Tusentals idéer för 2021

Visioner och framtidsbilder är viktiga för att samla kraften hos många människor. Oavsett om det gäller en mindre krets, en organisation, ett företag eller ett samhälle. Nu har Göteborgs Kommunstyrelse fått ett arbetsmaterial som heter duga: Göteborg 2021. Framtaget och excellent sammanställt av Göteborg&Co.

Vad blev det?
Två böcker, en film och massvis med webbpublicerat material, paketerat på ett för politiker och allmänhet begripligt sätt. Göteborg&Co har gjort ett strålande jobb att fånga upp de viktigaste frågorna för staden inför, under och efter 400-årsjubiléet om några år. 1680 förslag från allmänheten redovisas, systematiskt och tematiskt på ett spännande sätt, även med angivande av förslagsställare. (Ser vi här ett embryo till gräsrotsdemokrati?) I den andra boken sammanställs förvaltningars, projekts och perspektivgruppers arbete under det senaste året. Summan har blivit en myllrande uppslagsbok i idéer för ett bättre samhälle, en trivsammare och en mer framåtinriktad stad som vill utvecklas.

Drömmar
Naturligtvis går det att hitta saker som saknas. Allt är inte med (och tur är väl det – vi vill knappast att kommunen ska vara involverad i allt som händer). Men mosaiken av förslag ger ändå en väldigt intressant och hoppfull bild av de drömmar som människor i staden bär på och som har chans att förverkligas. Det som är påfallande är att så många av förslagen fångar upp hållbarheten och tar sin utgångspunkt i mötet mellan människor. Det är kanske rent av så att rapporten illustrerar en ny form av Göteborgs-andan, där erfarenheter och kunskaper från skilda håll möts och där det handlar mer om kvalitet än om kvantitet. Där vi talar mer om värde och utveckling än om konkurrens och att dela in människor i vinnare och förlorare. Kanske ser vi här rentav en vändpunkt då vi på allvar lyckas tackla flera av de problem som återstår att lösa.
Återkommer med mer tankar kring Göteborg 2021.

Länkar till material finns på www.goteborg2021.com .

Elöverkänslighet borde hanteras tvärtom

Vetenskapligt bevisat eller inte – det finns ett problem under ytan som på senare tid uppmärksammats i media (G-P och Kanal 5 – Outsiders), elallergi. Hur ska det moderna samhället hantera de människor som blir sjuka av minsta exponering av elektriska fält?

Media och elöverkänslighet
I G-P handlade det om kostnaden för saneringen av ett behandlingsrum i sjukvården, som inretts för att passa personer med elallergi och inte använts mer än en gång på ett år. En massiv insändarkör redogjorde därefter för de besvär som några personer upplever och som ”vetenskapen” anser inte går att bevisa. I programmet Outsiders i Kanal 5 gjorde man intervjuer och besök hos några av de mest elöverkänsliga personerna i Sverige, vars liv uppenbarligen blir väldigt monotont och extremt isolerat.

Mina egna erfarenheter
Personligen har jag upplevt vissa symptom. För ett tiotal år sedan kunde det hända att jag gick in i en livsmedelsaffär och på någon minut kom symptom iform av yrsel, tryck i huvudet och ett allmänt obehag. Inte i alla butiker, men vissa. Min analys var att det var frysdiskarna som alstrade elektromagnetiska fält. Helt klarlagt blev det aldrig. Efter ett par år klingade effekten av. Skulle jag hålla min mobiltelefon mot örat skulle örat och den halvan av huvudet kännas varmt och ”överexponerat”. Det känns obehagligt. Därför använder jag handsfreelösning så mycket som möjligt. Jag är dock inte lika känslig som Gro Harlem Brundtland, som lär känna om det finns en påslagen mobiltelefon i samma rum som hon själv. (Detta hemlighöll hon av politiska skäl medan hon var chef för WHO).

Olika trösklar ?
Våra myndigheter och forskare hanterar frågan aningen ”svajigt”. Å ena sidan inrättar ett landsting elsanerade behandlingsrum, å andra sidan förlöjligas, förringas och förnekas problematiken och förklaras i psykiska eller psykologiska termer. Det man kan fråga sig är om vi alla har olika trösklar för resistens mot elektromagnetiska fält och att vi alla skulle kunna drabbas. Om besvären var lika frekventa som huvudvärk skulle antagligen forskarvärlden förklara fenomenen för ”oförklarliga”. Nu när frekvensen drabbade är så låg kan de drabbade viftas bort som avvikande, udda personer som inte behöver tas på allvar.

