Vårt behov av stabilitet

I Lund, på den av istiden packade skånska leran, byggs nu MaxIV, en anläggning kring en elektronkanon, som ska hjälpa forskare att analysera prover på en tidigare ouppnådd nivå. Denna nya anläggning sägs kunna bli 1000 ggr bättre än de nuvarande. En utmaning för konstruktörerna har varit att minimera vibrationerna för att instrumenten ska ge bästa resultat. Både yttre och egengenererade vibrationer ska fångas upp. (Se länk nedan).

Självskadebeteende
Tänk om denna stabilitet kunde uppnås för samhället i stort, tänker jag. Vi skakar om klimatet på vår planet, vi bekämpar den ekosfär vi själva är en del av. Vi kan inte tygla våra finansiella fundament. Orättvisorna vidgas, världen polariseras och förenklingar i världsbilden bidrar till de konflikter vi tar, eller är en, del av.

Tänk..
Tänk om den fysikaliska stabilitet som nu manifesteras i Lund kan kompletteras med en mental, själslig, andlig stabilitet i världen. 1000 gånger bättre än dagens.
Så mycket vi hade vunnit.

Länktips: Tyréns löser problemet med stabilitet för MaxIV:  http://www.tyrens.se/sv/Artiklar/Nyheter/2015/Tyrens-stabiliserar-Max-lV-laboratoriet/

Zlatan, klimatet och havet

Måste vi skapa ett tävlingsmoment kring klimatfrågan för att media ska ta upp den varje dag? Har en match spelats i högsta herrserien i fotboll eller ishockey nämns resultatet på något sätt i nyhetssändningarna. För många är det naturligtvis väldigt viktig information. Supportrarna kräver att bli uppdaterade. Samtidigt skulle det förvåna om inte just de supportrar nyhetssändningarna primärt vänder sig till redan vet resultaten. Men dagens snabba nyhetsspridning, med hela nätet i den smarta telefonen, är det sannolikt så att de mest berörda redan vet hur matchen slutade. Så vem vill nyhetsprogrammen egentligen uppdatera? Och är sportresultaten i så fall så tydligt mycket viktigare än annan information?

Ingen självklar plats
Det ligger en värdering i urvalet av vad vi får ta del av i TV:s nyhetsrapportering. Krig, katastrofer, olyckor, våld, brottslighet, politiska dilemman och motsättningar hamnar ofta högt. Någon staka gång, och lite ursäktat av att det snart ska bli en väderprognos, klämmer man in en kort nyhet om polarisens utbredning eller något annat som går att illustrera på ett enkelt sätt i ett bildmedium. Men det är långt ifrån med självklarhet, och inte med samma inlevelse som när sportreferaten sammanfattas.

Varför lyfts inte frågan?
Eftersom nyhetsrapporteringen inte värderar klimatfrågan på den nivå den hör hemma, bidrar både SVT och TV4 till den passivisering, som förhindrar en samhällsutveckling, där klimatfrågan får ta plats och utgöra utgångspunkt för förslag på åtgärder. Frågan är om detta är en medveten policy från redaktionernas sida. Gör man bedömningen att klimatfrågan är en så svår och allvarlig fråga, att den bör man undvika att nämna? Eller väntar man medvetet för att i rätt läge kunna dra igång en rejäl svekdebatt med politiker och makthavare i skottgluggen: ”Varför gjorde ni inget när ni hade chansen?” Dagens ljumma inställning hos media kan i sig väcka en annan svekdebatt: ”Varför rapporterade ni inte, när ni hade så mycket fakta?”

Kina
På et sätt är klimatfrågan och kopplingen till fossilfri energianvändning tydligare i Kina. Luftföroreningarna har nått hälsovådliga nivåer i de stora städerna. Det extrema användandet av fossil energi, kol, olja och naturgas, blir plötsligt konkretiserat i luftens kvalitet. Inte osynligt som här. Inte ens i ett land utan fri press går det nu att undvika att nämna utsläppen som ett problem. Måste luften först bli hälsovådlig innan svenska medier omvärderar klimatfrågan?

Haven!
Faktamässigt finns det mycket att rapportera. T.ex. att haven absorberar cirka 90% av den extra energimängd som tillförs vår planet genom klimatgasernas påverkan. Och trots detta närmar sig temperaturhöjningen i luften 0,8 grader Celsius. Trots att det inte är luften som ackumulerar temperaturhöjningen! Att isarna vid polerna nu smälter, att tundran tinar och att livsbetingelserna snabbt förändras för växter, djur och människor är logiska konsekvenser av den förändring som pågår. När öriken i Stilla Havet drabbas av cykloner är klimatforskare snabbt framme och dementerar att det som händer har ett samband med klimatförändringen. Som om det vore farligt att spekulera i det uppenbara. Blir havet varmare ökar både frekvensen och amplituden på de oväder som skapas.

Tävling
Kanske är det ett tävlingsmoment som måste till för att media ska hitta ett tilltal som inte får tittare och lyssnare att välja en annan kanel? Kanske är det en daglig klimatbarometer som ska visas, för att illustrera vilken kommun eller vilket företag som för tillfället leder i jakten på minskade absoluta eller relativa utsläpp?

