Att lära av varandra på rätt nivå

Att inte uppfinna hjulet är ett talesätt som ofta används när vi riskerar att i onödan upprepa vad andra redan gjort. Slentrianmässigt tror vi att vi alltid måste ta varje steg i vår egen takt även om andra redan trampat upp en stig, visat på lösningar eller ligger långt före.

Lika slentrianmässigt finns möjligen en övertro på förebildens kraft – att bara för att en verksamhet gjort något bra kan alla andra göra detsamma. Naturligtvis skiljer sig förutsättningar, förkunskaper, resurser och andra parametrar åt. Copy/paste fungerar inte i alla lägen. Att helt strunta i vad andra gjort är också ineffektivt. Öppenhet och klok avvägning verkar vara en rimlig strategi.

Norskt studiebesök
Jag blir varse denna dubbla dynamik när jag ansvarar för ett tvådagars studiebesök i Göteborg häromveckan. En norsk kommun, Baerum, vill att jag ordnar ett 48-timmars besök i Göteborg, för att inspirera ett 20-tal politiker. Baerum är Norges femte största kommun och man räknar med att växa snabbt. Projektet ”Klimaklok kommune” ska sjösättas och nu vill man orientera sig om vad Göteborg gör och har gjort på klimatområdet. Jag sätter ihop ett ambitiöst program och gruppen återvänder efter två dagar med många intryck.

Komplexitet
Hur mycket är egentligen direkt överförbart? Vad av allt det Göteborg har gjort kan en norsk kommun ta med sig och genomföra? Vad är unikt? Vilka är egentligen framgångsfaktorerna bakom det som hänt i Göteborg? Ju mer jag funderar på detta, desto tydligare framstår det som åstadkommits i Göteborg som en summa av flera olika faktorer, där slutresultatet har blivit bra just för att kombinationen av förutsättningar har varit den rätta.

Transformationen
Efter varvsnedläggningen stod Göteborg inför ett behov av att snabbt finna ett eller flera sätt att kompensera bortfallet av arbetstillfällen. Kunskap, samverkan och evenemang blev några nyckelbegrepp i transformationen. De faktiskt byggbara ytorna på norra Älvstranden utgjorde också en värdefull resurs. Men inget hade hänt om inte ledande politiker haft modet att välja väg och om inte näringsliv och akademi bekräftat det tydliga behovet av strukturell samverkan samtidigt som arenor och mässor fylldes med tillfälliga besökare. VM i friidrott 1995 blev t.ex. hävstången för framgången med Miljödiplomering av små företag. Och detta hade inte hänt om det inte fanns både tjänstemän i kommunen och ansvarstagande företag som ville komma framåt.

Milstolpar under resans gång
Nu växer nya stadsdelar upp, staden förtätas och får en ny profil. Efter Lindholmen och Kvillebäcken kommer Frihamnen, där de styrande även bestämt att hyresrätter ska ha rimliga månadskostnader för att bidra till en social utjämning. Västlänken, den utskällda, kommer att möjliggöra att Göteborg blir en tydligare metropol i det regionala perspektivet. En ny bro över Göta Älv blir flackare och lättare för gående och cyklister att använda. En linbana ska knyta ihop Järntorget med Wiesengrensplatsen. Hisingen ska tydligare bli en del av det centrala Göteborg. Många av besluten tycks dessutom ha en stabil politisk majoritet bakom sig, vilket skapar långsiktighet för alla delbeslut.

Strategier, mötesplatser och samverkan
Det fysiska som görs i Göteborg har knappast någon större betydelse för en kommun i Norge. Förutsättningarna är olika. Men metoderna, förhållnings- och arbetssätten kan kopieras. Göteborgs Klimatstrategi som antogs 2014 är fortfarande världsunik. Metoden att hålla samman strategiska dokument så att helheten finns med i delarna är avgörande. Mötesplatserna i staden är viktiga för det demokratiska samtalet. Inte enbart Älvrummet för stadsutvecklingsfrågor, utan också de Science Parks som utgör olika nav för universitetens, näringslivets och stadens integrerade samverkan. Och alla andra måste få chansen att mötas, oberoende av yrke, position eller intresse. Arenor som Ekocentrum och lokala kulturhus med sina levande möten är helt avgörande för en sund samhällsutveckling.

Viktigare än vi tror
Mycket av detta lyckas vi få norrmännen att möta och uppleva, i den utsträckning tiden medger. Det blir tydligt hur samverkan, möten och kunskap intimt hänger samman med de demokratiska grundvärderingar som nu är under stark press från flera håll. Demokratin hotas både av ett cyniskt globalt näringsliv och av oberäkneliga populister som Trump, Putin och deras gelikar runt om i världen.

Allt hänger samman.

Tack alla som deltog och medverkade!
Mer info om studiebesöket? Hör av er – så kan jag berätta mer.

Hållbart chefskap

De som känner mig vet att jag arbetade nästan 14 år på Stiftelsen Ekocentrum i Göteborg. En fantastisk tid, ansvarsfylld och utvecklande på flera sätt. Att hamna i chefsrollen var lite oväntat, men lärorikt och spännande. Med lite perspektiv – jag slutade där för drygt fyra år sedan – ser jag några faktorer som jag upplever kan vara viktiga för den organisation som vill utvecklas.