Tvärtom
Det enda rimliga vore att samhället och forskningen gjorde precis tvärtom – här har vi enstaka indikationer som skulle kunna tyda på ett allvarligt folkhälsoproblem ”under radarn”, vilket borde intressera forskare. Det är sorgligt att konstatera att forskarvärldens ansvar att vidga vår kunskapshorisont hela tiden åsidosätts. Som om det bara vore intressant att forska på det redan beforskade.

Värdet av att lyssna

Varje dag händer något positivt. Det gäller att se det positiva och att förstärka det, ta det med sig och återberätta. För att stärka den utveckling vi tror på.

Möjligheter i mötet
Varje möte innebär en möjlighet. Vi kan lära oss något nytt, få en ny tanke att bearbeta eller själva komma på något intressant som en reaktion på vad vi sett, hört eller upplevt. Idag intervjuade jag en erfaren projektperson inom ramen för det uppdrag jag arbetar med. Intervjun blev kanske en timme lång och helt i telefon. Det fungerade bra, trots att 60 % eller mer av vår kommunikation är kroppsspråk. Samtalet kretsade kring det värdefulla.

Det värdefulla
”Vad är värdefullt från projekt NN och som du tycker bör inkluderas i den process jag förbereder” var min fråga. En sak är att läsa rapporter, där står oftast ungefär samma saker och på ett kansliartat språk avsett för kanslipersonal att föra vidare i någon formell form. Det jag var ute efter var kärnan, det mest värdefulla, som inte får gå förlorad i de långa rapporternas prosa. Det där smått subtila som det krävs erfarenhet och relativa upplevelser för att iaktta och notera och dessutom kunna sätta ord på. Undertexten, det bakomliggande värdet till det som står skrivet på ytan.

Lyssna in
Jag fick ett lika självklart som lugnande och positivt svar. ”Det viktiga är att förhålla sig inlyssnande”, sa personen jag intervjuade. Man ska lyssna in och förstå på djupet vad som sägs. Så självklart, men ändå inte. I den tidspressade rollfördelning vi har, där stackars personal på äldreboendet och ännu mera stackars boende på äldreboendet knappt får en minut av mänsklig samvaro, eller i det uppskruvade tempo som mycket av arbetslivet generellt pågår – där finns knappast tid för inlyssande och reflexion. Ändå var det just detta som min intervjuade person tryckte på.

Så enkelt
Tar vi oss tid att lyssna på barnen hemma och i skolan, på marginaliserade och sjuka och lyssnar på riktigt kanske vi till och med förstår vad vi ska göra. Så enkelt. Så bra. Så märkligt att det måste sägas.

Företag vinner på dialog

Sara Kadefors skrev en tänkvärd krönika i gårdagens G-P. Hon skrev om olusten att möta den tvärsäkra attityden. Uppenbarligen var det Alexander Bards framträdande i ett intervjuprogram som fick henne att reflektera och göra kopplingar till scientologer och KPML(r). Hon känner en olust inför tvärsäkra påståenden om hur världen är eller borde vara. Sara Kadefors krönika väckte lusten att spinna vidare på detta tema.

Två sorters kommunikation
På den ena sidan: reklam, paketerad information, frälsningsläror, dogmatism, propaganda, slagord, paroller, förenklingar, svart-vita budskap utan nyanser, kommunikation i en riktning, maktspråk, myndighetsutövning, ordergivning, dogmer.
På den andra sidan: motsatsen till allt detta, dialog, lyssnande, en gemensam process för att komma fram till en gemensam slutsats, dubbelriktad kommunikation, samarbetsklimat, frågor snarare än svar, öppenhet. Men också på den andra sidan: osäkerhet, otydlighet, oklara motivbilder och målsättningar, medvetet öppnade frågeställningar som saknar svar. Fungerar dessa sorters kommunikation – och för vem ? Hur fungerar de i praktiken ?