Det finns ett engagemang
Den som vill engagera sig hittar flera bra grupper och initiativ på Facebook. Kanske blir det så småningom en nyhet även i gammelmedia att det finns människor som bryr sig om klimatfrågan, även om de flesta politiska partier tycks tro att klimatet är en fråga som väljarna helst inte vill bli påminda om.
Tydligen är det viktigare att en minister i Frankrike kommenterat Zlatans senaste utbrott än att tusentals kustnära städer inom några decennier måste evakueras om isen på västra Antarkis smälter.

(Tack till Nyhetsbrevet Nyckeln i Kungälv för illustrationen).
Länktips: Supermiljöbloggen: http://supermiljobloggen.se/nyheter/2015/01/klimatforandringarna-varmer-havet-snabbare-an-forskarna-trott

Pengar – sedlar – bitcoin – Hur ska vi ha det?

Den senaste tiden har märkts en allt livligare debatt om kontanternas vara eller icke vara. Säkerhetsbranschens ordförande, Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och landshövding, står bakom ”Kontantupproret” och gav i höstas ut en broschyr med namnet ”Korten på bordet”, där han på pekar på samhällets behov av kontanter och vilka motiv bankerna har för att arbeta för det kontantlösa samhället. I samband med att Abba-muséet öppnade i Stockholm för något år sedan ställde sig Björn Ulvéus bakom Mastercards argumentation för det kontantlösa samhället, kanske inte helt oväntat eftersom Mastercard valde att sponsra museet. (Se ett stort antal länkar nedan).

Nu kommer de nya pengarna
I oktober släpps de nya sedlarna.  En ny 200-kronors sedel introduceras, där Ingmar Bergman är avbildad. På övriga sedlar återfinns Astrid Lindgren, Evert Taube, Greta Garbo, Birgit Nilsson och Dag Hammarskjöld. En ny 2-krona kompletterar på myntsidan. Kungen får hålla tillgodo med att synas på mynten. Frågan är om utgivningen ingår i någon strategi från statens sida att förändra eller utveckla hur pengar används i samhället.

Nya tekniska lösningar
Flera nya tjänster och lösningar har också sett dagens ljus. En av de mer praktiska är appen Swish, som användarvänligt kopplar ihop telefonnummer med bankkonton och därmed möjliggör snabba pengaöverföringar mellan privatpersoner. Ännu mer banbrytande är etableringen av Bitcoin som både valuta och transaktionssystem. Ett oberoende och digitalt system för säker överföring av ett betalmedel mellan datorer, där krypteringstekniken och de inbyggda mjukvarulösningarna utgör själva säkerheten i systemet. Bitcoin lär bli det första försöket i en rad av oberoende system. I kölvattnet på The Pirate Bay och fildelningsvågen kommer säkerligen fler liknande system att testas. Storbankernas och myndigheternas totala kontroll över flöden, avgifter och konsumtionsmönster, särskilt mot bakgrund av Edward Snowdens avslöjanden om storskalig övervakning av medborgarna, lär påskynda den utvecklingen.

Miljö, transporter och säkerhet
I miljörörelsen har sedan decennier funnits en ståndpunkt att tryck, produktion och distribution av sedlar och mynt utgör en miljöbelastning, som vi gör klokt i att minska genom att i större skala gå över till kortbetalningar. Storbankerna har ibland lutat sig mot miljöargumentet, men har också argumenterat för en ökad personlig säkerhet för kassabiträden, ex.vis rånrisken, som utgångspunkt för att främja det kontantlösa samhället. Björn Eriksson går i sin skrift igenom de flesta av de argument som finns för ett kontantlöst samhälle och avfärdar dem, men så företräder han också ett särintresse, som helst ser marknaden för säkra värdetransporter öka.

Vad är pengarna värda?
I kommentarsflödena kring Bitcoin kan man läsa att det finns en förväntan att värdet på en Bitcoin ska stiga, vilket skulle kunna leda till att Bitcoin utvecklas till en slags pensionsvaluta, där värdestegringen gör att innehavare av Bitcoins äger dem utan att omsätta dem i konsumtion. Riksbankschefen Stefan Ingves hävdar ständigt att målet för honom är två procents inflation, dvs värdet på pengarna bör optimalt urholkas med två procent per år för att ekonomin ska må bra. Hela den diskussionen belyser hur komplicerat vårt förhållande till pengar har blivit. Pengar är både ett betalmedel och har ett egenvärde, som kan förändras. Den ständiga sammanblandningen av real och finansiell ekonomi gör det inte enklare, liksom att pengamängden inte längre kontrolleras av Riksbanken utan av i vilken takt storbankerna vill och kan bevilja nya krediter och lån. De allra flesta pengarna i systemet förblir virtuella enheter. Joakim von Ankas badande i det stora kassavalvet är bara möjlig i fantasin.

