Forskning med elitprofil?

Kunskap är helt avgörande för en hållbar utveckling. Den mest avancerade formen av kunskapssökande återfinns i forskningen på våra universitet. Nu har ansvarig minister, Jan Björklund, presenterat sitt förslag på ny forskningspolitik.

En extra halv miljard under 10 år
En halv miljard låter naturligtvis mer än 50 miljoner per år. Men därutöver får rektorerna dela på fem gånger så mycket för att kunna locka hit utländska toppforskare. Anslagen ska gå till enskilda forskare, inte till team. Universiteten ska stimuleras att sålla bort den forskning som är mindre bra. Syftet tycks vara att få mer av svensk spetsforskning.

Konsekvenser
I kommentarerna i media möts förslaget både av bu och bä. ”Vi har redan idag hundra sökande när vi antar fyra doktorander” säger bitr professor Torbjörn Lundh enligt Göteborgs-Posten. ”Systemet kan sprida en ängslan som gör att forskarna inte litar på sin inre röst utan står med fingret i luften hela tiden”, säger han.
Uppenbart blir det viktigare än någonsin att paketera sin forskning, att få den publicerad och att den uppmärksammas. Förmågan att locka extern finansiering kommer bli ännu viktigare. Forskningen på en slags Idol-marknad, där den som får medialt genomslag har större chans att få fortsätta forska.

Kommersiell koppling
Forskning vars resultat kanske kommer till nytta först om flera decennier blir därmed svårare att få finansierad. Quick-fix-forskning och forskning med en stark kommersiell koppling kan man ana blir mest attraktiv. Nya läkemedel och energismarta legeringar, resurssnåla ytbehandlingar etc kommer säkert att prioriteras. Hur det går för forskning som redan idag har svårt att hitta finansiering är frågan.

Att utmana intressen
Ett exempel är forskning som utmanar starka ekonomiska intressen – hur går det för den? Ett exempel är bostadsventilation med självdrag. En icke-lösning som eliminerar behovet av fläktar, ventiler, styrsystem och ventilationsschakt. En hel bransch skulle få svårt om självdragslösningarna visade sig vara konkurrenskraftiga. Självdrag bygger ju på smarta, genomtänkta system utan så mycket ny hårdvara. Då behövs inga motorer, då behövs inga sofistikerade styr- och reglersystem som ska idriftsättas. Forskning på icke-produkter lär även fortsättningsvis få svårt.

Korsbefruktning och tvärvetenskap
Ett annat område är beteendeforskning kopplad till teknikval. Tvärvetenskaplig forskning har redan idag svårt att göra sig hörd. Humaniora, samhällsvetenskap och kultur har ju inget med teknik att göra! Eller ? Har de det ? Hur Björklunds förslag står i perspektivet av det skriande behovet av överbryggande kunskap är tveksamt. Min gissning är att elit-tänkandet leder till ännu hårdare specialisering. Och ännu mindre av den värdefulla korsbefruktning vi så väl behöver.

Länk till TT-nyheten
här.

Föds idéer på gränsen?

Innovation, nyföretagande, entreprenöriellt lärande, innovationssystem, kluster… ett antal ord har på senare år fått fäste i debatten och blivit bärare av tanken på att kunskapsutveckling kan leda till att nya företag bildas, alternativt att de gamla utvecklas. Finns det någon generell regel för hur idéer genereras och fångas upp?

Människans dilemma
Vi människor kan ju beskrivas som fast i två världar, en fysisk värld och en tankevärld, eller idévärld om vi så vill. I vaket tillstånd dominerar det fysiska. Vi rör oss i rumstiden enligt bestämda regler, samtidigt som vi hanterar sinnesintryck och bearbetar dem  tankemässigt. I sömnen tar det fysiska time-out och vi drömmer och rör oss fritt i den tankevärld vi också tillhör. Växelspelet mellan idéer och fyiskt liv gör oss till människor. (Liksom vår ovanliga förmåga att göra motsatsen till det logiska eller det naturligt förutbestämda).

