Tag Archives: Medvetenhet

Makten, maktlösheten och tiden

Posted on by
Reply

Samhällsvetare, filosofer och politiker har i drygt 100 år förklarat spänningar i samhället med en rad förenklade motsättningar: arbetarklass mot överklass, proletariat mot giriga kapitalister, massan mot eliten. Kanske går skiljelinjen idag någon annanstans. Kanske är det tillgången till ett levande språk som är avgörande. Eller så är det fråga om individens roll i helheten, fast på ett annat sätt?

Att styra eller inte styra
I arbetslivet finns två huvudkategorier. De som själva styr sin tid och de som inte gör det. Att relativt fritt styra hur man använder sin arbetstid har blivit både en statusmarkör och en bekräftelse på hur framgångsrik den enskilde är. Det har med chefsstrukturer att göra. Ju högre upp i en hierarki man befinner sig, desto friare bestämmer man över sin egen tid. Kanske måste det till viss del vara så. Bussföraren kan inte avvika från sin rutt, lärare kan inte ställa in sina lektioner, vissa yrken kräver närvaro på en viss plats en viss tid. Charlie Chaplin beskrev detta träffande i filmen Moderna Tider, där han parodierade det då nyligen införda löpande bandet.

Frihetens baksida
Vissa företag och chefer inser problemet med alltför låsta arbetsuppgifter och uppmuntrar en viss flexibilitet. Butiksanställda får omväxlande packa upp, fylla hyllor och sitta i kassan tex. Men i grunden finns ofriheten där. Butiken skulle inte fungera om alla avvek för att gå på en viktig konferens samma dag. Omvänt kan det vara svårt att ständigt välja uppgifter bland en mängd sysslor som behöver göras. ”Ska jag ringa en person eller ska jag gå igenom budgeten?” ”Räcker det om jag gör denna rutinuppgift imorgon?” Även för den som har maximal frihet uppstår svårigheter, dock av ett annat slag.

Svår omställning
Extremfallet är naturligtvis det militära systemet. Åtminstone när jag gjorde lumpen för flera decennier sedan var det ständigt någon annan som genomgående hade bestämt hur tiden skulle användas. Undantag: se * ) . Även inom idrotten finns exempel på hur individen underordnas planeringen. Det tragiska fallet med Mikael Ljungberg, brottaren, som när karriären var slut inte klarade omställningen från en totalt styrd tillvaro till en helt fri är kanske det tydligaste exemplet.

Grunden till frustration
På ett mänskligt plan tror jag att vi behöver en frihetszon, där vi kan utveckla egna tankar, göra våra egna prioriteringar, välja vad vi lägger vår tid på. Samhället har å andra sidan ett stort behov av ”kuggar” i ett maskineri. Att alla vet vad som ska göras och när. Att hitta en rätt anvvägning i detta är viktigt. Men här ligger också den motsättning jag hävdar är grunden till mycket av den frustration och det utanförskap som många känner idag.

Balansbehov
Makten och de maktlösa – denna motsättning handlar inte bara om beslutande på formell lagstiftande nivå eller på företagsnivå. Den som har makten över sitt eget liv och den som känner sig maktlös och som inte ens får styra en timme av sin arbetstid lever i olika världar. Inte förrän vi hittar en bra balans mellan frihetsbehovet och vår självvalda ansträngning för det gemensammas bästa kommer denna motsättning att försvinna.

Hur detta hänger ihop med andra tendenser i samhället ska jag utveckla i en annan text.

* ) Märkligt nog var vi ett litet gäng som utbildades militärt 1973-1974 som lyckades utforma, planera och genomföra vår egen avslutningsövning på dåvarande P6 i Ystad. Ett undantag som bekräftar regeln.

Forskningsexempel: återvinning

Posted on by
Reply

Återvinning kommer att bli viktigare och viktigare. I takt med att vi ökar utvinningen av metaller och fossil energi ur jordskorpan och i vissa fall når gränsen för vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna blir det väsentligt att skapa kretslopp som återför resurser i produktionen. Dessutom måste vi hitta sätt att reducera användningen av direkt skadliga ämnen. Här fem intressanta forskningsexempel från Chalmers, presenterade 27 november 2012 på ett seminarium arrangerat av CSS *).

Urban metabolism
Leonardo Rosado, som forskat i fem år på Chalmers, berättade om sin ambitiösa forskning kring stadens in- och utflöden. Hans arbete har än så länge resulterat i en imponerande databas i matrisform, där 13000 olika produkter katogoriserats och registrerats. Grunden tycks lagd för att i nästa steg kunna förstå vilka flöden staden är beroende av och vilka förändringar som skulle kunna motiveras av olika skäl. En aspekt att titta närmare på är naturligtvis kopplingen av flödena till ekonomin – hur ser värdet på produkterna ut, dvs vilka mervärden respektive förluster uppstår när ”staden” omsätter produkterna?