Glesbygdens dilemman och dellösningar
Organisationen Hela Sverige Ska Leva, som framför allt bevakar landsbygdens och glesbygdens perspektiv, har ställt sig bakom Björn Erikssons Kontantuppror. I glesbygden fungerar internet ofta dåligt och är det dessutom allt glesare mellan Bankomater och banker med kontanthantering. Inte minst för turismen är det en överlevnadsfaktor att kunna erbjuda fungerande betalsystem, både via kort för större summor som övernattningar och konferenser, och för mindre belopp som ofta blir fallet på lokala torg och marknader. Mobila växlingskontor, skulle kunna vara en lösning för de näringsidkare, som behöver lämna in sina dagskassor och som behöver en säker tillgång till rätt mängd växelmynt och sedlar. Särskilt intressant vore att lokalt koppla denna service till satsningar på lokala betalningsmedel. Glesbygdskommunerna kan ta ett ansvar och stödja en lokal valuta, som gäller inom kommunen. Ungefär som Höganäs gjorde med sin Euronäs, men ännu tydligare i syfte att främja det lokala näringslivet. Betydelsen av en utbyggnad av det fiberoptiska nätet blir också avgörande för många på landsbygden, där trådlöst internet kan ha svårt att fungera. Mobila växlingskontor skulle faktiskt kunna vara intressant även för föreningslivet, som vill sätta in mynt från eventförsäljning, något som idag kostar pengar om det alls är möjligt.

Särintressen och rimligheter
Varje aktör har sina motiv. Björn Eriksson vill ha en fortsatt stark efterfrågan på säkerhetstransporter. Storbankerna vill ha fortsatt kontroll över betalningsströmmarna och kunna plocka ut sina avgifter av butiker, samtidigt som man bara ser kostnader i samband med kontantuttag och kontantinsättningar. Butiker och affärsidkare är naturligtvis kluvna. Det är en säkerhetsrisk med stor kontanthantering, samtidigt är torghandel, julmarknader, begagnat-loppis m.m. näst intill otänkbara utan kontanter. Många äldre och funktionshindrade har dessutom svårt att hantera de avancerade betalsystemen.

Svart ekonomi och brottslighet
Argumentet att kontanter utgör en förutsättning för den svarta ekonomin kan vara sant. Men det finns en moralisk dimension kring varje system. Varje teknisk konstruktion kan användas i goda eller mindre goda syften. Ska vi helt eliminera den risken blir vi tvungna att acceptera ett samhälle som utgår från att alla människor måste kontrolleras och övervakas. Få av oss som lever i demokratier skulle acceptera en sådan utveckling.

En privat ”bank” i molnet
Istället ligger hoppet i att relationsekonomin, samarbetsekonomin, utvecklas. En ekonomi, där kärnan är förtroende och tillit och där affärsuppgörelser primärt inte sker för att lura någon utan för att man är överens om det skäliga i en ersättning. Jag har tidigare skrivit om detta. Det som kan behövas i en sådan ekonomi är en minnesapp för telefonen, så att var och en inte glömmer bort vad han eller hon är skyldig någon annan. Och så kan dessa noteringar tankas av regelbundet mot det privata ”bankkontoret” på datorn eller i molnet. Därefter kan mjukvaran föreslå faktiska betalningar, baserat på vad app:en hade lagrat. Alternativt att butiken lagrar en skuld på personnummer och skickar en faktura en gång per månad till den som inte kan hantera en mobiltelefon eller som vill ha kontanter i handväskan. Det finns lösningar på allt. Vi behöver bara tänka i lite nya hjulspår.

 

Länktips: Riksbanken och de nya sedlarna:  http://www.riksbank.se/sv/Sedlar–mynt/Sedlar/Nya-sedlar/

Björn Eriksson, ordförande i Säkerhetsbranschen: http://www.svd.se/naringsliv/pengar/forre-rikspolischefen-startar-kontantuppror_4342435.svd och
http://www.kontantupproret.se/wp-content/uploads/2014/11/Korten.Pa%CC%8A.Bordet.print_.pdf

Hela Sverige Ska Leva hakade på debatten: http://www.helasverige.se/kansli/nyheter/visa/nyhet/bankerna-maaste-acceptera-kontanter/

Om Bitcoin – ganska avancerad beskrivning: http://www.bitcoin.se/hur-fungerar-bitcoin/

Graf över 30 dagars Bitcoin-transaktioner http://bit.ly/1DXWzjE

Efter konkursen i värdetransportbranschen för något år sedan: http://www.kontanten.se/1549/kontanterna-tillbaka-i-hela-sverige/

Kontantinsättning är en viktig funktion för många, se tekniken här: http://www.loomis.se/Vara-tjanster/Hitta-din-Loomis-Servicebox–Loomis-CashShop/

Tysk studie av kostnaden för kontanthanteringen: http://www.finextra.com/News/FullStory.aspx?newsitemid=24912

En miljon svenskar är inte på nätet: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/aktiva-och-intresserade-men-inte-av-natet_8891186.svd

Tre inlägg i debatten i oktober 2013:
http://www.di.se/artiklar/2013/10/22/debatt-sluta-med-smutsiga-pengar/
http://cornucopia.cornubot.se/2013/10/kontanthantering-billigare-an-betalkort.html
http://www.dn.se/ekonomi/kontanthanteringen-i-sverige-kostar-for-mycket/

Vart är tredje statsmakten på väg?

Professor Göran Svensson summerar i SvD den 22 mars ett antal typiska exempel på brister i det journalistiska arbetet, brister som gröper ur förtroendet för yrkeskåren och på sikt även för media generellt. Ännu är förtroendet för SVT och SR relativt högt, men i takt med att medievanor ändras och i takt med att information kan spridas på många sätt blir frågan om kvalitetsambitioner hos redaktioner allt angelägnare. (Länk till SvD se nedan).