Tomrummet
Nya företag startas baserade på en bärande idé. Ofta för att någon har sett en möjlighet som ingen annan har kunnat eller velat utveckla affärer kring. I tomrummet mellan bestående system finns utrymmet för den företagsamme. Bejakas idén blir företaget lyckosamt. Men tomrummet får inte vara alltför avlägset, det måste vara synligt för de tänkta kunderna. Alltför tidigt väckta idéer får inte den respons som krävs.

Varifrån kommer det nya?
Eftersom ingen dag är den andra lik finns i någon mån en innovativ kraft inbyggd i våra system. Vi tänker nya tankar, vi gör nya saker, vi överraskar oss själva med att faktiskt förnya oss, utvecklas. Men varifrån kommer detta nya?

Mellan lek och allvar
Ungefär som färgerna uppstår på gränsen mellan ljus och mörker skulle man kunna tänka sig att idéer uppstår på gränsen mellan allvar och lek. Detta hävdas i alla fall från vissa håll. Kanske är det så, att det barnsligt löjliga, det absurda, måste möta det invanda, bekväma, det kända, för att något ska hända? Är det i kollissionen mellan våra föreställningar som idéer föds?

Här föds innovativa idéer ?
Om man tittar på nedanstående länk får man ta del av ett föredrag som hävdar att det är så: Att innovativa ideer föds på gränsen till det löjliga. Länken hittar du här.

Tack till Per Östling för länktipset.

Ungdomar, skolan och demokratin

Var fjärde svensk mellan 18 och 29 år tycker inte att det är viktigt att leva i en demokrati. Var femte kan t.o.m. tänka sig att sälja sin röst. Nästan var tredje anser det bra om landet styrdes av en stark ledare istället för demokratiskt.
Forskare vid Göteborgs Universitet har fått fram dessa alarmerande siffror. Se pressmeddelandet här.

Och i Sverige är staten bäst på att vara stat…
Undersökningen väcker många frågor. Allra först – hur stabilt är Sverige i relation till andra länder? Det finns sedan några år statistik och ranking över stater i världen som ”misslyckats” med sin uppgift att vara just stat. Sverige ligger i den listan längst ner tillsammans med de nordiska grannarna, dvs vi har lyckats bäst i världen. Länk till statistiken här.

Illustration till misslyckandet?
Om demokratin är starkt ifrågasatt av 25-30 % av de unga i stabila Sverige – hur ser det då ut i alla de länder som rankas som mindre stabila? Står vi inför en global förändring inom en generation, där utvecklingen kan gå precis hur bra eller dåligt som helst?
Det hoppfulla finns i ifrågasättandet av dagens system, som utgår ifrån att pengar ska tjänas på andra människors, på miljöns eller framtidens bekostnad. Det är inte hållbart. Demokratin, så som den tillämpats de senaste 100 åren, har banat vägen för ökade klyftor, ett oöverträffat resursslöseri, bristande hänsyn till människor och miljö och en konsumtionsdriven spekulationsekonomi som alla inser inte kan växa i evighet, men ingen tycks förmå förändra. Vad ska komma istället?

Skolans output
Det alarmerande finns naturligtvis i ropen på enkla lösningar, starka ledare, som ska ”lösa problemen” – säkert olika beroende på vem man frågar. Och vad har skolan för ansvar i detta? Är skolan en processfabrik, där output:en ska vara anställningsbara resurser och fogliga konsumenter som inte ifrågasätter några principer? Eller ska skolan fostra till ansvarstagande kritik, som kan stimulera samhällsutvecklingen?

Omställning
Låt oss hoppas att rapporten från Göteborgs Universitet leder till något anant än ytterligare skuldbeläggning av skolans verksamma. Det är primärt inte rektorer och lärare som är skuld till att samhället ser ut som det gör. Det riktigt intressanta är när och hur omställningen av samhället ska ske – i form av stegvisa förändringar eller i form av kollaps/revolution? Hur länge ska vi såga i den gren vi sitter på?

