Vilket ansvar har Telia Sonera?

Posted on 18 april, 2012 by Christer Owe

Hur ska ett statligt företag agera i en diktatur? Uppdrag Granskning visade ikväll ett reportage om Telia Sonera och deras dotterbolag i Viryssland, Azerbadjan och andra odemokratiska länder. När dessa bolag följer de lokala lagarna och hjälper diktaturernas säkerhetstjänster att övervaka medborgarna bryter de mot varje rimlig tolkning av de mänskliga rättigheter vi i Sverige håller så högt. Vad är rimligt? Kan svenska företag agera på något annat sätt?

Avlyssning som vapen
Säkerhetstjänsterna i diktaturerna har full tillgång till realtidsinformation om medborgarna. Ländernas lagar stipulerar att telekomföretag ska tillhandahålla all information som säkerhetstjänsten behöver för att belägga brottslig verksamhet. Avlyssning och övervakning blir effektiva vapen i händerna på regimer som bortser från mänskliga rättigheter. Opposition, rebeller, terroorister – regimer definierar vem som ska övervakas.

Måste telekomföretagen ställa upp?
”Vi följer bara lagen” och ”Om inte vi är här står andra företag på kö för att tjäna pengar”. Invändningarna är synbart logiska och påminner om de argument som lägervakter använde för att försvara sitt beteende som ondskans hantlangare. Men har Telia och de andra bolagen inget alternativ? Måste de gå diktaturens ärenden?

Ansvaret för en rättvis värld
Alla har ett ansvar att bidra till en hållbar, rättvis värld. Statliga företag bör naturligtvis gå före, eftersom de ägs av oss alla. Telia Sonera måste rimligen upprätta alternativa handlingsplaner för att kompensera för de problem som regimernas uppträdanden orsakar och där Telia Sonera blir ”medskyldigt”. En sådan aktivitet skulle kunna vara att skapa en ekonomisk stödfond för personer som anser sig kränkta att söka stöd från, där en oberoende styrelse granskar olika fall och i förekommande fall beviljar ekonomiskt stöd till de personer som råkat illa ut. Ett annat alternativ vore att telekombolagen stödjer lokala NGO:er som arbetar för en fri press, för mänskliga rättigheter osv.

Att bara blunda och låtsas som det regnar (intäkter) är ohederligt och inte värdigt ett svenskt statligt företag 2012.

Den bokstavliga hygienfaktorn

Posted on 13 april, 2012 by Christer Owe

Jag lyssnar till Martina Nee på Peepoople i Stockholm. Hon beskriver ett av de viktigaste projekten som pågår just nu. Jag slås av vilka dimensioner vi talar om. 2,5 miljarder människor saknar toalett idag. Toaletten Peepoo har kommit för att göra skillnad.

Målet är 150 miljoner
Martina berättar att målet är att 150 miljoner människor ska nås varje dag. Det betyder att nästan lika många komposterbara engångstoaletter ska produceras varje dag. En semimanuell produktion tillverkar idag 6000 per dag, men den maskin som i år levereras från Tyskland ska klara 500.000 toalettsystem per dag. Hur distribuerar man ut en halv miljon enheter per dag, tänker jag, när det inte finns infrastruktur?

Värdet finns i komposten
Systemet är tänkt som en värdekedja, där varje använd toalett har ett pantvärde och där efterfrågan på komposttillförsel gör att behållaren med sitt innehåll kan säljas på en marknad. På så sätt skapas ett kretslopp som gynnar både hälsa, miljö och ekonomi. Värdet på den använda engångstoaletten blir drivkraften i systemet.

På fyra veckor är innehållet fritt från möjliga smittkällor
Peepoo renar fekalierna från alla smittsamma bakterier och parasiter. Innehållet är fritt från smittsamma ämnen, patogener, efter fyra veckor. Då börjar också nedbrytningen av plasten som fekalierna är inneslutna i. Allt kan ingå i kretsloppet.

Slumområden, katastrofområden, skolor etc
Störst betydelse gör Peepoo i slumområden och i katastrofområden. I två omgångar har systemet testats i Haiti. Det har även testats i Pakistan och i Kenya, där den nuvarande tillverkningen sker. Ett standardpaket innehåller 28 engångstoaletter, vilket motsvarar en månads behov för en person. Särskilt viktigt är det att förse skolor med en toalettlösning, förklarar Martina.

Vatten och sanitet en hygienfaktor
Tillgång till rent dricksvatten och tillgång till en hållbar sanitetslösning är avgörande för världsutvecklingen. Sålänge nära en miljard människor och uppskattningsvis 2,5 miljarder människor (250 Sverige, lite drygt) inte har tillgång till en säker toalett är allt annat sekundärt. Om vi bygger skolor och energisystem i fattiga länder men bortser från basala behov tänker vi i fel ordningsföljd. Att förse alla människor på jorden med vatten och en hygienisk, säker toalettlösning är bokstavligen en hygienfaktor.