En lång lista på felaktig journalistik
Det Göran Svensson räknar upp som exempel på arbetssätt som borde undvikas är i det närmaste en katalog över vad en god journalistik inte borde ägna sig åt. Tyvärr känns listan bara alltför välbekant. Lösryckta citat, missvisande rubriker, vinklade perspektiv, opartiskhet satt på undantag, fördjupning som får stå tillbaka för sensationspotential, en önskan att få makthavare att säga ”fel”, ledande frågor, bristande självkritik, en strävan att maximera publik snarare än att sträva efter en så sann bild som möjligt och flera andra exempel listas i artikeln.

Skillnader ?
Det Göran Svensson inte tar upp är medias kris. Hur neddragningar av redaktioner och en vikande annonsmarknad påverkat traditionella medier och skapat mindre utrymme för genomarbetning och faktakontroll. Framför allt de medier som agerar på en marknad måste ju hela tiden säkra sin egen framtid genom att generera intäkter. Det hade varit intressant om artikeln hade belyst skillnader hos licensfinansierade public service-medier och konkurrensutsatta medier. Arbetar dessa journalister på olika sätt?

Nyhetsurval
Jag skrev nyligen om Uppdrag Granskning och deras reportage från Grums kommun, som mycket väl kan etiketteras enligt flera av Göran Svenssons exempel på kvalitetsbrister. (Länk se nedan). Men man kan också rent generellt fundera över nyhetsurval i Aktuellt och Rapport. Om nu världen står inför några av mänsklighetens mest allvarliga hot sedan vår civilisation utvecklades kanske det hade varit rimligt att regelbundet och på nyhetsplats ge utrymme för politiker, forskare, näringsliv och organisationer som har viktiga budskap kring den dramatiska förändringen av världens ekosystemen, sambanden mellan energianvändning och klimatförändring, kemikaliefrågan, tillståndet i haven, dricksvattenresurserna osv osv. Kanske inte varje dag, men regelbundet. En viktig global fråga varje vecka det hade varit minst sagt rimligt.

Hoten som vi måste hantera
Sanningsrelativismen, detta att allting kan beskrivas som olika mycket sant beroende på utgångspunkt, är naturligtvis ett hot mot demokratin. När utbildningssystemet börjar slira på vad som är sant eller inte kring Förintelsen eller andra grundbultar i vår historieskrivning riskerar vi att allt i förlängningen kan ifrågasättas. Till slut blir allt en fråga om tyckande och om makt över det fria tänkandet. Näthatarna och de hot som följer i deras spår bidrar tyvärr till att det fria ordet försvagas, och i förlängningen hotas vår demokratis fundament. Det är därför det är så viktigt att den granskande tredje statsmakten fungerar.

Länktips: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svensk-journalistik-lider-av-systemfel_4412667.svd
Om Uppdrag Granskning och Grums: http://christerowe.se/2015/03/nr407-att-vara-en-liten-kommun-irl-och-i-media/

En spaning kring cirkulär ekonomi

Cirkulär ekonomi diskuteras allt oftare. Väldigt ofta ur perspektivet resursknapphet. När metaller och råvaror inte längre kan utvinnas (lika billigt) ur jordskorpan måste vi återanvända och återvinna betydligt mer. Vi måste samla in elektronik, kablar och maskiner, så att delarna kan återanvändas i nya produkter, cirkulera. En annan del av det cirkulära konceptet handlar om att tjäna pengar på nyttjandet, snarare än på ägandet. Istället för att sälja prylar ska vi göra dem tillgängliga, hyra ut dem t.ex. Som en bilpool eller leasing brukar fungera. Vad innebär det?

Nya affärsmodeller och kedjor
Om vi utgår från ett företag som producerar och säljer något slags apparat för konsumtionsmarknaden, kan vi konstatera att mycket talar för att uppdelningen i produktion och försäljning blir ännu tydligare. Ungefär som bilindustrin gjort länge. Produktion låser kapital och kräver ofta en relativt hög personaltäthet för utveckling, produktion och dito -styrning, inköp, test och kvalitetskontroll. Personaltätheten leder ju dessutom till stora serier och ofta till att produktionsdelen förläggs till låglöneländer. Försäljning i en cirkulär ekonomi kommer å andra sidan kunna kopplas till finansiella tjänster, abonnemang, och kontrakt. Det kan bli callcenterbranschens nästa steg att leta kunder som vill abonnera på en tvättmaskin, en gräsklippare eller en hemmabioanläggning.

Lång livslängd blir intressant
Hursomhelst innebär den cirkulära ekonomin att intäkterna från slutkund till säljare styckas upp i månadsvisa betalningar. Om hemmabioanläggningen tidigare har sålts kontant, kommer den i den cirkulära ekonomin att ägas av ett uthyrningsbolag, som i sin tur ägs av ett producerande bolag. Producenten vill säkerställa livslängd och kvalitet på sin produkt, eftersom den ska fungera över lång tid, därför kontrollerar man sina försäljningskanaler. Men kassaflöde, resultat- och balansräkning påverkas naturligtvis av att intäkterna inte kommer som nu i samband med försäljning, utan utspritt över kontraktstiden. Å andra sidan finns ett bokföringsvärde ute hos kund, som genererar en stabil ekonomisk grund.

Uppdatering och kvalitet
Kopplas uthyrningen till en kvalitetskontroll och regelbunden tillsyn, inkl fotografering, kan värdet på den uthyrda enheten upprätthållas även bokföringsmässigt. En tekniker, eller en ny bransch av frilansande supporttekniker kan göra nytta för säljaren/uthyraren genom att besöka kunder, tipsa dem om användning, kolla status och se till att utrustningen är optimerad för lång livslängd. Kanske även uppgradera mjukvara mot tillägg, byta hölje för den som tapetserat om rummet osv.

