Vem får kalla sig göteborgare?

Det pågår en icke-debatt om svenskhet. Björn Söder har återigen visat att frågan om nationell tillhörighet är något som han och hans parti vill diskutera. När väl detta ”vi” definierats uppstår enligt SD-logiken ett ”dom” som därmed kan behandlas annorlunda. Att frågan överhuvudtaget kommer upp är ett symptom på det som skiljer Åkessons parti från de andra partierna i Riksdagen. Man vill dela upp människor för att i nästa steg kunna särbehandla grupper, införa specifik lagstiftning och skapa ett annat, ojämlikt, samhälle.

Nationalstaten är inte perfekt
Det näraliggande jämförande exemplet är att byta ut ”svensk” mot ”göteborgare”. Ska någon sitta i Stockholm och bestämma vem som är göteborgare? Vem vinner på att så sker? Vilka mekanismer öppnar det upp för? Vilken särbehandling ska göteborgare ha efter att ha blivit definierade som just göteborgare? Fördelar? Nackdelar?…. Att det finns en praktisk tillämpning av nationsbegreppet som reglerar individens förhållande till staten, vilken lagstiftning som ska gälla osv är egentligen en administrativ påbyggnad för att det internationella samarbetet ska fungera. Att nationalstaten dessutom inte är perfekt visar med oönskad tydlighet det kurdiska exemplet. Eller för den delen samernas situation i vårt eget land.

Framtidens modell
Om alla folk likaställdes och tillhörighet till en nation blev ett verkligt individuellt val skulle vi alla bli världsmedborgare i en global värld och själva kunna välja var vi hör hemma, vilken skatt vi vill betala till vilken myndighet (eller inte) och ur ett individuellt ställningstagande skapa den tillhörighet vi vill. Ungefär som det finns supportrar till Real Madrid eller Manchester City över hela världen. Individens tillhörighet till en nation borde vara överordnad staters rätt att kontrollera ”sin” befolkning.

Individens rätt
OK. Det är utopiskt i dagsläget, men grundidén, att tillhörigheten till en nation är individens rätt borde gälla. Den som känner sig som svensk bör få kalla sig svensk. Den som känner sig samisk, norsk, indisk eller monegask ska få göra det. Vi borde på så sätt vara tacksamma att många vill känna sig som svenskar, att vårt samhälle är attraktivt och skapar en önskan hos andra att få bli en del av det vi och våra förfäder byggt upp.

Spela inte spelet om vi och dom
Det är ett villospår att försöka spela SD:s spel om vi och dom. Det vinner bara antidemokrater på. Det finns ingen rimlig och helt perfekt definition av vad som kännetecknar en svensk identitet. Det finns några administrativa grundregler, som vi använder för att det internationella samspelet ska fungera. Pass är en sådan regel. Skattskyldighet, mantalsskrivning, medborgerliga rättigheter (i de flesta länder) etc. Men grundfrågan – vem som får kalla sig svensk – är faktiskt upp till var och en. Varje försök att styra den frågan uppifrån lägger grunden till ett auktoritärt, feodalt eller odemokratiskt styre som vi inte ens bör bevärdiga med en debatt.

Lyckad satsning på Fixotek

Freds- och konfliktforskaren Hans Abrahamsson brukar vara inspirerande att lyssna till. Den 20 mars återutsände SVT ett seminarium där Hans talade inför ett antal kommuner och bland annat påpekade att begreppet inkludering på flera sätt är bättre att använda än begreppet integrering eller integration. Inkludering är som jag upplever det ett mer gemensamhetsskapande ord än integrering. Integration utgår från betraktarens perspektiv, medan inkludering bjuder in till samverkan. Jag påminner mig Hans tankar när jag senare samma dag besöker invigningen av Fixoteket i Hammarkullen.

Ibland måste man kunna ändra sig
Jag skrev i höstas om mina intryck från invigningen av Fixoteket i Rannebergen. (Se länk nedan). Mina frågetecken gällde då bristen på platsansvarig personal, oklar budget och i viss mån de trånga utrymmena. Det vore synd att kasta bort en bra idé på att förutsättningarna är bristfälliga. Desto gladare blir jag när jag kommer till Hammarkullens nya Fixotek. Här finns rejäla lokaler, en stor separat verkstadsdel för cykelreparationer och större snickeriarbeten och en entusiastisk platsansvarig som ska hålla ihop det hela. Man har dessutom ansträngt sig att intervjua de boende vad de framför allt önskar sig. Och platsen är kopplad till det nya aktivitetshus, som ställs i ordning för föreningslivet. Det lovar gott. Det är bara att erkänna. Jag måste ändra uppfattning om Fixoteket som koncept. Detta är bra.

