Paradigmskifte på ekonomins område

Det är nödvändigt att se i backspegeln för att kunna navigera framåt. Finanskrisen utlöstes 2008 då Lehman Brothers gick i konkurs (med USD 600 milliarder i tillgångar!). Genom att se denna händelse och utvecklingen därefter i ett större sammanhang blir både verkligheten och tillgängliga åtgärder mer begripliga. Global Utmanings chefsekonom Sandro Scocco höll den 29 nov en välbesökt föreläsning på Handelshögskolan i Göteborg på detta tema.

Upplösning sedan 2007
Vi har sedan slutet av 1700-talet levt i perioder av olika rådande paradigm på ekonomins område. Mellan dessa perioder har relativt sett kortare perioder av ”upplösning” återkommit. Nyorientering och osäkerhet präglar dessa kortare upplösningsperioder. Det tar tid att forma en ny gemensam doktrin, som ”alla” kan ställa sig bakom. Vi är just nu inne i en sådan upplösningsperiod, förklarade Sandro Scocco. Den började redan 2007 när många människor i USA tvingades överlämna sina hus till banken. Hur snabbt vi kan komma ut ur den var han inte lika säker på. Vad som är uppenbart är att ett nytt rådande paradigm måste klara att ge svar och framkomliga lösningsvägar till de multipla, verkliga problem världen står inför: miljö, skuldsättning, resursbrist, arbetslöshet, åldrande befolkning, ojämn inkomstspridning, handelsobalanser etc. Problem som är mer sammanflätade än vi tycks vilja inse.

Räntan hänger ihop med tillväxten
Det är ingen tillfällighet, menade Sandro Scocco, att räntan ligger nära noll idag. Räntan förutsätter en tillväxt som ska betala räntan. När tillväxten landar nära noll finns inte utrymme för en ränta. Samtidigt skenar bostadspriserna när räntan blir låg. Dagens bostadspriser bygger på att räntan fortsätter att vara låg. Utan tillväxt finns heller ingen som kan betala en hög ränta. Systemen blir ömsesidigt beroende av varandra.

Arbetslöshet
Ett problem i Europa är den höga arbetslösheten. 25 % och alarmerande 50 % bland unga människor i Spanien. Vi ligger jämförelsevis bättre till med 8 % generellt i Sverige. Då ska vi minnas att det inte är länge sedan en arbetslöshet i Sverige på 3,8 % beskrevs som massarbetslöshet. Arbetslösheten är förutom ekonomiskt belastande för individer och samhälle också en grund för ökande social oro. I Grekland sitter nu uttalade nynazister i parlamentet med stöd av cirka 14 procent av väljarna. (Man kan undra om militären förbereder ett maktövertagande).

Nobelpristagare mot nobelpristagare
En nästan komisk effekt av rådande ekonomiskt läge är att nobelpristagare hamnar på helt olika sidor i argumentationen. Några hävdar fortfarande att det som hänt inte kunde förutsägas alternativt egentligen inte har hänt. Andra nobelpristagare pekar på nödvändigheten av en genomgripande omprövning av de modeller som styrt ekonomiteorin i modern tid (huvudsakligen Keynes och Friedman).

Sverige är ”bäst i klassen”
Skuldsättningen i olika länder bekymrar analytiker. Den brittiska tidskriften Money Week skrev nyligen att ”detta är den allvarligaste varning vi någonsin skrivit”. Man hade kommit fram till den brittiska skulden just nu uppgår till 1000 % av BNP. Sverige anses ligga bra till. Vår totala skuld beräknas till 400 % av vår BNP. Dvs fyra år av vår totala produktion har vi redan konsumerat. Och hur vi ska vända denna utveckling är det i dagsläget ingen som har en plan för. Tills vidare räddas bankerna från att gå omkull.

Bankernas guldsits
Sandro Scocco nämnde även den speciella sits bankerna har. Man kan räkna hem sin vinster, men så fort det blir tal om förluster förväntas staten (skattebetalarna) stå för notan. Vinster enligt ett kapitalistiskt system, förluster enligt ett socialistiskt. Hur länge detta ska fortsätta utan ändring är, tror jag, mest en fråga om tajming och politisk fingerfärdighet. Det är troligen känsligt att tala om ”socialisering av bankerna”.

Nya banker?
Kanske blir lösningen att etablera ett helt nytt, fristående banksystem baserat på fler värden än de gängse: värdet av individers och samhällens motståndskraft, social entreprenörsanda och andra immateriella värden. Dvs en sammanvägning av ekonomi, sociala parametrar, kulturella värden, medmänsklighet och framtidstro.

