Finlands val och protesterna

I Ryssland dömdes Pussy Riot till fängelse för att ha sagt fel saker på fel plats. I Thailand innebär det kännbara fängelsestraff att säga något negativt om statschefen. Vart utvecklingen går i Nordafrika är det ingen som vet säkert. Demokratin måste hela tiden återerövras. I Finland har man just haft kommunalval.

Från tydliga till otydliga skillnader
Kommunvalet i Finland lockade dryga 58 % av väljarna till valurnorna. Samtliga partier gick något tillbaka utom ett: Sannfinnländarna. Varför det blir så kan det finnas olika förklaringar till. I välutvecklade demokratier som i de nordiska länderna har politiken inte samma lockelse som för 70 – 100 år sedan då livsvillkoren och intressekonflikterna var påtagliga och odiskutabla fakta. Ideologierna var tydliga. I Europa ledde extrempartiernas framgångar till krig och upprustning. Efter kriget ökade välståndet bland annat i Norden. Stegvis har skillnaderna i partiernas politik krympt ihop till en medial kapplöpning om svårflirtade marginalväljare.

Partier och grupperingar i Sverige
I Sverige lever bilden av några partier med sina rötter i särskilda grupperingar, men den är svagare idag än förr. Kopplingarna mellan väljargrupp och parti är nu mindre tydliga. I de svenska kommunalvalen ställer ibland lokala partier upp, ofta för att fånga upp ett specifikt intresse eller missnöje. Att vidmakthålla enfrågekaraktären över tid brukar dock bli svårt.

Soffan, eller?
Hur ska en väljare bete sig som vill protestera mot ”de som bestämmer”? De kan avstå att rösta och hålla sig på soffan eller markera att man inte är nöjd och antingen rösta blankt eller välja ett parti som vill fånga upp missnöjesröster. Det kan vara så  Sannfinnländarna i första hand har fångat upp väljares röster.

Tricket
Under decennier var socialdemokraterna i Sverige skickliga på att både inneha makten, och samtidigt samla skarorna under fanorna 1 maj för att manifestera mot överheten och förtrycket: Upp till kamp… Ett illussionstrick värdigt en Orwell. Men hur fångas missnöjet upp idag? Hur ska den väljare som inte är nöjd med hur samhället utvecklats bete sig? Var finns dynamiken hos de etablerade partierna? Var finns självkritiken? Var finns passionen och hettan?

Finlir
För att inte reta upp någon mediaanpassas varje budskap till något som blir så neutralt att det blir näst intill omöjligt att vare sig förstå eller angripa. Bara jornalister och verkligt insatta förmår följa spelets finlir. Jag tror att demokratin skulle vinna på att våra politiker generellt sett blir mer tydliga, visar vad de står för och vart de vill. Då vinner de respekt i längden. På köpet kanske intresset för våra viktiga framtidsfrågor ökar och valdeltagandet stiger.

Länktips: Preliminärt valresultat i Finland här.

Chalmers och hållbarheten

Chalmers är en teknisk högskola med gott renommé. Det är meriterande att ha gått på Chalmers. För oss som ägnar många tankar åt hållbar utveckling är det glädjande att kunna konstatera att Chalmers tar det perspektivet på stort allvar. Några av de initiativ Chalmers har tagit kan vara på sin plats att lyfta fram.

GMV
Centrumbildningar i den akademiska världen är något helt annat än vad samhället i övrigt först tänker på. För mer än ett decennium sedan bildades GMV, som är Chalmers och Göteborgs universitets gemensamma organisation för att  främja forskning, utbildning och samverkan inom miljö och hållbar  utveckling. Man driver fakultets- och institutionsöverskridande projekt och har 500 forskare och ytterligare 500 personer från andra områden i sitt nätverk.