Verkstaden är bra!
Verkstadsdelen är verkligen smart konstruerad. Två fullskalecontainrar har ställts upp bredvid varandra på så sätt att de kunnat sågas upp och inuti formar en stor öppen verkstadsyta, liksom dubbla dörrar åt båda kortsidorna, vilket är utmärkt om det målas eller slipas i lokalen. Det är ju inte tänkt för industriell skala, men ventilationen blir på detta sätt mer eller mindre automatiskt optimal, förutsatt att det inte regnar horisontellt….

Rum för olika arbeten
Det stora köket har plats för flera symaskiner och arbete med textil. En byteshörna finns för den som vill lämna in och byta prylar. Ett rum är dessutom så stort att det passar för studiecirklar, möten och idéutbyte. Detta har förutsättningar att bli riktigt bra.

Fyra platser
Det finns nu fyra Fixotek i Göteborg i Majorna, Bergsjön, Rannebergen och i Hammarkullen. Med på förhand bestämda öppettider och med platsansvariga på plats finns det stora möjligheter att konceptet kan bli framgångsrikt för den som vill laga, byta, låna, sy, snickra eller bara umgås.

Samarbete på ett ovanligt sätt
Bakom satsningen står Bostadsbolaget och Familjebostäder, som båda ingår i Göteborgs allmännyttiga bolag AB Framtiden, de berörda stadsdelsförvaltningarna, samt Kretslopp och Vatten som är en förvaltning som arbetar med VA-frågor och hushållens avfall. Även Chalmers har varit med, liksom Hyresgästföreningen. Arkitektstudenter från Chalmers har i högsta grad varit involverade, genom Miljöbron, och bidragit till lyckad utformning och många idéer.

Mini-ÅVC för dem utan bil
I Hammarkullen har man dessutom adderat funktionen av ”mini-ÅVC”, en återvinningscentral för icke bilburna som behöver kunna lämna in farligt avfall, elektronikavfall, textilavfall och grovavfall. Gränsen går vid vad var och en kan bära med sig eller ta med på sin cykel. Bilburna hänvisas även fortsättningsvis till stadens återvinningscentraler.

Många fördelar
I genomgången av vad intressentorganisationerna bakom Fixoteket ser som värden med satsningen blir det tydligt att detta är en win-win-lösning.  Ur alla omdömen och kommentarer kan nämnas att Hyresgästföreningen ser en möjlighet till ökat boinflytande, trygghet och engagemang hos de boende, Kretslopp och Vatten ser fördelar med mindre nedskräpning, bättre sortering och ett gott exempel på samverkan, de båda bostadsbolagen ser ökad kunskap, stolthet och den lokala förankringen som viktiga konsekvenser medan stadsdelsförvaltningarna ser positivt på Fixotekens roll att involvera medborgarna, utgöra mötesplatser och vara platser för arbetsträning och social/ekonomisk hållbarhet.

Med Hans Abrahamssons ord är Fixoteken ett lyckat exempel på möjlig inkludering.

Länktips: https://www.facebook.com/Fixoteket/

Rannebergenbesök i augusti 2017:
http://christerowe.se/2017/08/nr564-fixoteket-i-rannebergen-en-del-aterstar/

Använd händelsen i Bjärred konstruktivt!

Hur ska vi göra med kunskap som vetenskapen ännu inte har kartlagt eller klarlagt på ett tillfredsställande sätt? Inte minst på sjukdoms- och symptomsidan finns det ett antal vita fläckar för läkarvetenskapen. Man vet inte exakt hur orsakssambanden ser ut, varför en viss sjukdom dyker upp eller vad som kan bota den. De symptom och den sjukdomsbild som framträder har ingen vedertagen vetenskaplig förklaring eller är omtvistad. Det finns en del sådana områden och samhället går här i otakt på ett olyckligt sätt. Å ena sidan finns en del samlad kunskap om symptom och namn på möjliga sjukdomar, å andra sidan vet man ännu inte hur sjukdomen dyker upp och framför allt inte hur den ska behandlas på ett korrekt sätt. Bekymret är att den drabbade människan hamnar i kläm.