Hushållens metabolism
Robin Harder forskar på vardagsnivå. Hur ser en familjs inköp och sopor ut? Vad köper de, vad hamnar i soporna? På potatisskalsnivå har Robin studerat två hushåll under tolv veckor. Resultatet är informativt, skrämmande och hoppfullt på en gång. Vi vill nog egentligen inte att någon ska se vad vi slänger. När det blir klarlagt vad individer köper, använder och slänger finns också faktaunderlag för att förändra flödena. Att beteenden skiljer sig åt är tydligt. Det som kan vara ett rationellt beteende på individnivå kan vara kontraproduktivt på systemnivå. Tricket blir att få gehör för beteendeförändringar utan att staten/samhället ägnar sig åt pekpinnar eller lagstiftning som uppfattas som frihetsbegränsande. Smartare beteende måste framstå som mer lockande. Där finns en utmaning att ta tag i.

Sopor som resurs till industrin
Isabel Ordonez forskar på att möjliggöra ett mer verkligt kretslopp, så att avfall blir råvara för tillverkning. ”Waste to product design” var ett projekt hon nämnde och ett annat involverade Poseidon och de boende i Angered. Att Isabel, eller någon annan, har en nyckel till framtidens flöde är självklart. Av flera skäl måste vi betrakta det tekniska varuflödet som om det vore ett biologiskt kretslopp. I naturen finns inga sopor, bara olika tillstånd. Det ska bli intressant att följa Isabels forskning. Om cradle-to-cradle ska bli verklighet behöver vi modeller för hur det ska gå till att göra råvaror av sopor.

Sällsynta jordartsmetaller, REM
Cristian Tunsu forskar på de lantanoider som används i en mängd elektronik. De sällsynta jordartsmetallerna utvinns framför allt i Kina, men även där har man nu insett att brytningen av metallerna orsakar miljöproblem och ser nu mer och mer urban mining och återvinning av elektronikskrot som en väg framåt. Cristian fokuserar på lysrörstekniken, där några av lantanoiderna ingår. De används i det pulver som finns på insidan av lysrör för att åstadkomma optimal ljusspridning. Varje år tillförs 500 000 ton lysrör till kretsloppet. Det är därför mycket viktigt att ta till vara dessa sällsynta metaller, förutom att kvicksilvret i lysrören utgör en miljörisk.

Återvinning av färg
Mikael Karlsson forskar på återvinning av titandioxid från målarfärg. Titandioxiden används framför allt för att ge vit målarfärg goda täckegenskaper. Globalt säljs 5 milliarder liter färg på privatmarknaden.  10-20 % av all färg som säljs används aldrig, dvs upp till en miljard liter… Oanvänd färg förbränns ofta och askan deponeras. Det råder ingen brist på titan, så Mikaels utmaning är också att hitta en ekonomiskt intressant återvinningsmetod.

*) CSS = Chalmers Students for Sustainability http://css.chs.chalmers.se/

Dags för Mänskliga Skyldigheter

Posted on by
2

12 – 13 november var det MR-dagarna i Göteborg. Mänskliga rättigheter är tyvärr ständigt aktuella. Civilbefolkning, flyktingar, förtryckta minoritetsgrupper, etniskt marginaliserade grupper… det räcker att ta del av nyhetsflödet ett par dagar så framstår vidden och djupet av förtryck och orättvisor. Jag tog en snabb titt på utställningshallarna för att försöka fånga upp en känsla av vad som rör sig.

Globalt
Ett tydligt fokus är de globala orättvisorna. Kvinnor och barn som far illa. Folkgrupper som blir internflyktingar i sina egna länder. FN-organ som försöker, frivilligorganisationer som ställer upp. Här finns Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Clowner utan gränser och säkert mer än 20 andra organisationer med ett tydligt internationellt engagemang. I utställningen ser jag många unga, vilket ger hopp.

Utanförskap i Sverige
Lika tydligt finns det många fristående organisationer och myndigheter som arbetar för att häva orättvisorna i det svenska samhället. Vi har minoriteter även här, som av olika skäl behandlas på ett uteslutande sätt. Diskriminering förekommer hela tiden. Under ytan finns ett utbildnings- och förståelseperspektiv som handlar om medmänsklighet.