Länktips: Tankesmedjan Global Utmaning www.globalutmaning.se

Forskningsexempel: återvinning

Återvinning kommer att bli viktigare och viktigare. I takt med att vi ökar utvinningen av metaller och fossil energi ur jordskorpan och i vissa fall når gränsen för vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna blir det väsentligt att skapa kretslopp som återför resurser i produktionen. Dessutom måste vi hitta sätt att reducera användningen av direkt skadliga ämnen. Här fem intressanta forskningsexempel från Chalmers, presenterade 27 november 2012 på ett seminarium arrangerat av CSS *).

Urban metabolism
Leonardo Rosado, som forskat i fem år på Chalmers, berättade om sin ambitiösa forskning kring stadens in- och utflöden. Hans arbete har än så länge resulterat i en imponerande databas i matrisform, där 13000 olika produkter katogoriserats och registrerats. Grunden tycks lagd för att i nästa steg kunna förstå vilka flöden staden är beroende av och vilka förändringar som skulle kunna motiveras av olika skäl. En aspekt att titta närmare på är naturligtvis kopplingen av flödena till ekonomin – hur ser värdet på produkterna ut, dvs vilka mervärden respektive förluster uppstår när ”staden” omsätter produkterna?

Hushållens metabolism
Robin Harder forskar på vardagsnivå. Hur ser en familjs inköp och sopor ut? Vad köper de, vad hamnar i soporna? På potatisskalsnivå har Robin studerat två hushåll under tolv veckor. Resultatet är informativt, skrämmande och hoppfullt på en gång. Vi vill nog egentligen inte att någon ska se vad vi slänger. När det blir klarlagt vad individer köper, använder och slänger finns också faktaunderlag för att förändra flödena. Att beteenden skiljer sig åt är tydligt. Det som kan vara ett rationellt beteende på individnivå kan vara kontraproduktivt på systemnivå. Tricket blir att få gehör för beteendeförändringar utan att staten/samhället ägnar sig åt pekpinnar eller lagstiftning som uppfattas som frihetsbegränsande. Smartare beteende måste framstå som mer lockande. Där finns en utmaning att ta tag i.

Sopor som resurs till industrin
Isabel Ordonez forskar på att möjliggöra ett mer verkligt kretslopp, så att avfall blir råvara för tillverkning. ”Waste to product design” var ett projekt hon nämnde och ett annat involverade Poseidon och de boende i Angered. Att Isabel, eller någon annan, har en nyckel till framtidens flöde är självklart. Av flera skäl måste vi betrakta det tekniska varuflödet som om det vore ett biologiskt kretslopp. I naturen finns inga sopor, bara olika tillstånd. Det ska bli intressant att följa Isabels forskning. Om cradle-to-cradle ska bli verklighet behöver vi modeller för hur det ska gå till att göra råvaror av sopor.

Sällsynta jordartsmetaller, REM
Cristian Tunsu forskar på de lantanoider som används i en mängd elektronik. De sällsynta jordartsmetallerna utvinns framför allt i Kina, men även där har man nu insett att brytningen av metallerna orsakar miljöproblem och ser nu mer och mer urban mining och återvinning av elektronikskrot som en väg framåt. Cristian fokuserar på lysrörstekniken, där några av lantanoiderna ingår. De används i det pulver som finns på insidan av lysrör för att åstadkomma optimal ljusspridning. Varje år tillförs 500 000 ton lysrör till kretsloppet. Det är därför mycket viktigt att ta till vara dessa sällsynta metaller, förutom att kvicksilvret i lysrören utgör en miljörisk.

Återvinning av färg
Mikael Karlsson forskar på återvinning av titandioxid från målarfärg. Titandioxiden används framför allt för att ge vit målarfärg goda täckegenskaper. Globalt säljs 5 milliarder liter färg på privatmarknaden.  10-20 % av all färg som säljs används aldrig, dvs upp till en miljard liter… Oanvänd färg förbränns ofta och askan deponeras. Det råder ingen brist på titan, så Mikaels utmaning är också att hitta en ekonomiskt intressant återvinningsmetod.

*) CSS = Chalmers Students for Sustainability http://css.chs.chalmers.se/

Demokrati i parti och minut

Vi hinner inte. Tiden räcker inte till. På mikronivå känner föräldrar hur det som egentligen borde vara viktigast, tiden med barnen, ersätts av ”allt annat” som måste hinnas med. På global nivå hinner vi inte rädda världen från ekologisk och klimatrelaterad kollaps. Vi ägnar tiden åt annat, som i det korta perspektivet upplevs som mer prioriterat. Ska det vara så här?

Snabbheten
De senaste 20 åren har kommunikation, nyhetsflöde och kontakter mellan människor blivit både snabbare och enklare. Världen är full av information och minst en miljard människor är alla medagerande i denna excess i kommunikation. (Vi ska inte glömma att majoriteten av världens befolkning står utanför flödet). Även spekulationsekonomin är idag sekundsnabb. En aktie ägs tydligen idag i genomsnitt 22 sekunder. En ny innebörd av att handla aktier i parti och minut?