Bjärred
Häromdagen tog TV4:s Nyhetsmorgon upp symptomen som brukar samlas under begreppet ME, som står för myalgisk encefalomyelit och som framför allt innebär en kronisk och extrem trötthet för den drabbade. Det tragiska händelseförloppet nyligen i Bjärred i Skåne tycks hänga samman med just kroniskt trötthetssyndrom. Föräldrarna till två flickor avslutade först barnens liv och tog därefter sina egna. Det är svårt att föreställa sig den desperation och den förtvivlan som måste ha föregått beslutet i familjen. Att de inte såg någon annan utväg ur en totalt hopplös situation än att avsluta allt.

Orimliga konsekvenser
Det framkom i TV4-inslaget att även om läkare bedömer att de drabbade inte har full arbetsförmåga gör Försäkringskassan många gånger bedömningen att sjukförsäkring inte ska utgå. Jerker Söderlund som behöver vila i 22 timmar varje dag intervjuades i inslaget. Jerker får inte ett öre av Försäkringskassan, trots läkarintyg och intyg från arbetsgivare. Problemet tycks vara att när det finns oklarheter i hur sjukdomen uppstår, hur symptomen och förloppet ska beskrivas och hur tillståndet kan behandlas så uppstår en lucka för myndighetssverige; en lucka som innebär att staten (vi alla) sparar pengar samtidigt som den sjuke ställs utanför det solidariska sjukförsäkringssystemet och likställs med bedragare. Kunskapsluckor hos vetenskapen får således som följd att den enskilde drabbas orimligt hårt. Ska vi ha det så?

Ombudsmannafunktion
Det rimliga är att vi inrättar en civil, oberoende ombudsmannaroll, som kan fånga upp denna typ av gränsdragningsproblem, framför allt där den traditionella vetenskapen inte förmår förklara hur symptom, sjukdomsbild, förlopp och behandling ska hänga ihop. Den drabbade är ju ofta försvagad av sin sjukdom och skulle ju – om någon – behöva en ombudsman som för hens talan. Ombudsmannafunktionen borde dessutom ha något annat verktyg än att pricka Försäkringskassan i sin verktygslåda. Exakt vad och hur får väl en utredning komma fram till. Men vi borde ta Bjärred-tragedin som anledning att sluta blunda för problemen som kan uppstå när vetenskapen står frågande inför en sjukdom och det faktiskt, enligt TV4, handlar om tiotusentals drabbade individer, som har mer eller mindre allvarlig ME.

Så blir Bjärred-tragedin ändå på något sätt meningsfull.

Länktips: https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/3953859

En obekväm uppföljare

Igår fick jag möjlighet att se Al Gores nya film En obekväm uppföljare (tack, Mattias på Renova!). En spelfilmslång halvdokumentär om hur Al Gore arbetar med klimatfrågan. Ett genomgående tema var att byta ut fossila bränslen mot sol och vind. Teknikskiftet stod hela tiden i fokus och innehållsmässigt växlade bilderna från föreläsningar som Al Gore hållit för nyckelpersoner runt om i världen till förhandlingsturer på hög nivå i samband med COP 21 i Paris – och allt däremellan. En obekväm sanning, som den första filmen hette, kom 2007 och fick ett starkt genomslag i debatten. Under ett par år gömde SUV-bilägarna sina monster inne i garagen hellre än att skylta med dem på sina garageuppfarter. Under ett par år var det skämmigt att inte bry sig om klimatet.

Ett annat samtalsklimat
Uppföljaren, den film jag såg igår, kommer troligen inte få samma genomslag. Mycket för att problemen är kända, men också för att föraktet för och hoten mot sanningen och mot verkliga fakta tagit plats i maktens innersta cirklar, framför allt i USA, men vi ser också hur sociala medier har blivit alltmer av asociala medier, där vilka påståenden som helst och vilka tyckanden som helst sprids som mentala föroreningar. Inte bara det fysiska klimatet har förändrats på tio år, även samtalsklimatet har bytt skepnad.

Färskvara
Filmen är lång och illustrerar på ett sätt också hur snabb utvecklingen är. Filmen spelades in 2015 och 2016 och som tittare blir tidslinjen lite oklar, särskilt som vi till viss del sitter med facit i hand. Vi vet vad som hände. 2017 års kraftiga oväder över Karibien och USA nämns inte och de stormar som nämns har vi delvis redan glömt. Nyheter är färskvara och exemplen i filmen haltar därför en aning. Vi vet ju som tittare mer än vad ”filmen vet”.