Areas of Advance
På en teknisk högskola finns många forskningsområden: Arkitektur, byggande, material, energi, resurser, avfall, kemi, biologi, bioteknik, IT … det är svårt att i varje situation avgöra var kompetensgränser börjar och slutar. Chalmers har därför inrättat åtta styrkeområden: Samhällsbyggnad, Energi, Informations- och kommunikationsteknologi, Livsvetenskaper och teknik, Materialvetenskap, Nanovetenskap och nanoteknologi, Produktion samt Transport. Tanken är att styrkeområdena ska överbrygga olika slags kunskaper och ta tillvara synergier på en uppenbar nivå inom Chalmers, men också att varje styrkeområde ska bli tydligt i dialog med omvärlden, näringslivet etc.

Fem kluster
Business Region Göteborg och Västra Götalandsregionen har formulerat fem särskilda områden, kluster, där man anser att näringslivet och forskningen är särskilt gott rustade att erbjuda framtidens lösningar. Inte helt oväntat sammanfaller flera av politikernas prioriterade områden med de styrkeområden Chalmers lyfter fram. De fem är: Stadsutveckling, Marin miljö och maritim sektor, Transporter, Grön kemi och biobaserade produkter samt Life Science. På dessa områden finns både ett väl utvecklat näringsliv och en stark forskning som tillsammans kan erbjuda intressanta lösningar.

People, Planet, Prosperity
Hållbarheten finns med i Chalmers verksamhet. Igår höll professor Holger Wallbaum från Zürich ett föredrag på temat hållbart byggande. Det var samtidigt hans installationstal när han nu tillträder en nyinrättad professur i hållbart byggande inom styrkeområdet den byggda miljön. Föredraget innehöll många tänkvärda passager. Ett exempel var hans förslag att skifta begrepp från ”People, Planet, Profit” (Socialt perspektiv, Ekologi, Ekonomi) till ”People, Planet, Prosperity” med motiveringen att profiten lett oss fel och att det är välstånd som utgör grunden för ett hållbart samhälle. Det som kändes väldigt nytt var att professor Wallbaum har sin bakgrund i flera olika discipliner, ekonomi, sociala frågor och ett systemtänkande som kommer att kunna vara mycket viktigt på en högskola som Chalmers. Som vice direktören för styrkeområde Energi, Anders Ådahl, sa vid gårdagens paneldebatt: ”Tekniken finns. Nu är det andra saker som måste lösas.”

Öppning
Det känns mycket positivt att en teknisk högskola breddar sig och för in annan kompetens från utlandet. Det vidgar perspektiven och blir kanske den dörröppnare mot andra forskningsområden som så väl behövs. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Länktips: www.chalmers.se
www.chalmers.se/gmv
BRG:s fem kluster – länk här.

Bonde söker hjälp

Tillbaka på Aschebergsgatan 44 i Göteborg och ett onsdagsföredrag på Ekocentrum. Roligt att se att Ekocentrum utvecklar och förändrar, eftersom jag arbetade där under många år. Nu var det LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, och Svenska Naturskyddsföreningen som samtalade om ett klimatsmart jordbruk. Hilda Runsten representerade LRF, Svante Axelsson Naturskyddsföreningen. Samtalsledare var Sven-Olof Lööf, frilansjournalist.

Hilda:
” Vi skulle kunna producera de bästa produkterna. Men tyvärr verkar vi på en internationell marknad där priskonkurrensen tvingar oss att avstå. Ett stort bekymmer är resursslöseriet i konventionell odling, ett annat bekymmer är lönsamheten även för de bönder som ställer om till ekologisk odling. Vi behöver stöd från politiken eller från konsumenterna för att kunna erbjuda högsta kvalitet. Den offentliga sektorn borde kunna gå före med sin upphandling. För nu handlar det om vi ska ha några bönder kvar eller inte. Så här kan vi inte fortsätta.”

Svante:
”Vi är böndernas bästa vän. Vi gillar korna för biologisk mångfald, för det öppna landskapet. Men den linje man valt – en slags jordbrukets linje 2 – håller inte i längden. Visa upp alla de fördelar som ett hållbart svenskt jordbruk har och ni blir tydligare och får med er konsumenterna.  Det räcker inte att vara LITE bättre. Svenska bönder får för lite lojalitet från konsumenterna, därför måste ni bli tydligare. Om ni dessutom inkluderar en del självkritik vinner ni ökat förtroende.”