Tyskland, sol och vätgas

I den omställning av energisystemet som förestår är det inte bara produktion och användning av energi som måste utvecklas i hållbar riktning. Att lagra energi, framför allt el, kommer att bli en mycket viktig komponent för ett resurseffektivt och ekonomiskt fördelaktigt system. Sveriges Radio P1, Klotet, hade häromdagen ett intressant reportage om Tysklands energiomställning: Die Energiewende.

Garanterat försäljningspris en dellösning i Tyskland
Av reportaget framgår att ägandeförhållandena ser mycket annorlunda ut än vad vi är vana vid i Sverige. Av förnybar energi äger de stora koncernerna, som Vattenfall och E.On bara 7 %. Privatpersoner äger 40 %, resten ägs av jordbrukare och banker. Det betyder att det finns 1 miljon producenter, privata fastighetsägare, villaägare osv som framför allt äger solel-anläggningar, photovoltaics, solceller. Förklaringen finns i de långsiktiga spelregler tyska staten satt upp och kalkylerna kan baseras på garanterade intäkter. Solel-subventionerna betalas av konsumenterna via energiskattepåslag, men systemet anses värdefullt av 80 % av tyskarna.

En annan dellösning: Vätgas från vindkraftöverskott
Vindlkraften är utbyggd i långt högre grad i Tyskland än i Sverige, ungefär 10 ggr mer effekt än i vårt land. Trots mindre yta, kortare kust och mycket större befolkning. Vad man också arbetar med är att ta tillvara överskottsel när det blåser och produktionen överstiger det omedelbara elbehovet. Man testar nu att via elektrolys producera vätgas av överskottselen, vätgas som därefter lagras i stadsgasnät. När behov uppstår är tanken att driva el-generatorer genom förbränning av gasen.

Är detta bra? Vad säger experterna?
I radioprogrammet intervjuas en vetenskapsman i Tyskland som framhåller att elen kommer att bli dyrare, men att lösningen är långsiktigt bra för Tyskland. Professor Tomas Kåberger vid Chalmers i Göteborg betonar att vätgaslagring är ett av flera möjliga sätt att lagra överskottsel. Ett annat är att använda elfordon som decentraliserade batterilager. Det är säkert en riktig bedömning att framtidens energi- och elsystem kommer att innehålla flera olika dellösningar. Smarta på flera sätt.

Ägandet
Extra tänkvärt är ägarperspektivet. När vindkraften byggdes ut i Danmark och när solcellssystemen monterats i Tyskland var det privata och lokala initiaitiv som stod för investering och framtida intäkter. På Samsö, som ju ofta framhålls som en förebild på energiområdet, är de boende i hög grad med och drar nytta av de system som är i drift. Inte minst ekonomiskt. I Sverige har vi en tradition av stora, starka aktörer som tar ansvar och garanterar leveranser. Kanske ligger den största utmaningen i Sverige att bryta synen på producent och konsument – att vi börjar se oss själva som både/och.

Länkar till Klotets reportage:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=5240737

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5240154

 

2021 outside the box

För oss som bor eller arbetar i Göteborg är det viktigt att staden utvecklas och att den upplevs som attraktiv av besökare. Inte minst för företagen som finns i göteborgsområdet är det en styrka att kunna erbjuda kunder och anställda ett sammanhang och en puls i tiden. När nu kommunstyrelsen igår godkände det underlag och tjänsteutlåtande som stadens tjänstemän tagit fram när det gäller 400-års-firandet år 2021 lades grunden för flera intressanta processer. Detta är något av det som skulle kunna hända.