Lite spaning
Den cirkulära ekonomin kommer på så sätt att resultera i lång livslängd på många produkter, vilket minskar uttaget av resurser och råvaror, energi och transporter i samband med produktion. Men den kommer också att förändra synen på och konkreta exempel på hur och när vinst uppstår, som ska redovisas. Med lite nytänkande kommer vi kanske att få se á conto-upplägg, där slutkunder betalar för en fiktiv produkt, som de ännu inte har nyttjande till, men som de får förtur till när den väl släpps på marknaden. Ägandet blir mindre viktigt, medan tillgången till rätt produktmix blir intressantare. En mobiltelefon som kan använda blue-tooth till kylskåpet – kanske inte så dumt när ingen är hemma för att kolla om det behövs mjölk eller inte.

Telefonköpare ?
Vi kanske får se en ny yrkeskategori. Telefonköpare som ringer och hör efter vilka produkter du har hemma som du egentligen inte behöver, och som skulle kunna användas i produktion istället för att ligga och skräpa i en garderob. När jakten på unika metaller blir riktigt viktig, kanske kopparstölder ersätts av online-auktioner på befintlig utrustning: ”Sälj din elcykel till högstbjudande” – swish-betalning omgående…. Inte så långt bort, kanske.

 

Elbilen ett embryo till den nya ekonomin

En dellösning för att klara klimatmålen handlar om att ställa om fordonsflottan från fossilbränsle till att köras på el, biogas etc. Alla som följer den utvecklingen inser hur svår omställningen är. Riktade subventioner riskerar att skapa tekniklåsningar snarare än tekniklösningar.  00-talets etanolsatsning i Sverige är ett exempel, där politikerna genom kravet på alternativbränsle vid bensinstationerna i praktiken förordade etanol framför andra bränslen. Utvecklingen på batterisidan går fort. Här lite uppdatering för den intresserade.

Marknadsandelar för batteribilar / laddhybrider
Norge leder elbilsförsäljning sett till marknadsandelar. En bil av åtta som säljs i Norge är en elbil elller laddhybrid. Sverige ligger faktiskt på fjärde plats i den listan, med en marknadsandel på 1,4 % för bil med eldrift.(I fortsättningen läggs rena batteribilar och laddhybrider samman i de siffror som presenteras).

Hur många elbilar finns det i drift?
Totalt rullar just nu 665.000 elbilar i världen. Nästan hälften av dessa såldes under 2014! Under 2013 såldes nära 200.000. Det betyder att nästan alla elbilar är näst intill nya. Av alla bilar finns 39% i USA, 16% i Japan och 12% i Kina. Så även om Norge har störst marknadsandel när det gäller nyförsäljning, är det de stora länderna som dominerar i antal.

Snabbladdning eller inte?
Det finns en övertro i debatten på snabbladdare. Att alla måste ladda sin elbil snabbt. Som om den vanligaste resan var från Skåne till fjällen. Tvärtom är det enligt de experter jag lyssnar på allra viktigast att etablera ett bra nät av laddstationer som kan fungera där bilarna står parkerade under arbetstid, på nätterna och på annan tid när bilen inte används. Man ska minnas att en bil bara rullar under 4-5% av sin livstid. Övrig tid står den still och rostar.

Antal laddare växer enormt
Statistiken visar att antalet tillgängliga snabbladdstationer globalt är 15.000. Det är 8 ggr fler än år 2012! Långsamladdare finns nu 94.000, det är en dubblering från år 2012. Utbyggnaden går således enormt fort. Till detta kommer naturligtvis alla laddpunkter som elbilsägare själva ordnar, t.ex. på privat mark.

Tesla visar vägen
Ingen biltillverkare kan ignorera elbilsmarknaden. Samtidigt finns det en enorm tröghet i omställningen och självklart en prisnivå, som bromsar. Liksom en osäkerhet om andrahandsvärde, livslängd på batterier etc. Tesla har rört om i grytan och när de nu gjort sina patent tillgängliga för alla, har de också visat vägen för ett annat tänk i bilbranschen. Tesla har insett att de vinner på att fler tillverkare använder samma teknik.

Ett nytt tänk
Intressant är att världsledande Toyota gjort på liknande sätt när det gäller bränslecellspatenten och släppt dem fria för att få konkurrenterna att använda bästa tekniken. Det är ovanligt, men ett tecken på att marknadsekonomin byter skepnad. Det är inte hugget i sten att till varje pris bekämpa konkurrenterna med tekniköverlägsenhet. Företagen inser att de vinner fördelar på andra nivåer när de delar lösningar.

Både producenter och användare finns
För att återgå till elbilssatsningar är det intressant att notera att det finns flera västsvenska initiativ som ser möjligheter i elbilsutvecklingen. NEVS har svårigheter i uppstarten, men det stora tålamodet hos fordringsägare, inkl staten, tyder på att man bedömer möjligheten till framgång som stor. På brukarsidan finns flera kommuner, Göteborg är en, som medvetet satsar på eldrift. Orust kretsloppsakademi är en annan aktör som mycket aktivt vill främja elbilsanvändningen på Orust.