En försvagad förankring
Flera av de politiska partierna har en uppenbar svårighet att vara relevanta i dagens samhälle. Medlemskap i ett politiskt parti lockar inte alls så många som förr. Detta är ett bekymmer på flera plan. Ett bekymmer är att mycket av den lokala demokratin bygger på representativitet, människor ställer upp för att ta ansvar för sin kommun enligt det uppdrag man fått i fria val. Förr deltog fler i möten och formade tillsammans med andra det som sedan blev politiken. Sannolikheten för att den frammejslade politiken var förankrad hos gemene man var stor. Ett annat bekymmer är att urvalet av lämpliga personer som kan ta förtroendeuppdrag på olika nivåer minskar. Det blir svårare att hitta duktigt folk som representanter i nämnder och styrelser.

Yta istället för innehåll
Risken är också uppenbar att utrymmet ökar för personer som ser ett politiskt engagemang som en språngbräda för personlig del. Istället för ansvarstagande, kloka representanter för flertalets idéer finns en risk att ytan blir viktigare än innehållet. Inte minst genom medias inflytande, som tydligt ökar. Att fungera i TV, att kunna ge snabba, mediala svar på komplexa frågor, att ha en viss utstrålning blir viktigare än att stå för en viss politik.

Exemplet Romney
Mitt Romneys tuvhoppande i en fångfäng jakt på en heterogen amerikansk väljarkår illustrerar bekymret. I ett slutet sällskap trodde sig Romney kunna locka extremkonservativa med sitt tal om 47 procent bidragstagare som ointressanta. Sin största politiska framgång, sjukvårdsreformen i sin hemstat, ”kunde han inte använda i sin kampanj” eftersom den låg i linje med Obamas politik. Snacka om att lura sig själv.

Utanförskapet
Nu är det stora grupper i samhället, både i USA och i Sverige, som inte har kontakt med hur politiken formas och formuleras och då hamnar politiker och partier mer i knät på media. Bilden av vägvalen formas inte av politiken. Glappet mellan verkligheten och verklighetsbilderna ökar, vilket i sin tur kan leda till frustration och protester, en utmärkt grogrund för opportunism och populism. När vi dessutom nu står inför tredubbla omvärldshot *) ökar behovet av sammanhållning och gemensamma bilder. Det är kanske det mest oroande.

Värderingar mindre värda
Utvecklingen är ett bekymmer för demokratin när politiken inte längre uppfattas som relevant och nära det som folk upplever som viktigt. De gamla strukturerna bär inte längre upp idéutbytet. Populismen och de snabba utspelen tar större plats. Analys och värderingar blir mindre värda.
Vi måste lära oss att använda den sekundsnabba kommunikationen på rätt sätt. Kanske som Missing People är så duktiga på att göra. men nu handlar det om att söka vägarna ut ur det läge vårt obalanserade system skapat.
*) De tre hoten:
Ekonomin som idag till 97% bygger på skulder.
Klimat och miljö, som på flera områden är nära ”the tipping point”.
Beroendet av ändliga resurser och fossil energi, som möjliggjort 1900-talets överkonsumtion.

Ekonomisk dynamik

Varselvågen sköljer över landet. Det exportberoende Sverige känner snabbt av när efterfrågan faller. Globaliseringen gör alla beroende av alla. Konkret innebär varslen att det blir en mer orolig vinter för många. Handelsbalansen kräver exportintäkter som kan väga upp importutgifter för olja, livsmedel (50% importeras!) och många insatsvaror i industrin. Hur ska företagen fånga upp variationerna i efterfrågan?

Tillväxtekonomin dolde problemet
Praxis har varit att det ekonomiska gummibandet har varit sysselsättning. Man avskedar personal i sämre tider och anställer i bättre tider. Om konjunkturen förändras enligt vad vi vant oss vid, blir perioderna av hög- och lågkonjunktur rimligt långa både i utsträckning och i intervall. På individnivå kan karriärmöjligheter och intern befordran hinna förhindra att samma personer åker ut och in i företagen. I en tillväxtekonomi fångas ungdomar upp och får, som det heter, fäste på arbetsmarknaden.

SAS-exemplet
I dagarna har SAS förhandlat med sin personal för att sänka kostnaderna. Resultatet blev ökad arbetstid och utebliven löneökning för kabinpersonal och sänkta reallöner för piloter. I samband med finanskrisen 2008 valde Scania att behålla personal, men göra en överenskommelse om sänkt arbetstid och lön. Båda exemplen illustrerar vad som kan hända när företagsledningens perspektiv går före det traditionella löntagarperspektivet.