Stärk vi-känslan
Göteborg tar fasta på medborgarnas olika inspel och skapar inte bara ett speaker´s corner vid Brunnsparken (bra initiativ) utan laborerar med stöd av modern kommunikationsteknik fram sätt att stärka deltagandet och identifikationen, vi-känslan, som allt bygger på. Staden är inte administrationen, inte husen, inte gatorna. Staden är det liv som levs och de förhoppningar, drömmar och strävanden som stadens människor bär på. Staden är hårddisken. Människornas idéer och livslust är filerna. Och fortsätter vi denna allegori kanske kulturen är operativsystemet och kommunikationen, språken, musiken, därmed möjligen programmen, våra ”word” och ”itunes”….

Älvstaden
I den rapport som kommunstyrelsen beställde och fick fanns ett stort antal idéer för hur staden skulle kunna bygga vidare på sina grundvärden. Besökare förväntar sig att vi är bättre på att lyfta fram närheten till älven och andra vatten. T.o.m. regnvattnet skulle kunna bli en attraktion föreslogs i idéunderlaget.
Frihamnen, mitt i staden, skulle kunna bli en helt ny stadsdel. Viking Green City är ett spännande förslag, som inte rymdes i det beställda underlaget, men som tagits fram av Håkan Cullberg m.fl. En symbolbyggnad mitt i älven som lyfter hela staden. (Det som behöver vägas in i detta förslag är sannolikheten/risken för havsnivåhöjningar, dels permanent, dels i samband med extremväder).

En socialt mer utjämnad stad
Vagnen vänder vid Komettorget. Därbortom finns ingen hållplats. Mentalt är det tungt. Som att befinna sig på Internets sista sida (ett skämt för 10 år sedan på webben). Det är förödande för självbilden och för unga människors framtidshopp att se sig själva bokstavligen vid vägs ände. Att verka för en social utjämning är en av de viktigaste uppgifterna de närmaste åren. Å andra sidan – lyckas vi skapa positiva utvecklingsprocesser som inkluderar och tar till vara resurser på ett nytt sätt, har vi också något viktigt och värdefullt att visa upp för omvärlden 2021.

Att bryta mönstren, outside the box
Alla lösningar finns. Det vi måste klara och som också kan ge internationell lyskraft är att vi visar att det går att bryta mönstren, att det går att tänka outside the box. Omställningen av samhället handlar mycket om att tänka i nya banor och se nya värden som dels blir gemensamma, dels blir affärsmässigt intressanta för den växande sociala ekonomin. Mer om det en annan dag.

Spårtaxi på Chalmers!

Förändringsprocesser är märkliga. Förutom att förändringen i sig innehåller oförutsägbara komponenter är inte minst tidsaxeln och förändringsstegen svåra att förutsäga. Andra parametrar är motkrafterna och de ekonomiska förutsättningarna för en företeelse. Status quo, business as usual, har stöd från många håll - något som försvårar förändring, ny teknik, nya beteenden etc. Ett exempel på ny teknik som under flera år väntat på genombrott är spårbunden automatisk persontransport, även kallad PRT, spårbilar, spårtaxi, podcar m.fl. namn.

Pilotbana på Chalmers
Idag, 22 augusti, genomfördes en konferens och workshop på Chalmers arrangerad av Johannebergs Science Park och Innovatum. Utgångspunkten var en färsk rapport om ett spårtaxisystem skräddarsytt för Chalmers campus Johanneberg. Tanken är att kombinera teknikutveckling, forskning, demonstration av ett fulleskalesystem med 35 vagnar för 6 personer. Bakgrunden är att Chalmersområdet inom kort räknar med att ta emot ytterligare 4000 personer till de arbetsplatser som knyts framför allt till utvecklingen av Johanneberg Science Park. En spårtaxibana skulle på så sätt fylla flera funktioner.

Design !
Under workshopen kom många värdefulla synpunkter fram. Inte minst betonade Göteborgs stadsarkitekt, Björn Siesjö, att de tekniska konstruktionerna och presentationen av desamma måste underordnas ett professionellt designtänk. Det fungerar inte att enbart utgå från tekniken – systemen, balkar, stolpar och angöringar – måste integreras elegant i stadsbilden och också bildmässigt beskrivas på ett tilltalande sätt.

