Sveriges Radio har en serie program som de kallar ”Krasch eller konsensus”, där Niklas Fjellner tussar ihop två personer med helt olika åsikter för ett seriöst samtal om sakfrågan. ”Är de etablerade medierna opartiska?” var frågan i ett avsnitt jag lyssnade på. Jörgen Huitfeldt från tidskriften Kvartal och Peter Andersson från förlaget Ordfront samtalade under Niklas ledning om denna fråga.

Kvartal anser att SD är demokrater
Det framkom ett antal besynnerliga och märkliga perspektiv, som faktiskt behöver lyftas fram ur denna diskussion. Det var inte helt enkelt att under lyssningen skilja på vem som sa vad. (Länktips till programmet, se nedan).
Men det fanns flera olika saker under lyssnandet som faktiskt förvånade. Exempelvis hur enkelt Kvartals Jörgen Huitfeldt utan tvekan definierar Sverigedemokraterna som ett demokratiskt parti. Trots att SD:s människosyn och totala motstånd mot att se alla människor som lika mycket värda, är uppenbar för alla som följer samhällsdebatten.

Pyspunka? Tillnyktring? ”Ingen j-a aning?”
Men allra mest förvånade Huitfeldt när han beskrev klimatdebatten som en ”jobbig cocktail”, cirka 12 minuter in i programmet och under cirka 5 minuter. Huitfeldt om personer och journalister som uppmärksammar klimatfrågan: ”Man vill vara på den goda sidan och rätt sida av historien och känna sig som en bra människa som står för goda saker. Det leder till noll nyfikenhet att pröva sina egna teser. I den frågan är det lite pyspunka på den här alarmismen.” Huitfeldt talar om en tillnyktring. Och frågar sig hur mycket klimatengagerade egentligen vet om klimatfrågan. ”De som driver den här debatten har inte en j-a aning om de här extremt komplicerade naturvetenskapliga processerna, som är i systemväg.” Och lite senare kommer det fram en pusselbit i Huitfeldts syn på sin roll: ”Det finns en stark övervikt av progressiva, liberala och delvis socialistiska värderingar i mediakåren som inte återspeglar hur åsikterna ser ut hos befolkningen i övrigt.”

Märklig argumentation
Huitfeldt hävdar att ”tongivande medier har bestämt sig för att vissa debattörer och personer är vetenskapsförnekare och allmänt dåliga människor och de har i princip inte tillträde till de stora medierna”. Och jämför sedan med hur den stackare som hävdade att jorden var rund hade ett helvete. Ingen annan trodde på det, som han förtydligade sitt exempel. Peter Andersson ifrågasatte hela resonemanget genom att påpeka att det var ju religiösa ståndpunkter som styrde hela jorden-är-platt-debatten, inte vetenskapen. När det kommer till klimatfrågan är ju vetenskapen väldigt övertygad och enig om vad som händer. ”Det står inte en massa kloka vetenskapsmän och säger att de här IPCC-rapporterna är fel eller att inte sker en temperaturhöjning p.g.a. mänsklig påverkan.”

Resten av programmet är också intressant
Diskussionen lämnade klimatfrågan och handlade sedan om opartiskhet eller inte. Och om Kvartals kampanj som kan ha lett till ett ökat förakt för journalistik. Peter Andersson betonar de fundament som demokratin vilar på. Och tar avstånd från de generaliseringar som ofta präglar debatten. Andersson pekar också på de ekonomiska klyftorna som ökar och flera andra frågor som inte kommer fram i debatten.

Vad menar Huitfeldt med den jobbiga cocktailen?
Men vad menar egentligen Huitfeldt och Kvartal med den jobbiga cocktailen och hur kan han jämföra klimatskeptikers och -förnekares ståndpunkter med att Galilieo Galilei hade svårt att hävda att jorden är rund? Vad är det för väl underbyggda ståndpunkter som inte ges plats?

Är det synd om Kvartals läsare?
Är det Kvartals affärsidé att hitta prenumeranter som inte vill bli påminda om att de kanske måste ändra sin livsstil? Läsare som vill förstå att de inte är ensamma om att vilja slippa höra att de beter sig illa mot kommande generationer? Är det Kvartals syfte att trösta dessa stackars vetenskapsförnekare? För att de är många och behöver en tidskrift att känna igen sig i? Någon borde fråga Jörgen Huitfeldt om SD:s människosyn i relation till mänskliga rättigheter och vilken tilltro han har till vetenskapen när det gäller klimatfrågan. Han borde läsa Erika Bjerströms ”Demokratin dör i hettan”.

Länktips: Sveriges Radio ”Opartiskhet i medier”: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/om-opartiskhet-i-medier-jorgen-huitfeldt-och-pelle-andersson