Framåtfokus
Det är viktigt att fokusera på det som ligger i närtid och samtidigt det som ligger lite längre bort, i framtiden. Medan man fortfarande har alternativa lösningar och kan göra medvetna val gäller det att just göra dessa val. Väntar man blir det andra omständigheter som gör valen åt en själv. Man kan skjuta upp beslut, men då ska man inse att handlingsutrymmet ofta blir mindre ju längre tiden går. Till slut blir valet ett tvång. Ta beslut medan det finns ett kreativt momentum att utgå från.

Hitta en balans mellan lust och krav
Både för en själv, för medarbetarna och för verksamhetens relationer till kunder och samarbetsparter gäller det att skapa arbetslust. Den dag man går hem och känner att det var en bra dag ska man njuta av den känslan och gärna förstärka den genom att berätta för kollegor och närstående att det var en bra dag.

Hitta en balans mellan detaljer och helheten
Kvaliteten ligger i detaljerna. Samtidigt finns det en risk, särskilt på chefsnivå, att detaljerna skymmer helheten och att fel prioriteringar görs. Växla tempo och växla fokus, byt arbetsuppgifter och sätt upp egna tider i kalendern för det som riskerar att inte bli gjort.

Snacka inte så mycket – gör
Det är vad vi åstadkommer som räknas. Ägna inte för mycket tid åt att prata om problemen eller svårigheterna. Ta tag i dem istället. Föregå med gott exempel. Do it. Släpp prestigen och visa att det faktiskt går alldeles utmärkt att göra saker utan att allt ställs på ända. Rätt åtgärd i rätt ögonblick kan vara mycket viktigare än ändlösa enskilda samtal om hur kollegor känner sig bemötta, överarbetade eller åsidosatta.

Gör det du är bra på – låt andra göra det de är bra på
Om organisationen fungerar bäst vid en viss arbetsfördelning är det smart att använda den. Även om arbetsuppgifterna på pappret ser annorlunda ut. Ansvarstagande och resultat hänger ihop. Det är roligt att ta ansvar och känna att det man gör spelar roll. Och att det uppskattas. Identifiera varandras styrkor och bejaka dem.

Låt inte ekonomin bli det som skymmer andra perspektiv
Det är lätt att ekonomin blir det som styr. Vilka värden finns i verksamheten som inte syns i resultaträkningen? Hur behåller vi och utvecklar dessa värden? Vem bär företagets eller verksamhetens kultur och värderingar på ett informellt plan? Vem är intern hjälte i det öppna eller i det fördolda? Vem förtjänar att synliggöras? Hur kan de vassa armbågarna ersättas av ett empatiskt och förtroendefullt samarbete?

Jag ska återkomma senare i höst med fler tankar i den här riktningen. Hållbarhet handlar om hållbara arbetsplatser och hållbart chefskap – också.

Motståndet får inte förändra demokratin

Nyhetsbruset avtar inte. Men det ändrar innehåll. Vad som kan beskrivas som en nyhet relateras till hur mycket nyheten avviker från det redan kända. Den klassiska historien på det temat är när styrman skrev i loggboken: ”Kapten nykter idag”.
Exemplet illustrerar sambandet mellan normaliteten och det avvikande. Om kaptenen för ett fartyg har spritproblem blir loggbokstexten ovan naturligtvis mycket tydligare än om styrman ofta skrivit motsatsen.

Förenklingar och hot
Sommaren har fortsatt med märkliga utspel från republikanernas presidentkandidat Donald Trump, från president Erdogan i Turkiet och från en nyvald president Duterte i Filippinerna. Alla tre tycks agera i en egen sfär, utanför eller överordnat rättsstatens principer. Ännu så länge är deras olika förslag och utspel så anmärkningsvärda att de leder till rubriker i traditionella medier. Låt oss hoppas att det fortsätter att vara så.  Den dag deras agerande inte längre blir en nyhet har tyngdpunkten för demokratins fundament förskjutits.

Polarisering driver konflikter – och lösningar – i fel riktning
När det blir OK att indirekt uppmana anhängare att skjuta Hillary Clinton (Trump), när ingen blir förvånad att journalister och statsanställda mister arbetet baserat på ideologisk syn (Erdogan) eller när rättsprinciperna ställs åt sidan som när Dutarte hotar med massavrättningar är världen på väg åt fel håll. Terrorgrupper som IS och Boko Haram driver fram motkrafter. Problemet uppstår när populister och andra använder konflikterna till att rättfärdiga avsteg från det civiliserade samhällets grundvalar. Det ena föder det andra. Utvecklingen kan bli polariserande och driva på konflikterna i fel riktning. Ropen på snabba och enkla lösningar tilltar när det istället är mer av förståelse och analys kring samverkande orsaker som behövs.

Vad har t.ex. Shells exploatering av oljefyndigheter i Nigeria haft för betydelse för framväxten av extremrörelser i det landet?