Kittlande…
Andra frågetecken som dök upp var bullerfrågor, säkerhetsaspekter och analys av resandeströmmar, riktigheten i kalkylunderlag osv. I grunden mycket konstruktiv och välvillig kritik. Eller som formulerades på mötet: Det är lite kittlande med denna typ av lösning som frigör ytor i markplanet och tillgängligheten till kuperade områden som Medicinarberget och en möjlig direkt förbindelse till Linnéplatsen respektive Korsvägen.

Tidsperspektiv
Själv har jag följt teknikutvecklingen och diskussionerna sedan 1998, då jag fick lyssna till Sten Staxler och andra pionjärer på ett seminarium på Ekocentrum, på den tiden då verksamheten fanns i Sankt Jörgen Park på Hisingen. Idag fick jag dessutom höra att Härryda kommun, 7 år efter att de deltagit i ett informationsmöte som jag ordnade, nu tagit med spårtaxi i sin översiktsplan. Utveckling sker sannerligen språngvis.

Invigning 2021
Det ska bli spännande att se om pilotanläggningen på Chalmers kan invigas år 2021 när Göteborg fyller 400. En optimal tidplan ger vid handen att teknikutveckling, projektering, byggande och idriftsättning skulle kunna vara klara om 7-8 år, lite beroende på hur mycket överklaganden som de facto sker.

Samverkan
Fastighetsägare, industrin och andra samarbetspartners till Johanneberg Science park kommer att ha en viktig roll i förverkligandet. I gammal god göteborgsanda, kanske ?

Mot bättre vetande!

I Norrbotten har medeltemperaturen höjts 2,4 grader och i Sverige som helhet ligger temperaturhöjningen på 1,6 grader. Förändringen gäller år 2011 jämfört med referensperioden 1961-1990 som brukar användas i dessa sammanhang. Man kan naturligtvis som ett kommunalråd i Pajala skämta bort detta med att folk gärna vill ha det lite varmare i norr. Eller så kan man hänvisa till handelsträdgårdar som gärna höjer koldioxidhalten i sina växthus för att höja tillväxttakten på sina växter. Eller så kan man vara allmänt skeptisk till forskningsrön som innebär att tingens ordning måste korrigeras. Sorgligt är det att människor lägger kraft på att motarbeta de initiativ som skulle kunna vända utvecklingen. Vad kan göras?

Väder och klimat
Låt oss ta de tre exemplen ovan. Den som tycker att ”lite varmare gör väl inget om det blir” blandar ofta ihop lokalt väder med globalt klimat. Lokala temperaturvariationer kommer alltid att finnas. Det bekymmersamma är om helheten, balansen mellan olika dominerande klimatsystem rubbas så som nu tycks ske. När isarna och tundran inte längre bär, när torrperioderna sträcks ut över flera år, när nederbörden spolar bort jordlagret, när förutsättningarna för liv ändras. Det handlar om så mycket större perspektiv än ett par grader varmare i Pajala. Okunskapen måste vändas i insikt.

Växthusens koldioxid
Det är korrekt att handsträdgårdar ibland stimulerar växternas tillväxt genom förhöjd koldioxidhalt. Men att använda det som argument för att en globalt höjd CO2-halt skulle bidra till en minskad världssvält är att förenkla och förneka sambanden mellan temperatur, väder, klimat, torka och nederbörd etc. Vete, ris och majs odlas inte i små växthus. De odlas på stora arealer, som nu i år (USA) trabbats av extrem torka. Den som hänvisar till att högre koldioxidhalt är bra för livsmedelsförsörjningen måste först bevisa att detta gäller utanför handelsträdgårdars skyddade zoner och framför allt visa att ingenting annat ändras när koldioxidhalten stiger. Helhetssyn, tack.