Ordergivning
Ordergivning bygger på att den som ger en order sitter inne med en större kunskaps- och referensbas än mottagaren. Generalen ger ut order som förbanden verkställer. Den menige soldaten förväntas lyda. Översatt till näringslivet – den anställde ska utföra det någon annan tänkt ut. ”Tänk inte själv, skruva den muttern, stämpla in den produkten, ta betalt i kassan….” Ordergivning som styrsystem lever än idag. Det som gör att det sällan fungerar är bland annat den bristande motivation och arbetsglädje metoden leder till, dvs att inte vara delaktig i processen. När arbetsgivaren visar ointresse för varje medarbetares möjliga bidrag till helheten blockerar hen tillvaratagandet av kvaliteter som skulle kunna gynna både den anställde och företaget.

Dialog bygger på förtroende
Dialogmodellen, där arbetsgivare och arbetstagare samtalar om bästa sätt lösa en uppgift och där arbetsgivaren tydligt ger arbetstagaren frihet att lösa uppgiften på bästa sätt gör att människor växer. Men då får inte tvärsäkerheten blockera processen. Det får inte finnas en underström av outtalat hot att ”om du inte gör som jag föredrar så får du problem” eller ”bäst att jag håller koll på denna person, som det ju inte går att lita på”. Därmed framträder ett tydligt fundament för framgångsrik delegering – förtroende. Det måste finnas ett ömsesidigt förtroende mellan båda parter för att en dialogmodell ska kunna gå att använda fullt ut. Dialogmodellen förutsätter dessutom ett aktivt lyssnande och att den överordnade kan och vill släppa på formella och informella spärrar. Jag har själv varit i just denna situation, där gränsdragningen mellan misstroende och förtroende bromsade ett bra resultat. Det är inte enkelt, om nu någon trodde detta.

Tillvaratagande
De tvärsäkra, förenklade, effektiva påstående som ytligt sett kan ses som kraftfulla och verkningsfulla är kanske i själva verket kontraproduktiva. Ska en verksamhet, ett företag, ett samhälle utvecklas är det viktigt att vi tar till vara varje människas kompetens, förmåga och drömmar. Risken är uppenbar att tvärsäkra beslut uppifrån gör att många goda initiativ aldrig ser dagens ljus. Modet hos ledare och chefer ligger i att möjliggöra en plats för var och en i en helhet som därmed kan bli lite större. Så bygger vi hållbara företag i en mer hållbar värld.

Från konkurrens till samarbete

Frågan är om vi just nu är mitt inne en omsvängning i synen på vad som kännetecknar ett framgångsrikt företag. Näringslivets framgångsbild har varit lika med en slags ”the- winner-takes-it-all”-syn och en strävan efter monopolställning på andra företags bekostnad. Men något håller på att ändras.

Konkurrens och monopol
Man skulle kunna beteckna det slags företagande som varit dominerande de senaste decennierna för ett egoistiskt företagande, en slags ”jag-ekonomi”, där den egna vinsten varit överordnad allt annat. Strävan har varit att konkurrera ut medtävlare och andra företag. Monopolställning har varit målet. Dominans. Att vinna, juste eller ojuste över ”de andra”.

”Vi-företag”
Det som nu framträder tydligare och tydligare är en ”vi”-kultur. Företag samarbetar med andra företag, med kunder och i olika konstellationer för att man inser att tillsammans blir man starkare. Det kan vara grupper av leverantörer eller grupper av hantverkare som går ihop för att kunna ta ett stort uppdrag. Det kan också vara mindre företag som tillsammans går ihop för att erbjuda en mer komplett systemleverans eller entreprenad. Vi-företagandet är en trend som kommer.

Sociala företag
Ytterligare en variant av företag som utvecklas är koopertiva företag, där personer med en gemensam idé går samman för att i gemensamt ägande/styrande säkra företagets utveckling och ekonomi. Inte minst sociala företag, företag med ett uppdrag eller en utgångspiunkt i ett socialt engagemang bildas ofta som kooperativa föreningar.

Framtiden
En gissning är att vi kommer att få se mindre och mindre av konkurrensföretag och mer och mer av samverkansföretag. Mindre ”jag” och mer ”vi”. Helt enkelt för att alla tjänar på det. Ju fler som får möjlighet att utveckla sin kompetens, desto bättre mår samhället.