Aktieutdelningar eller löner?
På en principiell nivå måste man ställa sig frågan var i det ekonomiska systemet förändringar i lönsamhet ska fångas upp. Aktiebolag, särskilt de bärsnoterade, behöver kunna säkra utdelning till aktieägare. Det har med förtroende och långsiktighet hos placerare att göra. Om budgeten inte uppfylls uppstår därmed en valsituation: minska lönekostnaden eller sänk aktieutdelningen. Lönerna är generellt den största utgiftsposten i ett företag. En dellösning som ofta används är att minska kostnader för konsulter och inhyrd personal, men den hjälper bara partiellt och fungerar inte i alla branscher. Bekymret är således att upp- och nedgångar i företagens resultat ofta resulterar i förändringar på personalsidan.

Rättvis dynamik
På vilket sätt ska vi fånga upp ojämnheterna i ekonomin? Måste valet stå mellan att sänka löner eller att avskeda personal? Kan det finnas en lösning som bevarar de positioner facken under tillväxtåren lyckats förhandla fram, samtidigt som löntagarna respekterar företagets behov av att hantera förändrad vinst? Vem ska ta fram en sådan lösning? Hur skapar vi en dynamik i ekonomin som fångar upp variationerna utan att skapa orättvisor?

Nya ägande- och driftsformer
Att bara fortsätta som nu, och se problemet som maktkamp mellan företagsledning och anställda känns otidsenligt. Kan en lösning vara att erbjuda del i vinsten? Delägande? Mer formellt inflytande eller ägande? Blandformer av ”normalt” ägande och kooperativt ägande? Finns det helt nya företagsformer som kan hantera risker och säkerheter, svårigheter och möjligheter på nya sätt? Jag tror det.

Om inte annat kommer vår totala omställning av energisystem, konsumtionsmönster och klimatanpassning tvinga fram helt nya sätt att se på sysselsättning, vinst och de traditionella rollerna.

 

 

Ekosystemtjänster på toppnivå

Volvos Miljöpris gick i år till professor Gretchen Daily, från Stanford University (USA), bland mycket annat grundare av Nature Capital Project och även knuten till Stockholm Resilience Centre. Gretchen Daily höll den 19 november en föreläsning på Chalmers, där hon på ett tillgängligt sätt blandade hot och utmaningar, goda exempel och nyckelfakta kring det som brukar kallas ekosystemtjänster. Från sommaren 2013 ska hon dessutom arbeta i Sverige under ett par år.

Fyra slags ekosystemtjänster enligt Daily
Material: Mat, byggnadsmaterial, bränsle etc
Livsuppehållande: Pollinering, klimatreglering, luftrening etc
Livskvalitet: Kunskap, estetik, rekreation, inspiration, upplevelser etc
Handlingsfrihet: För kommande generationer, för uthållighet och motståndskraft.

Från idé till verkstad
För att forskningsresultaten ska kunna omsättas i handling finns enligt Daily följande viktiga faktorer:
En snabb kunskapsutveckling
Användbara verktyg
Reella beslut i den fysiska världen
Kopierbarhet och uppskalning av framgångsexempel.

Forskning på Hawaii
Daily redogjorde för forskning från bl.a. Sydamerika och Kina. Från Hawaii, där man samarbetat med en skola med rötter hos urbefolkningen, noterade jag särskilt hur de där preciserat att arbetet måste landa i en balans mellan fem perspektiv:
ekonomi, miljö, kultur, utbildning och samhälle.
Ett sorgligt men belysande faktum som nämndes var att redan idag har 50% av fågelarterna på Hawaii försvunnit för alltid. Den biologiska mångfalden är under stort tryck.

Kina
Något av det professor Daily redogjorde för ingav visst hopp. Hela 16 miljoner hektar skog har planterats i Kina på senare år. Man har också tagit beslut om att skydda 25 % av landets ytan mot exploatering och skogsskövling. Kinas ledare reagerade snabbt och kraftfullt efter 1998 års översvämningar som blev förödande och synliggjorde hur viktiga ekosystemtjänsterna är. Kina utvärderar sina åtgärder mer än vad som sker i USA, berättade hon också.

Fokus
”Om vi löser odlingsfrågan, löser vi samtidigt flera av de frågor världen står inför”. Övergödning, fosforfrågan, klimatpåverkan, energianvändningen, biologisk mångfald… flera av vår tids stora frågor kan direkt kopplas till ett hållbart jordbruk. Vi måste också ägna samhällsplanering, infrastruktur och klimatanpassning stor uppmärksamhet, liksom att säkra bra verktyg att genomföra förändringar med, samt tydliga ramverk. Sa professor Daily bland annat.