Bildmässighet
Det är också ett ganska ensidigt fokus på teknikskifte och relativt lite talas det i filmen om beteendeförändringar, livsstil och utsläpp per capita. Några bra, illustrativa grafer och några väldigt tydliga flygbilder över Maldiverna och andra hotade samhällen fastnar på näthinnan, liksom båtturen längs Grönlands kust, där spåren efter den försvunna isen blir tydliga. Kontrasterna mellan extrem torka, översvämningar, bränder och jordskred gör sig bra på bild, men inget fördjupas kring vad det innebär för livsmedels- eller vattenförsörjningen, eller vad vi i den rika delen av världen behöver fundera över. På så sätt stannar filmen lite förenklat i att teknikskiftet och ledare som Al Gore är nödvändiga – resten tycks fixa sig….

Det är inte kört
Med alla dessa invändningar blir ändå rekommendationen att filmen bör ses. En styrka med filmen är den avvägning mellan allvarligt budskap och hoppfullhet som den förmedlar. Det är inte kört. Ännu. Det är ett allvarligt läge, men inte omöjligt. Det tar jag med mig.

13 september på Posthotellet

Stora sociala företagardagen i Göteborg.
Här fanns en imponerande bredd av företag och verksamheter, men också en intressant mix av talare. Göran Carstedt hjälpte oss att vända på begreppen och se det nya företagandet som det som nu börjar ta form och födas fram under viss möda. Ungefär som den industriella revolutionen inte genomfördes tack vare något enskilt beslut hos några få, utan snarare uppstod som en konsekvens av att många valde ett nytt sätt att arbeta. Nu, menar Carstedt, gäller det inte vad som är bra för företaget utan vad är företaget bra för…

En härlig blandning
I en lång rad av presentationer, föredömligt korta och koncisa, fick vi ett tvärsnitt av vad sociala företag kan innebära. Självutlämnande historier om personliga kriser som vänts i entreprenörskap sida vid sida med idéburna, kooperativa samhällslösningar i byar som Röstånga eller en förflugen idé som aldrig riktigt ville lämna en av entreprenörerna, Ulf Stenerhag, i fred förrän han lanserat sitt ”Not for sale ale” på global nivå. Inte för att han ville själv, utan för att omvärlden bejakade idén på ett sätt som övertygande illustrerade vilken kraft en bra idé bär med sig.

Fler exempel
En generaldirektör, Inger Ek från Upphandlingsmyndigheten, bidrog med kloka och ovanligt framtidsinriktade tankar om vad staten och lagstiftningen kan bidra med. VD:n för en nystartad hotellverksamhet i Jonsered, Le Mat, fick berätta om hur han på kort tid gått från att sälja glass på säsongsbasis till att leda och utveckla ett hotell. En utställning med ett 30-tal företag och verksamheter fanns att möta i de generöst tilltagna pauserna. Posthotellet visade upp sin takträdgård som ger gästerna grönsaker. Och många fler var på plats. Ett företag, Trine, möjliggör för privatpersoner att investera i solceller som sätts upp i Syd, till nytta för investerare, nyttjare och klimatet. Triple-win-exemplen duggade tätt.

Andra detaljer
Improvisationsteatern genomförde två roliga mellanakter, som fick oss att använda andra delar av våra sinnen. Inte minst den uppvärmning man använde. Roligt. Under eftermiddagens workshop-pass valde jag att delta i ett moment lett av företaget Radicle, som de kallade ”Fika for Change”. De har tagit fram en flerstegsprocess som hjälper människor för att lära känna personer man ska arbeta ihop med. Begåvat och enkelt. Alla vet ju hur vi fikar i Sverige och det här företaget hade utgått från fikasituationen för att skapa en lära-känna-process, som kan användas i många sammanhang. Från styrelserum till städgrupp. Dagen avslutades med lite prisutdelningar och artigheter.

Utställardelen
Det var roligt att i detta sammanhang få möjlighet att medverka med och berätta om två av First to Knows projekt: The(  )Space i Bergskön och Circle Island på Ringön. Båda projekt med tydliga sociala motiv och målsättningar. Inramningen var bra på Posthotellets innergård, där även fika och lunch serverades.