Återkommande frågor
Agroekologi (se länk nedan) var ett begrepp Svante gärna återkom till. KRAV-certifieringen blir på ett sätt en förenklad bild av verkligheten – antingen klarar man kraven eller inte. I själva verket är det de planetära gränsvärdena (Rockström m.fl.) som är helt avgörande, argumenterade Svante. More of the same is not an option, sa han och citerade Ban Ki- Moon, FN:s generalsekreterare. Hilda återkom ett par gånger till att svenska bönder är ensamma i Europa om att måna om växt- och djurskydd på det sätt som faktiskt görs. Det är svårt för Sverige ensamt att driva frågorna och samtidigt försöka konkurrera med produkter som med nödvändighet blir dyrare. Omvandlingen är svår, det finns inga marginaler hos producenterna för en rejäl omställning till ett hållbart jordbruk.

Det saknas forskning
Kring frågan om resurseffektivt jordbruk tycktes det finnas en samsyn mellan LRF och Naturskyddsföreningen. Alla tjänar på att vara resurseffektiv. Hilda talade dessutom om behovet av mer forskning och utveckling, en biogasstrategi för lokal energianvändning och utvecklingsodlingar. Det är stor skillnad från gård till gård hur effektivt man bedriver sitt jordbruk. Alla skulle tjäna på att minska preparatanvändningen.

Köttet
Naturligtvis diskuterades köttet. Vi äter 40 % mer kött i Sverige idag än 1990. Samtidigt minskar kontinuerligt den andel av hushållens disponibla inkomst som går till mat. Från 70-talets 30 %-nivå till dagens 12%-nivå. Snart blir maten gratis, kommenterade någon i publiken. Cirka hälften av allt kött som säljs i Sverige är producerat utanför Sverige. De flesta inser att köttkonsumtionen måste minska, särskilt som hälften av världens odlade areal åtgår till att odla djurfoder. Framför allt borde importen minska för att stärka den svenska produktionen.

Nya samarbeten eller upphandlingsmodeller?
Min slutsats är att LRF och bönderna inte kommer att klara en nödvändig omställning av jordbruket i hållbar riktning själva. Man kan kortsiktigt vinna ekonomiskt på att få igenom skattereduktioner på handelsgödsel. Men det är ingen långsiktig lösning. Oljeberoendet (handelsgödsel framställs ur fossil olja) gör att den vägen både binder upp oss i fossilsamhället, även medverkar till övergödningen av haven och fördyrar produktionen. Bönderna behöver hjälp att tillsammans med konsumenter, med offentlig sektor och i nya konstellationer hitta en hållbar framtid för den svenska livsmedelsförsörjningen. ”Ska Sverige gå före måste vi ha fantasi”, sa Svante Axelsson.

Vi kan inte lägga ner det svenska jordbruket, men det är vad vi steg för steg just nu gör. Debatten igår synliggjorde hur viktigt det är att fler konsumenter och inköpare förstår de basvärden och de mervärden som ett svenskt hållbart jordbruk står för.

Länktips: IAASTD – FN:s jordbrukspanel – http://www.agassessment.org/
Läs om agroekologi tex här: http://globalportalen.org/node/26073

Strutsen och kuverten

Häromdagen stod en forskare på estraden och hävdade att han hade bekanta som avskydde de orangefärgade pensionskuverten. De åker direkt i papperskorgen, sa han, ”för jag orkar inte engagera mig”. Så är det kanske för en ganska stor del av befolkningen. Vi orkar inte. Det är för mycket. Vi ska välja hela tiden. Smått och stort. Är det därför inget händer? För att vi inte orkar?

Staten och kuverten
Pensionskuverten och deras innehåll kostar säkert en hel del att sätta samman, kuvertera, klistra igen, posta och distribuera. Alla ska ju ha varsitt, helst med sina egna uppgifter dessutom. Det var säkert en god tanke att göra befolkningen mer medveten om pensionssystemet och skapa en möjlighet för var och en att påverka utfallet. Kritiker brukar hävda att det är ett sätt för staten att skjuta ifrån sig ansvaret. Det kanske är så.