Slutsatser
Forskare som Gretchen Daily skulle framför allt kunna visa vägen för många unga forskare, inspirera till nya lösningar och medverka till att alla beslutsfattare slutar tveka om vilken väg vi måste välja för att minimera de påfrestningar som samhället står inför.

Länktips: www.naturalcapitalproject.org
Volvos miljöpris: http://www.environment-prize.com/

Dags för Mänskliga Skyldigheter

12 – 13 november var det MR-dagarna i Göteborg. Mänskliga rättigheter är tyvärr ständigt aktuella. Civilbefolkning, flyktingar, förtryckta minoritetsgrupper, etniskt marginaliserade grupper… det räcker att ta del av nyhetsflödet ett par dagar så framstår vidden och djupet av förtryck och orättvisor. Jag tog en snabb titt på utställningshallarna för att försöka fånga upp en känsla av vad som rör sig.

Globalt
Ett tydligt fokus är de globala orättvisorna. Kvinnor och barn som far illa. Folkgrupper som blir internflyktingar i sina egna länder. FN-organ som försöker, frivilligorganisationer som ställer upp. Här finns Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Clowner utan gränser och säkert mer än 20 andra organisationer med ett tydligt internationellt engagemang. I utställningen ser jag många unga, vilket ger hopp.

Utanförskap i Sverige
Lika tydligt finns det många fristående organisationer och myndigheter som arbetar för att häva orättvisorna i det svenska samhället. Vi har minoriteter även här, som av olika skäl behandlas på ett uteslutande sätt. Diskriminering förekommer hela tiden. Under ytan finns ett utbildnings- och förståelseperspektiv som handlar om medmänsklighet.

Tvärtom
Samtidigt kan jag inte låta bli att vända på perspektivet. I samma andetag som vi talar om mänskliga rättigheter, borde vi – i alla fall i den rika världen – tala om mänskliga skyldigheter. Hur har vi det med skyldighet att ta vara på våra liv, vår planet, vår luft, vårt vatten, vårt guld och gröna skogar? Hur har vi det egentligen med balansen i vår livsföring, vår kollektiva belastning på kretsloppet? Lämnar vi över planeten i samma skick som vi fann den? Städade vi innan vi gick? Eller ägnar vi oss åt tidernas springnota?

Överenskommelsen
Nu har vi ägnat två dagar åt mänskliga rättigheter. Organisatörer, talare och deltagare känner sig stärkta och fulla av entusiasm att fortsätta arbetet, som delvis bedrivs i motvind och uppförsbacke. I vecka 49 är det flera konferenser i Göteborg på det som med myndighetsspråk kallas ”Överenskommelsen”. Överenskommelsen går nu in på sitt femte år och handlar om att utveckla samverkansformer mellan lokala myndigheter och civilsamhället. Att dessa aktörer behöver lära av varandra är självklart. Men jag befarar att förändringstakten inte är tillräcklig. Att verkligheten rullar på fortare än den hinner beskrivas och ”åtgärdas”.

En ny process
Vi skulle behöva en nationell och regional process kring Mänskliga Skyldigheter för att på nya sätt fånga upp de frågor som idag faller mellan stolarna och som är politiskt belastande att ta itu med. Skyldigheter låter ju inte så lockande. Men någon måste börja tala klarspråk. Vem tar den bollen?

 

Lokal valuta – flum eller räddning?

Norrköping kommun funderar på att införa en lokal valuta. Redan år 2009 införde Höganäs kommun sin ”Euronäs”, *) som är giltig i ett 60-tal butiker i kommunen. Syftet är att stärka de lokala handlarna och få boende och besökande att i större utsträckning handla lokalt. Höganäs, med sin närhet till Helsingborg, såg säkert en chans att stärka de lokala butikerna. Men hur ska man se på detta? Är det bra med lokala valutor?

LETS
Det mest kända exemplet av lokal valuta kallas LETS, som uttyds Local Employment and Trade System. Idén växte fram ur ”gröna-vågen-rörelsen” och alternativrörelsen på 70-talet. Grundtanken var en räntefri och spekulationsfri ekonomi. Oberoendet och möjligheten att låta andra värderingar styra var starka drivkrafter. Strax före millennieskiftet tycks intresset ha varit som störst i Sverige med ett 30-tal föreningar av varierande storlek. Bergsjön, Brännö och Majorna hade initiativ igång. I Stockholm kallades systemet för bytesringar. (Se även länkar nedan).

Inflationsskydd
Börskrascher och depression på 30-talet, hyperinflation i Tyskland i mellankrigsåren, Argentina i slutet av 90-talet, och i nutid 2008 års finanskris med start i Lehman-konkursen – historien är kantad av ekonomiska svårigheter, som uppstått som en följd av svårigheten för institutioner att fånga upp summan av olika aktörers (fel)beteende.