Tillgång istället för ägande
Det som behövs nu är en tydligare satsning på att introducera ett annat slags ägande. Istället för att varje bil ägs av en person eller familj, är det rimligt att användare abonnerar via en app på tillgången till flera bilar. En modern version av kooperativ eller hyrbilssystem som skulle frigöra mark, parkeringsplatser, gator och infrastruktur förutom att det skulle möjliggöra en annan kvalitetsnivå på produktionen. Om tillverkaren åläggs att hålla bilen i tekniskt optimalt skick blir livslängden en intressant faktor. Embryot till en helt ny och resurssnål ekonomi visar sig.

Det vore intressant om just bilen, det kanske tydligaste symbolen för ägande och status, blev den produkt som går i täten för en omställning till en ekonomi som bygger på tillgänglighet snarare än ägande.

Länktips: Rapport om elbilar: http://cleanenergyministerial.org/Portals/2/pdfs/EVI-GlobalEVOutlook2015-v14-landscape.pdf”>

(Tack, Magnus Carlström, för statistikunderlaget!)

 

Att vara en liten kommun IRL och i media

- ”Om Sundbybergs befolkningstäthet skulle gälla i Jokkmokk skulle det bo 86 miljoner människor i norrlandskommunen.” SNS ordnade nyligen ett seminarium om småkommunernas situation, där en luttrad kommunpolitiker, Peter Lindroth, från de små kommunerna belyste med citatets sifferlek hur olika villkor kommunerna lever under.

Ingen vill tala om minskningar
Det finns en ovilja hos de flesta kommunledningar att tala om och planera för minskningar. Det är tillväxt och ökning som symboliserar förbättring, men verkligheten kräver egentligen en anpassning av ekonomi och verksamhet till krympande nivåer. Det är psykologiskt antagligen svårt att se en minskning som en framgång. Men på konferensen presenterades just detta – hur en medveten anpassning till ett lägre befolkningstal hade fått den kommunala ekonomin i balans och onödiga kostnader hade man sparat in på.

Gå samman – är det bra?
Sammanslagning av kommuner brukar ju också ses som en lösning på de nedåtgående kurvorna. Genom sammanslagning kan administration och resurser effektiviseras, brukar det heta. Men även här framkom viktiga motargument. De kommuner det handlar om gränsar ofta till geografiskt lika stora enheter, vilket gör avstånden både praktiskt och politiskt/demokratiskt orimligt stora. Sammanslagningen kan på så sätt uppfattas som att ”samhället retirerar” och blir än mer osynligt. Närheten till skolor och annan service blir också ett problem vid sammanslagningar.

Låt olikheterna bli tydliga
Lilla Bjurholm utanför Umeå lyftas fram som ett gott exempel. Med sina dryga 2000 invånare har man ändå en ekonomi i balans och klarar verksamheten utan stora brister. Låt vara att närheten till Umeå hjälper till en del i detta. Kanske är det så att det inte finns en lösning på problemet med minskande befolkningsunderlag, och att flera olika lösningar måste kunna diskuteras. Borde kommunallagen skrivas om så att myndighetsutövning och allt som åläggs kommuner av staten kan få skilja sig åt mer än idag? En storstad, en större ort med 20.000 invånare och de riktigt glest bebodda kommunerna har naturligtvis helt olika behov att uppfylla. Här kan vi säkert lära oss en del av Norge, med sina många småkommuner.

Public Service, inte bra…
När SVT:s Uppdrag Granskning samma vecka för en gångs skull satte sökarljuset på en glesbygdskommun, Grums i Värmland, så gjorde man ett reportage starkt vinklat utifrån några antaganden, som man ville belägga. Det gynnar inte sakfrågan. Snarare förstärker den typen av journalistik de förutfattade meningar som redan finns hos många om hur det ”är” på landet. Det är synd, men det är inte första gången UG överdriver i ett reportage. Det är synd att de känner att de måste göra det för att få genomslag. Att just Public Service-TV gör så, är extra bekymmersamt, med tanke på det uppdrag SVT har.

Hela Sverige Ska Leva och balans
Organisationen Hela Sverige Ska Leva har arbetat i flera år för att stärka lokala initiativ, lokal ekonomi och för att skapa manöverutrymme för eldsjälar och pionjärer. De har med rätta ifrågasatt UG:s reportage. För min del tycker jag att det hade varit en bra balans i Grums-reportaget om UG i samma program hade gjort ett kort inslag om något livskraftigt utvecklingsprojekt i närheten – t.ex. om de härliga eldsjälarna i Ransbysätter i norra Värmland, som har egen el, egen kvarn, eget bageri och en mycket livskraftig lokal utvecklingsgrupp mitt ute i skogen.

Det är kontrasterna som skapar dynamik i berättelsen. Att inte SVT förstått det, är trist.

Länktips till SNS event 13 mars: http://www.sns.se/kalendarium/sammanslagning-eller-samverkan-smakommunernas-framtid
Hela Sverige Ska Leva:  www.helasverige.se
Och debatten mellan Hela Sverige Ska Leva och UG: här .

Vi behöver mötas för att förstå motiv och värderingar

Mediadagarna i Göteborg i mars 2015 bevakades av SVT och på SVT Play finns nu en hel del intressant att se. Bland annat ett panelsamtal under ledning av Göran Rosenberg och med ärkebiskop Antje Jackelén som en av deltagarna. Rubriken var ”Religion i politik och konflikter – en journalistisk utmaning” och tog sin utgångspunkt i att det sekulariserade Sverige idag har svårt att beskriva de konflikter och orsaker till konflikter som härrör ur religiösa ställningstaganden.