Bankförnyelse

De ledande bankerna meddelar att man behöver tjäna mer pengar på pengar. Sådär 100 miljarder Euro. Detta meddelades av Nordeas VD, uppbackad av SEB:s VD, i Rapport ikväll. Har bankerna tappat kontakten med verkligheten ?

Ingen hejd
Inte nog med att bankerna beviljar höga aktieutdelningar, tar ut höga räntor av låntagare och diverse avgifter (kontokortshanteringen!). De inser att staten inte har råd att banksystemet går omkull, dvs det finns ingen naturlig bromsmekanism som håller tillbaka vinstjakten. De har heller inte förstått att det  som nu händer är att företagen på allvar tar tag i CSR- och hållbarhetsfrågorna. Då är det inte OK att låna ut till verksamheter som bidrar till det icke hållbara.

Etik
Om nu de stora bankerna tror att de kan agera som om kunder alltid kommer att finnas kanske de blir överraskade när de plötsligt upptäcker att fler och fler sparare och låntagare vänder sig till andra banker med en tydlig etisk profil. JAK och Ekobanken är två medlemsbanker som möter ett ökat intresse i Sverige. Båda bankerna fyller ett viktigt syfte och bidrar till en bättre värld med sina olika upplägg. JAK huvudsakligen för privatpersoner, Ekobanken med projekt-, företags- och verksamhetsfokus. I takt med att storbankerna tappar kontakten med verkligheten öppnas naturligtvis nya möjligheter för andra banker att ta plats.

Förnyelse
Kanske är det just detta som är bra. Att även bankväsendet förnyas inifrån. Precis som gäller i andra branscher behöver vi konkurrens på finansieringsområdet.

Länkar: www.ekobanken.se
www.jak.se

Egypten väljer väg

Ett av Afrikas viktigaste länder ska välja president. Egypten har en nyckelposition, granne med Israel och folkrik nation med en ännu äldre historia än ”de gamla grekerna”, med den symboliska Nilen som pulsåder och med stora förväntningar hos befolkningen på ett bättre liv.

Två problem
Ett bekymmer med flera av de folkrika länderna i världen är att man hållit nere det imhemska priset på drivmedel och i vissa länder tom subventionerat priset för att underlätta för ”vanligt folk” att åka tvåhjuling till arbetet. När oljan sinar i de egyptiska oljefälten ställs landet inför svåra val. Först minskar naturligtvis exportintäkterna från den olja man säljer till andra länder, därefter stiger priset för den inhemska konsumtionen, vilket i länder som Egypten innebär stora procentuella påslag eftersom man – i motsats till flera europeiska länder – inte har använt skatteinstrumentet på energi.

Paradoxen
När befolkningen har höga förväntningar på reformer och välfärdsutveckling och oljeinkomsterna minskar och dessutom inkomsterna från turismen möjligen minskar till följd av nyhetsrapportering och allmän osäkerhet läggs grunden för missnöjespartier och social oro. Paradoxen blir att demokratirörelsen från förra våren möjligen driver in Egypten i en ny militärdiktatur eller till ett tillstånd med omfattande protester och instabilitet. Något som varken gynnar egyptierna själva eller omvärlden.

Inte bara Egypten
Det vi kommer att få se är en skakig resa med flera osäkra parametrar. Många länder står inför den omställning som nu väntar Egypten. Och förebilder saknas i stort sett.

Fiskbranschen tar ansvar

Föregångare ska alltid premieras. Åtminstone när de går före i en bra riktning. I näringslivet är det ofta så att branschföreningar enligt stadgarna ska värna sina medlemmars intressen. Vilket då ofta leder till att nytänkande och omorientering får stå tillbaka för traditionen. Desto roligare att kunna lyfta fram en av Sveriges vassaste branschföreningar.

Hållbart fiske
För ett år sedan deltog jag på Fiskbranschens Riksförbunds årsstämma på Vann i Lysekil. Då var det glädjande och inspirerande att konstatera att branschen tydligt satte ner foten – man arbetar för ett hållbart fiske. Idag var det dags igen, denna gång i Göteborg. Och kursen ligger fast - fortfarande är det ett hållbart fiske fiskbranschen vill medverka till. Vi är alla att gratulera till denna insikt och inriktning.