Stackars struts
Åter till den större frågan. Om vi inte orkar engagera oss när det gäller vår egen framtida ekonomi, pensionen, hur kan vi då förvänta oss något som helst engagemang kring planetens framtid? Att vi inte förändrar beteendet trots idoga varningssignaler t.ex. i form av extrema väderhändelser tyder på att vi alla bär på en förnekelse-gen, eller en strutsmentalitet. (Jag vet att strutsen inte beter sig som strutsen, men det är ju nu en allegori för ett visst beteende…).

Att orka
Vi öppnar knappt kuvertet, lägger det åt sidan. ”Sedan”, tänker vi och återgår till vardagens mittfåra. På samma sätt passerar vi det där ekologiska, fair-trade-märkta kaffet i butiken. Om vi ens ser det i myllret av distraherande säljsignaler. Vi skärmar av oss och försöker låta bli att ge efter för köpimpulserna. Vad har självbetjäningen gjort med oss? Hade vi betett oss annorlunda om vi fortfarande handlade över disk? Är det vardagsstimuli i den yttre miljön som tvingar oss att skärma av oss? Är passiviteten en försvarsmekanism för att orka vistas i det offentliga rummet?

Hur blev det så?
Det är så mycket att välja mellan, sägs det. Elbolag, telefoni, abonnemang, bank, försäkringar och ettriga säljare jagar oss. Är det summan av alla ställningstaganden som gör att vi inte förmår ta tag i de verkligt avgörande livsstilsvalen? Inte förrän vi måste. Och då har mycket gått förlorat. Kuvertet hamnar i soporna. Framtiden är ointressant. Hur blev det så?

Nanoteknik och Life Science

Nanoteknologin är ett mycket intressant teknikområde, som både erbjuder fantastiska framsteg och affärsmöjligheter, samtidigt som det saknas regelverk, mätmetoder och en samsyn i hur forskningen ska bedrivas. När tekniken används och partiklarna är på väg in i både människans och naturens kretslopp samtidigt som kunskapsläget är oklart blir frågan ännu viktigare att bevaka och belysa.

Atomslöjd för medicinsk tillämpning
Mellan atom och mikroskop, där befinner sig nanoteknologin. Den medicinska tillämpningen handlar t.ex. om specialdesignade, adresserbara partiklar som kan söka upp en specifik cell i kroppen. På individ-, organ- och t.o.m. cellulär nivå kan medicinering och behandlingar sättas in, med skräddarsydda egenskaper och minimalt med biverkningar. Andra applikationer handlar om überkänsliga sensorer, cellulär ingenjörskonst, odling av organ, transport av andra substanser, indikatorer, implantatteknik och en mängd annat som skulle kunna göra livet bättre för många sjuka och drabbade.

Heldag på Chalmers
På Chalmers genomfördes i veckan en heldag under rubriken ”Nano for Life Science” – eller ”Life Science for Nano” som någon föreslog – som gav dels en intressant lägesrapport kring forskningen kompletterat med några företags perspektiv, dels var säkerhetsfrågorna befinner sig. Ett drygt 20-tal ledande nyckelpersoner inom nanoforskningen genomförde en dagslång föredragsstafett av initierade lägesrapporter och slutsatser från sina specialgebit. Därutöver fick vi ta del av ett tiotal lovande forskningsprojekt, som presenterades både som posters och muntligt under en fullmatad dag.

Pionjärstadium
På medicinområdet (eller det bredare Life Science) kan nanoteknken innebära helt nya behandlingsmetoder, smartare diagnostik, precisionsmedicinering, odling av vävnad och många andra applikationer. Samtidigt kan partikelstorleken också innebära stora risker. Hur detekterar man partiklar som inte ens syns i mikroskop? Hur säkrar man att olika ämnen inte innebär skada för andra organ eller organismer? Vi vet i princip ingenting om cocktail-effekterna och långtidsverkan.