Allmän negativism
Det finns också de som rent allmänt ifrågasätter, skeptiskt eller kritiskt, att klimatforskarna har rätt. En del yttrar sig för att de har betalt för att driva en opinion som gynnar fossilindustrin. Andra ser sig som vetenskapens beskyddare och anser att de som ofta kallas ”klimatalarmister” har lierat sig med en maktelit, en elit som använder skatteinstrumentet för att i första hand dra in skatt till staten, en stat kritikerna inte tycks känna sig särskilt delaktiga i.

Mänskligheten som tonåring
Den som aktivt motarbetar en omställning av samhället i en mer klimatneutral riktning tar på sig ett stort ansvar. Det ges ingen andra chans. Vi har bara ett nu att förhålla oss till. Väljer vi att göra ingenting eller – ännu värre – förvärra läget ur klimatperspektiv, riskerna vi mycket stora ekonomiska, miljömässiga, kulturella och mänskliga värden. Med full kännedom om vilka val vi har tycks en del av mänskligheten vilja blunda för riskerna. Som en trotsig tonåring som vägrar ta på sig mössa och vantar trots att det är kallt beter sig mänskligheten just nu. Samhället agerar mot bättre vetande.

Mot bättre vetande
Samtidigt är det just detta vi måste sträva emot: bättre vetande.
De som borde anamma parollen förstår nog inte ironin i densamma.

Mer slutsatser från Rio-mötet

SCP; Sustainable consumption and production, hållbar konsumtion och produktion, blev ett av de initiativ som beslutades vid mötet i juni Rio +20. Ett tioårigt ramprogram som faktiskt kan få viss betydelse om det hanteras på rätt sätt av de enskilda länderna.

Sverige och Norden
Konsumenternas medvetenhet och beredskap att bidra till ett mer kretsloppsanpassat samhälle talar för att Sverige och de nordiska länderna har ett särskilt ansvar att ta ledningen i arbetet för hållbar konsumtion och produktion. Det är inte statliga pekpinnar från socialstyrelsen eller någon annan myndighet som ska bestämma hur vi ska agera, utan att gräsrotsprocesser ges utrymme att utvecklas.

Samverkan
Det allra mest intressanta vore att testa modeller för samverkan mellan producenter och konsumenter. I flera branscher skulle en fördjupad samverkan kunna skapa nya marknader och flytta fokus från kvantitet till kvalitet. Ett exempel på detta är livsmedel, där kontakter mellan producent och konsument för att sätta upp gemensamma kriterier för kvalitet, spårbarhet och miljöanpassning skulle kunna vända utvecklingen.

Hur vi hanterar arvet efter Rio+20 blir avgörande. Inte vad som de facto hände.

Gunilla Blomquist från Miljödepartementet berättar i detta klipp lite mer om innehållet i överenskommelsen.
http://www.regeringen.se/sb/d/16249/a/195609

Länk till tidigare text:
www.christerowe.se/nr108-slutsatser-fran-rio-motet

Egenanställning – en gränslandsföreteelse

Det finns en fascination att röra sig i gränslandet mellan det invanda, kända, och det outforskade, okända. Det är i detta gränsland förutsättningarna för uppfinningar och innovationer, affärer och kreativitet, framsteg och utveckling återfinns. Med sinnena öppna för nya idéer och nya möjligheter kan vi röra oss i gränslandet och generera mervärden som annars inte skulle uppstå – i varje fall inte just där och just då.

Företagare OCH anställd
Egenanställning, där den enskilde tar sina egna uppdrag men överlåter administration, bokföring, löneutbetalning, skatteavdrag, F-skattsedel, försäkringar etc till en förening, ett kooperativ, är en sådan gränslandsföreteelse. Som egenställd är man företagare och anställd i ett. Har dubbla roller: ett ansvar att skaffa sig intäkter och uppdrag som vilken företagare som helst, och samtidigt frikopplad från arbetsgivaransvaret och företagandets byråkrati med momsinbetalningar, skattemyndighetskontakter och redovisning.