EU-kommissionen
Inledningstalare är EU-kommissionär Maria Damanaki, som berömmer den svenska fiskenäringen: ”You are ahead of your time. Resten av Europa kan vara stolta över er. I EU-kommisssionen diskuteras just detta som ni tagit ställning för.”
Mrs Damanaki är tydlig med att det går att uppnå ett hållbart fiske och redogör för att det nu är 20 arter som fångas på ett hållbart sätt mot bara en handfull arter för några år sedan. Fördelen, menar hon, är också att när bestånden blir stabila går det att öka fångstkvoterna. Samtidigt betonar hon att utkasten (fångad fisk som kastas tillbaka i havet utan att tas i land) måste minska, att märkningen måste vara tydlig och hjälpa konsumenterna att välja rätt. Hon lyfter också ”added value” både till varje landad fisk och i hela förädlingskedjan.

Dubbelt så mycket import som inhemskt fångad fisk
Den svenska branschföreningen ingår i en europeisk förening för nationella föreningar. (Det är ju så världen ser ut – som ryska dockor). Holländaren Guus Pastoor från detta europeiska samarbetsorgan redovisar en del intressanta siffror. Här finns inte plats att redogöra för allt, men 2/3-delar av fisken i EU importeras, 1/3-del har således ursprung inom EU. Detta är tänkvärt på flera plan.
Mr Pastoor varnar för ”storage mechanisms”, dvs osund lagerhållning och ser att både processindustrin och handeln har nyckelroller för en hållbar utveckling. Enhetliga rapporterings- och faktasystem ser han som väsentliga. Han efterlyser också ett tydligare marknadstänkande och inte så stort fokus på primärproduktionen. Som tydliga trender ser han aquakultur (lax och räkor var två exempel) och MSc-märkning, där dock MSc-märkningen inte alltid garanterar hög kvalitet, vilket kan vara ett problem.

Eskil Erlandsson
Före den avslutande paneldebatten med många fiskekunniga håller landsbygdsminister Eskil Erlandsson ett anförande. Även ministern presenterar intressanta fakta. Som att det kritiserade skrotningsbidraget kostat € 2,73 milliarder under en 20-årsperiod och netto i minskade uttag inte gett något som helst utslag eftersom tonnageminskningen kompenserats av bättre fångstmetoder. Eskil Erlandsson berättar även om en nyligen gjord överenskommelse mellan Danmark, Norge och Sverige om ett utkastförbud i Skagerak, som han hoppas ska bilda mönster för andra regioner att ta efter. Ministern ser också branschen som en landsbygdsbransch eftersom många förädlingsindustrier ligger på mindre orter. När det gällde konsumentinformationen säger han sig arbeta för förenklingar av regelverken. På min fråga vad som kommer att sägas nästa år på Fiskbranschens årsstämma svarar ministern lite underfundigt att ”då berättar vi om att allt det som nu planeras har blivit genomfört.”

Gränsen går vid Alperna?
Intrycket av dagen är ändå att primärproducenter, organisationer, förädlingsindustri och lagstiftare till stor del vill samma sak. Det är mycket lovande och hoppfullt. Men som Eskil Erlandssson sa - det går en gräns ungefär vid Alperna, där förståelsen för våra synpunkter inte är lika stor. Och halkar nu Island in på ett torskstim i EU-gemenskapen lär inte frågorna bli enklare att reglera.
Och: Var fanns ni ICA, Axfood och COOP ?

Klimat, hav och livslängd

Klimatforskningen flyttar stegvis fram positionerna. Tyvärr är det sannolikt att IPCC:s prognoser måste revideras. Sannolikheten ökar att höjningen av CO2-halten gör så att temperaturen stiger, vilket i sin tur leder till stora påfrestningar på ekosystemen. Klimatfrågan är en av de frågor som fortfarande utvecklas åt fel håll. Men ett dolt hot kommer sällan upp till ytan.

Haven
Jorden består, märkligt nog precis som människan, till 70% av vatten. När vi talar om global uppvärmning och 2-gradersmålet är det temperaturen på land vi talar om. Men haven fungerar som varmvattenbehållare, gigantiska energireservoarer, som lagrar mycket av den värme som växthuseffekten och vår energiproduktion alstrar. Frågan är naturligtvis vilken roll denna uppvärmning spelar i helheten.