Hand-i-hand 
Professor Bengt Fadeel från Karolinska Institutet framförde kloka synpnkter om vikten av att koppla ihop forskningen i nanoteknologin med forskningen om nanosäkerhet. Att dessa båda forskningsfält måste följas åt hand-i-hand. Allt annat vore oansvarigt, men uppenbarligen sker inte detta idag. EU finansierar några projekt med potential att bidra till en stabilare kunskapsplattform, men det är i dagsläget endast Frankrike av EU:s medlemsländer som beslutat att upprätta ett register över nanopartiklar.

Vägning av risk och nytta
Åsa Boholm från Göteborgs Universitet bidrog med mycket intressant forskning kring acceptans av ny teknik, som enligt henne hör ihop med hur vi väger samman den uppfattade nyttofaktorn och de bedömda riskerna. När nyttan upplevs som stor tenderar vi att acceptera större risker. Hennes forskning kan hjälpa oss att förstå vilket politiskt manöverutrymme som kan finnas för en lagreglering av nanoteknikens användning.

Gemensamma kännetecken
Ett angreppssätt som framfördes var att generellt se på grupper eller typer av partiklar som tycks ha gemensamma karaktäristika. Eventuellt kan man sammanfatta riskerna med metalloxider som grupp istället för att bedöma ämne för ämne. En slags gruppidentitet för en viss typ av partiklar skulle kunna underlätta till en början.

Lekmannafunderingar
Ett annat sätt att hantera riskfaktorerna vore att upprätta en checklista, där tillverkare och/eller producerande företag måste verifiera att man genomfört analyser ur LCA-perspektiv i olika steg. Att på något sätt föra in en möjlig tredjepartsgranskning är troligen helt nödvändigt. Ytterligare en väg att gå vore att – i all fall när det gäller medicinska tillämpningar – ålägga sjukhusen att redogöra för hur man verifierar att partiklar inte hamnar i sjukhusets avfalls- eller avloppssystem.

Utbildning och medvetenhet
Hur vi än gör måste utbildning på flera olika nivåer genomföras och en ökad förståelse nås, så att inblandade parter förstår vilka risker partiklarna innebär.

Länktips:
Miljöminister Lena Eks debattartikel om utredning av nanoregister etc
http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3558819.ece
Samlingssida med flera länkar till EU-projekt etc
http://www.lindaklossek.com/links/
Svensk portal för nanoteknikföretag
http://swednanotech.com/
Chalmers Area of Advance
http://www.chalmers.se/en/areas-of-advance/nano/Pages/default.aspx

EU, krigen och freden – 3

Den norska Nobelkommittén har i år tilldelat EU, den europeiska unionen, Nobels fredspris. Beslutet kan ses som en slags uppmuntran i den uppförsbacke EU och framför allt europrojektet för närvarande befinner sig. Samtidigt bör EU kritiseras där det är befogat. EU:s politik är långt ifrån fredlig på alla områden.

Global utveckling
Ska EU som organisation räknas till de fredliga, positiva krafterna i den globala utvecklingen är det rimligt att EU bidrar till FN:s millenniemål, som ju som bekant handlar om att främja utvecklingen på åtta områden: fattigdom, skolgång, jämställdhet, barnadödlighet, mödrahälsa, HIV-AIDS, hållbar utveckling och bistånd/handel. Det är svårt att se att EU tagit en ledande roll på dessa områden.

Jordbruk åt fel håll
Ett tydligt exempel är EU:s jordbrukspolitik, som lett till överproduktion och ett system av storskalighet – fiske, monokulturer, övergödningsproblem och protektionism. Varje år som går utan att vi minskar kemikalieanvändningen och användningen av handelsgödsel i jordbruket, varje år vi fortsätter industrifisket på världshaven, varje år vi ignorerar signalerna från gratisarbetarna (bin och humlor tex) driver vi utvecklingen åt fel håll. Varje bisamhälle som slutar fungera är en katastrof. Och signalerna finns där. Det är ingen fredlig organisation som beslutar om den europeiska jordbrukspolitiken.