Slutsatser
Tyvärr missade jag att ta bra bilder denna dag, annars hade jag haft med dem här. Men det finns ju google och olika sociala medier där sådant går att hitta. Min känsla idag är att det går framåt, även om det inte går så fort som många av oss skulle önska. 450 personer från flera olika delar av Sverige valde att ägna en dag åt sociala företag och deras utveckling. Det är hoppfullt. Tack Coompanion och alla andra som möjliggjorde dagen.

Länktips: www.firsttoknow.se

Tack, Bertil Gustavsson!

Jag ska göra undantag denna gång och skriva om en person som nyligen har gått bort.

Bertil Gustavsson och jag hade en tät och regelbunden kontakt de senaste fem åren. Om det inte var mejlledes så var det per telefon, eller både och. Då och då träffades vi, trots att han bodde i Oslo och jag i Göteborg. Bertil var en givande människa.

Våra samtal blev ofta lite längre än vi hade tänkt oss. Det fanns så mycket att diskutera. Likheter och skillnader mellan hur problem och lösningar syns i våra nordiska grannländer, hinder och möjligheter, sakfrågor, de långa perspektiven och de korta. Vi fick alltid båda två idéer och styrka av våra samtal – det var väl därför de kändes så viktiga. Ständigt kretsande kring hållbarhetens alla dimensioner och fallgropar.

Bertil bemödade sig om att ha tät och nära kontakt med flera norska NGO:er, forskare, kommunala tjänstemän och nyckelpersoner inom näringslivet. Något han verkligen lade tid och energi på var klimathotet och specifikt beteendedelen av klimatfrågan. Det svenska projektet One Tonne Life blev ett begrepp som han ofta återkom till. Livsstil för ett modernt liv, som samtidigt reducerar det årliga CO2-utsläppet per person så långt det går.

Det har gått en dryg månad sedan Bertil gick bort och jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag aldrig mer kommer att höra hans typiska och optimistiska tonfall när han hälsade ”Hej, det är Bertil..” i telefonen. Det är tomt. Tomheten är svårfångad i en text. Tomheten kännetecknas ju mest av tystnad, frånvaro av samtal och frånvaro av nya idéer och tips om vad vi borde läsa. Samtidigt har jag en känsla av att allt det vi talade om och allt det vi ville göra också måste få en chans att ta form. Att tiden kanske snart är mogen för de lösningar och projektidéer vi diskuterade. Att några alltid går före och sedan kommer fler och tar vid. Att vi alla ingår i ett idémässigt kretslopp, där idéerna bärs av individer under ett kort liv. Så är det nog. Vi bär idéerna ett litet tag. Tills någon annan tar vid.

Mina tankar går till Bertils familj och barn i Oslo och i Sverige.

 

Anm. Bertil var under flera år medlem i Framtiden i Våra Händer.

Jag har skrivit om One Tonne Life för några år sedan t.ex. här.

I gränslandet föds den nya ekonomin

Cirkulär ekonomi är ett aktuellt tema. Det som också börjar synas allt oftare är exempel på social ekonomi, där affärsidén bygger på nytta för kunden, för medarbetaren och för samhället i stort. Kombinationen social cirkulär ekonomi ligger därför nära till hands. Finns det utrymme för sådana initiativ – och var då i så fall?

Upplevelsens betydelse
Färger uppstår precis där ljus och mörker möts. Det finns experiment som bekräftar den teorin och därmed görs upplevelsen av färgen till det centrala, inte det optiska eller fysikaliskt mätbara. Färgen som upplevelse och fenomen ger färgen dess värde.
Idén är inte min utan formulerades av Wolfgang von Goethe efter 20 års forskning. Generellt finns en intressant följdtanke – att det är gränslandet mellan företeelser som det värdefulla och nya kan födas.

Den nya ekonomins kvaliteter
I gränslandet mellan det sociala och det cirkulära kan ekonomin få en ny kvalitet, där vi bekräftar båda perspektivens giltighet, för det mänskliga och för det resursberoende. Hur vi hushållar med mänskliga och naturliga resurser på ett balanserat sätt är vårt tids tillkortakommande. Kanske är det genom att betrakta gränslandet mellan det mänskligt sociala och det fysiskt cirkulerbara som de långsiktiga värderna i den nya ekonomi framträder.

Ringön
Det är en tanke som finns med i mitt pågående arbete kring ”Ringön för social cirkulär ekonomi” som är en förstudie i syfte att synliggöra förutsättningar och möjligheter med platsen Ringön, centralt i Göteborg, Ringöns alla befintliga och nya verksamheter och hur dessa verksamheter kan ha en roll i den nya ekonomin.