Opinionsbildning och FN:s roll
För att få fart på frågan om vatten och sanitet måste den lyftas upp i opinionen, så att rätt prioriteringar kan ske. FN har genom sina organ en särskild roll att se till att frågan löses. Jan Eliasson brinner för vattenfrågan och kanske kan göra något när han den 1 juli tillträder sin nya tjänst på FN. Men det handlar också om vars och ens medvetenhet i en rättvisefråga.

30000 Östersund
Löpsedlar och förstasidor fylldes av rubriker när Östersund drabbades av förorenat vatten under några veckor förra året. Så är det hela tiden för 30000 Östersund i de fattiga länderna. Peepoople kan nå 5-6 procent av de behövande med sin lösning. Och då ska Peepoo distribueras till uppemot 150 miljoner människor varje dag. Perspektiven svindlar.
Men lösningen finns – det är det riktigt hoppfulla för de barn som idag dör i förtid p.g.a. bristande sanitet och förorenat vatten.

Länk: www.peepoople.com

Klimatet – dags för mobilisering

Posted on 28 mars, 2012 by Christer Owe

På DN Debatt gick det att läsa 26 mars att det syns ”Ingen effekt av att Sverige går före i klimatpolitiken”, en artikel av Michael Hoel, professor i nationalekonomi. Läs gärna originaltexten här.

Sant – förändringar i Sverige är svårmätbara
Vill man föra i bevis att det vi gör i Sverige inte ger något mätbart avtryck i världsutvecklingen är det relativt lätt att belägga. Våra cirka 80000 fat olja om dagen utgör bara en promille av världskonsumtionen på drygt 80 miljoner fat om dagen. En promille är svårt att mäta. Och i vilket diagram som helst försvinner en sådan avvikelse särskilt om det är någon enstaka procent av denna promille som ska redovisas. Vi närmar oss då ppm-nivån, nano-nivån, där förändringar blir nästintill osynliga.
OK. Så långt är det sant – det syns inte vad vi gör.

Racet
För 250 miljoner år sedan kollapsade jordens ekosystem totalt. Systemen tippade, syrehalten skönk, svavelhalten steg, landlevande djur och växter dog i stor utsträckning ut. Denna katastrof tog enligt vetenskapen 10000 år att förverkliga. Nu går racet hundra gånger fortare. På hundra år räknar man med att vi passerar den tipping point, då processerna blir oåterkalleliga och mänskligt liv så som vi vant oss vid blir omöjligt att upprätthålla.

Dagens politik hjälper inte
Professor Hoel landar i slutsatsen att det skulle behövas ” en annorlunda politik än dagens, som med bättre precision påverkar sannolikheten för ett teknikgenombrott av global betydelse.” Dvs dagens klimatpolitik gör varken till eller från – den leder inte till klimatavtal, tekniköverföring eller indirekta åtgärder, som spelar någon roll. Tvärtom finns risken att produktion (och koldioxidutsläpp) flyttar till andra länder och där kanske tom till ökade utsläpp enligt artikeln i DN.

Mobilisering
Vägvalet blir således tydligt. Resignation – det spelar ingen roll vad Sverige gör. Eller mobilisering – nu gäller det att hitta nya, bättre instrument som åstadkommer verklig förändring. Innan det är för sent. Och också att inse att klimatfrågan inte enbart är en fråga för politiker. Företag, föreningar och enskilda – alla har ett ansvar att agera.

Lägesrapport: Havsmiljön

Posted on 26 mars, 2012 by Christer Owe

Göteborg 26 mars
Den nya Havs och Vattenmyndigheten bjöd in till ett välbesökt seminarium om God Havsmiljö 2020. Sakligt och välunderbyggt lotsades vi igenom skogen av EU-beslut, Havsmiljöförordningar, målsättningar, miljökvalitetsnormer, gränsvärden, riktvärden, deskriptorer, indikatorer, tidsplaner och remissförfaranden. Kustfiskare, vattenvårdare, journalister, toxikologer, och andra forskare och experter ägnade en eftermiddag åt ämnet.

Remissförfarande
Thomas Johansson, som ansvarar för enheten Hållbart nyttjande och maritima frågor vid myndigheten, berättade att dagens seminarium var ett led i remissförfarandet. Ett sätt att kommunicera det förslag som nu föreligger. För att ladda ner rapporten och kunna avge ett remissvar före den 16 april – se länkar längst ner.

GES = god miljöstatus
Ett bestående intryck av dagen är att EU-kommissionen och medlemsstaterna nu tycks ha lagt gunden till ett gemensamt arbete för att rädda havsmiljön. Systemet för nuläges-beskrivning, mätdata, analys mot kriterier och miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag tycks vara genomtänkt. Allt arbete är naturligtvis inte klart och innan man går för långt in i sitt systembygge -så uppfattade jag syftet – vill myndigheten stämma av sitt arbete med berörda och sakkunniga: Tänker vi rätt? Har vi missat något?