Journalisternas dilemma
”När förnuftet segrar försvinner religionen, så har det låtit sedan upplysningstidens dagar. I västvärlden i alla fall, där det såg ut att bli just så under 1900-talet. Men idag är religion åter en het fråga, och då inte minst i samband med konflikter världen över.” Så beskrivs panelsamtalet i en introduktion till programmet och den som lyssnar till samtalet förstår också hur svårt det kan vara för journalister att relatera till kunskapssamband och erfarenheter som inte ingår i mottagarens föreställningsvärld. Det är som i skolan. Nya kunskaper måste kopplas till redan befintliga kunskaper. Annars får de inget sammanhang.

Lockelse och motkraft
Jag tänker på den attraktionskraft som uppenbarligen finns hos terrororganisationer som IS. Hur svenska ungdomar reser iväg för att delta i en kamp som på ett plan ”bara” är en IRL-version av de virtuella krigsspel som cybervärlden är full av. Hur kan samhället försvara sig mot extrema rörelser och den lockelse de utövar på ungdomar? Hur ser den kloka strategin ut, som demaskerar ondskan och som möjliggör konstruktiva  aktiviteter här hemma? Vad behöver hända?

En vit fläck
Kyrkor och samfund är idag institutioner mer än nätverk. Naturligtvis finns det aktiva medlemmar i de olika samfunden och visst görs det saker på individ- och gruppnivå, men något nytt behöver formas, som ännu inte finns. Hade det funnits tydliga organisationer, nätverk och projekt som kunde hjälpa potentiella IS-sympatisörer att istället delta i samhället här hemma skulle de ju redan vara efterfrågade. Något saknas.

Studieförbunden
Möten mellan människor, dialog och förståelse brukar vara viktiga element i överbryggande av åsiktsskillnader. Ett handslag, handel (!), överenskommelser – allt är sådant som skapar förståelse och bryter ner barriärer. Mötesplatser brukar efterfrågas för detta. Jag tror att studieförbunden har en nyckelroll i detta. I studieförbundens verksamhet möts människor ur ett eget intresse och på sina egna villkor – fritt och frivilligt som det brukar heta. Kanske är det just studieförbunden som ska ta ledningen när det gäller att bredda förståelsen för religionens roll i vår nutid, och hur vi kan förhålla oss till varandras attityder.

Högtider och värderingar hänger ihop i en otydlig helhet
Det finns också en miljon människor i Sverige med sina rötter i andra kulturer, där religionen spelar en annan och större roll. Kulturen flätas ihop med musik, mat och fest, samtidigt som den står med ett ben i en religiös tradition. Våra helgdagar är fortfarande knutna till den kristna traditionen: jul, påsk, Kristi Himmelfärd… Även om innebörden inte är uppenbar för alla, finns referenserna där. Det finns ett rimligt behov av att förklara varför vi i Sverige beter oss som vi gör, så att personer med annan bakgrund ska förstå motiv och värderingar. Och omvänt.

Att göra
Det vore intressant att utveckla mötesplatser för ömsesidig förståelse. Och lämpliga aktörer finns, som i samverkan kan attrahera olika grupper. En vit fläck behöver fyllas.

Länktips: SVT Play från Mediadagarna 6 mars: http://bit.ly/1EUYdm8

Vid vägs ände – dags för samarbetsekonomi

Två problem visar sig allt tydligare när det gäller ett mål om ”full sysselsättning” – det begrepp som brukar betyda cirka 4 procents arbetslöshet för att inte överhetta marknaden. Det ena är att förr kunde konjunkturen fungera som en termometer för hur många som kan få jobb. Den bilden stämmer inte längre. Det andra är den allt tydligare konflikt som visar sig mellan företagens strävan efter vinst å ena sidan och individers behov av inkomst samt hela samhällets behov av sysselsättning å den andra.

Vi sköter våra egna ärenden
Företagen rationaliserar och ”rustar sig” för framtiden, som det brukar heta. I klartext reducerar man arbetsstyrkan, automatiserar och plockar bort arbetsmoment som antingen kunden eller maskiner/mjukvara får utföra. Idag sköter vi konsumenter många av de uppgifter som bankanställda hade förr. Vi matar in våra räkningar, vi håller koll på våra saldon, vi flyttar pengar, vi swishar och vi skriver ut underlag…. Bankerna kan nu koncentrera sig på att tjäna pengar – oss behöver de ju numera bara för att allokera lånen.

Färre jobb när vi behöver fler
De enklare jobben är borta. Springpojkarna. Sekreterare och kontorsassistenter, som fanns ganska många förr, har ersatts av effektivare system. Förr behövdes folk för att skriva maskin och att hålla ordning på kontorets alla sorterade pärmar. Vi är till stor del vår egen postkassörska. Med automatiserad kollektivtrafik försvinner även förare – det blir avancerad kamerateknik som håller koll. Biograferna bemannas av några få personer. Robotarna fyller maskinhallarna. Alla dessa neddragningar måste kompenseras av att vi hittar på nya jobb.  Och eftersom vi dessutom blir fler och lever längre behöver vi samtidigt utöka antalet arbetstillfällen.