När förstudien är färdig skriver jag mer här.

(Tack till er cirka 20 deltagare som deltog i frukostmötet på Ringön idag den 24 januari, och som gav era inspel och exempel på vad som är viktigt för den fortsatta processen.)

Det får inte vara förgäves

Jag läser med sorg och bestörtning om Jo Cox, brittisk parlamentsledamot som mördades häromdagen i slutfasen av kampanjen för eller emot ett brittiskt utträde ur EU. Det får inte vara förgäves, tänker jag, allt det arbete som görs för att utveckla ett bättre och hållbart samhälle. Kanske kan en person som Jo Cox bli en symbol för att det finns så mycket att hoppas på. (Länktips se nedan).

Vi hade knappt hämtat oss från attentatet i Orlando, där minst 49 personer mördades av hat- eller terrorskäl. Och dagligen påminns vi om anonyma, men cyniskt organiserade, flyktingtragedier på Medelhavet, bombningar i Damaskus, Boko Harams besinningslösa våld, IS våldsbejakande terror under falsk religiös flagg och hur ”fotbollssupportrar” använder en idrottsfest till att ägna sig åt gängkrig.

Det är märkligt hur hat och vanföreställningar tycks kunna driva människor till vilka handlingar som helst. Ensamma eller i grupp begår män – det är nästan alltid män – brott mot livet självt. Den frihet vi ser som självklar i vår del av världen inkluderar ett ansvarstagande och en ömsesidighet.
Dessa kopplingar måste göras tydligare. Jag får återkomma på det temat.

Länktips: http://www.dn.se/nyheter/varlden/jo-cox-man-kampa-mot-hatet-som-dodade-henne/

Spela inte på terrorns spelplan

På nätet finns allt. Från personliga, vackra minnesbilder till ohyggliga gruvligheter. Vad detta innebär för vår förmåga som människor att utveckla vår kultur och vår civilisation återstår att se. När jag idag såg den film terrorgruppen som kallar sig IS nyligen publicerat hade jag svårt att värja mig. Hur kan människor vara så totalt avtrubbade? Hur kan hatet få ta så stor plats? Vilka bakomliggande orsaker finns det till denna utveckling?

Man vill mobilisera motkrafterna
Jag tänker inte pina er med en länk till den ohyggliga film jag såg, när terroristerna mördar  en fånge i en stålbur genom att tända eld på honom. Filmen är fruktansvärd att se och syftar troligen mest till att demoralisera IS-gruppens fiender. Med hot, fruktan och terror tror sig denna välfinansierade terrorgrupp kunna ta kontroll över ett stort territorium i det maktvakuum som uppstått i Irak och Syrien. Den kamp man driver syftar säkerligen även till att mobilisera motkrafterna, så att världen dras in i en storkonflikt. Genom att använda internet på ett medvetet sätt vill man förmodligen få ”väst” att ta avstånd från ”islam”. Och på så sätt polarisera världspolitiken på ett önskat sätt.

Isolera terrorn
Hur ska man förhålla sig till detta? Dåden måste fördömas, naturligtvis. Samtidigt är det viktigt att förstå att terroristernas tolkning och deras aktiviteter inte får överskugga allt annat. Provokationen får inte lyckas. Det ska inte vara möjligt att knäcka den människosyn och den humanism som präglar våra samhällen. Istället måste ”väst” snarare arbeta för att isolera terroristerna samt deras ideologiska och finansiella stödjare. Vi ska inte spela spelet på den spelplan terroristerna rullar ut. Detta är viktigare än någonsin.

Trängselskatt: Så blir folkomröstning ett verktyg

I Göteborg diskuteras en eventuell folkomröstning om trängselskatten i dagstidningarnas insändarsidor, på nyhetsplats och på ledarsidorna. Frågan kan sägas illustrera synen på demokrati och hur vi vill att folkviljan ska komma till uttryck. Å ena sidan vill vi som medborgare att politiker gör kloka avvägningar och använder våra skattepengar på ett rimligt sätt. Å andra sidan vill vi inte bli överkörda när ett beslut inte känns tillräckligt förankrat. Vi vill ”vara med” och ta de större besluten, på något sätt känna oss delaktiga.