Svart blir vitt
Idag sker mycket extraknäckande helt svart. ROT och RUT har haft en viss effekt, men om fler skulle använda egenanställningsmetoden skulle samhället, och uppdragstagarna, tjäna långsiktigt på detta. När uppdragstagaren enkelt kan ”skicka en faktura” på genomfört arbete utan att först skaffa F-skattsedel, registrera firma osv blir steget till att göra rätt för sig enkelt.

Att testa en affärsidé
Istället för att säga upp sig från ett arbete för att satsa på en osäker framtid som egenföretagare kan den enskilde testa sitt kunnande och sin respons hos marknaden genom att debitera genom egenanställningsföretaget. Steget från idé till förverkligande av en företagsidé blir kort. Samtidigt får den enskilde ett kvitto på om idén är bra eller om den måste ändras eller avskrivas. I gränslandet mellan anställd och företagare uppstår möjligheten att testa en försörjningsväg.

Studerande, asylsökande, arbetslösa…
Det finns många personer som har nytta av egenanställningskonceptet som en väg till att försörja sig på ett korrekt sätt. Samhällets regelverk är inte helt i fas med idéerna, men så är det ju alltid. Först kommer förändringen, därefter bekräftas den av lagar och regler.

På de sätt jag kan ska jag försöka bidra till att systemet utvecklas eftersom vi behöver utveckla arbetsmarknaden att hantera en allt mer mångfacetterad värld.
Återkommer i detta ämne när det finns mer att berätta.

 

Fyra steg till hållbar ekonomi

Oavsett om det handlar om företag, kommuner, verksamheter eller inidividens planering finns det påfallande ofta fyra huvudnivåer av åtgärder som ständigt återkommer. För att förbättra eller förändra något, stort eller smått, kan följande lathund vara till hjälp.

1. Förändra attityder
För att åstadkomma förändring är det nödvändigt med en insikt om värdet av en förändring. Berörda personer kan lätt sätta sig på tvären. Om inte alla drar åt samma håll riskerar åtgärden att bli verkningslös. Värderingar och attityder spelar stor roll. Metoden kan variera från faktaöverföring till inspiration, från hot till belöning, men en positiv attityd är avgörande.

2. Trimma på det befintliga
Drift och underhåll, effektivisering, smart utnyttjande, rätt teknisk inställning, temperatur, rätt belysning, driftsläge, blandning, användande, frekvens…. det finns alltid små saker att förbättra, igensatta filter att byta, smuts att ta bort, driftstider att optimera. Med motiverad personal går det dessutom smidigt. Ecodriving, släcka-lampan-kampanjer osv… exemplen är många.

3. Planera för löpande inköp inom ramen för budget
Små förbättringar kan alltid göras och behöver ofta göras som en del av vardagen. Hade Trafikverket och tidigare Banverket i större utsträckning genomfört små ständiga förbättringar av spår och växlar hade driftsläget sett annorlunda ut för järnvägen. Viktigt är att budgetera för små löpande insatser, som upprätthåller och utvecklar systemen och förlänger livstiden på de investeringar som är gjorda.

4. Långtidsplanera för strategiska investeringar
Ingen utrustning håller för evigt. Gör långtidskalkyler för stegvisa investeringar, så att det finns en plan att utgå ifrån när avvikelser blir nödvändiga av oförutsedda skäl. Den som har en datorutrustning som är fem år eller äldre kan behöva byta ut allting inom 1-3 år inklusive mjukvaror och utbildning. Den som idag köper en bränsleslukande fossilbränslebil måste räkna med att den om 10-15 år till och med kan vara förbjuden att använda på allmän väg. (Eftersom både råvarutillgången och klimatfrågan driver utvecklingen bort från fossilbränsleanvändning för persontransporter, i alla fall på sikt).

Finlir
Var och en av ovanstående fyra nivåer kan i sin tur delas upp i delar, som har med lönsamhet, uppföljning, mätbarhet, tidsfaktorer, utbildning och annat att göra. Inget är särskilt märkvärdigt, men systematik i analys och genomförande vinner alla på. Inte minst miljön.