Andra drivkrafter
Hur ska detta gå ihop? Hur får vi företagens rationaliseringsiver att jämkas ihop med individens och samhällets behov av inkomst och sysselsättning? Har konkurrensekonomin kommit till vägs ände? Kanske är det dags för något helt nytt? Kanske måste vi balansera jobb och behov, inkomst  och ökade värden för individ och samhälle med en nytt paradigm, där drivkraften primärt inte är vinst för spekulanter och ägare, utan där vi lyckas sätta den optimala samhällsnyttan i centrum och där individens nytta uppstår i skärningspunkten mellan använd tid, privat inkomst och nytta för andra.

Konkurrensekonomin leder fel
Det skulle kunna vara så att samarbetsekonomin blir normen. Helt enkelt därför att konkurrensekonomin i sin förlängning leder till klyftor och spänningar i samhället som det saknas funktionsdugliga verktyg att korrigera för. Det tydligaste exemplet är den utförsbacke svenskt jordbruk befinner sig i. Svenska bönder har allt svårare att få verksamheten att gå ihop. Världsmarknadspriserna styr. Som ett eko från av en statskontrollerad Sovjet-ekonomi tycks den ”fria” marknaden nu leda till mångfaldens motsats. Acceptera eller dö. Konkurrensen tvingar fram rationaliseringar och anpassning. Bara den starkaste överlever. Så kan vi inte ha det.

Egentid och värde
En dellösning ligger i samverkan mellan konsument och producent. Konsumenter tar tillsammans med producenter ansvar för pris, volym, kvalitet och leveranstid. En komponent blir egentid. På så sätt kan vi återkoppla priset till arbetstid. Är det värt 10 timmars arbete att få 25% rabatt på en leverans? Hur ska arbetet värdesättas? Vem ska tjäna pengar på vems arbete? Här finns ett embryo till en ny samarbetsekonomi.

Att det finns delfrågor kring beskattning, moms och annat kring detta är självklart. Men vi måste testa. Att bara titta på när jobben och vinsterna försvinner är ingen lösning.

 

Saudiaffären en symbolfråga på flera sätt

I gammelmedia är konflikten mellan Saudiarabien och Sverige fortfarande en toppnyhet. Dels för att frågan innehåller principiella vägval för regeringen, om ett fortsatt samarbetsavtal eller inte, och dels när det gäller frågan om  mänskliga rättigheter och hur de frågorna ska tas upp i internationella sammanhang.

Hur hade Alliansen gjort?
Intressant är att konstatera att delar av näringslivet och Moderaterna ser Sveriges agerande som problematiskt och att det leder till sämre förutsättningar för svenska företag att sälja produkter till arabländerna. Medan de övriga allianspartierna tycker det är viktigt att Sverige står upp för mänskliga rättigheter. Hur hade en fortsatt Allians-regering hanterat frågan? Vad hade Annie Lööf som näringsminister sagt? Hade man låtit Carl Bildt hantera frågan, vilket ju inneburit ”business as usual” och hade KD, FP och C då fogat sig i M-politiken? Den frågan har inte ställts vad jag vet.

Vad är viktigast?
För detta handlar om mer än partipolitik. Det handlar om värderingar. Är mänskliga rättigheter viktigare än storföretagens eventuellt minskade försäljningsmöjligheter? Går business alltid före mänskliga rättigheter? Om det är så, hur ska vi vi någonsin få miljöfrågorna, klimatfrågorna, rättvisefrågorna och alla andra ödesfrågor att bli viktigare än de kortsiktiga intressena?

Rakryggat
Det finns en symbolik i det som har hänt just nu, och som hedrar Sverige. Vi har visat att det inte alltid är pengarna som bestämmer. Ibland finns det viktigare mål att arbeta för. Skulle vi fortsatt på det tidigare vägen och tigit om mänskliga rättigheter hade Sverige förlorat i trovärdighet, när vi försöker hävda andra värden än de materiella. Förutsättningar för ett gott liv går inte via hänsynslöst utnyttjande av andra människor eller naturgivna resurser. Även om den eftertraktade platsen i FN:s säkerhetsråd nu kanske inte är inom räckhåll för Sverige har regeringen ändå markerat på den globala arenan att man ogillar diktaturer som förtrycker sina medborgare. En grundinställning som majoriteten av svenskar står bakom.

Ryssland
Hur svenska företag ska förhålla sig till Ryssland är mer komplicerat. Nu kastas det ideellt verkande nordiska informationskontoret ut från S:t Petersburg. Putin-regimen hävdar att alla utländska verksamheter är potentiella spionorganisationer. (På sig själv känner man andra). Utrymmet för fritt tänkande stramas åt i Ryssland. Homosexuella får inte ta körkort. Officiellt finns inga ryska soldater i Ukraina. Nyhetsförmedlingen i Ryssland är starkt vinklad. Hur svenska företag ska verka i Ryssland vållar säkert stort huvudbry.

Ny redovisning
Det ska bli intressant att läsa 30 näringslivsdirektörers debattartikel om det problemet.
(Dvs. marknaden har inte lösningen på alla problem). Och storbolagsdirektörerna behöver nu se över sina årsredovisningar för 2015, så att det står under kapitlet CSR att man erkänner att CSR-arbetet bara har relevans när det inte hotar affärerna. Det vore åtminstone ärligt.