Det gick snabbt
Uppgörelsen om Västsvenska paketet inkluderar flera parter och bygger på en blocköverskridande överenskommelse om de ekonomiska teknikaliteterna. När det lossnade i förhandlingarna för flera år sedan fanns det inte tid för en avstämning med opinionsläget. Paketet löste en mångårig fråga på ett nytt sätt. Infrastruktursatsningen för Göteborg med satsningar på både vägar och järnvägar kopplades till miljöförbättrande avgifter som senare kallades skatt. Kompromissen ledde till ett informationsmässigt underskott i relation till medborgarna.

Frågan väcker engagemang
Nu har ett parti uppstått som en reaktion på hanteringen (Vägvalet), en kvällstidning agerat opinionsbildare (GT med sin namninsamling) och (M) tagit ställning för en folkomröstning, trots att man varit med om att bejaka Västsvenska paketet. Debattörer har påtalat svårigheten att hantera ett eventuellt negativt folkomröstningsutslag. Men egentligen är frågan inte så svår.

Flera olika skäl till motstånd
Motståndet handlar om flera olika saker. Några är negativa till ytterligare pålagor på bilisterna (eftersom bilen länge varit norm i samhällsplanering och skattesystem). Några vänder sig mot den tekniska lösningen med en dyr tunnel under staden. Några anser det vara rimligt att så stora beslut som det Västsvenska paketet hade behövt debatteras innan beslutet togs. Ytterligare några pekar på att många boende i andra kommuner också måste få folkomrösta eftersom de påverkas i sitt val av pendlande m.m. Slutligen finns det några som drabbats av den fysiska placeringen av betalstationerna, där tex deras bostad och deras garage hamnat på olika sidor om en betalstation, eller där handlare i Bäckebol märker att placeringen förändrat resandeflödet och kundunderlaget.

Komplexitet
Folkomröstningsinstrumentet är intressant. Makten utgår från folket, heter det. Men det är svårt att folkomrösta om komplexa frågor som hänger ihop med andra beslut. Vi hade en folkomröstning i Sverige på 50-talet om införande av högertrafik. Frågan var relativt enkel. Höger eller vänster. Det blev nej till högertrafik. Som tur var hade vi kloka politiker som trots detta beslutade om införande av högertrafik den 3 september 1967. När det gäller trängselskatten är frågan mycket mer komplex. Hela infrastruktursatsningen kan skjutas på framtiden och med säkerhet bli dyrare om det uppstår ett tidsmässigt vakuum i väntan på en annan finansiering än bilisternas passager av betalstationer.

Det kloka med en folkomröstning
Om det inte blir en folkomröstning kommer klyftan mellan ”de som bestämmer” och ”vi vanliga medborgare” att öka. ”De gör som de vill – vi har ingen talan”. En del kallar det politikerförakt. Snarare är det frågan om ett ointresse för samhällsfrågor. Samhället ska bara fungera. Finnas där när vi behöver det. ”Vi väljer ju politiker som ska sköta ruljansen.” Men tidsandan och tillfälliga opinioner spelar också in. Paradgrenen hos (S) att lyssna på rörelsen fungerar sämre när medlemstalen sjunker och komplexiteten i framtidsfrågorna ökar. Gamla lösningar som fungerade i en växande ekonomi har inte längre samma verkan. 1970-talets kollektiva ideal har sedan Reagan/Thatcher ersatts av ett individualiserat perspektiv. Jag tror att Göteborg skulle må bra av att genomföra en folkomröstning.

Tre frågor
Men folkomröstningen måste då göras kring tre olika frågor. Eventuellt med fler än två svar på varje fråga. De tre frågorna bör handla om:
- Trängselskatten. Ska den vara kvar, tas bort eller förändras i de delar som inte fungerar?
- Västsvenska paketet. Ska vi genomföra bygget av vägtunnel, ny centralstation, järnvägstunnel etc – ja, nej eller ja efter ny utredning kring de tekniska lösningarna ?
- Finansiering. Hur ska projekt som det Västsvenska paketet betalas? – Genom höjd kommunalskatt för alla kommuninnevånare i Västra Götaland och Halland – Genom höjd kommunalskatt för enbart göteborgare – Genom avgiftsfinansiering av typen betalstationer.

Att ge politikerna tillbaka frågan på rätt sätt
Med detaljfrågor på detta sätt respekteras ett önskemål om att få uttrycka sin åsikt samtidigt som folkomröstningen ger möjlighet till nyanserade svar av typen ja till två av tre frågor ovan. Det blir därefter en politisk process att tolka och genomföra folkviljan.