Byteshandel
I alla tider har människor bytt varor och tjänster. I nödår finns bara de varor och tjänster som var och en kan tillhandahålla. Byteshandel är ett urgammalt sätt att överleva när det allmänna systemet inte längre fungerar. I historien bakom LETS finns tankar om att koppla den lokala valutan till de varor och tjänster som var och en kan erbjuda. En timmes arbete blir en guldmyntfot i ett sådant system.

Euronäs
Euraonäs-valutan och LETS är två helt olika reaktioner på bristerna i det rådande ekonomiska systemet. I Höganäs-fallet handlar det om att kommunen garanterar valutans giltighet och syftet är begränsat till att stärka lokal handel. Tryckostnader, administration och hantering lär dock begränsa fördelarna. Någon måste ju betala för dessa lokala presentkort, som de i praktiken är. Cirkulationen är begränsad. Varje sedel förstörs efter inlösen. Omsättningen anges till dryga 2 MSEK.
Men ska vi verkligen ha 290 kommunala valutor i Sverige?

Att värdera varor och tjänster virtuellt
Kanske är tiden mogen för en virtuell valuta. Istället för att trycka papper, klistra frimärken och annat man ägnat sig åt de senaste hundra åren, skulle det kunna vara dags för en värdebaserad valuta, som helt är kopplad till faktiska tillgångar, inte till förväntade framtida värden, som  t.ex. är aktiemarknadens fokus. Jag har inte hela bilden, men jag är övertygad om att det kommer att finnas behov av andra sätt att värdera varor och tjänster, dvs vars och ens arbetstid och prestation. När vi kan koppla upp oss i realtid med hela världen bör vi också kunna skapa ett separat globalt system för värdering av varandras arbete. En lokalt och globalt giltig valuta, frikopplad från spekulationsekonomin.

Flummigt värre
Visst låter det flummigt. Visst finns det tusen invändningar. Och visst måste ett nytt system kopplas till någon eller några institutioner med förtroende från nyttjarna. Utan ett orubbligt förtroende faller varje system snabbt samman. Systemet måste vara totalt transparent, frikopplat men samtidigt möjliggöra mekanismer som moms, klara av att hantera både under- och överskott på individnivå m.m. Ett optimalt system måste dessutom skyddas för attacker från organiserad brottslighet och från dränering. Ett optimalt system måste klara att hantera de ojämlikheter det traditionella systemet skapat i form av orättvisor mellan grupper på alla nivåer. Ett optimalt system måste dessutom ha mekanismer som synliggör asocialt beteende, utnyttjande av människor, trafficking etc.

Och därför kanske det aldrig ser dagens ljus. Men det måste vara tillåtet att tänka outside the box.

*) På Facebook finns en sida som gör narr av Höganäs-initiativet. Namnet på valutan låter nämligen som ” You´re an ass”, dvs du är en åsna eller (fritt) du är en skitstövel. Undrar om turistchefen i Höganäs tänkte på det….

Länktips: Läs om LETS-systemets historia här.
Läs om Euronäs här.

”Bubble Man” – en symbol i tiden

Bubble man är ett innovativt, hel- eller halvgalet projekt som går ut på att en man ska färdas från Singapore till Dubai i en hermetiskt tillsluten plastbubbla. Inne i sin bubbla ska han ha träd som fångar upp koldioxid och producerar syre. En höna ska förse honom med ett dagligt ägg. Att han vill färdas just denna väg har att göra med de ambitioner han uppfattat hos ledande beslutsfattare både i Singapore och i Dubai. Tre eller fyra månader beräknas färden ta, med en hastighet av cirka 3 km i timmen. (Se länk nedan för mer info).

Symboliken möter verkligheten
Vi lever i en bubbla. Bokstavligen. Flera projekt har på senare år försökt utröna hur människan klarar en miniatyrvärld med isolering, med fysiska begränsningar, med kretsloppstänk i minimalistisk anda, med matförsörjning, vatten, avföring osv. En del av försöken har tillkommit för att utröna hur en kolonisering av Mars skulle kunna genomföras. Andra projekt har försökt förstå systemgränser i det sociala eller i det fysiska. Att förstå det lilla systemets gränser skulle kunna hjälpa oss att förstå den stora biosfärens villkor. Inte förrän det blir hudnära och begripligt tycks vi förstå vilka villkor jorden gett oss.