Undantagen
Visst görs det framsteg. Isabella Lövin, sedan tre år ledamot av EU-parlamentet, når framgångar på fiskesidan. EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard har i dagarna lanserat ett brett klimatarbete, som kan ha förutsättningar att få genomslag. Men det är fortfarande avvikelser från huvudfåran.

Utan att förlora ansiktet
Med de sociala och ekonomiska problem som flera av medlemsländerna nu står inför, lär mycket av EU:s arbete handla om hur man ska minska skadeverkningarna av sin egen förda politik. Utan att förlora ansiktet ska medlemsländernas politiker dels förklara vad man gjort för fel och vad man missade att korrigera under resans gång och dels förklara varför medborgarna ska bära bördorna.

Sluta föra krig
Samtidigt är samarbete och samverkan på europeisk nivå nödvändigt. Alternativet vore att ge efter för protektionistiska strömningar och en ny era av ”vi-mot-dom”-politik, som präglat Europa under 2000 år. En dellösning är att vi ingjuter mod i våra beslutsfattare, att vi som väljare och medborgare tydligt visar att vi förväntar oss ett tydligt ledarskap, som tar ansvar. Och som slutar föra krig mot försvarslösa bin, humlor och andra medarbetare i jordlagret, som vi faktiskt är helt beroende av.

Länktips: Klimatinitiativ från EU – här via en länk från Svanen.

 

EU, krigen och freden – 2

Nobels fredspris som i år går till EU skulle kunna ses som ett stöd till en organisation med stora problem. De nationellt valda politikerna har haft svårt att sätta upp rimliga regelverk för samarbetet och framför allt för den gemensamma euro-valuta som flera av de tongivande länderna valt att ingå i. Svårigheten ligger troligen i att man inte vill avstå inflytande. EU förtjänar dock kritik på flera områden.

Samhällets vinst
Social utveckling och sammanhållning är antagligen svåra att kombinera med den rådande ekonomisk-politiska doktrinen, där marknadskrafterna tillåts dominera och avreglering sedan länge varit ett tongivande mantra. Konkurrensen om kunder och vinst kan vara en god drivkraft, men fungerar sämre när det gäller samhällsviktiga funktioner, glesbygd, vård och omsorg. Att spara på kostnader i vården kan ju handla om att inte använda dyr utrustning, att ägna minimalt med tid åt en sjuk person, eller i skolan att erbjuda lärarlösa lektioner. Ger ett vinstdrivet system vinst på rätt nivå?

Klyftor
Skillnader i lön och a-kasseersättning förstärker klyftor i samhället. Redan marginaliserade delar av befolkningen får ännu sämre förutsättningar att skapa sig en bättre framtid. Nationalekonomer hyllar skillnaderna eftersom de ”håller arbetslösheten på en låg nivå”, medan detta system blir segregerande på individnivå. Flera av EU:s medlemsländer behandlar dessutom utsatta minoriteter på ett oacceptabelt sätt.

Lämna romer i fred
Romer i många länder särbehandlas. I Sverige nyligen uppmärksammat när det gäller bemötande vid biluthyrning. I Frankrike och flera andra länder har det handlat om avhysning. Sålänge våra samhällen inte behandlar alla på ett likvärdigt och rättvist sätt har vi inte ett socialt hållbart EU. Fredspriset till EU skorrar i detta perspektiv rejält falskt. När man inte kan lämna sina svagaste medborgare i fred förtjänar man inte ett Nobelpris.

Till ett annat krig som EU för ska jag återkomma inom kort.

EU, krigen och freden – 1

Alfred Nobels fredspris går i år till den Europeiska Unionen. Den norska nobelkommittén har en mycket svårare uppgift än de svenska akademier som utser nobelpristagare.

Nobelprisen i Sverige och i Norge
I Sverige är det lättare att hitta rätt pristagare. Vetenskaperna är ju oftast opolitiska, litterturpristagarna bedöms då och då utifrån sina värderingar, men litteraturen står ändå i centrum, inte de följder litteraturen kan få eller den referensram litteraturen spelar mot. Ekonomipriset till Alfred Nobels minne ingår naturligtvis i det normgivande politiskt-ekonomiska system som råder. I så motto är ekonomipriset politiskt. Men fredspriset utgår ofta från en politisk konflikt och blir därmed ett ställningstagande.