Känsla
Jag fick en känsla av att trögheten inom EU, regelverken och dess tillämpningar ställd i relation till hur bråttom det är att komma igång med korrigerande åtgärder för att få ett hav och ett fiske i balans är det största problemet. Vetenskaplighet, samordning och väl underbyggda beslut behövs. Samtidigt måste vi inse att det brådskar om vi inte ska hamna i ett läge där väl motiverade åtgärder sätts in för sent. Att vi visste vad vi skulle ha gjort, men att tiden rann ut. Hur man elegant löser detta dilemma tål att fundera på.

Ekonomi och sociala faktorer
Ett särskilt avsnitt handlar om kostnader för ekosystemtjänster. Det är ett berömvärt angreppssätt. Den analys som presenterades var möjligen lite väl yvig. Kustnära industri inkluderades inklusive pappersbruk, kärnkraftverk osv. För att visa på vilken nytta havet/vattnen gör i vårt samhälle. Det rimliga vore kanske att differentiera och särskilja den industri som har en direkt koppling till havets biologi (fisket med industri), havets energi (havsbaserad vindkraft), havets estetik med turism och fritidsliv osv. För att särskilja dessa från verksamheter som hamnat nära havet av logistikskäl (raff:en etc). En kuriosafakta dök upp bland alla siffror: 178 kr är vi beredda att betala för att ha tillgång till hög kvalitet på vårt hav. Varje gång. Jag tillåter mig dock att tvivla på denna uppgift, eftersom svaret avgörs av hur frågan ställts. Mot bakgrund av kritiken mot trängselskatten i Göteborg tror jag att en havsnyttjaravgift på 178 kr per person är helt orealistisk. Grundfrågan är dock intressant. Vad är vårt rena vatten värt? Är det vatten värt – eller mer ?

Myggor och kameler
En toxikolog i publiken påpekade att indikatorer på 33 eller snart 50 förorenande ämnen i våra vatten bara motsvarar 0,02 procent av alla kända ämnen i omlopp. Hur framtidssäkrar vi mätningar så att vi hjälper kommande generationer att hitta framtidens motsvarigheter till PCB och DDT? Och hur ska vi tolka en indikation på att havsörnar föder mer än en unge per år? Är miljön bra om så sker?

Pessimism
Representanterna från Havs- och Vattenmyndigheten höll med om problemet och trodde dessvärre även att ett bottentrålningsförbud knappast är sannolikt. Man var även tämligen säker på att den biologiska mångfalden kommer att minska både till år 2020 och till år 2050. Detta trots att åtgärder planeras att sättas in från år 2015.

Opinionsbildning
Jag nämnde för en av presentatörerna att det är viktigt att myndigheten är tydlig, så att media kan fånga upp frågorna, vilket gör att medborgare och konsumenter blir informerade, vilket i sin tur skapar utrymme för politiker att agera i. Detta samband kan aldrig nog poängteras.

Och nu…
Ska man vara orolig eller hoppfull? Frågan hängde i luften. Mycket hänger på hur media plockar upp sakfrågorna och hjälper allmänheten att förstå komplexa samband mellan bruk och överbruk, mellan gratis ekosystemtjänster och lagstiftning, mellan ett levande hav och ett kollapsat.

Länkar: www.havochvatten.se/om-oss/pa-regeringens-uppdrag/remisser-och-yttranden.html för nerladdning och
www.eprint.se/God_havsmiljo_2020.htm för att beställa ett utskriftseemplar.

Vem tjänar vem?

Posted on 8 mars, 2012 by Christer Owe

Att tjäna.
Vem får förtjänsten av att vi arbetar? Skattesystemet omfördelar en andel av det vi tjänar på vårt arbete. Med det räcker inte för att fånga upp de negativa konsekvenserna av hur vi lever idag. Vi måste inse att det vi tillför med vårt arbete också tjänar ett gemensamt syfte.
Mentalt och konkret måste vars och ens bidrag i helheten medverka till att bygga upp mer än det förbrukar. Framtiden förtjänar det. Outside the box, inside the value.

Originaltext på snarlikt tema publicerad tisdagen den 12:e oktober 2010:

Vad är vinst i framtiden?

Framtidens hållbara ekonomi måste bygga på att ingen tjänar pengar på att andra förlorar. Det avgörande är att hitta modeller för samutnyttjande av resurser, kunnande och unikhet. Vi måste tjäna på att tjäna varandra.

Vi måste därmed räkna vinst på ett annat sätt. Och utnyttjande av gemensamma resurser på ett ansvarsfullt sätt. Definitioner av vad som är hållbart eller inte hållbart blir en nyckelfråga.

Hur ställer vi om utbildningssystemet? Universitet och högskolor måste hitta nya sanningar att lära ut. Innan det är för sent.

… att verka för ett hållbart samhälle

Samband mellan idéer, affärer och samhälle. Av Christer Owe, Göteborg.

Tag Archives: Ansvar