Tag Archives: Mod

Hållbarheten, makten och modet

Posted on by
Reply

På många områden behöver vi göra ett omtänk och en nystart för att inte slentrianmässigt fortsätta på den inslagna vägen. Många av dagens företag har startats och drivs vidare utan att man har analyserat om företaget är en del av problemet eller en del av lösningen. Orenade utsläpp och de värsta formerna av socialt oacceptabla anställningsformer har vi väl lyckats eliminera i Sverige, men fortfarande tas inte hänsyn till om företagens affärsidé förbrukar eller bygger upp de gemensamma resurserna när det ska värderas.

H&M = Hållbarheten och Makten
Att en ändring tycks vara på väg kunde vi se ett exempel på häromdagen när ”årets mäktigaste affärskvinna” blev H&M:s hållbarhetschef, Helena Helmersson, (se länk nedan) som arbetar för att modernisera H&M ur ett hållbarhetsperspektiv.  Gina Tricot har anställt Fredrik Bergman för att han ska leda deras arbete i att skala bort det ohållbara i företagets verksamhet. Fler lär följa.

Hur ska kommunerna agera?
Ett bekymmer är att kommunerna måste ha mycket strikta regelverk kring hur skattepengarna används. Arbetet i kommunerna måste omgärdas av procedurer och regler för att inte öppna upp för godtycke, korruption eller svågerpolitik. Alla ska behandlas lika. Rättsstaten bygger på ett rättsväsende, men också på att lokala myndigheter upprätthåller en balans i resurser används.

Förvaltning och förändring
Ett bekymmer är hur kommunerna ska kombinera sitt legitima förvaltningsuppdrag med ett allt mer uppenbart förändringsbehov. Att förändra innebär ofta att ifrågasätta praxis. Hur lätt är det i en ganska reglerad verksamhet att plöja ny mark och tänka nytt, att kanske tom ifrågasätta sitt eget agerande under många år? På flera plan är det svårt, men ändå helt nödvändigt. Förnyelsearbetet måste hitta sina former inom ramen för det förvaltande uppdraget.

Det behövs mod och respons
Det finns kommuner som har lyckats på detta område, men det kräver mod hos politiker och en respons hos medborgarna. Plus att berörda tjänstemän och förvaltningar inser behovet av nya idéer och att inget är hugget i sten.

Låt oss som medborgare stödja de modiga. De behövs för att inte Sverige ska halka efter i utvecklingen av det hållbara samhället. Låt oss också uppmuntra de företag som tar täten och menar allvar med sin omställning i hållbar riktning. Just i fallet H&M har man ju faktiskt modet som affärsidé.

Länktips: http://www.dn.se/ekonomi/hm-chef-arets-maktigaste-kvinna/

 

Partierna måste våga visa vad de står för

Posted on by
Reply

I opinionsundersökningarna, som ju kommer relativt ofta, sker en gradvis förskjutning av sympatierna. Mindre partier blir ännu mindre och Sverigedemokraterna ökar sitt väljarstöd. Journalister och förståsigpåare förundras, förfasas och förstår inte logiken. Några ur (SD):s partitopp exponeras i TV med relativt nyligen tagna bilder, där de ger uttryck för diskriminering, använder ord som inte lämpar sig för tryck, greppar tillhyggen (”järnrör”) och erkänner sin skenhelighet (”det funkar alltid”). Och i väljaropinionen ökar stödet. Rimligen borde det vara tvärtom, tänker de flesta.

Media tror att alla tänker som media
Väljarkåren är inte homogen. Alla tillhör inte marginalväljargruppen. Tvärtom, det finns en stor kategori röstberättigade som är och som känner sig marginaliserade i samhället. Som inte känner igen sig i RUT-avdrag, EU:s bankunion, vinster-i-välfärden och andra debatter. Helt enkelt för att inget av detta berör dem. Media ställer frågor som om alla tänker som media. Som om regeringsfrågan är den enda frågan. Partierna borde vägra delta i den typen av debatter.

Snart blir det bättre
Tidigare fanns en framåtrörelse i rörelsen. Till och med när socialdemokraterna innehade regeringsmakten lyckades man samla tusentals anhängare under fanorna den 1 maj för att mana ”Upp till kamp..:” .  Det fanns en förväntan att det skulle bli bättre. Man var på väg, man genomförde reformer, byggde ut välfärden och snart, snart skulle allt bli bättre.

Minskad attraktion
Vänstern samlade alltid ett antal personer som ville mer, som var otåliga och som kämpade mot orättvisor, mot dåliga arbetsförhållanden och för en bättre fungerande arbetsmarknad. När Gudrun Schyman dribblade bort sig själv från (V) tappade man den tydliga personifieringen av kampen för rättvisa löner. Senare partiledare har inte haft samma tydlighet. Man har dessutom ansträngt sig att kunna ingå i en regering, vilket faktiskt bromsar attraktionen hos en lättrörlig väljarkår.

Småpartiernas undergång
Tydligast är detta när det gäller de tre mindre borgerliga partierna. Kärnväljarna sviker inte, men de väljare som söker ett alternativ till main-stream-politiken blir besvikna. Efter sex år i regeringen har de mindre partierna i praktiken blivit som sektioner inom den moderata apparaten. Sammanhållningen har krävt ovh kvävt mycket. De väljare som sett de olika partierna som tydliga alternativ till main-stream-politiken har tappat orienteringen.

Nya skiljelinjer
Någon skrev att den nya skiljelinjen går mellan det öppna samhället och det slutna. Där (SD) står för en återgång till hur det en gång var. Man skulle också kunna hävda att den nya skiljelinjen går mellan att göra upp med main-stream-politiken eller fortsätta. Business as usual eller as unusual. Här handlar det nu om att synliggöra vilken förändring partierna står för. Samtidigt som förändring är svårt.

Behovet av trygghet
Alla partier borde formulera sin förändringspolitik. Inget kommer att bli som det varit. Här finns naturligt det pedagogiska dilemmat. Så fort någon andas förändring tappar det partiet förtroende. När statsministern resonerade om pension vid 75 års ålder blev han dels misstolkad, dels påhoppad. Behovet av trygghet ska inte underskattas. Här ligger också den stora fällan för de etablerade partierna. Det går inte att låtsas att allt är bra. Det går heller inte att låtsas att vi inte måste förändra samhället, eftersom omvärlden och faktorer som påverkar oss i hög utsträckning förändras. Och dessutom: ännu har inte de verkliga effekterna av energikriser, finanskriser och klimat/miljö-kriser börjat märkas tillräckligt tydligt.

För vem? Hur minskar vi skadeverkningarna av förändringen?
Den nya skiljelinjen kommer att gå mellan förändring framåt eller bakåt. ”Adapt”, ”defend”, ”attack” – för att plocka upp termer från andra sammanhang. Anpassning (för vem?), försvara (vad och vems välfärd) eller förändra (hur snabbt och för vem?).

Frågetecknen hopar sig. Men bli inte förvånade om de etablerade partierna fortsätter att slåss om sina marginalväljare medan en stor väljargrupp lockas av förenklade budskap om att allt blir bättre bara vi exkluderar och diskriminerar alla vänsterhänta, alla cyklister eller alla som har ett telefonnummer som slutar på 47. Typ.