Klapp på axeln
När Barrack Obama fick priset var det som en kollektiv suck: ”äntligen kan vi hoppas på något annat än George Bushs korståg och höga militära svansföring”. När nu EU får priset är det som en klapp på axeln: ”Ge inte upp, även om euro-projektet sliter i lojalitetsbanden. Vi behöver EU för att garantera freden i vår del av världen.”

Pågående konflikter
Vilka krig förs 2012? Det är sällan landsgränsöverskridande krig. Att en stat krigar mot en annan stat är inte så vanligt. Konfrontationer finns. Formellt är Nord- och Sydkorea fortfarande i krig. Kina och Japan tvistar om några öar. Israel och Palestina har inte hittat vägen till fredlig samexistens. Diverse utbrytarrepubliker inte minst i Ryssland drömmer om självstyre och strider blossar upp. Sudan delades i Sydsudan och Sudan för att i någon mån skapa en naturlig gräns mellan olika folk, religioner och framför allt oljefyndigheter.

Krig inom landsgränser
Dagens strider och krigsliknande tillstånd har mycket mer karaktären av grupp mot grupp, kontroll över naturtillgångar och inre stridigheter. Afghanerna är ett sedan decennier plågat folk. I Somalia råder laglöst land. I Kongo pågår brutala övergrepp. I Colombia har ligor och illegal narkotikahandel länge skapat parallella strukturer, som blockerar en sund utveckling. I Sri Lanka utkämpades ett inbördeskrig mellan tamiler och den lankesiska regeringen. För 20 år sedan rasade ett etniskt krig i f.d. Jugoslavien. Mönstret framstår tydligt.

Laddningen
Krig förs idag av andra skäl än när Gustav II Adolf dog i Lützen, Karl XII sköts i Halden eller Hitlers stormaktsdrömmar slutade med en giftampull i en bunker. Inte för att fronterna är borta. Kärnvapnen är fortfarande laddade. Vi är fortfarande bara minuter från ett utplåningskrig. Ordvalen mellan Iran och Israel kan när som helst svänga över i desperat handling. (Och kanske båda länderna har Vapnet). Ledningen i Syrien beter sig så irrationellt att vad som helst kan hända. Men krigen förs idag på ett annat sätt än vid mitten av förra århundradet. Och – man kan bli feminist för mindre - det är alltid män som tar till vapen och kvinnor som lider.

Freden
Så var det rätt av norska nobelkommittén att i år utse EU till pristagare? Kanske, som en markering av att freden är så avgörande för människors möjligheter att skapa sig goda liv. EU som fredsprojekt började med att Frankrike och (Väst)Tyskland enades om kolet och stålet i det första steget mot det som senare blev EG och därefter EU. Det är viktigt att påminnas om detta. Samtidigt pågår flera andra krig, där EU är djupt involverat. Till det ska jag återkomma inom kort.

 

Den som tiger samtycker

Specialiseringen är nödvändig. Vi behöver professionella yrkesmän för att hävda oss på olika marknader. Välutbildade, välbetalda och väl presterande personer som fyller en viktig uppgift i det maskineri som samhället utgör. Men det finns, som oftast, en baksida av detta.

Okunskap en fördel
Under pensionsdagarna den 5 oktober presenterade finansmarknadminister Peter Norman sina tankar kring hur konsumentskyddet kan stärkas relativt pensionsbolag och deras försäljningsmetoder. Där fanns också klarsynta analytiker som klart och tydligt deklarerade att konsumenterna gör dåliga affärer just för att pensionsbolagen drar fördel av folks okunskap. Och dessutom är mängden information och den språkliga gestaltningen sådan att konsumenten lätt hamnar i underläge.