Tvärtom
Samtidigt kan jag inte låta bli att vända på perspektivet. I samma andetag som vi talar om mänskliga rättigheter, borde vi – i alla fall i den rika världen – tala om mänskliga skyldigheter. Hur har vi det med skyldighet att ta vara på våra liv, vår planet, vår luft, vårt vatten, vårt guld och gröna skogar? Hur har vi det egentligen med balansen i vår livsföring, vår kollektiva belastning på kretsloppet? Lämnar vi över planeten i samma skick som vi fann den? Städade vi innan vi gick? Eller ägnar vi oss åt tidernas springnota?

Överenskommelsen
Nu har vi ägnat två dagar åt mänskliga rättigheter. Organisatörer, talare och deltagare känner sig stärkta och fulla av entusiasm att fortsätta arbetet, som delvis bedrivs i motvind och uppförsbacke. I vecka 49 är det flera konferenser i Göteborg på det som med myndighetsspråk kallas ”Överenskommelsen”. Överenskommelsen går nu in på sitt femte år och handlar om att utveckla samverkansformer mellan lokala myndigheter och civilsamhället. Att dessa aktörer behöver lära av varandra är självklart. Men jag befarar att förändringstakten inte är tillräcklig. Att verkligheten rullar på fortare än den hinner beskrivas och ”åtgärdas”.

En ny process
Vi skulle behöva en nationell och regional process kring Mänskliga Skyldigheter för att på nya sätt fånga upp de frågor som idag faller mellan stolarna och som är politiskt belastande att ta itu med. Skyldigheter låter ju inte så lockande. Men någon måste börja tala klarspråk. Vem tar den bollen?

 

Mot bättre vetande!

Posted on by
2

I Norrbotten har medeltemperaturen höjts 2,4 grader och i Sverige som helhet ligger temperaturhöjningen på 1,6 grader. Förändringen gäller år 2011 jämfört med referensperioden 1961-1990 som brukar användas i dessa sammanhang. Man kan naturligtvis som ett kommunalråd i Pajala skämta bort detta med att folk gärna vill ha det lite varmare i norr. Eller så kan man hänvisa till handelsträdgårdar som gärna höjer koldioxidhalten i sina växthus för att höja tillväxttakten på sina växter. Eller så kan man vara allmänt skeptisk till forskningsrön som innebär att tingens ordning måste korrigeras. Sorgligt är det att människor lägger kraft på att motarbeta de initiativ som skulle kunna vända utvecklingen. Vad kan göras?

Väder och klimat
Låt oss ta de tre exemplen ovan. Den som tycker att ”lite varmare gör väl inget om det blir” blandar ofta ihop lokalt väder med globalt klimat. Lokala temperaturvariationer kommer alltid att finnas. Det bekymmersamma är om helheten, balansen mellan olika dominerande klimatsystem rubbas så som nu tycks ske. När isarna och tundran inte längre bär, när torrperioderna sträcks ut över flera år, när nederbörden spolar bort jordlagret, när förutsättningarna för liv ändras. Det handlar om så mycket större perspektiv än ett par grader varmare i Pajala. Okunskapen måste vändas i insikt.

Växthusens koldioxid
Det är korrekt att handsträdgårdar ibland stimulerar växternas tillväxt genom förhöjd koldioxidhalt. Men att använda det som argument för att en globalt höjd CO2-halt skulle bidra till en minskad världssvält är att förenkla och förneka sambanden mellan temperatur, väder, klimat, torka och nederbörd etc. Vete, ris och majs odlas inte i små växthus. De odlas på stora arealer, som nu i år (USA) trabbats av extrem torka. Den som hänvisar till att högre koldioxidhalt är bra för livsmedelsförsörjningen måste först bevisa att detta gäller utanför handelsträdgårdars skyddade zoner och framför allt visa att ingenting annat ändras när koldioxidhalten stiger. Helhetssyn, tack.

Allmän negativism
Det finns också de som rent allmänt ifrågasätter, skeptiskt eller kritiskt, att klimatforskarna har rätt. En del yttrar sig för att de har betalt för att driva en opinion som gynnar fossilindustrin. Andra ser sig som vetenskapens beskyddare och anser att de som ofta kallas ”klimatalarmister” har lierat sig med en maktelit, en elit som använder skatteinstrumentet för att i första hand dra in skatt till staten, en stat kritikerna inte tycks känna sig särskilt delaktiga i.