10 gånger mer energi
Ökningen av den totala energimängd som lagras i haven motsvarar 10 ggr den energi som används globalt av människan, både fossil och annan energi. De klimatskeptiker som hävdar att uppvärmningen av haven beror på att vi tillför energi ur de fossila lagren har därmed något att bevisa: hur kan haven lagrade energi öka 10 gånger så mycket som människan använder? Den enda återstående förklaringen är att det är inflödet från solen i kombination med växthusgaser som genererar lagringen i haven.

Haven viktigare än luften?
Alla som vet något om energilagring inser också att det är en stor skillnad på att lagra energi i luft och i vatten. Frågan är därför om det inte är dags att ha mer koll på havets temperaturskiftningar än lufttemperaturen? Det är förmodligen havets långtidsverkan som kommer att spela störst roll i det framtida klimatanpassningsarbetet.

Minska svinnet
Av alla åtgärder vi kan vidta för att klimatanpassa samhället är det två åtgärder som sällan nämns, men som var och en kan ha stor betydelse. Matproduktion är en av de stora klimatpåverkande aktiviteterna. 25 % av maten slängs, dvs produceras och betalas i onödan. Här finns en stor besparingspotential att ta tag i. Vi kan alla hjälpas åt i detta.

Kvalitet och livslängd
Och det andra vi kan sträva efter är förlängd livslängd. Med mindre rerurs-, råvaru- och energiåtgång per produkt, pga fördubblad livslängd och högre kvalitet åstadkommer vi snabbt reduktioner i både flöden och avfall och – det är en viktig aspekt – utan att nödvändigtvis minska ekonomin och vinsten. Dyrare och bättre produkter, gärna paketerade med kunskap, bakgrund och upplevelse m.m. ger ett lugnare konsumtionstempo och en bättre miljö.

Peak Oil och energifrågan

Har vi förstått vad som väntar? Det verkar inte så, med tanke på hur sällan det förs en debatt om hur vi ska tackla omställningen av samhället när oljetillförseln minskar och den olja som finns kommer att kosta det dubbla mot dagens pris, eller mer.

Ingen äger frågan
Ett delbekymmer är att ingen politiker vill berätta om det som förestår. Det ger inga nya väljare att berätta hur centrala samhällsfunktioner förändras när oljan blir dyrare. Det är också svårt att hitta företagsledare som ser en fördel i att lyfta frågan om ”peak oil”, som oljetoppen oftast kallas. Forskarvärlden är märkligt osynlig i media. Naturligtvis håller Kjell Aleklett i Uppsala och några till fanan högt genom ASPO och olika nyhetsbrev. Men det är inte ofta konsekvenserna av en minskad tillgång på olja beskrivs av forskarna.

Omställning i alla länder
Samhället som helhet är inte förberett på de förändringar som väntar. Den fossila oljan är oöverträffad när det gäller energiinnehåll. En mycket stor del av våra transporter, vårt nuvarande jordbruk, vår plastindustri och den globala uppvärmningen och elproduktionen är oljebaserad. Maskin- och fordonsparker byts inte ut över en natt. Att denna omställning inte diskuteras mer är förvånande och oroande. Vad händer när alla aktörer vill köpa samma råvaror?

Högre energipriser
Energipriserna kommer överlag att stiga. De industrier och processer som inte anpassat sitt kostnadsläge kommer att få det svårt. Vi är numera dessutom knutna till en nordisk och nordeuropeisk elmarknad, vilket gör att det hjälper föga att radikalt ändra energitillförseln inom landets gränser. Elen är inte nationell.

Spara och satsa
Det viktiga är att arbeta på två fronter samtidigt: besparingar och effektiviseringar å ena sidan och satsning på förnybara, flödande energislag å den andra sidan. Sol, vind och vågkraft är alla lovande områden som går att utveckla. Ägandet är också väsentligt för att få större acceptans för ett decentraliserat elförsörjningssystem. Hittar vi dessutom bra lösningar på det som kallas Smart grid, smarta nät, och lagringsmetoder kan vi klara en omställning relativt bra. Men varför diskuteras inte dessa frågor mer ur ett helhetsperspektiv?

Länktips: www.gunnarlindgren.com