Dynamiken finns i kunskapsskillnaden
Just okunskap som ett fundament till att göra affärer måste studeras närmare. Det är vår okunskap om, – och verktygslåda, tid och tålamod för - bilreparationer som gör att vi vänder oss till en bilverkstad för att laga bilen. Vi går till frisörer, tandläkare, tapetserare, pianostämmare och värderingsmän för att få olika tjänster utförda. Skillnaden i kunskap blir en väsentlig del av affärsidén.

Gränsdragning?
Men var går gränsen mellan att på ett rimligt sätt ta till vara sakkunskap och att på ett orimligt sätt profitera på människors oförmåga och naiva tilltro till de professionella? När övergår den köpta tjänsten till att bli ett otillbörligt utnyttjande av kunskapsskillnad eller ett sätt att profitera på andra människors tillit?

Utsatta
Extra viktigt blir detta i relation till barn, gamla och personer med nedsatta funktioner. Barn luras att köpa virtuella prylar på internet. Gamla luras att köpa osäljbara produkter och tjänster i telefon och förstår ofta inte vad säljaren säger. Och människor som av olika skäl inte kan ta till sig språket och dess innebörd blir lätta offer för samvetslösa telefonknackare, galleriamånglare och internetskojare.

Plast
I några branscher försöker man tiga ihjäl problemen. Nämns de inte, finns de inte. Att plastleksaker kan ge hormonstörningar och fertilitetsproblem tigs det om. Leksaksbranschen lever gott på plasten, kanske till 90%. Att källsorteringen  är uppbyggd för plastförpackning och inte inkluderar plastprylar bidrar dessutom till spridningen av mjukgörare, tungmetaller i batterier osv. Flamskyddsmedlen finns nu i blodet hos isbjörnar och pingviner, hundratals mil från närmaste leksaksaffär. Spridningen är osynlig och följer de naturliga kretsloppen. Om inte isbjörn och säl försvinner för att polarisen smälter kommer de att försvinna pga främmande ämnen i blodet. Eller så sväljer fiskar och fåglar plastfragment som gör att de känner mättnad, trots att magen är tom på näring.

Att tiga är guld, hette det förr.
Att förtiga problemen är ohållbart.

To bi or not to bi

Upp emot en tredjedel av bisamhällena i USA överges. Man har länge undrat över orsaker och samband. Nu har flera studier visat att det finns en direkt koppling mellan användandet av s.k. neonikotinoider i jordbruket och den allvarliga minskningen av bin. (Se nedan för direkt länk till en bakgrundsartikel).

”Det största hotet”
Ett tyskt företag pekas ut som ansvarigt för att ha tagit fram bekämpningsmedlet som gör att bina inte hittar hem till sin drottning. Immunförsvaret försvagas och bina klarar inte längre sin viktiga pollinering. Kevin Hackett, som arbetar på federal nivå i USA och leder arbetet med jordbrukets bi- och pollineringsprogram säger att ”detta är det största hotet mot vår livsmedelsförsörjning”.

Flera hot: monokultur och GMO
Insektsbekämpningen, som ju uppenbarligen fungerar över förväntan, är tyvärr inte det enda hotet mot de viktiga bina. Monokulturer ger en ensidighet i näringsintaget för bina och som extra börda tvingas bina dessutom försöka överleva de genetiskt preparerade växterna, som ibland t.o.m. tillförts bekämpningsmedel i laboratoriet.

Ändrat synsätt: Partnerskap
Bill McKibben har formulerat problem och lösning på ett tydligt sätt: ”Past a certain point, we can’t make nature conform to our industrial model. The collapse of beehives is a warning – and the cleverness of a few beekeepers in figuring out how to work with bees not as masters but as partners offers a clear-eyed kind of hope for many of our ecological dilemmas.” Ungefär: ”Bortom en viss gräns bryter vår industriella modell mot naturen. Bisamhällenas kollaps är en varning – och det hoppfulla inför flera av våra utmaningar i det som rör våra ekosystem är att några få biodlare nu arbetar på att finna sätt att arbeta med bin som partners istället för att de är underställda vårt sätt att tänka.”

To bi or not to bi är verkligen frågan.

Länktips: (från reuters.com) här.