Hjältebehovet
Jag tänker genast på andra dumdristiga expeditioner. Ingenjör Andrée, som tillsammans med Fränkel och Strindberg (ja inte August) for iväg 1897 från Svalbard med sin Örnen för att inte återfinnas förrän 1930 på Vitön, dit de släpat sina otympliga utensilier och slagit läger för vintern, men dött av någon typ av förgiftning (tror man). För drygt 100 år sedan skulle världen upptäckas. Scott och Amundsen tog sig till Sydpolen, en av expeditionerna klarade sig. Nationalismen, upptäckarglädjen och den nya teknikens möjligheter skapade förutsättningar för allehanda äventyr, som skulle ge oss nationalhjältar och stolthet, tänkte man. Lite grand av samma drivkrafter tycks fortfarande finnas. ”Ett litet steg för människan, ett stort steg för mänskligheten” (Armstrong, 1969).

Varför?
Varför vill någon låta sig inneslutas i en bubbla tre-fyra månader och färdas på öppet hav? Vad vill ”Bubble Man” bevisa? Att vi behöver 7 milliarder bubblor? Att vi delar en stor bubbla där var och en ingår? Eller handlar allt om att förverkliga den ultimata idén där människan blir alltings mått? Om du bara har en bubbla, några träd och rent vatten kan du klara dig själv…, typ.

Den sista färden
Är det så illa att vi inte klarar att se de verkliga problemen längre? Att de planetära gränsvärden forskarna definierat måste konkretiseras ner till individnivå för att vi ska begripa vad vi håller på att ställa till med? Jippon som underhållning, underhållning som kunskap, kunskap som underhållning. Om han filmar sin resa, vilket ju är troligt, om den blir av, blir ett passande namn ”Den sista färden” (om nu inte den filmtiteln redan vore upptagen).

Tolkningar
Kanske är det bara en modern variant av Andrées expedition. Hybris kombinerad med marknadsföringsknep. Utmaningen kombinerad med teknikens gränser. Idén som illustration av hur snubblande nära varandra det genialiska och det idiotiska befinner sig. Eller så får vi se någon av storbankerna med sin logotype illustrera finansbubblan strax innan den spricker.

Länktips:
Om Bubble Man:  här.

Om Andrée-expeditionen: här.

Oljetoppen, och sen då?

Hela samhället är oljeberoende. Nästan ingen produkt tas fram utan att ha varit i kontakt med fossil olja, antingen direkt som råvara eller indirekt via energi eller transporter kopplade till produkten. Man brukar hävda att mer än 80 procent av den energi som används i världen utvinns ur fossila tillgångar: olja, kol och naturgas. Men hur ska vi klara omställningen? Hur ska vi fasa ut vårt behov av den högeffektiva oljan utan att samhället som vi känner det ska rasa ihop?

Charles A.S. Hall
Enstaka forskare och politiker tar upp frågan om peak oil och hur vi ska hantera en reell brist på den råvara som hela samhället är beroende av. En forskare som nyligen satte fokus på frågan är professor Charles A.S. Hall, genom en artikel i  Svenska Dagbladet. (Länk, se nedan). Professor Hall betonar att.. om och när den globala oljeproduktionstoppen (peak oil, min anm.) inträffar och produktionen börjar avta så kommer det sannolikt att innebära den största kris som den västerländska civilisationen någonsin ställts inför. Det kommer att i grunden förändra våra ekonomier och de liv vi lever.
Den största kris vi ställts inför.  Hur kan vi förbereda oss för denna kris?

Nya kalkyler
Priset för ett fat råolja har varit uppe på dryga 140 dollar. Det finns olika bedömningar av vad som händer när oljan blir dyrare än den någonsin varit. En teori handlar om att ett högt oljepris öppnar för nya kalkyler rörande utvinning av tjärsand, djuphavsfyndigheter, oljefält i Arktis osv. Dvs olja som kostar mycket investeringar och/eller energi att utvinna. Alternativt att kvaliteten på den utvunna oljan är så ojämn eller låg att oljan kräver förändrade processer i raffineringen.

Konflikter och det dubbla hotet
Hur kommer vardagslivet att förändras? Eftersom oljan är så fundamental är det svårt för de allra flesta länder att avstå från ”sin” del. Detta i sin tur kommer att innebära att traditionella marknadsmekanismer inte kan fungera, eftersom det saknas alternativlösningar. I värsta fall kommer vi inte att kunna undvika fysiska konflikter kring oljetransporter, flöden och kontroll över logistiken. Starkast tar för sig. En god gissning är att fattiga länder dels av ekonomiska skäl, dels av maktskäl (militär styrka) inte kommer att kunna få tillgång till olja. Olika konstellationer av leverantörer och köpare är fullt tänkbara. Venezuela kan t.ex. tänkas vilja stödja flera av sina sydamerikanska grannar. Samtidigt finns klimathotet. Oljeanvändningen hotar våra samhällen på två sätt samtidigt!

