelt, men lyssna på samtalet så förstår ni. Det är en delförklaring till att vissa myndigheter uppfattas som mer tillgängliga än andra.

Mänskliga rättigheter överordnade religionen
Bo Rothstein är född i en judisk familj även om han inte beskriver sig som religiös. Avsnittet i samtalet om Israel, Palestina och Västbanken är mycket intressant. Han är personligen inte lockad av en stat som bygger på religion utan menar att mänskliga rättigheter måste överordnas den religiösa dagordningen. Om Sverige vore en kristen stat skulle hans börd innebära att han själv klassades som en andra rangens medborgare. Han är tyvärr pessimistisk när det gäller konflikten Israel-Palestina. Och tar flyktingexempel från 1900-talet som illustration till hur destruktivt det blir att etablera permanenta flyktingläger. (Den sortering och uppdelning i ”vi-och-dom” som Tidögänget håller på med är kanske på ett sätt en sekulär variant av samma rangordning, slår det mig….).

Korruption
Ett annat avsnitt handlar om korruption. 70 procent av världens befolkning lever under korrupta förhållanden och tvingas ständigt medverka till att korruptionen finns kvar. I Sverige växer troligen korruptionen i gränslandet till kriminell verksamhet, till vapenaffärer (Bofors är ett skällsord på andra språk!) och möjligen i fastighetssfären. Det talas om ”dolda bud” vid budgivning.

Det kan handla om stora företag också
Men åter till huvudtemat. Tidöavtalet (!) har en passus om löntagarägda företag, men troligen inget parti som driver frågan. Men forskningen visar tydligt att pensionen blir bättre i personalägda företag. Bo Rothstein skrev redan 1984 en artikel om detta. Och det nämns också att det är många gånger företag med hundratusentals anställda som ägs av personalen. Det måste inte vara små företag. Därför talar man heller inte om ”kooperativ” utan om personalägande. Kooperativ låter småskaligt.

Ägandets syfte är centralt
Diskussionen handlar motslutet en del om Meidners löntagarfonder och hur det blev MBL-lagstiftning istället. Det vi har fått är ansiktslösa och huvudlösa ägare i form av fonder, som inte bryr sig om det inflytande ägandet skulle kunna användas till, utan enbart bevakar avkastningen. Hur lätt det är att hamna fel i företagsvärlden illustreras ju av Nokia, som hade en dominerande ställning på mobiltelefonisidan innan Apple kom med sin smartphone, blir min reflexion. Om man ensidigt fokuserar på att förvalta ett kapital och göra som man alltid har gjort riskerar man som företag att snabbt bli omsprungen när marknaden och kunderna vill något annat. Med personalen som ansvarig för sin egen framtid blir lyhördheten för skiftningar i efterfrågan och kvalitet sannolikt mycket större. Lyssna på samtalet. Det är inspirerande, tycker jag.

Länktips: Ett samtal mellan Daniel Suhonen och Bo Rothstein: https://open.spotify.com/episode/6TrhTyzbAbgk9tMp4Ha1o6

Läst: Angreppet av Peter Gustavsson – läs den!

Jag har läst ”Angreppet – så urholkar Tidö-regeringen vår demokrati” av Peter Gustavsson. Det är en nyutkommen bok utgiven av Katalys och förlaget Arkiv. Det är en angelägen bok, välformulerad, rimligt lättläst och med många noter, för den som vill gå till källan. Intrycket är bedövande och bedrövande. Ulf Kristerssons regering har gjort till sin uppgift att lägga grunden för en stegvis nedmontering av viktiga fundament i det svenska samhället och vår demokrati. Det är en bok som behöver läsas av många och som vore bra om ledande s.k. ”borgerliga” politiker och opinionsbildare kommenterade. Är det den här agendan ni vill ha?

Demokrati är mycket mer än att få rösta vart fjärde år
Peter Gustavsson förklarar tydligt att demokrati är så mycket mer än att få rösta en gång vart fjärde år. Att demokratin vilar på ett antal viktiga fundament, där delaktighet i samtal och samhälle, myndigheters oberoende ställning och flera andra faktorer skapar en plattform för den mosaik av processer som ett samhälle faktiskt utgör. När SD nu dikterar villkoren för regeringens politik, primärt via Tidö-avtalet, men också fortlöpande eftersom Kristersson inte har råd att riskera en regeringskris utan att förlora totalt i trovärdighet, kan SD nu steg för steg förverkliga det samhällsskick de drömt om i trettio år.

Ökande ekonomiska klyftor gynnar den utveckling SD vill se 
Boken är delvis upplagd som en studiehandledning för studiecirklar, genom att kapitlen handlar om olika aspekter av det angrepp titeln syftar på. Och det är en fördel att få de olika delarna presenterade på det här sättet. Samtidigt saknar jag ett par aspekter, som delvis förklarar hur SD och Moderaterna har nytta av varandras framgångar. Boken tar inte tydligt upp hur de ökade ekonomiska klyftorna i samhället både gynnar traditionella välbeställda högerväljare (som vill betala mindre skatt) och partistrategerna i Åkessons inre kabinett, som ju ser ökade motsättningar som en förutsättning för att i rätt läge inskränka mötesfriheten och ta till sedvanliga auktoritära grepp. Det är dit de vill, Sverigedemokraterna. Ökade ekonomiska klyftor skyndar på den utveckling SD vill se, genom att de resurssvaga och folk i allmänhet får det påtagligt sämre, samtidigt som lägre bensinpris delvis skymmer bilden. Det är skickligt uppstyrt.

Parentes om vad Åkesson ser som rimliga åtgärder
Jag glömmer aldrig hur Jimmie Åkesson på allvar i en SVT-intervju i samband med sprängningen den 28 september 2021 på Övre Husargatan i Göteborg på fullständigt allvar föreslog undantagstillstånd och militär på gatorna som rimliga åtgärder. Det är nämligen den typen av åtgärder SD spontant tänker på så fort de får chansen. (Sprängningen visade sig vara gjord av en ensam rättshaverist, som senare hittades död, när han förmodligen tagit sitt eget liv).

Egoismen är en annan sak som förenar högern och ytterhögern
En annan detalj som jag saknar i boken är ett resonemang kring egoism och solidaritet. Mot högerns egoism måste det solidariska och inkluderande samhället träda fram. Egoismens yttersta form blir krig, att försvara egendom och förmåner, medan solidaritetens yttersta form naturligtvis blir krigets motsats. Författaren skriver i inledningen att han medvetet inte tar upp ett antal viktiga frågor, typ klimatfrågan, men jag tycker ändå att det som förenar ”kapitalisthögern” med ”protesthögern” är just egoismen, som behöver motverkas på ett genomtänkt sätt.

Det är många olika delangrepp som beskrivs i boken
Det bestående intrycket av boken är att vi som vill värna demokratin, mångfalden och våra motståndares rätt att uttrycka sin ståndpunkt behöver bli tydligare när vi försvarar samhället mot Tidögänget. Boken hjälper oss att förstå hur allt hänger samman och att varje del som beskrivs hänger samman med en större process. Detta oavsett om det är hoten mot biståndet, folkrörelserna, fackföreningarnas roll, civilsamhällets olika organ, media eller Allmänna Arvsfonden, det handlar om. Hot som tidigare ”borgerliga” partier helt har avvisat, men där de nu medverkar till att de steg för steg sjösätts. Kanske för att Marknaden är viktigare än samhället?

Läs boken och förstå allvaret.