Mänskligheten som tonåring
Den som aktivt motarbetar en omställning av samhället i en mer klimatneutral riktning tar på sig ett stort ansvar. Det ges ingen andra chans. Vi har bara ett nu att förhålla oss till. Väljer vi att göra ingenting eller – ännu värre – förvärra läget ur klimatperspektiv, riskerna vi mycket stora ekonomiska, miljömässiga, kulturella och mänskliga värden. Med full kännedom om vilka val vi har tycks en del av mänskligheten vilja blunda för riskerna. Som en trotsig tonåring som vägrar ta på sig mössa och vantar trots att det är kallt beter sig mänskligheten just nu. Samhället agerar mot bättre vetande.

Mot bättre vetande
Samtidigt är det just detta vi måste sträva emot: bättre vetande.
De som borde anamma parollen förstår nog inte ironin i densamma.

Isens visdom

Posted on by
Reply

Den 25 april besökte Angaangaq Angakkorsuaq Göteborg för att medverka i ett seminarium på Handelshögskolan. Angaangaq är eskimå och shaman från Kalaallit Nunaatfolket, tillika bärare av Qilaut (vindtrumma).

Uppåt väggarna
Att vi har mycket att lära av naturfolken och ursprungsbefolkningarna när det gäller att leva i harmoni med naturens förutsättningar inser vi nog lite till mans. På Grönland lever människor nära isen och har månghundraårig nedärvd kunskap om klimatet. Angaangaq berättar att redan i januari 1963 kunde de konstatera att klimatet höll på att förändras. När de stod vid en 1,5 km hög isvägg för att traditionsenligt utföra en ceremoni såg de att vatten sipprade ner för bergväggen. Det var 35 minusgrader och på denna plats hade aldrig förr vatten runnit nerför isväggen.

”Isen måste smälta i människors hjärtan”
Angaangaq har flera budskap till oss. Han har besökt 58 länder och berättat det han vet, men halvt uppgivet konstaterar han att ingen tycks lyssna. Ingen ändrar sin politik.  Ni är själva lösningen, säger han och får oss att förstå att vi har något att lära. ”Isen måste smälta i människors hjärtan så att de kan använda sin kunskap.” Och ”Det största avståndet är från människans hjärna till hennes hjärta”.

1 på 150000
Angaangaq påminner oss om att det finns 150000 miljöorganisationer runt om i världen, men bara en värld. Man kan fråga sig om vi verkligen använder vår kunskap på ett klokt sätt, frågar han retoriskt.

En inre balans är nödvändig
”Mänskligheten har inte vuxit mentalt”, säger Angaangaq. Vi är inte i balans, vi måste ha en jämvikt. Vi saknar en balans mellan kropp, själ och ande; our body, our mind and our spirit.

Använd din visdom!
Så, gå hem och använd din visdom!, uppmanar han oss.  Och så enkelt är det naturligtvis. Alla lösningar finns och vi vet egentligen vad som måste göras. Lite märkligt är det att en eskimå ska resa hela vägen till Sverige för att uppmana oss att göra det vi redan vet.

Anm. Arrangör av seminariet var Gröna Korset i Sverige, som ingår i Green Cross International. Talare var även Björn Lindberg, språkrör för Grön Ungdom och Anders Wijkman, tidigare EU-parlamentariker, nu miljödebattör, författare m.m.
Länk http://green-cross.se .

One Tonne Life 2021

Posted on by
Reply

Älvrummet 21 mars
20 personer infinner sig för att delta i det möte Bygga Bo Dialogen Väst inbjudit till och som ska handla om projektet ”One Tonne Life” och en möjlig fortsättning.

Håkan Axelsson från Vattenfall inleder och berättar initierat och livfullt om hur projektet växte fram, hur Volvo Cars och A-hus tillsammans med Vattenfall formade grundidén om ett typhus som inte bara skulle fungera som ett klimatsmart hus, utan även skulle möjliggöra för en familj att under flera månader pröva på att leva klimatsmart – att klara utsläppsgränsen ett ton koldioxid per person och år.

Ett hus byggdes för något år sedan i Stockholm, där familjen Lindell flyttade in. Ett identiskt hus sattes upp vid Svenska Mässan i Göteborg, där besökare hade möjlighet att studera hur ett klimatsmart boende kan se ut. Solceller, elbil, solfångare, energiövervakning, smart konsumtion och mycket annat ingick i helhetskonceptet.

Caroline Petersson från livsstilsmagasinet Camino berättar om rapporteringen, intervjuerna med familjen Lindell och spelar upp en video, där familjen förklarar hur de upplevde tiden i huset. Familjen var som folk är mest, inte speciellt miljömedvetna, vilket förmodligen bidrog till att de valdes ut att få testa ett klimatsmart boende.
”Goda vanor var enkelt att ta till sig”, säger de och förklarar, halvt överraskade, att medvetenheten både ger ett gott samvete och slags lyckokänsla.