Glöm ransonering
Inte ens vi i Sverige kan vara säkra på en stabil råoljeförsörjning. Det finns inga dolda reserver i bergrum. Raffinaderierna har dessutom svårt att hantera avbrott i processerna. Vitala samhällsfunktioner som varudistribution och bränsle till samhällskritiska transporter hotas. Det finns ingen ransoneringsberedskap. Att fördela en otillräcklig bränslemängd utan att använda prismekanismen kan bli svårt. Samtidigt kan galopperande priser skapa helt nya motsättningar och sociala problem. Att hantera oljekrisens konsekvenser kan handla om svårigheter på flera olika nivåer. Vad händer i ett land när staten ska bli operativ? Vilka operativa medel har staten till sitt förfogande?

Vi har egentligen ingen aning vad som kommer att hända. Det enda vi vet är att alltför få på allvar diskuterar hur vi snabbt ska klara övergången till en fossilfri ekonomi.

Länktips: Artikel i SvD av Charles A.S. Hall här.

USA och politikens villkor

Romney eller Obama. Media älskar polariseringar och dramatik. Man kan bygga upp förenklade kontrasterande bilder. Det blir så tydligt vem som vinner och vem som förlorar. Men är ett tvåpartisystem som det amerikanska verkligen demokratiskt?

Höga ambitioner
Obama tillträdde 2009 med ambitionen att förändra det politiska samarbetet i Washington. Det gick sådär. Den sjukvårdsreform han såg som sitt första steg till en ny anda av partiöverskridande processer landade till slut i en konfrontationslösning, där inte en enda republikan stödde lagen, ”Obamacare”. När sedan kongressen 2010 fick republikansk majoritet försvann i praktiken möjligheterna för Obama att förändra politikens form och innehåll. Detta har skildrats i ett utmärkt Dokument Utifrån i SVT.

Röster som inte räknas
Systemet med ”the winner takes it all” är enligt min mening kontraproduktivt. I en delstat där det ena partiet av tradition är starkt blir en röst på det andra partiet värdelös. Det kan aldrig vara bra för delaktigheten i den demokratiska processen att väljare upplever att rösten ”inte räknas”. Om istället varje delstat fördelade rösterna proportionerligt till ett antal elektorer skulle även minoritetsrösterna ha betydelse för valutgången. Ett sådant system skulle vara betydligt närmare en känsla av representativitet.

Politiken i händerna på kapitalet
Det satsas enorma summor i varje valkampanj, ofta på anti-reklam, där det handlar om att framställa motståndaren i så dålig dager som möjligt. Ibland t.o.m med direkt lögnaktiga påståenden eller felaktigt redigerade klipp. Pengarna går i och för sig in i mediabranschen och sysselsätter folk, men man kan ju fråga sig på vilket sätt pengarna bygger upp ett bättre samhälle. Med de enorma sociala klyftor som finns i USA är det för en svensk oförståeligt att så mycket pengar satsas på att backa upp politiska kandidater och så lite på att stärka samhällets skyddsnät och sammanhållning. En annan baksida av miljonrullningen är det inflytande många företag köper sig genom att stödja olika kandidater.

Vart tar ledarskapet vägen?
Polariseringen som vi ser i amerikansk politik med sina återkommande ”prolife” eller antiabort-strömningar, med sina luddiga ”family values”, med sina oskarpa konturer i sakfrågor skapar en annan slags effekt. Kandidaterna tvingas slira på sina värderingar, de måste positionera sig för bästa möjliga utfall, och, som i fallet Romney i år, byta ståndpunkt för att locka maximalt antal röstande. Vilken slags politiker får vi om de byter ståndpunkt för att göra sig valbara för en majoritet av de röstande? Vad händer då med ledarskapet? När opinionsvindar och högljudda extremister sätter dagordningen och skjuter sin kandidat framför sig. Konsekvensen blir på sikt ett slags dumhetens tyranni, där media bildar en osynlig koalition med högljudda särintressen. I förlängningen ett system som undergräver rimliga fundament för beslutsfattandet: objektiva fakta, forskning, välunderbyggd argumentation etc. Mediakratin tar över.

Kris
Det finns en uppenbar risk att den amerikanska formen av demokrati undergräver sin egen trovärdighet och legitimitet (om den inte redan gjort det). När drygt 40 delstater riskerar konkurs, när delar av Detroit helt enkelt överges, när vanliga amerikaner förlorar hoppet om en bättre framtid kan vad som helst hända. Det var många som hoppades 2008 att Obama skulle förändra vardagen till det bättre. Låt oss hoppas att det kommer något gott ur den kris USA är inne i och även står inför. Vi kan bara hoppas att vi slipper se militären ta över även formellt, när ”amerikanska intressen” ska skyddas.