På en slags subjektiv komfortnivå, där de inte upplevde särskilt stora inskränkningar i sin livsstil lyckades famljen minska sina CO2-utsläpp med hela 62%. Och när de levde sin som de kallade ”Robinson-vecka”, där de verkligen ansträngde sig att leva klimatsnålt minskade utsläppen hela 80% relativt den normalnivå de haft när de bott i sitt ordinarie hus. (Forskare från Chalmers kvalitetssäkrade beräkningarna).

Beteendedelen har således stor betydelse för hur stora koldioxidutsläpp det blir. När regeringar förhandlar om minskningar på 2, 4 eller 8 procent klarar en familj med rätt förutsättningar att minska sina utsläpp mångdubbelt mer. Hoppfullt, kan tyckas.

Så blir det min tur. Jag berättar om Göteborg 2021, om Gröna Staden gruppen och idén som föddes att gå vidare med konceptet One Tonne Life i ett nytt sammanhang. Om hur tanken föddes att inkludera en flerbostadslösning i allt det som ska realiseras inför 400-årsjubiléet för Göteborg år 2021. Jag berättar om alla goda idéer som bollades upp under arbetet i Gröna Staden-gruppen och efteråt och om hur tanken finns att forma en grupp som bär idén vidare så att vi kan förverkliga ett eller flera One Tonne Life projekt i ett befintligt eller nytt flerbostadsområde.

Diskussionen blir bred och insiktsfull. Om detaljer som app:ar och andra smart-phone-lösningar. Om second hand-tjänster och minskad konsumtion och om hur den kan kompenseras av att vi förlänger livslängden på produkter. Skräddare, fixare och andra tjänster ersätter köp-och-släng-kulturen.

Jag tror att vi lyckas så ett frö hos deltagarna och ju fler som ser möjligheter snarare än hot, desto större chans har vi att forma ett unikt initiativ i Göteborg inför 2021!

Notera att nu i mars 2012 flyttade en familj in i ett plusenergihus i Berlin, där familjen på ett liknande sätt som familjen Lindell i Sverige ska åka elbil och klara att generera ett överskott av el till det tyska elnätet. Vi är långt ifrån ensamma att tänka i dessa banor.

 

Vem tjänar vem?

Posted on by
Reply

Att tjäna.
Vem får förtjänsten av att vi arbetar? Skattesystemet omfördelar en andel av det vi tjänar på vårt arbete. Med det räcker inte för att fånga upp de negativa konsekvenserna av hur vi lever idag. Vi måste inse att det vi tillför med vårt arbete också tjänar ett gemensamt syfte.
Mentalt och konkret måste vars och ens bidrag i helheten medverka till att bygga upp mer än det förbrukar. Framtiden förtjänar det. Outside the box, inside the value.

Originaltext på snarlikt tema publicerad tisdagen den 12:e oktober 2010:

Vad är vinst i framtiden?

Framtidens hållbara ekonomi måste bygga på att ingen tjänar pengar på att andra förlorar. Det avgörande är att hitta modeller för samutnyttjande av resurser, kunnande och unikhet. Vi måste tjäna på att tjäna varandra.

Vi måste därmed räkna vinst på ett annat sätt. Och utnyttjande av gemensamma resurser på ett ansvarsfullt sätt. Definitioner av vad som är hållbart eller inte hållbart blir en nyckelfråga.

Hur ställer vi om utbildningssystemet? Universitet och högskolor måste hitta nya sanningar att lära ut. Innan det är för sent.

Business as unusual

Posted on by
Reply

Visst blir det tydligare för varje dag:
Att fortsätta som vanligt, med business as usual, håller inte. En aktie ägs numera i GENOMSNITT i 22 sekunder. Den som äger en aktie i en hel minut är således en långsiktig investerare…

En giraff i ett zoo hade en 20 kg plastklump i magen. Det hette att det var omslag kring godis och annat som besökare kastat in till djuren. Om vi inte skjuter ihjäl dem, som elefanterna i Kamerun, matar vi dem till döds, medvetet eller omedvetet…

Vårt tydligaste ansvar är för våra barn. Vilken start ger vi dem, vilka verktyg att hantera en föränderlig värld? Hållbar utveckling är att framtidssäkra världen för våra barn. Så som vi som mänsklighet alltid har gjort. Egentligen.

Hög tid för förändring: business as unusual. Nu börjar den fortsatta resan.